Monthly Archives: april 2017

Kycklingmamma

De här små Ayam cemani-kycklingarna är ju bara för söta. Eller fula. Hm ja vackra är de ju verkligen inte med spretiga fjädrar men en viss elegans finns! Och så är de charmiga. De tamaste kycklingar jag haft faktiskt, särskilt den jag tror är en tupp. Häromdagen hade den hoppat ur hönsgården själv och då följde den efter mig ända in i hallen 😂😂 Jag har jobbat lite på att få dem tama eftersom ryktet säger att de kan vara lite hetsiga och åtminstone denna tupp har jag verkligen lyckats med 😀😀

Den bruna är en höna av rasen cream legbar. De är könsvisande, så man kan se på färgen vad det är för kön. Hon kommer värpa turkosa ägg och dessutom har hon en rolig frisyr.  Mycket söt ❤

Helg!

Långhelg är lyxigt! Vi är sociala denna helg med flera besök av vänner. Mysigt och trevligt!  Dessutom köper Arvid numera att andra leker med hans leksaker och även om han inte leker ihop med andra barn satt han och Julian sida vid sida och lekte utan att bli osams! De börjar bli stora pojkarna ❤

Arvid och jag slutar tidigt på torsdagar och fredagar och igår satt vi i sandlådan. Det blåste kallt men solen sken och jag njöt i fylla drag av att jobba deltid och kunna hänga med min älskade unge ❤ Arvid erbjöd hundarna sand på fat och gjorde tårtor på löpande band 😂

Fåren och hönsen hänger i trädgården och agerar trädgårdsmästare med varierande resultat. Måste köpa mer kompostgaller så jag kan rädda mina bärbuskar från glupska får och spättade höns.

Alfons, ni vet lammet med den skadade klöven, använder numera sin onda fot! Han hoppade på tre ben i drygt 2 veckor men nu syns bara en lite hälta. Klöven är inte utväxt än, men det tar ju ett tag. Som en utdragen nagel eller klo ungefär. Men det ska nog bli bra till slut 😊

Vi mötte våren i Paris 

Mais oui, vi har hängt fem dagar i Paris! Jag övade på skolfranskan och beställde crêpes för glatta livet, vi har spenderat en massa tid med Pascals pappa som ju är parisare i grunden och så har vi träffat hela Pascals släkt som bor i Paris. Pascals ena bror bor också i Paris och jag har nog inte sett så mycket av honom under de sju år jag och Pascal varit ihop som jag gjort nu. Det var himla trevliga dagar! Dessutom med fint väder, jag gick tom i t-shirt en dag! Blommor och utslagna träd, underbart!

Utöver att träffa släkten har vi sett en hel del i Paris såklart. Musé d’Orsay, Louvren, Notre Dame,  Champs-Élysées och Triumbågen, kyrkogården Pére Lachaise, Sacre Coeur, de mysiga kvarteren i Montmartre och mycket mer. Pascals pappa har guidat och det var super!

Arvid har mest åkt sele och lite vagn, han har varit nöjd med det mesta förutom maten. Tur det finns crêpes lite varstans att peta i en kräsen och hungrig unge. Mest uppskattade Arvid att det fanns så många saker att åka med. Flygplan, bussar, tåg, tunnelbana,  båt, hiss och rulltrappa. Allt detta är det lite ont om här hemma och Arvid älskade att åka alltihopa!  Dessutom red han på en ponny, sprang i parker och testade ett par lekplatser. På det hela taget var Arvid väldigt nöjd ❤

Glad påsk! 

Glad vit påsk önskar vi på Linds Östergård! 

I fredags förändrades Sverige 

En man förändrade Sverige genom att stjäla en lastbil och köra den i full fart in på en gågata med avsikten att köra på så många människor som möjligt. Fyra människor dog, fyra helt oskyldiga människor som bara råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. 

Svenska folket reagerade med att sluta sig samman i kärlek, som en enorm organism, pulserande av liv och ljus. Vi står enade mot ondskan, försöker ni så split så svarar vi med att bli ännu starkare. Ett terrorattentat likt detta görs för att sprida skräck och förvirring, att få politiker att driva på hårdare mot invandrare så att de blir negativt inställda till västvärlden. Då blir de lättare att värva, murar byggs mellan öst och väst och konflikter trappas upp.

Men vi ställer inte upp, vi vägrar, vi slutar oss samman. Istället för att sky folksamlingar så samlas vi och pratar om hur vi kan motverka att människor söker sig till den typen av sammanhang. Vi pratar om integration och utbildning. Vi pratar såklart om hur vi kan hitta terroristerna innan de slår till, men ännu hellre vill vi nå dem innan de ens kommer på tanken.

Vi är många, vi är starka. Vi ställde oss upp när den lilla pojken låg på stranden och vi gör det nu igen. För att vi kan och för att vi vill. För att det är det enda rätta.

Den stora utmaningen blir att hålla i även när det lugnar sig. Mellan de stora händelserna när livet tuffar på och klimatet på nätet blir tuffare. När mörka krafterna driver på en hårdare invandringspolitik. Hur håller vi emot då? Hur orkar vi stå starka varje dag, inte bara idag utan om en månad, om ett år?

Sen jag gick med i gruppen #jagärhär har jag sett mycket ljus, många bra personer som kommenterar med ett lugn och en sinnesnärvaro som blir en sansad motpol till hatarna. Samtidigt är det svårt att inte bli matt av hatet. Alla dessa män och kvinnor (men oftast män) som hatar allt som är annorlunda, som hatar andra kulturer och som omöjligt kan se att två personer som bekänner sig till samma religion kan välja att gå två helt olika vägar. Personer som inte kan hålla två saker i huvudet samtidigt utan tror att vi tänker på stockholmsterroristen med kärlek, när vi pratar om kärlek och värme, när det vore helt veeklighetsfrånvänt. Som missar helt poängen med vår respons och som tror att varje muslim är en terrorist. Det går inte att diskutera med dessa personer och ändå kan vi inte stå tysta. Vad vi kan göra är att motverka hatet med ett lugn och förstånd som hatarna helt enkelt saknar. Aldrig låta deras ord bli den enda rösten i debatten. Aldrig låta det se ut som att de är majoriteten. 

Jag tror på att majoriteten av det svenska folket har ett gott hjärta även om kommentatorerna kan få det att låta annorlunda. Jag tror på #jagärhär. Jag tror på att världen kan förändras med kärlek och jag är är övertygad om att mer våld och hårdare tag inte förbättrar någonting alls. Jag hoppas bara att vi orkar hålla i och kämpa även i lugnare tider.

Lilla Alfons 

Är du min mamma? undrar Alfons. Njae, jag tror inte det, svarar Monster.❤

Lilla Alfons har varit hos veterinären idag. I morse när jag petade lite på klöven kom det nämligen ut tjockt var vid sidan om klöven. Jag klämde lite mer och då kom det ut var lite överallt. Huden gick sönder längre upp på benet också och var kom ut. Så vi tog en sväng till distriktsveterinärerna i Borensberg, Alfons och jag. Veterinären trodde det var en trampskada som Märta fixat till och att det skulle läka på några veckor. Det tar ju lite tid för klöven att växa ut precis som en nagel eller klokapsel.  Alfons fick antibiotika i spruta och så fick vi med oss sprutor till de kommande dagarna. 

När jag kom hem från jobbet var Alfons ute med de andra! Han har mest legat inne i stallet själv så detta var ju ett stort lyft!  Kan antibiotika hjälpa så snabbt? Det borde ju gå fortare i spruta än om man äter den, men ändå. När resten gick in stannade Alfons ute och hängde med Monster istället. Stackarn, han är nog lite förvirrad eftersom han haft ont och jag grejat så mycket med honom. Tur att han hittar sin riktiga mamma när han vill äta iaf ❤

Liten Alfons 

Det här är lilla Alfons som är 3 dagar gammal. Hans mamma klev troligen på hans klöv någon gång de första timmarna efter födseln för på morgonen efter hade han ett sår på klöven och själva sulan och yttersidan på klöven var bortrivet. Liten Alfons har ont, vill inte använda benet alls och äter mindre än brorsan Ayax. Han är helt enkelt lite hängig 😦 Jag har därför grejat lite extra med Alfons, ser till att han kommer upp och äter varje gång jag tittar till dem och så har Alfons bandage runt klöven. Och jag blir ju helt kär 💘 Så gosig och liten och mjuk så det är inte klokt. Luktar makalöst gott gör han också ❤ Han är verkligen pytteliten, minst av mina överlevande lamm vid födseln och minst nu med. Han väger inte ens 2,2 kg och är så söt att det inte är klokt 😍 😍 Jag hoppas Alfons kommer känna sig bättre snart och börja använda sin klöv så han blir lika framåt som de äldre tokarna 😀

De sista lammen har kommit! 

Inatt lammade den sista tackan, Märta!  Hon fick två pigga bagglamm som får heta Ayax och Alfons. Jag satte klockan på ett och då hade Alfons kommit. Jag sprang ut och var med när Ayax föddes 😍 Dumt att det var två bagglamm bara, jag ville så gärna spara 4-5 tacklamm men det blev bara tre. Men de t å nyfödda lammen är otroligt fina och så söta!  Det ena har nästan ett helt vit ansikte och ser verkligen speciell ut 😍 


Den andra har tyvärr fått en skada på en klöv och är ordentligt halt. Magen är iaf rund så han äter och jag har lindat om klöven. Jag tror det är bättre att ha det öppet men nu är det en linda på för att tackan inte ska slicka på den. Förhoppningsvis kan jag ta av den så det torkar upp imorgon. 

Nu är lamningen färdig för min del, alla tackor fick två lamm, totalt fyra av varje. Ett av tacklammen dog ju tyvärr men sju friska pigga och busiga lamm bor här nu! De fem äldre drar repor utomhus i full fart och är helt underbara 😍 Finns det risk något gosigare än lamm? ❤❤

Vallkurs!


Det känns lite sorgligt att nästa gång är den sista för denna omgång, det är så himla nyttigt att gå kurs för en duktig instruktör! Önskar att jag kan lösa det så jag kan fortsätta träna regelbundet för Karin, det ger så otroligt mycket! 

Monster har utvecklats massor de senaste veckorna. Han har varit så tajt i flankerna att det påverkat hela honom men nu är han så öppen och har med det fått riktig stil med höga skulderblad och hög koncentration bara jag fick bra redskap att åtgärda problemet. Det känns väldigt roligt och just nu ångrar jag att jag pensionerade honom faktiskt.. Jag vågar lita på att han gör det jag säger utan att fuska och det blir så otroligt mycket bättre när jag kan titta på fåren istället för på en olydig hund 😉

Yeti gick inte lika klockrent idag. Han är osäker och rädd i situationer när han blir ifrågasatt. Idag hamnade vi i en situation där fåren drog till grinden och då märktes verkligen hur jobbigt han tyckte att det är. Vi har en del att jobba med. Fösningen där han inte riktigt förstår uppgiften och modet i nära situationer. Det är svårt tycker jag. Problemet har uppstått eftersom mina tackor varit lite för tuffa för honom, men hur tar vi oss ur denna känsla hos Yeti? Det känns lite jobbigt faktiskt.. Bättre är ju hämten, de är verkligen klockrena. Vi behöver däremot jobba på upptag och framdrivningen, men utgångarna, de är fantastiska 😊

Yeti 4 år!

Idag fyller Yeti och hans alla syskon 4 år! Därmed räknas han väl som vuxen kan man tänka men det behöver vi ju inte låtsas om 😉 

Yeti har inga meriter men han är en härligt positiv hund med ett stort hjärta fyllt av kärlek som han inte tvekar en sekund att dela med sig av 💕 

Han är också en fin vallhund som utvecklas massor och vi har riktigt roligt ihop när vi tränar. Nu satsar vi på VP i år och att komma ut på tävlingsbanorna! 

Fina Yeti, jag är så glad att du flyttade hem till oss ❤❤