Arvid är inte barnet som är först med allt, han har aldrig klängt i gardiner och taklampor utan tog sig fram skuttande på rumpan ända tills han var 21 månader. När jag berättade att Arvid inte gick än innan Arvid började gå brukade jag få höra att barn brukar ju antingen utveckla motoriken eller talet, så han kommer säkert börja tala tidigt istället. Men nej. Arvid är sen med talet också. En del barn är inte först med något alls och det är helt okej det med. Man måste faktiskt inte vara först, det räcker att man är sig själv ❤ 

Vi ska ha ett extra besök på BVC i sommar för att se hur talet utvecklat sig och det är skönt att vi redan nu kan säga att det händer och har hänt mycket med Arvids tal! Han har alltid förstått oss väldigt bra och är väldigt duktig på att göra sig förstådd men har i princip bara pratat med mm-ljud och ljudimitationer förutom mamma och pappa. För ett par månader sedan sa han sin första 2-ordsmening, ”oa (sova) nej”. Nu härmar han, säger nya ord nästan varje dag och har satt ihop adjektiv med substantiv i form av ”blå buss” och ”blå bil”. Det är skönt såklart att det verkar lösa sig utan speciella insatser. Inte för att är något som helst fel i att gå till en logoped men för att det är en lättnad om talet kommer igång av sig självt.

 Samtidigt är det lite nyttigt för min egen del att Arvid inte varit snabbaste ungen i stan. Det är lätt att tolka in någon slags prestige i att barn måste vara så himla före sin ålder och utvecklade på alla sätt och vis. Vinna tävlingar, vara bäst i skolan och stå på prispallen. Men vad gör det om 100 år? Eller ens om 2? Huvudsaken är ju att han är älskad och att han själv vet om att han är älskad och det är jag övertygad om att han vet ❤