Jag lyssnade på Skäringer och Mannheimer idag (eller är det Mannheimer och Skäringer?) och i ett avsnitt pratade de om utbrändhet och symptom på det. Mia berättade att när hon slutar att kunna djupandas så har det gått för långt och det är dags att dra ner på tempot. Det är en lite knasig känsla att en främling i en pod återger en känsla som du känt flera gånger de senaste veckorna. 

Ja, jag är lite stressad just nu. Det är mycket i görningen, körigt på jobbet och jag har inte haft min vanliga glöd på ett tag. På hela våren faktiskt. Jag är i stort behov av semester kan man säga. Men att inte kunna andas när jag sitter vid mitt skrivbord eller i bilen eller ligger i sängen är ju inte riktigt bra oavsett hur nära semestern det är. Jag behöver minska på antalet beslut tror jag. Tänka lite mindre. Ägna mig mindre åt saker som stjäl energi. Inte hamna i diskussioner där jag mest känner mig missförstådd på nätet, inte brottas med vart fåren ska beta och när jag ska sätta staket. Inte ta på mig fler sysslor på jobbet och försöka låta bli att ha dåligt samvete när jag säger stopp. Men det är så evinnerliga svårt att säga stopp och bara ha fokus på det som är viktigt. 

Någon som är viktig ❤