Månadsarkiv: juni 2017
Kort Monster-update
Igår blev Monster dålig igen på kvällen. Han hade 39,7, flåsade, kutade med ryggen och hade tydligt ont. Det hade nog kommit lite gradvis under dagen utan att jag fattade det. Men nu kunde han inte sitta eller ligga utan vankade runt runt mef ångest i blicken. Jag åkte in till Valla djursjukhus igen och veterinären ville absolut behålla honom över natten. Hon var rädd att infektionen spridit sig till bukhålan. Monster lades in och fick antibiotika och smärtstillande intravenöst.
Idag är Monster piggare och feberfri och det är ju väldigt positivt. Mindre positivt är att cystan i prostatan fyllt på sig igen och är nu 4*9 cm stor. Det är ju inget alternativ att tömma den varannan dag utan något måste göras. Alltså ska Monster opereras i eftermiddag. Först ska han kastreras, sen ska de gå in i buken och lappa ihop prostatan med en bit av tarmen. Jag måste fråga igen exakt vad de gjort nästa gång de ringer för jag uppfattade inte exakt.
Det känns skitjobbigt att Monster inte svarade på antibiotikan utan att det blev så dåligt att han måste opereras. Samtidigt är de ju väldigt duktiga på Valla och jag litar på att de gör allt de kan. Nu är det bara att hålla tummarna att operationen går bra, att det inte blir fler komplikationer och att vi får hämta hem en frisk Monster imorgon eller på lördag ❤❤
Han är hemma!
Nu har vi hämtat Monster ❤ Han är betydligt piggare än när vi lämnade honom, men tröttare än vad han är normalt. Och det är kanske inte så konstigt. Nu går han på smärtstillande och antibiotika och ska ta det lugnt ett tag. I nästa vecka ska han tillbaka för att kastreras så att vi slipper bråkande prostata i fortsättningen.
Monster är inlagd
Monster är nu inlagd tills imorgon på Valla djurklinik 😦
Jag såg att Monster inte mådde bra i lördags kväll men tänkte att han var hård i magen. Igår flåsade han, var orolig, kutade med ryggen och visade tydligt att han inte mådde bra. Ute satte han sig som för att bajsa men krystade inte. Jag trodde förstoppning och gav laktulos, ringde veterinären som tyckte vi kunde avvakta eftersom han inte kräktes vilket innebär att det troligen inte var stopp i tarmen. Under eftermiddagen hann jag ändra mig och ville åka in men då fanns ingen tid till oss på Valla och det kändes inte tillräckligt akut för att åka till Strömsholm eller Bagarmossen. Monster hade svårt att sitta och låg mest i soffan och sov. När vi var ute försökte han bajsa utan framgång och kisset kom med sämre stråle. Jag gav microlax på veterinärens inrådan men det gav inget.
Nu hade jag fyra möjliga diagnoser. Förstoppning, urinsten, prostatabesvär eller ont i ryggen. Jag började luta alltmer mot prostatan.
I morse fick vi en tid vid kl 10 och då Monster reagerade kraftigt när veterinären kände på prostatan så gjorde han en undersökning med ultraljud. Veterinären såg då en stor vätskeansamling i vad han trodde var tjocktarmen. Jag hann att bli väldigt nervös för veterinären verkade vara osäker på vad det var och pratade om att nån annan skulle kolla på bilden också. Sen bytte han vinkel och såg vad det var – en 3-4 cm stor vätskefylld böld på prostatan. Han ville behålla Monster över dagen för att tömma bölden. Troligen beror detta på en bakteriell infektion i prostatan.
Nyss ringde veterinären och ville behålla Monster tills imorgon. De fick ut 80 ml (!) var ur bölden och Monster får antibiotika och smärtstillande intravenöst. Jag vill ju egentligen bara hämta hem honom men det är nog bäst att de ser att infektion och smärtan är under kontroll.
Lilla gubben, jag hoppas verkligen att det löser sig nu ❤❤
Vårt lilla hus
Det finns alltid något att göra i ett gammalt hus. Skavanker att fixa, något som behöver målas, ett badrum att renovera, ett kök att byta ut, ett golv att lägga eller tapeter att sätta upp. Just nu målar jag listerna i vardagsrummet, kontoret och lite i köket. Det är svårt att sluta måla när man väl har börjat, jag skulle egentligen bara måla listerna i kontoret. Målandet kommer av att vi skulle tapetsera om i kontoret och när jag satt upp renoveringstapet sa vi att egentligen borde vi ju måla listerna nu när vi inte behöver ta hänsyn till någon tapet. Sagt och gjort, nu målar jag lister. Sen ska tapeterna upp och sen är renoveringen färdig för denna omgång.
Jag tycker vårt hus är fint. Det enorma trädet måste ner eftersom det snart växer in i huset och då kommer punchverandan mer till sin rätt. Nu ser man ju inte ens balkongen.
Kortet är taget från hängmattan där jag och Arvid gungar i blåsten. Det är lite för kallt men det är ju semester!
Glad midsommar!
Vi har ätit lunch med pappa och ska iväg till vänner alldeles strax. Arvid har somnat i selen, man är både stor och liten när man snart fyller tre ❤
Vi fick fyra kycklingar igår! Otroligt gulliga små dunbollar, två svarta kopparmaraner, en blå kopparmaran och en liten cream legbar-tupp. Hoppas vi har större tur med hönor på de tre maranerna än på ac-kycklingarna. Lina är en stolt och arg mamma ❤
Försommarkväll
Den milda luften, kornet som glänser i kvällssolen och det nyslagna höet som doftar ljuvligt, denna tid är den bästa på året. Att bo på landet och få uppleva detta dagligen är underbart!
En ynnest är det att få leva i fred och frihet och känna dofterna av hö på åkrarna med mina vackra hundar strövandes fritt vid min sida ❤
Inget VP för Yeti i år
Det här med att ha får och träna vallning, det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand.
Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..
Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund.
Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.
Att ha barn
Jag var aldrig en barnmänniska innan jag själv blev mamma. Jag gav mig verkligen ut på helt främmande marker när jag blev gravid. Det är såklart en ny värld för alla men jag hade verkligen inte en aning om vad jag kunde förvänta mig. Den största chocken var Arvids enorma behov av närhet, den andra denna omättlighet som krävde tutte ett oräkneligt antal gånger per dygn. Långa stunder var det också. Jag blev ju helt fast och det var frustrerande i början.
Men den bästa överraskningen var hur otroligt mysigt och gosigt det är med en unge som vill vara nära och gosa, ungefär som en kelsjuk katt 😻 Jag hade inte alls föreställt mig det så tillfredsställande att hålla en liten barnkropp i famnen, hur många känslosvall som kan uppstå när man drar in doften från barnahåret i näsan. Hur jag kan översvämmas av kärlek till denna gullunge.
Jag är lyckligt lottad som faktiskt fått uppleva den kärleken ❤
Mjölk versus mjölk
Amning är en kontroversiell fråga eftersom det är helt omöjligt att göra rätt. Oavsett hur man gör misstycker någon. Antingen ammar man för lite så bebisen gråter eller för mycket så att man skämmer bort bebisen eller så ammar man för kort tid och då är man självisk eller så ammar man för länge och det är ju osmakligt när barnet kan prata och springa. Eller så ammar man inte alls och det är ju fel, eller så ammar man offentligt och det är ju äckligt. Vill man å andra sidan inte ge flaska alls och vill amma länge så är man emot jämställdhet och en bakåtsträvare, för barn behöver ju inte bröstmjölk, i varje fall inte efter sex månader. Vi bor ju ändå i ett i-land med ersättning och mamman borde dessutom jobba och låta pappan vara hemma! Och bröstmjölk är ju ändå värdelös näringsmässigt efter sex månader. Det vet ju alla.
OAVSETT vilka val kvinnor gör angående amning får de kritik eftersom nästan alla har en (ofta) okunnig åsikt om det. Det är omöjligt att göra rätt i andras ögon.
Men vet ni vad det roliga är? Jo det är att nästan ALLA är överens om att komjölk är en otroligt viktig näringskälla för barn. Så pass att om det ens kommer på tal att mjölken ska tas bort från skollunchen så blir det ramaskri.
Den stora frågan är hur det kan komma sig att en ANNAN ARTS MJÖLK på något sätt skulle vara nyttigare än den helt artspecifika, perfekt komponerade mjölk som vi själva kan tillverka i våra alldeles egna bröst? Det vore väl mycket märkligt om en annan art tillverkar mjölk som var BÄTTRE än vår egen för just människobarn?
MIN åsikt angående amning är att det är varje mammas alldeles egna val att bestämma om hon vill amma eller inte. Om hon vill amma är det helt upp till henne och barnet hur länge de vill göra det. Det är ett val som ska respekteras! Och självklart har spädbarn rätt att få mat, oavsett hur många lättkränkta människor som finns runt om. Det är faktiskt rätt enkelt egentligen. Om man inte har något snällt att säga så är det många gånger bättre att hålla tyst. Faktiskt.
Blöjfria dagen
Idag är det blöjfria dagen, för att uppmärksamma att det finns alternativ till blöja även för små barn. Att man kan potta bebisar och att de visar när de är nödiga på samma sätt som de visar att de är hungriga eller behöver närhet. Att 18 månader gamla barn kan kontrollera när de behöver bajsa och kissa och det är något skevt med att barn har blöja längre och längre upp i åldrarna. Att det inte alls är jobbigt att potta en bebis jämfört med att byta bajsblöjor utan tvärtom är riktigt roligt att lära sig läsa barnets signaler.
Vi pottade Arvid från att han var 4 månader och jag började för att han ofta vaknade på nätterna och hade svårt att somna om. Jag märkte ju att han behövde bajsa och efter att ha legat några nätter i sängen och väntat på att han skulle bli klar så klev jag upp och höll honom över handfatet. Han bajsade direkt och vi somnade om nästan genast. Det kändes ju liksom absurt att ligga och vänta på något som så tydligt störde honom när jag faktiskt kunde hjälpa honom. Några månader senare hade vi knappt några bajsblöjor alls. Superskönt!
Arvid blev blöjfri när han precis fyllde två. Att det blev just då för att jag gick på semester veckan innan. Ett par veckor senare åkte vi till Gotland – utan en enda backupblöja. Och det gick bra! Men det är ju också en enorm fördel att barnet är van vid att gå på pottan, det blir ju inte alls samma omställning som att man på samma gång ska lära sig att det är ok att kissa och bajsa på pottan och att man dessutom ska hålla sig tills man kommer dit.
Hett tips till alla med bebisar är alltså att kolla in babypottning eller EC, elimination communication!

Blöjfri unge på Gotland!