Det här med att ha får och träna vallning,  det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand. 

Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..

Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund. 

Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.