Månadsarkiv: november 2017
Bra novembervallning!
En vecka sen var det som jag skrev ett lite gnälligt inlägg om vallningen. Sen dess har vi fått till ett par väldigt korta pass hemma och så idag tog jag ut fåren igen. Idag var det så fruset att jag bedömde att det skulle gå att valla på vallen. Monster var först ut och efter förra helgens tjat om tempo så gick han så himla fint! Han kändes radiostyrd, tog alla kommandon och var så mjuk och fin! Det enda jag kan klaga på är de korta vänsterflankerna där han gärna fuskar och ett vänsterhämt där han stannade kort men gick ut hela vägen med extra kommando. De där vänsterflankerna är nog ett livstidsprojekt för oss 😉 
Yeti ville ju bara flanka sist men idag hade nån polett trillat ner och han gick både rakt fram och sakta! Jag körde med lina på och ska göra det ett tag till så det sitter. Han jobbade mycket mer säkert också, mer självförtroende. Testade också ett lite längre hämt och det är ju hans styrka. Idag kunde han till och med gå ur balans på framdrivningen! Duktig skluff! Ett sånt här pass i veckan i vinter så borde VP gå i ett nafs sen 😃 
Novembervallning
Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.
Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.
Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!
Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.
Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!
Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!
Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.
Lisen hittad och en dag i skogen.
Arvid och jag hängde i skogen med Skogsknytte idag! Vi drack varm choklad, pratade om fåglar, lekte kurragömma och björnen sover och inte minst hittade vi teletubbisarnas hus och ett skepp! Inte illa i en mossig skog 😀
Jag trodde inte mina ögon i morse när Lisen plötsligt befann sig i fårens höhäck i stallet! Oklart hur hon kom dit, men helt oskadd var hon. Hon borde varit både hungrig och frusen eftersom hon varit borta i två dagar och ruggar så hon knappt har en fjäder men hon var vid gott mod. De andra har fått hålla sig i lilla hönsgården som har tak i ett par dagar. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för lösning för rovfågel som inte blir jätteknölig när jag får höleverans.
Sorg i hönsgården
Igår var två hönor borta när jag kom hem efter jobbet. Henny hittade jag halvt uppäten i vår yttre hönsgård och Lisen är helt borta. Jag hittade inget grävt hål under staketet så det är inte räv, dessutom hade nog en räv inte nöjt sig med två. Det är nog duvhök eller liknande som är skyldig. Stackars Henny och stackars Lisen 😭😭
Nu har vi bara två hönor och en tupp kvar av hönsen som vi skaffade förra året. Sex hönor och två kycklingar totalt har dödats av räven eller fågel och två har vi sålt. Nu har vi 17 individer kvar varav 14 är kläckta i år. 7 av 17 är tuppar. Typiskt att bara hönor stryker med! Flera av tupparna måste vi ju göra oss av med på något sätt, annars kommer de gå för hårt åt hönorna i vår. Hoppas vi kan hitta bra hem åt dem!
Far får får får?
Frågan har återigen uppstått vad jag ska göra med fåren. Erika och Ulla är så tjuriga och vill absolut inte vallas. Erika stångar Yeti så ofta hon kommer åt och Ulla har attackerat Monster ett par gånger. Bäst är ju om dessa tjuriga damer helt enkelt inte blir vallade på och då kan de ju betäckas och få lamm istället. Häromdagen bestämde vi att Bärtas bagglamm Albin ska flytta hem till oss igen och bli pappa till lamm i vår. Bärta ska inte betäckas eftersom hon bara har en fungerande juverdel och Märta är för nära släkt med Albin. Men det blir lagom med två tackor som lammar i vår och en vallgrupp på fem mer samarbetsvilliga tackor. Dilemmat blir att dela flocken varje gång jag vill träna men det får lösa sig. Under betäckningen måste det ju bli två grupper ändå.
Planen på sikt är att sälja de äldre tackorna. Jag har försökt sälja bara Erika men det har gått sådär. Kanske kan det gå bättre att sälja tre i en grupp? Vi får se nästa sommar 😊
Life of Monster, Yeti & Jinn 