En förkärlek för gamla hus

Vi är i Uppsala och jag är ute med hundarna. Jag har precis passerat ett gammalt hus och fastnade direkt. Rött med vita knutar, en liten rolig vinkel, kanske nåt renoveringsbehov.. Jag mindes plötsligt när jag och barndomsvännen Cissi gick hem från skolan Normlösa och fantiserade om att köpa ett gammalt fallfärdigt torp som låg på en åker på vägen hem. Vi pratade om att det nog kostade massor av pengar, kanske till och med hundratusen? En ouppnålig dröm att köpa ett eget torp där vi kunde bo men att drömma kostar ingenting. Shetlandsponnyn Smulan och welsharna Bonnie och Mison kunde gå där i trädgården och beta, ja det vore perfekt!

Det slog mig att jag alltid har gillat gamla hus. Kanske är det mormor och morfars gamla Hjulmakartorp som slår an på vemodiga strängar? Kortspel eller gitarrspel med sång, notblad under fladdrigt fotogenlampeljus? Att vakna i kökssoffan när mormor gjorde eld i spisen och satte på morgonkaffet. Fina, vackra minnen, med så oändligt mycket kärlek.

Ett annat hus som alltid fascinerat mig är det på en tavla i min mosters hus. Det öppna taket, de dova färgerna, kakelugnen och löftet både om en lugn natt och en spännande morgondag.

Av någon anledning är det flera hus som påminner mig om just detta hus på en tavla. Dels ett gammalt hus, säkert med ett massivt renoveringsbehov, som ligger i Björkebergs by. Ett vinklat gammalt rätt trähus med fina detaljer. Nog att det ser slitet ut, men ändå attraktivt på något sätt. En liten vitmålad bänk av trä utomhus, knotiga gamla fruktträd och omgivet av en häck. Ja charmigt är det helt enkelt.

Sen har vi det grå lilla huset med mörkröda knutar i Västerlösa, precis vid kyrkan. Varje gång jag åker förbi dras mina blickar just mot det huset. Det händer till och med att jag kör en omväg för att få se det. Även det med gamla fruktträd och en grusgång runt om. Bedårande gulligt och ger mig samma känsla som huset på tavlan.

Det är kanske inte så konstigt att vi köpte ett gammalt hus från 1850 med dessa preferenser i bakgrunden? Vårt gamla oemotståndliga bondkök med stor spishäll runt murstocken i mitten av huset. De breda vita listerna och pärlsponten i köket. Fiskbensparketten som lades för hand på 50-talet. Vardagsrummet och kontoret som nu känns mycket närmare ursprunget med mörkgröna väggar som gifter sig fint med det blommiga i rummet intill.

Visst finns det massor även jag vill förbättra, golven på övervåningen, väggarna i hallen uppe och nere och i trappan, toaletten där uppe.. Men jag gillar ändå det gamla och har svårt att se mig själv i ett nytt och modernt hus. Visst är det fint med nytt och fräscht, men charmen i ett gammalt trähus, ja det är de som finns i mitt hjärta.

Annonser

Publicerat på 13 januari 2018, i Just nu. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Samma här, det enda jag tittade på när jag och D kollade hus var om det hade riktiga golv och riktiga dörrar 😛 Dvs trä. Jag tror anledningen till att jag trivs så bra i lägenhet är att jag tänker att jag aldrig skulle kunna trivas i en sån där tegelvilla. Ska det vara hus ska det vara hus på riktigt.

    Gilla

%d bloggare gillar detta: