I höstas eller våras någon gång skrev jag ett inlägg i hur svårt det är att ha får som funkar i vallningen. Jag fick många bra tips om att ha en avelsgrupp och sen valla på sparade tacklamm. Jag svarade att det funkar inte för mig, jag har inte plats, ork osv. Men kommentarerna från det gamla inlägget har legat och jäst och jag har tänkt om lite. En stor skillnad sedan i våras är att vi numera har två fållor som funkar utan att bli översvämmade så fort det är lite blött så att det faktiskt funkar att dela på fåren. Sen har jag ju två tackor som vägrar att vara vallfår. Duktiga mammor är de och dessutom genbanksdjur där Ulla är rätt gammal – och äldre tackor ska man prioritera att avla på enligt allmogefårföreningen eftersom de är närmre ursprunget. 2016 var det faktiskt bara 18 av 80 besättningar åsenfår som tog lamm och det är inte bra. Där har jag möjlighet att bidra! Dessutom kommer jag förhoppningsvis ha M3-status nästa år vilket innebär att det blir mycket lättare att sälja lamm till liv. Så, kontentan blev att det blir lamm detta år och kanske även framöver. Inte många, men kanske 2-3 tackor per år tänker jag betäcka. Dels för att rekrytera själv men också för att sälja till liv i den mån det går. Jag hoppas att det ska kunna funka som jag tänkt! Kostnadsmässigt är fåren en ren förlustaffär pga att fodret kostar mycket på vintern. Räknar jag in dem i hundkontot däremot, ja då kostar de ungefär lika mycket som bensinen och startavgifterna när jag tävlade som mest agility. Så, nu känns det genast bättre! 😂 😂