Häromdagen slog det mig, jag mår bättre, livet känns ljusare och jag har lite mer tillförsikt och tro på livet. Varför vet jag inte för inget av det pissiga under hösten har löst sig, inget har blivit bättre. Det är kanske bara så att jag sakta närmat mig någon form av acceptans? Att vissa saker är som de är och jag kan inte göra något åt dem? Jag vet inte, men det är skönt att inte befinna sig i eller precis bredvid ett djupt mörkt hål hela tiden.

Jag är visst generellt dålig på att blogga i januari. Eller så är det för att inte så mycket händer. För blött eller blåsigt eller snöigt för att träna hundarna, promenader i mörker och bla bla. Men även det brukar lösa sig med tiden 😊

Vi mår bra iaf, hundarna också. Jag är glad att de har ett hundhus som är varmt och gott i detta väder. Jag har vallat någon gång när det var ljust och fruset på en gång. Monster är lite understimulerad men Yeti tar det bra.

Fåren får vara inne när vädret är som värst och hönsen gör som de vill. Vi har sålt en tupp förresten och var tvungna att ta bort två för att de attackerade. Den ena så fort vi städade, den andra hoppade på Arvid så fort han fick chansen. Det är inte ok att Arvid inte kan röra sig utan att hålla en vuxen i handen pga tuppar.. Men fortfarande finns en ayam cemani-tupp kvar om nån är intresserad 😉

En sällsynt dag med dagsljus och SOL!!