Idag kom ju äntligen våren, just som vi började tro att den helt enkelt skulle hoppa 2018 och glida tillbaka till evig vinter. P har förberett odlingslådor och planterat och så har vi gått en långpromenad längs med Göta kanal. Det kändes både abstrakt och fantastiskt att gå i linne i solen när snön fläckvis låg kvar och isen flöt på kanalen.

Min syster anlände till Sverige i tisdags efter tre månader utomlands och har hängt hos oss fram tills igår. Arvid har varit hemma från dagmamman och har bland annat klippt sig och varit på Leos lekland. Nu har han ett armband från Leos och en pojkfrisyr. Jag älskade hans halvlånga hår men han såg ut som ett rufsigt troll jämnt så det fick bli kort. Gulligt det med såklart 😍 Arvid har verkligen haft en supervecka med sin älskade moster! Han såg helt lycklig ut när vi åkte till jobbet i torsdags och han satt i Majas säng ❤️

Vi har passat på att träffa brorsan med alla barnen och hälsa på farfar. Farfar är fyllda 95 och bor på hem sen i julas men har alltid varit helt klar. Men nu sviktar minnet och dimma sänker sig över det som varit. Han är inte dement men minnena sjunker ändå sakta nedåt. Jag frågade lite om släkten på hans sida men jag var ute för sent. Borde skrivit ner allt han sagt om släkten för länge sen men det är alltid lätt att vara efterklok. Det är inte så roligt att bli gammal. Att sitta på ett hem med andra gamla som är för dåliga för att prata eller för att förstå. Han har en kalender för 2018 men har inte skrivit något i den. Det händer ju ingenting säger han, alla dagar är likadana. Han lyste upp när vi kom i alla fall, de första sekunderna sa våra ansikten honom ingenting, men sen kände han igen oss och blev glad. Måste åka dit oftare, det är inte så långt ju. Sen händer ju livet och saker kommer lätt emellan och man skjuter upp igen och igen. Men för någon som känner sig ensam medan dagarna flyter bort inomhus bland människor som antingen jobbar där eller är för gamla för att prata med är 30 minuters besök och bakelse en stor sak och ett välkommet avbrott i tristessen.