Monthly Archives: juni 2018

Yeti – vallhunden

Jag tänkte jag skulle skriva lite om Yeti som vallhund. Det har, som nog framkommit, inte varit en spikrak karriär. Det har varit perioder när jag känt för att bara lägga ner och strunta i att träna, där träningen i sig bara varit en negativ spiral.

Vårt stora problem har varit att Yeti är lite vek mot djuren och periodvis har han vikt undan och flankat när någon tacka bara tittat på honom. Ett par av mina tackor är rätt tjuriga och framförallt Erika kan vara riktigt elak. Det i kombination med att Yeti viker ner sig har skapat en spiral där Erika byggt upp sitt självförtroende och Yeti har tappat sitt. Fram tills i höstas var det också den grupp jag hade att valla på, jag har försökt att sälja Erika flera gånger men har inte fått napp. Bara välmenande men rätt ohjälpsamma kommentarer om att hon är en duktig tacka mtp rovdjur och att Yeti nog lär sig hantera det- vilket verkligen inte skett. Alternativet för mig har varit att valla på de får jag har eller inte valla alls. Och vallning är ju numera det enda jag tränar, så.. Ja ni förstår kanske. Jag har tränat för jag vill ju ändå komma någonstans men det har mest lett till en hund som viker bort blicken från fåren när de tittar på honom, som springer på en flank istället för att gå rakt mot dem och som mest tyckt det varit jobbigt.

I höstas hade jag äntligen möjlighet att skapa två grupper, en liten grupp med två tackor som betäcktes och en grupp med fem tackor att valla på. Under vintern och våren har träningen fortsatt gå sådär. Det har varit svårt att använda Yeti för att ta ut fåren ur hagen och ut på vallen eftersom han släppt trycket och sprungit på en flank så fort fåren behövt det minsta övertalning. Det leder ju till att fåren vänt och sprungit hem och så var vi på ruta ett igen. Otroligt frustrerande och svårt att jobba med.

Det var även svårt i fösningen när jag var bakom Yeti eftersom han envetet gick och tryckte dem lite snett så han fick dem att svänga i en båge mot mig igen, eller att han bara lade ner och galopperade iväg runt fåren och vände dem så fort han tyckte det blev lite jobbigt.

Vad har vi gjort åt det då? Ja det har blivit betydligt bättre när fåren kommit ut på bete och det inte är trångt och jobbigt för honom. Sen har vi tränat massor med lina. Gått gått gått på vallen och på vägen, bara gått rakt fram. Sen har vi tränat massor på höger och vänster och framför allt på att ta det håll han inte vill. Han vill bara upp i balans och ta djuren mot mig och det är ändå ganska sällan jag vill att han ska göra just det.

Vart är vi idag då? Ja, jag tycker vi är på god väg. Han viker inte ner sig nu även om han gärna kastar ett ögonkast på mig om fåren stannar och behöver lite övertalning. Han är betydligt bättre på att driva rakt fram och han går att styra mycket bättre. Om djuren börjar svänga i drivningen kan jag styra upp det utan att drar iväg på en flank upp i balans. Styrbarheten är enormt mycket bättre! Dessutom kör vi nästan bara med vissla nu och det går faktiskt mycket bättre än med ord.

Jag måste ju skriva om Yeti styrkor som vallhund också och det är givetvis hans flanker och hämt. Han har otroligt fina bågar ut, kan stanna naturligt och plocka upp dem fint. Nu när jag börjar kunna styra honom även på framdrivningen så börjar hämten som helhet bli riktigt grymma!

Jag har börjat kika på VP och IK1 i höst och jag hoppas verkligen att vi kan nå dit denna gång. Vi behöver ut och träna på andra får såklart, men jag tycker verkligen att vi borde fixa att komma ut på tävlingsbanan!

Annonser

Tumult i hönsgården

Våra två tuppar Marius och Putte har rykt ihop ett par gånger nu. Sist var det rejält så det rann blod från Marius och de var helt slut när jag upptäckte dem. Jag har haft tankar på att göra i ordning dasset till hönshus och för ett veckor sen röjde jag där. Det var svinäckligt med gamla hästtäcken och mängder av musbajs men det blev bra efter en ordentlig städning. Ruben byggde en enkel gård där i höstas så nu blev det så att Marius fick flytta dit! Jag stoppade in de tre maranhönorna med honom så nu har vi en renrasig grupp! Vore ju roligt att kunna kläcka fram renrasiga marankycklingar någon gång framöver 😊

Vi var på hönsmarknad för ett par veckor sen och köpte fyra kycklingar. Det är nog den sämsta hönsaffär vi har gjort. Vi skulle ha renrasiga wyandotte och säljaren påstod att hon hade fyra st. En såg ut som en tupp så den valde jag bort. En såg inte ut som en wyandotte men pga orkade inte bråka så tog vi den. Jag misstänker att det är en cream legbartupp.. En kyckling påstods vara isbar men den var felfärgad och hade inte kam som en wyandotte. Jag blev nyfiken på denna udda kyckling så vi tog den av ren nyfikenhet. Sen dog en av de säkra wyandottekycklingarna 30 min efter att vi kom hem. Så summan av kardemumman är att vi har en wyandotte, en blandras och en cream legbartupp.. Nåja, söta är de ju iaf.

Nästa hönsaffär tror jag betydligt mer på! Jag köpte två små ac-hönor av Jeanette och dessa ser verkligen ut som hönor. Vi har ju köpt en hel del ac, både ägg och kycklingar och av de få ägg som kläckts har vi fått 8 tuppar och en enda liten höna. Nu köpte jag två lite äldre kycklingar som är lite säkrare att könsbestämma!

Planen är att ha lite mer rasrena grupper så vi kan sälja avelsägg och kläcka fram renrasiga kycklingar. Vi har både tupp och höns av maran, silverudds blå och ayam cemani och dessutom två renrasiga cream legbarhönor. Vi behöver bara göra i ordning sadelkammaren så har vi ett hönshus till och bygger vi en hönsgård utanför stallet. Ja ni hör ju, det är ju praktiskt taget redan gjort 😉

Släkten från Törnevalla

En vit slättkyrka! Denna gång Törnevalla kyrka där min farmors mormors mor Lena Sofia Larsdotter föddes 1825. Hennes föräldrar levde i Törnevalla och hennes far hette Lars Persson f. 1803 och hennes mor hette Brita Lisa Persdotter. Lena Sofia gifte sig 1843 med Nils Nilsson f 1813 från grannsocknen Östra Skrukeby och fick min farmors mormor Clara Lovisa Nilsdotter i Askeby 1857!

Lovisa träffade i sin tur Olof Emil Ringström f. 1855 i Norrköping och de fick 6 barn i S:t Lars församling och Domkyrkoförsamlingen i Linköping. Ett av de barnen var Lovisa Eleonora Ringström f 1881, kallad Nora, som jag sedermera blev döpt efter 😊

Paj höft leder till nya strategier

Long time no seen.. Ja bloggen ligger i princip nere. Vi får se om jag får någon mer inspiration i framtiden.

Jag har mycket besvär med en höft och är egentligen ordinerad vila vilket är helt omöjligt när man jobbar i fält och dessutom har två jyckar. Jag har jobbat på kontoret i några dagar för att vila och har börjat cykla med hundarna.

Idag köpte jag en barnstol till cykeln så att Arvid kan hänga med! Det var väl på tiden tänker ni nog men jag har använt cykeln väldigt lite sen vi flyttade hit. Jag går eller åker bil. Men att gå hela vår runda med barnvagn och obligatoriskt jättelångt stopp på lekparken tog igår TVÅ timmar. Jag blir helt matt och vill bara teleportera mig hem. Så, att cykla är betydligt snabbare och barnet i fråga sitter fast i stolen och kan inte till exempel springa runt och plocka blommor vilket är jättemysigt andra gånger men inte när klockan närmar sig 20.30 och du gick ut 18.30..

Jag förstår verkligen Anna-Carins lösning med el-lådcykel. Sjukt smidigt!

Höften då, jo jag har en inflammation i ett muskelfäste och ont i leden. Är tydligen onormalt stel i höger höft också vilket ledde till en remiss till röntgen. Det gör ont och jag haltar. Förhoppningsvis är jag bara överansträngd och blir bra med vila och semester. Sämst vore det och det syns nåt på röntgen så det hoppas vi att det inte gör!

I övrigt pysslar VH i i trädgården, vallar med hundarna och gosar med Arvid ❤️

Hängmattan och att leka med olika filter är poppis just nu 🤩🤩