Månadsarkiv: oktober 2019

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Annonser

Välkommen Elin!

Mitt i all sorg blev vi tvungna att köpa en ny bil. Min bil fick spanskt flagg på besiktningen och fick inte ens köras därifrån.. Även att vi visste att den dagen skulle komma blev det ändå en chock den dagen. Hur löser man att bo på landet med i princip obefintlig kollektivtrafik och bara ha en bil? Ja man får ju samåka men helt enkelt var det inte när den ena vill träna på gymmet, den andra vill hem och ut med hundarna och den tredje skulle på simskola..

Men efter ett par veckor flyttade Elin hem till oss och livet blev lättare, åtminstone från logistiskt synvinkel! Vi har sagt länge att vi ville ha en ren elbil när Forden gått i graven och det höll vi faktiskt fast vid. Det känns bäst ur ett klimatperspektiv att köra på el även om det finns saker kvar att lösa vad gäller batteriet och dess tillverkning. Elin är en Reanult Zoe och går ca 27 mil på en laddning och eftersom vi har en laddstolpe är det ju superlätt att ”tanka” hemma!

Jag har nu kört Elin i 10 dagar och är väldigt nöjd! Visst, vi får inte plats allihopa att sitta bekvämt på en långresa eftersom bagaget är litet och Arvid fortfarande har bakåtvänd barnstol men som en pendlarbil är den helt perfekt!