Månadsarkiv: februari 2022

Den ryske björnen

Går det ens att tänka på något annat än Rysslands invasion av Ukraina just nu? Det är så sjukt så det är svårt att förstå att det är sant. Som ett brädspel där någon bara invaderar grannen, fast nu är det riktiga soldater och vapen som dödar. Jag får ångest av att tänka för långt in i framtiden och spekulera vad detta kan innebära för freden i resten av Europa och världen. Och att tänka på alla familjer som nu flyr med små rädda barn.. Ja hjärtat går ju itu.

För att inte gå isär behöver jag göra något praktiskt och det blir att uppdatera min krislåda. Jag har haft den i 4 år och uppdaterat dem en gång så det finns ett behov om man säger så. Sist jag uppdaterade den försökte vi använda maten innan den gick ut, eller efter den gått ut om det hände att det var på det viset. Det resulterade att en liter nyponsoppa som gått ut ett år tidigare hälldes ut i ett naturreservat utanför Rimforsa. Därmed kunde vi tillskansa oss kunskapen att nyponsoppa inte håller sig obegränsat länge. Who knew?

En annan sak jag ska göra är att fylla ett par vattendunkar och lägga i jordkällaren. Det ligger redan en där, men vattnet är för gammalt och behöver bytas. Ett litet uttag av kontanter ska jag också göra. Den dagen korten inte fungerar är det ju för sent att ta ut pengar. Att se de stackars ukrainarna stå i långa rader för att ta ut pengar är ju ett uppvaknande. Jag har ju tänkt så många gånger att vi borde ha lite kontanter hemma i nödfall, men att verkligen ta tag i det är, det är tydligen lite svårare.

Det är inte för att jag tror att det kommer att bli krig här som jag vill fixa krislåda och vatten, men vem vet vad som händer i framtiden? Det kan ju bli ett längre strömavbrott eller vad som. Det skadar ju inte att vara förberedd, särskilt nu som den ryska björnen är ute och röjer..

Vintern hörde min bön

Minns ni att jag gnällde på vädret häromdagen? Vädret hörde mig! Tyvärr är det plusgrader men snön ligger än och vi har haft en härlig vinterdag. Arvid har bara tjatat om att leka med en kompis i lovtristess men jag fick med honom ut efter hundpromenaden och så byggde vi en igloo!

Lovis invigde bebispulkan i hemstickad ylletröja och fårskinn
På hundpromenad i solsken och snö, underbart!
Yeti poserar
Jag är glad att vi har vår hage att gå i 🙂

Nu sover hundarna sött och jag har druckit varm choklad och spelat spel med Arvid.

Jo, just det, jag satte saxen i min senaste stickning också, en Foykakofta. Det är alltid lika läskigt! Nu ska jag sticka på knappslå och sy fast knappar. Jag hoppas den är färdig inom några dagar 😀

😬😬😬

Det sprutar ägg

Jisses vad hönsen värper! Vi får runt 5 ägg per dag från 17 hönor. Nu har även unghönsen börjat värpa helt ljuvliga små gröna miniägg! 35 g väger de ungefär, jämfört med maranäggen med sin 78 g är bara hälften så stora!

Idag upptäckte jag en liten överraskning under en bänk i hönshuset, närmare 30 ägg i ett rede. Det var beige och turkosa ägg och jag undrar vilken höna som är mest sugen att ruva de där? Jag vill inte ha så många kycklingar iaf 😅

De hönor och tuppar som är kläckta i höstas är så stora nu, framför allt en korsning med wyandotte med rosenkam. Han är riktigt snygg! Benny heter han och söker hem, han är så himla trevlig också.

Far, får får inga lamm?

Vart är mina lamm börjar jag undra? En tacka av tre har lammat, Nele har iaf lite juver men Cilla ser ut som en ungtacka 😳De borde lamma inom tre veckor, annars har de helt stått över Edvins charm. Både Edvin och damerna har fått lamm innan så det är inga fertilitetsproblem med i bilden.

Jag hade ju hoppats på kanske ett bagglamm till och två tacklamm om man nu får önska kön, men kanske får jag vara glad om det blir något mer alls?

Lammet Finn växer åtminstone så det knakar men blir han ensam bagge blir det ju lite tjorvigt att lösa vem han ska gå med i sommar.. Nåja, än är det några veckor kvar!

Jag har, efter tips, köpt baljor att ge hö i för att minska spillet men mina får verkar särdeles bra på att få ut hö på backen ändå. Möjligen om jag köper ytterligare en och bara fyller dem till 75 %?

Kladd kladd och vissna hundar

Jag avskyr verkligen detta kladdiga väder när jag måste tvätta hundar efter varje promenad och när Arvid kommer ut ur skolan skitigare för varje dag helt täckt av sand och lera. I början av veckan tvättade jag hans jacka, vantar och termobyxor men nu har jag gett upp. Jag kanske tvättar dem imorgon, när det iaf finns en möjlighet att han inte rullar sig i sand på ett par dagar iaf.

Tänk om det var ordentliga vintrar istället? Snö, fruset, skidor och skridskor. Torra rena hundar, renare golv inne.. Det är verkligen en sorg på ett rent personligt plan, dessa mesiga, blöta och mörka vintrar.

Ovanpå detta så har Jinn varit halt. Nu verkar hon okej igen men jag har inte kommit igång med vallningen igen. Hon var halt dagen efter kursen för Lotta så jag hann inte ens träna en gång med fräsch träningspepp. Nu har jag nästan glömt vad vi gjorde. Trist är det. Men det är å andra sidan sjö i halva hagen så träningsförhållandena har ju inte varit optimala ändå.

Ovanpå detta kräktes Monster ner hela vardagsrummet häromnatten. Jag gjorde mig redo att ringa veterinären och boka den sista resan, men så åt han frukost och slutade kräkas. Blir han dålig igen så är det över, men denna gång var det inte dags. Jag känner igen mig i journalisten Patrik Lundbergs uttryck ”väntesorg”. Den där känslan när någon man älskar inte har så långt kvar och man sörjer redan innan, när personen fortfarande är i livet.

Schweiz 2018
Monster på snö i Schweiz högt upp i bergen mitt i juli 🥰

Ett hundliv är ju så kort, så kort. En blinkning och det är förbi. Men i den blinkningen finns så mycket glädje och kärlek att det är värt det ändå, värt att stå med krossat hjärta i slutet av tiden tillsammans.

Monster har gjort mycket i sitt liv också, till exempel resan till Schweiz som bilderna är ifrån. Han har varit i Tyskland och Danmark och till och med hos en veterinär i Frankrike och fått dundermedicin. Det är minsann inte alla som varit det!

Podderi poddera

Jag lyssnar mycket på poddar när jag är ute och går, stickar, städar eller plockar undan disken. Ibland lyxar jag till det med ett ljudboksabbonemang men just nu, när jag bara får föräldrapenning, tycker jag det är lite dyrt. Dessutom föredrar jag att läsa böcker om jag sitter still, som till exempel när jag ammar. När jag kör mycket bil däremot, som när jag jobbar, är ljudböcker perfekt.

Mina absoluta favoritpoddar är

  • Creepypodden
  • En varg söker sin podd

De båda får det liksom att pirra till lite och det är med en känsla av förväntan jag börjar lyssna. Då vill jag inte bli störd heller så de funkar inte att lyssna på när Arvid är hemma. Creepypodden är en skräckpodd får jag nog kalla den, det är spökhistorier och andra berättelser med övernaturlig twist med olika teman och längd med bra uppläsare. Det är underhållning i sin renaste form.

En varg söker sin podd är en kulturpodd där Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli diskuterar böcker, film, teater eller fenomen i samhället. De är genomtänkta, smarta och har ofta någon annan vinkel på saker och ting än hur jag tänkt. De får mig att tänka ett varv till och jag inbillar mig att det gör mig klokare. Ibland är de också väldigt roliga, till exempel när en av dem, jag minns inte vem, pratar om sin måsfobi och att hennes terapeut ordnat en träff med en mås. Så sjukt kul. Ljudet kan vara lite kasst ibland, men jag tycker det är bättre nu än för några år sen.

Andra poddar jag lyssnar på är:

  • Vallhundspodden handlar inte oväntat om vallning. Linnea och Rebecka pratar med någon guru inom vallning. Ett givet val om man gillar vallning, men det kunde vara bättre ljud.
  • Spöktimmen som inte bara handlar om spöken utan kanske mest om true crime. Jenny och Linn berättar allt från vandringssägner till massmördare. Underhållande!
  • Filip och Fredrik är ofta roliga, Fredrik för att han är extremt anal och Filip för att han är flippad. Om det är mycket i min feed hoppar jag över dem, men oftast lyssnar jag.
  • Under livet handlar om endometrios först och främst men mycket annat inom kvinnohälsa avhandlas också. Jag har endometrios och det är en helvetessjukdom utan bot som få känner till. Jag har en mild variant men många har smärtor konstant och måste äta både hormoner och starka värktabletter varje dag för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Att lyssna på Hanna och Angelica får en att bli ödmjuk inför livet.
  • Lillelördag handlar om nutiden och samtiden, såpor, film eller kändisar. Ann Söderlund och Anita Clemens spårar ibland fullständigt ur så jag undrar hur de tänker men de är också roliga. De lever ett liv som är så långt ifrån mitt så det är roligt bara därför. Livet med barn är den enda beröringspunkten, och det faktum att de är kvinnor, mycket annat är det inte.

Alldeles nyligen började jag lyssna på stickpoddar också, dels för att jag led brist på poddar och dels för att min stickmotivation är så hög att jag behöver lyssna på stickning också. Jag fick flera tips och började lyssna på dem som finns i min poddspelare. Jag har inte lyssnat så mycket på dem att jag kan dem utan och innan, men jag gillar verkligen:

  • Stickpodden lyssnade jag på sedan något år, men de kommer nästan aldrig ut med nya avsnitt.
  • Nördic knitting verkar jättebra!
  • Mamma stickar – om jakten på sticktid känns som att lyssna på kompisar. Väldigt trevligt!
  • Stickkontakt – någon eller några jobbar med garn och stickning och jag känner bara WOW, DET skulle jag också vilja göra. En liten dröm just nu att få göra något mer kreativt…

Att lyssna på stickpoddar får mig att vilja ha stick och virk-kvällar, att bara sitta och sticka, prata och fika ett par timmar med fellow medstickare. Jag började ju sticka under pandemin och då har det ju knappast varit aktuellt att göra sånt. När jag var barn hade mamma och ett gäng andra kvinnor i Normlösa syjunta och jag älskade att sitta i ett soffhörn och lyssna på dem. Det var riktigt mys på hög nivå! Är det någon som skulle vilja göra något sådant med mig när pandemin är över?

Jag och barnen går på stickcafé i Björkeberg varannan måndag och det är verkligen supertrevligt! Vi drar ner medelåldern en aning möjligen men även Arvid tycker väldigt mycket om att gå dit. Jag tror det är fikat för hans del, för mig är det att lära känna andra i byn och få värdefull hjälp av riktiga stickproffs!

Nu snöade jag in på stickning igen, herregud. Min fråga kvarstår ju, har ni några poddtips? Jag behöver faktiskt lite fler i min lista 😀

Sticksjön runt

Arvid går på Strövarna i Borensberg och då föll det sig så att jag fick slå ihjäl 1,5 timme med dåligt mobilbatteri i en skog jag inte hittar i. Det blev till att snåla på batteriet och bara ta ett fåtal bilder ifall jag skulle behöva telefonen för att hitta rätt.

Jag tog mig runt Sticksjön tryggt och säkert utan att gå vilse med Lovis i sjalen och hundarna på fast mark, trots att de var väldigt frestade att ge sig ut på isen. Det var en riktigt trevlig slinga på runt en timme!

Vi mötte upp Pascal för en sen lunch och semla på Vedugnsbageriet och sen har jag stickat i rasande fart. Måste bli klar med min varma kofta innan vintern är slut och helst precis lagom till att nästa garnleverans kommer 😉

Ullegull

Kommer ni ihåg att jag gjorde skickade min egna ull på lönspinning hösten 2020? Jag sålde det mesta eftersom fakturan var HÖG men sen har det legat. Jag saknade som sagt all ork när jag var gravid, men också kunskap. Jag har lite svårt att hitta mönster till ett garn, det är mycket lättare att hitta garn till ett mönster. Men sent omsider har jag kommit fram till att mitt ljusa garn från tackorna är likt Järbos Svensk ull och Raggi! Så mönster som passar de garnen funkar även på mitt ljusa garn.

Jag är sugen på att sticka i mohair så jag kommer faktiskt använda mitt garn tillsammans med ett mohairgarn till en fluffig tröja. Målet för mitt stickår 2022 är att:

  • Sticka i mohair
  • Sticka en sjal
  • Lära mig minst en ny teknik som flätor eller brioche
  • En kofta till Lovis

Kanske borde jag skicka höstull på spinning i år igen? Problemet är att få lönsamhet i det. För att gå plus behöver priset vara ganska högt. Det vore ju roligt att få en del färgat också? Jag får spana på det.

Apropå de där ulliga fröknarna så väntar jag bara på lamm. Tre tackor fick träffa Edvin i höstas men bara Disa har lammat. Nele har lite juver men det är inte nära lamning och Cilla undrar jag om hon alls är dräktig. Det är ju märkligt för hon fick lamm förra året och hon gick med bagge i 6 veckor. Det borde ju vara tillräckligt länge för att få till det kan man ju tycka? Nåja, än finns det tid kvar.

Det enda lammet hittills, Finn, växer så det knakar. Helt otroligt så snabbt han växer faktiskt. Det är fördelen med att vara ensam, man får all mat utan konkurrens.

Sticka sticka sticka

Jag har ett så otroligt sticksug just nu. När jag var gravid var det helt borta så jag var lite orolig att det inte skulle komma tillbaka men jag hade inte behövt vara. Idag har jag letat mönster på Ravelry och favoritmarkerat typ 100 st. Jag köpte garn till en sjal Teroldego  idag men sen kanske jag blev sugen på en annan som heter Jämt ojämt. Vi får väl se vilken jag bestämmer mig för? Jag hittade ett fint garn iaf, en bordeaux-röd, blått och grått.

Vilken tycker ni jag ska välja?

Teroldego
Jämnt ojämnt

Egentligen är jag väldigt  sugen på att byta garn och testa på mer. Jag har lite fastnat i Lopí-träsket, och även om det är ett fint träsk är jag lite trött på det nu. Jag skulle vilja testa mohair och nån mer tråd, så man får använda tjocka stickor. Fort ska det gå!

Jag har återupptäckt min #Suaq som jag stickade i höstas! Jag var tidigt gravid då och klarade verkligen inte ullen. Jag var missnöjd med passformen också men nu är jag mycket mer förlåtande och har börjat använda den! Nackdelen är att det är jobbigt att amma i den, men den är varm och riktigt skön. Med en tröja under förstås, den är i lettlopí och det är lite rivigt direkt mot huden.

Just nu håller jag på med #foykakofte och det går ganska fort. Jag skulle bara vilja sticka mer men fotoböckerna tar också sin tid. Och Lovis såklart.

För vems skull gör jag det här?

För vems skull gör jag det här? Det är dagens tema i @underbaraclaras utmaning #fångafebruari. Jag har funderat både på vad jag ska skriva om och vilken bild jag skulle välja. Det finns mycket att välja på, jag gör rätt mycket. Ska jag välja stickning, vallning, arbetet med att ha djuren, fodrandet, mockandet, att ha hundar och att gå ut med dem i ur och skur och komma hem med skitiga djur som måste tvättas för att ens tas in i huset? Det är mycket energi som läggs på alla individer som jag har ansvar över, för att inte tala om alla pengar som flyger också, förra året var första gången som det gick runt ekonomiskt med fåren och hönsen, medan hundarna ju alltid går minus.

Svaret är det är för min skull jag gör det, att både stickningen och djuren har jag helt för min egen skull. Jag får en massa tillfredsställelse av att knäcka och äta ägg av en härlig färgpalett från höns som jag själv fött upp och som jag vet har det bra. Att se en eller kanske två små hönor stolt ta hand om sina små omhuldade kycklingar.

Jag njuter av fåren när lammen kommer och är så bedårande söta och luktar så gott. Att se hur tackorna tar hand om sina lamm. Jag kan verkligen se mig själv i deras småpratande med de små, hur de nosar och kollar så att de har det bra. Det oroliga brummandet när något lamm är lite modigt och skuttar iväg en bit. Jag tycker det är så härligt att kunna deras namn och känna deras olika personligheter. Hur alla djuren oavsett art HAR olika personligheter.

Jag älskar att tiden bara försvinner samtidigt som den står stilla när jag tränar hundarna. Hur alla andra tankar i huvudet bara försvinner. Vilket nöje det är att bara gå helt upp i någonting. Jag älskar att jag måste gå ut på promenad varje dag oavsett väder. Jag älskar kanske det inte just när jag är ute i regn eller blåst och framför allt inte alltid innan, men jag älskar att jag ändå kommer ut.

Och jag älskar att skapa med händerna så som jag gör med stickningen. Att skapa kläder som vi använder och har på oss, det är ju fantastiskt! Varma tröjor som funkar i kylan, att Arvid kan vara ute i flera timmar när andra barn fryser för att han har kläder i ull på sig, som jag har gjort. Eller att tova fårens ull till sittunderlag eller en åkpåse, eller fina lyktor, det är också underbart, även om jag prioriterar stickningen just nu.

Jag älskar att jag har möjligheten att fylla mitt liv med så många roliga, härliga djur och saker som får mig att utvecklas, lära mig nya grejer, få så söta djurbebisar och leva ett liv där det får plats mycket av mig, trots att jag har småbarn och, när jag inte är föräldraledig, sitter i ekorrhjulet.

Därför gör jag det här.