Månadsarkiv: mars 2022
Tips i föräldraledigheten
Såhär 9 månader in i min andra föräldraledighet har jag minsann snappat upp ett och annat bra tips för en trevligare ledighet. Ledighet är ju verkligen en sanning med modifikation för med en bebis är man aldrig ledig – förutom när hon sover. Annars är det ett ständigt passande, underhållande, maran de och blöjbytande. Detta får mig osökt in på mitt tips nummer 1.
1. Gör roliga saker när bebisen sover! Om du ska diska och hålla på med tvätt eller städa får du aldrig någon fritid. Gör sånt när bebisen är vaken istället! När Lovis sover passar jag på att göra mig en kopp te och sticka! Kanske till en rolig podd eller en serie på Netflix. Att gå promenader går att göra när bebisen är vaken. Det är ju slöseri med fritid att bara gå när bebis sover.
2. Att göra en plan för storasyskon. Det underlättar otroligt mycket om Arvid har en kompis med sig hem från skolan om man vill slippa tjat om tv eller vad han ska göra. Andra dagar kan vi spela spel, baka något eller åka till en secondhandbutik. Vi kan ha dagar utan någon plan också, men inte en hel vecka – då blir Arvid så rastlös att jag blir tokig 🤪
3. EC eller babypottning. Bebisar har ont i magen i början, det är mer regel än undantag. Det är lätt att göra det lättare för en bebis med magknip genom att grodhålla över handfatet. Nu när Lovis äter fast föda är hon ofta hård i magen och då är det också lättare med EC. Genom att sitta på en potta eller hålla henne med knäna uppåt och rumpan nedåt blir det lättare att bajsa än att sitta på en blöja. Dessutom är det smidigare att få barnet blöjfritt om hen redan är van vid konceptet potta eller toalett.
4. Samsova och liggamma. Sömnbrist är ju svårt att undvika särskilt i början om bebis har ont i magen, men att amma liggandes i sängen gör att du kan vila samtidigt. Ligger man i C-position, med uppdragna knän och armen ut över bebis huvud är det i princip omöjligt att ramla över bebin. Bvc avråder från samsovning men jag fattar inte hur man överlever utan? En extremt trött mamma är heller inte säker skulle jag vilja påstå om man nu ska väga risker mot varandra. Jag somnar medan jag ammar och minns inte på morgonen hur ofta eller när Lovis vaknat eller ammat. Visst kan jag vara trött ibland, men det är inget jämfört med hur trött jag skulle vara om jag satt mig upp och ammat som bvc tyckte.
5. Prioritera alltid roliga sociala saker före tråkiga. Det har verkligen inte varit lätt att vara hemma i denna pandemi. Corona och RS avlöpte varandra i höstas och det har varit hopplöst att träffa folk. Det blir lätt ensamt. Jag försöker verkligen boka in lunchdejter, stickcafe och promenader när det går, men mycket av det Arvid och jag gjorde, som öppna förskolan, det hinner jag inte nu. Jag får försöka göra annat socialt istället.
6. Bärsjal eller bärsele underlättar livet otroligt mycket. I början har ofta bebisar ett otroligt stort behov av närhet. Jag blev helt chockad över att Arvid ville vara på mig hela tiden och att han prompt vägrade ligga i vagnen. Då är det perfekt att peta i bebisen i en trikåsjal så blir man inte helt låst. Att gå promenader i annan terräng än på slät väg gör också underverk för mitt välbefinnande. Att kunna slänga upp en gnällig 9-månaders bebis på ryggen och dammsuga eller röja i köket – det går utmärkt! Dessutom mycket mer ergonomiskt än att bära på höften och bli sned i ryggen.
7. Att amma i bärsjal eller sele. I början med Arvid satt jag i soffan och ammade i 2 månader. Livet blev lättare när jag lärde mig amma även gående. Med Lovis har jag ammat massor i sjal på hundpromenader. Det är liksom inte särskilt kul att gå med en skrikande och hungrig bebis och det är inte alltid läge att sätta sig ner och amma när man är ute på språng.
8. Att ha bra amningskläder. Jag använder min amningströja i merinoull nästan varje dag. Att amma utomhus på vintern kräver bra kläder! Om man slår ut kostnaden för min tröja på antalet användningtillfällen är den faktiskt billig 😅
Ja det var det jag kom på nu. Har ni fler tips på vad som funkat för er? 😀
Spetsigt värre
I min stick-karriär visar sig samma tendens som många andra saker i mitt liv, nämligen att jag ger mig på saker som är svårare än vad jag egentligen borde klara av. Jag byggde till exempel min hundgård själv trots att jag knappt hållit i en skruvdragare innan och när jag började sticka gav jag mig direkt på en tröja med mönsterstickning i fem färger. Den är jag inte helt nöjd med passformen på och jag är lite sugen på att sticka om den. Frågan är om det någonsin blir av eftersom jag har så många fina saker i kö innan det ens kan bli aktuellt.
Den andra grejen jag stickade var en rätt svår topp i lin med spetsstickning på ärmarna, toppen Siw. Den blev faktiskt helt okej, men vad jag svor när jag skulle sticka spetsen! Att jag gav mig på det är ju lite knäppt, jag hade ju knappt flyt i stickandet och ingen koll på masktäthet men det gick ju rätt bra ändå efter några repningar 🤣
Spetsen på ärmen blev nog inte riktigt exakt som den skulle vara, men det ser man ju inte om man inte detaljstuderar den.
Nu håller jag på en sjal som heter Teroldego. Den är stickad i tre färger med både mönsterstickning och spetsstickning. Nu är jag inne på en lååång bit med spets med bollar! Det tar en evig tid att sticka bollar men själva spetsen går faktiskt betydligt bättre denna gång, trots att jag inte stickat spets sedan sommaren 2020. Nåt snappade jag nog upp då ändå 🙂
Men efter denna långsamma och omständiga stickning ska det bli skönt att göra något lättare med mer flyt. Tröjor till mig själv i mohair är planen!
Monster 13 år!
Tänk jag trodde inte Monster skulle fylla 13 år, men här är han! Pigg och glad är han också, hänger glatt med på promenader och tar in fåren morgon och kväll 🥰
Nedan följer en riktigt bildkavalkad! Den börjar i nutid och går bakåt, ända till 23 mars 2009. Underbara gulliga Monster, han har gjort en del i sitt liv!
Jag hoppas såklart att han kommer vara kvar länge till, men är tacksam för varje dag han är med oss och mår bra ❤️
Verandastädning på schemat
På vintern är den största händelsen på vår punchveranda att mina stackars pelargoner dör när det blir för många minusgrader och sen står de där och ser trista ut resten av vintern. Nån gång borde jag ju lära mig att det blir för kallt där men den dagen är visst inte här ännu.
Idag åkte de döda växterna ut och jag dammsög upp de sista barren från julgranen. En ljusstake eller två och några av de oändligt många elefantöronen fick flytta ut och sen kändes det beboeligt igen. Det blir väldigt varmt när solen tittar fram på vårkanten och är ju riktigt mysigt att sitta i gungstolen och sticka.
Här kommer jag vara mycket i vår!
Picknick vid Smedstad dammar
Lite spontant hängde jag med Johanna, Sixten och lilla Maja till Smedstad dammar på förmiddagen! Maja var helt vidunderligt söt och späd, en månad idag och helt ljuvlig. De växer lite på 9 månader kan man ju konstatera 😅
Vi hittade en trappa att sitta på som kändes perfekt i vårsolen innan ett sällskap kom förbi och sa att de sett en stor svart huggorm där tidigare. Nåja, den höll sig borta när vi satt där i alla fall.
Sen gick vi en sväng i maklig takt medan bebisarna sov och tills jag upptäckte att det bara var en halvtimme kvar till Arvids hämtning efter skolan. Jag hann dit ändå, bara några minuter sen.
Äggamacka
Det är något med att äta utomhus. Jag minns när vi paddlade i Järnlunden 2018 och stekte nuggets och korv och kokade makaroner på en klippa och åt med ketchup och senap. Jag minns fortfarande hur otroligt gott det var, mat som jag verkligen inte tycker är någon gastronomisk höjdare i vanliga fall.
Idag hade Arvid Strövarna och under tiden gick Pascal, jag och Lovis med hundarna runt Sticksjön. Vi stannade halvvägs och åt väldigt god äggamacka med kaviar och varm choklad i solskenet och lyssnade på isen som mullrade lågt i bakgrunden.
Arvid grillade korv och åt donout på Strövarna under tiden. De tränar på att tälja med kniv och att tända – och släcka! – brasor. Bra friluftskunskap att ha ju! Jag väntar fortfarande på en täljd smörkniv, möjligen får jag vänta ganska länge på den.
Ett enda lamm och en kommande matkris?
Varken Cilla eller Nele har tydligen charmats av baggen för trots att de gick ihop i 10 veckor och åsenfår ska brunsta året runt så blev de inte dräktiga. Båda fick ju lamm förra året och baggen också fått ett gäng avkommor så det är ju inte något fysiskt fel på dem. Finn blev alltså ensamt lamm och eftersom han är bagge måste jag skaffa en kompis till honom när han blir könsmogen och måste flytta från tackorna. Efter en liten efterlysning i gruppen Åsenfår på Facebook fick jag napp och baggen Didrik ska flytta till oss i maj!
Nu funderar jag på hur jag ska tänka inför betäckning i höst. Jag skulle vilja ha ett par tackor till, men foderpriserna kommer troligen gå upp pga de dyra dieselpriserna. Och priset på konstgödsel är ju också på väg upp. Samtidigt är det ju inte dumt att kunna sälja lammlådor om vi framåt kommer ha väldigt mycket dyrare mat och kanske mindre med mat också. Det beror ju på hur illa det går med kriget, men vi har en dålig livsmedelsreserv i Sverige och i princip inga lager. Ska man klara sig nån längre period i kris eller krig i Sverige bör man ha någon egen plan. Just-in-time-delivery funkar ju bra när det hela tiden finns varor att köpa in, men vad händer om varorna inte finns? Det är ju bara att kolla hur bra det gick för sjukvården i början av pandemin när inga skydd fanns vare sig i lager eller på marknaden. Ryssland och Ukraina står för en stor andel av veteproduktionen i världen så det säger sig ju självt att det kommer bli en brist på vete.
Jag tror att det är bra att tänka igenom hur man ska klara sig i en kris. Ha vattendunkar med dricksvatten, en låda med mat, en vevradio som går att ladda med solen. Höns för ägg och i yttersta nödfall kött, att odla potatis, morötter och annam lagringsbar mat och så fåren då. Ja, vart kommer de in egentligen? Och hur bra går det att räkna med dem, när jag fått fyra lamm på två år när jag betäckt 7 tackor på de åren? Hur dyrt kommer fodret vara och hur viktigt kommer det vara att ha inhemsk matproduktion?
Hur tänker ni?
Härlig helg!
Jag tror att den här tiden på året fram till sommaren är min favorit. Ja det är väl helt enkelt våren, när luften är hög och kall men solen värmer. Innan allt växer mig alldeles övermäktigt, nej nu har jag fortfarande kontroll på både gräs och ogräs. Skillnaden är stor från i juli när grusgången är grönare än gräsmattan och maskrosorna och nässlorna når nästan till hustaket. Just nu finns det ro att enbart njuta av solens strålar och vetskapen om att ljuset verkligen kommer tillbaka.
Min önskan denna dag var att sticka och att träffa Lisa och gå med hundarna i solen. På förmiddagen somnade Lovis i vagnen och sov där i två timmar! Under tiden gjorde jag mig en kopp te och satt i en solstol mot husväggen och stickade. Underbart!
Sen åkte jag till Lisa och lämnade av Arvid hos en kompis på vägen. Vi gick en promenad och jag vallade med Jinn och Yeti. Yeti gick riktigt bra! Han har under hösten och vintern kommit ner i tempot (även om det fortfarande inte är perfekt) och nu som snart 9-åring har han landat som vallhund. Han har självförtroende och pondus och vet vad han ska göra. Som att ta på sig ett par bekväma, väl ingångna skor. Ta delningen till exempel, som vi haft så svårt med. Nu kommer han bara in och tar tag i flocken. Underbart!
Jag och Jinn är kanske inte alls på samma ställe. Det känns bara som att jag skriker och att hon glider (upp mot kl 12 i flanken), springer (typ hela tiden) eller snurrar runt (i delningen). Det gick iaf bättre på slutet. Men just nu känns det lite hopplöst. Jag kommer ingenstans, men å andra sidan tränar jag också för lite. Särskilt i närarbetet är hon ju för het och för på och rör sig för hetsigt. Det finns ju inte ett får som lugnt går in i en fålla då. Ursäkta deppigheten, det blir väl bättre hoppas jag.
Igår var det också fantastisk väder och jag gick femman i Hellgrenshagen. Solen sken, Lovis som på ryggen och hundarna var glada och nöjda med att gå i skogen medan Arvid var på kalas på Flygvapenmuseet.
Nu väntar måndag, en ny vecka och förhoppningsvis sticktid!! Jag har fått en massa garn och vill bara sticka. Då mycket garn och mönster, så lite tid!
Sjaldille, semestersjalar och Night Owl
Jag undrar lite för min själv varför jag faller för så dyra och komplicerade hoobys? Varför ska jag just gilla hundar och vallning och därmed både ha tre hundar och ett stall med 7 tackor? Det hade ju varit enklare att gilla typ tennis, inbillar jag mig utan att ha en aning om vad jag pratar om.
Att bära barn är ju väldigt enkelt egentligen, det finns mängder av selar och sjalar som inte kostar särskilt mycket och som gör att man kommer ifrån vägar och ut i skog och mark även med en bebis. Samtidigt är det roligt att ha vackra sjalar och alltså, ni anar inte hur mycket vackert det finns! Det är väldigt lätt att bli hooked tills man inser hur mycket pengar det handlar om! Jisses, på Arvids tid var det inte alls lika dyrt och de handvävda sjalarna var inte alls lika många. Nu finns en massa väverskor som gör otroligt vackra sjalar som gör att man bär 7-åringar i timmar och det känns som moln på axlarna. Enligt beskrivningarna alltså, jag har inte provat.
Tyvärr så är det svårt att köpa sjalar när alla ens pengar gått till djursjukhuset och till företaget som reparerar värmepumpar och när börsen sjunker som en sten mot havets botten och kapslar in ens besparingar på okänd tid. Men är det då inte helt underbart att det finns communitys på Facebook där man skickar runt sjalar på semester till andra bärsjalsälskare så att man får prova något vackert bärdon i en vecka eller två? En otroligt bra ide tycker jag! Jag har nu förmånen att prova två fantastiska sjalar denna vecka! Att det blev två samma vecka är slumpen men att jag inte upptäckte det innan det var för sent är mitt eget fel så nu kommer jag ha grov beslutsångest inför varje promenad.
Idag har jag därför provat den här helt fantastiska Melica Woven Night Owl, och ja, den är helt otroligt vacker 😍
Det blir en rolig bärvecka helt klart!
Pappersbröllop!
Tänk att det redan gått två år sedan vi gifte oss! Det har hänt så mycket och så lite på samma gång sen dess. Pandemin som gjort att allt roligt har ställts in, samtidigt som jag både hunnit vara gravid, föda barn och att Lovis hunnit bli 8,5 månader. Jinn var en liten valp på bara 9 veckor då och nu är hon fullvuxen och en fin vallhund.
Vi gifte oss så turligt precis innan pandemin bröt ut på riktigt i Sverige, bara dagar efteråt stängdes samhället ner och min moster och Pascals pappa hade inte kunnat eller velat åka ner och fira med oss. Att det blev just den 6e var en ren slump, det var gratis att gifta sig på en fredag i stadshuset och jag ville inte gifta mig veckan efter på fredagrn den 13 🤣
Min fina vän Karin tog fantastiska bilder på oss som jag satte ihop till en fotobok! Ett underbart minne från en rolig dag ❤️
Idag firade vi med en promenad i Tinnerö och strax ska vi äta en god risotto. Jag är i sluttampen av en förkylning och kan inte göra saker med folk, åtminstone idag också. Vi tog med lite varm o’boy och resterna av en kladdkaka som vi avnjöt på en sten medan Lovis försökte äta så mycket gamla eklöv som rimligtvis gick in i munnen. Vädret var härligt med strålande sol och hopp om våren.
Life of Monster, Yeti & Jinn 