Varken Cilla eller Nele har tydligen charmats av baggen för trots att de gick ihop i 10 veckor och åsenfår ska brunsta året runt så blev de inte dräktiga. Båda fick ju lamm förra året och baggen också fått ett gäng avkommor så det är ju inte något fysiskt fel på dem. Finn blev alltså ensamt lamm och eftersom han är bagge måste jag skaffa en kompis till honom när han blir könsmogen och måste flytta från tackorna. Efter en liten efterlysning i gruppen Åsenfår på Facebook fick jag napp och baggen Didrik ska flytta till oss i maj!

Nu funderar jag på hur jag ska tänka inför betäckning i höst. Jag skulle vilja ha ett par tackor till, men foderpriserna kommer troligen gå upp pga de dyra dieselpriserna. Och priset på konstgödsel är ju också på väg upp. Samtidigt är det ju inte dumt att kunna sälja lammlådor om vi framåt kommer ha väldigt mycket dyrare mat och kanske mindre med mat också. Det beror ju på hur illa det går med kriget, men vi har en dålig livsmedelsreserv i Sverige och i princip inga lager. Ska man klara sig nån längre period i kris eller krig i Sverige bör man ha någon egen plan. Just-in-time-delivery funkar ju bra när det hela tiden finns varor att köpa in, men vad händer om varorna inte finns? Det är ju bara att kolla hur bra det gick för sjukvården i början av pandemin när inga skydd fanns vare sig i lager eller på marknaden. Ryssland och Ukraina står för en stor andel av veteproduktionen i världen så det säger sig ju självt att det kommer bli en brist på vete.

Jag tror att det är bra att tänka igenom hur man ska klara sig i en kris. Ha vattendunkar med dricksvatten, en låda med mat, en vevradio som går att ladda med solen. Höns för ägg och i yttersta nödfall kött, att odla potatis, morötter och annam lagringsbar mat och så fåren då. Ja, vart kommer de in egentligen? Och hur bra går det att räkna med dem, när jag fått fyra lamm på två år när jag betäckt 7 tackor på de åren? Hur dyrt kommer fodret vara och hur viktigt kommer det vara att ha inhemsk matproduktion?

Hur tänker ni?