I min stick-karriär visar sig samma tendens som många andra saker i mitt liv, nämligen att jag ger mig på saker som är svårare än vad jag egentligen borde klara av. Jag byggde till exempel min hundgård själv trots att jag knappt hållit i en skruvdragare innan och när jag började sticka gav jag mig direkt på en tröja med mönsterstickning i fem färger. Den är jag inte helt nöjd med passformen på och jag är lite sugen på att sticka om den. Frågan är om det någonsin blir av eftersom jag har så många fina saker i kö innan det ens kan bli aktuellt.

Den andra grejen jag stickade var en rätt svår topp i lin med spetsstickning på ärmarna, toppen Siw. Den blev faktiskt helt okej, men vad jag svor när jag skulle sticka spetsen! Att jag gav mig på det är ju lite knäppt, jag hade ju knappt flyt i stickandet och ingen koll på masktäthet men det gick ju rätt bra ändå efter några repningar 🤣

Spetsen på ärmen blev nog inte riktigt exakt som den skulle vara, men det ser man ju inte om man inte detaljstuderar den.

Nu håller jag på en sjal som heter Teroldego. Den är stickad i tre färger med både mönsterstickning och spetsstickning. Nu är jag inne på en lååång bit med spets med bollar! Det tar en evig tid att sticka bollar men själva spetsen går faktiskt betydligt bättre denna gång, trots att jag inte stickat spets sedan sommaren 2020. Nåt snappade jag nog upp då ändå 🙂

Men efter denna långsamma och omständiga stickning ska det bli skönt att göra något lättare med mer flyt. Tröjor till mig själv i mohair är planen!