En odyssè över Monster – Tävlingsåren

Efter VP var jag lite utbränd på vallning och vi tränade nästan bara agility de närmsta åren. Våren 2011 var jag arbetslös och kunde träna i princip hur mycket som helst och det gjorde jag också! Monster var taggad och högg(!!) gungan varje gång!

Vi började tävla med lite blandat resultat. Lägstanivån mötte vi i Jönköping när Monster sprang in i mina ben så att jag ramlade och bröt armen… Åsa dömde och var snabbt fram och jag samåkte med Ida som tur var, annars vet jag inte hur jag tagit mig hem. Jag slapp gips men fick gå med armen i mitella ett tag. Film kommer här!

Ofta var Monster inte i hand utan drog på nån tunnel och var omöjlig att stoppa. Han var ruskigt snabb och matten långsam och kommunikationen var väl inte alltid tipptopp. Men vi fick bra resultat också! Vi vann i Katrineholm, trots lite snurrigt lopp och här kom vi tvåa i Österåker!

Men vi tävlade inte bara agility! Dels gjorde Monster MH i Mjölby med ett fint resultat. Han var en rätt cool kille som inte var så intresserad av andra människor, väldigt låga siffror på hot aggression och rädsla och 1 på skott samt höga siffror på lek och nyfikenhet.

Vi gjorde också ett snabbt inspel i drag! Jag fick för mig att jag skulle starta i barmarks-SM och Troll fick ställa upp i själva SM-klassen. Men det fanns också en stafettklass och där ställde jag och Monster upp! Vårt lag tog silver i SPHK Södras DM och Monster fick sin första pokal!

Stafettlaget!

Sen var vi tillbaka i agilityträsket igen! I Oskarshamn gick det bra och vi blev uppflyttade till agilityklass 2!

Mycket agility blir det, men det var det vi gjorde på helgerna de här åren innan Arvid föddes. Det hände ju faktiskt att vi vann också!

Vinst i Katrineholm!

De där pinnarna var så himla svåra att ta. Alltid var det nån bom som föll eller nåt litet extra hinder som togs. Hopplös sport det där 😅 Till sist lyckades viled konststycket att få alla pinnar och bli uppflyttade till klass 3 på heltid. Sen började en intensiv period av diskande. Vi lyckades inte ta oss runt med en enda nolla.

Sista pinnen i Kumla!
Detta var på Linköpings KM något år, när det gick bra med båda hundarna 🙂

Efter denna sista agilitypinne hann vi inte med så mycket mer agility. Våren 2015 blev Monster halt efter ett lopp och det konstaterades att han hade artros i tårna på framtassarna. Jag tränade agility en gång till efter det och då blev han halt. Och plötsligt var Monster agilitypensionär. Istället blev han en aktiv familjehund och vallhund, för att valla, det gick faktiskt bra även med artrostår.

Publicerat på 30 maj 2022, i Just nu, Monster. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: