Månadsarkiv: juni 2022

En oddyssé över Monster – resor och hälsoproblem

Monster blev pensionerad redan 2015, då var han vara 6 år! Tårna var fulla med artros och höll inte för agility. På den tiden hade jag får ihop med Lydia och Anna-Carin och ett par till och vallade mest med Yeti. När Monster repat sig kom vi igång med vallningen också. Året efter skaffade jag får på egen hand och vi upplöste fårgruppen. Jag hade då börjat jobba i Östergötland istället för Jönköping och det var lättare att ha djur.

Monster fick rejäla låsningar i vallningen som ställde till det – antagligen pga den bristande grundträningen. Vi redde ut dem till slut men det var en pärs och fick mig att undra vad jag egentligen höll på med?

Till slut funkade vallningen riktigt bra och Monster fick bli hund nummer 1 i vallningen när det gällde allt praktiskt arbete. Han flyttade djur, tryckte in dem i transporten och höll dem när de skulle kollas eller klippas. En riktig klippa, snäll mot lamm men inte snäll mot sturska baggar.

Flocken 2015
Tjusig Kajsa skulle ha valpar med Monster var planen! Men så blev det tyvärr inte.

2017 blev Monster sjuk. Först trodde jag att han var förstoppad, men det var det inte. Vi åkte in efter en jobbig helg och en cysta upptäcktes i prostatan. De behöll honom och tömde cystan. Dagen efter fick han komma hem med antibiotika och planer på kastrering när han var mer stabil. Han verkade må lite bättre först men på onsdagen började han må sämre och på kvällen blev han akut dålig och kunde varken sitta eller ligga. Han bara vankade fram och tillbaka och flåsade. Vi fick åka in akut till Valla och jag fick lämna honom där. Morgonen efter fick jag samtal från Pia att han måste opereras och kastreras akut, trots pågående infektion i prostatan. Operationen gick bra och Monster fick komma hem efter någon dag med ordentligt med antibiotika och smärtstillande. Tyvärr kraschade magen efter några dagar och Monster mådde riktigt dåligt med blodiga diarréer innan han återhämtade sig igen och blev sitt gamla jag.

Ajaj hos veterinären
Försöker hitta lösningar utan tratt
På vallkurs!

2018 hängde Monster med till Härjedalen och Fjällvattnets stugby. Han älskade att spana på renar och vara ute hela dagarna.

Fikapaus i Härjedalen!
Span på renar
På väg upp på Mittåkläppen!

Vi packade också i två hundar, ett barn och två vuxna i en kanadensare och paddlade två dagar i Järnlunden! Det var riktigt mysigt och gick över förväntan att paddla med två hundar

På paddling i Järnlunden
Badhundar
Hos veterinären för vilken gång i ordningen vet jag inte

2019 fick Monster pass och rabiesvaccin för första gången. Vi skulle åka till Schweiz och hundarna skulle med! Vid vaccinationen upptäcktes att Monster hade slagit ut ett par framtänder. Jag hade inte märkt något alls, men hela tre stycken fick opereras bort.

Väl i Schweiz vandrade vi i Alperna med de mest hissnande vyer! Så otroligt vackert det var! Monster tror jag mest uppskattade snön, han rullade sig så mycket han kunde. Den tuffaste vandringen vi gjorde var lite stenig och tuff mot tassarna. På kvällen var Monster nämligen halt.. Jag hoppades på bättring men det blev sämre och dagen efter var han ordentligt halt. Jag hade dumt nog inte tagit med mig antiinflammatoriska tabletter heller. Vi beslöt oss för att lämna Schweiz i förtid och åkte till Frankrike och Alsace istället. Monster fick vila i bilen, på ett turisttåg och på hotellrummet, men morgonen efter var han ännu sämre. Hela hunden slokande och jag försökte desperat googla efter en veterinär. Vi hittade en några km bort och åkte dit på vinst och förlust.

I Danmark!
I Schweiz på väg mot Bachalpesee
Svindlande höjder!

Ingen kunde engelska i receptionen på kliniken och Pascal försökte kommunicera på franska. Monster var ju uppenbart halt och efter att ha väntat ett tag fick vi faktiskt komma in. Jag hade skrivit in en text i Google translate och veterinären undersökte honom. Veterinären kunde lite engelska och sa att han trodde något kommit in i tassen och lett till infektion. Han gav oss både antibiotika och antiinflammatoriskt på plats. Det hela kostade runt 400 kr vilket ju är otroligt billigt!

V tuffade vidare norrut till Tyskland och Frankfurt. När vi kom fram var Monster en ny hund! Han var bara lite halt och hade till och med svaj på svansen! Dagen efter var han nästan helt bra. Vad som tagit sig in i tassen kommer jag ju aldrig få veta, men jag misstänker en larv med långa piggar på som det varnades för det året. Piggarna, som väl egentligen är hår, kunde tränga in i huden och orsaka infektioner.. Vad det var för dunderantibiotika som hjälpte så snabbt vet jag inte heller, men jag är så glad att det löste sig! Veterinären fick givetvis 5 stjärnor på Google 🙂

Pigg i Danmark!

2020 började Monster bli inkontinent och fick börja med propaline. Han fick en rejäl UVI också och blev undersökt med ultraljud. Då hittades kalciumutfällningar i prostatan vilket tydde på cancer.. Prognosen var inte så jättebra, det hände väl att hundar överlevde ett år som mest. Jag var väldigt ledsen såklart men hoppades få ha kvar Monster länge till ❤️ Han hängde med till Österlen och badade i havet och busade med Yeti och Jinn!

Flocken våren 2020!

Propaline funkade till en början men under 2021 blev inkontinensen allt värre. Han drack orimligt mycket också vilket fick sin förklaring när vi hittade höga nivåer av kalcium i blodet. Det ger ökad törst och tyder på cancer. Monster var ofta förstoppad också och fick äta laktulos varje dag. Utöver det var han pigg och glad och vallade fortfarande gärna.

2022 inleddes med akut ont i magen och kräkningar. Vi fick åka till djursjukhuset och Monster var uttorkad och fick läggas in. De trodde det var pankreatit, inflammation i bukspottkörteln, men det visade sig sen att det inte var det. Varför Monster blev dålig vet jag inte, men efter det vågade jag inte ge smärtstillande medicin. Det funkade ändå bra ett tag och Monster var pigg och glad under vintern och våren. Men hörseln blev allt sämre, och sryrseln i bakdelen också. Frampå slutet kräktes han ibland, hade allt större problem att bajsa trots stora mängder laktulos, läckte urin som ett såll och fick ha blöja konstant och började lämnas trött.

Monster fick somna in, inte för att något akut hände, utan för att det fick räcka nu med magen och kisset. Han mådde inte bra och jag ville inte vänta på att han skulle bli akut dålig. Ett otroligt jobbigt beslut att ta samtidigt som han levde nästan två år till sedan dödsdomen 2020.

Min älskade fina Monster, du har gjort ett enormt intryck i mitt liv, jag kommer aldrig att glömma dig ❤️❤️❤️

Baristakoftan och Sunday cardigan

I förrgår fäste jag de sista trådarna i Baristakoftan! Den är ur boken Älskade koftor som jag fick i födelsedagspresent av min moster Barbro för några veckor sedan. Just denna kofta är anledningen till att jag önskade mig boken, men det finns flera fina koftor att ge sig på.

Jag följde inte alls mönstret på min baristakofta eftersom den skulle stickas i fem delar och sen monteras. Jag stickade den istället i ett stycke, nerifrån och upp och rundstickade hela koftan. Det innebar att jag fick klippa upp den, men det går riktigt bra när man väl vågar, lite läskigt är det ju att sätta saxen i något man lagt många timmar på.

Upptill gjorde jag raglanminskningar och sen plockade jag upp maskor för knappslå och halsringning.

Koftan skulle stickas i ull från angorakaniner men det var lite dyrt och svårt att få tag på så det fick bli borstad alpacka. Koftan blev otroligt mjuk och varm, perfekt att ha en vårdag med ett linne eller kortärmad klänning under.

Nu har jag stickad två projekt i borstad alpacka och känner mig mätt på det. Nog att det är mjukt och varmt men luddigt och omöjligt att repa. Det är lätt att det tappar formen och min Cumulus blouse har redan töjt sig. Hoppas Baristakoftan kommer hålla formen bättre. Det är ju mindre tyg så det hoppas jag på.

Nästa projekt är givetvis redan på stickorna och det är Sunday Cardigan av Petiteknit. Den ska stickas i två trådar mohair och en tråd tjock och mjuk Incawool på stickor 7 så det borde gå undan! Tror ni jag är klar till midsommar? 😀

Intensivt med Sally Rooney

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd, har jag gjort en lista på böcker jag vill läsa. Två av böckerna på listan är av Sally Rooney och nu har jag läst båda, plus att jag sett serien som bygger på den första boken!

Normala människor handlar om Marianne som har en rik familj men är mobbad i skolan och Connell vars mamma jobbar för Mariannes familj. Connell är snygg och populär. De börjar umgås och inleder ett hemligt förhållande.

Jag tycker Normala människor är bra, men den sög inte riktigt in mig. Jag fastnade inte sådär som man gör när man bara vill fortsätta att läsa. Däremot serien, som finns på HBO Max, den sög in mig så jag ville fortsätta kolla. Jag såg alla avsnitt på några dagar bara och känner nu en liten tomhet för att den är slut.

Vackra värld, var är du läste jag ut nyss. Den handlar om 4 personer, Alice, Eileen, Simon och Felix och deras relationer till varandra. Det är inte så mycket som händer egentligen, det är mest dialog och mejl men det händer mycket i det lilla. Den sög in mig mer än Normala människor och jag uppskattade framför allt mejlväxlingen mellan Alice och Eileen. Funderingar över livet, klimatet, kärlek och vänskap avhandlas i dessa mejl och de är en fröjd att läsa.

Sally skriver lågmält och tydligt, det mesta händer i det lilla. Små kommentarer om detaljer som gör att läsaren får en känsla av att verkligen vara där. Hon är ung och framförallt Normala människor blev rätt hypad när den kom, vilket får mig att undra om Alice i Vackra värld, var är du, egentligen är Sally?

Jag kan rekommendera böckerna, och kanske framför allt serien! Dessutom finns hennes första bok också som serie på HBO, Conversation with friends. Den ligger i pipelinen för att ses vilket dag som helst!