Freddan är min mammas uppfödning och han blev kvar hos oss för att mamma blev kär i den lilla lugna trefärgade valpen som satt och luktade på blommorna :). Freddy var alltså mammas vallhund från början, men när jag flyttade hemifrån så blev han min agilityhund! Det var med Freddy som jag fick upp ögonen för agility och för hundar och hundträning överhuvudtaget! Det var också med Freddan som jag tävlade för första gången med i agility och i lydnad och som jag gick min första vallkurs med!

Freddan var mjuk och snäll mot mig, men lite opålitlig när det gällde män han inte kände. Hans liv var präglat av hälta efter en brott på knäskålen som han fick efter en kattjakt då han sprang på en pinne. Brottet gick upp igen när han var fyra och sen blev han opererad flera gånger. Till slut fick han artros i knäleden och jag fick ta bort honom när han var 8 år gammal. Det är nog det svåraste beslut jag har tagit i mitt liv.

Jag är otroligt tacksam för den tiden jag fick med Freddy, han gav allt för mig och utan honom hade jag kanske aldrig halkat in på hundträning överhuvudtaget. Vi var ett väldigt bra team, Freddy och jag och han var en fantastisk träningskamrat! Freddy och jag tävlade massor i agility mellan hältorna och tävlade också lydnad.

Freddy levde mellan 1997-06-25 – 2005-08