Author Archives: Hedvig

Flickor i barnböcker

Jag tycker att vi har en stort problem i barnlitteraturen eftersom nästan alla böcker har pojkar i huvudrollerna eller till och med pojkar i alla rollerna. Jag har nu sorterat Arvids böcker för att visa hur det kan se ut. Jag är väl medveten om att just de böcker vi har kanske inte visar den exakta verkligheten bland ALLA böcker men eftersom vi har en salig blandning av böcker från bokklubb, böcker som vi fått eller köpt begagnade, böcker som vi fått nya och böcker som vi köpt nya. Det skrämmande är att nästan alla böcker har pojkar i huvudrollerna och även i alla biroller. Alla karaktärer benämns ofta som ”han” förutom om det finns en mamma med i boken. Ännu mer skrämmande är att bibliotekarien som är ansvarig som barnavdelningen på vårt närmsta bibliotek sa att boken ”Mixi kör bil” var överdriven för att det var bara kvinnliga karaktär den. För det första ÄR det inte bara kvinnliga karaktärer i den utan snarare runt 8 av 10 och för det andra har typ ingen bibliotekarie i världshistorien reagerat på mängden män i litteraturen som ”överdriven”.

Alla böcker med en flicka i huvudrollen och många av dem utan uttalat kön på karaktärerna är såna där jag aktivt har tänkt på att köpa böcker med genusperspektiv eller med flicka i huvudrollen. I övrigt är det män män män. Det är anmärkningsvärt hur man lyckas skriva en bok med 5-10 karaktärer utan att ha en enda kvinnlig karaktär tycker jag. Väldigt många av de populära barnböckerna har också bara män i huvudrollerna som t ex Pettson och Findus. Till och med böckerna med genusperspektiv har oftare pojkar i huvudrollen enligt min erfarenhet.

Jag skulle vilja veta hur det ser ut bland alla böcker som man kan hitta i bokhandeln eller på nätet? Är det lika illa som i vår bokhylla? Eller är vår bokhylla extremt illa, trots att jag köper ganska många böcker på t ex Olika förlag? Hur ser det ut hos er? Är det samma resultat?

Mitt nyårslöfte för 2018 blir härmed att enbart köpa böcker med flickor i huvudrollerna till Arvid. Och jag får ligga i för att matcha denna stora hög med pojkarkaraktärer!

Annonser

Bra novembervallning!

En vecka sen var det som jag skrev ett lite gnälligt inlägg om vallningen. Sen dess har vi fått till ett par väldigt korta pass hemma och så idag tog jag ut fåren igen. Idag var det så fruset att jag bedömde att det skulle gå att valla på vallen. Monster var först ut och efter förra helgens tjat om tempo så gick han så himla fint! Han kändes radiostyrd, tog alla kommandon och var så mjuk och fin! Det enda jag kan klaga på är de korta vänsterflankerna där han gärna fuskar och ett vänsterhämt där han stannade kort men gick ut hela vägen med extra kommando. De där vänsterflankerna är nog ett livstidsprojekt för oss 😉 Yeti ville ju bara flanka sist men idag hade nån polett trillat ner och han gick både rakt fram och sakta! Jag körde med lina på och ska göra det ett tag till så det sitter. Han jobbade mycket mer säkert också, mer självförtroende. Testade också ett lite längre hämt och det är ju hans styrka. Idag kunde han till och med gå ur balans på framdrivningen! Duktig skluff! Ett sånt här pass i veckan i vinter så borde VP gå i ett nafs sen 😃

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.

Lisen hittad och en dag i skogen.

Arvid och jag hängde i skogen med Skogsknytte idag! Vi drack varm choklad, pratade om fåglar, lekte kurragömma och björnen sover och inte minst hittade vi teletubbisarnas hus och ett skepp! Inte illa i en mossig skog 😀

Jag trodde inte mina ögon i morse när Lisen plötsligt befann sig i fårens höhäck i stallet! Oklart hur hon kom dit, men helt oskadd var hon. Hon borde varit både hungrig och frusen eftersom hon varit borta i två dagar och ruggar så hon knappt har en fjäder men hon var vid gott mod. De andra har fått hålla sig i lilla hönsgården som har tak i ett par dagar. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för lösning för rovfågel som inte blir jätteknölig när jag får höleverans.

Sorg i hönsgården

Igår var två hönor borta när jag kom hem efter jobbet. Henny hittade jag halvt uppäten i vår yttre hönsgård och Lisen är helt borta. Jag hittade inget grävt hål under staketet så det är inte räv, dessutom hade nog en räv inte nöjt sig med två. Det är nog duvhök eller liknande som är skyldig. Stackars Henny och stackars Lisen 😭😭

Nu har vi bara två hönor och en tupp kvar av hönsen som vi skaffade förra året. Sex hönor och två kycklingar totalt har dödats av räven eller fågel och två har vi sålt. Nu har vi 17 individer kvar varav 14 är kläckta i år. 7 av 17 är tuppar. Typiskt att bara hönor stryker med! Flera av tupparna måste vi ju göra oss av med på något sätt, annars kommer de gå för hårt åt hönorna i vår. Hoppas vi kan hitta bra hem åt dem!

Den sista bilden på Henny och Lisen ❤️

Far får får får? 

Frågan har återigen uppstått vad jag ska göra med fåren. Erika och Ulla är så tjuriga och vill absolut inte vallas. Erika stångar Yeti så ofta hon kommer åt och Ulla har attackerat Monster ett par gånger. Bäst är ju om dessa tjuriga damer helt enkelt inte blir vallade på och då kan de ju betäckas och få lamm istället.  Häromdagen bestämde vi att Bärtas bagglamm Albin ska flytta hem till oss igen och bli pappa till lamm i vår. Bärta ska inte betäckas eftersom hon bara har en fungerande juverdel och Märta är för nära släkt med Albin. Men det blir lagom med två tackor som lammar i vår och en vallgrupp på fem mer samarbetsvilliga tackor. Dilemmat blir att dela flocken varje gång jag vill träna men det får lösa sig. Under betäckningen måste det ju bli två grupper ändå. 


Planen på sikt är att sälja de äldre tackorna. Jag har försökt sälja bara Erika men det har gått sådär. Kanske kan det gå bättre att sälja tre i en grupp? Vi får se nästa sommar 😊

Varm i hjärtat

Igår morse kom Arvid tassande in i badrummet vid kvart över sex på m och sa ”Mamma, jag älskar dig ”. Blir en varm i hela kroppen eller? Sen, ”jag älskar dig och pappa”.

Gulle!

Han fick nya vinterstövlar idag och sover med dem i sängen. Var superstolt igår och stod vid dörren när jag kom hem med en fladdermus gjord av en toarulle och lite papper.

My gadd vad jag älskar denna lilla unge ❤️❤️❤️

Stresstudie på LiU

Jag och hundarna är med i en studie om stress och beteende på Linköpings universitet! Igår fick vi ta salivprov och sen fick hundarna försöka få tag på godis som var gömt under skivor av plexiglas. I nästa test hängde vi i ett rum med leksaker och en pall där jag satt i några minuter. Sen gick jag ut ut rummet en stund och sen in igen.

De är onekligen lite olika min vovvar. Monster löste godisproblemet ganska snabbt och försökte krafsa sig in i lådan som inte gick att öppna. I rummet lekte han mest med leksaker när jag var där och försökte bjuda upp till lek med en trasa.

Yeti löste inte godisproblemet direkt utan var mer fokuserad på att nosa runt. Med lite hjälp fixade han det. I rummet var han lite rastlös och gnällde. Efter att jag gått ut och kommit in igen satt han med huvudet mellan mina knän och ville ha gos.

Passivitet är inte Yetis starka sida, särskilt inte på en ny plats. Sen är han ju otroligt social och kontaktsökande och det är viktigare för honom med kontakt än godis och leksaker ❤️

Monster å andra sidan är väldigt cool och tar det mesta med ro. Han gillar både godis och leksaker men är inte så intresserad av folk förutom mig. Gissar att han kommer ha låga stressnivåer, men det får vi se!

Jag kommer nog inte ha låga nivåer av stress eftersom de senaste månaderna varit ganska påfrestande. Eller det senaste året om jag ska vara ärlig. Hoppas hundarnas nivåer är lägre än mina.

Nu ska killarna ha halsband som mäter aktivitet under en vecka och sen är studien nästan färdig för vår del. Bara ett litet hårprov kvar att donera vid ett senare tillfälle!

En till

Ja en sak till. Jag har förträngt mycket märker jag men nu trycks det fram i solljuset. Det här var när jag var 15-16 år och för första gången hamnade i en relation. Jag säger hamnade för det var vad det var, inte en plan eller en önskan. Killen ifråga var ett par år äldre än mig och jobbade en hel del hos pappa och var kompis med min lillebror. Han hängde väldigt mycket hos oss, i princip alltid. Jag sov just då i bäddsoffan i vardagsrummet och vi satt och kollade på tv sent och av olika anledningar började vi strula och sen ha sex.

Jag var då inne i en djup depression och hade varit det ett tag. Jag drog mig undan, klädde mig i svart, lyssnade på arg musik, slutade rida och hänga i stallet och jag hade bara en önskan från det att jag vaknade på morgonen och det var att få somna igen. Ingen runt omkring mig frågade hur jag mådde utan det hette att jag var lat, framför allt pappa kallade mig det. Det passerade liksom helt obemärkt att jag i över ett år mådde så dåligt att jag inte ville leva även om jag inte heller direkt ville dö. Jag bara levde mitt i en stor familj som inte såg att jag hade ett enormt mörker inom mig och nådde skit. Varje dag.

Nåväl, det är inte det denna historia handlar om utan hur en djupt deprimerad flicka hamnade i en relation där hon sen inte tog sig ut och vad som hände sen. I början var allt okej men sen blev han elak. Jag minns inte så många detaljer, bara att han var elak. Pratade ner mig, berättade med halvslutna ögon hur dålig jag var. En gång berättade han för min lillebror att jag var dålig i sängen vilket brorsan sen berättade för mig. En annan gång satt han i fåtöljen och kallade mig hora. Han var helt kall och hård i ögonen och menade verkligen vad han sa. Jag var 16 och jag var den första han hade en relation med. Vad det nu var för en relation? Ingen visste ju om det förutom brorsan. Jag hade ingen att prata med hur han betedde sig. Jag kunde inte ens göra slut för vi hade aldrig sagt att vi var ihop och jag hade inte orden. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville ut men han var som ett barn i huset och jag kom inte loss.

Sen slutligen strulade jag med en annan på en fest i ett grannhus eftersom det just då var en väg ut, ett annat val. Vi var ju ändå inte ihop och han kallade mig ändå för hora – vad spelade det för roll vad jag gjorde? Nej det var inte schysst, inte rätt. Det var ett desperat försök att få tillbaka kontrollen. Och han förtjänade inte ett schysst slut, han förtjänade inte respekt. För att förtjäna respekt måste man nämligen börja med att visa respekt själv.

Han såg oss och sen var den relationen slut. Det snackades skit om mig efter det men jag brydde mig inte så mycket. Allt var ju skit ändå. Dessvärre var det inte så lätt att slippa honom. Mamma och pappa fick veta allt, även hur han behandlat mig. Men det gjorde ingen skillnad. Han var ändå välkommen i huset, jobbade för pappa, var kompis med brorsan. Hängde hemma. Jag var galen, så arg! Hatade och rasade. Var elak mot honom eller ignorerade totalt. Jag kände mig så otroligt sviken och jag hade ingen frizon. Ingen tog mitt parti, ingen såg till att han höll sig borta. Istället fortsatte han att välkomnas hem medan jag kände mig otrygg i mitt eget hem.

Vad fick det mig att känna att kallas hora av någon som jag trodde var kär i mig? Vad fick det mig att tro jag var värd när man kunde prata om mig, och berätta saker om mig för andra hur som helst? Hur tänkte jag att jag fick behandlas när ingen stod upp för mig? Jag blev inte sedd, ingen pratade ens ordentligt med mig om vad som hänt eller om hur jag mådde. Det sopades bara undan. Andra var viktigare än mig. Jag var inte viktig. Det är faktiskt inte konstigt att det hände fler gränslösa saker senare när ingen visade att jag var viktig när det verkligen gällde.

Det tog lång tid att komma över det. Dels att bli behandlad illa men ännu mer att min familj inte stöttade upp mig. Jag hatar honom faktiskt fortfarande. Det går nog aldrig att förlåta. Men jag måste inte det heller. Det är helt ok att inte förlåta, jag tänker så sällan på det numera ändå så det tar ingen extra energi.

#metoo

Ja #metoo

Det är märkliga för när #metoo började gå runt kunde jag bara komma ihåg nåt tillfälle på krogen när nån snubbe hela tiden dansade bakom oss och tog oss på rumpan. Men det är ju en petitess i sammanhanget jämfört med annat som hänt mig.

Som alla de gånger min pojkvän i gymnasiet bröt ihop när jag inte ville ligga så jag helt enkelt ställde upp för att slippa hantera hans ångest i flera timmar efter. Det gick liksom fortare att bara ligga. Att min lust försvann totalt var ju inte så viktigt, vad är väl lite lust värt i jämförelse med ett manligt bekräftelsebehov?

Den gången när jag var 20 och jag sov över hos en tjejkompis och två killar som hon kände följde med dit och sov på madrasser på golvet och jag vaknade av en hand innanför trosorna.

Den gången jag var 21 och när jag inte ville ha sex utan kondom och han säger ”litar du inte på mig? ” Nej, det gjorde jag inte och efter en hel del tjat gick han hem.

Den gången jag följde med nån hem, sa nej till sex men vaknade av att han tog sig friheten att helt enkelt stoppa upp fingrarna i mitt underliv.

Den gången jag stod framåtlutad över handfatet naken hemma och min dåvarande pojkvän stoppar upp fingrarna i mig bara sådär när han gick förbi eftersom ”min kropp ju var hans eftersom vi var ihop”. Jag passade mig för att vara naken hemma efter den gången kan jag ju säga.

Den gången jag bodde kvar hos ett ex eftersom jag inte hittat nånstans att bo och han kom in i badrummet när jag duschade och betraktade mig upp och ner, ner och upp. När jag skrek att han skulle gå ut sa han att han hade rätt att göra vad han ville med mig så länge jag bodde kvar där. Han stoppade även in handen innanför mina trosor en gång när jag sov.

Och så tänker jag att jag har väl inte varit med om nåt särskilt illa. Det var väl inte så farligt? Dessutom skäms jag när jag skriver det här. Skäms över att skriva så andra kan läsa om vad andra gjort mot mig, precis som att det gör mig till en sämre person. Jag är bra indoktrinerad i patriarkatet jag med, de här sakerna är ju illa och skulden är inte min att bära! Skulden är männens, killarnas som gjorde det. Jag hoppas att de skäms som fan idag.