Författararkiv: Hedvig

Monster fyller 11 år!

Idag är det Monsters 11e födelsedag. Hurra! Min älskade tokroliga, busiga, gullhund som hoppade rakt i min famn och mitt hjärta för 11 år sen!

Nedan följer en bildkavalkad med denna fantastiska hund. Numera en värdig hund som dock inte bangar en röjig lek med en pinne och som gärna tjuvvallar fåren genom att flytta dem runt i hagen när han inte stjäl hönsens mat genom att gå in i hönsluckan och slicka från automaten. Han är verkligen en busig hund som utnyttjar varje chans att stjäla mat eller tjuvvalla 😂

Som yngre var han rätt mycket vildare. När han inte hängde i gardinerna, åt han på möbler, tuggade sönder Trolls prisrosetter, åt upp böcker, slet sönder pappkartonger och var sjövild i agilityn. För att inte tala om den gången han tryckte i sig 8 ojästa lussekatter och blev full som en kastrull.. 🙄 Eller när han upprepade fadäsen med surdegslimpor.. 🙄🙄Eller när han tryckte hål i korken till en flaska gin så det rann ut på mattan och luktade sprit när jag kom hem. Ja han var påhittig, min lille hund 😂

Idag mår Monster bra, hans tass är mycket bättre och såret på ena höften efter en bortopererad knöl håller på att läka ihop. I vintras kändes det rätt hopplöst med ständig hälta men nu hoppas jag att Monsters tår håller sig i schack länge till!

”Ledig tid”

Jinn

Jag är valpledig hela mars, men egentligen är det semester såklart. Nån dag kanske det kommer gå att få betald ledighet för att vara hemma med valp men än är den tiden inte här 😉 Men nån slapp semester är det verkligen inte! Jisses alltså, det är snarare fullt upp! Först och främst Jinn såklart som ska ha mat flera gånger om dagen och som ska ut när hon ätit, sovit eller lekt. Ett par dagar har det känts som att det går väldigt bra, men så plötsligt hittar jag nån intorkad pöl på trägolvet. Nåja, om jag bara är på tårna och tar ut henne direkt jag får känslan att det är dags, då går det rätt bra. Jinn har nu bott här i nästan två veckor och hon är en väldigt rar liten hund. Busig såklart och rätt jobbig när hon rejsar i full fart på kvällarna, skäller på moppen och terroriserar Yeti. Men också himla gullig och lättsam, hänger med på promenader och sover hela nätterna. Förutom just i natt när hon vaknade 2.30 och tyckte det var dags att gå upp… Pust!

Daim

Nästa bebis är lammet Daim som ju blev flasklamm… Hans mamma bryr sig om honom och han får dia, men hon har helt enkelt inte tillräckligt med mjölk till båda lammen. Eftersom hon tar hand om båda så fattade jag inte först att det var så illa med honom som det var, men när han var en vecka upptäckte jag att han skrek och inte hade växt som sin bror… När jag kände på honom var han riktigt mager… Konstigt att brorsan Dumle kan vara så rund och fin när Daim samtidigt håller på att svälta ihjäl? Daim hamnade på efterkälken i tillväxten efter den tuffa starten men nu är han på banan igen och börjar kännas rund och fin istället för benig och tunn. Daim får mat fyra gånger om dagen och det är ett himla mäande när jag går ut till stallet! Alla lammen har kommit nu och det blev 8 lamm totalt, tre tacklamm och fem bagglamm. Tyvärr dog ett tacklamm så sju lamm finns kvar hos oss.

Monster

Monster var på djursjukhuset och tog bort en knöl för 12 dagar sen. Det gick bra och såret läkte fint i början men sen blev det lätt infekterat och Monster kom åt att slicka några gånger när jag missat att ta på tratten. Idag tog jag bort stygnen men såret ser inte alls så fint ut som jag skulle vilja. Förhoppningsvis läker det snart, men kanske blir det ett fult ärr. Men sen växer väl pälsen över så att det inte syns och förhoppningsvis slutar Monster vara så rabiat på att slicka nu när jag tagit bort stygnen. De har säkert irriterat en del. Annars är han pigg och glad och faktum är att hans tass inte alls besvärat honom på ett tag nu! Så himla skönt!

Kycklingar

Vi väntar på kycklingar nu också! På lördag ska hälften kläckas och jag har förberett i stallet med värmelampa åt dem. Jag har köpt ägg av silverudds blå, wyandotte, maran och hedemora. Hedemora är en ny ras för mig, det blir spännande! De som kläcks på lördag är silverudds blå, wyandotte och två från vår maran med Putte till pappa – den kombination som gav Sot som värpte de härliga gyllene äggen! Maranäggen och hedemora hamnar i kläckaren ikväll så om 3 veckor blir det fler kycklingar! Det låter ju mycket att kläcka hela 23 ägg som det blev nu, men jag har redan rensat bort 3 som var tomma från de första 12. Sen kläcks nog inte alla och hälften är tuppar. Plus att några faller bort. Ja det gäller att kläcka fram ett gäng för att få vuxna hönor i slutänden.

Herr och fru Fyrberg!

Igår gifte vi oss, Pascal och jag, i Linköpings stadshus! Det var väl på tiden nu när vi varit ihop i drygt 10 år 😜

Namnet

I samband med vigseln byter vi namn till Fyrberg! Namnet Fyrberg kommer från min mormors mor Hedvig Axelina Fyrberg och hennes far Axel Wilhelm Fyrberg. Mitt namn Hedvig kommer också från min mormors mor, samt hennes mamma och mormor som hette Hedvig Kristina Månsdotter respektive Hedvig Christina Johansdotter. Ett riktigt släktnamn alltså! Jag har också tagit bort Kersti från mitt namn och nu heter jag Hedvig Eleonora Fyrberg! Pascal och Arvid byter också till Fyrberg så att vi nu heter samma sak i vår familj ❤️

Ringarna

Våra ringar är gjorda hos Sandström de Wit i Linköping! Mina ringar är gjorda av min farmors förlovningsring och min mormors vigselring. De smältes ner och samma guld finns nu i mina ringar. Vi hade tidigare ringar i titan som vi inte var nöjda med och gjorde därför två nya ringar till mig och en ny till Pascal. Det känns väldigt fint att ha ringar som är en sammansmältning av två av mina nära anmödrars ringar ❤️❤️

Bilderna

Min fina vän Karin Froom tog fantastiskt fina bilder på oss igår före vigseln! Vi höll till i närområdet runt stadshuset, det finns verkligen fina miljöer i vår stad.

Första dagarna med Jinn

I torsdags hämtade vi Jinn och nu har hon bott hos oss i tre hela dagar. Hon är verkligen en sån mysig och härlig liten hund! Otroligt söt, hänger med på allt vi gjort hittills med gott mod men inte dumdristig. Klok liten valp tycker jag! Hon har kikat på hönsen och tycker de verkar spännande medan fåren mest är stora. Monster och Yeti är måttligt förtjusta men de hatar henne inte så det känns positivt!

Arvid är väldigt förtjust i henne men tycker inte hon är lydig 😂 Lite jobbig när hon bits men det går ändå att avstyra henne och få henne att tänka på något annat. De kommer nog bli riktigt goda vänner när de växer upp tillsammans 😍😍

Vallkurs med Yeti!

Idag gick jag kurs med Yeti för Peter Nilsson för andra gången. Det kändes riktigt bra! Yeti och jag har problem med fösningen och även med att han inte gillar att vara mellan fåren i delningen. Eller överhuvudtaget vara i trängda lägen eller hantera sura får. Idag fick jag riktigt bra tips för alltihopa! Särskilt fösningen som vi började med förra gången. Jag gillar skarpt att Peters grundtanke är att hunden (och jag) ska förstå alla momenten i grunden och egentligen inte behöva så mycket styrning för att till exempel fösa fåren på en rak linje. Dessutom har han bra och tydliga metoder för att nå dit.

Vi är inte riktigt där att Yeti fattar varken fösning eller delning och det beror på att jag inte har kunskapen och medlen att ta oss dit. Men nu är vi på god väg och det känns väldigt roligt! När Yeti jobbar i det läge han gör bäst, i hämten, så ser man hur fint han kan gå! Särskilt på lite tröga djur. Idag skickade jag honom på ett hämt och pratade med Peter (istället för att kommendera min hund 😜) och då lade han sig i balans på egen tass. När inget kommando kom gjorde han upptaget själv och kom med djuren i ett lugnt tempo. Så duktig! Det drivet kan vi ju få till i fösningen också, bara vi jobbar på det. Det var mycket bättre redan idag sen sist, och det var framför allt när han började bli trött som han gled ut åt sidorna som mest.

I delningen och trånga lägen eller med sura får fick jag tipset att gå med honom, ha rätt energi och smälla sura tackor på näsan lite lätt så de flyttar på sig. Jag har gjort så med mina sura tackor med Yeti men han har tagit illa upp när jag viftar mot tackorna och då har jag tänkt att det inte går. Men jag borde bara samla min energi framåt och köra på och räkna med att Yeti hänger på. Om än inte idag så imorgon. Eller nästa dag. Men nån gång lär han sig att man inte backar utan man fortsätter framåt ändå, även om nån blir sur. Man ber inte ursäkt om man är vallhund utan man går på och säger till fåren att gå dit man vill. Kanske kan detta verkligen lösa våra problem med att Yeti vill fly bort från jobbiga situationer som att fåren inte vill gå in i transporten, eller gå in i en fålla, eller gå ut ur hagen när vi ska ta hem dem? Det finns så många lägen som kräver att hunden bara måste gå på och kräva att fåren flyttar sig och där har jag hittills varit tvungen att ta fram Monster. Monster backar nämligen aldrig, för sån är han. Han trycker in fåren i fållan eller ut ur hagen för att för honom finns inget annat alternativ. I framtiden ska det inte finns nåt annat alternativ för Yeti heller. Det kommer inte naturligt för honom och jag har saknat kunskap för att lära honom och därför är vi där vi är och har de problem vi har. Men det kan bli bättre! Mycket bättre!

Yeti har växt nåt helt otroligt i vallningen och också mognat som hund det senaste året ungefär. Nu blir vi bättre och bättre för varje pass och det är väldigt roligt att träna ihop!

Jag tog inte en enda bild idag för jag var för upptagen. En gammal får duga!

Årets första lamm!

Idag kom de första lammen! Det var i vanlig ordning Ulla som lammade först. Två små bagglamm blev det, alldeles fläckiga och bedårande söta! 😍 De ska heta något på D så kom gärna med förslag!

Ever On Jinn!

Idag har hela familjen åkt bil hela dagen för att träffa vår blivande familjemedlem, Ever On Jinn! En förtjusande liten valp som var rätt trött när vi var där och som somnade sött i min famn ❤️ Hon verkar social och trygg och helt underbar 😍😍😍 Det ska bli så himla roligt att få en liten valp att lära känna och så småningom träna med! En kompis, familjemedlem och tränings- och tävlingskamrat 😍 Om bara några veckor flyttar hon hem till oss ❤️

Vallkurs idag!

Idag har Yeti och jag varit på vallkurs i Beteby! Såg det här fina ekipaget bli vallhund och vallhundsförare! Jazz tände på fåren idag och det är så himla häftigt att se. Som att tända lampan i ett mörkt rum eller dra upp en rullgardin. Plötsligt blev ögonen dubbelt så stora och allt han tog in var FÅR när han minuterna innan varit helt ointresserad! Sen jobbade han så fint! Så lugn och fokuserad och duktig! 😍 Det är bara så coolt att se en hund bara landa på rätt plats i tillvaron, att han bara ”Ja, det är DETTA jag är född till att göra!” Att ta på sig vallhundskostymen och upptäcka att den passar perfekt!


Yeti fick också en massa beröm, Peter verkade gilla honom mycket! Han hade fina rörelser mot djuren och gjorde superfina hämt. Full poäng på utgången sa Peter och ja, på hämt är han en ren naturbegåvning. Jag har aldrig ens tränat det utan det bara finns där. Han bromsar in själv på andra sidan och plockar upp fåren. Det är verkligen hans styrka! Han är artig, väntar ut djuren och gör aldrig nåt fult. Det är också himla bra grejer!

Dock fattar han inte själva principen i fösning så det behöver vi verkligen jobba med. Jag har visst kört för mycket på lydnad och curlat honom. Och ja, det stämmer. Kände mig som en total nybörjare bitvis idag. Jag har till exempel aldrig fattat att en linje är 7 meter bred? Jag har nog tänkt att linjer är som ett snöre liksom. Jag menar inte att fåren ska gå på rad utan att den tänkta linjen är en rak linje istället för en korridor. Jag vet inte riktigt vad denna kunskap kan leda till, men ändå, en intressant tanke.

Yeti vill hela tiden ta djuren mot mig så vid fösning så glider han åt sidan, oftast åt vänster. Jag har hanterat det genom att helt enkelt säga höger. Men det medför ju att jag styr och att Yeti inte tar ansvar för att fåren hamnar åt rätt håll. Detta ska det bli ordning på nu och det tror jag kommer göra stor skillnad! Jag är nog bra på att överstyra och kompensera för vad han inte kan istället för att se till att han lär sig. Men det är väl så, jag står och stampar på samma ställe vad gäller hundträning. Fast å andra sidan borde jag väl ta åt mig cred för att han ändå kan det han kan? Nåja, jag vill ju bli bättre och jag vill ju kunna konkurrera iaf lite på tävlingsbanorna.

Mål 2020

Egentligen tänkte jag att jag nog har slutat med mål. Men något kan ju vara kul att skriva ändå om vad jag tänkt ska ske under året.

Valp

Först och främst har jag tänkt köpa en valp! Än så länge oklart vilken – det finns tre som det kan bli! Om två veckor ska jag dit och hälsa på, fram tills dess får jag nöja mig med de urgulliga bilder jag får då och då!

img_20200122_130515_107

Yeti

Yeti utvecklas och blir bättre i vallningen tycker jag. Vi ska gå på kurs för Peter Nilsson några gånger under våren och sen är planen att vi ska tävla. Det skulle ju vara trevligt att få bättre poäng än under 2019, kanske ett andrapris eller till och med förstapris? Får vi flyt är det inte omöjligt att vi startar i IK2 också men då behöver vi verkligen få bättre kontroll på styrningen.

 

Monster

Monster har haft problem med sina tår under vintern och äter smärtstillande och går i flexikoppel. Jag tycker att han ser bättre ut nu och jag börjar få upp hoppet att han ska bli så bra under våren så han kan komma tillbaka till att gå lös och valla lite. Vi får hålla tummarna!

20200125_123140

Hedvig

Jag har mått dåligt under hösten och livet har känts mörkt och tungt. Nu är det bättre och förhoppningen är att jag ska få tillbaka energin under våren. Först ska jag och Arvid vara valplediga och åka på utflykter varvat med att mysa hemma. Sen hoppas jag att det finns energi till odling och trädgårdsfix. Lamm ska det ju bli och jag hoppas också att vi får till kycklingar om lilla Zorro III vill ruva igen. Jag hoppas på lagom många ungar på Linds Östergård i vår! Jag har inga mål om att träna eller bli starkare, snabbare eller så, jag vill bara må bra och jag vill ha roligt och mysigt med med min familj och med mina djur. Vill bara känna mig lätt i sinnet och ha ro i kroppen. Bara så.

20200105_143646

En fotobok om Gustav

Många timmars jobb under julhelgen blev en fotobok om min bror Gustav. Sådär kvalitet på alla gamla kort, särskilt sådana som vi fotat av, men en bok av minnen av en älskad bror som lämnade oss två gånger. Först gick han från sina syskon, släkt och vänner för 10 år sedan och sen tog han sitt liv i september och lämnade oss för alltid, i chock, sorg och saknad ❤️❤️❤️

Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå det som hände. Jag vet att jag aldrig kommer få veta vad som rörde sig i hans huvud de där sista dagarna och inte heller under alla de dår åren han inte ville ha med oss att göra. Vad tänkte han? Vad kände han? Var han lycklig ibland, nöjd och trygg med sina beslut eller var han olycklig hela tiden?

Jag står här med gissningar och frågor som aldrig kommer att få svar. En älskad lillebror som inte längre finns kvar.