Författararkiv: Hedvig

Höken, silvertejpen och friheten

I förrgår satt jag och stickade i soffan i godan ro när jag plötsligt hörde vilda skrik utanför. Jag flög bokstavligen ut genom verandadörren och landade bredvid en förvånad duvhök som precis satt klorna i en av mina hönor. Höken tog till flykten och hönan sprang iväg.

Det var den lilla aracuanan Anna som råkat ut för ett överfall. Hon blev av med ett gäng nackfjädrar och fick en ordentlig reva i huden på bakre flanken.

Anna efter attacken

Alltid när höns blir utsatta för en attack av hök eller räv ställs man som djurägare inför dels om man verkligen ska ha hönsen ute och dels om man ska behandla eller avliva det stackars djuret. I Facebooksgruppen Vi som har höns är frågan om att nacka eller behålla en riktig vattendelare. Vissa verkar nacka för minsta skråma medan vissa vill till varje pris behålla livet på höns som är riktigt allvarligt skadade. Men jag tror att den bästa djurhållningen ligger någonstans mitt emellan.

Jag har varit tvungen att ta bort höns som blivit allvarligt skadade av höken och jag har behållit höns med skador också. Det är jättesvårt att veta ibland. Men jag tror ändå att en höna uppskattar livet efteråt även om hen har ont i något sår i några dagar om hon sen kan leva ett långt och lyckligt liv. Samtidigt så kan ju hönan inte gå med stora sår obehandlade. Ja, det är en balansgång, men denna gång uppskattade jag såret till att kunna läka. Däremot försökte jag tejpa ihop det för att det ska läka snabbare. Med silvertejp för det var det vi hade. Ja vackert blev det inte, men jag hoppas det kan underlätta läkningen.

Hönan Hedda med sina kycklingar

Den andra frågan är ju om man ska ha frigående höns när de kan bli utsatta för attacker både från luften och marken. I perioder har jag haft dem instängda i min lilla hönsgård med tak för att höken eller räven inte ska börja tänka på mina höns som skafferi. Om de kommer hit flera gånger och hönsen är inom lås och bom tröttnar de väl till slut.

Melvin gillar att vara ute!

Jag har förlorat höns både till räv och hök, men ändå vill jag att grunden ska vara att de ska vara ute. Det är ju själva nöjet att ha höns, att de ska få sprätta i trädgården och få leva riktiga hönsliv. Att stänga in dem för alltid blir ju bra trist.. I år har vi endast haft en attack och tänk då så många härliga dagar hönsen kunnat sprätta i trädgårdslanden och sandbala i rosenrabatten utan rovdjur.

Nej, jag kommer aldrig ha dem instängda i den lilla hönsgården med tak, annat än när myndigheterma kräver det eller i perioder av återkommande attacker. Annars får de vara ute, i trädgården när vi är hemma eller i deras rymliga utegård när vi är borta. Att skydda dem helt och hållet kostar för mycket av deras livskvalitet. De har också rätt att få sprätta i jord, äta grönt, en och annan insekt och få njuta av livet.

Ägg med riktigt gul äggula från glada höns

Kurs för Mosse och vallning idag

Sen kursen för Mosse i slutet av april tyckte jag att vi kommit långt, men igår insåg jag att vi borde gått på en uppföljning redan för  ett par månader sen. Bättre sent än aldrig heter det ju visserligen, fast det hade varit bra om vissa saker satt innan vi ska ut på tävling.

Jinn

Hos Mosse igår visade jag först ett hämt med Jinn och Mosse tyckte att hon hade fel attityd. Och ja, hon skjuter iväg som en raket och blir därmed för tajt i både utgång och upptag. Det är där vi har vårt största problem just nu. Det tog inte mer än 10 sekunder innan hennes attityd fixats till av Mosse. Sen gick hon fint hela passet i både drivning och hämt.

Andra passet drog hon också iväg men jag fick stopp på henne och sen gick hon fint. I närarbetet gick hon jättebra och vi fick beröm för våra delningar!

Idag försökte jag göra om bedriften och fastnade genast i svårigheten i att veta när jag ska vara nöjd? I utgången sprang hon först  med raketsvans och jag stannade och kallade tillbaka ett antal gånger. Men hon blir lätt vidare och vidare när jag lägger press och hon gick fortfarande fortare än igår även när jag hade tränat länge. Jag brukar stanna henne och låta henne gå framåt när hon blir vid, men så fort jag lägger press igen viker hon sig bakåt igen. Hon går ju bättre än innan, men vart lägger jag nivån?

De bra delarna idag var att jag kunde lägga press på henne i upptaget, att hon hade en jättefin attityd i drivningen, framdrivning, hämt och fålla. Alltså överallt annars. Överlag gick hon väldigt bra och jag kan styra henne med pipan på iaf 70 meters håll. Det har jag inte kunnat med någon hund innan (förutom Yeti) så för mig är det ett stort framsteg!

Yeti

Yeti fick gå igår också och vi jobbade på att han ska gå långsammare i drivningen. Det är vad jag jobbat på i flera år känns det som. Yeti har perfekta utgångar men behöver ha lite mjukare upptag och i framdrivningen behöver han (förutom att vara styrbar) låta bli att bara hänga på fåren.

När Yeti var unghund började jag fel från början med i princip bara drivning med mig först och sist hunden och jag lyckades inte få ner tempot. Så tränar väl knappt någon numera och följderna av den träningen bråkar vi fortfarande med. Det tog år innan han kunde fösa öht. Nu kan han fråndriva och går ju riktigt vettigt när jag får ner tempot, denna oändliga stötesten. Nu går han oftast iaf istället för att trava men han har långa ben och kan gå snabbt som attan!

Nåja, jag fick hjälp med upptag och tempot i drivningen men frågan är om det någonsin kommer lösa sig helt under Yetis karriär? Han är ändå 9 år nu och detta kan vara sista året vi kan tävla. Vi ska iaf starta i IK1 nästa vecka så får vi se hur det går. Han gör aldrig något dumt, och han kan ju valla! Han är duktig på närarbetet numera och jag skulle önska något mer än ett tredjepris innan han blir pensionär 😅

Sex saker jag är orimligt förtjust i just nu

Min Sunday Cardigan 😍

Mina kycklingar! Tre har korta rumpor och skägg och en har tofs på huvudet, så söta!

Min fantastiska lilla vallhund ❤️ Hon är så rolig att träna med, ett riktigt litet glädjepiller!

Mina vackra får!

Bälinda!

Den här otroligt fina och gosiga sjalen!

Sjala Wildflower Forget me not 🤩

Stockrosorna som tagit sig och nu är nästa 3 meter höga! De är gula, rosa och den här härliga djupt rödrosa färgen, min favorit ❤️

Loppisrunda i Normlösa och Emil Jensen

Igår hade vi minsann fullt upp. På morgonen hade vi övernattande gäster som åt frukost med oss innan de fortsatte mot Hamburg. Sen åkte vi på loppisrunda i Normlösa! Det var fem stopp och fika på ett, perfekt för en eftermiddag. De har öppet även idag, söndag till kl 17, så har du en öppen eftermiddag så åk dit!

Jag fyndade en picknickkorg som blir super med lite ny färg, en emaljhink, en tallrik, en vas, en liten tröja, lite barnböcker, lokalt producerade champinjoner, honung och hallonsylt! Arvid fyndade en gris och ett strandtennisracket så vi kan köra alla tre!

Fika gjordes på hembakt kaffebröd i Rektorsgårdens drängstuga. Mycket gott!

Tre som kisar och har munnen full.

På kvällen åkte vi på konsert på Naturlogi och såg Emil Jensens föreställning Än susar skogen! Den var jättebra och lokalen magisk med solstrålar som letade sig in i ladans springor och svalor som övade sig i att flyga över publiken. Emils underfundiga texter är fantastiska och jag både skrattade och grät en skvätt.

Efter konserten planterade Emil en lind tillsammans med Naturskyddsföreningen!

Och det var den lördagen det!

Födelsedagsfirande x 4

Arvid fyllde 8 år i måndags och Lovis fyllde för tre veckor sedan och båda firades med pompa och ståt! Arvid och jag hade bakat och bullarna blev riktigt bra! Kakorna blev en blandad katastrof. Dajmsnittarna var för länge i ugnen och syltkakorna för kort. De var ätbara ändå, tur mördeg är gott även obakat. På vägen hem från Härjedalen stannade vi på Go glass i Hjort kvarn och köpte med oss ett kilo god glass som vi bjöd på istället för tårta. Den slank ner på ett kick!

På Lovis födelsedag åkte vi till gammemoster Bitte på lunch och fika! Men först var det paketöppning hemma.

Alla är engagerade när paketen ska öppnas!
Lovis fick en xylofon av Bitte.

Uppe i stugan firades också barnen av moster Maja! Vi åt glass med jordgubbar och öppnade paket.

På Arvids födelsedag firade vi med sång och frukost på sängen. Lovis försökte desarmera ljuset och samtidigt sätta fyr på presentpapper, det är med livet som insats man äter födelsedagfrukost nu för tiden.

I måndags kom min pappa och min lillebror Axel (som inte är så liten längre!) på fika i paviljongen!

På eftermiddagen kom mina mostrar och barnens syssling Freja. Freja är lika gammal som Arvid och de har så roligt ihop!

I tisdags kom brorsan och ungefär hälften av hans barn på glass och bullar och kakor. Glassen åts upp och alla gosade med Lovis.

Många firanden blir det när man ska få till det med alla, och inte ens nu är det klart! Ytterligare lite firande blir det när vi kommer till Uppsala i nästa vecka, men sen är det nog slut. Tills nästa födelsedag som är Pascals!

Forsar och kalfjäll

Vi har sett mycket de senaste dagarna! En regnig tisdag hanns det iaf med ett dopp i Tännåns forsar. Inte för mig, för jag bar en sovande Lovis, men andra körde forsränning the hardcore way utan flotte.

På eftermiddagen gjorde vi ett besök på Härjebrygg och drack lokal folköl och köpte lokalt tunnbröd. Gott och lite sövande och jag sov i över en timme när vi kom hem.

Desto mer laddade var vi inför gårdagen när solen kom tillbaka. Vi tog gondolen upp på Funäsfjället och tänkte gå en kort runda. Den korta rundan var dock så extremt kort att vi bestämde oss för att gå en runda på åsarna. Det var ett bra beslut! Väldigt vackra vyer och ingen krånglig nerfärd från berget för vi tog gondolen ner också. Man får spara på stegen när man vandrar med barn.

Alla är glada i gondolen!
Lovis sover men alla andra är pigga i benen.
Vad Yeti gjorde i buskarna är fortfarande oklart men alla andra åt lunch.
Men sen spanade han iaf på utsikten.
Vi gå över daggstänkta berg fallera!
Far och son
Vackert så man hissnar

Idag blev det två korta rundor. Först ut var Natur & blomsterstigen i Tänndalen. Förutom att vi blev uppätna till den grad att vi var nära panik så var det en trevlig tur. Vi var där i rätt tid för det fanns mängder av orkidéer och annat vackert att vila ögonen på.

Små söta orkidéer
Synd att de här små insektsätarna inte är lite mer glupska!
Biologens dröm
Gullig näck med kläder och utan fiol

Sista rundan var tung för barnsbenen men var värd mödan när vi spanade in Svanfallet med både kropp och själ. Att bada i fallet var en hit, trots att kylan fick Jinn att skaka av köld. Lite mer härdade människor satt i forsen och upplevde en blandning av bubbelpool och tvättmaskin.

Barn bör hållas ifrån den värsta strömmen
Jag höll på att svepas med innan jag bestämt satte ner hälarna bakom en sten.

Nu har halva gänget åkt hem och resterande hoppas på bättre väder än vad SMHI utlovat. 20 mm regn och åska känns lite trist på fjället men det finns både spel, böcker och stickning i stugan så vi klarar oss oavsett. Men helst vill vi ju spana på gamla gruvor och äta våfflor såklart.

Till Funäsfjällen!

I lördags påbörjade vi resan mot Härjedalen! Vi stannade i Falun sov på First Hotel Grand. Det var första gången på hotell för både Lovis och Jinn! Det gick bra för båda småtjejerna, även om Jinnsan för förundrad över både hissen och de långa korridorerna.

Det var två hundar till i hissen!

Jag hade boka kort på Pinchos men Lovis höll på att somna ifrån hela middagen.

Efter en stadig hotellfrukost åkte vi vidare norrut och anlände till slut till Fjällbyn Tännäs! Stugan var riktigt rymlig för oss fyra vuxna, tre barn och två hundar som ska samsas här en vecka.

Igår gav vi oss ut på den första turen! Vi gick till Livsäterån och det var en perfekt runda för två barn på 5 och 8 år. En kladdig stigning där skorna rök och fick bäras.

Sen kom en rejäl snöfläck som piggade upp stora och små. En liten köldchock för små bara fötter gjorde att stoppet inte blev så långt.

25 grader i luften och en sval liten bäck fick resterande att slänga av sig skorna.

Till slut kom vi fram till Livsäterån där alla badade och fikade för glatta livet innan vi vände igen!

Färgerna på den här stenen var så inspirerande att jag funderar på om det kan bli en tröja?
Lovis hängde på ryggen och hundarna hängde med

En oddyssé över Monster – resor och hälsoproblem

Monster blev pensionerad redan 2015, då var han vara 6 år! Tårna var fulla med artros och höll inte för agility. På den tiden hade jag får ihop med Lydia och Anna-Carin och ett par till och vallade mest med Yeti. När Monster repat sig kom vi igång med vallningen också. Året efter skaffade jag får på egen hand och vi upplöste fårgruppen. Jag hade då börjat jobba i Östergötland istället för Jönköping och det var lättare att ha djur.

Monster fick rejäla låsningar i vallningen som ställde till det – antagligen pga den bristande grundträningen. Vi redde ut dem till slut men det var en pärs och fick mig att undra vad jag egentligen höll på med?

Till slut funkade vallningen riktigt bra och Monster fick bli hund nummer 1 i vallningen när det gällde allt praktiskt arbete. Han flyttade djur, tryckte in dem i transporten och höll dem när de skulle kollas eller klippas. En riktig klippa, snäll mot lamm men inte snäll mot sturska baggar.

Flocken 2015
Tjusig Kajsa skulle ha valpar med Monster var planen! Men så blev det tyvärr inte.

2017 blev Monster sjuk. Först trodde jag att han var förstoppad, men det var det inte. Vi åkte in efter en jobbig helg och en cysta upptäcktes i prostatan. De behöll honom och tömde cystan. Dagen efter fick han komma hem med antibiotika och planer på kastrering när han var mer stabil. Han verkade må lite bättre först men på onsdagen började han må sämre och på kvällen blev han akut dålig och kunde varken sitta eller ligga. Han bara vankade fram och tillbaka och flåsade. Vi fick åka in akut till Valla och jag fick lämna honom där. Morgonen efter fick jag samtal från Pia att han måste opereras och kastreras akut, trots pågående infektion i prostatan. Operationen gick bra och Monster fick komma hem efter någon dag med ordentligt med antibiotika och smärtstillande. Tyvärr kraschade magen efter några dagar och Monster mådde riktigt dåligt med blodiga diarréer innan han återhämtade sig igen och blev sitt gamla jag.

Ajaj hos veterinären
Försöker hitta lösningar utan tratt
På vallkurs!

2018 hängde Monster med till Härjedalen och Fjällvattnets stugby. Han älskade att spana på renar och vara ute hela dagarna.

Fikapaus i Härjedalen!
Span på renar
På väg upp på Mittåkläppen!

Vi packade också i två hundar, ett barn och två vuxna i en kanadensare och paddlade två dagar i Järnlunden! Det var riktigt mysigt och gick över förväntan att paddla med två hundar

På paddling i Järnlunden
Badhundar
Hos veterinären för vilken gång i ordningen vet jag inte

2019 fick Monster pass och rabiesvaccin för första gången. Vi skulle åka till Schweiz och hundarna skulle med! Vid vaccinationen upptäcktes att Monster hade slagit ut ett par framtänder. Jag hade inte märkt något alls, men hela tre stycken fick opereras bort.

Väl i Schweiz vandrade vi i Alperna med de mest hissnande vyer! Så otroligt vackert det var! Monster tror jag mest uppskattade snön, han rullade sig så mycket han kunde. Den tuffaste vandringen vi gjorde var lite stenig och tuff mot tassarna. På kvällen var Monster nämligen halt.. Jag hoppades på bättring men det blev sämre och dagen efter var han ordentligt halt. Jag hade dumt nog inte tagit med mig antiinflammatoriska tabletter heller. Vi beslöt oss för att lämna Schweiz i förtid och åkte till Frankrike och Alsace istället. Monster fick vila i bilen, på ett turisttåg och på hotellrummet, men morgonen efter var han ännu sämre. Hela hunden slokande och jag försökte desperat googla efter en veterinär. Vi hittade en några km bort och åkte dit på vinst och förlust.

I Danmark!
I Schweiz på väg mot Bachalpesee
Svindlande höjder!

Ingen kunde engelska i receptionen på kliniken och Pascal försökte kommunicera på franska. Monster var ju uppenbart halt och efter att ha väntat ett tag fick vi faktiskt komma in. Jag hade skrivit in en text i Google translate och veterinären undersökte honom. Veterinären kunde lite engelska och sa att han trodde något kommit in i tassen och lett till infektion. Han gav oss både antibiotika och antiinflammatoriskt på plats. Det hela kostade runt 400 kr vilket ju är otroligt billigt!

V tuffade vidare norrut till Tyskland och Frankfurt. När vi kom fram var Monster en ny hund! Han var bara lite halt och hade till och med svaj på svansen! Dagen efter var han nästan helt bra. Vad som tagit sig in i tassen kommer jag ju aldrig få veta, men jag misstänker en larv med långa piggar på som det varnades för det året. Piggarna, som väl egentligen är hår, kunde tränga in i huden och orsaka infektioner.. Vad det var för dunderantibiotika som hjälpte så snabbt vet jag inte heller, men jag är så glad att det löste sig! Veterinären fick givetvis 5 stjärnor på Google 🙂

Pigg i Danmark!

2020 började Monster bli inkontinent och fick börja med propaline. Han fick en rejäl UVI också och blev undersökt med ultraljud. Då hittades kalciumutfällningar i prostatan vilket tydde på cancer.. Prognosen var inte så jättebra, det hände väl att hundar överlevde ett år som mest. Jag var väldigt ledsen såklart men hoppades få ha kvar Monster länge till ❤️ Han hängde med till Österlen och badade i havet och busade med Yeti och Jinn!

Flocken våren 2020!

Propaline funkade till en början men under 2021 blev inkontinensen allt värre. Han drack orimligt mycket också vilket fick sin förklaring när vi hittade höga nivåer av kalcium i blodet. Det ger ökad törst och tyder på cancer. Monster var ofta förstoppad också och fick äta laktulos varje dag. Utöver det var han pigg och glad och vallade fortfarande gärna.

2022 inleddes med akut ont i magen och kräkningar. Vi fick åka till djursjukhuset och Monster var uttorkad och fick läggas in. De trodde det var pankreatit, inflammation i bukspottkörteln, men det visade sig sen att det inte var det. Varför Monster blev dålig vet jag inte, men efter det vågade jag inte ge smärtstillande medicin. Det funkade ändå bra ett tag och Monster var pigg och glad under vintern och våren. Men hörseln blev allt sämre, och sryrseln i bakdelen också. Frampå slutet kräktes han ibland, hade allt större problem att bajsa trots stora mängder laktulos, läckte urin som ett såll och fick ha blöja konstant och började lämnas trött.

Monster fick somna in, inte för att något akut hände, utan för att det fick räcka nu med magen och kisset. Han mådde inte bra och jag ville inte vänta på att han skulle bli akut dålig. Ett otroligt jobbigt beslut att ta samtidigt som han levde nästan två år till sedan dödsdomen 2020.

Min älskade fina Monster, du har gjort ett enormt intryck i mitt liv, jag kommer aldrig att glömma dig ❤️❤️❤️

Baristakoftan och Sunday cardigan

I förrgår fäste jag de sista trådarna i Baristakoftan! Den är ur boken Älskade koftor som jag fick i födelsedagspresent av min moster Barbro för några veckor sedan. Just denna kofta är anledningen till att jag önskade mig boken, men det finns flera fina koftor att ge sig på.

Jag följde inte alls mönstret på min baristakofta eftersom den skulle stickas i fem delar och sen monteras. Jag stickade den istället i ett stycke, nerifrån och upp och rundstickade hela koftan. Det innebar att jag fick klippa upp den, men det går riktigt bra när man väl vågar, lite läskigt är det ju att sätta saxen i något man lagt många timmar på.

Upptill gjorde jag raglanminskningar och sen plockade jag upp maskor för knappslå och halsringning.

Koftan skulle stickas i ull från angorakaniner men det var lite dyrt och svårt att få tag på så det fick bli borstad alpacka. Koftan blev otroligt mjuk och varm, perfekt att ha en vårdag med ett linne eller kortärmad klänning under.

Nu har jag stickad två projekt i borstad alpacka och känner mig mätt på det. Nog att det är mjukt och varmt men luddigt och omöjligt att repa. Det är lätt att det tappar formen och min Cumulus blouse har redan töjt sig. Hoppas Baristakoftan kommer hålla formen bättre. Det är ju mindre tyg så det hoppas jag på.

Nästa projekt är givetvis redan på stickorna och det är Sunday Cardigan av Petiteknit. Den ska stickas i två trådar mohair och en tråd tjock och mjuk Incawool på stickor 7 så det borde gå undan! Tror ni jag är klar till midsommar? 😀

Intensivt med Sally Rooney

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd, har jag gjort en lista på böcker jag vill läsa. Två av böckerna på listan är av Sally Rooney och nu har jag läst båda, plus att jag sett serien som bygger på den första boken!

Normala människor handlar om Marianne som har en rik familj men är mobbad i skolan och Connell vars mamma jobbar för Mariannes familj. Connell är snygg och populär. De börjar umgås och inleder ett hemligt förhållande.

Jag tycker Normala människor är bra, men den sög inte riktigt in mig. Jag fastnade inte sådär som man gör när man bara vill fortsätta att läsa. Däremot serien, som finns på HBO Max, den sög in mig så jag ville fortsätta kolla. Jag såg alla avsnitt på några dagar bara och känner nu en liten tomhet för att den är slut.

Vackra värld, var är du läste jag ut nyss. Den handlar om 4 personer, Alice, Eileen, Simon och Felix och deras relationer till varandra. Det är inte så mycket som händer egentligen, det är mest dialog och mejl men det händer mycket i det lilla. Den sög in mig mer än Normala människor och jag uppskattade framför allt mejlväxlingen mellan Alice och Eileen. Funderingar över livet, klimatet, kärlek och vänskap avhandlas i dessa mejl och de är en fröjd att läsa.

Sally skriver lågmält och tydligt, det mesta händer i det lilla. Små kommentarer om detaljer som gör att läsaren får en känsla av att verkligen vara där. Hon är ung och framförallt Normala människor blev rätt hypad när den kom, vilket får mig att undra om Alice i Vackra värld, var är du, egentligen är Sally?

Jag kan rekommendera böckerna, och kanske framför allt serien! Dessutom finns hennes första bok också som serie på HBO, Conversation with friends. Den ligger i pipelinen för att ses vilket dag som helst!