Författararkiv: Hedvig

God Jul!

Från oss alla, till er alla
En Riktigt God Jul!

Välkommen Kattis!

En mycket söt kattunge flyttade till oss för en vecka sedan! Hon var blyg i början men är nu väldigt kavat och röjer på kvällarna och väldigt kelig resten av tiden. Hundarna hanterar det hela väldigt olika, Monster är helt oberörd, Yeti oftast cool men vill vara polisiär myndighet och ingripa när Kattis blir för vild. Jinn har jobbigast och har svårt att låta bli att valla henne. Men det går bättre och bättre!

Vi var inte särskilt pepp på (inne-) katt någon av oss (vuxna) egentligen, men vi har ett äkta och trängande behov av en katt. Med okänt antal möss fångade på kattvindarna, 45 st (!!) hittills under hösten i stallet och så stora råttor som stjäl hönsmat i hönshuset.. Kattis kommer därmed bli en utekatt mestadels så småningom, men jag ser stora fördelar med att hon lär sig rutinerna inne, gå på låda och kanske framför allt umgås med hundarna på ett sansat sätt innan hon släpps ut. Våra tidigare innekatter kissade inne och klöste på möbler, bets och var allmänt jobbiga och missnöjda, men så var de rena innekatter som inte var uppvuxna med hundar. Kattis ska förhoppningsvis bli en mer nöjd katt som blir van med hundarna och dessutom får vara ute.

Kattis är väldigt rar och själva kombinationen av sylvassa klor och tänder med jättemjuk päls och gosig mage är bedårande. Nu börjar en utmanade tid att uppfostra henne att inte gå på bord eller vässa klorna på soffan och kanske den största utmaningen, att få julgranen att stå uppe med prydnaderna kvar fram till jul 😉

Jinnis vallar på!

Jinn är just nu den enda hunden som tränar här! Jag har nu en vallgrupp på fem rätt tjocka tackor och inhägnaden framför stallet är stor som en 25a. Enda nackdelen är denna lera, men den är svår att undvika denna gråa och blöta månad. Fåren får gå inne delvis för att undvika trampet av klövar på den mjuka marken.

Yeti blev halt för en månad sedan och är fortfarande inte helt ok. Det är lilltån på höger fram och tår är ju rätt jobbiga.. Monster har haft en omgång diarré och jag vill inte riktigt träna honom för tårnas skull. Jag tog bort smärtstillande för magens skull, det kan ju vara dem som gör magen ostadig.

Men Ploppan! Hon tränar gärna och är frisk som en nötkärna! Vi har varit på två kurser och båda har varit givande! Nu senast fick vi bra tips på hur hon ska bli lugnare. Hon blir stressad när hon tror hon tappar kontrollen och då går det väldigt fort! Nu har jag tränat de övningarna ett par dagar och det ger resultat. Idag tycker jag hon var betydligt lugnare! Vi jobbar också på att fösa, Jinn tycker det är lite onödigt när man kan gå runt. Och det kan man ju alltid när inte matten hindrar en 😉

Jinn är duktig, lyhörd och har mycket djurkänsla. Det är så himla roligt att ha en liten talangfull hund att träna!

Vintergäck!

Om nån har missat det så jag ju börjat sticka! Det är mysigt, terapeutiskt och dessutom blir det kläder man kan använda. Nu har jag stickat ett par vantar som heter Vintergäck 🙂

De är först stickade, sen tovade i tvättmaskin och sen har jag broderat på dem. De blev riktigt fina!

Vanten Vintergäck

Jag har också stickat klart tröjan Suaq till Arvid! Han har valt färger och älskar sin tröja nu ❤️ Jag är också väldigt nöjd! Det blev lite stor men det är bra att kunna växa i den. Det fanns storlek 5 år och 8 år att välja på och för liten vill man ju inte ha.

Vildmarkströjan Suaq

Nu blir det nog en mössa med hundtassar på till Arvid och sen en likadan tröja till mig fast i andra färger!

Hösten är fårens tid

Det är mycket får på hösten. De ska klippas, prov för meadi visna ska tas, baggar ska hämtas, baggar ska säljas, tackor som ska få lamm ska träffa baggen, de ska tas hem, hö och halm ska köpas, det ska göras grovfoderanalys, foderstat, bagglamm som inte sålts ska skickas mm mm.

Jag brukar så här års sälja ull till tovning och jag har lite i år också. Hör av dig om du är intresserad!

Men framför allt har jag skickat ull på spinning denna höst! Höstullen är absolut bäst, i vårullen fastnar lätt hö- och halmrester och den blir skräpig. Höstullen är ren och blank, tvättas av regnen och värms av solen. Den är fantastisk mjuk och härlig att jobba med! Det ska bli väldigt roligt att se och sticka med garnet från mina egna får!

Baggen Frosti!
Smutsig ull, dubbelklipp och växtrester rensas bort
Före och efter klippning
Fina flickor!
Yeti tar fåren hem från betet och tillbaka igen

Fårskinn till salu!

Jag har två fårskinn till salu. De är vegetabiliskt garvade vilket innebär en garvning utan krom. De går inte att tvätta, men det går att göra rent genom att till exempel använda snö.

Båda skinnen kommer från får som bott och betat i Östergötland under småskaliga förhållanden. De har ätit lokalt producerat hö på vintern och ätit gräs på sommaren. Fåren är av rasen åsenfår, som är en gammal svensk lantras. Min besättning är med i en genbank för rasen vilket innebär att vi jobbar för att rasen ska bevaras i framtiden.

Grått skinn, 95 x 80 cm stort. Det finns ett litet hål upptill i skinnet som inte påverkar funktionen.
Svart skinn, 86 x 86 cm stort

Vill du istället ha ett skinn som går att tvätta? Fler skinn kommer under vintern och de kan beställas långhåriga eller tvättbara!

Under hösten kommer det även komma in garn från mina får!

Hör av dig till mig på hedvigfyrberg@gmail.com om du är intresserad! Jag kan även skicka skinnen mot fraktkostnad.

Jinn 8 månader!

Jinn fyller 8 månader idag och hon firade det med att stjäla 3 ägg från köksbordet. Vi firade det gemensamt med att valla och få ett genombrott! Idag gick hon så fint så fint, utan rusningar och med fint tempo! Så duktig liten tjej!

Utöver vallningen (som jag ska försöka filma framöver) så är hon en superhärlig lyhörd och gosig liten hund, glad i folk och hundar och positiv till det mesta utom kloklippning och dammsugaren. Jag tränar lite tricks också och lydnad (inte tävlingslydnad) men tanken är att vallning är det vi satsar på. Planen är ju att hon och jag ska tävla betydligt mer i vallning och på högre nivå än vad jag gjort hittills. Det känns väldigt roligt och spännande att ha en lovande unghund! 😍

En ny hobby

Ibland går det fort när man blir hooked på nåt nytt. På långfredagen var min kollega Lovisa hos oss en sväng för att lära mig att sticka. Det finns de som försökt tidigare men då har kanske tidpunkten inte varit perfekt och jag har inte kommit igång. Nu var tidpunkten nog bra för jag bara stickar på all ledig tid. Och det borde ju inte vara så mycket tid över kan man tänka med hundarna, fåren, hönsen, familjen och odlingarna. Men se, sticka kan man i hög grad göra samtidigt som andra grejer! Till exempel på skypemöten eller när man tittar på tv. Mobilsurfandet får stryka på foten och även odlandet.. Ja ogräset frodas när jag stickar tyvärr. Både i landet och i grusgångarna. Men vad gör väl det när man kan göra egna kläder??

Jag började med gula tofflor till Arvid, sen en tröja i gul ull till Arvid. Sen en rätt avancerad mönsterstickad tröja till mig i ull. Nu hakade jag på en KAL, en knit-along, lite sent med en Siw, en topp med spetsstickning på ärmarna. Egentligen började den tidigt i våras men då gjorde jag ju annat. En knit-along betyder att en massa människor stickar samma sak, det finns en Facebook-grupp och blogginlägg och grejer. Ganska nördigt mao och där hamnade jag rätt omgående. Haha. Jag har nog anlag för att dyka huvudstupa in i det mesta jag tar mig för. Den där spetsen på Siw svor jag förresten över i förrgår, men så repade jag upp började om och fattade mer. Det blir nog en topp av detta till slut!

Siw i lingarn i färgen pomegranate!

Nästa projekt är redan beställt, ytterligare en KAL. Denna gång en kofta. Ja herregud. Men det är KUL och dessutom blir det ju grejer jag kan ha på mig!

Tröja till Arvid
Tröjan Solros!

Yeti fyller 7 år!

Herregud vad åren går. Min unghund fyller 7 år! Hur gick det till? Helt galet! Yeti har utvecklats från en klängig och intensiv unghund till en väldigt cool och kärleksfull vuxen hund. Yetis största kärlek är människor och hans största intresse är vallning och att hänga med matte. Yeti vill kramas och sitta i knät på alla han möter, trots att han är snäppet för stor med sina 23 kg. Men det är inte ett problem tycker Yeti, finns det hjärterum finns det stjärterum 😍

Yeti har utvecklats massor i vallningen det senaste året och det ska bli väldigt kul att se vart vi kan nå i år! Tyvärr är det ju coronastopp på alla tävlingar men det är ju inte stopp på att träna!

Fina Yeti-Skluffen, hoppas du har många fina år innan du blir pensionär 😍😍😍

Jinnis!

Nu har Jinn bott hos oss i en månad. Och hur har det gått? Jo, bra! Vi börjar lära känna varandra och Jinn har blivit riktigt varm i kläderna.

När jag hämtade Jinn var hon en väldigt liten hund som bara vägde 3,8 kg! De första veckorna var mysiga men rätt slitsamma med en valp som hängde i Arvids kläder och åt på sladdar samtidigt som Monster var nyopererad och slickade på sitt sår så fort jag missade att ta på tratten och Yeti som stal Jinns mat så fort han kom åt. Och så ett flasklamm dessutom. Det hade varit väldigt körigt även utan valpen om jag jobbat. Efter två veckor kom min syster och bodde med oss och då blev det lättare att få till logistiken. Vi gjorde utflykter till Trollegater och utforskade grottor, åkte till Naturum Tåkern och kikade på fåglar och åkte till Tinnerö och grillade korv. Jinn har glatt hängt med på utflykterna och har lärt sig att åka bil, gå någorlunda i koppel, busa med Yeti, inte jaga höns, komma på inkallning, sitta i hundgård korta stunder och där emellan röja järnet eller sova som en stock.

Hon är en balanserad liten tjej som verkligen kan slappna av och som är positiv och kavat i nya miljöer. Hon har hängt på stan med svansen glatt på svaj och hanterar nu bilar som åker förbi med lugn. Första veckorna var bilar väldigt läskigt, men nu är det lugnt. Förutom den nära-döden-upplevelsen vi hade när en polisbil i full utryckning körde rakt mot oss med sirenerna på högsta volym i den högsta hastighet jag har sett inne i stan. Då trodde Jinn på fullt allvar att hon skulle dö och hon försökte desperat fly över en avspärrning i betong. När jag fick upp henne i famnen slog hennes lilla hjärta otroligt fort. Lilla gumman ❤ Hon återhämtade sig iaf fort efter händelsen och var strax på banan igen.

Jag har dels klickertränat Jinn och dels tränat lite omvänt lockande och inkallning. Omvänt lockande och inkallningen har gått bra! Även att sitta stilla när jag tränat brorsorna går framåt. Klickerträningen har däremot gått lite trögt. Jinn har mest bjudit på ligg! Jag har fått gå långsamt fram och med tålamod försökt fånga beteenden mellan att hon rullat ihop sig som en kanelbulle. Vid det senaste passet bjöd hon på att backa och det kändes som en stor framgång! Innan har jag fångat vinka och en tass mot mig, sitt och ligg. Men men, det går långsamt framåt!

Nu är Jinn 12 veckor och väger 6,3 kg. Hon har fått sin 12-veckors vaccination och har slutat tugga på Arvid mer än i undantagsfall. Hon har charmat Yeti och får honom nu att ligga på rygg och busa med henne ❤ Monster accepterar att hon existerar men är inte ett större fan än så länge. Hon har också slutat äta på sladdar och kissar inte längre hela tiden. Allt oftare bajsar hon utomhus också. Jag har börjat jobba igen och Jinn ska nu vara hos Lina på dagarna! De dagar Lina jobbar kommer jag jobba halvdagar. Det känns som en bra lösning för att få ihop både arbetslivet och valplivet!