Category Archives: Agility

Rolig agilityträning med en sur eftersmak

I måndags tränade jag agility för första gången sen i maj. Både Yeti och Monster tränade, vi var ett helt gäng och det var riktigt riktigt roligt! Vi körde en hoppkombination med flera olika varianter som alla var rätt enkla och med stora avstånd mellan hindren. Monster gick jättebra och det kändes inte alls som att det var nästan 8 månader sen vi körde ihop. Yeti hoppade på mediumhöjd och var mycket entusiastisk! Han inledde med att missa lite hinder men på slutet av passet sög han på hinder och gick super!

Det största orosmomentet var att Yeti skulle vara halt efteråt men det var han faktiskt inte! Han drog upp benet nån gång men inte mer än vanligt. Tänk om jag hade en bra plan för Yeti yetski? Men veterinären sa ju när jag pratade med honom i augsuti att han inte hade några lösningar förutom koppelvila och det känns faktiskt inte som ett alternativ. Men ett kiropraktorbesök till kanske? Han är ju väldigt mycket bättre än vad han var i somras, det är bara det att jag tycker att han är just ”bättre”, inte ”bra”.

Den sura eftersmaken visades sig när jag kom hem och hundarna vilat ett tag. Då var nämligen Monster jättehalt 😦 Jag blev nästan gråtfärdig, jag har ju tänkt att Monster är frisk, han har tränat hårt i vallningen, busat massor och varit helt fräsch och fin. Och ändå, ett pass agility så har han ont i samma tå som strulade i maj. Jäkla skit. Nu får det helt enkelt bli pension från agilityn för Monsters del. Det är för slitsamt för tårna att var så het och ta i hårt i agilityn. Han får bli enbart vallhund istället. Tack och lov är han inte lika illa däran som i våras, han var bättre redan igår och idag är han hältfri. Men jag satte in NSAID redan första kvällen eftersom jag inte vill att det ska bli något stort av det. Vi har inget att förlora på att han äter inflammationsdämpande och koppelvilar i någon vecka.

image

Idag har det varit riktigt kallt ute, mellan -15 och -20 grader. Yeti får lite köldkramp i tassarna bak och Troll får snö i tassarna ibland. Annars klarar hundarna kylan bra. De är glada, går gärna långpromenad och rullar sig otroligt många gånger i snön. Troll är den som far sämst av kylan. Han är väldigt stel efter vila just nu och har på sig pyjamas inomhus, dvs nättäcke. Vi har väldigt kalla golv när det är såhär kallt ute men hundarna väldjer klok nog att ligga i soffan, i biabäddarna, på mattan eller på golvet i groventrén eller i badrummet där vi har golvvärme. För Trolls del är det ju extra viktigt att han inte blir kall..

image

SM, semester och L7S1

SM i agility gick av stapeln i helgen och det var ett superarrangemang med grymma ekipage och massor av publik. Jag var på plats 7 igår och hjälpte till under dagen. I largefinalen stod jag framför första hindret tills domaren blåst och hade perfekt utsikt! Missade inte ett enda ekipage 😉  Jouni och Neela vann med ett fantastiskt lopp, så vacker agility! Men när jag åkte hem var jag ledsen. Innan Monster skadade sig fanns ju en chans att vi någon gång skulle lyckas kvala till SM men nu känns det kört. Vi behöver träna massor för att ha en chans i klass 3 och det är tveksamt om Monsters tår pallar att köra massor av slalom och nöta svängar för glatta livet.

SM fick inleda min semester! Förra veckan jobbade jag visserligen knappt heller. Måndag och tisdag hade jag 38 graders feber. I onsdags jobbade jag och sen fick jag magsjuka på torsdagen och stannade hemma i fredags också av hänsyn till mina medmänniskor. Lördagen inföll också inom de 48 timmar en ska stanna hemma och jag byggde fårstaket istället för att vara funktionär. Nu är jag ledig i ett par veckor, jobbar en vecka och är ledig tre till. Det känns bra, jag är inte alls utarbetad i år efter föräldraledighet och vab och semestern ska ägnas åt bl a hundgård, men lite helt ledig tid också såklart!

Yeti har varit hos Marie igen. Elbehandling har tyvärr inte hjälpt så nu ska vi tillbaka till Djurdoktorn. Det lutar åt MR om det inte blir alldeles för dyrt. Han har ont i ländryggen runt L7S1 och även om Marie mest fått fram ömhet i musklerna så fick hon fram en reaktion i skelettet också. Är det diskarna som spökar? Jag vet inte. Det jag vet är att det inte är ryggen som var problemet förra året utan detta är något nytt. Kanske provocerade jag omedvetet fram det när jag satte igång honom på allvar i våras med vallning och agility?

Marie klämde på Monster också och han är bättre. Vi ska jobba på med simning och balansboll och minska nsaid. Troll mår också hyfsat bra. Han är lite halt men pigg och glad. Alltid något.

Halt matte – halt hund

Idag åkte vi på inoff på Catharinas agilitycenter. Jag ville dels starta Yeti i blåbärsklassen och dels göra något roligt med Monster. Sen ville jag kolla av hur jag pallar att springa också inför tävlingen på söndag. Till att börja med, jag borde verkligen inte rensa ogräs. Jag rensade en hel del ogräs i rabatter och grusgång igår och det är inte bra. Jag kände av höfterna redan innan jag sprungit nåt alls idag. Jag har ändå känt mig betydligt bättre den senaste veckan så jag ville inte stanna hemma bara för att.. Nu i efterhand så är jag egentligen inte alls förvånad över att jag har ont, men jag tror att en hel del av det kommer från gårdagen. Det jobbiga är att det ibland smäller till i ljumsken och då kan jag inte stå alls på det benet. Jag tar mig knappt någonstans alls utan blir stående. Så blev det nu på eftermiddagen när jag höll i Arvid. Mycket obehagligt. Men, eftersom jag faktiskt kunde träna lite häromdagen så tror jag ändå att det skulle kunna funka med liiiite agility om jag struntar i ogräset.

Nåväl. När jag kom hem var även Monster halt! Hunden som aldrig haltar 😦 Han har ont vänster fram, gissningsvis i en tå. Något måste ha hänt i sista loppet.. Så jäkla trist! Hoppas det går över fort.. 😦

Själva tävlandet gick över förväntan! Yeti var först ut i blåbärsklassen. Han har aldrig kört så många hinder på rad och har aldrig sett så många tunnlar. ”Va, en till?” tycktes han tänka och sprang glatt förbi. Det var roligt och helt kravlöst och kul tyckte vi båda två 🙂

Monster drämde till med en nolla och vann hoppklassen! Vi hade ett par snurrar men det var riktigt roligt! En enkel bana som jag hann med i och Monster var i hand, skoj!! I agilityklassen trodde visst Monster att det var en lysande idé att ta ramen på däcket och sen gå direkt på balansen. Det tyckte inte domaren.. Inte jag heller, så vi startade om och då tror jag att vi nollade.

Kontentan idag är att vi hade himla trevligt om en nu undantar alla krämpor efteråt. Vi satt i en liten grupp ihop och filmade varandra och hejade på och det var avspänt och himla mysigt! Johanna och Malin passade Arvid som var nöjd och glad oavsett och det var himla trivsamt och kul! Jag känner att just nu kanske denna nivå är lite lagom. Jag kan bestämma samma dag om jag vill åka beroende på dagsform hos både mig och Arvid, det räcker att åka halv nio och det tar bara en timma med bil. Mycket enklare att inte dra upp bebis mitt i natten och åka jättelångt. Jag ska helt enkelt låta bli att anmäla fler tävlingar som det slutar med att jag stryker mig ifrån tills fogarna är mer stabila. Eller ja, Kalmar är jag ju anmäld till och dit hoppas jag verkligen att vi tar oss..

Dagens

Arvid somnade på morgonpromenaden och SOV I TVÅ TIMMAR I VAGNEN! Fattar ni? Helt galet! Tänk att det var så jag tänkte mig föräldraledigheten, att värma upp hundarna medan barnet somnar i vagnen och sen kunna träna. Ack så naivt 😛 Men idag hände det! Jag hann, förutom att träna hoppteknik med alla hundar plus slalom, däck och långhopp med Yeti, även att hänga en tvätt och att repa brännässlor och att hämta två stora stenar till vårt brunnprojekt. Jag kan lätt konstatera att brännässlorna håller på att ta över vår trädgård. Helt galet vad de växer. Men nu har jag rivit bort det mesta, även om det förmodligen måste upprepas några gånger.

image

Yeti gick riktigt bra idag och jag tycker att han utvecklar hopptekniken! Dessutom hoppar han glatt både långhopp och däck 🙂 Slalom är lite svårare eftersom han är så het, men det tar sig nog det med vad det lider 🙂

Monster river INTE pga taskig hoppteknik kan jag konstatera. Han ser härlig ut när han hoppar, det ser lätt och smidigt ut!

Agility, trasiga telefoner, fogar och en och annan opererad ven

Min telefon gjorde självmord i helgen genom att hoppa ner i asfalten så att skärmen sprack. Det hade ju kunnat vara lite av en katastrof eftersom jag inte har gjort nån backup och eftersom skärmen verkligen inte funkade och dessutom låste sig så att den inte gick att nå via datorn. MEN Pascal kom på lösningen, nämligen att koppla in en datormus! Jag fick med en liten skarvsladd med ett USB-uttag till min telefon och med en datormus inkopplad funkade telefonen som vanligt! Dock är det otroligt meckigt att skriva på facebookchatten eller svara när det ringer med mus, särskilt om en till exempel är ute på en promenad, så jag kan inte rekommendera det i längden 😉

Vi har tränat lite agility! Yeti börjar fatta 2+2 och är riktigt duktig på hinder! Han har slutat springa under hindren – polletten har trillat ner 🙂 Monster gick fint också men jag fick väldigt ont efteråt. Fogarna höll inte alls så bra efter loppen i lördags och att träna i sand var heller inte så bra. Lite tröttsamt och verkligen inte vad jag räknade med innan jag blev gravid. Kroppen tar tiiiiiid att läka.

Sen har vi tränat hoppteknik också! Tycker att Monster löser övningarna bra, men så är han ju en mogen hund på 6 år som har hoppat ett och annat hinder i sina dagar. Yeti behöver nog öva lite mer tror jag. Tycker inte att han ser helt avslappnad ut och han landar långt ifrån hindret. Men jag har inte fått feedback ännu, så jag vet inte om min känsla stämmer.

Monster

Yeti

Idag är jag hemma från jobbet eftersom jag fick den stora ytliga venen i vänster lår bränd med laser i morse. Det gjorde ont att få en massa stick i benet (bedövning) men själva brännandet gick snabbt och kändes inte. Venen togs bort eftersom jag fått två ytliga blodproppar i den och risken är stor att jag skulle få en ny propp just där om det händer igen. Det känns skönt att just det problemområdet är borta! Jag förväntade mig lite smärta i benet idag men det har varit lugnt. Däremot fick jag migrän mitt på dagen efter en liten middagslur med Arvid. Fail!

Agilitydepp i Askersund

Monster och jag har tävlat fyra lopp i Askersund idag. AC och jag åkte ihop med Arvid, Onnie, Yeti och Monster. Jag och Monster skrapade ihop hela fyra diskar och tre av dem var mest röriga och tråkiga. Jag kan inte skylla på något heller, banorna var bra och roliga, nej vi är helt enkelt dåliga. Otränade, osynkade och i dålig tävlingsform. Dessutom är det ärligt talat skitsvårt att rådda en liten bebis samtidigt som en ska värma upp, gå banan och tävla. Ännu svårare är det när ridhuset inte direkt är gjort för att en ska kunna ta sig runt med barnvagn. Jag missade en av mina starter pga ledsen och hungrig bebis och kände mig bitvis riktigt nere. Det är sjukt svårt att hålla någon form av motivation uppe när det dels känns dåligt på banan och dels känns rörigt och stökigt utanför. Jag kände mig helt enkelt rätt less på tävlande och det känns faktiskt nästan omöjligt att tävla med en bebis med sig.

Jag känner helt enkelt att det här med tävlande kanske får stå tillbaka lite nu. Egentligen tappade jag nog helt lusten att öht tävla mer där mitt på eftermiddagen, men två saker gjorde ändå att jag trots allt anmälde mig till Södra Stockholm ikväll. Dels så måste jag ju ge tävlande utomhus med bebis en chans. Det måste ju ändå vara väldigt mycket lättare när folk sitter mer i tält och är lite mer nära banorna än vad en är på ridhustävlingar. Sen blev jag också mer pepp efter vårt allra sista lopp. Vi tog ett hinder från fel håll och fick ett slalomfel efter det men loppet kändes kalas! Flytigt och fina svängar, helt enkelt riktigt bra! Ja förutom den där disken då.. Men för första gången den här dagen så kändes det inte som att det var helt meningslöst att starta, att vi faktiskt hade en chans.

Frågan är om den lilla känslan räcker för att hålla min motivation uppe framöver? Jag vet inte, men jag inser att jag var väldigt naiv när jag funderade omkring bebis och tävling innan Arvid var född.

image

Det fanns iaf massor med sippor nära tävlingsplatsen!

image

Arvid och jag avrundar dagen med att dela på en sallad ❤

Mera hoppteknik

Vad snabbt en kan nörda in på en ny grej 🙂 Det är ju riktigt roligt att pilla med filmer och jämföra killarna!

Yeti igår:

Monster idag:

Yeti idag:

Jag tycker nog att Monster tar i mer med bakdelen och har bättre flyt. Eller förväntar jag mig det för att han har mer erfarenhet och borde kunna hoppa bättre? Jag tycker att båda ser fina ut, Yeti hoppar fint för att ha gjort övningen så få gånger 🙂

Lite träningspepp

Jag har lite svårt att motivera mig att träna och tävla just nu. Helgerna känns så otroligt korta och jag vill lägga den tiden på så mycket annat än tävlingar. Som Arvid såklart, att fixa trädgården och bara komma ifatt med allt här hemma. Visst är det roligt att tävla, men det tar ju så otroligt mycket tid!

För att hitta träningsmotivation och pepp anmälde jag till Klickerkloks onlinekurs i hoppteknik och det känns som ett jättebra idé! Monster river ofta och vi behöver verkligen jobba med det. Dessutom har jag en unghund som behöver komma igång med träningen, och vad passar bättre än att få koll på sin kropp och lära sig att hoppa rätt?

Jag har aldrig gått en onlinekurs förut med hittills gillar jag det skarpt! Vi har två veckor på oss per övning och då nöter vi och filmar för fullt. Jag har tränat två pass fram hittills men Yeti har ju vilat fram tills igår och jag har fokuserat på Monster. Men nu kan vi öka belastningen lite 🙂

Jag har skickat efter ett stativ och fjärrkontroll till telefonens kamera så snart är det bara att köra! Skoj ska det bli!

Här är Yetis första pass i slow mo!

Bloggopepp och agilitypepp

Bloggen, tja det händer inte jättemycket.. Eller framför allt är inte den riktiga inspirationen där. Egentligen ploppar det upp ämnen som jag skulle vilja blogga om men det stannar vid tanken..

I helgen och idag har jag tränat agility, tro’t eller ej! Monster har insett att det finns kontaktfält igen men vi behöver träna handling. Vi missförstår varandra så Monster svänger åt fel håll ibland och så kan vi ju inte hålla på..

Yeti är den stora stjärnan! Nu hoppar han 50 cm och hoppar faktiskt mycket oftare än springer under. Så duktig! Dessutom tror jag att han idag kopplade ihop bakbensmotoriken med balansen! Han skuttade nämligen upp med baktassarna upp på kontaktfältet medan jag jublade av förtjusning 😀

Vet inte riktigt vad vi ska göra med kontaktfälten men det kan aldrig vara fel att börja lite med en 2+2-position tänker jag!

image

Yeti och Tigi vid Rosenkällssjön!

Lite rostig agility!

Vi köpte en plats i Staby idag och tränade agility i ett par timmar! Troll inledde med att hoppa över ett pyttelitet dike, snubbla och krascha med hakan i gruset. Som tur var inte alls lika illa som sist, men ändå.. Lilla plutten..

Monster hoppade vartenda kontaktfält och jag har nog fått lite kf-ångest. Efter mååånga repetitioner börja han bromsa lite och göra en ansats till att stanna. I övrigt gick han rätt bra, någon rivning men bra slalom. Vi behöver träna mer på runt för att det ska sitta också..

Yeti springer UNDER alla hinder som är över 40 cm. Undrar om det är resultatet av att springa mellan hinderstöd som unghund? Han har inte alls kopplat att han ska hoppa. Har någon annan märkt av samma problem efter träning mellan hinderstöd? När vi rett ut detta kommer det bli bra tror jag. Han är glad och entusiastisk och är helt fokuserad på mig trots lite mycket testosteron. Men som vanligt levererar Yeti när det är träning på gång! Galet rolig att träna! Vi har dock en del hinder kvar att lära in.. Typ däck, platt tunnel, slalom.. För att inte tala om balanshinder. Men, vi kommer nog dit någon dag 🙂

Troll var gladast idag när han hoppade en kombination på 30 cm. Goaste gullegubbe ❤