Kategoriarkiv: Agility

En lysande start på det nya året!

Jag och Monster fick möjlighet att träna agility i Högby-hallen igår tillsammans med Bea och Johanna. Det var en riktig feelgood-träning med det primära målet att det skulle vara roligt! Vi körde en övning från Eva Marie, en lättare variant och en lite tuffare. Monster och jag har inte tränat agility ordentligt sedan i våras. Sen i april har vi tränat 1 gång och tävlat 2 gånger officiellt och 1 gång inoff på KM. Utöver det, ingenting. Nu gick vi ut på banan och det gick riktigt bra! Monster kändes het men samarbetsvillig och han lyssnade fint! Så härlig han är min fina kille! Fattar inte hur det gick till men trots att vi knappt tränat alls under det här året så går han superbra! Han verkar helt enkelt ha mognat 🙂

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/8f1/5366771/files/2015/01/img_4556.jpg
Lyckligt Monster

Arvid var också med såklart och det gick jättebra! Han har börjat sitta upp och då blir det lättare att underhålla sig själv med giraffen Sophie och annat skoj. Så skönt att kunna ta med honom och ändå kunna träna!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/8f1/5366771/files/2015/01/img_4559.jpg
Världens sötaste unge ❤️

Monster KM-3a och ett lyckligt Troll

Agility-KM utspelade sig igår och den första reaktionen var att jisses så många vi har blivit!! För en sisådär 7 år sedan var vi 3, Linnea, Anna och jag och nu är vi så många att jag inte ens kan gissa antalet 😃

Troll startade seniorklass, två varv (det bästa räknades) på öppenbanan i hoppklass på 35 cm hinder, perfekt för gamla gubb-och tanthundar även om tanthundarna visst stannade hemma. Troll var helt lycklig när han fick värma upp med slalom mellan benen och kamp och han bara visste att han skulle få vara med! I starten var öronen höga och ögonen stora av förväntan ❤️ Gulliga hund! Troll vurpade lite efter andra hindret men kom på fötter igen. Sen gled han ut slalom och jag stod i vägen för en tunnel och vi diskade oss när jag valde att inte ta om slalom. Så roligt vi hade båda två!

I det andra varvet drog gullegubben iväg och tog en tunnel som visst inte skulle tas, men vad gör det? Vi var lika glada ändå :)!

Monster tjuvstartade grovt i hoppklassen vilket resulterade i en vägran på tredje hindret och så rev vi nog två hinder också. Det blev sådär som det blir vid tjuvstart, en kommer inte riktigt i fas. Vi låg på en femte placering (av 10) efter hopploppet och jag var ärligt talat rätt sugen på att åka hem. Det var kallt och Arvid blev hungrig lagom till banvandringen så för mig blev det en barnvandring och jag kände mig väldigt ofokuserad och osugen. Jag blev övertalad att ändå stanna så jag gjorde väl det då. Och sedär, en riktigt bra nolla blev det och jag troooor att vi vann agilityklassen! Monster känns så fin så fin, han lyssnar och känner av på ett helt annat sätt än tidigare och är så himla rolig att köra!

Totalt räckte det sammanlagda resultaten till en tredjeplacering 🙂 Jag är riktigt glad att jag stannade kvar så att jag fick chansen att köra detta fina lopp med Mon! Lite roligt är det ju att vi nollade EN agilityklass under hela förra året och nu efter 5 månaders vila har vi nollat 3 agilityklasser av 4, helt utan att träna…

Äntligen i klass 3 på heltid!!!

Där satt den! Sista pinnen i agilitytvåan, vackert var det inte, men nu jäklar! När jag vilat klart tävlar vi i klass 3 på heltid!! Första pinnen i agilitytvåan tog vi i mars 2013, nu trillade två pinnar in på två helger! Vi tar verkligen våra pinnar i klump 😛 Så himla glad är jag just nu!

Monster fick pinne!!

Åh jag är så glad! Tänk att vi lyckades nolla agilityloppet och få pinne nr 2 efter att tränat totalt en gång sedan april? Vi hann ju köra två lopp innan, ett igår och ett i morse, men det är ju otroligt att kunna vila sig i form så!

Vi kom tvåa, jag tappade lite tid innan en blå tunnel och vi tappade även på näst sista hindret, annars kändes det riktigt bra! Vi var 36 hundradelar efter vinnande ekipage, attans vad nära! Men andraplats och pinne! Hurra!

Hopptrean i morse gick rätt bra också, eller vi diskade oss men det var roligt! Det var riktigt halt i gräset så Monster rev ett par hinder och så avslutade vi med att jag stod i vägen så att Mon tig ett hinder från fel håll. Men känslan var fin!

En dag för premiärer

Tävlingsdags på hemmaplan och premiär för Arvid på tävling och för mig och Monster på banan efter Arvids födelse! Vi har inte tävlat sedan Tranås i april och efter förlossningen har vi tränat en gång. Jag anmälde med förhoppningen om att vi skulle komma igång och träna men sen kom den onda foten i vägen och det sket sig kan en väl säga. En kan fråga sig om det är meningsfullt att tävla med noll och ingen träning, men what the heck, det är på hemmaplan, foten är lite bättre och det kan ju ändå bli kul.

Hopptrean blev premiärklassen och det var en rätt snurrig bana där jag gick fel bana och helt missade hinder nummer fem som var en tunnel. Som tur var kollade jag på några ekipage och upptäckte det. Vi klarade första sekvensen men Monster hoppade snett över långhoppet. Jag tog om men hamnade då på fel sida och gjorde ett taffligt bakombyte in i platten. Monster svängde åt fel håll när han kom ut och sprang över släpet för att komma till mig – disk.. Resten av loppet nollade vi, möjligtvis med undantag av något kontaktfel, jag kände att vi snuddade vid varandra.. Men ingen rivning och trots lite stora svängar så var gulle-Monstret i hand! Fantastiskt och jag är klart positivt överraskad! 😀

Hur var det att ha bebis på tävling då? Tja det gick bra, snälla Johanna passade Arvid när jag tävlade och i övrigt har han varit en glad och söt bebis 🙂 Men att säga att jag kunde hjälpa till var ju klart dumt! Det är ju omöjligt att planera något. Plötsligt vill han amma, eller så pruttar det för fullt, eller så kände jag plötsligt hur jag blev blöt på hela magen.. Inget ombyte hade jag till mig själv heller så jag fick gå runt i bara LBK-tröjan. Det innebar att jag flashade tuttarna varje gång jag ammade.. Ack det glamorösa livet som småbarnsmor… 😉

Dessutom är det rätt få sysslor som går bra att göra med bebis på magen. Det går inte att luta sig framåt utan att hålla i (en sur) bebis och att typ skära saker på en bänk är vansinnigt jobbigt för ryggen. Jag bidrog iaf med att ringa efter och ta emot slambilen eftersom en otrevlig översvämning och stopp hotade toaletterna..

Jag har åtminstone varit lite piggare idag. Det var först på hemväg allt kraschade. Jag stannade för att köpa pizza, Arvid började gnälla så vi tog amningspaus. Sen köpte vi pizza och åkte hemåt. Gnäll direkt som övergick i gråt. Stanna och amma igen. Åka vidare. Bebis börjar gnälla och jag kände att vi kommer ju aldrig hem så jag åkte. Till slut var det vild gråt i baksätet och eftersom jag inte klarar att lyssna på bebisgråt så var det två storgråtande personer och tre förstummade hundar som rullade in på Linds Östergård en stund senare. Det är tortyr att höra sin bebis gråta! Så kan det gå.

Imorgon tar vi nya tag igen och kanske lyckas vi till och med hinna till vår första banvandring vid 9.30? Säker kan en dock aldrig vara.

UL, HD, AD och så lite hälta på det

I morse hälsade vi på vår bebis i magen med ultraljud och kikade hur hen har det därinne! Det ser hyfsat trångt ut och det var lite svårt att få en uppfattning om hela bebisen eftersom en inte ser hela utan bara en kroppsdel i taget men bebisen mår fint och allt såg bra ut! Bebisen blev mätt lite här och där och är tydligen normalstor men åt det mindre hållet. Det känns inte fel med tanke på att hen ska ut på något sätt också 😉

En av Yetis systrar är röntgad med HD A och AD ua vilket ju är lysande! Jag blev sporrad att boka en tid själv så nu ska Yeti röntgas om en månad ungefär! Spännande och läskigt på en gång 🙂 Jag funderade på Penn-hip men det var dubbelt så dyrt så det fick vara. Jag har ju liksom inte betalat bromsarna och däcken till bilen ännu 😉

Jag har börjat med slalomträning och lite hoppteknik med Yeti! Träning jag kan göra typ stillastående eller gående, det är en förutsättning nu 😉 Monster behöver också bli säkrare i slalom så detta är något vi kommer träna på! Tyvärr gjorde Yeti några hoppsasteg efteråt och verkar ha lite ont i höger bakben. Jag gissar att han sträckte sig lite för ett par dagar sedan när grabbarna rusade ikapp (morr..) och Yeti snubblade till, men han har inte haltat sedan dess så förhoppningsvis läker det ut med koppelvila. Han är inte den enklaste att hålla lugn den lilla vilden 😉

(Blogg100, inlägg 68)

Monsters lopp från i söndags!

Här kommer Monsters och Josefins lopp från Haninge! Inte kan man tro att de aldrig har tränat ihop?

 

(Blogg100, inlägg 65)

Kyligt i Haninge!

Jag och Josefin kuskade till Haninge för dubbla agilitylopp idag! Haninge bjöd på svinkallt väder med omväxlade snö och hagel med ett par kortare inslag av sol. Vi satt mest i bilen och huttrade, inte alls beredda på vinterns återkomst! Jag är agilitygravidledig nu eftersom jag inte alls kan gå efteråt om jag springer och Josefin fick därför köra båda mina lopp. Filmer finns i kameran och kommer imorgon men en snabb rapport kommer här 🙂

Första loppet gick faktiskt helt lysande ända tills gungan där Monster hade för bråttom och fick en femma. Det ledde till en disk ett par hinder senare, men annars var det riktigt bra! Josefin och Monster har bara kört ett lopp ihop tidigare och det enda träningspasset ihop var på framhoppningsbanan innan loppet men det kunde en inte ana! De såg väldigt samspelta ut!

Andra loppet blev lite mer hackigt, ett slalomfel i början störde rytmen och sen blev det disk. Grymt bra jobbat ändå! Det är väldigt roligt att se sin hund från åskådarplats ibland helt klart 🙂

(Blogg100, inlägg 63)

Passerat bäst-före-datumet och en grym känsla

Ja nu sitter jag här och kan knappt gå. Eller det går efter en stund, men aj vad ont det gör innan jag kommer igång! Ont i skrevet gör det, av alla charmiga ställen en kan ha ont. Jag gör en vild gissning och chansar på foglossning. Att springa är alltså lite mer än vad kroppen klarar av nu. Trist men oundvikligt.

Dagens bästa var iaf hopploppet i morse, en disk vid slalom, men i övrigt sjukt bra känsla! Nån rivning fick vi men med fina linjer och bra vägar. Jag gillade verkligen banan, den gick riktigt bra att jogga runt och ändå hinna vara på rätt ställe. Perfekt för mig liksom, förutom att slalomingången hade kunnat vara enklare då 😉

Agilityloppet kan vi glömma, en massa fel och inte alls lika flytigt. Morr. Hur svårt kan det vara att sätta en nolla i agilityklass egentligen??

(Blogg100, inlägg 58)

En retlig vägran

Vi kör vidare på stolpe ut med en fånig vägran i agilitytvåan idag i Tranås. Monster gick bra och var följsam men vi missförstod varandra helt enkelt. Det var iaf roligt och vi var ett team 🙂

Vi missade vår första start eftersom jag fortfarande hade huvudvärk i morse efter migränen igår. Vi tog en förmiddag hemma i soffan istället och vilade huvudet i schack och det var nog en bra idé för mitt på dagen mådde jag mycket bättre!

Yeti hängde med och har tillbringat mesta tiden med att hänga och miljöträna. Han har ju blivit lite, hm, spänd efter det här lilla könsmognadsexplosionen. Det är skönt att kunna säga att Yeti var jätteduktig idag! Svansen åkte till och med ner efter en stund. Han ville hälsa på många hundar, men svarade bara upp på några få. Dessutom kunde han släppa att ett par hundar som stirrade på honom och skällde bakom kompostgaller! Sån duktig kille 🙂

(Blogg100, inlägg 57)