Category Archives: Bebis

Varför jag gillar nära föräldraskap

När jag ramlade in på nära föräldraskap och framförallt Petra Krantz Lindgrens bok Med känsla för barns självkänsla så kändes det som att komma hem. Jag skulle nästan kunna likna det vid en religiös upplevelse. Men vad är det som jag tycker är så bra? Jo det är några ståndpunkter som jag gillar extra mycket.

Barn gör så gott de kan

Denna tanke tycker jag är fantastisk eftersom den förutsätter att barn försöker så gott de kan i varje situation. Det går inte alltid bra, men då klarade barnet inte den situationen. Vad man kan göra som förälder då är att fråga sig själv och barnet varför och försöka underlätta nästa gång. Att tycka att barnet borde klara av situationen och därigenom skylla på barnet är ju meningslöst om barnet precis visat tvärtom.

Dessutom tycker jag att den tanken verkligen underlättar i mitt eget föräldraskap. Igår kväll kraschade Arvid eftersom han var både hungrig och trött. Jag kunde inte göra rätt i hans ögon även när jag försökte hjälpa honom men inget hade ju blivit bättre av att kräva att han skulle uppföra sig. Att då tänka att Arvid just då inte hade förmågan att uppföra sig eller förklara vad han egentligen ville hjälper mig att bara göra det han behövde – vara närvarande och trösta honom.

Relationen till barnet är den vuxnas ansvar

När man pratar om vuxnas ansvar uppstår ibland upprörda känslor eftersom man kan känna att föräldrarna skuldbeläggs. Men vad är alternativet? Jo att vi skuldbelägger barnen! Och, helt ärligt, känns det bättre att vi säger att det är barnets fel att det gick åt skogen? Barn, som saknar utvecklat konsekvenstänk fram tills de i princip blivit vuxna, ska de hållas ansvariga för alla konflikter som de inte är mogna att själva reda ut? Är det ärligt talat inte betydligt vettigare att den vuxna personen, med all sin livserfarenhet, är ansvarig för relationen med barnet och de konflikter som uppstår?

Jag tycker inte att den tanken skuldbelägger, jag tycker att den ger tröst. Den ger tröst till missförstådda barn som tagit på sig skuld som inte är deras att bära. Den ger tröst till mig själv när jag tänker på situationer när jag som liten inte klarade att reda ut det. Jag tänker att den skulden jag känner kanske inte var min och det är en skön tanke.

Behov är behov och inte samma sak som vad man vill ha

Ett av argumenten mot nf är att barn behöver gränser och att nf innebär fri uppfostran, helt gränslöst. Det är inte sant, nf innebär att se till att barnets behov uppfylls, inte nödvändigtvis vad barnet vill. Ibland är det samma sak, men inte alltid. Om barnet vill ha godis för att hen är hungrig är behovet att äta, men då äta mat, inte snask.

Om ett barn uppför sig illa vill man enligt nf se vilka behov som inte är uppfylla. Alla människor har ju behov som kärlek, fysisk kontakt och att bli sedd som en individ och får vi inte behoven tillgodosedda blir vi missnöjda och kanske beter oss illa. Kanske behöver vi prata med barnet om det är något vi behöver ändra på för att vardagen ska fungera lite bättre? Krockar familjemedlemmarnas behov kanske vi behöver kompromissa så det blir en okej lösning för alla?

Barn förtjänar samma respekt som vuxna

Vuxna har all makt över barn. Vi kan bestämma allt, avgöra om barndomen blir en tid med glada minnen eller en tid man helst vill glömma. Vi har makt att helt köra över barnen, skratta åt dem, håna dem och driva med dem. Men vi har också makt att sätta oss ner och lyssna, höra vad de säger och bekräfta deras känslor. Visa respekt för deras upplevelse av världen. Visa att de är viktiga och värda att lyssna på. Det är verkligen jättelätt att köra över ett barns känslor och därför tycker jag det är så himla viktigt att försöka låta bli.

De här är de största skälen till att jag gillar nära-tänket men det finns fler. Vad tycker du?

Annonser

Ok hos logopeden

I förra veckan var Arvid dels hos logoped och dels på hörsekontroll. Anledningen var att Arvid inte pratade knappt alls på 2,5-årskontrollen och även om han börjat prata vid den extrainsatta kontrollen på BVC i somras så tyckte vi det kunde vara bra med en koll. Nu pratar Arvid massor, det har exploderat kan man säga. Det var ändå skönt att höra att Arvid låg strax över medel på ordförståelse för sin ålder och att han pratar helt normalt för sin ålder. Vissa uttal kan han inte, som sje – ljud, men det är väldigt vanligt att inte kunna det när man är tre år. Vi behöver alltså inte komma tillbaka, vilket är jätteskönt! Jag slipper gärna fler tider att passa, oavsett om det är till logoped, ortoped, veterinär eller annat.

Ett par dagar efter logopedbesöket var det dags för hörsekontroll. Jag har en hörselnedsättning som jag blev opererad för som barn. Jag gissar att det inte var ärftligt men man vet ju inte. Av de anledningen var det extra skönt att höra att Arvid hör alldeles utmärkt.

Arvid i Paris i april. Då satte han ihop ett adjektiv med ett substantiv för första gången och sa

Arvid i Paris i april. Då satte han ihop ett adjektiv med ett substantiv för första gången och sa ”blå buss”!

Skogsknytte

Arvid gick på Skogsknopp våren innan han blev två och nu går vi på Skogsknytte som riktar sig till barn som är 3-4 år! Jag gick på Mulle när jag var liten och minns det som supermysigt och något som jag vill göra med Arvid också. Att göra frilufsiga grejer som barn tror jag dessutom gör att man får ett naturligare förhållande till naturen som vuxen och det behövs i vår urbana värld.

Jag tror Arvids favoritsysselsättning i skogen är att fika! Kanske för att jag brukar festa till det med varm choklad? Att äta smörgås och banan sittandes på ett sittunderlag av varm tovad ull och dricka varm choklad, det går verkligen inte av för hackor!

Vi lärde oss också om skräp och att man tar med sig det hem, vi gjorde ett klistrigt kort med löv och byggde en koja till gosedjur. Arvid var helnöjd och jag med. Tre tillfällen till ska vi hänga med Skogsknytte under hösten!

En liten solstråle 

Arvid poserade för kameran ikväll under en härlig kvällspromenad efter regnet. Den här lilla gullgrodan är en solstråle i mitt liv ❤ Sötstruten plockade en bukett blommor med mig under en blå himmel med flyende mörka moln vid horisonten innan vi gick hemåt i solnedgången . Livet när det är som bäst, ren, villkorslös kärlek ❤❤



Arvid är nu tre år!

I tisdags fyllde Arvid 3 år och vi firade med pappa och brorsan med barn. Arvid fick en studsmatta och det var väldigt populärt!  Det blev en presentrik födelsedag detta, men vi har haft lite klent med sysselsättning utomhus för Arvid. Nu finns betydligt mer att leka med! 

Det är svårt att fatta att vår lilla älskling redan är 3 år! Det känns på samma gång som att han föddes igår som att han alltid funnits i våra liv ❤

Älskade gullgroda, jag älskar dig till månen och tillbaka! 

Lekstuga och kalas!

Arvid fyller tre år imorgon och vi firade redan igår med paket hos moster Bitte! God lunch och (fot)bad i sjön blev det också. Idag kom min pappa över med lekstugan han gjorde till mig och mina syskon när jag var fem kanske? Den var väldigt sliten och har fått en ordentlig ansiktslyftning!  Pappa har målat taket invändigt och verandan utvändigt och jag har tapetserat först med renoveringstapet och sen med vår gästrumstapet. Golvet var otroligt fult och slitet så vi köpte det billigaste laminatgolvet på Bauhaus och lade dit! Det blev väldigt fint om jag får säga det själv 😊

Idag hade vi dessutom kalas för Arvid! Två kompisar med mammor var här och vi har fikat, blåst såpbubblor och lekt i sandlådan och lekstugan. Roligt tyckte Arvid och somnade som en medvetslös i min famn efteråt ❤

Att ha barn 

Jag var aldrig en barnmänniska innan jag själv blev mamma. Jag gav mig verkligen ut på helt främmande marker när jag blev gravid. Det är såklart en ny värld för alla men jag hade verkligen inte en aning om vad jag kunde förvänta mig. Den största chocken var Arvids enorma behov av närhet, den andra denna omättlighet som krävde tutte ett oräkneligt antal gånger per dygn. Långa stunder var det också. Jag blev ju helt fast och det var frustrerande i början. 

Men den bästa överraskningen var hur otroligt mysigt och gosigt det är med en unge som vill vara nära och gosa, ungefär som en kelsjuk katt 😻 Jag hade inte alls föreställt mig det så tillfredsställande att hålla en liten barnkropp i famnen, hur många känslosvall som kan uppstå när man drar in doften från barnahåret i näsan. Hur jag kan översvämmas av kärlek till denna gullunge. 

Jag är lyckligt lottad som faktiskt fått uppleva den kärleken ❤

Mjölk versus mjölk

Amning är en kontroversiell fråga eftersom det är helt omöjligt att göra rätt. Oavsett hur man gör misstycker någon. Antingen ammar man för lite så bebisen gråter eller för mycket så att man skämmer bort bebisen eller så ammar man för kort tid och då är man självisk eller så ammar man för länge och det är ju osmakligt när barnet kan prata och springa. Eller så ammar man inte alls och det är ju fel, eller så ammar man offentligt och det är ju äckligt. Vill man å andra sidan inte ge flaska alls och vill amma länge så är man emot jämställdhet och en bakåtsträvare, för barn behöver ju inte bröstmjölk, i varje fall inte efter sex månader. Vi bor ju ändå i ett i-land med ersättning och mamman borde dessutom jobba och låta pappan vara hemma! Och bröstmjölk är ju ändå värdelös näringsmässigt efter sex månader. Det vet ju alla.

OAVSETT vilka val kvinnor gör angående amning får de kritik eftersom nästan alla har en (ofta) okunnig åsikt om det. Det är omöjligt att göra rätt i andras ögon.

Men vet ni vad det roliga är? Jo det är att nästan ALLA är överens om att komjölk är en otroligt viktig näringskälla för barn. Så pass att om det ens kommer på tal att mjölken ska tas bort från skollunchen så blir det ramaskri.

Den stora frågan är hur det kan komma sig att en ANNAN ARTS MJÖLK på något sätt skulle vara nyttigare än den helt artspecifika, perfekt komponerade mjölk som vi själva kan tillverka i våra alldeles egna bröst? Det vore väl mycket märkligt om en annan art tillverkar mjölk som var BÄTTRE än vår egen för just människobarn?

MIN åsikt angående amning är att det är varje mammas alldeles egna val att bestämma om hon vill amma eller inte. Om hon vill amma är det helt upp till henne och barnet hur länge de vill göra det. Det är ett val som ska respekteras! Och självklart har spädbarn rätt att få mat, oavsett hur många lättkränkta människor som finns runt om. Det är faktiskt rätt enkelt egentligen. Om man inte har något snällt att säga så är det många gånger bättre att hålla tyst. Faktiskt.

Blöjfria dagen 

Idag är det blöjfria dagen, för att uppmärksamma att det finns alternativ till blöja även för små barn. Att man kan potta bebisar och att de visar när de är nödiga på samma sätt som de visar att de är hungriga eller behöver närhet. Att 18 månader gamla barn kan kontrollera när de behöver bajsa och kissa och det är något skevt med att barn har blöja längre och längre upp i åldrarna. Att det inte alls är jobbigt att potta en bebis jämfört med att byta bajsblöjor utan tvärtom är riktigt roligt att lära sig läsa barnets signaler.

Vi pottade Arvid från att han var 4 månader och jag började för att han ofta vaknade på nätterna och hade svårt att somna om. Jag märkte ju att han behövde bajsa och efter att ha legat några nätter i sängen och väntat på att han skulle bli klar så klev jag upp och höll honom över handfatet. Han bajsade direkt och vi somnade om nästan genast. Det kändes ju liksom absurt att ligga och vänta på något som så tydligt störde honom när jag faktiskt kunde hjälpa honom. Några månader senare hade vi knappt några bajsblöjor alls. Superskönt! 

Arvid blev blöjfri när han precis fyllde två. Att det blev just då för att jag gick på semester veckan innan. Ett par veckor senare åkte vi till Gotland – utan en enda backupblöja. Och det gick bra! Men det är ju också en enorm fördel att barnet är van vid att gå på pottan, det blir ju inte alls samma omställning som att man på samma gång ska lära sig att det är ok att kissa och bajsa på pottan och att man dessutom ska hålla sig tills man kommer dit.

Hett tips till alla med bebisar är alltså att kolla in babypottning eller EC, elimination communication! 

Blöjfri unge på Gotland! 

Arvid och språket 

Arvid är inte barnet som är först med allt, han har aldrig klängt i gardiner och taklampor utan tog sig fram skuttande på rumpan ända tills han var 21 månader. När jag berättade att Arvid inte gick än innan Arvid började gå brukade jag få höra att barn brukar ju antingen utveckla motoriken eller talet, så han kommer säkert börja tala tidigt istället. Men nej. Arvid är sen med talet också. En del barn är inte först med något alls och det är helt okej det med. Man måste faktiskt inte vara först, det räcker att man är sig själv ❤ 

Vi ska ha ett extra besök på BVC i sommar för att se hur talet utvecklat sig och det är skönt att vi redan nu kan säga att det händer och har hänt mycket med Arvids tal! Han har alltid förstått oss väldigt bra och är väldigt duktig på att göra sig förstådd men har i princip bara pratat med mm-ljud och ljudimitationer förutom mamma och pappa. För ett par månader sedan sa han sin första 2-ordsmening, ”oa (sova) nej”. Nu härmar han, säger nya ord nästan varje dag och har satt ihop adjektiv med substantiv i form av ”blå buss” och ”blå bil”. Det är skönt såklart att det verkar lösa sig utan speciella insatser. Inte för att är något som helst fel i att gå till en logoped men för att det är en lättnad om talet kommer igång av sig självt.

 Samtidigt är det lite nyttigt för min egen del att Arvid inte varit snabbaste ungen i stan. Det är lätt att tolka in någon slags prestige i att barn måste vara så himla före sin ålder och utvecklade på alla sätt och vis. Vinna tävlingar, vara bäst i skolan och stå på prispallen. Men vad gör det om 100 år? Eller ens om 2? Huvudsaken är ju att han är älskad och att han själv vet om att han är älskad och det är jag övertygad om att han vet ❤