Kategoriarkiv: Bebis

Blöjfria dagen 

Idag är det blöjfria dagen, för att uppmärksamma att det finns alternativ till blöja även för små barn. Att man kan potta bebisar och att de visar när de är nödiga på samma sätt som de visar att de är hungriga eller behöver närhet. Att 18 månader gamla barn kan kontrollera när de behöver bajsa och kissa och det är något skevt med att barn har blöja längre och längre upp i åldrarna. Att det inte alls är jobbigt att potta en bebis jämfört med att byta bajsblöjor utan tvärtom är riktigt roligt att lära sig läsa barnets signaler.

Vi pottade Arvid från att han var 4 månader och jag började för att han ofta vaknade på nätterna och hade svårt att somna om. Jag märkte ju att han behövde bajsa och efter att ha legat några nätter i sängen och väntat på att han skulle bli klar så klev jag upp och höll honom över handfatet. Han bajsade direkt och vi somnade om nästan genast. Det kändes ju liksom absurt att ligga och vänta på något som så tydligt störde honom när jag faktiskt kunde hjälpa honom. Några månader senare hade vi knappt några bajsblöjor alls. Superskönt! 

Arvid blev blöjfri när han precis fyllde två. Att det blev just då för att jag gick på semester veckan innan. Ett par veckor senare åkte vi till Gotland – utan en enda backupblöja. Och det gick bra! Men det är ju också en enorm fördel att barnet är van vid att gå på pottan, det blir ju inte alls samma omställning som att man på samma gång ska lära sig att det är ok att kissa och bajsa på pottan och att man dessutom ska hålla sig tills man kommer dit.

Hett tips till alla med bebisar är alltså att kolla in babypottning eller EC, elimination communication! 

Blöjfri unge på Gotland! 

Arvid och språket 

Arvid är inte barnet som är först med allt, han har aldrig klängt i gardiner och taklampor utan tog sig fram skuttande på rumpan ända tills han var 21 månader. När jag berättade att Arvid inte gick än innan Arvid började gå brukade jag få höra att barn brukar ju antingen utveckla motoriken eller talet, så han kommer säkert börja tala tidigt istället. Men nej. Arvid är sen med talet också. En del barn är inte först med något alls och det är helt okej det med. Man måste faktiskt inte vara först, det räcker att man är sig själv ❤ 

Vi ska ha ett extra besök på BVC i sommar för att se hur talet utvecklat sig och det är skönt att vi redan nu kan säga att det händer och har hänt mycket med Arvids tal! Han har alltid förstått oss väldigt bra och är väldigt duktig på att göra sig förstådd men har i princip bara pratat med mm-ljud och ljudimitationer förutom mamma och pappa. För ett par månader sedan sa han sin första 2-ordsmening, ”oa (sova) nej”. Nu härmar han, säger nya ord nästan varje dag och har satt ihop adjektiv med substantiv i form av ”blå buss” och ”blå bil”. Det är skönt såklart att det verkar lösa sig utan speciella insatser. Inte för att är något som helst fel i att gå till en logoped men för att det är en lättnad om talet kommer igång av sig självt.

 Samtidigt är det lite nyttigt för min egen del att Arvid inte varit snabbaste ungen i stan. Det är lätt att tolka in någon slags prestige i att barn måste vara så himla före sin ålder och utvecklade på alla sätt och vis. Vinna tävlingar, vara bäst i skolan och stå på prispallen. Men vad gör det om 100 år? Eller ens om 2? Huvudsaken är ju att han är älskad och att han själv vet om att han är älskad och det är jag övertygad om att han vet ❤

Helg!

Långhelg är lyxigt! Vi är sociala denna helg med flera besök av vänner. Mysigt och trevligt!  Dessutom köper Arvid numera att andra leker med hans leksaker och även om han inte leker ihop med andra barn satt han och Julian sida vid sida och lekte utan att bli osams! De börjar bli stora pojkarna ❤

Arvid och jag slutar tidigt på torsdagar och fredagar och igår satt vi i sandlådan. Det blåste kallt men solen sken och jag njöt i fylla drag av att jobba deltid och kunna hänga med min älskade unge ❤ Arvid erbjöd hundarna sand på fat och gjorde tårtor på löpande band 😂

Fåren och hönsen hänger i trädgården och agerar trädgårdsmästare med varierande resultat. Måste köpa mer kompostgaller så jag kan rädda mina bärbuskar från glupska får och spättade höns.

Alfons, ni vet lammet med den skadade klöven, använder numera sin onda fot! Han hoppade på tre ben i drygt 2 veckor men nu syns bara en lite hälta. Klöven är inte utväxt än, men det tar ju ett tag. Som en utdragen nagel eller klo ungefär. Men det ska nog bli bra till slut 😊

En riktig Arvid-helg

Denna helg har varit minst sagt fartfylld i Linköping. Inte nog med melodifestivalen utan även barnkanalen var här med draken från Bolibompa. Vi åkte in till stan igår och tittade men det var inte många minuter draken var ute. Arvid fick iaf se draken två gånger eftersom vi råkade gå förbi även den sista föreställningen. Det var kul men kanske inte fantastiskt. Väldigt mycket folk som alla hade sina ungar på axlarna så det var en hög mur framför scenen och draken var ute kanske fem minuter.

Idag åkte vi istället till biblioteket på en aktivitet med Babblarna. Vi träffade familjen Froom där och Arvid roade sig kungligt i 2,5 timme med att utforska biblioteket från källare till tak. Jag hade inte en aning om att det fanns rustningar och gamla svärd i källaren men nu vet jag det :mrgreen: Arvid har också gjort en kungakrona i papper, lyssnat på sagor om Babblarna och ätit kex och druckit Festis i ett av tornet i slottet som finns på barnavdelningen. På det hela taget hade vi en rolig dag :mrgreen:

Sen somnade han i bilen på vägen hem och sov sen på Pascal i soffan alldeles för länge. Det slog mig hur mycket jag kommer sakna att gosa med Arvid eller ha honom sovande på mig när han blir för stor för sånt. Jag tycker småbarnsåren är fantastiska, det är underbart att ha den lilla individ nära! Hur han upptäcker sin egen vilja och personlighet och hur han uttrycker sina känslor. Jag är så otroligt tacksam för denna härliga gosiga unge. Jag älskar honom så att inga ord räcker till och kanske stärks den känslan ännu mer för att jag vet att det inte är självklart att få barn? Det är inte alls givet att få små barnarmar lindade runt halsen och en blöt puss på munnen. Att få amma, att ha en liten kropp nära nära. Att få bära en bebis i magen och känna hicka och sparkar. Nej jag är otroligt tacksam att vi har fått vår unge, den finaste jag någonsin kunnat tänka mig 💜💓💜

Vabonsdag

Arvid har haft hög feber i två nätter och idag är jag hemma med honom. Han är ganska pigg men nu vill han sitta i soffan och vila. Jag passade på att gå en promenad med Johanna på förmiddagen med Arvid i selen på magen. Lite frisk luft skadar ju inte även om en har feber och det blir inte så ofta vi träffas sen jag lade ner agilityn. Det var supertrevligt att träffa Johanna!  Får vara glad för en VAB-dag såhär mitt i veckan så det blir av 🙂

På tal om agilityn så saknar jag det faktiskt inte. Jag tror att även om hundarna hållit så hade jag dragit ner. Det tar så galet mycket tid och jag vill inte vara borta så mycket från Arvid och P vill inte tillbringa hela helgerna på tävlingar. Det är inte så konstigt att många kvinnor drar ner på hobbies när de blir mammor. Det finns ju tid efteråt att tävla! Jag tänkte innan att jag inte skulle låta mig hindras av att få barn, men det är verkligen inte så det är. Detta är ett val som gör mig glad! Jag önskar att vi kunde låta bli att döma kvinnor som väljer att prioritera att vara med sina barn eller som drar ner på egentid efter att de fått barn. Vi är alla olika och att få barn ÄR en omvälvande upplevelse som de facto gör att många ändrar sina prioriteringar. Och det måste få vara så!

Jag tycker att jag har dragit en vinstlott som valt att jobba deltid och som lägger tid på Arvid och djuren istället för på jobbet. Det ger mig mindre i plånboken men mer i hjärtat!  Jag blir lite ledsen när det problematiseras att kvinnor jobbar deltid eller prioriterar bort saker för att ha tid att vara med sina barn. Kvinnofällor hit och kvinnofällor dit, varför problematiserar vi inte de klassiska mansfällorna mer? Att de jobbar för mycket, eller ”passar på” att skaffa sig extra hobbies och missar viktig tid när barnen är små. 

Jag prioriterar inte att vara med Arvid mer för att andra skuldbelägger mig eller för någon annans skull än för min egen och Arvids. Jag tycker inte att kvinnor ska utmålas som offer för att de är hemma mer. Jag tänker att kvinnor och män som är hemma eller jobbar deltid är de som är vinnarna! Vi som får tid med barnen, tid som ingen någonsin ångrar på dödsbädden tror jag 🙂

Trots eller en önskan om självständighet 

Jag postade den här bilden när Arvid var runt 6 månader och det blev rätt mycket diskussion. Jag vill dock ta upp den igen eftersom jag tycker den är viktig! 

Det här är ett foto av en sida om trots i boken Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Texten vänder på perspektivet att barnet trotsar och säger att barnen blir självständiga och föräldrarna trotsar och motsätter sig barnets självständighet.

Jag gillar texten eftersom i relationen barn-förälder finns en maktobalans till förälderns favör. Den vuxne har all makt ifråga om det mesta i barnets liv, även makten att tolka och beskriva barnets beteende. Inte förrän barnet själv blivit vuxen lyssnar omgivningen uppriktigt på beskrivningen av föräldern medan om föräldern säger att barnet trotsar så nickar alla förstående. Själva ordet trots är dessutom negativt och beskriver någon som behöver styras in på rätt väg och bli lydig igen. Genom att säga självständighetsperiod istället så får en känslan av ett mer positivt och nödvändigt steg i barnets utveckling! 

Att vända på perspektivet som Juul gör får iaf mig att flytta fokus från barnet och istället se mitt eget beteende. Kan jag underlätta för barnet i denna för barnet jobbiga period? Kan jag undvika konflikter eller uppfylla barnets behov av självständighet på något annat plan så att hen blir mer nöjd? 

Jag tror det är svårt att aldrig tappa humöret men genom att tänka på barnet som en liten person som har det jobbigt och som vi ska försöka hjälpa genom en tuff period så tror jag att vi får ett helt förhållningssätt än om vi tänker att barnet trotsar.

Remmalag på Visingsö!  

Vi fortsätter semestern med dagsturer, denna gång till Visingsö!  Jag minns att vi åkte remmalag och åt polkagrisar när vi var där när jag var liten men det var väldigt länge sedan. Sen har det inte blivit av trots att det inte är så långt. Nu var det alltså på tiden! Vi tog med bilen över men det var ju egentligen lite onödigt. Visserligen missade de att ta betalt av oss så någon ekonomisk förlust blev det iaf inte, men ändå. Cykel och häst är bättre färdmedel på Visingsö 🙂

Självklart ville jag åka remmalag och även om både Arvid och Pascal var lite tveksamma till en början så tyckte alla att det var en god idé när hästarna väl börjat röra på sig! Arvid skrek nej nej när jag försökte sätta honom på vagnen så det hade kunnat gå hur som helst 😉 Men mot slutet var han då avslappnad att han ville lägga sig på sätet så det var ju tur. Hade blivit jobbigt om vi varit tvungna att hoppa av på vägen.

”Våra” hästar och kusk!

Efter turen med häst och vagn åkte vi ner till södra delen av ön och Näs slottsruin. Det var ett ganska ynkligt slott om jag ska vara ärlig, men så var det också från 1100-talet och halva hade ramlat ner i Vättern. 

Arvid har tjatar om ”wawa” dvs lejon hela dagen. Tyvärr fick vi göra honom besviken på den punkten, det fanns inte så mycket lejon på Visingsö. Det var ju synd 😉 Upplevelsen från Kolmårdens lejon sitter i, de var ju himla häftiga 😀

Arvid fyller 2 år!

Min älskade rara unge fyller två år och jag undrar vart tiden tog vägen? En underbar tid har det varit och är! Jag älskar att vara mamma och kärleken till min Arvid bara växer ❤

Arvid har fått många fina och bra presenter! En skottkärra, T-shirt och pippitröja i dockstorlek och ett underbart lapptäcke till docksängen, en full servis till köket och av oss en springcykel, waldorfdockan och docksängen!  Arvid har älskat alla presenter och leker just nu med dockan, docksängen och det nya porslinet. 

Docksängen har min morfar gjort till mamma! Den är runt 55 år gammal och var väldigt sliten men med slipning och ny färg blev den som ny!

Igår hälsade vi på en av mina mostrar utanför Söderköping och Arvid firades i förskott! Båda mina mostrar var där och även Arvids yngsta syssling Freja. De lekte väl inte direkt men var väldigt söta ihop ❤

Bus med gammelmoster och syssling!

Arvid undrar om Diba kan tänka sig att flytta på sig så att han kommer fram?

Putte i blåbärsskogen!

Lagom till 2-årsdagen har Arvid blivit blöjfri!  Vi har ju kört ec sen Arvid var 4 månader och han har gått på potta sen han var 6 månader. Nästan allt bajs har hamnat i pottan sedan väldigt länge. Senaste månaden eller två har Arvid gått utan blöja och byxor hemma och nyligen tog vi steget att ha byxor på utan blöja. Några blöta pölar och byxor har det förstås blivit men inte så många, oftast har han gått till pottan själv. De senaste dagarna har vi tagit bort blöjan helt dagtid och han får ha bara byxor även om vi åker iväg! Och det har gått jättebra!  Han har börjat säga till mycket tydligare och även när vi varit borta, så imponerad av honom! Vi har fortfarande blöja på natten fast har är torr 7 nätter av 8 ungefär. Det blir nästa steg!

Semester!

Nu har jag semester och jag firade genom att gå från jobbet i tofflor så jag var tvungen att åka tillbaka med Arvid för att hämta skorna. Men det var ju iaf en ursäkt för att fira det med en glass på Bosses!

image

Hela fem veckor ska jag vara ledigt med ett litet jobbavbrott mitt i. Vi ska mest vara hemma med lite utflykter till mostrarna, vi ska såklart fira Arvid och vi ska till Gotland en sväng! Underbart!

Annars är det mycket höns nu. Alla utom maranerma har växt och kycklingarna har nästa växt ur buren. Tänkte släppa ihop dem med de andra under uppsikt så får vi se hur det går!

image

Stora nu!

image

image

Maranhönsen Märta och Berta!

image

Heidi och Hillevi har blivit riktiga damer 😍

image

Sorken, Fröken och Tufsan!

Sthlm tur och retur

Arvid, jag, Monster och Yeti har varit på en snabb visit i Handen och i Abrahamsberg!  Yeti var hos Eva för behandling och konsultation och vi alla hälsade på syrran en sväng.

Eva tycker precis som jag att Yeti rör sig lika illa, hoppar, skuttar och så men hon tyckte att han kändes bättre runt bäckenleden än sist. Han var mindre spänd i musklerna och hade mindre låsningar. Ett positivt utlåtande trots att jag tycker det inte händer något. Så hur får vi den bättre statusen att slå igenom på rörelserna? Jag ska fortsätta träna på balansbollen, lyfta de vänstra tassarna en i taget, lyfta upp ett bakben i taget och trycka ner det andra och knuffa på honom. Backträning i backe och så en ny punkt som är mitt förslag, att travträna med cykel. Han kan öht inte trava i koppel, men på något sätt måste det väl gå att träna upp? Han galopperar hellre än travar i vardagen och traven är en tydlig svag punkt.

Jag har känt den senaste tiden att det är meningslöst och att han inte kommer bli bättre alls, men nu känner jag mig mera hoppfull. Det är bra!

Sen tuffade vi vidare genom ett Stockholm i rusningstrafik. GPSen lurade in mig i centrum och att sitta med en GPS och blixtsnabbt avgöra vilken fil en ska i när det är filer och bilar överallt och en aldrig kört där förut – det är en utmaning!  Tur att Arvid var väldigt samarbetsvillig och nöjde sig med att kolla på Maisy Mouse i 45 minuter i sträck..

Fram kom vi iaf och spenderade kvällen med att äta linssoppa och ta en promenad med hundarna. Det gick bra tills att Arvid bestämde sig för att gå själv. Då minskade tempot till ca 100 m/h.. När en är nästan två år finns ju oändligt mycket att utforska!  En blomma, ett blad på en buske, en kotte, en elledning, en sten eller en myra, allt är nytt, spännande och måste kollas närmare på!

image

image

Det tog sin lilla tid om en säger så 😉

Idag höll sig Arvid i vagnen på den rätt långa morgonpromenaden och fick utlopp för energin på en lekplats istället! Roligast är rutschkanan även om vi lade lite tid på gungorna också 🙂

image

Det har gått otroligt bra denna gång att åka långt själv med Arvid!  Många gånger går det mesta att lösas med en platta med barnprogram eller spel, men bäst är det att åka efter lunch när Arvid normalt sover. Idag var han trött redan på fm eftersom han både somnade sent och vaknade tidigt, ny plats och allt som det var. Men fördelen med att barnet är så trött att han själv går in till sängen precis innan en ska åka är ju att han sover hela vägen. Jackpott!!