Category Archives: Debatt

Ridsportens baksida 

Ponnymamman bloggade om en instruktör som förgripit sig sexuellt på barn och ungdomar. Nu har SVT tagit upp det i programmet Dold som du hittar här.

https://www.svtplay.se/video/13757636/dold/dold-sasong-3-avsnitt-5?cmpid=del:an:05-24-2017:dold:pla:lp-app
Elaine Eksvärd som är väldigt engagerad i frågor som rör sexuella övergrepp bloggar om det här.

Jag funderar på hur smutsig baksidan av hästsporten är egentligen? Ridsporten kryllar av engagerade hästtjejer som lägger ner otroligt mycket tid på att sköta om hästarna, mocka,  fodra och alla tusen andra sysslor som finns i ett stall. Är man så engagerad i något är det lätt att man hamnar i beroendeställning till den som låter hålla en på med det man älskar. Och dessvärre finns det de som utnyttjar detta. 

Att flickor utnyttjas sexuellt medan en chef står och säger att tjejer i 16-17-årsåldern kan vara väldigt utmanande är helt otroligt. Hur kan man få information om att en person utnyttjat unga tjejer och ändå låta personen arbeta kvar? Är det, som ponnymamman menar, att det traditionellt är en manlig värld där värderingarna lever kvar? Att det inte är några som helst problem utan snarare tjejernas ansvar att säga ifrån oavsett om personen lockar med förmåner om man ställer upp eller kalla handen om man säger ifrån?

En annan mörk baksida är hur många tjejer dom utnyttjas som svart arbetskraft inom hästvärlden. Låga löner, inga försäkringar och usel arbetsmiljö är vardag för väldigt många. Att jobba med hästar är dessutom ett farligt jobb. Det är ju inte särskilt kul att bli skadad för livet i ett jobb där arbetsgivaren inte har någon försäkring för sina anställda och lönen ät så låg att sjukpenningen inte alls går att leva på.

Jag blev själv erbjuden 2000 kr svart per månad för ett heltidsjobb när jag var 16 år. Då ingick inga förmåner eller försäkringar. Jag tog inte jobbet eftersom det kändes som slavarbete. Jag blev även erbjuden att köpa en häst för 200 000 och att jag kunde arbeta av den. Jag hade nog kunnat jobba där än om jag nappat på det erbjudandet om jag skulle överleva under tiden. Just det om hästen var nog mer på skämt, det är väl ingen som vill vänta 8 år för att någon ska arbeta av en häst..? 

I Australien jobbade jag långa dagar 6 dagar per vecka för 250 australiska dollar per vecka hos en av de stora hoppryttarna. Det motsvarade ungefär 1000 kr per vecka och då hade jag gratis boende. Jag var ”bara” backpacker men de övriga var australiensare och levde ju på det. Jag minns inte om det var vitt eller svart men jag misstänker att det var svart. 

Ett annat hästjobb i Australien gav 80 australiska dollar per vecka. Det var inklusive mat och husrum i ett tält där jag frös så att jag vaknade skakande vid 3-4 varken natt och var tvungen att gå upp och koka vatten till varmvattenflaskorna. 80 kr är ungefär 320 kr och ger en månadslön på strax över 1000 kr. Det räckte knappt till frimärken och kontantkort till telefonen. Detta var kanske ett jobb som jag framför allt tog för upplevelsens skull men vi fick även jobba med att bygga värdarnas nya hus. Det var ett par unga holländska killar som var anställda för det ändamålet och de fick lite mer betalt. Också svart såklart.

Mitt bäst betalda hästjobb med bäst villkor var utan tvekan när jag under en kort period jobbade på ett travstall. Inte för att jag tjänade storkovan, men det var åtminstone inte helt skamlöst. 
Det skrämmande i detta är kanske inte att man är underbetald som backpacker i Australien utan att vad jag blev erbjuden som månadslön på ett sommarjobb för 22 år sen inte är mycket lägre än vad unga vuxna får idag för att arbeta med hästar i Sverige. Det förekommer helt enkelt ett systematiskt utnyttjande av tjejer inom hästvärlden. Och ingen verkar vilja ta tag i det.

Dold har gjort ett program även om det och du kan se det här.

I fredags förändrades Sverige 

En man förändrade Sverige genom att stjäla en lastbil och köra den i full fart in på en gågata med avsikten att köra på så många människor som möjligt. Fyra människor dog, fyra helt oskyldiga människor som bara råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. 

Svenska folket reagerade med att sluta sig samman i kärlek, som en enorm organism, pulserande av liv och ljus. Vi står enade mot ondskan, försöker ni så split så svarar vi med att bli ännu starkare. Ett terrorattentat likt detta görs för att sprida skräck och förvirring, att få politiker att driva på hårdare mot invandrare så att de blir negativt inställda till västvärlden. Då blir de lättare att värva, murar byggs mellan öst och väst och konflikter trappas upp.

Men vi ställer inte upp, vi vägrar, vi slutar oss samman. Istället för att sky folksamlingar så samlas vi och pratar om hur vi kan motverka att människor söker sig till den typen av sammanhang. Vi pratar om integration och utbildning. Vi pratar såklart om hur vi kan hitta terroristerna innan de slår till, men ännu hellre vill vi nå dem innan de ens kommer på tanken.

Vi är många, vi är starka. Vi ställde oss upp när den lilla pojken låg på stranden och vi gör det nu igen. För att vi kan och för att vi vill. För att det är det enda rätta.

Den stora utmaningen blir att hålla i även när det lugnar sig. Mellan de stora händelserna när livet tuffar på och klimatet på nätet blir tuffare. När mörka krafterna driver på en hårdare invandringspolitik. Hur håller vi emot då? Hur orkar vi stå starka varje dag, inte bara idag utan om en månad, om ett år?

Sen jag gick med i gruppen #jagärhär har jag sett mycket ljus, många bra personer som kommenterar med ett lugn och en sinnesnärvaro som blir en sansad motpol till hatarna. Samtidigt är det svårt att inte bli matt av hatet. Alla dessa män och kvinnor (men oftast män) som hatar allt som är annorlunda, som hatar andra kulturer och som omöjligt kan se att två personer som bekänner sig till samma religion kan välja att gå två helt olika vägar. Personer som inte kan hålla två saker i huvudet samtidigt utan tror att vi tänker på stockholmsterroristen med kärlek, när vi pratar om kärlek och värme, när det vore helt veeklighetsfrånvänt. Som missar helt poängen med vår respons och som tror att varje muslim är en terrorist. Det går inte att diskutera med dessa personer och ändå kan vi inte stå tysta. Vad vi kan göra är att motverka hatet med ett lugn och förstånd som hatarna helt enkelt saknar. Aldrig låta deras ord bli den enda rösten i debatten. Aldrig låta det se ut som att de är majoriteten. 

Jag tror på att majoriteten av det svenska folket har ett gott hjärta även om kommentatorerna kan få det att låta annorlunda. Jag tror på #jagärhär. Jag tror på att världen kan förändras med kärlek och jag är är övertygad om att mer våld och hårdare tag inte förbättrar någonting alls. Jag hoppas bara att vi orkar hålla i och kämpa även i lugnare tider.

Påverkar du dina barn? 

Rubriken är ju fånig egentligen. Såklart att du påverkar dina barn! Vi blir ju alla påverkade av människor runt omkring oss och barn extremt mycket eftersom de inte har en massa tidigare erfarenheter att jämföra sina upplevelser eller information med och eftersom ens föräldrar är, ja ens föräldrar. Du väljer ju vilken information du ger till dina barn och pådyvlar dem din livsstil på ren automatik. Det är ju inget konstigt, så vad babblar jag om? Jo detta..

Jag stöter då och då på människor som ifrågasätter att en som vegetarian även låter ens barn äta vegetariskt. Att vi gör en orätt mot barnen som förvärrar henne rätten att äta kött. Att vi inte låter barnet välja. De drar dessutom jämförelser med religion, att muslimer inte låter sina barn välja någon annan religion eller att inte tro på gud. Eller som en man som menade att det var på gränsen till barnmisshandel när en muslimsk flicka valde att äta en vegetarisk burgare då hon inte litade på servitrisens försäkran om att det bara var nötkött i hamburgaren.

Jag undrar vilken planet de här människorna växte upp på? En planet där alla köttätare-föräldrar samtidigt som de introducerar mat vid 6 månader lär sina barn att kött kommer från levande djur som dödats för att bli mat och erbjuder ett vegetariskt alternativ så att barnet själv får välja? Eller där alla katoliker lär sina barn att hinduismen är det rätta sättet att leva och tro? Eller förlåt, jag glömde att den sekulariserade protestantiska livsstilen är den enda rätta.

Nej jag tror att de överhuvudtaget inte har tänkt. Alla föräldrar (ja det finns ju naturligtvis undantag..)  vill väl ändå sina barn deras bästa och alla föräldrar lär väl ändå sina barn det som de tror är rätt förutom allt det som barnen lär sig av bara farten. Framför allt vill de ju inte lära sina barn sådant som de tycker är fel! Jag vill ju inte ge Arvid kött eftersom jag tror att det är det bästa för jordklotet, miljön och djuren att leva vegetariskt (eller egentligen veganskt i alla fall där vi inte vet om djur farit illa). Jag uppfostrar inte Arvid till katolik eftersom jag själv inte är katolik. Jag försöker dela med mig av mina värderingar om människors lika värde eftersom jag tror på det. Jag vill lära Arvid empati och medkänsla genom att visa honom empati och medkänsla eftersom jag tror att det är rätt! Jag kommer inte säga till Arvid att gud finns eftersom jag inte tror på gud. Jag är naturligtvis färgad av min egen uppväxt, av min kultur, av de människor jag mött och erfarenheter jag haft! Och jag kommer att färga av mig på Arvid! Hur skulle jag kunna göra annat?

Att gå omkring och tro att ens egen livsstil är det enda sättet till den grad att en tycker att de som gör annorlunda val i fråga om matvanor eller religion ägnar sig åt barnmisshandel är rätt magstarkt. Det där bibliska ordspråket om att  se stickan i din frändes öga men missa bjälken i ditt eget, det är väldigt användbart tycker jag.. 

Samsovning och dess faror

Jag lyssnade på detta inslaget i P1 igår och jag förstår att det är väldigt lätt att som forskare stå och moralisera hur föräldrar ska göra för att minska risken för psd. Den nya forskningen slår alltså fast att spädbarn ska sova i egen säng de första tre månaderna och utgår man från ett rent riskperspektiv med psd i fokus så kanske man hamnar just där. För oss hade det inneburit ingen sömn. Typ inte någonsin. Arvid vägrade även att sova i ett sk babynest, han ville ligga nära och han ville amma – ofta! Jag vet ärligt talat inte hur stor risk det är att vara en spädbarn med en mamma som aldrig aldrig aldrig sover men jag skulle tro att den är betydligt högre än att ligga bredvid sin mamma och sova och äta tutte när hen vill så länge mamman är noga med att inget täcke eller kudde kan ramla över den lilla (och så länge mamman inte är full eller påverkad av sömnmedel och jada jada, men herregud jag är väl ingen idiot heller?) Jag ammade i sömnen många många timmar i början och frågan är om jag inte hade blivit galen om jag istället varit vaken alla dessa timmar? Och hur bra hade det varit för Arvids väl och ve?

Hanne Kjöller beskriver det bra i sin artikel Risk- och obehagsminimering in absurdum. Någonstans måste väl ändå familjens mående vara det viktigaste! Och hur höga risker pratar vi om egentligen, det vore intressant att veta? Bebisar är gjorda för att vara nära sina föräldrar, först är de i magen i 9 månader och sedan är de i princip PÅ magen i 9 månader. De vill ha kroppskontakt, känna doften av välbekanta människor, känna kroppsvärmen och veta att någon alltid finns där för dem. Då känner de sig trygga! Är det då vettigt att nyblivna föräldrar ska tvingas lyssna på sin nyfödda bebis gråt i sin egen säng för att inte förgöras av oro om de följer hjärtat och låter bebis sova nära intill?

Jag som är biolog och intresserad av vår utvecklingshistoria blir dessutom fascinerad över att vi hela tiden ska tvingas att leva på ett sätt som är så onaturligt för oss som möjligt. Vi ska separeras från våra små direkt, i med dem i egen säng bara, sen ska de tränas att ligga själva, tränas i självständighet, ligga i vagn och gråter de är det bara att hårdare köra över en tröskel. Sen ska de in på förskola och umgås med en massa barn i deras egen ålder och träffar minst av allt sina föräldrar. När sedan föräldrarna tar med sina telningar ut på restaurang eller på tåget så skrivs debattartiklar om hur föräldrarna blir alltmer slappa och inte uppfostrar sina barn trots att barnen ju knappt ser sina päron mer än ett par timmar om dagen? Hur ska det rimligen gå ihop?

Föräldrarna i sin tur ska jobba heltid för att inte ramla i deltidsfällan (det finns ju så himla många fällor kvinnor kan falla i) och för att inte bli fattigmanspensionärer trots att det frekvent delas länkar på fejjan om att de saker gamlingar ångrar mest på dödsbädden är att de inte tillbringade mer tid med sina nära och kära. Istället ska vi vara borta från hemmet minst 9 timmar per dag, stressa ihjäl oss över ett ständigt eftersatt hem och ha konstant dåligt samvete över att vi inte spenderar tillräcklig tid med våra barn.

Det är fasen inte lätt att vara människa, men jag upplever att det iaf blir lite lättare om jag går på vad hjärtat säger istället för vad forskare säger om psd, SACO säger om min pension eller vad diverse tyckare skriver i sina insändare om barnuppfostran..

wp-1454870497431.jpg

PS. Om familjen trivs med att sova isär så säger jag givetvis ingenting om det. Alla måste göra som det känns bäst och alla ungar är olika. Alla ungar vill inte ligga på sina föräldrar hela tiden heller även om många vill det. Men att vilja samsova gott ihop och låta bli pga rädsla tycker jag är himla tråkigt. Simple as that.

Forskning om amning!

På bloggen Sagogrynet kan man läsa om en vetenskaplig artikel om amning! Den tar upp att om ökad amning skulle kunna rädda 823 000 spädbarn och förhindra 20 000 insjuknanden i bröstcancer enligt beräkningar. Amning är inte alls något som bara hör hemma i fattiga länder utan hälsofördelarna gäller även för oss i västvärlden. Inte heller är fördelarna begränsade för bebisen utan även mamman! Tyvärr så är fördelarna med amning inte så omspridda utan snarare verkar det vara fult att prata om. Det tycker jag är synd! Det finns massor av skäl varför man INTE vill amma och jag tycker det är helt upp till var och en att bestämma hur man vill göra. MEN jag tycker att all information ska finnas tillgänglig. Vem tjänar på att kvinnor inte får tillgång till den information som faktiskt finns? Och varför skulle det vara dåligt att berätta om fördelar med amning? Vi får väl inte vara så rädda för att kränka de som inte kan eller vill amma så att vi inte alls kan prata om fördelarna med amning?

Utebliven amning ökar risken för plötslig spädbarnsdöd, diarré och luftvägsinfektioner och minskar risken för bröstcancer och äggstockscancer hos mamman. Det är för det första rätt häftigt tycker jag, att något jag kan producera i min kropp är så komplext att det kan föda en bebis helt och hållet de första 6-12 månaderna av hens liv. Att det dessutom innehåller massor av ämnen som inte är möjliga att tillverka syntetiskt och som skyddar mot infektioner som såväl funkar på röda bebisrumpor är ju helt awesome!

Att amning skyddar mot bröstcancer visste jag själv inte förrän ganska nyligen. Det gäller vid amning under längre tid och för varje månad man ammar längre än ett år ökar skyddet. Utebliven amning ökar däremot inte risken att drabbas. Men varför är det information som inte är mer känd? Oktober är ju bröstcancermånaden men ingenstans i media hittade jag information att ett sätt att minska risken för att drabbas är att hålla i amningen. Det finns däremot en massa andra tips som en hälsosam livsstil, låta bli att röka och jada jada, men ingenting om detta konkreta som i princip alla kvinnor som får barn skulle kunna göra? Varför är det så?

Det finns otroligt mycket skamning om amning. Alla har åsikter om amning och som kvinna med ett litet barn är det i princip omöjligt att göra rätt. Man måste amma, men inte för länge, inte för offentligt, inte för bökigt. Nä helst borde nog den ammande kvinnan hålla sig hemma..

Jag tycker att följande utdrag ur boken ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg sammanfattar åsikterna bra:

”Rösterna, så malande, så påträngande.
Du blir ju utsugen. du måste ju tänka lite på dig själv!
Har du så gott om mat kan du väl börja leverera till någon amningscentral?
Om du är sådär trött är är väl det första du ska göra att sluta amma.
Varför börjar du inte med napp?
Nattmål fyller ingen som helst funktion efter 4 månader, men vill man göra det besvärligt för sig så!
Hon kommer hålla på till skolåldern!
Alla kvinnor kan väl amma, det har ju kvinnor gjort i alla tider, överallt, alltid.
Du får nog börja med tillägg.
Dricker du kaffe?
Men när de är över året är det väl ändå osmakligt. Perverst på något sätt.
I en del afrikanska kulturer så tillhör brösten framför allt barnen, ja men herregud, och är inte särskilt sexuellt laddade.
Får han aldrig vila?
Ska du förvägra ditt barn det bästa? Det naturliga? Skyddet mot allergier, infektioner?
Ja att bli mamma är ju inte bara att se til sina egna behov.
Det är oseparerat, abnormt, att amma länge ger hämmade, osjälvständiga, krävande barn.
Eller var det ovanligt nöjda, sociala och nyfikna barn?
Tvinga inte kvinnor tillbaka för guds skull människa!
Det är i u-länder som amning, lång amning, har fördelar.”

Kort sagt, det är omöjligt att göra rätt och kanske är det därför det verkar vara så svårt att få ut bra och relevant information om amning? Som att amning är fantastiskt när det funkar men att det oftast inte alls går sådär naturligt lätt utan att det är ett samspel mellan mor och barn där båda måste lära sig hur det ska gå till likväl som att det kan vara mödan värt den där första tiden för att få ett superenkelt sätt att trösta, ge trygghet och närhet, för att inte tala om mat. Att det inte finns någon anledning att sluta amma för att man börjar jobba. Att man kan hålla i amningen som något man gör ibland, när man vill ha en mysig stund, nedvarvning och närhet? Att det visst finns fördelar med att amma även när barnet är äldre än ett år. Att WHO rekommenderar amning upp till minst två år och att det inte bara gäller u-länder. Och inte minst att amningen faktiskt är hälsosam även för mamman.

Jag kan verkligen rekommendera Sagogrynets blogg, Amningshjälpens hemsida och Amningshjälpens grupper på facebook om du vill lära dig mer om amning!

Varför feminismen behövs

Lady Dahmer lägger ut en hel del av de kommentarer hon får när hon skriver om framför allt genusfrågor, men även allmänna påhopp från internettroll. Gemensamt för de allra flesta är att 1. de är män och 2. de tycker att det är viktigare att framhäva att alla män (läs dem själva i synnerhet) inte är elaka än att döma de män som beter sig illa och 3. de tycker att det är fullt acceptabelt att använda hot om våld för att få sin vilja igenom trots att det visar på den totala motsatsen på påståendet i punkt 2.

Till exempel bloggade Lady Dahmer häromdagen om att Maskulint initiativ, någon slags förening(?) som säger sig lobba för jämställdhet (i motsats till feminism(!!)) startades upp av personer som dömts för pedofili. Genast går drevet där männen tycker att det är ett betydligt värre brott att skriva om dessa (icke namngivna) personer än brotten i sig. Att skriva om att någon är pedofil är alltså värre än att utföra själva handlingen i dessa mäns förvirrade hjärnor.

Att driva en feministisk blogg av något slag i Sverige idag är starkt förknippat med att bli förföljd av nättroll, män som på ett eller annat sätt känner sig manade att mobba och hota starka kvinnor med åsikter. Vad de inte verkar fatta är att varje gång en man skriver ner en kvinna för hennes utseende och hotar om våldtäkt och diskuterar hur hon borde behandlas pga hennes åsikter bevisar de bara faktum; Sverige är inte jämställt, kvinnor lever inte i någon form av utopi här och feminismen har INTE gått för långt.

(Blogg100, inlägg 97)

14,5 % eller 48 personer

Så många röstade på SD i Västerlösa-Björkebergs valdistrikt igår. Jag blir faktiskt rädd. På riktigt. Är detta ett samhälle där mitt barn ska växa upp? Kommer mitt barns lekkamrater vara söner och döttrar till människor som tycker att människor med mörk hy eller en annan religion är mindre värda än vita svenskar? Att kvinnor ska hålla sig på sin plats? Att det är BRA nyheter att Front Nationale fick 25 % i Frankrike?

Jag vet inte vad jag ska göra med den här informationen. Misstänksamheten som den göder i mig, har den grannen röstat på SD, eller har den? De som sprider informationen på fejjan om att nån mörkhyad man sålt teckningar i blyerts, eller de som skriver om andra mörkhyade män på cykel? De som säger att de ska hålla barnen hemma när dessa män är i närheten? De som är misstänksamma mot allt främmande? Är det de?

Och vad ska en göra nu? Hur jobbar en mot rasism i den egna bygden? Vi umgås ju inte med särskilt många, bara dem vi känner sen tidigare. Men detta gör oss ju inte mer motiverade att lära känna fler.. Usch, jag känner mig lite uppgiven ikväll. Ska nazismen ta över Europa igen? Kommer ett tredje världskrig snart?

För att öht ha en möjlighet att stoppa detta måste vi ju reagera NU! Måste börja tala om saker gör vad de är! Prata om rasister och nazister, inte om främlingskritik. Börja säga ifrån varje gång vi hör något rasistiskt! Inte tolerera smygrasismen och antifeminismen! Låta kampen för allas lika värde oavsett hudfärg, kön, religion eller sexuella läggning genomsyra varje dag av våra liv! Varje dag! Jag ska nog börja med att gå med i Björkebergs fb-sida igen och protestera varje gång nån skriver nåt rasistiskt.

Vad ska du göra?

(Blogg100, inlägg 85)

En kvinna ligger aldrig lagom

När jag bodde i Ryd träffade jag flera gånger en riktigt ohyfsad medelålders man med en stor ung rottweiler som han, trots mina protester, släppte fram till Troll. Varken jag eller Troll tyckte det var särskilt trevligt när den stora rottisen började jucka på Troll när vi båda sagt och visat att vi inte ville hälsa.

Efter den händelsen var jag och Troll lite lätt negativt inställda till både mannen och rottisen och när vi mötte mannen, hans fru och vuxna dotter på en smal väg där de var i full färd med att plocka körsbär så mötte jag den lösa rottweilerns hälsningsförsök med foten. Mannen blev vansinnig och jag var väl inte direkt älskvärd tillbaka men när jag gick därifrån så kom det:

-Det ser man ju vad du är för en!

Vad han syftade på vad troligen att han skymtade ett bh-band som mitt sommarlinne inte lyckades dölja och det klassificerade mig direkt som en kvinna som ligger för mycket aka en slampa, hora eller allmänt luder. Vad mina eventuella liggvanor hade med det faktum att jag blev arg när han ignorerade mina protester och lät sin hund ta ut sina dominansbehov på min hund är lite oklart.

Detta är en rätt typisk reaktion hos män när kvinnor på ett eller annat sätt protesterar mot hur de blir behandlade, att degradera kvinnan till hora dvs någon som är mindre värd (OBS inte min åsikt) och vars åsikter en (man) inte behöver ta någon hänsyn till. Att referera till liggbarheten hos kvinnan går att göra på flera sätt. Dels att degradera kvinnan till hora men det går också att göra motsatsen som att hänvisa till att kvinnan INTE är liggbar eller att hon ligger för lite. Antingen är hon för ful och äcklig och går inte att ta i med tång, eller så kanske hon helt enkelt behöver stock?

På ett eller annat sätt går det alltid att undvika ämnen som är lite obehagliga genom att helt enkelt byta ämne till kvinnans liggvanor och hur vi än bär oss åt kan vi aldrig ligga lagom för män som använder den här typen av argumentation. Näthatare och antifeminister försöker att slå oss där det sårar mest och eftersom vi från barnsben är fostrade att tänka på hur viktigt det är att vara åtråvärd för män samtidigt som vi absolut inte får ramla över hor-gränsen så är det ett tacksamt ställe att slå oss på. Hur vi än vänder och vrider oss så kan vi inte göra rätt så länge vi värderas efter liggbarhet och så länge dessa män hellre förtrycker oss än lyssnar på vad vi har att säga.

Det enda valet vi har är att låta oss tystas eller att ignorera försöken att klassificera oss eller döma oss efter utseende och liggbarhet och helt enkelt bara ligga precis så mycket eller lite vi själva känner för med den eller de vi väljer att bjuda in i sängkammaren oavsett hur många de råkar bli i slutändan eller vilket kön eller hudfärg de har. Det allra viktigaste är att aldrig låta någon annan bestämma DITT värde utifrån ditt utseende eller hur du väljer att spendera din så att säga ”liggtid”. Det blir faktiskt lite roligare så 🙂

Läs mer här och här från DN idag.

(Blogg100, inlägg 58)

Om att ”man” betyder alla men ”feminism” absolut borde bytas ut mot något könsneutralt.

Vi använder dagligen, ja nästan i varenda mening, ord som är maskulina för att beskriva oss själva, som grupp eller som individer. Det vanligt förekommande ”man” för att ta ett uppenbart exempel men även allmän, allmänhet, människa, mänsklighet eller helt enkelt genom att benämna folk med obestämd könstillhörighet för ”han” istället för att skriva ”han eller hon” hela tiden, för vem orkar väl det?

Det är därför spännande (och extremt en smula tjatigt) att höra reaktionerna när ett mer feminint ord används för att beskrivs något, som till exempel feminism. Plötsligt skallar ropen att det borde heta något neutralt, som ”jämställdhet” eftersom det känns så himla konstigt att ett ord som så uppenbart pekar på det ena könet ska inbegripa att alla ska ha samma rättigheter. Ja, eller hur? Jättekonstigt! Vi använder ju aldrig annars ord som bara pekar på det ena könet eller hur var det nu?

Även ”hen” får sig många slängar av sleven. Förutom att vara helt onödigt och dessutom ha fräckheten att betyda ”höna” på engelska så klingar det dessutom feminint. Och tänk så kränkande för alla män att tvingas ingå i ett begrepp som förutom att ha en feminin klang, dessutom inbegriper människor som inte vill klassa sig som man eller kvinna? Tänk om någon skulle tro att just den här manliga mannen är något annat än manlig man rakt igenom? Ja jisses, då blir ”man” väl snart till och med sammankopplad med feministerna och de däringa HBTQ-personerna? Hu så dant.

Jag tänker att som en protest borde alla kvinnor och män med ett lite vidare sinne systematiskt vägra att ingå i alla sammanhang där tilltalet är riktat manligt. Jag vill inte ingå i någon allmänhet om vi inte först hittar på ett neutralt namn. Människa vill jag verkligen inte kalla mig utan möjligen homo sapiens eller person. Och att använda ”man” i dagligt tal tänker jag minsann sluta med för det går faktiskt lika bra att använda ”en”. Så det så.

Och när det gäller att hen betyder höna så kommer jag absolut hävda att om en stör sig på det måste en absolut sluta använda ordet ”fart” och framför allt för all framtid sluta säga ordet ”kant”. Gå omkring och säga fis och fitta på engelska går knappast för sig, eller hur? Och att ha ”infart” skrivet både här och där, hur knasigt är inte det? Nån kan ju faktiskt ta illa upp och DET går väl ändå inte för sig? Fitta är ju dessutom ändå lite värre än alla hönor sammanlagt.

(Blogg100, inlägg 47)

Vill jag bo här om fem år?

Ja idag finns inte mycket i mitt liv att blogga om. Sjuk sjuk sjuk och allmänt jättetråkigt.

Däremot finns det otroligt mycket som hänt i världen och i Sverige som är värt att skriva spaltmeter om, men det krävs egentligen lite mer energi än vad jag har just nu. Men faktum är att jag är rädd för den utveckling vi ser hända, just nu i Sverige. En ung SSUare blir misshandlad, fredliga demonstranter för kvinnliga rättigheter blir nerstuckna med knivar. Och om inte det var nog så kallas det inte i media för vad det är, en oprovocerad nazistattack, utan som att det var ett slagsmål med flera inblandade. Rasismen och nazismen håller på att normaliseras i media, riksdagsmän från SD förlöjligar den internationella kvinnodagen och Åkesson gråter ut i TV över sin hemska barndom med alla otäcka invandrare som visar sig att inte existera och ändå så vågar inte media kalla Åkesson och gänget för vad de är: simpla jävla rasister som borde ut ur riksdag och regering fortare än någon hinner säga nassejävel.

Ja, suck. Vill en ens bo kvar i det här landet efter valet i höst? Det kommer sluta med att vi som vågar tala ut får köa till tågen vars ändhållplats är ett rum som sakta fylls med gas om vi inte reagerar, NU, medan det ännu finns tid. Innan nassarna har slagit ner alla som vågar demonstrera för ett friare och mer tillåtande samhälle där alla, oavsett hudfärg, kön eller sexuell läggning har samma rättigheter.

Den som fortfarande är naiv nog att tro att rasisterna tror på demokrati är antingen otroligt dum eller har bott under en sten de senaste åren. Rasism och demokrati går inte ihop, det är bara att kolla på rasisternas svar på demokratiska uttryck den senaste tiden. Det går inte ihop nu och det kommer aldrig att göra det. Det stora problemet verkar vara svårigheten med att säga det rakt ut.

(Blogg100, inlägg 12)