Kategoriarkiv: Debatt

14,5 % eller 48 personer

Så många röstade på SD i Västerlösa-Björkebergs valdistrikt igår. Jag blir faktiskt rädd. På riktigt. Är detta ett samhälle där mitt barn ska växa upp? Kommer mitt barns lekkamrater vara söner och döttrar till människor som tycker att människor med mörk hy eller en annan religion är mindre värda än vita svenskar? Att kvinnor ska hålla sig på sin plats? Att det är BRA nyheter att Front Nationale fick 25 % i Frankrike?

Jag vet inte vad jag ska göra med den här informationen. Misstänksamheten som den göder i mig, har den grannen röstat på SD, eller har den? De som sprider informationen på fejjan om att nån mörkhyad man sålt teckningar i blyerts, eller de som skriver om andra mörkhyade män på cykel? De som säger att de ska hålla barnen hemma när dessa män är i närheten? De som är misstänksamma mot allt främmande? Är det de?

Och vad ska en göra nu? Hur jobbar en mot rasism i den egna bygden? Vi umgås ju inte med särskilt många, bara dem vi känner sen tidigare. Men detta gör oss ju inte mer motiverade att lära känna fler.. Usch, jag känner mig lite uppgiven ikväll. Ska nazismen ta över Europa igen? Kommer ett tredje världskrig snart?

För att öht ha en möjlighet att stoppa detta måste vi ju reagera NU! Måste börja tala om saker gör vad de är! Prata om rasister och nazister, inte om främlingskritik. Börja säga ifrån varje gång vi hör något rasistiskt! Inte tolerera smygrasismen och antifeminismen! Låta kampen för allas lika värde oavsett hudfärg, kön, religion eller sexuella läggning genomsyra varje dag av våra liv! Varje dag! Jag ska nog börja med att gå med i Björkebergs fb-sida igen och protestera varje gång nån skriver nåt rasistiskt.

Vad ska du göra?

(Blogg100, inlägg 85)

En kvinna ligger aldrig lagom

När jag bodde i Ryd träffade jag flera gånger en riktigt ohyfsad medelålders man med en stor ung rottweiler som han, trots mina protester, släppte fram till Troll. Varken jag eller Troll tyckte det var särskilt trevligt när den stora rottisen började jucka på Troll när vi båda sagt och visat att vi inte ville hälsa.

Efter den händelsen var jag och Troll lite lätt negativt inställda till både mannen och rottisen och när vi mötte mannen, hans fru och vuxna dotter på en smal väg där de var i full färd med att plocka körsbär så mötte jag den lösa rottweilerns hälsningsförsök med foten. Mannen blev vansinnig och jag var väl inte direkt älskvärd tillbaka men när jag gick därifrån så kom det:

-Det ser man ju vad du är för en!

Vad han syftade på vad troligen att han skymtade ett bh-band som mitt sommarlinne inte lyckades dölja och det klassificerade mig direkt som en kvinna som ligger för mycket aka en slampa, hora eller allmänt luder. Vad mina eventuella liggvanor hade med det faktum att jag blev arg när han ignorerade mina protester och lät sin hund ta ut sina dominansbehov på min hund är lite oklart.

Detta är en rätt typisk reaktion hos män när kvinnor på ett eller annat sätt protesterar mot hur de blir behandlade, att degradera kvinnan till hora dvs någon som är mindre värd (OBS inte min åsikt) och vars åsikter en (man) inte behöver ta någon hänsyn till. Att referera till liggbarheten hos kvinnan går att göra på flera sätt. Dels att degradera kvinnan till hora men det går också att göra motsatsen som att hänvisa till att kvinnan INTE är liggbar eller att hon ligger för lite. Antingen är hon för ful och äcklig och går inte att ta i med tång, eller så kanske hon helt enkelt behöver stock?

På ett eller annat sätt går det alltid att undvika ämnen som är lite obehagliga genom att helt enkelt byta ämne till kvinnans liggvanor och hur vi än bär oss åt kan vi aldrig ligga lagom för män som använder den här typen av argumentation. Näthatare och antifeminister försöker att slå oss där det sårar mest och eftersom vi från barnsben är fostrade att tänka på hur viktigt det är att vara åtråvärd för män samtidigt som vi absolut inte får ramla över hor-gränsen så är det ett tacksamt ställe att slå oss på. Hur vi än vänder och vrider oss så kan vi inte göra rätt så länge vi värderas efter liggbarhet och så länge dessa män hellre förtrycker oss än lyssnar på vad vi har att säga.

Det enda valet vi har är att låta oss tystas eller att ignorera försöken att klassificera oss eller döma oss efter utseende och liggbarhet och helt enkelt bara ligga precis så mycket eller lite vi själva känner för med den eller de vi väljer att bjuda in i sängkammaren oavsett hur många de råkar bli i slutändan eller vilket kön eller hudfärg de har. Det allra viktigaste är att aldrig låta någon annan bestämma DITT värde utifrån ditt utseende eller hur du väljer att spendera din så att säga ”liggtid”. Det blir faktiskt lite roligare så 🙂

Läs mer här och här från DN idag.

(Blogg100, inlägg 58)

Om att ”man” betyder alla men ”feminism” absolut borde bytas ut mot något könsneutralt.

Vi använder dagligen, ja nästan i varenda mening, ord som är maskulina för att beskriva oss själva, som grupp eller som individer. Det vanligt förekommande ”man” för att ta ett uppenbart exempel men även allmän, allmänhet, människa, mänsklighet eller helt enkelt genom att benämna folk med obestämd könstillhörighet för ”han” istället för att skriva ”han eller hon” hela tiden, för vem orkar väl det?

Det är därför spännande (och extremt en smula tjatigt) att höra reaktionerna när ett mer feminint ord används för att beskrivs något, som till exempel feminism. Plötsligt skallar ropen att det borde heta något neutralt, som ”jämställdhet” eftersom det känns så himla konstigt att ett ord som så uppenbart pekar på det ena könet ska inbegripa att alla ska ha samma rättigheter. Ja, eller hur? Jättekonstigt! Vi använder ju aldrig annars ord som bara pekar på det ena könet eller hur var det nu?

Även ”hen” får sig många slängar av sleven. Förutom att vara helt onödigt och dessutom ha fräckheten att betyda ”höna” på engelska så klingar det dessutom feminint. Och tänk så kränkande för alla män att tvingas ingå i ett begrepp som förutom att ha en feminin klang, dessutom inbegriper människor som inte vill klassa sig som man eller kvinna? Tänk om någon skulle tro att just den här manliga mannen är något annat än manlig man rakt igenom? Ja jisses, då blir ”man” väl snart till och med sammankopplad med feministerna och de däringa HBTQ-personerna? Hu så dant.

Jag tänker att som en protest borde alla kvinnor och män med ett lite vidare sinne systematiskt vägra att ingå i alla sammanhang där tilltalet är riktat manligt. Jag vill inte ingå i någon allmänhet om vi inte först hittar på ett neutralt namn. Människa vill jag verkligen inte kalla mig utan möjligen homo sapiens eller person. Och att använda ”man” i dagligt tal tänker jag minsann sluta med för det går faktiskt lika bra att använda ”en”. Så det så.

Och när det gäller att hen betyder höna så kommer jag absolut hävda att om en stör sig på det måste en absolut sluta använda ordet ”fart” och framför allt för all framtid sluta säga ordet ”kant”. Gå omkring och säga fis och fitta på engelska går knappast för sig, eller hur? Och att ha ”infart” skrivet både här och där, hur knasigt är inte det? Nån kan ju faktiskt ta illa upp och DET går väl ändå inte för sig? Fitta är ju dessutom ändå lite värre än alla hönor sammanlagt.

(Blogg100, inlägg 47)

Vill jag bo här om fem år?

Ja idag finns inte mycket i mitt liv att blogga om. Sjuk sjuk sjuk och allmänt jättetråkigt.

Däremot finns det otroligt mycket som hänt i världen och i Sverige som är värt att skriva spaltmeter om, men det krävs egentligen lite mer energi än vad jag har just nu. Men faktum är att jag är rädd för den utveckling vi ser hända, just nu i Sverige. En ung SSUare blir misshandlad, fredliga demonstranter för kvinnliga rättigheter blir nerstuckna med knivar. Och om inte det var nog så kallas det inte i media för vad det är, en oprovocerad nazistattack, utan som att det var ett slagsmål med flera inblandade. Rasismen och nazismen håller på att normaliseras i media, riksdagsmän från SD förlöjligar den internationella kvinnodagen och Åkesson gråter ut i TV över sin hemska barndom med alla otäcka invandrare som visar sig att inte existera och ändå så vågar inte media kalla Åkesson och gänget för vad de är: simpla jävla rasister som borde ut ur riksdag och regering fortare än någon hinner säga nassejävel.

Ja, suck. Vill en ens bo kvar i det här landet efter valet i höst? Det kommer sluta med att vi som vågar tala ut får köa till tågen vars ändhållplats är ett rum som sakta fylls med gas om vi inte reagerar, NU, medan det ännu finns tid. Innan nassarna har slagit ner alla som vågar demonstrera för ett friare och mer tillåtande samhälle där alla, oavsett hudfärg, kön eller sexuell läggning har samma rättigheter.

Den som fortfarande är naiv nog att tro att rasisterna tror på demokrati är antingen otroligt dum eller har bott under en sten de senaste åren. Rasism och demokrati går inte ihop, det är bara att kolla på rasisternas svar på demokratiska uttryck den senaste tiden. Det går inte ihop nu och det kommer aldrig att göra det. Det stora problemet verkar vara svårigheten med att säga det rakt ut.

(Blogg100, inlägg 12)

Feminism vs djurrätt

På lite olika forum har jag de senaste dagarna sett att feminism och djurrätt ställs emot varandra på ett lite tråkigt sätt som om att brinna för jämställdhet mellan könen motsätter att brinna för djurrätt. Det är lite märkligt tycker jag och jag blev faktiskt både förvånad och besviken. Jag har på något sätt haft en känsla av att feminister och djurrättare ofta är ungefär samma personer, eller åtminstone att de kommer ungefär från samma sammanhang. Många som är både feminister och djurrättare är till exempel vänsterorienterade och att ha ett starkt rättesnöre och moral hör till båda tänker jag. Nu tänker kanske flera på extrema veganer som släpper ut minkar i skogen och därmed tycker att jag är snett ute, men förutom att det är väldigt få jämfört med den stora massan så syftar jag inte riktigt på det. Snarare det brinnande engagemanget för att bekämpa orättvisor och missförhållanden, oavsett vad det månde vara! Förtryck är förtryck precis som en gris är en gris även om en klär hen i slips och kavaj och jag har svårt att förstå hur en kan slåss mot kvinnoförtryck och samtidigt tycka att vår behandling av djur är helt okej?

Det som är lite extra spännande när en jämför förtryck inom olika grupper är att det allt som oftast är samma argument som används. Pelle Strindlund beskriver i boken Jordens herrar (som jag refererat till förut) hur samma argument som används för att motivera och förklara att djur behandlas på ett ofta undermåligt sätt i köttproduktionen var samma som användes för att försvara slaveriet. Flera av de argumenten har på samma använts för att försvara att kvinnor inte till exempel borde ha rösträtt. Kvinnor fördummas och kvinnliga egenskaper ges ett lägre värde för att motivera att kvinnor behandlas på ett sämre sätt. Tjejgrejer är sämre än killgrejer, tjejer blir ”hysteriska”, de är känsliga, styrs av känslor istället för intellekt osv. Det är precis samma sak för djuren. Deras högsta önskan är kanske inte att få rösträtt, men att säga att ”djuret vet inget annat, därför gör det inget att en behandlar det illa” är inte ett ovanligt försvar i diskussioner om djurs rätt att få röra sig naturligt, vara utomhus eller få utföra naturliga beteenden. Korkade fårskallar, se dum ut som en ko, vara dum som en åsna osv osv… Vi fördummar helt enkelt djuren för att försvara att vi behandlar dem dåligt. Vi använder till och med djur som skällsord till kvinnor, vilket då nedvärderar kvinnan till samma ”låga” nivå som djuren, till exempel, kossa, sugga, hynda eller bitch, det absolut vanligaste skällsordet till kvinnor i det engelska språket. Att vara djurisk är dåligt, precis som att kvinnliga egenskaper och känslor ofta degraderas till att vara sämre än manliga egenskaper och manligt intellekt (känslor har de väl inga?). Män utsätter dessutom ofta både kvinnor och djur för samma våld.

Ett annat exempel är objektifieringen av djur, att de ses som filé, ull, päls eller ett enda stort juver. Olika köttbitar som sitter på ett djur för att växa till sig, som på den här bilden. Att kossan lider varje gång hon förlorar sin kalv tas ingen hänsyn till så länge hon producerar mycket mjölk.

Kvinnor objektifieras på samma sätt till att vara ”titts and ass”, något en man använder till sex, eller kroppsdelar som på olika sätt ska sälja något som till exempel en skjorta som den här nedan. Bilden kommer ursprungligen från klädkedjan American apparell, men jag hittade den på det här intressanta blogginlägget som är mycket läsvärt!

skarmavbild_2013-05-15_kl_091634_51933550ddf2b33d5287355e

Är det skjortan eller stjärten som säljs på denna bild?

Objektifiering är ett stort problem eftersom det leder till att en tappar respekt och empati gentemot objektet. Kon har ändå inga känslor, åsnan hör inte när du använder ”dum som en åsna” som skällsord. Men att tappa respekten för någon gör att vi lättare kan behandla henom dåligt. Om en tänker att ”det är bara en katt” är det lättare att stoppa in senap i rumpan på den och skratta när hen i panik rusar därifrån. Om en inte förstår att en hund är en levande varelse med känslor så tycker en att det bara är roligt att slänga ner en raket i trädgården på en stackars hund och skratta när hen död faller till marken.

På samma sätt, om en är van vid att se kvinnor som slagpåsar, objekt som säljer saker med utmanande kroppsdelar eller objekt som en har sex med (inte tillsammans med) är steget mycket kortare till att ställa sig i kön för att gå in och stoppa upp en flaska i underlivet på en 16-årig berusad flicka.

Att ha medkänsla för djur och att ha medkänsla för människor – känslan är densamma. Att känna igen ett förtryck och att jobba mot det förtrycket – det är samma kamp.

För mig finns ingen motsättning alls.

Om vi skriker tillräckligt högt så hörs vi!

Justitieminister Beatrice Ask vill utreda våldtäktsbrott på nytt. Hon säger:

Vad jag är ute efter är att inte allt tryck ska ligga på offret. Det handlar även om vårdslöshet och oaktsamhet från gärningspersonens sida.

BRA säger jag! Det här visar att vi kan påverka! Demonstrationer, artiklar och enskilda personers bloggar, tillsammans skapar vi debatt!

Mitt inlägg Det handlar inte om rosa kläder har nu visats 17 783 gånger sen i fredags och igår hade bloggen av 5 344 unika besökare! I vanliga fall har min nördiga hundblogg ungefär 100 besökare per dag. Roligt tycker jag, men undrar samtidigt hur jag ska kunna gå tillbaka till träningsbloggandet och hundnörderiet?

Flera debattartiklar har publicerats de senaste dagarna. Ska du välja att läsa en så tycker jag att du ska ta den här. Och här finns en chatt med Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, mycket intressant!

Nu undrar sambon om jag inte ska skriva något positivt snart. Och visst, självklart händer det positiva saker i mitt liv. Och ja, jag ska skriva om dem. Typ imorgon tror jag, eller ganska snart iaf 🙂

Nu har det hänt igen

Vad undrar ni?

Jo, en man har friats från våldtäkt i rätten för att han inte ”förstod” att kvinnan var gravt berusad. Det påminner väldigt mycket om det fall där en man friats från våldtäkt för att han inte ”förstod” att kvinnan faktiskt menade NEJ när hon sa, just det, NEJ. Upprepade gånger.

Sen har vi även det här vidriga fallet där en 22-årig man våldtog en förståndshandikappad kvinna så grovt att hon fick skador i underlivet. Den här gången blev mannen dömd, men bara till 2,5 års fängelse när det lägsta straffet för grov våldtäkt är 4 år. Att först håna en förståndshandikappad kvinna med sina kompisar, sen åka hem till henne och våldta henne så att hon får skador räknas alltså inte som grovt???

Det är märkligt hur det svenska rättssystemet vrider och vänder sig för att INTE döma män till våldtäkt trots att det UPPENBART handlar om det. Hur många ursäkter kan man ge för att ge rätt till män som tycker sig ha rätt att använda kvinnor till sex?

I de här fallen har jag ett par frågor.

  1. Om en leker dominanslekar (vilket jag i ärlighetens namn har väldigt lite erfarenhet av) där ordet NEJ ingår i leken har jag förstått att det är kutym att ha ett kodord som betyder att en vill avbryta. Om en inte har kommit överens om ett kodord måste NEJ gälla. Hur ska en annars kunna säga till när det har gått för långt?
  2. Om mannen i det första fallet upplevt att kvinnan låtit som tidigare sexuella partners så undrar jag hur många av dessa tidigare partners som kände sig våldtagna efteråt? Jag har ALDRIG sagt nej i en sexuell situation och inte menat det. Jag tvivlar starkt på att det är många som stönar ”nej, nej” i en sexuell situation. ”Ja, ja” är liksom lite mer troligt.
  3. Om en man hjälper en kvinna som ligger på gatan utanför en krog, tar med henne hem och bjuder henne på mer alkohol, hur kan det då vara möjligt att han då inte förstå att hon är kraftigt berusad?
  4. Hur kraftiga skador behöver en få för att en våldtäkt ska betecknas som grov?
  5. Varför förutsätter domstolen att männen är idioter?

Det enda sättet som du som kvinna kan vara hyfsat säker på att få rätt i svensk domstol är att bli misshandlad och överfallsvåldtagen utomhus. Det krävs dock att du är 1. nykter och 2. klädd i kläder som inte visar bar hud, förslagsvis skoteroverall eller liknande.

Den enda goda nyheten i detta bedrövliga skämt till rättssystem är att även sossarna börjat överväga en samtyckeslag. Nu är det bara SD och M som inte vill ha en sådan lag. Sist detta diskuterades enades man om en starkare lag som även täcker situationer där offret har varit särskilt utsatt, som om hen till exempel sovit eller varit kraftigt berusad.

Med facit i hand kan vi tyvärr konstatera att skärpningen inte fungerar.

Goda hjältar

Vem är din hjälte?

Pascal och jag kollade på nya Stålis-filmen häromdagen och i en scen blir den unga -Clark Kent mobbad av några andra barn. Clark vill slå tillbaka men behärskar sig och efteråt säger Clarks pappa att man måste välja vilken typ av människa man vill vara. Vill du vara god eller vill du vara ond?

Jag tycker det här är en avgörande fråga som man borde ställa sig lite oftare, typ varje dag eller så. När (om) jag får barn vill jag att just den här frågan ska vara närvarande i alla beslut hen tar. Är det här ett bra beslut jag håller på att ta eller är det ett dåligt?

Jag ställde en fråga för ett tag sen här i bloggen om man ska göra det man vill även om det kan innebära att andra människor påverkas negativt. Jag fick flera svar som var rätt eniga –  ja, man ska göra det som känns rätt för en själv även om det inte är vad andra människor tycker att man ska göra. Men svaret på min fråga beror helt på kontexten i frågan. Vad innebär mitt beslut för mig själv – varför vill jag göra just det här valet? Är det av egoistiska skäl, av ekonomiska skäl eller för att det är det val som känns allra bäst innerst inne, i djupet av mig själv? Nästa steg är att fråga sig – vad innebär detta för andra? Många gånger spelar det knappast någon roll. Vad jag väljer till middag eller om jag råkar äta hela chokladkakan istället för att bryta en rad påverkar sällan andra varelser, men om det du gör riskerar att skada andra människor eller djur, då är det på sin plats att tänka en gång till.

Jag tror nämligen att en stor anledning till att världen ser ut som den gör (klasser i samhället, kriminalitet, våld, djur som föds upp inom djurindustrin, rika människor som blir ännu rikare på andras bekostnad osv osv) beror på att alldeles för många människor tar beslut som endast är tillgodo för sig själva. Jag tror knappast att många som tar beslut som påverkar många varelser negativt inte ens frågar sig själv om beslutet känns rätt utan snarare enbart går på ekonomiska intressen. Ett exempel, jag tror sällan att människor som har djur på ett sätt som för mig är djurplågeri (som i ett normalt grisstall) vill grisarna illa. Djurhållarna tycker säkert att det skulle vara trevligt med större boxar, mer halm och möjlighet till utevistelse och dagliga lerbad för grisarna, MEN eftersom det skulle kosta mycket mer så låter de det ekonomiska intresset gå före och empatin får stå åt sidan och trängas med grisarna i trånga skitiga boxar inomhus.

Eller ett annat exempel, du och dina vänner har en picknick och äter mat som genererar en massa skräp. Du tycker att det känns jobbigt att städa efter dig utan tar beslutet att låta allt skräp ligga kvar i naturen för att bespara dig själv jobbet att gå till papperskorgen. Du sparar energi, men det får gå ut över djur och natur istället.

Lösningen är alltså att INTE enbart gå på vad som gynnar en själv och sätta sig själv som individ först och främst, utan att tvärtom, tänka större och använda empati och medkänsla för att ta rätt beslut.

När jag och P pratade om det här så kom vi in på förebilder och att vi i samhället har väldigt många förebilder när det gäller att lyckas i affärer och med ekonomi. Däremot är det lite klent med förebilder som sätter sina egna intressen åt sidan för att ägna sig åt det goda. Visst har vi martyrer som dött för det som de trott på, men var är de idag? Eller finns de kanske där men är lite mer anonyma än de rika som hörs och syns allra mest? De bra sakerna i vårt samhälle beror allt som oftast på de här lite tysta hjältarna. Att vi har fri abort till exempel, eller att vi har kvinnlig rösträtt. Att det är olagligt att våldta, slå barn är ingenting som bara plötsligt hände. Att vi har preventivmedel, att vi har skapligt stränga regler för djurhållning skedde inte av en slump. Bakom alla bra saker som vi idag tar för givet finns det tysta hjältar som slagits för medmänsklighet, för rätten att få bestämma över sitt eget liv!

De goda hjältarna av idag ser vi mest av på film. Stora och starka män(!) som bryr sig om barn och som vill rädda världen. Snygga är de och  allt som oftast har de en mantel som fladdrar i vinden. De måste allt som oftast ha ett alter-ego för att skydda de som de älskar mot de onda människorna som bara bryr sig om pengar och makt. Men var är de här stora hjältarna i vår verklighet?

Mina hjältar är de som gav sitt liv för att världen skulle förändras, som Martin Luther King. Även Elise Ottesen-Jensen som jobbade så hårt med kvinnosaksfrågor i Sverige under 1900-talet. Andra av mina hjältar lever och verkar ännu, som Camilla Björkbom, ordförande i Djurens Rätt, som alltid står på djurens sida. Även Pelle Strindlund som har skrivit Jordens herrar – läs den, Jean Kilbourne, som föreläser om reklam och kvinnosyn, Jonathan Safran Foer som har skrivit Äta djur – läs den med! Och fler finns det! Vad särskiljer de här människorna från andra? Jo de tänker och handlar för att hjälpa djur och människor, inte för att de tjänar pengar på det, utan för att de är goda människor.

Det vill jag också vara.

Mörkrädd

För ett tag sedan läste jag en bok som heter Äta djur av Jonathan Safran Foer. I den kan man läsa om djurhållningen i USA och det är inte en särskilt trevlig läsning. Just idag tänker jag framför allt på antibiotikaanvändningen i animalieproduktionen i USA. Animalieproduktionen förresten, hur låter det egentligen? Det är ju kännande och tänkande varelser som behöver grönt gräs under klövarna, vidder att springa på och friskt vatten och fräsch mat. Frihet, precis som du och jag.

Men oavsett så matas de här djuren med antibiotika, inte för att de direkt är sjuka utan för att de faktiskt BLIR sjuka av sin livsmiljö om de inte får det. Djuren går igenom en massa procedurer innan de blir mat som kan innebära att de får ett hål i huvudet men överlever ändå, skållas levande, föder kalvar på väg till att få halsen avskuren mm. Om man är kyckling doppas man dessutom i en härlig soppa där alla andra kycklingar också doppas, en enda röra av bajs och annat avskräde. Och då har vi inte ens varit inne på deras LIV som består av artificiellt ljus och enormt stora flockar där djuren mår dåligt, på riktigt. De får ledproblem, blir hackade på och svansen blir avbiten om den nu inte är kapad från början.

Detta är en beskrivning av amerikansk slakteriverksamhet och Jonathan har gjort sin research, läs boken själva så får ni se! Han källhänvisning är gedigen! Personligen äter jag ju inte kött alls så det påverkar inte mig (förutom att jag tycker att det är en vidrig och fruktansvärd hantering av levande varelser) men det handlar ju om att jag inte heller vill ge mina hundar mat som behandlats på det här viset! Av den enkla anledningen ger jag numera svensk mat i form av Robur. Dock så var ju Monster dålig i magen förra sommaren och då köpte jag veterinärfoder.

En liten egenhet är att det inte finns några svenska veterinärfoder. En annan liten egenhet är att de är amerikanska. En tredje är att personalen på djursjukhuset idiotförklarade mig när jag pratade om antibiotikan som köttet i fodren är preparerade med sen födseln. De menade att de här företagen ALDRIG skulle använda djur som fått antibiotika till foderproduktion. Just det här påståendet är väldigt intressant med tanke på att alla djur i USA som föds upp i en konventionell djurindustri får antibiotika – med undantag (gissar jag) för ekologiska uppfödningar och säkert ett fåtal till. Hur kan det komma sig, undrar jag, att kött som i USA anses vara tjänligt som människoföda inte skulle duga i foderindustrin?

Nu kommer då nästa steg i vad veterinärdjurfoder egentligen innehåller. Det här är ett inlägg som faktiskt har en hel del källor. Jag vet såklart inte om det här är sant. Med tanke på den senaste tidens hästköttskandaler, är det någon som egentligen är förvånad? Kan vi överhuvudtaget vara säkra på vad som ingår i maten vi äter? Och, ju längre bort ifrån oss maten är producerad, desto mindre kontroll har vi.

Vad kan vi egentligen lita på?

Vår vackra värld

Jag läste i morse en artikel om kemikalier i maten. Det är inte lätt att vara konsument idag kan man bananerkonstatera. Igen. För hur ska man kunna veta vad som är säkert att köpa? Vad som är utan kemikalier och gifter, vilka som har haft en schysst uppväxt eller vad som är häst. Det är ju oftast inte så att det står på skyltar, även om det finns undantag, som på bilden bredvid. En grundregel är att köpa ekologiskt, men är ekologiska tomater från Spanien bättre än vanliga från Sverige ur miljösynpunkt? Det är inte lätt att veta. (Lite större rapport, samt källa finns här)

För inte särskilt länge sedan gjorde Naturskyddsföreningen en undersökning som handlade om gifter hemma hos några populära bloggare. Läs här om hur det gick till och vad de hittade hos Underbara Clara! Gifter, mjukgörare, hormonstörande ämnen, det finns i varenda barnkammare, inget konstigt med det. Eller?

Jag känner själv att jag hellre handlar begagnade möbler än att köpa nya – av den enkla anledningen att det finns färre gifter i saker som inte är nya. Men är det rimligt att säga att det är lösningen? Det måste ju vara säkert att köpa även nya grejer, eller hur? Så vad kan man göra? Ja, förutom att följa Kemikalieupproret på Facebook så kan man gå med i Naturskyddsföreningen. De jobbar aktivt med just dessa frågor. Man har också rätt att ifrågasätta om till exempel en ny matta luktar och kräva att företaget man köpt den av redogör vad som finns i den. Men, det här är svårt. Det är svårt att veta vad det är för ämnen vi tar med oss hem, det är svårt att veta hur mycket som hamnar i dammet, det är JÄTTESVÅRT att veta vad som händer med människokroppen när alla dessa olika kemikalier blandas. Det är faktiskt inte någon som vet vad som händer och det är riktigt läskigt.

Vad ska krävas för att det ska bli ändring?