Kategoriarkiv: Debatt

Vår vackra värld

Jag läste i morse en artikel om kemikalier i maten. Det är inte lätt att vara konsument idag kan man bananerkonstatera. Igen. För hur ska man kunna veta vad som är säkert att köpa? Vad som är utan kemikalier och gifter, vilka som har haft en schysst uppväxt eller vad som är häst. Det är ju oftast inte så att det står på skyltar, även om det finns undantag, som på bilden bredvid. En grundregel är att köpa ekologiskt, men är ekologiska tomater från Spanien bättre än vanliga från Sverige ur miljösynpunkt? Det är inte lätt att veta. (Lite större rapport, samt källa finns här)

För inte särskilt länge sedan gjorde Naturskyddsföreningen en undersökning som handlade om gifter hemma hos några populära bloggare. Läs här om hur det gick till och vad de hittade hos Underbara Clara! Gifter, mjukgörare, hormonstörande ämnen, det finns i varenda barnkammare, inget konstigt med det. Eller?

Jag känner själv att jag hellre handlar begagnade möbler än att köpa nya – av den enkla anledningen att det finns färre gifter i saker som inte är nya. Men är det rimligt att säga att det är lösningen? Det måste ju vara säkert att köpa även nya grejer, eller hur? Så vad kan man göra? Ja, förutom att följa Kemikalieupproret på Facebook så kan man gå med i Naturskyddsföreningen. De jobbar aktivt med just dessa frågor. Man har också rätt att ifrågasätta om till exempel en ny matta luktar och kräva att företaget man köpt den av redogör vad som finns i den. Men, det här är svårt. Det är svårt att veta vad det är för ämnen vi tar med oss hem, det är svårt att veta hur mycket som hamnar i dammet, det är JÄTTESVÅRT att veta vad som händer med människokroppen när alla dessa olika kemikalier blandas. Det är faktiskt inte någon som vet vad som händer och det är riktigt läskigt.

Vad ska krävas för att det ska bli ändring?

De kallade mig pipplig men jag skulle hellre kalla det ideal

PIPPLIG pi–’lig, förr äv. PEPPLIG, adj. -are. adv. -T. ( pepl- 1851–1889. peppl- 1857. pippl- 1827 osv.)
[sv. dial. piplig, pepplig, kinkig, gnällig; jfr sv. dial. pippla, peppla, pjunkig l. nyckfull flicka l. kvinna, nippertippa; sannol. till PIPPLA v.¹,]

När jag var liten så var jag PIPPLIG med maten, särskilt med kött. Vi hade får, grisar och tjurar hemma, fåren och tjurarna gick ute från tidigt på våren till sent på hösten och grisarna hade en rymlig box och fick en hel halmbal varje dag. Vi hade alltid kött i frysen i mängder. Kött var en naturlig del av kosten i min familj och det var lika naturligt att vi aldrig köpte något kött i affären. Kyckling fick vi sällan, men då och då slaktades tuppkycklingar eftersom det inte går att ha obegränsat med tuppar i en flock med hönor och då åt vi naturligtvis upp dem.

Det här ledde till att jag blev väldigt misstänksam mot kött som serverades på alla andra ställen än hemma. Vad var det för något, var det gott, smakade det konstigt, helt enkelt VART KOM KÖTTET IFRÅN? Detsamma gällde mjölken, vi köpte mjölk direkt från en bonde och det som kom i tetrapack, eller, ännu läskigare, stora behållare i skolmatsalen, var mest bara konstigt. Då drack jag hellre vatten och petade misstänksamt i köttet.

Jag var alltså, på ren östgötska, pipplig. Detta ledde i längden till att jag blev vegetarian, för vem vill äta mat man inte känner till? Eftersom kött dessutom började göra mig illamående i tonåren och jag mer och mer tyckte att det var himla märkligt att vi äter en del djur men inte alls andra utan att det är någon större skillnad på arterna började jag ifrågasätta varför vi äter kött. Då jag inte kom på något bra svar på den frågan så slutade jag helt enkelt. Varför ska någon behöva dö för att jag ska äta hen när jag överlever fint utan att äta kött?

Tillbaka till inledningen och dessutom det faktum att köttskandal på köttskandal härjar i Europa. Det är hästkött i lasagnen, IKEAs köttbullar är inte svenska och innehåller också hästkött. Kött blir billigare och billigare, många köper importerat eftersom det är så BILLIGT och de vägrar liksom att inse att det ALLTID är någon som betalar priset. Om det nu inte är en rumänsk häst i fläsket så är det ju en gris som troligen aldrig haft ett halmstrå i sin box och förmodligen blivit biten i svansen, om den överhuvudtaget haft någon.

Nu vill jag väcka en udda tanke, nämligen vilken himla sund unge jag var när jag var liten!

Pipplig, ja kanske, men det är ju NATURLIGT att vara skeptisk mot mat man inte vet vart den kommer ifrån. VARFÖR är det så hedervärt att glatt och glupskt äta mat utan att ifrågasätta vart den kommer ifrån och vad den utsatts för innan den landade på din tallrik?

TÄNK OM alla tänkte som mitt barna-jag, då hade det aldrig lönat sig att stoppa häst i lasagnen eller färgat fläskfilén röd för att att alla hade redan krävt att få veta exakt vilken gård köttet kom ifrån och de hade åkt till just den gården för att se på kosläppet och garantera utevistelse och halm i boxarna! Ingen hade enbart jämfört priser utan snarare ursprung. Och fick man inte tag på kött med godkänt ursprung, då hade man helt enkelt fått hoppa över köttet den dagen och hellre äta något vars ursprung kändes säkrare. Det känns väl som en himla bra idé?

Jag vill alltså HYLLA alla pippliga barn som ställer frågor och kräver svar. Det är en härligt sund inställning att vara både kritisk och skeptisk! Mer pipplighet åt folket skulle absolut leda till bättre kontroll av vår mat, det är jag övertygad om, så pippla på!

PS. Om du inte vet hur man är pipplig så kommer här några tips:

  • Be att få veta namnet på lammet som lammracken kom ifrån på restaurangen
  • Skicka ut all mat som inte servitören kan säga ursprungslandet på utan att du misstänker att han ljuger
  • Be att få ett prov av köttet på lunchrestaurangen för DNA-test
  • Köp aldrig färdiga kötträtter typ köttbullar och lasagne
  • Ifrågasätt det billiga priset i butiken och undra hur det kan vara så billigt
  • Be att få se etiketten på allt kött du blir bjuden på hos andra och vägra äta annat än svenskt kött
  • Köp kött, ägg och mjölk från din lokala bonde
  • Odla egna grönsaker
  • Ät dessutom helst grönsaker efter årstid eller
  • Ta den smidigaste vägen och bli VEGETARIAN 😉

Kvinnodagen, filmer och historier för barn

Ida inspirerade mig till en blogg idag utifrån sitt tema om hur man kan göra sagor och barnsånger lite mer jämställda. Eller lite mindre mansdominerade kanske man ska säga.

Bechdeltestet är ett test man kan göra på film. Det är väldigt enkelt, en film klarar testet om det finns fler än en kvinna som har en namngiven roll i filmen och att de två pratar med varandra om något annat än män. Det är skrämmande få filmer som uppfyller detta. Män i filmer pratar ofta med varandra om annat än kvinnor, de är huvudpersoner medan kvinnor är accessoarer, något som mannen kan ha som prydnad, en snygg statussymbol, något man kan ligga med eller använda på något annat sätt. Det finns ofta en kvinnlig huvudperson i filmer, men ofta är hon ensam tjej i en flock av män. Och hon är alltid snygg. Fula tjejer gör sig liksom inte på film eller tv, oavsett ålder. Det är bara om hon ska vara avskräckande som hon kan vara ful, men då är hon äckligt ful. Alldagliga vanliga tjejer med en och annan cellulit finns alldeles för sällan. Det finns liksom inget utrymme för tjejer som vaknar utan makeup och som har mens en vanlig tisdag. Tjejer som är busiga, råkar fisa vid fel tillfälle, bjuder på sig själva eller ve och fasa inte har rakat sig under armarna.

Märkligt nog stämmer det här även på barnböcker och barnfilmer. I Bamse är det till exempel alltid Lille Skutt och Skalman som hänger med på äventyr medan Brummelisa sköter hemmet. I Kalle Anka finns långa rader av äventyrslystna manliga figurer och några få kvinnliga som främst bryr sig om läppstift och fina middagar. Christopher Robin har inte ett enda tjej-mjukisdjur i Sjumilaskogen och Smurfan är märkligt ensam av kvinnligt kön i Smurfbyn. Tjejer är passiva, söta och nästan alltid ensamma. Finns det flera pratar de sällan med varandra och gör de det så handlar samtalet allt som oftast om någon av de manliga huvudrollsinnehavarna. Troligen han som är sötast.

Jag vill inte att mina framtida barn ska växa upp med de här stereotyperna för hur tjejer och killar ska vara, jag vill att tjejer ska växa upp utan att känna att de måste vara söta eller ha fin kläder. Och jag vill absolut att de ska ha härliga roliga förebilder som har intressen utöver killar, kläder och smink. Är det för mycket begärt av författare, manusförfattare, serietecknare och regissörer?

Jag tycker inte det. Gör du?

De goda människornas tystnad

Ni vet Martin Luther King? Ja alltså han var en amerikansk icke-våldsförespråkare som dog 1968 och han sa bland annat de här bevingade orden

Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad

och det är ett citat som jag vill slå ett slag för. Det senaste året så har en smygande trend synts, ett tuffare klimat, en legitimitet att uttrycka sig på ett sätt som är främlingsfientligt. Ett pyrande missnöje över att vi svenskar få stå tillbaka och offra våra traditioner för att ”någon” kräver det. Vem ”någon” är är lite oklart men det kan röra sig om PK-maffian, feministerna eller muslimerna.

Min uppmaning är att tänka ett varv extra innan man postar inlägg som snurrar på den här trenden utan att kolla vad det handlar om först! Sekvensen ur Kalle Ankas Jul till exempel, visste ni att den lilla svart dockan är ett typiskt exempel på en pickaninny, en slags karikatyr som flitigt användes i USA för att avhumanisera svarta? De bortklippta sekvenserna handlar om att Disney inte vill stå för de värderingarna genom att använda sig av en sådan bild! Du som person har kanske inte vet det och då inte heller lägger in de negativa värderingarna i det, men tänk på alla de som faktiskt VET vad det handlar om? Läs gärna länken om pickaninys men även Carnebros inlägg är mycket läsvärt!

Förutom att tänka lite extra innan man postar vidare upprörda statusar på facebook så fort någon har plockat bort pepparkakssången ur ett luccetåg så tycker jag verkligen att vi inte ska ställa upp på att folk runt omkring oss utrycker sig rasistiskt och fördomsfullt utan att reagera på det! Det är väldigt enkelt, om någon säger något fördomsfullt, säg bara

Vad sa du nu? Tycker du verkligen så? För att det låter som att du generaliserar väldigt mycket nu och skyller allt ditt elände på en folkgrupp som har flytt hit för att komma undan krig och fattigdom?

Jag tror nämligen att det ligger väldigt mycket i vad Martin Luther King sa, visst är onda gärningar onda, men det är oftast bara ett fåtal av oss som är ONDA! Resten av oss, som du och jag, är de som måste säga stopp!

Jag fick igår höra att jag är emot yttrandefriheten för att jag tycker att det är fel att uttrycka sig rasistiskt! Jag säger att om du hör det när du försöker protestera mot ett rastistiskt eller fördömande budskap, lyssna inte på det! Yttrandefrihet har inget med saken att göra! Yttrandefrihet står i vår grundlag, det handlar om att man inte ska hamna i fängelse för att man tycker olika från staten, eller att du inte kan få sparken för att du har en annan politisk åskådning än din chef. Att påstå att man är emot yttrandefriheten för att man inte tycker att det är okej att säga fördomsfulla saker är som att säga att man är emot yttrandefriheten om man protesterar mot mobbing!

Vad gäller PK (politisk korrekthet) så är man PK om man tycker att människor har lika värde, att män och kvinnor är lika värda, att människor ska få betalt för sitt arbete. Att man tycker att människor med olika sexuell läggning, religion och ursprung har samma värde. Jag förstår faktiskt inte vad som är fel med det? Att vara feminist innebär att tycka att kvinnor ska ha lika lön  som män för samma arbete. Att tycka att kvinnor och män är lika bra, har samma värde. Jag har väldigt svårt att förstå hur det kan vara ett skällsord att bli kallad feminist? Det måste väl ändå vara betydligt värre att bli kallad politiskt inkorrkt och feministmotståndare och alltså förespråka fördomar mot olika etniska grupper, tycka att homosexuella hör hemma i helvetet, och att hävda att kvinnors enda rätta plats är i hemmet och att mannens röst må råda?

Jag vill leva i ett samhälle som är tillåtande och vänligt, där människor kan samsas om att vi är olika, där diskussioner fokuserar på lösningar och inte problem! Och framför allt vill jag leva i ett samhälle som ALDRIG skyller sina problem på en grupp av människor som klumpas ihop på grund av etniskt ursprung!

Varför inte bara se oss så som vi är, små små varelser som alla bor på den stora gemensamma planet som vi kallar Jorden och bara tänka VI istället för vi och dom?

Hyckleri och häxjakt

Svenska folket är på jakt. Offret är Parken Zoos djurparkschef som nu fått kicken. Såklart måste någon bära hundhuvudet (vilket märkligt uttryck egentligen) för djuren i frysen och de där lögnerna om att djuren omplacerats. Jag vidhåller att djurparker gärna ser att allmänheten tror att alla djur omplaceras och tas hand om på ett bra sätt, men faktum kvarstår att djur slaktas av platsbrist och för att man helt enkelt inte har möjlighet att ha massor av unga hanar i parkerna. Genetiskt värdefulla djur sparas naturligtvis, men  kastrerade djur och inavlade djur har ju i sig inget värde i en genpool och börjar de bli uttjatade och måste bytas ut mot något mer spännande så byts de såklart ut.

Jag tycker självklart inte att djurparker ska missköta sina djur och gör de det så ska de anmälas! Det är ju självklart! Men att offentligt hänga en person som visserligen uttryckt sig klumpigt och farit med osanningar som ALLA köper fast de inte borde, det tycker jag är idiotiskt! Hur kan man rimligtvis tro att alla djur kan placeras om och dessutom bli förbannad om man får reda på att de avlivas? Jag tycker inte att man har rätt att bli förbannad om man inte  har ett rent samvete själv. Jag kan slå vad om väldigt mycket pengar att minst 90 % av alla dom har skrivit hatmail till djurparkschefen har kött hemma i sin egen frys som de inte kan garantera kommer från djur som haft ett bra liv, djur som aldrig stått på spaltgolv, som alltid haft rejält med halm under klövarna, fått njuta av solens strålar och färskt gräs direkt från marken under somrarna. Eller som fått vara hos sin mamma som liten, aldrig fått sin svans tuggad på  av uttråkade kamrater eller, och detta är nog allra viktigast, inte blivit dödad i förtid??? Hur många djur som hamnar på tallriken i modern tid har fått leva tills de har blivit gamla?? Och ändå ska djurparkschefen avlivas och stoppas i en frys för att de avlivat tre pumor som ändå levt en betydligt längre tid än de flesta djur omkring som som inte är sällskapsdjur?

Ursäkta men jag förstår faktiskt inte logiken.

Vi blir lurade konstant hela tiden. Reklamfilmer om grisar som flyr till Sverige för att här får de ströva på grönt gräs och sova på gyllengul halm (Citygross), andra där svartvita mjölkkor har sina kalvar med sig på grönbetet (Bregott) och just nu sitter reklampostrar upe över hela Sverige där en fiskare i en båt precis har bärkat en lax från havet. En lax som i verkligheten lever i stora korgar, tätt tätt packade med hundratusentals kamrater där de orsakar miljöförstöring (syrefria bottnar och övergödning) och dessutom är anledningen till att massor av fiskar tas upp ur haven för att bli foder.

Så, om det är så hemskt att bli lurad, varför äter så många fortfarande kött som de inte vet bakgrunden på? Hur kan man fortsätta äta gris efter att Djurrättsalliansen visade vad som händer på grisgårdar i Sverige för två år sedan? Hur kan man fortsätta äta lax trots att faktan FINNS där?

Missförstå mig rätt nu, självfallet vill jag att djuren ska behandlas bra på djurparker och jag tycker faktiskt väldig illa om hela konceptet djurpark. Men jag tycker ännu värre om när djur far illa och framför allt inte fåt leva ut sina naturliga beteenden utan istället tvingas ta till stereotypa beteenden för att klara av sin vardag. Då menar jag alla djur! Även de som ligger på näthatarnas middagsbord!

Nä om det är något som gör mig förbannad så är det människor som hatar och hotar, när de inte är bättre själva! Dessa hycklare som gärna härjar så länge det är handlar om saker som de själva måste göra avkall på. Som att äta vilket kött som helst utan att ha en tanke på vart det kommer ifrån…

Olidligt

Ja. Olidligt spännande. Jag önskar att jag hade nerver av stål. Och, som sagt, obegränsat med pengar. Utgången av detta är oviss, och när klara besked finns så ska jag sluta mumla i skägget. Jag lovar 😉

Idag pratas det om djurparker. Jag kollade på Kalla fakta igår och visst, det framställs på ett sensationellt sätt, så klart. Men vad är sanning och vad är inte så farligt? Jag tycker att om djur är döda så spelar det väl inte så himla stor roll hur de förvaras egentligen. Vi tar ingen större hänsyn till dem i något avseende, på djursjukhusen staplas djuren på varandra om det är trångt om utrymme och om man är upprörd över att djuren slängs i frysrum när de är döda så kanske man verkligen ska tänka över om det är värdigt att gasa djur till medvetslöshet för att sedan hänga upp dom och skära halsen av dem? Hur mycket värdighet ligger det i att bli korv egentligen? Och om man nu ändå hamnar i frysen, spelar det så stor roll om man är styckad eller hel?

I övrigt så känner jag igen djurparkschefens lättflytande lögner om djur som flyttat och placerats om trots att de ligger i frysen. Jag har själv många gånger sagt att djuren placeras om när jag jobbade på Kolmården, trots att jag vet att många av ungarna slaktas på hösten. Vem kan rimligtvis ta hand om alla hanar som föds när så många arter vill leva i flockar med många honor och någon enstaka hane? Hälften av alla djurungar som föds är ju hanar och de måste ju ta vägen någonstans, ofta är då detta någonstans slaktbänken och sedermera frysen. Att avliva pumorna trots att de säkert kunnat leva många år till för att man vill ha platsen känns inte heller som något unikt, även om jag inte har något exempel på det själv.

Den värsta lögnen jag upprepat och upprapat är dock den om stereotypa beteenden, dvs störda beteendemönster som djur kan göra när de vantrivs och inte får utlopp för sina naturliga beteenden. ”Nej nej, djuren får inga stereotypier här på Kolmården, här har de det så bra”, ”hon utvecklade det beteendet innan hon kom till oss, för här mår alla djur så bra” osv osv när jag vet att det inte är normalt att gorillan Enzo sitter och dricker i en kvart för att sedan kissa fem ggr på en halvtimme, eller försöken att bortförklara att schimpanshonorna dricker sitt eget kiss trots att nästan alla faktiskt är födda i parken.

Av den anledningen blir jag därför inte särskilt förvånad över att djurparkschefen ljuger så lätt. Det ligger liksom i sakens natur, för vem vill berätta sanningen om hur djuren mår eller vart de tagit vägen när den sanningen verkligen inte ger någon bra reklam?

Äta djur

20120625-131328.jpg

Jag har nu läst ut ”Äta djur” av Jonathan Safran Foer och jag säger bara läs den! Allt som du faktiskt inte ville läsa står i den här boken, frågan är hur länge man kan försvara sig med att man inte visste att det var så illa? Den här boken tar upp allt, vissa partier kan jag inte ens läsa, men resten suger jag i mig som en svamp. Och jag har aldrig vait så glad att jag inte äter kött.

Till exempel:

  • Från varje räktrålare kastas 80-90 % över bord som bifångst, död eller döende, för ett ½ kg räkor så har 13 kg andra marina djur fått sätta livet till. Fiskar man tonfisk dödas 145 andra arter regelbundet, såsom en hel hög med olika arter av haj, albatrosser, tumlare till exempel.
  • Om ett djur faller av till exempel utmattning på väg till slakt så slängs de i en container eller i en hög av andra djur. Där dör de så småningom av trycket från djuren som lastas ovanpå, syrebrist eller svält. En tacka som räddades från en hög med döda och döende djur levde i 10 år efter att hon fått vatten och mat. TIO år!
  • Kalkoner i USA har avlats så att de tappat förmågan att para sig eller att bli äldre än vad som motsvarar en 12-årig människa. ALLA kalkoner insemineras och ger stora mängder antibiotika för att de överhuvudtaget ska överleva.
  • Barn som lever i närheten av en grisfarm i USA har dubbelt så stor risk att få astma och många, både vuxna och barn, får återkommande näsblod, kroniska diarréer och värk i öronen och även psykiska besvär som depression, ilska och kronisk trötthet.
  • Att vi har djuren i djurfabriker utgör ett prima grogrund för nya muterade virus. Spanska sjukan, som tog livet av kanske 50-100 miljoner människor var ett muterat fågelinfluensavirus från höns. Nu senast hade vi svininfluensan, men vad kommer härnäst? Det finns 50 miljarder höns i världen idag, en hissnande summa och alla de har förmågan att mutera virus och/eller antibiotikaresistenta bakterier.
  • I USA föreskrivs varje år 1,4 m miljoner kg antibiotika varje år, till djuren som ska bli mat skrivs det ut 8,1 miljoner kg enligt branchens egna uppgifter. Dock finns uppgifter på att branchen underrapporterar med minst 40 %. Vi har problem med multiresistenta bakterier, undra varför?
  • Försiktiga beräkningar visar att gödsel från djurfabriker har förorenat 56 000 km flod i 22 delstater och i enbart dokumenterade fall har 13 miljoner fiskar dött av förgiftning orsakad av gödsel. Gödseln innehåller inte bara skit utan även ammoniak, metan, vätesulfid, kolmonoxid, cyanid, fosfor, nitrater och tungmetaller. Dessutom salmonella, kryptosporider, streptokocker och girardia. Och sprutor, kroppsdelar, döda foster, kanyler, efterbörd, döda kultingar, spyor, hår och var. Inte så konstigt att fiskarna blir förgiftade och människorna sjuka?
  • Temple Grandin redovisade på ”regelbundet förekommande AVSIKTLIG grymhet” mot djur i 32 fall vid FÖRANMÄLDA inspektioner av slakterier. Hur mycket grymhet förekommer när inspektörer inte är på plats då? Det kan röra sig som elpåfösare i analöppningen, slag med blyrör, bryta av svansen med händerna, slita huvudet av höns, inte avliva nötkratur ordentligt (de avblödar bättre om hjärtat fortfarande slår) så att de fortfarande lever när de flås och får benen avsågade.

Och det slutar inte där. Det finns hur mycket som helst. Så länge myndigheterna blundar för att det förekommer, så länge företagen som producerar kött bara bryr som om produktion och pengar och så länge människor köper och äter detta kött så kommer det att produceras. Djuren lider och jag tycker inte att vi ska prata om att vi ska producera djur som lider så lite som möjligt, vi borde prata om att djur helt enkelt inte ska lida. Oavsett om det är en kyckling, en gris, en kalkon eller en ko.

Jonathan Safran Foer skriver en väldigt tänkvärd sak i slutet av boken om empati. Att det är som en muskel, att ju mer man tränar sin empati, desto bättre blir man på det. Varje val man gör kan man göra med hjärtat eller med hjärnan. Man kan köpa det billiga och lätta för att man kan laga det och för att ”kött är gott”. Eller så kan man välja med hjärtat och varje gång man handlar, försöka göra ett val som skadar andra allra minst eller helst inte alls.

I Sverige är det inte lika illa som i USA. Det tror jag på fullt allvar. Men ändå, många av våra köttproducenter blir större och större, Djurrättalliansen m fl rapporterar gång på gång om hur det ser ut hos grisfarmar i Sverige och kvällstidningarna rapporterar om grisar som far illa på slakterierna. Det är inte idealt och det är inte på väg åt ett bättre håll. Vissa grisar lever ett bättre liv, jag har själv sett KRAV-grisar som har det riktigt bra. Men handen på hjärtat, när du står i köttdisken, tar du det dyra KRAV-märkta naturbetesköttet då eller väljer du den danska fläskfiléen?  Låter du hjärtat eller plånboken bestämma? Kanske är det betydligt  lättare att göra valet att inte äta kött eller fisk. Då är du ju åtminstone säker på att inget djur har skållats levande eller dött i onödan för att du ska få mat ikväll.

Kanske känner du också, efter att ha läst den här texten, att du inte vill läsa den här boken, inte vill veta. Ja, det är nog så de flesta väljer, att inte ta in information om hur världen ser ut. Att titta bort, att slippa ta obekväma beslut. Det är mänskligt, försvarbart och så gör de allra flesta i många fall så du är i så fall i gott sällskap. Men är det det bästa valet?

Vad väljer du?

Proteiner proteiner proteiner – och fett

Om man är vegetarian lever man på sallad – det är faktiskt en vanlig missuppfattning. Jag menar då inte bara hos ”vanliga” människor utan även hos proffs som faktiskt har studerat en utbildning för att bli kock. Det här yttrar sig genom underfundiga kommentarer som att gräsmattan finns utanför och mer eller mindre artiga frågor om mina matvanor. Allra oftast så är folk vänligt intresserade och i så fall pratar jag gärna om mina kostvanor!

Om jag blir bjuden på mat hos vänner och bekanta så är maten oftast riktigt bra! Känner personen i fråga att hen inte riktigt vet vad hen ska servera så frågar man ofta mig och då svarar jag såklart! I andra fall kanske det är enklast att jag tar med mig något, det brukar väldigt sällan vara ett problem!

Ibland blir maten däremot ett problem och då är det sällan privatpersoner inblandade utan snarare proffs. Jag tycker inte att jag ska behöva äta bara sallad eller pizza när jag är ute på restuarang. Jag är ju ändå en betalande kund som har rätt att få samma service oavsett om jag äter kött eller inte. Jag vill inte behöva ”hitta på min alldeles egna pasta med grönsaker” som servitrisen på Harrys tyckte, det är mycket billigare och roligare att laga maten själv hemma i så fall. Godare också, troligtvis. Jag vill heller inte äta pizza om mina kompisar äter ”riktig” mat.

Ett annat problem är näringvärdet i maten. Bara sallad säger sig ju självt att det inte är så högt näringsvärde i. Javisst finnns vitaminer och kanske fett om det finns en dressing, men protein finns det inte så mycket. Just protein är verkligen en bristvara i vegetarisk mat på restauranger! Kanske är det falafel som faktiskt är bäst att äta ute, då vet jag ju att jag iaf får lite kikärter?

Hemma äter jag soja i form av halvfabrikat, men ofta gör jag egna biffar eller liknande i form av linsbiffar, någonting med bönor eller kanske kikärter. Jag försöker att äta protein till alla måltider tillsammans med sallad och något fett just nu eftersom allt ätande av kolhydrater (framför allt bröd) gjort mig aningen fluffigare i konturerna (läs: fet) sen jag började på Verket och därmed slutade röra på mig i tjänsten.

Det svåraste med att vara vegetarian OCH bry sig om vad man äter är att man alltför ofta stöter på fördomar såsom den om att näringslära av någon anledning inte är applicerat på oss som inte äter kött, fisk eller kyckling. När mina köttätande arbetskamrater får en rejäl biff med klyftpotatis får jag därför en raggmunk. EN (1) raggmunk. Priset för denna raggmunk innehållande potatis och mjölk och som serverades med två små broccolikvistar och två tomathalvor var det gentila 130 kr. Denna lunch skulle hålla mig på fötterna genom en arbetsdag där vi jobbar ute i fält, bedömer marker och försöker planera/genomföra en kurs för deltagare från alla Sveriges länsstyrelser. Det säger sig väl självt hur det gick?

Jag tycker i ärlighetens namn att det är rätt märkligt. Varför serveras inte protein tillsammans med något fett till vegetariska rätter för? Varför förväntas det att jag ska vara nöjd och glad med till exempel ris och någon bit zucchini, när alla andra får mat från hela kostcirkeln?

Det här är naturligtvis inte ett problem när man inte äter ute så ofta, det har inte varit ett så stort problem innan. Men nu är läget annorlunda, dels äter jag ute tre dagar per vecka nästan alla veckor i maj och dels försöker jag dra in på kolhydraterna och i vart fall inte gå upp i vikt när jag är ute på tjänsteresor. Inte en lätt uppgift, jag lovar.

Vem tjänar på att jag tycker sämre om mig själv?

För ett tag sedan så ramlade jag in på bloggen Underbara Clara och den är ju ärligt talat rätt skön. Jag följer den inte, men alltså, hon verkar vara en reko tjej 🙂 Iaf, i kommentarsfältet till ett inlägg som jag har glömt vad det handlade om så hittade jag en kommentar gjord av Ida där hon länkar till en film på Youtube som heter Killing us softly. Det är en filmsnutt som handlar om reklam. Filmsnutten handlar också om varför reklam jobbar hårt på att sänka vår självkänsla, varför de vill få oss att må sämre och vara mindre nöjda med oss själva och vilka som tjänar på att få oss att tycka att vi är dåliga, fula, tjocka, har fel form, är fel. Om vi tycker att vi är dåliga så konsumerar vi nämligen mer. Konstigt va? Ändå så verkar det vara så. Av den anledningen blir vi matade med edeal som många gånger är helt omöjliga att nå. Det är nämligen så att nästan alla bilder runtomkring oss på smala lyckade vackra människor har blivit manipulerade. Det är också så att väldigt många bilder av kvinnor avbildar oss på ett sätt som får oss att verka mindre och objektifierade. Vi ska vara tysta, snälla, söta och små. Barnsliga. Det kvinnliga idealet enligt reklamen är trådsmal med stora ögon som blickar uppåt som att vi är mycket mindre än vad vi är, mjuka läppar gärna med ett finger framför som visar att vi ska vara tysta, vi är bräckliga och står ofta med tår och knän riktade inåt. Det är verkligen inte någon jag vill vara.

Den här filmen belyser allt detta och mer! Efter att ha sett den så är jag mer kritisk till bilder uppslängda på reklampelare. Den där tjejen i bikini som man inte ser ansiktet på som finns överallt just nu till exempel. Satan vilken kropp hon har, men hur ser hon ut i verkligheten?? Dessutom, varför får vi inte se hennes ansikte?

Orkar du inte se hela, se iaf den här! Här belyser Jean verkligen skillnaden mellan reklam riktad till män och kvinnor. Och dessutom är det underhållande 😉

Om att vara självkritisk. Och om att inte vara det.

Jag försöker att tänka igenom vad jag gör och hur jag framställer mig själv ganska ofta. Jag hamnar lätt i diskussioner och även om det kanske inte alltid märks så rannsakar jag mig själv efteråt om inte kanske tillräckligt ofta mitt i ”stridens hetta”. Jag tänker igenom vilka strider jag i framtiden ska undvika och vilka som faktiskt bör tas. Det är inte helt enkelt. I många fall så är det omöjligt att tänka att man ska ändra andras åsikter, om man till exempel tycker att belöningsträning är uselt och inte fungerar så är det nästan omöjligt att övertyga denne om motsatsen. Då är det lätt att tänka att det är meningslöst att diskutera. Å andra sidan så är det väldigt viktigt att vi vid företeelser som vi tycker är moraliskt förkastliga, märkliga eller bara fel markerar detta. Om alla tillåts uttrycka åsikter som är är våldsamma, rasistiska eller fördomsfulla utan att någon reagerar så tror jag att det vore väldigt negativt för vårt samhälle.

Vi har yttrandefrihet, men med det följer också ett ansvar. Ett ansvar, inte bara mot oss själva utan också mot alla i vår omgivning. Ett ansvar att inte mobba, inte skada varandra, ett ansvar att hålla en god ton. Å andra sidan är yttrandefriheten ett av de viktigaste instrumenten i en demokrati. Man MÅSTE få uttrycka kritik mot samhället, mot regimen, mot företeelser utan att straffas för det. Det här är en svår balansgång som är väldigt aktuell i dessa dagar med rättegången mot Breivik i full gång. Hur gör man för att tillåta regimkritiska åsikter, men samtidigt inte tolerera att främlingfientliga åsikter, hets mot folkgrupp, uttrycks? Och vem avgör vilka åsikter som är okej att uttrycka? Eller, i ett lite mindre perspektiv, hur uttrycker man sig själv på Facebook och i bloggar för att kritisera företeelser som man inte gillar utan att samtidigt peka ut människor som kan tänkas ta det personligt? Det är inte helt lätt, men jag tycker att det här är viktigt. Om jag till exempel skriver ett inlägg om att jag tycker att det är fel att föda upp djur under industriella omständigheter så betyder inte det att jag kritiserar eller tycker illa om alla som äter kött. Om jag tycker att skönhetsidealet är fel och att jag tycker att det är trevligt med butiker som använder kurviga, normalviktiga skyltdockor så är det ingen kritik av smala människor. Om jag uttrycker att jag tycker att kvinnlig omskärelse är fel så betyder det inte att jag tycker att alla muslimer i afrikanska länder där omskärelse förekommer är dåliga människor.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, att vi alla har ett ansvar för hur vi uttrycker oss och att vi har ett kollektivt ansvar för att se till att våra moraliska riktlinjer följs. Om man inte tycker att det är rätt att propagera för våld, varken mot djur eller människor så tycker jag att vi har ett gemensamt ansvar att säga det. Om man inte tycker att det är okej att grannen utrycker sig på ett nedvärderande sätt om invandrare, protestera!

Och, samtidigt, om vi INTE får uttrycka oss som vi vill i de fall som våra åsikter är obekväma så måste vi också protestera! Om jag vill säga att något är fel (inom rimliga gränser då förstås, så att ni inte missförstår) så ska jag få uttrycka det utan att straffas!

Länder eller organisationer som inte tillåter sina invånare eller medlemmar att uttrycka sina åsikter är ute på hal is ur demokratisk synvinkel. Blir man utsatt för hot om uteslutning ur en förening, eller utsatt för påtryckningar om hur man ska utrycka sig eller rösta, då har man passerat en tröskel.

Självkritik är bra, inom rimliga gränser. Är man en organisation, land eller rörelse så tycker jag att man ska använda sig av just det. Ofta. När jag satt som ordförande i Linköpings BK så använde vi oss av just det för att se hur vi kan få våra medlemmar att stanna längre, hur ska vi få dem att trivas bättre. Hur kunde just vår förening bli en bättre plats att vara på? Om väldigt många invånare i ett land är missnöjda med hur landet styrs, tänk igenom det och ändra på det! Om många medlemmar lämnar en organsition, tänk över varför! Om massor av till exempel agilityaktiva vill lämna SBK så är det kanske dags för SBK att tänka över varför det är så, istället för att värna om sina egna intressen.

Annars så reagerar vi precis så som alla tänkande varelser reagerar mot tvång och våld. Och det slutar sällan bra i längden för den som tvingar andra att foga sig mot sin vilja.