Category Archives: Djurrätt

Feminism vs djurrätt

På lite olika forum har jag de senaste dagarna sett att feminism och djurrätt ställs emot varandra på ett lite tråkigt sätt som om att brinna för jämställdhet mellan könen motsätter att brinna för djurrätt. Det är lite märkligt tycker jag och jag blev faktiskt både förvånad och besviken. Jag har på något sätt haft en känsla av att feminister och djurrättare ofta är ungefär samma personer, eller åtminstone att de kommer ungefär från samma sammanhang. Många som är både feminister och djurrättare är till exempel vänsterorienterade och att ha ett starkt rättesnöre och moral hör till båda tänker jag. Nu tänker kanske flera på extrema veganer som släpper ut minkar i skogen och därmed tycker att jag är snett ute, men förutom att det är väldigt få jämfört med den stora massan så syftar jag inte riktigt på det. Snarare det brinnande engagemanget för att bekämpa orättvisor och missförhållanden, oavsett vad det månde vara! Förtryck är förtryck precis som en gris är en gris även om en klär hen i slips och kavaj och jag har svårt att förstå hur en kan slåss mot kvinnoförtryck och samtidigt tycka att vår behandling av djur är helt okej?

Det som är lite extra spännande när en jämför förtryck inom olika grupper är att det allt som oftast är samma argument som används. Pelle Strindlund beskriver i boken Jordens herrar (som jag refererat till förut) hur samma argument som används för att motivera och förklara att djur behandlas på ett ofta undermåligt sätt i köttproduktionen var samma som användes för att försvara slaveriet. Flera av de argumenten har på samma använts för att försvara att kvinnor inte till exempel borde ha rösträtt. Kvinnor fördummas och kvinnliga egenskaper ges ett lägre värde för att motivera att kvinnor behandlas på ett sämre sätt. Tjejgrejer är sämre än killgrejer, tjejer blir ”hysteriska”, de är känsliga, styrs av känslor istället för intellekt osv. Det är precis samma sak för djuren. Deras högsta önskan är kanske inte att få rösträtt, men att säga att ”djuret vet inget annat, därför gör det inget att en behandlar det illa” är inte ett ovanligt försvar i diskussioner om djurs rätt att få röra sig naturligt, vara utomhus eller få utföra naturliga beteenden. Korkade fårskallar, se dum ut som en ko, vara dum som en åsna osv osv… Vi fördummar helt enkelt djuren för att försvara att vi behandlar dem dåligt. Vi använder till och med djur som skällsord till kvinnor, vilket då nedvärderar kvinnan till samma ”låga” nivå som djuren, till exempel, kossa, sugga, hynda eller bitch, det absolut vanligaste skällsordet till kvinnor i det engelska språket. Att vara djurisk är dåligt, precis som att kvinnliga egenskaper och känslor ofta degraderas till att vara sämre än manliga egenskaper och manligt intellekt (känslor har de väl inga?). Män utsätter dessutom ofta både kvinnor och djur för samma våld.

Ett annat exempel är objektifieringen av djur, att de ses som filé, ull, päls eller ett enda stort juver. Olika köttbitar som sitter på ett djur för att växa till sig, som på den här bilden. Att kossan lider varje gång hon förlorar sin kalv tas ingen hänsyn till så länge hon producerar mycket mjölk.

Kvinnor objektifieras på samma sätt till att vara ”titts and ass”, något en man använder till sex, eller kroppsdelar som på olika sätt ska sälja något som till exempel en skjorta som den här nedan. Bilden kommer ursprungligen från klädkedjan American apparell, men jag hittade den på det här intressanta blogginlägget som är mycket läsvärt!

skarmavbild_2013-05-15_kl_091634_51933550ddf2b33d5287355e

Är det skjortan eller stjärten som säljs på denna bild?

Objektifiering är ett stort problem eftersom det leder till att en tappar respekt och empati gentemot objektet. Kon har ändå inga känslor, åsnan hör inte när du använder ”dum som en åsna” som skällsord. Men att tappa respekten för någon gör att vi lättare kan behandla henom dåligt. Om en tänker att ”det är bara en katt” är det lättare att stoppa in senap i rumpan på den och skratta när hen i panik rusar därifrån. Om en inte förstår att en hund är en levande varelse med känslor så tycker en att det bara är roligt att slänga ner en raket i trädgården på en stackars hund och skratta när hen död faller till marken.

På samma sätt, om en är van vid att se kvinnor som slagpåsar, objekt som säljer saker med utmanande kroppsdelar eller objekt som en har sex med (inte tillsammans med) är steget mycket kortare till att ställa sig i kön för att gå in och stoppa upp en flaska i underlivet på en 16-årig berusad flicka.

Att ha medkänsla för djur och att ha medkänsla för människor – känslan är densamma. Att känna igen ett förtryck och att jobba mot det förtrycket – det är samma kamp.

För mig finns ingen motsättning alls.

Stress, uthängningar och annat jidder

Jisses vad det diskuteras på facebook just nu. Det är än det ena och än det andra och om man bara tittar där kan man nog lätt få intrycket att agilityhundar 1) blir slagna på daglig basis utan att någon reagerar och 2) är stressade så att de ha magsår. Det finns många användningsområden för internet och några av de sämre är att sprida rykten, spekulera i händelser och att hänga ut folk som hundmisshandlare.

I somras och även nu har välkända agilityprofiler hängts ut i bloggar och på facebook och jag tycker att det är ett otyg! Det är magstarkt att tycka att man själv är så perfekt att man har rätt att döma ut folk på rykten eller att ignorera deras ursäkter och förklaringar. Om man ser något på en tävling som man reagerar över, ta då upp det med domaren, tävlingsledaren eller med personen själv, blogga inte om det på ett sätt som får hela agility-Sverige att spekulera i vem det gäller och dra paralleller till hemskare händelser som just denna person oförtjänt får stå för. Många gånger finns det dessutom en förklaring till beteendet, eller så kanske personen bara har gjort ett misstag! Och hallå, misstag kan alla göra och skulle inte du vilja bli förlåten istället för uthängd om du skulle råka göra något ogenomtänkt någon dag? Vi pratar hela tiden om att vi måste vara snälla mot våra hundar, men våra medmänniskor då? Även våra konkurrenter förtjänar respekt och att bli behandlade på ett trevligt sätt tycker jag!

En annan diskussion handlar om stress. Stress beskrivs ofta som någon genuint dåligt, men då glömmer man att stress bara är ett samlingsnamn över en ökad mängd hormoner i kroppen. Stress är en förutsättning för att vi ska leva, ett sätt för oss att överleva i fara, att kunna springa fort och rädda oss undan. Stresshormon släpps ut i kroppen när vi idrottar, tränar, såväl som när vi har för mycket att göra. Stress är i sig inte dåligt. 

Om stresshormonerna däremot aldrig försvinner ut ur kroppen, då börjar det bli farligt för hälsan. Vi är inte gjorda för att adrenalin och kortisol ska härja runt i våra kroppar på heltid och till slut kan kroppen börja reagera på olika sätt. Hos en agilityhund som tränar hårt så finns såklart ofta ganska höga nivåer av stresshormon under träningen. Det tycker inte jag är något som helst problem så länge hunden har tid och förmåga att varva ner efteråt. Att alltid försöka hålla hunden från stress kan ju i sig vara stressande om det innebär att hunden är ostimulerad och av den anledningen får förhöjda nivåer av stresshormon.  Nej, att både ha stunder där man får springa fort, gasa och träna varvat med perioder av vila, det är det bästa, både för djur och människor. Att stress uppstår på träningen är alltså helt normalt.

Däremot så finns det såklart nivåer av stress som blir negativa, som om hunden blir frustrerad och inte vet vad den ska göra, eller att föraren misslyckas att kommunicera med sin hund. Hunden kan också var så stressad att den inte är mottaglig för information. I de lägena måste man såklart försöka göra situationen lättare så att hunden klarar av den. Men att tänka sig att hunden kan träna agility på ett bra sätt helt utan stresshormoner i kroppen, det är nog inte möjligt tror jag. I varje fall inte om man VILL att hunden ska ta i och vilja ta sig runt banan så fort som möjligt!

Just nu ligger mina hundar och sover här hemma. De återhämtar sig och vilar inför kommande ansträngningar. Kanske blir det lite fårvallning ikväll till exempel? Monster ska dessutom tävla agility i helgen med Josefin och AC! Då kommer definitivt hans stresshormoner samlas i kroppen och det är faktiskt helt ok 🙂

Jag avslutar med en film om anledningen till att vi kör agility! Kärleken till hunden och glädjen över att göra något riktigt roligt tillsammans

De kallade mig pipplig men jag skulle hellre kalla det ideal

PIPPLIG pi–’lig, förr äv. PEPPLIG, adj. -are. adv. -T. ( pepl- 1851–1889. peppl- 1857. pippl- 1827 osv.)
[sv. dial. piplig, pepplig, kinkig, gnällig; jfr sv. dial. pippla, peppla, pjunkig l. nyckfull flicka l. kvinna, nippertippa; sannol. till PIPPLA v.¹,]

När jag var liten så var jag PIPPLIG med maten, särskilt med kött. Vi hade får, grisar och tjurar hemma, fåren och tjurarna gick ute från tidigt på våren till sent på hösten och grisarna hade en rymlig box och fick en hel halmbal varje dag. Vi hade alltid kött i frysen i mängder. Kött var en naturlig del av kosten i min familj och det var lika naturligt att vi aldrig köpte något kött i affären. Kyckling fick vi sällan, men då och då slaktades tuppkycklingar eftersom det inte går att ha obegränsat med tuppar i en flock med hönor och då åt vi naturligtvis upp dem.

Det här ledde till att jag blev väldigt misstänksam mot kött som serverades på alla andra ställen än hemma. Vad var det för något, var det gott, smakade det konstigt, helt enkelt VART KOM KÖTTET IFRÅN? Detsamma gällde mjölken, vi köpte mjölk direkt från en bonde och det som kom i tetrapack, eller, ännu läskigare, stora behållare i skolmatsalen, var mest bara konstigt. Då drack jag hellre vatten och petade misstänksamt i köttet.

Jag var alltså, på ren östgötska, pipplig. Detta ledde i längden till att jag blev vegetarian, för vem vill äta mat man inte känner till? Eftersom kött dessutom började göra mig illamående i tonåren och jag mer och mer tyckte att det var himla märkligt att vi äter en del djur men inte alls andra utan att det är någon större skillnad på arterna började jag ifrågasätta varför vi äter kött. Då jag inte kom på något bra svar på den frågan så slutade jag helt enkelt. Varför ska någon behöva dö för att jag ska äta hen när jag överlever fint utan att äta kött?

Tillbaka till inledningen och dessutom det faktum att köttskandal på köttskandal härjar i Europa. Det är hästkött i lasagnen, IKEAs köttbullar är inte svenska och innehåller också hästkött. Kött blir billigare och billigare, många köper importerat eftersom det är så BILLIGT och de vägrar liksom att inse att det ALLTID är någon som betalar priset. Om det nu inte är en rumänsk häst i fläsket så är det ju en gris som troligen aldrig haft ett halmstrå i sin box och förmodligen blivit biten i svansen, om den överhuvudtaget haft någon.

Nu vill jag väcka en udda tanke, nämligen vilken himla sund unge jag var när jag var liten!

Pipplig, ja kanske, men det är ju NATURLIGT att vara skeptisk mot mat man inte vet vart den kommer ifrån. VARFÖR är det så hedervärt att glatt och glupskt äta mat utan att ifrågasätta vart den kommer ifrån och vad den utsatts för innan den landade på din tallrik?

TÄNK OM alla tänkte som mitt barna-jag, då hade det aldrig lönat sig att stoppa häst i lasagnen eller färgat fläskfilén röd för att att alla hade redan krävt att få veta exakt vilken gård köttet kom ifrån och de hade åkt till just den gården för att se på kosläppet och garantera utevistelse och halm i boxarna! Ingen hade enbart jämfört priser utan snarare ursprung. Och fick man inte tag på kött med godkänt ursprung, då hade man helt enkelt fått hoppa över köttet den dagen och hellre äta något vars ursprung kändes säkrare. Det känns väl som en himla bra idé?

Jag vill alltså HYLLA alla pippliga barn som ställer frågor och kräver svar. Det är en härligt sund inställning att vara både kritisk och skeptisk! Mer pipplighet åt folket skulle absolut leda till bättre kontroll av vår mat, det är jag övertygad om, så pippla på!

PS. Om du inte vet hur man är pipplig så kommer här några tips:

  • Be att få veta namnet på lammet som lammracken kom ifrån på restaurangen
  • Skicka ut all mat som inte servitören kan säga ursprungslandet på utan att du misstänker att han ljuger
  • Be att få ett prov av köttet på lunchrestaurangen för DNA-test
  • Köp aldrig färdiga kötträtter typ köttbullar och lasagne
  • Ifrågasätt det billiga priset i butiken och undra hur det kan vara så billigt
  • Be att få se etiketten på allt kött du blir bjuden på hos andra och vägra äta annat än svenskt kött
  • Köp kött, ägg och mjölk från din lokala bonde
  • Odla egna grönsaker
  • Ät dessutom helst grönsaker efter årstid eller
  • Ta den smidigaste vägen och bli VEGETARIAN 😉

Hyckleri och häxjakt

Svenska folket är på jakt. Offret är Parken Zoos djurparkschef som nu fått kicken. Såklart måste någon bära hundhuvudet (vilket märkligt uttryck egentligen) för djuren i frysen och de där lögnerna om att djuren omplacerats. Jag vidhåller att djurparker gärna ser att allmänheten tror att alla djur omplaceras och tas hand om på ett bra sätt, men faktum kvarstår att djur slaktas av platsbrist och för att man helt enkelt inte har möjlighet att ha massor av unga hanar i parkerna. Genetiskt värdefulla djur sparas naturligtvis, men  kastrerade djur och inavlade djur har ju i sig inget värde i en genpool och börjar de bli uttjatade och måste bytas ut mot något mer spännande så byts de såklart ut.

Jag tycker självklart inte att djurparker ska missköta sina djur och gör de det så ska de anmälas! Det är ju självklart! Men att offentligt hänga en person som visserligen uttryckt sig klumpigt och farit med osanningar som ALLA köper fast de inte borde, det tycker jag är idiotiskt! Hur kan man rimligtvis tro att alla djur kan placeras om och dessutom bli förbannad om man får reda på att de avlivas? Jag tycker inte att man har rätt att bli förbannad om man inte  har ett rent samvete själv. Jag kan slå vad om väldigt mycket pengar att minst 90 % av alla dom har skrivit hatmail till djurparkschefen har kött hemma i sin egen frys som de inte kan garantera kommer från djur som haft ett bra liv, djur som aldrig stått på spaltgolv, som alltid haft rejält med halm under klövarna, fått njuta av solens strålar och färskt gräs direkt från marken under somrarna. Eller som fått vara hos sin mamma som liten, aldrig fått sin svans tuggad på  av uttråkade kamrater eller, och detta är nog allra viktigast, inte blivit dödad i förtid??? Hur många djur som hamnar på tallriken i modern tid har fått leva tills de har blivit gamla?? Och ändå ska djurparkschefen avlivas och stoppas i en frys för att de avlivat tre pumor som ändå levt en betydligt längre tid än de flesta djur omkring som som inte är sällskapsdjur?

Ursäkta men jag förstår faktiskt inte logiken.

Vi blir lurade konstant hela tiden. Reklamfilmer om grisar som flyr till Sverige för att här får de ströva på grönt gräs och sova på gyllengul halm (Citygross), andra där svartvita mjölkkor har sina kalvar med sig på grönbetet (Bregott) och just nu sitter reklampostrar upe över hela Sverige där en fiskare i en båt precis har bärkat en lax från havet. En lax som i verkligheten lever i stora korgar, tätt tätt packade med hundratusentals kamrater där de orsakar miljöförstöring (syrefria bottnar och övergödning) och dessutom är anledningen till att massor av fiskar tas upp ur haven för att bli foder.

Så, om det är så hemskt att bli lurad, varför äter så många fortfarande kött som de inte vet bakgrunden på? Hur kan man fortsätta äta gris efter att Djurrättsalliansen visade vad som händer på grisgårdar i Sverige för två år sedan? Hur kan man fortsätta äta lax trots att faktan FINNS där?

Missförstå mig rätt nu, självfallet vill jag att djuren ska behandlas bra på djurparker och jag tycker faktiskt väldig illa om hela konceptet djurpark. Men jag tycker ännu värre om när djur far illa och framför allt inte fåt leva ut sina naturliga beteenden utan istället tvingas ta till stereotypa beteenden för att klara av sin vardag. Då menar jag alla djur! Även de som ligger på näthatarnas middagsbord!

Nä om det är något som gör mig förbannad så är det människor som hatar och hotar, när de inte är bättre själva! Dessa hycklare som gärna härjar så länge det är handlar om saker som de själva måste göra avkall på. Som att äta vilket kött som helst utan att ha en tanke på vart det kommer ifrån…

Olidligt

Ja. Olidligt spännande. Jag önskar att jag hade nerver av stål. Och, som sagt, obegränsat med pengar. Utgången av detta är oviss, och när klara besked finns så ska jag sluta mumla i skägget. Jag lovar 😉

Idag pratas det om djurparker. Jag kollade på Kalla fakta igår och visst, det framställs på ett sensationellt sätt, så klart. Men vad är sanning och vad är inte så farligt? Jag tycker att om djur är döda så spelar det väl inte så himla stor roll hur de förvaras egentligen. Vi tar ingen större hänsyn till dem i något avseende, på djursjukhusen staplas djuren på varandra om det är trångt om utrymme och om man är upprörd över att djuren slängs i frysrum när de är döda så kanske man verkligen ska tänka över om det är värdigt att gasa djur till medvetslöshet för att sedan hänga upp dom och skära halsen av dem? Hur mycket värdighet ligger det i att bli korv egentligen? Och om man nu ändå hamnar i frysen, spelar det så stor roll om man är styckad eller hel?

I övrigt så känner jag igen djurparkschefens lättflytande lögner om djur som flyttat och placerats om trots att de ligger i frysen. Jag har själv många gånger sagt att djuren placeras om när jag jobbade på Kolmården, trots att jag vet att många av ungarna slaktas på hösten. Vem kan rimligtvis ta hand om alla hanar som föds när så många arter vill leva i flockar med många honor och någon enstaka hane? Hälften av alla djurungar som föds är ju hanar och de måste ju ta vägen någonstans, ofta är då detta någonstans slaktbänken och sedermera frysen. Att avliva pumorna trots att de säkert kunnat leva många år till för att man vill ha platsen känns inte heller som något unikt, även om jag inte har något exempel på det själv.

Den värsta lögnen jag upprepat och upprapat är dock den om stereotypa beteenden, dvs störda beteendemönster som djur kan göra när de vantrivs och inte får utlopp för sina naturliga beteenden. ”Nej nej, djuren får inga stereotypier här på Kolmården, här har de det så bra”, ”hon utvecklade det beteendet innan hon kom till oss, för här mår alla djur så bra” osv osv när jag vet att det inte är normalt att gorillan Enzo sitter och dricker i en kvart för att sedan kissa fem ggr på en halvtimme, eller försöken att bortförklara att schimpanshonorna dricker sitt eget kiss trots att nästan alla faktiskt är födda i parken.

Av den anledningen blir jag därför inte särskilt förvånad över att djurparkschefen ljuger så lätt. Det ligger liksom i sakens natur, för vem vill berätta sanningen om hur djuren mår eller vart de tagit vägen när den sanningen verkligen inte ger någon bra reklam?

Äta djur

20120625-131328.jpg

Jag har nu läst ut ”Äta djur” av Jonathan Safran Foer och jag säger bara läs den! Allt som du faktiskt inte ville läsa står i den här boken, frågan är hur länge man kan försvara sig med att man inte visste att det var så illa? Den här boken tar upp allt, vissa partier kan jag inte ens läsa, men resten suger jag i mig som en svamp. Och jag har aldrig vait så glad att jag inte äter kött.

Till exempel:

  • Från varje räktrålare kastas 80-90 % över bord som bifångst, död eller döende, för ett ½ kg räkor så har 13 kg andra marina djur fått sätta livet till. Fiskar man tonfisk dödas 145 andra arter regelbundet, såsom en hel hög med olika arter av haj, albatrosser, tumlare till exempel.
  • Om ett djur faller av till exempel utmattning på väg till slakt så slängs de i en container eller i en hög av andra djur. Där dör de så småningom av trycket från djuren som lastas ovanpå, syrebrist eller svält. En tacka som räddades från en hög med döda och döende djur levde i 10 år efter att hon fått vatten och mat. TIO år!
  • Kalkoner i USA har avlats så att de tappat förmågan att para sig eller att bli äldre än vad som motsvarar en 12-årig människa. ALLA kalkoner insemineras och ger stora mängder antibiotika för att de överhuvudtaget ska överleva.
  • Barn som lever i närheten av en grisfarm i USA har dubbelt så stor risk att få astma och många, både vuxna och barn, får återkommande näsblod, kroniska diarréer och värk i öronen och även psykiska besvär som depression, ilska och kronisk trötthet.
  • Att vi har djuren i djurfabriker utgör ett prima grogrund för nya muterade virus. Spanska sjukan, som tog livet av kanske 50-100 miljoner människor var ett muterat fågelinfluensavirus från höns. Nu senast hade vi svininfluensan, men vad kommer härnäst? Det finns 50 miljarder höns i världen idag, en hissnande summa och alla de har förmågan att mutera virus och/eller antibiotikaresistenta bakterier.
  • I USA föreskrivs varje år 1,4 m miljoner kg antibiotika varje år, till djuren som ska bli mat skrivs det ut 8,1 miljoner kg enligt branchens egna uppgifter. Dock finns uppgifter på att branchen underrapporterar med minst 40 %. Vi har problem med multiresistenta bakterier, undra varför?
  • Försiktiga beräkningar visar att gödsel från djurfabriker har förorenat 56 000 km flod i 22 delstater och i enbart dokumenterade fall har 13 miljoner fiskar dött av förgiftning orsakad av gödsel. Gödseln innehåller inte bara skit utan även ammoniak, metan, vätesulfid, kolmonoxid, cyanid, fosfor, nitrater och tungmetaller. Dessutom salmonella, kryptosporider, streptokocker och girardia. Och sprutor, kroppsdelar, döda foster, kanyler, efterbörd, döda kultingar, spyor, hår och var. Inte så konstigt att fiskarna blir förgiftade och människorna sjuka?
  • Temple Grandin redovisade på ”regelbundet förekommande AVSIKTLIG grymhet” mot djur i 32 fall vid FÖRANMÄLDA inspektioner av slakterier. Hur mycket grymhet förekommer när inspektörer inte är på plats då? Det kan röra sig som elpåfösare i analöppningen, slag med blyrör, bryta av svansen med händerna, slita huvudet av höns, inte avliva nötkratur ordentligt (de avblödar bättre om hjärtat fortfarande slår) så att de fortfarande lever när de flås och får benen avsågade.

Och det slutar inte där. Det finns hur mycket som helst. Så länge myndigheterna blundar för att det förekommer, så länge företagen som producerar kött bara bryr som om produktion och pengar och så länge människor köper och äter detta kött så kommer det att produceras. Djuren lider och jag tycker inte att vi ska prata om att vi ska producera djur som lider så lite som möjligt, vi borde prata om att djur helt enkelt inte ska lida. Oavsett om det är en kyckling, en gris, en kalkon eller en ko.

Jonathan Safran Foer skriver en väldigt tänkvärd sak i slutet av boken om empati. Att det är som en muskel, att ju mer man tränar sin empati, desto bättre blir man på det. Varje val man gör kan man göra med hjärtat eller med hjärnan. Man kan köpa det billiga och lätta för att man kan laga det och för att ”kött är gott”. Eller så kan man välja med hjärtat och varje gång man handlar, försöka göra ett val som skadar andra allra minst eller helst inte alls.

I Sverige är det inte lika illa som i USA. Det tror jag på fullt allvar. Men ändå, många av våra köttproducenter blir större och större, Djurrättalliansen m fl rapporterar gång på gång om hur det ser ut hos grisfarmar i Sverige och kvällstidningarna rapporterar om grisar som far illa på slakterierna. Det är inte idealt och det är inte på väg åt ett bättre håll. Vissa grisar lever ett bättre liv, jag har själv sett KRAV-grisar som har det riktigt bra. Men handen på hjärtat, när du står i köttdisken, tar du det dyra KRAV-märkta naturbetesköttet då eller väljer du den danska fläskfiléen?  Låter du hjärtat eller plånboken bestämma? Kanske är det betydligt  lättare att göra valet att inte äta kött eller fisk. Då är du ju åtminstone säker på att inget djur har skållats levande eller dött i onödan för att du ska få mat ikväll.

Kanske känner du också, efter att ha läst den här texten, att du inte vill läsa den här boken, inte vill veta. Ja, det är nog så de flesta väljer, att inte ta in information om hur världen ser ut. Att titta bort, att slippa ta obekväma beslut. Det är mänskligt, försvarbart och så gör de allra flesta i många fall så du är i så fall i gott sällskap. Men är det det bästa valet?

Vad väljer du?

Som alltid..

.. när jag läser Djurens rätts medlemstidning så känner jag mig aktivistisk. För det första så borde jag verkligen sluta äta ost och utforska dagens veganostar istället. Det ska ju finnas smältbara ostar numera, förutom osten så lever jag ju nästan veganskt. Jag väljer havremjölk och grädden iMat från Oatley eller sojamjölk och margarin från Carlshamns, ägg låter jag bli. Men det var ju osten då..

Men det var inte den aspekten jag tänkte skriva om utan hur vi blir grundlurade hela tiden av media, reklam, lärare, you name it. Till exempel, vem har inte hört att mjölk ger starka barn? Vi har en stark tradition att dricka mjölk här i Sverige och jag tror det är Valios reklam som säger att en av de djupaste, mest grundläggande mänskliga rättigheterna är just ett glas god mjölk. Jag tycker det är lite märkligt eftersom jag naivt nog trodde att det var kalvens, inte människans, grundläggande rättighet att få kons mjölk, att det liksom var därför kon har mjölk från första början. Men så är det tydligen inte.

Tillbaka till det där att mjölk ger starka barn. Det är ett påstående som jag tycker är lite skumt. Vi dricker väldigt mycket mjölk i Sverige. Samtidigt så är Sverige ett av de hårdast drabbade länderna i världen när det gäller benskörhet. Till och med så hårt drabbat att det är en fråga som tagits upp som motion av Alf Svensson. Hur går det ihop sig liksom? Borde vi inte, när vi dricker så mycket mjölk, vara förskonade mot just benskörhet? Ett av råden för att undvika benskörhet är att äta mycket mejeriprdukter, samtidigt så finns det tydligen mindre benskörhet i utomnordiska länder där man dricker mindre mjölk? Hur går det ihop sig egentligen? Det finns faktiskt en bok som behandlar ämnet. Den heter Whitewash – the disturbing truth about cow’s milk and your health och är skriven av Joseph Keon. Det verkar faktiskt vara så att vi är lurade. Mjölk ger inte alls starka barn, eller ben för den delen. Iaf inte i kombination med en massa animaliskt protein (aminosyror) som liksom följer med mjölken (och allt kött vi äter) på köpet och som försurar våra kroppar. För att buffra drar då kroppen kalcium från skelettet och vi drabbas av benskörhet. Vill man ha starka ben så ska man alltså, förutom att motionera, äta en mer vegetabilisk föda, inte dricka mer mjölk. Alltså, grundlurade svenskar.

En annan aspekt är vårt djurskydd i Sverige. Det som oantastligt är bäst, för även om det dyker upp utredningar och avslöjanden om att det brister i djurhållningen så står ändå faktum kvar; det svenska djurskyddet är bäst i världen. Det är till och med så att Citygross har gjort en reklam om en gris som rymmer från något hemskt okänt land någonstans ända till Sverige för att bli dödad och uppäten av svenskar, bara för att vår djurhållning är så bra. Överlever gör grisen självklart inte (fast det visar förstås inte filmen), men det är ändå värt att springa många många mil för att bli dödad i ett svenskt slakteri och såld på Citygross vill reklamen få oss att tro. 

Alltså för att förtydliga, jag tycker att det är bra att Citygross bara säljer svenskt kött och att de betalar mer till grisuppfödarna. Men att grisarna har det så som det visas i filmen är ju inte sant! Djurens rätt anmälde reklamen och om det går det att läsa här. Om vi hela tiden hävdar att svenskt är bäst så kan vi ju utan dåligt samvete äta kött, utan tanke på vad just vår egen köttkonsumtion gör för miljön eller för just den grisen. Grisar i Sverige mår faktiskt inte bra (även om det säkert finns grisar som har det bättre än andra). De får inte, som reklamen visar, ligga på halm eller springa över gröna ängar.  Djurrättsalliansen fejkade inte filmerna som spreds och som de nu står åtalade för (medan de som ägde grisarna som kalasade på sina artfränder befriades från åtal), det hände och händer och kommer att förekomma så länge pengar är viktigare än djurens behov. Många många djur har magsår när de kommer till slakterierna för att dö en död som inte är så barmhärtig som medierna vill få den till. Hur kul kan det liksom vara på en skala att kvävas till döds av koldioxid? Tror ni inte att de känner panik när de inte får luft?

Nej, det farligt att hela tiden hävda att man är bäst för det invaggar oss konsumenter, men även producenterna, i en falsk trygghet. Vi går där och tror och tänker att hur illa det än är så är det bättre än någon annanstans och då tappar vi motivet och motivationen att bättra oss. Varför ska vi ändra oss, när det är alla andra som borde komma ifatt?

Det här kan egentligen bli hur långt som helst men jag väljer att stoppa nu. Dels för att det är trevligare att läsa flera lite kortare texter än en jättelång, dels för att mina sötnosar behöver gå ut. Mina sötnosar, som skyddas rätt så bra av lagen ändå, de har minimimått på de burar som de inte får sitta i mer än begränsad tid och de får inte lämnas ensamma mer än 6 timmar i sträck. De som har helt andra livsbetingelser och villkor än till exempel grisar trots att de är ungefär lika smarta. Trots att de förmodligen har ungefär samma förmåga att både känna smärta om de kanske skulle bli bitna eller glädje om de får springa fort fort över en sommaräng. Det är väl märkligt, eller hur?

Det kom ett brev, del 2

Kommer ni håg brevet jag fick häromveckan? Det inleddes då en förundersökning om förtal, men tydligen har de funnit att någon sanning kanske fanns i det som brevet handlade om. Det har publicerats två artiklar det om det i Motala-Vadstena tidning. Dels den här, som kom ut den 8 juni och dels den här, som publicerades idag. Hela historien är väldigt obehaglig tycker jag. Jag tycker självklart att tillvägagångssättet är vidrigt, om man vet sådant så tycker jag att man gör en anmälan till polisen, inte skickar ut ett brev till en massa människor. Samtidigt, det här är en tydligen känd hundperson. Jag mår illa när jag tänker på det. Tänkt att lämna in hunden på dagis och att den välrenomerade personalen gör övergrepp på din hund? Och så är det inte ens olagligt? Vad är det för värld vi lever i…?

Vad ska man välja?

Ni som läser min blogg har säkert inte missat att jag är vegetarian och har varit vegan? Jag väljer fortfarande gärna vegan-produkter i fom av yoghurt och margarin. MEN jag gillar också ekologiskt och produkter med så kort innehållsförteckning som möjligt. Tyvärr krockar de här båda alldeles för ofta. Om man vill ha en kort innehållsförteckning så är det oftast bättre att välja mjölkprodukter, men det tar emot eftersom jag inte är så förtjust i att 50 % av kornas kalvar (som ju är nödvändiga för mjölkproduktionen) säljs till köttproduktion, inte alltid under trevliga förhållanden. De kossor som (tack och lov färre och färre) står uppbundna i 9 månader om året har inte heller ett så kul liv, bättre är det ju om de får gå i lösdrift. Men man kan inte välja om man vill köpa mjölk från kor som gått i lösdrift, inte ens KRAV säger något om det.

Innehållsförteckningarna på vegan-produkter är ofta ganska långa och innehåller fortjockningsmedel och allt möjligt som jag inte vet vad det är. Samma ämnen kan man hitta i till exempel vanlig smaksatt yoghurt, men om man vill slippa dem så får man välja naturell yoghurt. Det känns ju lite konstigt att en produkt som ändå är ”naturlig” och har funnits länge ska behöva ha tillsatser som jag inte vet vad det är?

Vissa märken är ändå riktigt bra när det gäller mer ”köttiga” produkter. Vegideli har massor med supergoda grejer (korv, skinka, schnitzel mm) OCH det är en kort innehållsförteckning (finns på Coop Ladan i Linkan!!)! Men de är ganska dyra.. Förhoppningsvis kanske de kan bli billigare om fler äter dem så att butikerna kan köpa in större partier?

Jag har enkel ingen lösning på det här problemet tyvärr. Jag vill äta mycket veganskt, men jag har svårt att tolerera tillsatserna. Just nu väljer jag som jag känner för just då så det kan variera vad jag får med mig hem. Jag drömmer om vegan-produkter med få tillsatser och där alla tillsatser är helt naturliga, om än djurfria, till ett riktigt bra pris…

Att vara rättslös.

Rätten att försvara sig

Häromdagen åkte några pojkar skidor rakt över en björn. Björnen blev lätt upprörd och försvarade sig genom att bita en av pojkarna. Det slutade med att pojkarna skrämde bort björnen och att den bitna pojken fick föras till sjukhus, dock inte med livshotande skador. Nu ska björnen skjutas. Jag undrar varför?

Det är inte björnen på bilden som är med i artikeln

Min fråga är om ett djur aldrig får försvara sig? Om någon åker rakt in i ett björnide, är det då björnens fel, är det ett så fruktansvärt brott att försvara sig mot en människa som åkt skidor rakt på en när man ligger där i allsköns ro i sitt bo och sover så att man har förverkat sin rätt att leva?

Det är samma sak med ”farliga” hundar som kanske bitit bara för att försvara sig.  Vad vi än gör mot djur, vilda som tama tydligen, så ska de finna sig i det. Om en hund säger ifrån till ett barn som skadat hunden på något sätt, då är det hundens fel och då ska den kanske avlivas? Vad är det för magisk sekt som vi ingår i som ger oss alla rättigheter att skada och som dessutom ger oss rätten att döda allt som skadar oss oavsett om vi har skuld i det eller inte?

Rätten att inte bli utnyttjad sexuellt

Min syster hade en diskussion om tidelag på sin fb häromdagen. Själva diskussionen är rätt så intressant för det finns många aspekter i det hela. En aspekt är att det är svårt att dra gränsen för sexuellt utnyttjande av djur. Är det till exempel okej att inseminera djur? Då för man ju in en kroppsdel (hand, arm, hjälpmedel) i ett djurs könsöppning, men inte i ett sexuellt syfte. Är det okej att ta spermaprov på hund trots att det innebär att man runkar av hunden, bokstavligt talat? Är det okej att sätta språnglinor på ett sto för att hon inte ska sparka hingsten, trots att sparkandet i sig indikerar att hon inte vill? Att hålla fast en tik som inte vill para sig? Det finns ju faktiskt ganska många gråzoner för vad som är okej eller inte.  Om man ska ha en lag mot tidelag så kanske det måste finnas någon form av uppsåt med? Att det är syftet med handlingen som avgör brottet, är syftet veterinärt (eg för djurets skull i någon mening) så är det ok, är det sexuellt (eg för människans personliga lust) så är det inte ok.

En annan aspekt är att trots att det vänder sig väldigt mycket i mig att djur används för att tillfredställa (enligt mig sjuka) människors lustar, så kan man ju hävda att så länge djuret inte skadas eller far illa av behandlingen så utnyttjar vi ju djuren till så många andra saker så frågan är om detta egentligen är värre? Är det till exempel moraliskt försvarbart av en person att propagera för att det ska vara förbjudet för en bonde att förlusta sig med sin brunstiga ko, när samma person utan betänkligheter köper kött från djur som aldrig sett dagsljus och är födda av en sugga som stått fixerad (=suttit fast utan att kunna röra sig)? Är det värre om en person låter en hund slicka på sina könsdelar än att låta djur leva hela sina liv fastbundna eller i trånga boxar där de bli hackade på eller ätna på av sina boxkompisar? Vi dödar redan djuren i förtid för att äta dom och medan de lever så lever de dessutom ett högst otillfredställande liv. Vilken handling är värst att utsätta djuren för egentligen?

De som inte vill ha en lag mot tidelag hävdar att djurskyddslagen redan täcker utnyttjande av djur. Det man kan hävda om man är för en lag mot tidelag är att det är svårt att täcka in djurets psykiska skador eller smärtor som kanske inte går att påvisa. Att få en snopp i sig kan ju förstås göra ont även om det kanske inte syns några tydliga skador? Om man dessutom har en husse eller matte som gör obehagliga saker med en så tappar man förmodligen förtroendet före sin ägare, uppvisar ängslighet eller kanske aggressioner mot omgivningen. Jag hittade en bra artikel som reder ut begreppen.

Jag tycker att det är viktigt att vi får en lag som säger att djur inte ska utnyttjas för vår egen sexuella vinning. Relationen mellan ett djur och dess ägare ska präglas av respekt och kärlek och att genuint vilja sina djur väl! Djur har integritet och kan många gånger välja vem dom vill para sig med och det ska vi respektera genom att inte tvinga djur till sexuella handlingar! Genom att lagstadga mot tidelag så gör vi en tydlig markering att djur inte är till för att utnyttjas sexuellt och jag tror att det faktiskt behövs.

Rätten att få bete sig naturligt

I vår djurskyddslag så står  det att alla djur ska få möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. För en gris är det till exempel att böka och bygga bo

Gladare höns

innan grisning, för en mink är det att få jaga, simma och klättra i träd, för en häst att få springa och röra sig och att äta grovt foder under lång tid. Det säger sig självt att djur i fångenskap faktiskt ganska sällan får göra det som de faktiskt har behov av. Minkar sitter i minimala burar i sina egna bajshögar, kor står uppbundna 9 månader som året, trots att det säkert är helt okej att vara ko de tre månader om året som de får vara ute (då Bregottreklamerna spelas in f ö..), grisar har inget annat att roa sig med förutom sina kompisars svansar. Hästar som inte får gå ut och umgås med andra hästar börjar väva eller krubbita (för det är ju inte bara lantbrukets djur som inte får utöva sina naturliga beteenden). ¨

Kan de här utföra sina naturliga beteenden?

Trots att det står i lagen så efterlevs den tydligen väldigt dåligt. Trots att det gång på gång berättas om grisar som äter på sina döda kompisar, grisar som skållas levande, kycklingar med missbildade fötter osv osv osv så händer ingenting. Det som framför allt händer är att de som berättar om hur djuren har det blir stämda! Vad är de de vill säga, grisuppfödarna? Berättar ni hur det är så stämmer vi skiten ur er?

Det är alltså inte bara så att vi har en lag som inte efterlevs. Det är dessutom så att de som berättar om hur verkligenheten ser ut, de blir stämda samtidigt som de som faktiskt brutit mot lagen inte får något straff alls. För det är ju bara djur som drabbats.

Sammanfattningsvis så får vi alltså ha sex med djuren när vi vill så länge vi inte gör dem så illa så att det syns, vi får behandla djuren hur vi vill eftersom de lagar som finns ändå inte efterlevs. Eftersom de flesta konsumenter låter plånboken styra när de köper kött så är det absolut mer lönsamt att inte bry sig om hur djuren egentligen har det och satsa på att föda upp storskaligt billigt kött. Vi får dessutom döda djuren när vi vill, om det är ett husdjur ska de inte lida, men om det är en gris så gör det ingenting ifall de lider för det blir bara ett par rubriker om någon upptäcker det men folk köper ju ändå köttet. Vi får också göra experiment på djuren, spruta saker i ögonen och utsätta dem för kemikalier och gifter med motiveringen att de kanske kan rädda människor. Många djurs är tydligen ett litet pris för att räda några människor.

Om nu något djur faktiskt säger ifrån och blir arg om någon misshandlar det eller kanske  kör in i ens bo med skidor då ska de dö. Eller om det är köttdjur man föder upp, då ska de dö. Eller om det är rovdjur som tar våra husdjur, då ska de dö.

Djuren är i sanning rättslösa i vårt samhälle.