Kategoriarkiv: Djurrätt

Busy busy busy tröööött. Och så det där med djurens val också.

Helgen har varit fullspäckad och jag har varit galet effektiv, eller vad sägs om att städa lägenheten inklusive torka golv, en snabbvisit till IKEA, ett stycke bilhandlande och ett pass vallning igår och ytterligare ett vallpass, storhandlande på Maxi, städande av kylsåp och ihopskruvande av stolar idag? Jag är ärligt talat lite matt nu och funderar på vad man kan hitta på till kvällsmat när kylen är full, men motivationen att laga mat ligger på noll.

Jag har också läst Djurens rätt-tidningen som dimper ner i brevlådan då och då. Den här gången förstås med valspecial och det är intressant! Jag är måttligt imponerad av vår borgliga regering i djurskyddssammanhang, till exempel avskaffandet av världens första djurskyddsmyndighet, protester MOT ett förbud mot handel av säl, att Sverige tyckte att valjakt skulle legaliseras (!!!), de 28 vargar som skjöts av 12 000 blodtörstiga jägare, upprivningen av beslutet att reglerna för pälsnäring skulle skärpas (motiverades av att mer granskning av näringen behövdes, samt att 70 (!!) arbetstillfällen skulle ha försvunnit om pälsfarmarna hade lagt ner. Buhu, hela 70 stycken???). En annan sak som är intressant är att det har kommit skärpta regler när det gäller tävlingsverksamhet inom vallning. Nu måste en veterinär finnas på plats för att besikta djuren innan tävling och för att se till att djuren inte utsätts för lidande. Faktum är att det djur som finns på tävling oftast är i bra kondition, plus att det finns en domare som bryter så fort han/hon tycker att fåren inte behandlas väl. I vissa fall går det alltså att vara hård, när kostnaden landar på de tävlande, men om det gäller en näring som för minkarna, nej då går det absolut inte att dra några förhastade slutsatser om att djuren mår dåligt av att att sitta i minimala burar, sitta på sitt bajs och, i brist på att utöva ett endaste av sina naturliga beteenden, bli äten levande av en burkamrat. Logiken är klockren. *obs ironi…*

Men ja, jag tycker faktiskt om att få mer i plånboken varje månad, det ÄR skillnad att betala mindre i skatt. Men är det värt det? Nej, jag är faktiskt hellre lite fattigare än har en regering som bryr sig mer om jägarnas röster än djurens välfärd. Helt ärligt. Och vad gäller valet, det är faktiskt väldigt få som överhuvudtaget tar med djurens rättigheter i sina kampanjer, de enda som lyfter de frågorna är V och Mp. Alltså så har jag bara två partier att välja mellan 🙂

http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/forbjud-palsfarmning

De frågor som Djurens rätt tycker är viktiga för valet är (förstås) pälsnäringen med de stackars minkarna och chinchillorna, kastrering på obedövande smågrisar (ca 6 000 000 st årligen), försöksdjur (visste ni att massor av ursöta beaglar föds upp varje år för att sitta i burar i läkemdelstest när de är under ett år gamla. Efter att testen är avslutade så avlivas hundarna, de är då inte ens 1 ½ år. Yngre är lilla barnsliga pluttMonster alltså. Jag mår illa bara jag tänker på det… :(),  cirkusdjur samt skärpta regler för grishållning (och att de regler som finns följs).

http://www.sfgate.com/cgi-bin/blogs/pets/detail?entry_id=39444

Bara ett år kvar?

Det är verkligen frågor som jag också tycker är viktiga.

Minkarna

Jag har ganska länge gått och funderat på vad jag ska skriva om minkarna. Det är ju på något sätt självklart för den som känner mig vad jag tycker i frågan ändå. Jag var ju faktiskt till och med i radio i programmet ”Hallå P3” och diskuterade pälsdjursuppfödningen i höstas även om jag var väldigt nervös och borde förberett mig med några nedskrivna stolpar. Så vad ska jag skriva som inte är skrivet redan? Det är ju självklart djurplågeri att ha djur i så små burar att de knappt ens i drömmens värld kan spritta med tassarna över gröna ängder. Djur har självklart känslor och djur kan självklart lida, trots Descartes korkade maskinidé på 1600-talet (och seriöst, HAR vi verkligen inte kommit längre???) Det är självklart inte okej att föda upp djur i minimala burar ENBART för att några rikemansbrats vill ha en päls att glänsa i på Stureplan (eller möjligtvis i Ryssland), eftersom det förstås inte är okej att föda upp djur i för små burar under några som helst omständigheter! Själv tror jag inte att jag känner nån som har päls (och har DU en päls så säg det inte till mig om du inte vill att jag ska med mig en sax och hälsa på ;)) och det känns helt enkelt väldigt väldigt ute att ha döda djur på sig. Nä, det som är intressant här är kanske inte vad JAG tycker utan vad som händer i Sverige i frågan och sen tycker jag man faktiskt kan fråga sig hur man tänker om man är minkuppfödare i Sverige idag?

Det finns faktiskt väldigt bra bloggar för den som vill ha koll på vad som händer i politiken och jag tänker inte gå in djupare på det utan bara hänvisa till Djurens rättbloggen! Det finns också en rent politisk blogg, Allians för djuren som handlar om valet i höst!  Och vill ni se det omdebatterade filmen Sveket mot minkarna så finns den här. Men visst är det lite galet att vi har kvar minkuppfödningen när det är så många andra länder som har förbjudit den? Vi som så ofta skryter om vilket föregångsland vi är? Eller argumentet som kära Eskil Erlandsson (den sämsta jordbruksministern i Sveriges historia, har han gjort någonting rätt egentligen??) körde med, ”det är bättre att uppfödningen sker här i Sverige där vi har koll”. För koll är det ju uppenbart att vi har. Eller?

Men det jag är mest nyfiken på i den här frågan och i liknande fall är HUR man hamnar i den situationen? Alltså, hur det kommer sig att man behandlar sina djur illa och sen inte ens verkar se det? Som Stefan i minkdebatten, först dömde han ut sina fellow minkuppfödare, sen kommer TV4 dit och filmar och hittar djur i samma pytteburar som traskar omkring på en bajshög som når upp till halva takhöjden av buren. Hur tänkte han liksom? Hade han bara otur när han tänkte, eller reflekterade han överhuvudtaget inte över att det kan ses illa med minkar som bor på sitt eget bajs? Och hur tänker man om man har djur som äter upp sina döda kompisar, om det nu må vara minkar eller grisar eller kannibaliska höns? När slutar man reagera på att saker kanske inte funkar så bra längre? Eller är det självklart att det finns missförhållanden, blir dom normaliserade?

Jag tänker så här, att om man jobbar med djur, föder upp grisar eller minkar eller vad som helst så har man ett intresse för djur. Man går väl inte naturbruksgymnasium eller köper hem en massa minkar om man inte bryr sig alls, eller? Om man har massor av kor så bryr man sig väl om korna och klappar om dom emellanåt och känner igen individerna? Och om vi nu utgår att man som djurägare bryr sig om djur, hur kan det gå så illa på så många ställen som det gör? Djurägarna är ju beroende av sina djur rent ekonomiskt, så att om djuren inte mår bra så borde ju det drabba djurägaren rent ekonomiskt också, men det verkar ju tyvärr som att det ofta inte är tillräckligt. Det verkar gå hyfsat bra även där djuren inte mår bra, eller är det när gården börjar gå dåligt som förfallet börjar?

Snälla hjälp mig, hur tänkte Stefan egentligen? Hur tänker de som ägde grisarna som åts av sina kamrater? När blir det normen att djuren mår dåligt, och hur stoppar man det i tid? Är det en viss typ av människa som missköter sina djur eller är det vanliga Svenssons? Om vi ska slippa fler avslöjanden om hur det ser ut i djurens Sverige så behöver vi nog faktiskt ta en allvarlig funderare på hur det kan gå så illa upprepade gånger. För jag vill ha ett stopp, jag vill slippa se flera avslöjanden, äckliga filmer och bilder. Jag vill bara att djuren ska ha det bra…

Kött eller inte. Ger vi våra barn något val, egentligen?

Inspirerad av Idas blogginlägg så kommer här en liten tanke om kött. Eller egentligen om man ska ge sina barn kött eller inte. Nu har ju jag inga barn, däremot har jag hundar och dom (även katterna förstås) får mat med kött i, trots att det (iaf till hundarna) finns vegetarisk mat. Varför kan man undra? Jo för att den vegetariska maten (förutom att vara väldigt dyr) innehåller väldigt lite protein och fett jämfört med den högenergimat som mina hundar får. De skulle alltså vara tvungna att äta väldigt mycket (vilket skulle bli ännu dyrare) och eftersom dom äter hyfsat mycket i mängd redan så känns det lite onödigt. Dessutom är hundar mer karnivora än vad människan är som art. Mest karnivora är dock kattdjuren, en katt överlever inte en längre tid utan kött så har man stora problem med det och vill ge sin katt vegetarisk mat så tycker jag nog att man kan skaffa sig en kanin istället.

Men vi, vi behöver faktiskt inte kött. Vi äter faktiskt så mycket kött att det är skadligt för vår hälsa, vi har aldrig ätit så mycket kött som nu. Och vad är det för kött vi äter? Ja, knappast vilt strövande djur som äter friskt gräs som förr i tiden utan djur uppfödda många gånger inomhus i trånga boxar (även om det förstås finns djur som föds upp på naturbeten i lugn och ro också) och avlade för att sätta så mycket muskler som möjligt på kortast tid. Det tycker jag inte är särskilt naturligt. Ändå så är det naturligt i en genomsnittlig svensk familj att serverar sina barn detta kött flera gånger om dagen, utan att riktigt reflektera om VAD man egentligen äter.

Pratar man med föräldrar om att äta kött eller inte så säger dom ofta att barnen själva ska få välja. Men hur är det med valfriheten egentligen? Dom flesta ger ju sina barn kött till varje måltid utan att fråga eller reflektera över om barnet vill äta djur eller inte. Eller rättare sagt, många barn är nog inte riktigt medvetna om VAD dom egentligen äter. När jag var liten visste jag vad kött var och visst åt jag det, men jag hade inte en aning om att man kunde leva utan kött. Det var aldrig någon som frågade om jag ville ha kött hemma. Tvärtom så uppmanades jag att inte vara så petig om det var fett eller broskbitar som jag inte ville ha (trots att jag ibland tyckte det var rätt äckligt). Visst kändes det konstigt att äta dom söta lammen som jag kunde kela med i evigheter men det var så det var. Jag skulle knappast säga att det var mitt eget val som gjorde att jag åt kött som liten, däremot är det helt klart mitt eget val att låta bli köttet som vuxen.

Jag hörde förresten en pappa som beklagade sig inför en kollega när jag jobbade som zoolärare i våras. En tjej i klassen var muslim och ville inte äta fläskkött och för att vara på den säkra sidan så tog hon den vegetariska burgaren. Pappan sa att det var hemskt att inte flickan åt fläskkött och jämställde det med barnmisshandel! Det var kanske tur att det inte var till mig han sa det… Att många djur far illa på sin väg genom livet på väg till slakteriet reflekterade han överhuvudtaget inte över. Djuren måste ju dö för barnens rätt att äta fläskkött, eller?

Men tillbaka till mina potentiella barn. De kommer att få lära sig att klappa djur, att umgås med djur, men framför allt respektera djur. De kommer att få lära sig att djur inte är mat. Om dom iaf väljer att äta kött som vuxna så får det vara upp till dom (jag kommer kanske inte vara så glad däremot ;)), men dom ska inte växa upp med normalbilden att man äter kött! Och om nu en och annan tycker att jag misshandlar mina barn på grund av det så får de väl anmäla mig då. Jag tror ändå inte att jag blir fälld 😉

Radiostar..

är jag kanske inte, MEN faktum är att jag var med i Hallå P3 idag på förmiddagen. Programmet handlade om pälsfarmar och uppfödning av djur för pälsens skull och om det borde förbjudas eller inte. Trogna läsare kanske kan gissa vart jag står i frågan? 😛

Här kan du lyssna på programmet, jag dyker upp ca 36 minuter in i programmet!

Vi har blivit utmanade gott folk!

Kommer ni ha glömt bort grisarna lagom tills det är dags för julskinkan? Eller kommer ni att mot Ella Nilsson, VD på Svensk köttinformation, påstånden klara utmaningen och skippa julskinkan?

Läs vidare här!

Grisar i Sverige

Jag har skrivit det förr och jag kommer säkert göra det igen. Men nu orkar jag faktiskt inte gå riktigt på djupet även om jag inte kan vara helt tyst heller.

Kort: Djurrättsalliansen har filmat i svenska grisstall och hittat grisar som äter på döda grisar, grisar med avbitna svansar, grisar med sin egen skit över hela kroppen, grisar med sår och bölder… På P3s nyheter kunde man idag höra att anledningen till att det låg en död gris som andra grisar åt på var för att det fanns ”särskilda omständigheter” och att det var en söndag kväll. Är det alltså okej att grisarna är kannibaler på helgerna? Dessutom, ägaren av ”kannibalgrisarna” och deras döda kompis är Swedish meats ordförande och tillika en av Sveriges största producenter av fläskkött, Lars Hultström. Han har uppdrag hos till exempel LRF och Svenska djurhälsovården. Så ironiskt va? Lars Hultström har i skrivande stund tagit en ”time-out”. Det är ju tråkigt för grisarna på hans gård att dom inte kan göra likadant, men det är ju en mänsklig rättighet att sticka och gömma sig när det blir jobbigt, eller?

Man kunde på nyheterna också höra att detta inte skulle påverka svenskarnas konsumtion av griskött eftersom det ”snabbt blåser över” och att detta är ”enstaka händelser”. Jag vet inte om jag vill kalla alla larmrapporter för enstaka, djur som doppas levande i skållkaren, stereotypa beteenden, svansbitning, det faktum att man FORTFARANDE år 2010 kastrerar smågrisar utan bedömning etc etc. Det är snarare ett flöde av larmrapporter tycker jag.

Kolla här för att se det korta reportaget från TTs nyheter.

Kom igen nu, visa att sådana här händelser faktiskt påverkar svenskarnas konsumtion! REAGERA med något som har en långsiktig effekt! SLUTA rättfärdiga misshandeln och vanvården av grisar! Jag VET att jag tjatar, men så länge ingenting blir bättre så måste jag, det gör faktiskt ont att sitta overksam!

Och OM du inte vill utesluta kött helt ur ditt liv, gör såhär:

1) Ät vilt hellre än uppfödda djur
2) Ät naturbetande djur som samtidigt gör något för att hålla landskapet öppet, dvs lamm eller naturbetande nötkreatur
3) Skippa fläsket helt om det inte är djur som går ute
4) Ät vegetariskt några gånger i veckan.

Så lätt och så mycket skönare för samvetet, klimatet och djuren…

Stoppa pälsdjursfarmning i Sverige!

Från Djurens rätt :

I Sverige är det ännu tillåtet att föda upp och döda djur för deras pälsars skull. Flera länder, som Storbritannien och Österrike, har infört förbud mot pälsdjursfarmning av etiska skäl. Kroatien är på väg att göra det.

När Sverige går till val i september 2010 ska vi ha gjort pälsdjursuppfödningen till en valfråga. Fram till i maj 2010 kommer Djurens Rätt att samla in minst 100 000 namnunderskrifter för att visa att vi är många som vill förbjuda pälsfarmningen. Skriv under namninsamlingen och tipsa andra att göra detsamma. Skriv under här!

Ett par förtydliganden, kyrkan, Descartes och djurrätt

.. känns som det kan behövas efter Nickes inlägg på facebook, där han uppmanar mig att skilja på kristna människor och kyrkan. Det GÖR jag i inlägget nedan, men det kanske ändå kan behöva sägas ändå. Vad varje människa tror på tycker jag är varje människas personliga ensak och det lägger jag mig inte i. Kristna gör också mycket gott och de kristna värderingarna är goda. Att välja Jesus väg är inte en dålig väg, det betyder omtanke och kärlek till nästan. Jag har ingen åsikt om den kristna TRON eller den kristna MÄNNISKAN.

Det jag opponerar mig emot är de styrande kristnas (religiösas) sätt att vilja begränsa och styra sina medlemmar. Detta är också OAVSETT vilken del av kristendomen (islam, judendom…) vi pratar om. De exempel jag skrev om nedan är från olika delar, inom den protestantiska kyrkan får vi skilja oss, men dom gillar inte homoäktenskap eller regnbågsbarn. Jehovas vittnen tror på att himlen är begränsad till ett visst antal människor och att övriga är dömda till helvetet och att det därför gäller att leva sitt liv med sex inom äktenskap, utan skilsmässor osv. Den katolska kyrkan gillar inte preventivmedel och försöker förespråka avhållsamhet istället för kondom i AIDS-drabbade länder, vilket leder till oskyddat sex snarare än inget sex.

En annan sak jag väldigt starkt ogillar är att kyrkan alltid försökt rättfärdiga våra övergrepp mot djuren med att vi är Guds avbild och Skapelsens krona medan djur inte är det. Kyrkan förbjöd starkt obduktion av människor under medeltiden, och när nyfikna empiriker ändå skar upp lik och upptäckte att vi och djuren var väldigt lika på insidan så talades det istället om att djur var känslolösa maskiner (Descartes, 1596-1650) till skillnad från människan som hade ett medvetande. Descartes åsikter passade kyrkan väldigt fint och gav oss rätt att döda och äta djur, eller göra allehanda grymma experiment på dem. Descartes åsikter och skrivelser ledde till att människan utsatte (utsätter) djur för operationer utan bedövning samt en massa plågsamma djurförsök ända in i modern tid. Även djurhanteringen i nutid bygger på Descartes, tror ni att det skulle vara okej att ha grisar i små trånga boxar utan strö eller andra förströelser än att bita av varandra svansarna om vi verkligen erkände deras intelligens och deras känsloliv? En Livets ord-troende kvinna jag jobbade tillsammans med i Uppsala stirrade storögt på mig när jag sa att jag var vegetarian eftersom Gud (hennes kyrka) sagt oss att djuren var för oss att förvalta på det sätt vi själva vill. Eftersom djuren dessutom är själlösa fanns för henne ingen tvekan vare sig vi pratade om att utrota valar, klubba sälkutar (kvinnan var norskfödd) eller att föda upp djur i trånga utrymmen. Det var självklart att aktiviteter som valjakt och sälklubbning var helt okej eftersom Gud (egentligen Descartes och hennes kyrka) sagt det.

För mig känns åsikterna om att djuren tillhör oss att förvalta hur vi vill helt absurd. Även när man talar om ”nyttan” med djuren (eg. att det måste finnas en nytta med varje art för att berättiga dess existens) reagerar jag starkt. Vilken ”nytta” pratar vi om, vilken ”nytta” fyller vi själva med vårt konstanta förstörande av jordens resurser och utrotande av andra arter? Är det andra arters nytta för vår egen del som det talas om då, finns inget existensberättigande om det inte finns någon ekonomisk nytta med arten?

Vi är djur tillsammans med djuren, att vi är mer avancerade är en annan sak. Vår intelligens ger oss inte rätt att sätta oss över andra arters välbefinnande. Att vi äter kött för vår överlevnads skull ger oss INTE rätt att ta ifrån djurens deras frihet och stoppa in dem på alldeles för små utrymmen och döda dem i förtid. Det går inte att jämföra oss med andra rovdjur eftersom andra djur varken spärrar in varandra, hänger upp varandra i svansarna, droppar schampo i ögonen på varandra eller avlar varandra till absurdum (belgian blue och diverse hundraser till exempel). De gånger djur begår rena övergrepp mot varandra så är det i konstlade miljöer som ger dem beteendestörningar i form av fjäderplockning, svansbitning och dylikt.

Jag tycker att det är på tiden att vi överger Descartes och kyrkans omoderna (ja minst sagt medeltida) syn på djuren. Ni som har djur själva, visst har era husdjur känslor? Visst är det lätt att tänka sig att även en gris har ett känsloliv, känner igen sina kompisar och syskon när er hund gör det? Att det måste krypa i benen på en ko som står uppbunden eller sugga som ligger i ett alldeles för litet bås precis som när er katt drar en repa genom lägenheten eller över gräsmattan? Gör det inte ont i er när ni ser bilder på grisar och kycklingar i massproduktionen av kött, när ni hör på nyheterna att grisar skållats levande på slakterier?

Så kom igen nu, ät mindre kött, bli modern och ät tzaybitar och bönor, sluta vara medeltida och äta plågade grisar. Och om du absolut inte vill sluta med kött, köp kött från frigående nötboskap och får som gått på kulturmarker och levt ett naturligt liv ute i hagar och inte instängda  i trånga stall, det är ett bättre alternativ än fågel och gris! Och tycker ni att det blir dyrt att äta naturbeteskött, gå ut ur kyrkan och spara några tusenlappar på kyrkoskatten, dom pengarna kan faktiskt läggas på bättre mat och utrotande av Descartes idéer, där gör dom sig mycket bättre, jag lovar!

Nu får det fan vara nog!

Nu är jag riktigt riktigt arg. Anledningen är vad Aftonbladet tar upp idag om slakten av grisar –de kokas nämligen levande. Det är inget som görs med flit, men det förekommer vid ”slarv” och inte bara enstaka tillfällen utan snarare någon gång i veckan! En av grisarna beskrivs ”ha vaknat till liv och börjat skrika i skållkaret”.

Jag försöker allt som oftast att bara informera och skriva av mig mina åsikter, men den här gången så skriver jag faktiskt vad jag tycker för nu är mitt tålamod slut med alla slakterier  och ”humana” slaktmetoder och dumma bortförklaringar. Därför så får ni som absolut inte vill läsa om veggo-propaganda helt enkelt hoppa över det här inlägget, annars får ni tåla det jag skriver.

Djuren lider. Punkt. Grisarna föds upp i trånga utrymmen utan halm (trots att lagen säger så), där dom ligger i sin egen skit. Efter att jag med klasskamrater varit inne i stallarna i 10 minuter så hostade ALLA och snöt sig svart efteråt. Det var svårt att se över till andra sidan av stallet på grund av dammet. Det var nästan outhärdligt att vara där i 10 minuter där lever grisarna hela sitt (visserligen korta, men ändå) liv. När det sen är dags för slakt så stressas grisarna och om bedövningen inte tar så hamnar dom i skållkaret vid fullt medvetande.

Hur kan man fortsätta äta djur efter såna här avslöjanden? Hör ni inte grisarnas skrik av smärta, skräck och ångest eka i öronen när ni sätter gaffeln i er flintastek?

Ta ert ansvar nu, sluta äta utan att tänka, eller slå bort det med bortförklaringar om att ”kött är gott” och ”vi har ju alltid ätit kött” osv osv. Det är faktiskt inte okej att andra varelser lider för att ni ska kunna äta er fläskfilé eller kotlett.

Såna här avslöjandet dyker upp mer och mer frekvent, det är merinofår som flås i rumpan utan bedövning, gäss som plockas levande, katter och hundar som flås levande för pälsens skull, hav som fullkomligt fiskas ut och nu detta. En kvalificerad gissning är att det förekommer ännu mer som vi inte har en aning om.

Skulle det inte kännas bättre om ni kunde äta utan att tänka ”vad har det här djuret varit med om?” Att ni kan somna gott om natten med vetskapen om att ni inte orskat några lidanden under dagen, att ingen har dött för er skull  och att ni bidrgit till en bättre miljö?

Jag skulle inte stå ut med mig själv om jag visste att djuren jag äter lidit och dött helt i onödan för att jag ska kunna äta mig mätt. Hur kan DU det?

Kan du äta mig med gott samvete?

Kan du äta mig med gott samvete?

Lax

Kollar just nu på en dokumentär om odlad fjordlax. Det sägs vara bra för världshaven att äta odlad fisk, dessutom är det ju så himla nyttigt! Döm om allas förvåning när det visar sig att den odlade laxen föds upp på viltfångad fisk! Det är inte små mängder heller, och bestånden överfiskas kraftigt för att mata den odlade laxen. Detta medför att den odlade fisken medför att de totala bestånden i världens hav minskar.

Inte alls klimatsmart

Inte alls klimatsmart

Hur man än vänder sig så har man ändan bak och till syvende och sist så ser jag inga moraliska genvägar med att äta fisk (eller kyckling..) utan den enda utvägen är faktiskt att avstå!