Category Archives: Familj

Härlig helg 

Igår kom Anna hit och gosade med lamm! Det var länge sen vi sågs och det var fint att tillbringa en förmiddag ihop medan vi kollade på busiga lamm och kycklingar. På eftermiddagen kom brorsan hit med sina yngsta och det blev ännu mer gos. Det äldsta bagglammen Adam är så otroligt gosig så han nästan ramlar omkull när man kliar honom 😍 Isolde var mest förtjust i kycklingarna och Adrian gillade lammen bäst ❤

Idag åkte jag och hundarna till Ulrika och vallade en stund på hennes ryor! Det var nyttig träning, Yeti fick en ordentlig genomkörare på att gå ur balans och ta mina kommandon även när det inte alls är logiskt i hans huvud. Monster tränade på att göra snygga flanker även när det hettar till. Han går så himla mycket bättre nu! Riktigt läcker 🙂

 Idag har det varit riktig vårvärme och inspirerad av Ulrika har vi planerat lite blommor,  Arvid och jag. Räfsat lite löv, klippt bort lite skruff och så. Jag har nån idé om hur fint det kan vara med blommor och fina grejer i nån slags harmoni men det är fasen inte lätt att nå ända fram. Skulle vilja ha en inredningsarkitekt inne och nån trädgårdsinredare ute. Eller vad heter det? Inte trädgårdsutredare väl? 😂😂 Nåja, ni förstår vad jag menar 😊 En sån skulle jag vilja anlita! 

Lite ångest nu.. 

Min fina mormor som verkligen kunde konsten att kramas!

Jag fick massor av respons på facebook på gårdagens inlägg. Många fina inlägg som gjorde mig väldigt glad att läsa. Tack ❤ 
Men jag kände att jag nog behövde förklara ett par saker eftersom många inte vet hur det gick till och när. Jag läste inlägget igen idag och insåg att det var lätt att läsa det som att mamma övergav mig när jag var liten. Så var det inte alls. Mamma var en otroligt närvarande mamma fysiskt när jag var liten. Hon var hemmafru och vi fick allt vad vi behövde och mer därtill, vi var hela, rena, fick husdjur, hästar och en massa frihet att göra nästan vad vi ville när vi växte upp. Hon gjorde sitt bästa och försökte otroligt mycket att göra så mycket hon kunde för oss och stå upp för oss i alla lägen.

Jag hann att bli vuxen innan allting förändrades. Jag vill inte gå in på exakt vad som hände, men jag vill vara tydlig med att jag var 25-26 år när hon började höra av sig med allt glesare mellanrum. Vi gjorde ett försök att bygga upp en relation, ett försök som slutade i katastrof och med en fullständig brytning hösten 2011. Sedan dess har vi inte hörts av alls. Det var mitt val att bryta, men hennes handlande gav mig inte ett enda bra alternativ. Sedan dess är det status quo. 

Det finns såklart tusen detaljer och omständigheter som jag inte vill berätta eftersom det berör fler personer än mig. Men läget är låst och här står vi nu, 5,5 år senare och vi har flyttat till hus och fått en helt fantastisk unge som aldrig träffat sin mormor. Livet är komplicerat ibland och lämnar oss i återvändsgränder som inte går att ta sig ur. Detta är en sådan situation där ord bara sårar och inget längre helar utan bara söndrar. 

Oftast känns det helt okej, det blir liksom vardag det med. Men andra gånger känns det bara så otroligt ledsamt. Och ibland kanske man får tillåta sig att må dåligt över att en relation går åt skogen och bara vara lite ledsen ett tag ❤

Depp idag

Jag, kanske 9 år gammal, med geten Fia

Internationella kvinnodagen, min pappas födelsedag och en dag när jag mot förmodan tänkt en massa på min mamma. Jag läste igenom några gamla mail, men det var dumt. Jag blir bara så ledsen. Ledsen för att hon gång på gång valde bort mig under många år när jag blivit vuxen. Ledsen för att hon tyckte jag slukade energi och var en negativ person året efter min bilolycka när jag hade svåra smärtor och gick på tunga värktabletter. Ledsen för att hon skrev att vi måste vara ärliga och sanna mot varandra samtidigt som hon ljög för mig. Ledsen för att hon inte vill vara min mamma. Ledsen för att Arvid aldrig kommer träffa sin mormor. 

När slutar en sakna en mamma som valt bort en? 

En riktig Arvid-helg

Denna helg har varit minst sagt fartfylld i Linköping. Inte nog med melodifestivalen utan även barnkanalen var här med draken från Bolibompa. Vi åkte in till stan igår och tittade men det var inte många minuter draken var ute. Arvid fick iaf se draken två gånger eftersom vi råkade gå förbi även den sista föreställningen. Det var kul men kanske inte fantastiskt. Väldigt mycket folk som alla hade sina ungar på axlarna så det var en hög mur framför scenen och draken var ute kanske fem minuter.

Idag åkte vi istället till biblioteket på en aktivitet med Babblarna. Vi träffade familjen Froom där och Arvid roade sig kungligt i 2,5 timme med att utforska biblioteket från källare till tak. Jag hade inte en aning om att det fanns rustningar och gamla svärd i källaren men nu vet jag det :mrgreen: Arvid har också gjort en kungakrona i papper, lyssnat på sagor om Babblarna och ätit kex och druckit Festis i ett av tornet i slottet som finns på barnavdelningen. På det hela taget hade vi en rolig dag :mrgreen:

Sen somnade han i bilen på vägen hem och sov sen på Pascal i soffan alldeles för länge. Det slog mig hur mycket jag kommer sakna att gosa med Arvid eller ha honom sovande på mig när han blir för stor för sånt. Jag tycker småbarnsåren är fantastiska, det är underbart att ha den lilla individ nära! Hur han upptäcker sin egen vilja och personlighet och hur han uttrycker sina känslor. Jag är så otroligt tacksam för denna härliga gosiga unge. Jag älskar honom så att inga ord räcker till och kanske stärks den känslan ännu mer för att jag vet att det inte är självklart att få barn? Det är inte alls givet att få små barnarmar lindade runt halsen och en blöt puss på munnen. Att få amma, att ha en liten kropp nära nära. Att få bära en bebis i magen och känna hicka och sparkar. Nej jag är otroligt tacksam att vi har fått vår unge, den finaste jag någonsin kunnat tänka mig 💜💓💜

Min lilla mormor

Idag skulle min mormor fyllt 97 år. 

Jag saknar henne så ofta, så ofta. Hon var så närvarande i mitt liv när jag var liten. En stor varm famn som alltid var öppen, som alltid hade tid. Jag fick närhet och kärlek av henne. När mormor och morfar sov över hos oss kröp jag alltid ner hos henne på morgnarna och vi småpratade och mös tills resten av huset vaknade.
Jag önskar så mycket att jag fått lära känna henne som vuxen också, men hon fick alzheimers när jag var tonåring. Men i minnet är hon som när jag var liten. En varm person med många åsikter som verkligen älskade sina barnbarn.

Mormor, du fattas mig ❤❤

Två gånger kalas

November är, eller framför allt har varit, en födelsedagstät månad. Morfar den 12, farfar den 19, brorsan den 25, Troll den 27 och mamma den 29, dvs idag. Nu är morfar död sen ganska många år och mamma ute ur mitt liv på obestämd framtid så det är bara tre kvar. Med tanke på att farfar fyllde 94 och Troll 13 så är kanske inte så länge till det kommer vara så många födelsedagar i november.

Vi firade brorsan och farfar ihop i söndags med lagom många för att en 94-åring ska tycka att det inte blir alltför stökigt. Jag tror farfar uppskattade det mycket!  Han satt mest på en stol och blev serverad och fick flytta till en annan stol för fotografering. Av mig fick han David Batras nya bok om tidningsrubriker, Toan i Tierp är invigd. Brorsan fick en trädgårdsbok om att odla grönsaker! Tror båda böckerna blev uppskattade 😊Jag är en riktig bokmal när det gäller att ge bort presenter men jag tycker ofta att det blir bra! 

Arvid var lite tveksam till att sitta i gammelfarfars knä men gick med på det när han fick ha gosehunden i famnen ❤

Och så ett foto med fyra generationer! 

Helg!

Kul med många läsare och fin feedback på facebook på de två senaste inläggen!  Det gör ju absolut att jag blir inspirerad att skriva fler inlägg där jag tar ställning 🙂

Idag blir det dock ett mer vardagligt inlägg! Syrran längtade efter Arvid och kom i fredags. Vi har gått promenad i vår barndoms Mulleskogen och kollat på myrstackar och fågelbon, doppat fötterna i dammen och letat efter gamla stigar. Till slut hittade vi Mullegläntan men konstaterade att skogar ändrar sig en del på 20 år..

Arvid och moster Maja ❤❤

Sen hälsade vi på brorsan och fick med oss massor av tomater hem. 

Hoppa! Hoppa!

Studsmattan var mest poppis hos ungarna och huskeyn Nikita mest poppis hos hundarna. 

Monster vill ha kvalitetstid med Nikita 😍

Hönsen har börjat leverera!  4 ägg om dagen får vi en bra dag nu. Isbarerna Lisa och Lisen är båda igång, tillsammans med maranerna Henny och Henrietta. Nu väntar vi med spänning på att Heidi, Hillevi, Fröken och Tufsan kommer igång snart med!

Helgens skörd!

Nära förälder

Jag ska börja med att skriva att jag inte ger ord till detta för att sätta mig till doms över andra föräldrar utan för att detta är viktigt för mig. Det här handlar om mig och om vad jag tycker och tänker. Om jag delat länkar som låtit dömande så har det inte varit mitt mål utan jag har velat ge mig själv upprättelse. Att läsa om nära föräldraskap och dela länkar jag tycker är intressanta handlar om att jag ger mig själv legitimitet, att få mina tankar och känslor både som barn och som nybliven förälder bekräftade i någon annas ord. Att jag med flit låtit bli att skriva särskilt mycket om de här ämnena det senaste året känns som att låta en viktig del av mig vara tyst. Att det varit viktigare att vara mainstream än att jag får tycka och känna det jag gör. Och det känns verkligen inte bra. 

När Arvid föddes hade jag inte någon plan, hade inte funderat så mycket över föräldraskap alls. Jag blev snarare provocerad av frågan om jag tänkt över det (även om jag nog fortfarande tycker att ”har du funderat över föräldraskap” är en rätt intim fråga). Den första tiden blev lite av en chock eftersom jag inte fattat eller fått veta på allvar att (de flesta) bebisar vill ligga på tutten dygnet runt i ungefär tre månader. Jag, som fått intrycket av att vagn är något självklart, försökte desperat ta mig fram med ett barn i famnen, tre hundar och en barnvagn. Det var svettigt, påfrestande och väldigt jobbigt! En ergonomisk sele hade jag men Arvid var ju alldeles för liten för den trots bebisinlägg och dessutom var det mitt i sommaren och jättevarmt.

Roligare att leka med pinnar än att gå promenad 🙂

Att jag mindes att en vän nämnt Amningshjälpen på Facebook var min räddning, där hängde jag många vakna timmar och förstod att mitt barn var en helt normal bebis. Jag fick tips om bärsjalsgruppen, köpte en sjal, gick med i gruppen om Nära föräldraskap och önskade mig Petra Krantz-Lindgrens bok och en av Jesper Juul i julklapp. Jag läste dem och fick aha-upplevelse på aha-upplevelse. Och jag var fast.

När jag väl var inne i nära-tänket är det omöjligt att tänka på något annat sätt. Jag kan till och med säga att om en är emot nära-tänket så har en inte riktigt läst på eller förstått. Att jag säger så är för att det handlar om att bemöta sitt barn med respekt och att bemöta sitt barn i hens behov så att hen kommer i kontakt med sina känslor och får sina behov tillgodosedda. Genom att bemöta med respekt, empati och förståelse ökar chansen att barnet i slutändan blir en empatisk medmänniska med så lite tråkigt bagage från barndomen som möjligt. Det borde vara svårt att säga att det är dåligt tycker jag. 

Jag ska säga något om behov också. Behov är inte den senaste frostklänningen eller godis och glass, behov är saker som vi behöver för att må bra och för att ha ett människovärde. Vi har behov av sömn, mat, vatten och kläder så vi inte fryser men även massa känslomässiga behov som att bli sedd, älskad, respekterad, vi har behov av fysisk närhet, att känna sig betydelsefull och av kärlek. Närhet är till och med ett så viktigt behov att spädbarn tynar bort och dör om de inte får mänsklig kontakt. Vad vi vill ha och våra behov kan vara detsamma men inte nödvändigtvis. Till exempel kanske du känner att du har behov av choklad men troligtvis är det vad du vill ha medan behovet är snarare näring och mat. Att få sina behov tillgodosedda är att bli sedd bakom den känsloyttring som visas men det är INTE att låta barnet göra som det vill i alla lägen.

En viktig del som Jesper Juul och PKL skriver mycket om är ansvar. Han lägger allt ansvar för relationen mellan barn och förälder på föräldern och jag håller med. Visst, det kan låta hårt att läsa att allt är föräldrarnas fel, men min reaktion var snarast en lättnad. Det innebär nämligen att jag INTE var ansvarig för saker i min egen barndom. Och även om vi som föräldrar har allt ansvar så innebär det naturligtvis att vi inte kommer vara ofelbara. Vi kommer göra misstag, vi kommer att bli arga, vi kommer att ångra oss. Men istället för att låta barnet veta eller tro att det var hens fel vad som skedde så kan vi ta på oss ansvaret. Det är mitt fel om jag tappar humöret, mitt fel om jag är orättvis. Och, vad mer är, om jag gör fel så kan jag be om förlåtelse. Dessutom finns en stor vinst i att inte vara perfekt eftersom barnet lär sig att en kan göra fel, ångra sig och be om förlåt.

Ja det finns mycket jag kan skriva om nära föräldraskap men jag ska nog ändå stoppa här innan det blir för långt. Sammanfattningsvis är det ett förhållningssätt, att barnen försöker samarbeta och göra sitt bästa även om det ibland inte verkar så. Och det är ett förhållningssätt som hjälper mig att tänka ett steg längre i varje konflikt. Det utvecklar mig, både som förälder och som människa. Det ger mig massor helt enkelt 🙂

Ö-besök och borrelia 

Igår åkte vi till ön Tällholmen vid Arkösund och hälsade på min moster och morbror. Syrran plus kille var med och vi roade oss med äventyrsgolf och att äta tills vi nästan sprack. Hundarna roade sig med att bada, de sprang i full galopp nerför berget, hoppade i vattnet och simmade ut en bra bit alla tre. Det höll de på med i säkert över en timme 🙂

Sisten i är en badkruka!

Detta var vad jag såg av hundarna på förmiddagen 😂😂

Utsikten från huset

En tur runt ön

Det är väldigt besvärligt att få Troll i och ur båten men väl i så trivs de!

Arvid kör båten, Anders står för ljudeffekterna!

Jag har fått borrelia och är framför allt väldigt trött. Skulle kunna sova konstant känns det som. Vi upptäckte det i tisdags så nu är jag inne på fjärde dagen med antibiotika så det borde vända snart tycker jag. Lurig sjukdom men ringen runt bettet var mycket tydlig så det var ingen tvekan när vi väl såg den. Dessvärre satt den på rumpan annars hade jag nog upptäckt den tidigare.. 

Sista veckan 

Semestern börjar närma sig sitt slut, jag och Arvid är hemma en vecka till och Pascal börjar jobba imorgon. Veckan som kommer har jag tänkt att tova, annars har vi inte direkt några planer. Vi har haft en riktigt härlig semester,  sett och gjort mycket och haft toppenväder! 

Igår var vi hos min moster Bitte, fikade, plockade blåbär och badade! Jag är så glad i mina mostrar, är så glad att vi har bra kontakt och att Arvid har två fina reservmormoar nu när hans egen inte finns med i våra liv ❤

Som alltid fanns ju en önskan att vi skulle ha hunnit mer hemma under semestern. Staketet hade ju behövts målas och det blev inte av. Vi behöver sätta fönster i hönshus och egentligen i själva stallet mot fårboxen också. Jag hoppas att pappa hinner med det någon dag snart!

Fåren har funnit sig tillrätta i skogen och även om de håller sig i två flockar så slåss de iaf inte. Jag är sugen på att betäcka dem i höst, dels behöver de betäckas innan de blir för gamla för att vara förstföderskor och dels vill jag förnya gruppen. Jag tänker att jag behåller tacklamm från åsenfåren och försöker sälja blandrastackorna till liv. Baggarna måste ju tyvärr till slakt och det är ju det som tar emot. Jag har lite svårt för djuruppfödning av de arter där handjuren saknar livvärde… 

Vi förlorade två av isbarkycklingarna för en vecka sedan och det gjorde mig så ledsen. Räven var här på en blixtvisit och tog de vackra små blå hönorna. Nu har vi sju hönor och två tuppar kvar och planen är att utöka lite. Vi skulle vilja ha ett par halvvuxna isbarhönor, gärna blå och sen är jag sugen på kopparmaran. Jag tycker de är så läckra. Men det finns ju fler hönsraser som araucana och ayman cemani som också vore läckra att ha!