Kategoriarkiv: Familj

40 år!

Tänk, jag blir 40 år idag! Känns ju helt orimligt men ändå är det så. Jag har haft en härlig dag, har jobbat men passade på att förlägga jobbandet på Vikbolandet och hälsa på min moster och morbror på ön vid Arkösund! Så jag jobbade ett par timmar och fick sen god lunch med efterrätt med fin familj. Kan det bli en bättre jobbdag på en födelsedag?

Jag blev överraskningsfirad ordentligt redan på Valborg med spa på Himmelsby med ansiktsbehandling och när vi kom hem en överraskningsfest med fina mostrar och brorsan! Vi blev bjudna på trerätters middag som syrran med fv gjort från grunden och det var bara en sån fantastiskt dag ❤️❤️

Det är ändå himla fint att fylla 40 ❤️

Annonser

Påskhelgen

Så otroligt härlig långhelg vi har haft. En massa trädgårdsfix, lite vallning, städ av hönshusen och flera skattjakter. Och så kom min moster och Arvids syssling Freja igår och barnen lekte i flera timmar. Så gulliga så det är inte klokt 😍Arvid och jag roade oss med att baka en äppelpaj och måla ägg medan vi väntade på att Bitte och Freja skulle komma. I växthuset finns nu fyra stora odlingslådor. Hoppas vi kommer trivas med dem! Än så länge bäxer inte så mycket där, men snart så!Jag har sått rödlök, morot och betor på friland men idag hade hönsen varit där och balat sig i jorden så jag gissar på en gles skörd… Prio är staket runt! Lite vallning blev det i morse när det fortfarande var svalt. Första gången på rätt länge! Yeti gick orent efteråt. Borde väl söka för det men jag tvivlar ju på att de har en lösning förutom en massa undersökningar som kostar multum men som inte leder nånstans.

20190422_101314

Storskörd av ägg idag! Alla utom hönan Maria har värpt! De vackra fjädrarna kommer från Tofslan. Hönsen har fått städade hönshus idag, känns fint!

20190422_171544

Jag läste ut första boken i bokcirkeln jag precis gått med i på jobbet. Det var Karthago av Joyce Carol Oates. Den var bra! Och jag är väldigt nöjd med att jag lyckats läsa så mycket i en faktisk bok! Jag lyssnar nämligen nästan på allt numera. Arvid väntade ivrigt på att jag skulle läsa ut boken så att jag kunde göra en skattjakt åt honom. Den fjärde i ordningen tror jag. Efter äggletningen i lördags gick det så att säga inflation i skattjaktandet här hemma 🤣🤣

Mormors födelsedag

Så fin hon var min lilla mormor. 99 år hade hon blivit idag om hon levt men hon gick bort 2004. Hon fick alzheimers och tynade bort under många år. Man säger att alzheimers är de anhörigas sjukdom men jag vet inte. Mormor hade så mycket ångest och ilska i sig i sin sjukdom.

Men för mig är inte mormor den skuggan av sig själv i sjukdomen utan jag minns henne mest när jag var yngre. När hon var frisk och när jag var barn. Vi hälsade ofta på hos dem och det var så mysigt! Deras lilla lägenhet som var varm och som luktade.. Trygghet. Och kaffe.

Men vad minns jag mest? Hon var en varm famn, hon var tusen och åter tusen små ordspråk, hon var fötter som smög upp på morgonen i torpet, tände i spisen och kokade kaffe ljuvliga sommarmorgnar, hon var rädd för vatten men åkte båt ändå, hon var pokerspel på sommarkvällar och alltid den som kände en som blandade ihjäl sig, hon var det klirrande ljudet av disken utomhus, hon var den som sa ”välkommen till den livslånga pinan” dagen jag fick min första mens, hon var den under vars varma täcke jag snög ner tidiga morgnar, hon var bakelser på Domus, hon köpte mitt första nagellack och en my little ponny, hon såg MIG och hon var kärlek.

Älskade mormor, för alltid i mitt hjärta.

Tack!

Jag vill tacka för alla fina kommentarer på mitt inlägg på facebook i fredags. Det var fint att läsa! Jag skrev egentligen det inlägget för över ett år sedan men publicerade det inte då för att det kändes för personligt. Sedan satt jag i fredags och kikade på några utkast och hittade det. Jag tyckte det var fint och eftersom jag varit lite deppig och tänkt på mamma i veckan så publicerade jag det.

Det är liksom det som är grejen med saknad och sorg. I den akuta fasen tänker man bara på det, inget annat får plats. Men vartefter åren går så sjunker det undan och andra saker ploppar och blir viktigast. Men vad som är viktigt att förstå är att även om det gått lång tid och livet är fint så kan ändå sorgen komma tillbaka. Det kan handla om födelsedagar, familjehögtider, fotoalbum eller kanske bara pms som gör att känslorna kommer tillbaka och man blir ledsen och nedstämd.

Det spelar ingen roll att livet är bra annars, det måste få finnas plats för sorg också. Livet är ju så, det händer både bra och dåliga saker och allt måste få finnas. Jag älskar inte min familj mindre för att jag ibland är ledsen över min mamma inte tyckte jag var viktig. Snarare älskar jag Arvid ännu mer för att jag vet hur det känns att inte riktigt bli sedd eller känna sig älskad.

Det går ju att tänka på två saker samtidigt, att sörja över att Arvid inte har en mormor samtidigt som jag gläds över att han har två fina gammelmostrar. Att känna saknad över min bror som inte vill ses samtidigt som jag har fin kontakt med mina andra syskon. Det måste få vara så, alla känslor måste få finnas och få lov att uttryckas. Det är genom att få prata om det ibland och få vara ledsen som sorgen kan sjunka undan och oftast bara vara en tyst medpassagerare i livet. Om jag alltid skulle tysta alla negativa känslor tror jag de skulle växa under ytan och ta över mitt liv till slut.

Som i ett annat universum

Att inte ha kontakt med någon som är dig så nära så att du aldrig riktigt kan släppa taget, det är en speciell känsla. Ibland tänker jag att vore lättare att hantera om personen helt enkelt inte fanns mer så att en kunde få sörja och gå vidare. Samtidigt sitter nog många människor och tänker att de skulle göra vad som helst bara för att veta att ens älskade var vid liv, även om de aldrig skulle ha möjlighet att ses igen. Så jag vet inte, det är inga lätta frågor och jag har inga färdiga svar.

Att leva i samma stad med personer som är, eller har varit familj, det är som att leva i två parallella universum utan beröringspunkter. De lever sina liv och jag lever mitt och vi har ingen aning om hur den andres vardag ser ut. Men så plötsligt kan tiden stanna upp och en kan få något slags inblick i den andres liv, om än bara för ett ögonblick. Vi såg en skymt av min bror med fru i somras, bara i några sekunder men jag fick ändå en plötslig lust att smyga efter, gömma mig i buskarna och få veta mer om vem han är idag. Det gjorde jag givetvis inte men jag ångrade det lite efteråt. När Arvid var bebis såg jag mamma från bilen, hon gick på trottoaren och såg inte mig. Men jag minns exakt hur hon såg ut och vad hon hade på sig.

För några månader sedan mötte jag mamma när jag på väg tillbaka till jobbet efter en lunch på stan. Hon cyklade förbi mig så nära att jag hade kunnat sträcka ut handen och röra vid henne. Hon såg inte mig utan fortsatte cykla i sakta mak. Jag stod stilla i några sekunder medan oändligt många tankar susade i huvudet. Jag hann att tänka att hon inte känner till Arvid och att jag kunde visa henne bilder på min telefon. Sen började jag springa ifatt henne och upp bredvid och då sa jag ”mamma!” Hon vände huvudet emot mig, tittade rakt på mig i någon sekund, sen vände hon sig framåt igen och cyklade vidare.

-Mamma! ropade jag igen men ingen reaktion.

Så stod jag där och såg mamma cykla vidare över torget mot stan och hjärtat brast och ögonen fylldes av tårar. Kände hon inte igen mig trots att hon tittade rakt på mig och jag kallat henne mamma? Eller kände hon igen mig men valde att fortsätta utan att stanna? Jag vet inte vilket som gör mest ont.

Jag vet bara att kvinnan jag kallar mamma inte vill veta av mig.

Inuti ett mörker
Tomheten är oändlig
När jag inser
Du har lämnat mig för alltid

Snart är detta äventyr slut

Sista kvällen i Fjällvattnet. Jag kommer sakna detta mycket! Renarna som kommer gående precis utanför stugan och bergen som alltid skymtar vid horisonten. Att vara i rörelse flera timmar varje dag, se vackert landskap och vyer och att kunna ha med hundarna, det är ju underbart!

I onsdags tog vi Guldtur 7a och 7b och klättrade uppför Mittåkläppen! Det var ganska brant bitvis, särskilt när man bär på 15 kg fyraåring. Toppen var 1212 möh och utsikten var fantastiskt! Det var flera flockar med sarvar, rentjurar, som rörde sig riktigt nära oss och Monster ville bara sitta och kolla på dem.

7b var en tur som gick runt flera fäbodar. Betydligt mindre klättring och betydligt mindre folk, men väldigt fint!

Igår såg väderleksrapporten lite ostadig och vi valde att paddla i närområdet istället. Ut gick det bra, vi gjorde ett strandhugg och fick längs med en å en bit. Men hemåt blåste det upp och regnade så Monster ville krypa upp i mitt knä och det var svårt att hålla kursen med kanoten. Hem kom vi till slut, om än något blötare än innan.

Idag åkte syrran med flickvän hem och vi tog en kortare tur vid Tevsjön. Guldtur 16 var 6 km lång och gick längs med Tevån och Tevsjön. Ån var snarare en fors med vattenfall och små pooler som rusade igenom en mossig gammelskog. Det var väldigt fint men den magnifika utsikten senare på turen var svår att se genom uppväxt björksly. En fin tur ändå!

Imorgon bär det av hemåt och denna semester är slut. Det var första gången jag var i fjällen på sommaren men definitivt inte den sista.

Fjällvattnet

Vi är i Härjedalen och njuter av de svenska fjällen den här veckan. Vi bor i en stuga vid Fjällvattnet med vildmarken precis runt knuten. Renar går runt vår stuga och solen glittrar i sjön. ❤️

Första dagen blev vandringen sådär, vi hamnade på fel sträcka och vände till slut efter att ha gått 6 km enkel väg på steniga stigar genom tallskog. När vi kom tillbaka såg vi stigen vi skulle ha tagit.. Åt ett helt annat håll! Attans! 12 km steniga stenar blev det nog ändå. Guldtur 20 trodde Maja vi tog men det blev 21..

Andra dagen tog vi gondolen upp på Funästoppen och Guldtur 5! Några km gick leden uppe på kalfjället med hissnande utsikt åt alla håll. Fantastiskt vackert! Sen gick vi nerför fjället ner i dalen genom skogar av först fjällbjörk, sen tall och sist gran. 9 km totalt denna dag!

Hundarna njuter verkligen av denna semester! De busar, springer, badar i fjällbäckar och sover sen som stockar i stugan. Perfekt hundsemester!

Igår delade vi på oss och syrran med flickvän vandrade i Tänndalen på Guldtur 14 med och hundarna och vi åkte till den norska staden Röros som är klassat som världsarv. Den var mycket charmig med små trähus och rester av malmbrytning.

På vägen hem körde vi upp en livsfarligt brant väg mot Svansjökläppen. Sen gick vi en kortare sväng på ca 2 km och fikade. Utsikten var fantastisk över sjön som låg där långt uppe bland topparna.

Arvid vill för det mesta bli buren. Det är tur att vi oftast varit 4 som kan växla mellan att bära honom. När vi var där långt uppe sa han plötsligt ”När jag blir tusen år, mamma, då kan jag gå själv!”

Semestern rullar på

Vi har varvat utflykter med hemmatid och det har varit en lagom blandning tycker jag. Efter vår paddlingtur åkte vi till Stockholm ett par dagar. Efter mycket velande om vad vi skulle göra åkte vi till Fjäderholmarna och det var verkligen rätt beslut! Vi solade och badade från klipporna, åt glass och tittade runt i hantverksbodarna på keramik. Sen stannade vi och åt middag också. En riktigt härlig dag som blev ännu bättre av att hundarna kunde vara med hela tiden ❤️

Vi år jättegod pizza på Delibruket flatbread!

Hala klippor på Fjäderholmarna!

I måndags åkte vi till min mosters ö. Arvid lekte massor med sin syssling Ebba som verkligen älskar barn! Sen kom flera sysslingar och Arvid hade hur kul som helst! Jag älskar också att vara på ön och bara njuta av vattnet, skärgården och av att vara med mina fina släktingar ❤️

Arvid har ju varit lite försiktig med vatten och bad men blev så peppad av att se alla andra barn hoppa och leka i vattnet att han hoppade i själv från bryggan ut på det djupa vattnet! Han hade givetvis puffar och även simring så han flöt men vatten stänkte i ansiktet och han var helt ok med det! Så modig!

Igår var vi på Leos lekland en sväng. Det är ju då varmt och torrt ute att jag ville fly in i ac ett tag! Varm blev jag dock ändå av att rusa efter Arvid och klättra överallt i hela leklandet som ju är anpassat för barn. Svettigt värre! Men Arvid hade riktigt roligt i ett par timmar 😀😀

Paddla i Järnlunden

Vi har precis kommit hem efter två dagars paddling i kanadensaren vi lånat av min moster! Vi visste inte om det skulle fungera med två vuxna, ett barn, två hundar och full packning med tält, mat och dryck i en kanadensare, men det gick! Det blev Järnlunden denna gång, vi bordade vår fullpackade kanot vid Brokinds badplats och paddlade mot Brokinds sluss. Vi hade missat att det var en sluss där vilket var lite jobbigt eftersom vi fick bära allt en bit men vi överlevde 😉 Sen badade vi i en vik på vägen och stannade till slut på Bromön där vi slog upp vårt tält och korkade upp en flaska bubbel och lagade mat på stormköket.

Idag paddlade vi tillbaka med en lunchpaus på en klippig udde och vi var rätt möra när vi kom till Brokind och packade upp.

Hundarna och Arvid har alla varit helt fantastiska! Att hundarna har köpt att hoppa i och ur en vinglig kanot och färdas på vattnet utan att trampa runt eller hoppa i och Arvid som till 95% har varit på ett lysande humör! Alla har vi badat otaliga gånger och det har behövts eftersom temperaturen har varit runt 31-32 grader..

Paddling, släkt och kycklingar

Nu har P också semester och vi har haft besök hela helgen. Först syrran i ett par dagar och så kom brorsan med familjen och firade Arvid! Lilla kusin Cleo och Arvid busade på golvet ❤️

I söndags kom Arvids farfar och firade han med. Arvid älskar sin farfar och var mycket förtjust! Eller han älskar nog större delen av sin släkt, pratar mycket om dem och är så glad när vi träffas 😍

Vi har lånat en kanadensare av min moster i sommar! Tanken är att åka ut en längre tur och sova i tält någon natt. Idag tog vi en provtur i Svartån med barn och hundar. Hundarna vankade lite från sida till sida i början vilket gjorde kanoten lite vinglig. Men sen fann de sig och lade sig till och med mot slutet! Frågan är bara om vi får plats med tält, sovsäckar, liggunderlag, stormkök och mat för två dagar med två hundar i kanoten? Vi får nog provpacka innan 😊

Annars har semestern mest rört sig runt hönsen. Vår svarta höna Gloria fick en död kyckling i söndags och en levande igår. En ensam liten kyckling alltså.. Och vår vackra blå kopparmarantupp Marius dog efter ett slagsmål med tuppen Esteban som flög över staketet in till stackars Marius i lördags kväll. Så jag köpte spontant kycklingar igår, tre maraner som jag hoppades Gloria skulle adoptera men det gick inte. De var nog lite stora.. Sen köpte jag två små nykläckta spättade silverudds blå och dem tog Gloria under sina vingar! Tre små kycklingar har hon nu då att ta hand om! Maranerna är två blå kopparmaraner och en gökfärgad, färger som vi haft tidigare. Två gökfärgade vackra hönor tog göken för oss och en liten blå kopparmaran dog av marek. Ja det är som P säger, en viss åtgång på hönsen.. Det gör inget att vi just nu har ganska många individer, hälften visar sig säkert vara tuppar och om sen höken eller räven kommer.. Det verkar alltid vara vuxna hönor som faller för rovdjur av någon märklig anledning!