Category Archives: Fåren

Inget VP för Yeti i år 

Det här med att ha får och träna vallning,  det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand. 

Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..

Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund. 

Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.

Helg!

Långhelg är lyxigt! Vi är sociala denna helg med flera besök av vänner. Mysigt och trevligt!  Dessutom köper Arvid numera att andra leker med hans leksaker och även om han inte leker ihop med andra barn satt han och Julian sida vid sida och lekte utan att bli osams! De börjar bli stora pojkarna ❤

Arvid och jag slutar tidigt på torsdagar och fredagar och igår satt vi i sandlådan. Det blåste kallt men solen sken och jag njöt i fylla drag av att jobba deltid och kunna hänga med min älskade unge ❤ Arvid erbjöd hundarna sand på fat och gjorde tårtor på löpande band 😂

Fåren och hönsen hänger i trädgården och agerar trädgårdsmästare med varierande resultat. Måste köpa mer kompostgaller så jag kan rädda mina bärbuskar från glupska får och spättade höns.

Alfons, ni vet lammet med den skadade klöven, använder numera sin onda fot! Han hoppade på tre ben i drygt 2 veckor men nu syns bara en lite hälta. Klöven är inte utväxt än, men det tar ju ett tag. Som en utdragen nagel eller klo ungefär. Men det ska nog bli bra till slut 😊

Lilla Alfons 

Är du min mamma? undrar Alfons. Njae, jag tror inte det, svarar Monster.❤

Lilla Alfons har varit hos veterinären idag. I morse när jag petade lite på klöven kom det nämligen ut tjockt var vid sidan om klöven. Jag klämde lite mer och då kom det ut var lite överallt. Huden gick sönder längre upp på benet också och var kom ut. Så vi tog en sväng till distriktsveterinärerna i Borensberg, Alfons och jag. Veterinären trodde det var en trampskada som Märta fixat till och att det skulle läka på några veckor. Det tar ju lite tid för klöven att växa ut precis som en nagel eller klokapsel.  Alfons fick antibiotika i spruta och så fick vi med oss sprutor till de kommande dagarna. 

När jag kom hem från jobbet var Alfons ute med de andra! Han har mest legat inne i stallet själv så detta var ju ett stort lyft!  Kan antibiotika hjälpa så snabbt? Det borde ju gå fortare i spruta än om man äter den, men ändå. När resten gick in stannade Alfons ute och hängde med Monster istället. Stackarn, han är nog lite förvirrad eftersom han haft ont och jag grejat så mycket med honom. Tur att han hittar sin riktiga mamma när han vill äta iaf ❤

Liten Alfons 

Det här är lilla Alfons som är 3 dagar gammal. Hans mamma klev troligen på hans klöv någon gång de första timmarna efter födseln för på morgonen efter hade han ett sår på klöven och själva sulan och yttersidan på klöven var bortrivet. Liten Alfons har ont, vill inte använda benet alls och äter mindre än brorsan Ayax. Han är helt enkelt lite hängig 😦 Jag har därför grejat lite extra med Alfons, ser till att han kommer upp och äter varje gång jag tittar till dem och så har Alfons bandage runt klöven. Och jag blir ju helt kär 💘 Så gosig och liten och mjuk så det är inte klokt. Luktar makalöst gott gör han också ❤ Han är verkligen pytteliten, minst av mina överlevande lamm vid födseln och minst nu med. Han väger inte ens 2,2 kg och är så söt att det inte är klokt 😍 😍 Jag hoppas Alfons kommer känna sig bättre snart och börja använda sin klöv så han blir lika framåt som de äldre tokarna 😀

De sista lammen har kommit! 

Inatt lammade den sista tackan, Märta!  Hon fick två pigga bagglamm som får heta Ayax och Alfons. Jag satte klockan på ett och då hade Alfons kommit. Jag sprang ut och var med när Ayax föddes 😍 Dumt att det var två bagglamm bara, jag ville så gärna spara 4-5 tacklamm men det blev bara tre. Men de t å nyfödda lammen är otroligt fina och så söta!  Det ena har nästan ett helt vit ansikte och ser verkligen speciell ut 😍 


Den andra har tyvärr fått en skada på en klöv och är ordentligt halt. Magen är iaf rund så han äter och jag har lindat om klöven. Jag tror det är bättre att ha det öppet men nu är det en linda på för att tackan inte ska slicka på den. Förhoppningsvis kan jag ta av den så det torkar upp imorgon. 

Nu är lamningen färdig för min del, alla tackor fick två lamm, totalt fyra av varje. Ett av tacklammen dog ju tyvärr men sju friska pigga och busiga lamm bor här nu! De fem äldre drar repor utomhus i full fart och är helt underbara 😍 Finns det risk något gosigare än lamm? ❤❤

Nya lamm och genbank

Bärta passade på att klämma ut två friska och fina lamm på efternatten till i söndags. Vi var i Uppsala på 70-årsfest och hade fårvakt med barnmorskejour. Jag trodde det var lugnt så sent som kl 1 på natten och ändå syntes ett lamm i kameran när jag vaknade på morgonen! Så duktig Bärta var, första gången och allt 😍 

En av varje blev det 😊

Nu har vi fem lamm, två bagglamm och tre tacklamm och en tacka kvar att lamma. Hoppas verkligen att hon får minst ett tacklamm, jag har ju tänkt behålla fyra st. 

Jag håller på att ansluta mig till genbanken för åsenfår i Svenska allmogefårföreningen! Alla mina fem vuxna får har genbanksintyg och jag skulle nog ångra mig om jag behöll tacklamm utan att ansluta mig. Jag har ju gått med i Mv-programmet också och det känns rätt att gå hela vägen 😊 Ska jag ändå föda upp får med härstamning är det ju bra om de kan bidra till rasens bevarandestatus.

Glädje och sorg i blandad kompott

I onsdags höll jag koll hela dagen i kameran på en tacka som var på gång. Det var Erika som vankade runt runt men inget hände. När jag kom hem lade hon sig ner med ordentliga värkar men inte ens en blåsa hängde ut. Jag valde att gå in och då kom två blåsor ut. Sen gick det väldigt fort. Klövar, nos, en hel lammunge och direkt efter, nog redan innan bakbenen på den första var ute, kom en till. Den andra var otroligt liten, mindre än hälften av den första och medan den första försökte ta sig upp omgående så låg den andra bara i halmen. Jag försökte få igång det lilla tacklammet men efter ett par timmar somnade hon in i mitt knä 😦 När jag vägde henne fick jag vikten till 930 g. Det andra lammet vägde 2230 g… Hon var så svag att det troligen inte överlevt vad jag än gjort 😢 

Vi får glädjas åt att Erika har en frisk lammunge kvar och att Ullas busungar växer så det knakar ❤

Första lammen är här

Jag hade på känn att Ulla skulle lamma väldigt snart. Igår gick hon lite för sig själv och kikade mot magen. Jag satte upp kameran i fårhuset men sen åt hon både hö och kraftfoder så då tänkte jag att det dröjer nog lite till. I morse kollade jag kameran och minsann! Ett litet litet mää hördes! Jag rusade ut och två små perfekta alldeles nyfödda lamm som fortfarande inte ens ställt sig upp låg i halmen! Ett tacklamm och ett bagglamm. Så fantastiskt fina! Och Ulla är en fin mamma som tar hand om sina små ❤

Lamm snart? 

Fåren är rundare om magen, alla har satt lite juver medan Ulla är helt enorm! Hon kan knappt gå med det stora juvret mellan benen, stackarn. Jag drömde i natt att allihopa lammade precis samtidigt och det var en enda röra med lamm och ingen aning om vem som var vems. På fredag är det första möjliga dag om de inte lammar för tidigt! 

Snöstorm och kiropraktor 

Vädret var verkligen vidrigt igår, blåste på tvären och snöade nån blöt historia på förmiddagen och så regn på kvällen så Monster faktiskt tyckte vi kunde ha stannat hemma. Fåren fick vara inne på fm och hundarna var i hundgården. Det värmer ju mattehjärtat att se hundarna ligga på soffan och divanen i hundhuset i en temperatur på runt 19 grader ❤

Eva Solstrand var på djursjukhuset i Norsholm igår! Eva är kiropraktor och Yeti har varit hos henne tre gånger tidigare, senast i maj. Jag har sett Yeti hoppa på tre ben i fler skutt än vanligt vid ett par tillfällen och ville kolla upp honom. Eva tyckte framför allt att han rörde sig bättre än sist! Jag har inte gjort sjukgymnastik med honom på länge och han går mest som promenadhund (men alltid lös) eftersom tackorna är dräktiga. Han busar och är som vilken livlig hund som helst och det var mycket skönt att höra att inte blir sämre av det. Men han har fortfarande ont i bäckenet på höger sida och är stel runt ländryggen. Han reagerade ganska kraftigt runt bäckenet men är samtidigt inte rädd för beröring så han kan inte ha sådär väldigt ont hela tiden. Han har heller inte överbelastat vänster fram för att kompensera. Så vi åkte hem med några övningar och en hund som kanske inte har en okejstämpel i rumpan men som ändå blivit lite bättre än för snart ett år sedan.

 Jag har ärligt talat gett upp på att han ska bli helt bra, att han funkar som sällskapshund och att valla med får duga. Jag vill såklart att han ska bli godkänd vallhund men jag har ju inte 200 tackor så han måste inte kunna jobba 8 timmar i sträck. Jag överlever utan agility och Yeti verkar hyfsat nöjd med sitt liv. 

Jag ska fortsätta att gå till Eva när det går, jag tror det är bra att hålla koll på bäckenet och ländryggen och vi ska såklart jobba för att han ska bli så bra som möjligt!