Category Archives: Fåren

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.

Annonser

Far får får får? 

Frågan har återigen uppstått vad jag ska göra med fåren. Erika och Ulla är så tjuriga och vill absolut inte vallas. Erika stångar Yeti så ofta hon kommer åt och Ulla har attackerat Monster ett par gånger. Bäst är ju om dessa tjuriga damer helt enkelt inte blir vallade på och då kan de ju betäckas och få lamm istället.  Häromdagen bestämde vi att Bärtas bagglamm Albin ska flytta hem till oss igen och bli pappa till lamm i vår. Bärta ska inte betäckas eftersom hon bara har en fungerande juverdel och Märta är för nära släkt med Albin. Men det blir lagom med två tackor som lammar i vår och en vallgrupp på fem mer samarbetsvilliga tackor. Dilemmat blir att dela flocken varje gång jag vill träna men det får lösa sig. Under betäckningen måste det ju bli två grupper ändå. 


Planen på sikt är att sälja de äldre tackorna. Jag har försökt sälja bara Erika men det har gått sådär. Kanske kan det gå bättre att sälja tre i en grupp? Vi får se nästa sommar 😊

Fåren har flyttat hem och hundarna har fått ett bord!

I förra veckan slog en varg 8 får bara ett par mil bort och efter detta syntes den ännu närmare. Det var ett skäl till att fåren fick flytta hem, bättre bete och skydd för storm och regn var ett annat. Det är skönt att ha dem hemma och veta att de har möjlighet att gå in i stallet om vädret blir riktigt dåligt och den höga granhäcken skyddar dessutom bra mot alla vindar utom de ostliga.

I helgen rev jag staketet mot min sandpaddock som jag hade så många agilitydrömmar om. En annan era. Idag är den igenväxt och får ingå i betet istället. Det gör att formen på hagen blir bättre för vallning också!

Vädret var så varmt och skönt i söndags att jag fick mycket gjort utomhus! Bland annat byggde jag ett bord till hundgården. Det är vårt gamla balkonggolv som fått nytt liv. Det där golvet har verkligen kommit till användning! Det är både golv och framsida till hundkojorna förutom det nya bordet!

Fåren är flyttade

Igår flyttade jag och Monster upp fåren till den nya hagen med elstängsel. Bagglammen gick ju igenom efter ca 5 minuter men tackorna har nu hållit sig inne i ca ett dygn! Jag skapade bättre förutsättningar denna gång, tre trådar direkt, nyklippta får, djupare och dessutom vattnat jordspett och en lyckosam regnskur på morgonen.

Jag har gått i valet och kvalet hur jag ska göra med tackorna. Jag har försökt sälja Erika eftersom hon är så elak mot Yeti men det har gått dåligt. Jag har mest fått kommentarer om att min hund borde tuffa på sig och att tackor kan vara tuffa men det hjälper ju inte varken mig eller Yeti.

Idag testade jag att valla i nya hagen och då gick det faktiskt riktigt bra med båda hundarna! Erika stannade ett par gånger men attackerade inte och Yeti sprang inte undan utan stannade bara. Så skönt! Det är mycket trevligt att ha lite mer yta än hemma, den här hagen är ungefär en hektar och den hemma är 3500 kvm.

Monster tränade drivning på avstånd och det gick bra tills han blev trött och tappade bort sig på höger och vänster.

Jag hoppas att vi får till mer vallning nu i en större hage som ligger längs med vår vanliga runda. Det blir naturligt uppvärmning, nedvarvning och dessutom tillsyn av fåren, ett perfekt upplägg!

Nyklippta damer

Bagglammen har flyttat hemifrån och tackorna går hemma för tillfället. Pappa och jag tog hem dem i torsdags och det var ett äventyr. De är inte särskilt lättlastade om man säger så. Monster fick jobba hårt och självständigt för att hålla styr på tackorna som ständigt gjorde utbrytningsförsök.

Nu är de hemma mest för att de skulle klippas innan jag tänkte prova att släppa dem i hagen med elstängsel. Att klippa tackorna gick fantastiskt bra! De stod upp och jag behövde knappt hålla i dem. De har varit med förr och bara accepterade! Så himla skönt! Därför var jag vid gott mod när lammen skulle klippas. Det gick inte lika bra… Omg så sprattliga små tackor kan vara.. Blod, svett och tårar kan vi sammanfatta det med, jag klippte mig själv ganska djupt i ett finger så blodet strömmade.

Igår var jag helt förstörd i kroppen, tog mig knappt upp till stående. Idag är jag helt ledbruten, har svårt att resa mig men det är lite bättre. Hur 17 bär sig fårklippare åt egentligen, för att inte bli helt förstörda i ryggen? Själv känns det förvillande likt känslan när jag lade mig i sängen efter ett arbetspass på zucchinifälten i Australien och var tvungen att klättra med händerna på grannsängen för att ta mig upp efteråt..

Rävar och baggar och jobb

Denna första jobbvecka har rivstartat i ett lite för högt tempo. Baggarna har envisats med att gå ut ur den nya hagen, troligen för att de letade skugga. Jag har satt upp en tråd till och bankat ner jordspettet men de går ut ändå. Det behövs nog starkare aggregat till busarna. Nu är de ju rätt coola grabbar som inte springer bort men det är ju ändå lite pinsamt att få samtal från grannarna om att de har får i trädgården.. Nu är de hemma igen och kan inte bryta sig ut.

Det roliga med detta är att hundarna jobbat praktiskt. Yeti fick hämta hem dem idag och det var super att driva dem längs med grusvägen. Det blir nog fler promenader med dem 😉 Yeti växer av att kunna flytta på dem utan att de stångas för även om de är tröga så är de godmodiga och snälla.

När jag fixade med staketet igår var räven här igen och tog lilla Heidi 😭😭 Mina hönspartners trodde det saknades fler höns men både Sot och Lisen dök upp igen. De fyra moderlösa kycklingarna var borta och jag var så ledsen. Men efter mycket letande hittade jag dem i häcken vid vår veranda ❤ Små pluttarna, jag är så glad att de är oskadda. Nu får hönsen bara vara ute om hundarna är ute med dem. Räven har kommit när hundarna inte varit hemma eller inne i huset och det är ju ingen slump såklart. Nu har vi inga kvar från de första fem hönsen vi köpte och av de fyra kycklingarna som kom strax efter är det bara tuppen Putte kvar. Fem totalt har räven tagit av dem och totalt sex hönor har vi förlorat. Så sorgligt 😢

RIP lilla Heidi ❤

RIP lilla Heidi

På jobbet är det sömnigt såhär sista veckorna av sommaren. Tur är väl det med baggar och rävar runt knuten. Totalt sett blev det ändå en rivstart och jag är lite matt. Jag behöver få in lite tid för återhämtning så jag inte hamnar där jag var i våras. Blir så fort sliten känner jag även om semestern fyllde på depåerna.

Sista dagen

Allra sista dagen på semestern och vad gör jag? Jo bygger staket..

Det är en granne som frågade för ett par år sen om jag ville ha fåren där och jag har passat pga jobbigt att sätta staket men med dessa extremt torra somrar så klarar jag mig inte på ett par hektars skogsbete och mindre än halvt hektar här hemma. Hela dagen har jag därför satt plasstolpar och rett ut den enorma härva av eltråd som jag en gång tog ner från hagen utanför oss. Det tog hela dagen, att reda ut all tråd tog den mesta tiden.

Nu ska bagglammen flytta i veckan! Det blir bra, det är hyfsat stort och öppet och det ska nog gå att valla lite lättare där också. Flera grannar har stannat och frågat vad jag håller på med och folk verkar glada över att fåren ska gå där. Det blir bra!

Imorgon ska vi börja jobba igen. Det är väl blandade känslor kan man väl säga. Jag hade lätt gått hemma i några månader till. Jag blir nog aldrig uttråkad på att gå hemma, det finns alltid små och stora projekt att ta tag i ❤

Inget VP för Yeti i år 

Det här med att ha får och träna vallning,  det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand. 

Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..

Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund. 

Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.

Helg!

Långhelg är lyxigt! Vi är sociala denna helg med flera besök av vänner. Mysigt och trevligt!  Dessutom köper Arvid numera att andra leker med hans leksaker och även om han inte leker ihop med andra barn satt han och Julian sida vid sida och lekte utan att bli osams! De börjar bli stora pojkarna ❤

Arvid och jag slutar tidigt på torsdagar och fredagar och igår satt vi i sandlådan. Det blåste kallt men solen sken och jag njöt i fylla drag av att jobba deltid och kunna hänga med min älskade unge ❤ Arvid erbjöd hundarna sand på fat och gjorde tårtor på löpande band 😂

Fåren och hönsen hänger i trädgården och agerar trädgårdsmästare med varierande resultat. Måste köpa mer kompostgaller så jag kan rädda mina bärbuskar från glupska får och spättade höns.

Alfons, ni vet lammet med den skadade klöven, använder numera sin onda fot! Han hoppade på tre ben i drygt 2 veckor men nu syns bara en lite hälta. Klöven är inte utväxt än, men det tar ju ett tag. Som en utdragen nagel eller klo ungefär. Men det ska nog bli bra till slut 😊

Lilla Alfons 

Är du min mamma? undrar Alfons. Njae, jag tror inte det, svarar Monster.❤

Lilla Alfons har varit hos veterinären idag. I morse när jag petade lite på klöven kom det nämligen ut tjockt var vid sidan om klöven. Jag klämde lite mer och då kom det ut var lite överallt. Huden gick sönder längre upp på benet också och var kom ut. Så vi tog en sväng till distriktsveterinärerna i Borensberg, Alfons och jag. Veterinären trodde det var en trampskada som Märta fixat till och att det skulle läka på några veckor. Det tar ju lite tid för klöven att växa ut precis som en nagel eller klokapsel.  Alfons fick antibiotika i spruta och så fick vi med oss sprutor till de kommande dagarna. 

När jag kom hem från jobbet var Alfons ute med de andra! Han har mest legat inne i stallet själv så detta var ju ett stort lyft!  Kan antibiotika hjälpa så snabbt? Det borde ju gå fortare i spruta än om man äter den, men ändå. När resten gick in stannade Alfons ute och hängde med Monster istället. Stackarn, han är nog lite förvirrad eftersom han haft ont och jag grejat så mycket med honom. Tur att han hittar sin riktiga mamma när han vill äta iaf ❤