Category Archives: Fåren

Fåren är flyttade

Igår flyttade jag och Monster upp fåren till den nya hagen med elstängsel. Bagglammen gick ju igenom efter ca 5 minuter men tackorna har nu hållit sig inne i ca ett dygn! Jag skapade bättre förutsättningar denna gång, tre trådar direkt, nyklippta får, djupare och dessutom vattnat jordspett och en lyckosam regnskur på morgonen.

Jag har gått i valet och kvalet hur jag ska göra med tackorna. Jag har försökt sälja Erika eftersom hon är så elak mot Yeti men det har gått dåligt. Jag har mest fått kommentarer om att min hund borde tuffa på sig och att tackor kan vara tuffa men det hjälper ju inte varken mig eller Yeti.

Idag testade jag att valla i nya hagen och då gick det faktiskt riktigt bra med båda hundarna! Erika stannade ett par gånger men attackerade inte och Yeti sprang inte undan utan stannade bara. Så skönt! Det är mycket trevligt att ha lite mer yta än hemma, den här hagen är ungefär en hektar och den hemma är 3500 kvm.

Monster tränade drivning på avstånd och det gick bra tills han blev trött och tappade bort sig på höger och vänster.

Jag hoppas att vi får till mer vallning nu i en större hage som ligger längs med vår vanliga runda. Det blir naturligt uppvärmning, nedvarvning och dessutom tillsyn av fåren, ett perfekt upplägg!

Nyklippta damer

Bagglammen har flyttat hemifrån och tackorna går hemma för tillfället. Pappa och jag tog hem dem i torsdags och det var ett äventyr. De är inte särskilt lättlastade om man säger så. Monster fick jobba hårt och självständigt för att hålla styr på tackorna som ständigt gjorde utbrytningsförsök.

Nu är de hemma mest för att de skulle klippas innan jag tänkte prova att släppa dem i hagen med elstängsel. Att klippa tackorna gick fantastiskt bra! De stod upp och jag behövde knappt hålla i dem. De har varit med förr och bara accepterade! Så himla skönt! Därför var jag vid gott mod när lammen skulle klippas. Det gick inte lika bra… Omg så sprattliga små tackor kan vara.. Blod, svett och tårar kan vi sammanfatta det med, jag klippte mig själv ganska djupt i ett finger så blodet strömmade.

Igår var jag helt förstörd i kroppen, tog mig knappt upp till stående. Idag är jag helt ledbruten, har svårt att resa mig men det är lite bättre. Hur 17 bär sig fårklippare åt egentligen, för att inte bli helt förstörda i ryggen? Själv känns det förvillande likt känslan när jag lade mig i sängen efter ett arbetspass på zucchinifälten i Australien och var tvungen att klättra med händerna på grannsängen för att ta mig upp efteråt..

Rävar och baggar och jobb

Denna första jobbvecka har rivstartat i ett lite för högt tempo. Baggarna har envisats med att gå ut ur den nya hagen, troligen för att de letade skugga. Jag har satt upp en tråd till och bankat ner jordspettet men de går ut ändå. Det behövs nog starkare aggregat till busarna. Nu är de ju rätt coola grabbar som inte springer bort men det är ju ändå lite pinsamt att få samtal från grannarna om att de har får i trädgården.. Nu är de hemma igen och kan inte bryta sig ut.

Det roliga med detta är att hundarna jobbat praktiskt. Yeti fick hämta hem dem idag och det var super att driva dem längs med grusvägen. Det blir nog fler promenader med dem 😉 Yeti växer av att kunna flytta på dem utan att de stångas för även om de är tröga så är de godmodiga och snälla.

När jag fixade med staketet igår var räven här igen och tog lilla Heidi 😭😭 Mina hönspartners trodde det saknades fler höns men både Sot och Lisen dök upp igen. De fyra moderlösa kycklingarna var borta och jag var så ledsen. Men efter mycket letande hittade jag dem i häcken vid vår veranda ❤ Små pluttarna, jag är så glad att de är oskadda. Nu får hönsen bara vara ute om hundarna är ute med dem. Räven har kommit när hundarna inte varit hemma eller inne i huset och det är ju ingen slump såklart. Nu har vi inga kvar från de första fem hönsen vi köpte och av de fyra kycklingarna som kom strax efter är det bara tuppen Putte kvar. Fem totalt har räven tagit av dem och totalt sex hönor har vi förlorat. Så sorgligt 😢

RIP lilla Heidi ❤

RIP lilla Heidi

På jobbet är det sömnigt såhär sista veckorna av sommaren. Tur är väl det med baggar och rävar runt knuten. Totalt sett blev det ändå en rivstart och jag är lite matt. Jag behöver få in lite tid för återhämtning så jag inte hamnar där jag var i våras. Blir så fort sliten känner jag även om semestern fyllde på depåerna.

Sista dagen

Allra sista dagen på semestern och vad gör jag? Jo bygger staket..

Det är en granne som frågade för ett par år sen om jag ville ha fåren där och jag har passat pga jobbigt att sätta staket men med dessa extremt torra somrar så klarar jag mig inte på ett par hektars skogsbete och mindre än halvt hektar här hemma. Hela dagen har jag därför satt plasstolpar och rett ut den enorma härva av eltråd som jag en gång tog ner från hagen utanför oss. Det tog hela dagen, att reda ut all tråd tog den mesta tiden.

Nu ska bagglammen flytta i veckan! Det blir bra, det är hyfsat stort och öppet och det ska nog gå att valla lite lättare där också. Flera grannar har stannat och frågat vad jag håller på med och folk verkar glada över att fåren ska gå där. Det blir bra!

Imorgon ska vi börja jobba igen. Det är väl blandade känslor kan man väl säga. Jag hade lätt gått hemma i några månader till. Jag blir nog aldrig uttråkad på att gå hemma, det finns alltid små och stora projekt att ta tag i ❤

Inget VP för Yeti i år 

Det här med att ha får och träna vallning,  det går inte nåt vidare bra för mig. Jag verkar ta fel beslut hela tiden vilket leder till omöjliga förhållanden att träna. För att träna och bli bra måste man kanske ha en större flock med får där man kan ta ut grupper av unga tackor att träna på innan de får träffa baggen? Jag ångrar att jag inte behöll korsningstackorna faktiskt. Det hade nog varit klokast såhär i efterhand. 

Vad är problemet nu då, undrar kanske du som läser? Jo tackorna är så tjuriga att det är helt omöjligt att valla på dem. Visserligen har de lamm nu men den nyaste tackan Erika var galet ilsken mot hundarna redan innan. Hon har stångat Yeti i sidan ett par gånger, rejält. Men ingen av tackorna tvekar att attackera hundarna, framför allt Yeti. Det har gjort att Yeti inte vågar trycka på dem alls, han viker bara ner sig och springer. Om jag tränar hemma så blir han sämre och sämre för varje pass. Dessutom är baggen så orädd för hundarna att han inte rör på sig alls. Om det är något jag lärt mig av detta så är det att aldrig köpa vuxna oinvallade djur, framför allt inte om djurägaren har hundar som rör sig bland fåren..

Nu försöker jag att valla så lite som möjligt för att inte de tre tacklammen ska ta efter beteendet. Det innebär att hundarna bara går promenader i stort sett. Vi tränar lite konster också bara. Det suger ju verkligen att inte kunna valla alls. Då kan man ju aldrig gå VP och bli godkänd vallhund. 

Vad jag ska göra med fåren ger mig både ångest och gråa hår. Tacklammem vill jag spara och bagglammen kommer säljas för att slutligen bli mat. Men resten då? Hur lätt är det att sälja tackor som inte är purunga och som inte går att valla på? De är visserligen trevliga att hantera när man inte vallar på dem men som klappfår är de inte tillräckligt tama. Bärtas ena juver sinade dessutom och baggen vill jag inte heller ha kvar. Ja det är verkligen ett huvudbry hur jag ska lösa detta på bästa sätt.

Helg!

Långhelg är lyxigt! Vi är sociala denna helg med flera besök av vänner. Mysigt och trevligt!  Dessutom köper Arvid numera att andra leker med hans leksaker och även om han inte leker ihop med andra barn satt han och Julian sida vid sida och lekte utan att bli osams! De börjar bli stora pojkarna ❤

Arvid och jag slutar tidigt på torsdagar och fredagar och igår satt vi i sandlådan. Det blåste kallt men solen sken och jag njöt i fylla drag av att jobba deltid och kunna hänga med min älskade unge ❤ Arvid erbjöd hundarna sand på fat och gjorde tårtor på löpande band 😂

Fåren och hönsen hänger i trädgården och agerar trädgårdsmästare med varierande resultat. Måste köpa mer kompostgaller så jag kan rädda mina bärbuskar från glupska får och spättade höns.

Alfons, ni vet lammet med den skadade klöven, använder numera sin onda fot! Han hoppade på tre ben i drygt 2 veckor men nu syns bara en lite hälta. Klöven är inte utväxt än, men det tar ju ett tag. Som en utdragen nagel eller klo ungefär. Men det ska nog bli bra till slut 😊

Lilla Alfons 

Är du min mamma? undrar Alfons. Njae, jag tror inte det, svarar Monster.❤

Lilla Alfons har varit hos veterinären idag. I morse när jag petade lite på klöven kom det nämligen ut tjockt var vid sidan om klöven. Jag klämde lite mer och då kom det ut var lite överallt. Huden gick sönder längre upp på benet också och var kom ut. Så vi tog en sväng till distriktsveterinärerna i Borensberg, Alfons och jag. Veterinären trodde det var en trampskada som Märta fixat till och att det skulle läka på några veckor. Det tar ju lite tid för klöven att växa ut precis som en nagel eller klokapsel.  Alfons fick antibiotika i spruta och så fick vi med oss sprutor till de kommande dagarna. 

När jag kom hem från jobbet var Alfons ute med de andra! Han har mest legat inne i stallet själv så detta var ju ett stort lyft!  Kan antibiotika hjälpa så snabbt? Det borde ju gå fortare i spruta än om man äter den, men ändå. När resten gick in stannade Alfons ute och hängde med Monster istället. Stackarn, han är nog lite förvirrad eftersom han haft ont och jag grejat så mycket med honom. Tur att han hittar sin riktiga mamma när han vill äta iaf ❤

Liten Alfons 

Det här är lilla Alfons som är 3 dagar gammal. Hans mamma klev troligen på hans klöv någon gång de första timmarna efter födseln för på morgonen efter hade han ett sår på klöven och själva sulan och yttersidan på klöven var bortrivet. Liten Alfons har ont, vill inte använda benet alls och äter mindre än brorsan Ayax. Han är helt enkelt lite hängig 😦 Jag har därför grejat lite extra med Alfons, ser till att han kommer upp och äter varje gång jag tittar till dem och så har Alfons bandage runt klöven. Och jag blir ju helt kär 💘 Så gosig och liten och mjuk så det är inte klokt. Luktar makalöst gott gör han också ❤ Han är verkligen pytteliten, minst av mina överlevande lamm vid födseln och minst nu med. Han väger inte ens 2,2 kg och är så söt att det inte är klokt 😍 😍 Jag hoppas Alfons kommer känna sig bättre snart och börja använda sin klöv så han blir lika framåt som de äldre tokarna 😀

De sista lammen har kommit! 

Inatt lammade den sista tackan, Märta!  Hon fick två pigga bagglamm som får heta Ayax och Alfons. Jag satte klockan på ett och då hade Alfons kommit. Jag sprang ut och var med när Ayax föddes 😍 Dumt att det var två bagglamm bara, jag ville så gärna spara 4-5 tacklamm men det blev bara tre. Men de t å nyfödda lammen är otroligt fina och så söta!  Det ena har nästan ett helt vit ansikte och ser verkligen speciell ut 😍 


Den andra har tyvärr fått en skada på en klöv och är ordentligt halt. Magen är iaf rund så han äter och jag har lindat om klöven. Jag tror det är bättre att ha det öppet men nu är det en linda på för att tackan inte ska slicka på den. Förhoppningsvis kan jag ta av den så det torkar upp imorgon. 

Nu är lamningen färdig för min del, alla tackor fick två lamm, totalt fyra av varje. Ett av tacklammen dog ju tyvärr men sju friska pigga och busiga lamm bor här nu! De fem äldre drar repor utomhus i full fart och är helt underbara 😍 Finns det risk något gosigare än lamm? ❤❤

Nya lamm och genbank

Bärta passade på att klämma ut två friska och fina lamm på efternatten till i söndags. Vi var i Uppsala på 70-årsfest och hade fårvakt med barnmorskejour. Jag trodde det var lugnt så sent som kl 1 på natten och ändå syntes ett lamm i kameran när jag vaknade på morgonen! Så duktig Bärta var, första gången och allt 😍 

En av varje blev det 😊

Nu har vi fem lamm, två bagglamm och tre tacklamm och en tacka kvar att lamma. Hoppas verkligen att hon får minst ett tacklamm, jag har ju tänkt behålla fyra st. 

Jag håller på att ansluta mig till genbanken för åsenfår i Svenska allmogefårföreningen! Alla mina fem vuxna får har genbanksintyg och jag skulle nog ångra mig om jag behöll tacklamm utan att ansluta mig. Jag har ju gått med i Mv-programmet också och det känns rätt att gå hela vägen 😊 Ska jag ändå föda upp får med härstamning är det ju bra om de kan bidra till rasens bevarandestatus.