Kategoriarkiv: Fåren

Höhäckar på löpande band

Idag firade vi med finmust från Rudenstams gårdsbutik att jag snickrat och byggt klart hos fåren! Staket är fixat, två höhäckar med tak (!) och ett nytt foderbord i stallet har jag sysslat med de senaste helgerna. Det blev superbra! De här är konstruerade för att minska på spillet och för att höet inte ska bli blött vid regn eller snö.

Arax inspekterade bygget så att det blev godkänt! Han är bra närgången, den gode herrn 😂

Annonser

Här skapas genetiskt värdefulla lamm!

När jag kontaktade genbanksansvarige för rasen åsenfår angående vilka tackor som var viktigast fick jag det överraskande svaret att Ulla är mycket värdefull för rasen. Inte bara för min besättning utan för hela rasen. Det eftersom hon har får i sin stamtavla från tre av de första genbankerna som överhuvudtaget fanns för åsenfår. De genbankerna köpte får från den ursprungliga besättningen, så kallade founderdjur. Djur som är nära släkt med founderdjur är mer lika de får som ursprungligen bildade rasen och i bevaringsarbetet är de viktigast! Så genbanksansvarige tyckte att om jag så bara skulle betäcka en tacka i höst borde det vara Ulla, även om också Märta, Bärta och Ullas dotter Alma är värdefulla. Bärta har haft juverinflammation och kan inte betäckas, Alma ingår i vallgruppen och där vill jag ha henne under vintern men Ulla och Märta kan ju bli mammor!

Efter vidare diskussion med andra genbanker hittade jag en lämplig obesläktad bagge som jag helgen efter hämtade utanför Ulricehamn! Nu har Arax fått träffa Ulla och Märta och vi väntar små lamm i slutet av mars. Genetiskt värdefulla små lamm som jag hoppas kunna sälja som avelsdjur eller behålla som rekrytering sen 😀

Jag har dessutom hittat en köpare till Erika, hennes dotter Amanda och två av årslammen! Det innebär att jag har tillräckligt med både plats och foder för vintern och jag kan andas ut. Nästa helg får de flytta, då förhoppningsvis dräktiga med små lamm som kommer i mars.

Bästa hjälpredan!

Idag har min lilla grupp utan lamm flyttat till skogsbetet. Dit måste man åka transport och det vill inte fåren. Monster får hjälpa till att lasta och han så fenomenal på den typen av uppgifter! Han jobbar så målmedvetet och vet exakt vart de ska. Han tar också självständiga beslut hela tiden och reagerar på hur fåren rör sig och det är ju tur eftersom annars skulle de hinna iväg en bit innan jag hinner ge ett kommando.

Ja dessa får är en utmaning att lasta, de stampar i backen, försöker sticka åt olika håll och gör det mesta utom regelrätta anfall och Monster står bara pall och slutar aldrig jobba. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom? Hur hittar man en valp med samma skalle, detta att han aldrig ger upp och både är mjuk men samtidigt kompromisslös mot djuren?

Ja jag vet, en liten lovsång blev det nu, men jag blir så himla imponerad av honom när han jobbar i skarpt läge ❤️

Får på bete

Även om det kändes som att våren aldrig skulle komma så gjorde det till slut det och det med besked. Tackorna, dvs min vallgrupp, fick flytta på sommarbete idag och de verkade mycket nöjda med det!

Vi passade på att valla en sväng på kvällen och det gick riktigt bra. Jag tycker det börjar lossna, både Monsters look back och Yetis drivningar. Efteråt gick vi i kohagen och båda hundarna svalkade sig i de stora pölarna 😀

Snuttisar

Tack för alla namnförslag! Jag tror det får bli en liten svart Bälla och en grå liten Bälinda 😀 Det blir ju fler lamm, förhoppningsvis två tacklamm till om man får hoppas 😉

Det är supersvårt att ta bilder som inte är suddiga på dem, de rör sig hela tiden. Gjorde ett försök nu på morgonen, helt skarpa är de inte men det går ju att se hur gulliga de är ❤️

Årets första lamm är här!

Det är bara två tackor som ska lamma i år och det är precis lagom. Igår kväll kom de första, det var Ulla som även i år var tidigt ute. Det var kärlek vid första ögonkastet med baggen om man säger så 😉Två små fantastiskt söta tacklamm blev det, ett svart och ett grått! Namn har de inte just nu, har ni bra namn på B får ni tipsa 😀

Vallning i vårsolen

Nu när snön försvunnit på vallarna har vi tränat vallning på de nyklippta tackorna. Tjockisarna och baggen får stanna hemma och så får hundarna ta med sig resten ut. Förra helgen råkade vi tappa fåren ut på vägen två gånger, först drog de ut när jag klippte en tacka och hade missat att stänga grinden ordentligt och dagen efter när jag skulle ta ut dem på vallen.. Det var pinsamt båda gångerna! Bilar fick stanna och första gången knackade en lätt hysterisk dam på dörren medan hennes man vaktade fåren på vallen på andra sidan vägen. Andra gången hade två bilar stannat och fåren var mitt emellan dem. Liiite pinsamt, sa jag det? Nåja, det går iaf snabbt att få in dem igen. Men jag borde kanske köpa en varning-för-får-skylt?

Idag var jag snabbare och parerade innan fåren drog som en avlöning ut på vägen (varför vill de nödvändigtvis ut där??) och båda hundarna fick sig en genomkörare på vallen. Yetis främsta uppgift är att gå gå gå, rakt mot djuren. Lina på och så bara gå gå gå. Det går hyfsat när han är pigg, urdåligt när han börjar bli trött. Han är vek mot djuren också men han jobbade fint idag! Tycker han är modigare än innan vintern! Självförtroendet växer på honom när han slipper elaka Erika. Fast hennes dotter är den tjurigaste i gänget nu så jag borde faktiskt försöka sälja dem båda i höst..

Monster gick super. Han går så himla bra! Vi slipade på delningar och look back och visst finns saker att jobba på men han känns verkligen fin. Vi börjar till och med få ordning på tempot och den där jättekonflikten i flankerna är helt löst sen jag fick fenomenala tips från Karin S för ett år sedan. Ibland kan en kurs helt revolutionera träningen och så var det då!

Jag är så himla nöjd med att jag har en grupp att valla på den här våren. De är väldigt trevliga att valla på, de är kvicka och lätta men inte hysteriska som ryorna. Väldigt fina små får 🐑 ❤️❤️

En får fundera på fåren

I höstas eller våras någon gång skrev jag ett inlägg i hur svårt det är att ha får som funkar i vallningen. Jag fick många bra tips om att ha en avelsgrupp och sen valla på sparade tacklamm. Jag svarade att det funkar inte för mig, jag har inte plats, ork osv. Men kommentarerna från det gamla inlägget har legat och jäst och jag har tänkt om lite. En stor skillnad sedan i våras är att vi numera har två fållor som funkar utan att bli översvämmade så fort det är lite blött så att det faktiskt funkar att dela på fåren. Sen har jag ju två tackor som vägrar att vara vallfår. Duktiga mammor är de och dessutom genbanksdjur där Ulla är rätt gammal – och äldre tackor ska man prioritera att avla på enligt allmogefårföreningen eftersom de är närmre ursprunget. 2016 var det faktiskt bara 18 av 80 besättningar åsenfår som tog lamm och det är inte bra. Där har jag möjlighet att bidra! Dessutom kommer jag förhoppningsvis ha M3-status nästa år vilket innebär att det blir mycket lättare att sälja lamm till liv. Så, kontentan blev att det blir lamm detta år och kanske även framöver. Inte många, men kanske 2-3 tackor per år tänker jag betäcka. Dels för att rekrytera själv men också för att sälja till liv i den mån det går. Jag hoppas att det ska kunna funka som jag tänkt! Kostnadsmässigt är fåren en ren förlustaffär pga att fodret kostar mycket på vintern. Räknar jag in dem i hundkontot däremot, ja då kostar de ungefär lika mycket som bensinen och startavgifterna när jag tävlade som mest agility. Så, nu känns det genast bättre! 😂 😂

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.

Far får får får? 

Frågan har återigen uppstått vad jag ska göra med fåren. Erika och Ulla är så tjuriga och vill absolut inte vallas. Erika stångar Yeti så ofta hon kommer åt och Ulla har attackerat Monster ett par gånger. Bäst är ju om dessa tjuriga damer helt enkelt inte blir vallade på och då kan de ju betäckas och få lamm istället.  Häromdagen bestämde vi att Bärtas bagglamm Albin ska flytta hem till oss igen och bli pappa till lamm i vår. Bärta ska inte betäckas eftersom hon bara har en fungerande juverdel och Märta är för nära släkt med Albin. Men det blir lagom med två tackor som lammar i vår och en vallgrupp på fem mer samarbetsvilliga tackor. Dilemmat blir att dela flocken varje gång jag vill träna men det får lösa sig. Under betäckningen måste det ju bli två grupper ändå. 


Planen på sikt är att sälja de äldre tackorna. Jag har försökt sälja bara Erika men det har gått sådär. Kanske kan det gå bättre att sälja tre i en grupp? Vi får se nästa sommar 😊