Category Archives: Hedvigs träning

En stark mamma?

Nä det är jag verkligen inte. Men jag kanske kan bli? Även om jag gått ner nästan alla gravidkilon (sånär som på ett par) så är magen pluffsig, jag är svag och det allra största problemet; jag blir helt knäckt i ryggen av att liggamma och har väldigt ont i ryggen varje natt och morgon. Campushallen har pass som heter Stark mamma på förmiddagarna två ggr per vecka och jag gick på ett sådant idag. Det var fokus på mage, rygg, armar och balans och det var inga hopp eller sådant som är mindre bra för dumma fötter och fogar. Arvid låg i sitt babygym och var hyfsat nöjd större delen av passet iaf 😛 Jag kommer ha träningsvärk i både mage och armar tror jag. Mina ryggproblem kände jag av bara jag lade mig rakt upp och ner på en dyna på golvet, AAAAAAJJJ! Någon av övningarna kändes rejält också, men annars var det nog bara bra. Att träna ryggen är troligen det enda som hjälper och eftersom jag är väldigt dålig på att hålla igång något och kanske framför allt anstränga mig hemma så är det nödvändigt för mig att träna i grupp 🙂

Annonser

Skidpremiär!

Idag blåser det så kallt ute att jag funderar på att låta hundarna använda kattlådan men igår var det helt ok! Jag skaffade vallaväck och tog tag i vallningsprojektet på mina längdskidor. Jag använde tejpvalla sist men den har veckat sig och sitter inte alls bra. Att använda tejpvalla låter så himla enkelt men det är det inte! Till att börja med ska den gamla vallan bort. På med lösningsmedel och sen är det bara att skrapa bort vallan. Och skrapa. Och skrapa. Tills slut var det vallaklet överallt, på mig, på skidorna där det inte ska vara valla och typ i hela verkstaden. Ett elände var det att få bort! Dessutom blev jag lätt illamående av lösningsmedlet.

Sen skulle den nya vallan på. Det var iaf aningen lättare än att ta av den gamla, det största problemet var att det är veck på vallan redan på rullen. Det innebär att vallan inte är helt jämt pålagd utan att det finns en risk att det blir som sist; att vallan släpper och lägger sig i högar.. Nä nästa år lämnar jag in dem!

När jag till slut (typ 3 timmar senare) kom ut på skidorna gick det riktigt bra! Jag saknar teknik och blir trött fort, men när jag tröttnade spände jag för först Troll och sen både Troll och Mon! Hej vad det går i början iaf, sen tappar båda hundarna farten och vi tog oss fram i mer måttlig trav. De är ju inte så vana att dra. Yeti sprang bredvid, jag vill inte lägga belastning på honom än. 6 km blev det, hundarna kanske drog i 4 km och vi var ute i 50 minuter. När vi hade flyt och det gick bra höll vi ett hyfsat tempo, men mycket tid gick åt att ta loss snö ur Monsters tassar (sockor på nästa gång!!) och fästa upp linorna på mig de sträckorna som jag körde på egen hand. Ligger snön kvar blir det definitivt fler turer även om vinden måste mojna för att jag ska vilja ge mig ut mer just den här helgen. Spåret går förbi precis utanför här så det är väldigt lyxigt!

Idag börjar vår vinterträning och det ska bli väldigt roligt! Vi har inte hoppat ett hinder sen i mitten av december och både Monster och jag har abstinens. Vi ska ju göra några starter i februari så nu gäller det att vi kommer igång igen!

En händelserik helg

Än är helgen inte slut men vi har ändå hunnit med en massa saker. Igår simmade hundarna mitt på dagen, sen en promenad med Johanna och Meija och till sist middag hos Lydia och Jessica! Mycket trevligt, det ska bli så roligt att bo grannar sen 🙂 Hos Lydia och Jessica bor det en kanin som heter Emil! Man kan helt klart konstatera att Emil var en hit sett från Monsters sida och förslaget att vi ska skaffa en egen kanin får iaf en röst i vår flock.

20130113-125016.jpg

20130113-125127.jpg

Snart väntar årets första agilityträning efter vår vila, men nu på förmiddagen har jag faktiskt åkt längdskidor! Hundarna följde förstås med men fick springa bredvid utan att dra, idag var det matte som fick träna! Det var riktigt roligt även om bristen på snö var rätt påtaglig emellanåt. Det fanns inte så gott om spår heller, en del fick jag spåra själv och allra bäst åkning var det på fågelsjön vid stora Tinnerö-parkeringen! Jag fick iaf ihop nästan 40 minuters åkning i varierande tempo och kinderna blev riktigt röda 🙂

20130113-125902.jpg

Duktig matte

Mitt springande och även min mathållning är saker som dyker upp här titt som tätt. Man kan ju som läsare ana att när det blir tyst så har motionen antagit en mer promenadliknande karaktär och så kan det mycket väl vara. Framför allt när tiden känns knapp och jag reser en del så är det första att prioriteras bort motionen. Undantaget är hundarnas motion, givetvis. Deras träning och promenader är ju prio ett, oavsett hur stressad jag är. Men så fort jag bor på samma ort i en vecka eller två i sträck så börjar jag fundera på att springa. Oftast krävs några dagars uppstart medan hjärnan vänjer sig vid tanken, men sen plötsligt står jag där i kompakt mörker med pannlampa och reflexer på hundarna och för lite kläder för att överleva en promenad i saktare tempo än jogg.

Hela mitt motionerande bygger egentligen på någon form av cirkelresonemang under längre tid. Ungefär såhär:

  1. Jag går upp nåt kilo, känner mig tjock och otränad. Magen putar ut och jag vantrivs med mig själv
  2. Jag bestämmer mig för att leva ett nytt liv och ändrar om lite i kosten och börjar springa
  3. Jag håller igång springandet och kosten, äter inte godis och känner mig rätt hälsosam – skönt!
  4. Något händer som en stressig period på jobbet, resor i jobbet, resor privat osv så jag missar både att springa och äter förmodligen rätt dålig mat vilket är en följd av att det är svårt att hitta hälsosam vegetarisk mat på många hak på diverse svenska småorter. Jag känner ändå att det är helt ok, kosten överlag funkar men jag slarvar mer, vikten är hyfsat stabil och jag mår bra
  5. Jag börjar lägga på mig nåt kilo, men tycker fortfarande att det är ok. Vad fasen liksom, man måste ju inte vara pinnsmal. Lite hull har ju aldrig skadat någon 🙂
  6. Det är inte ok längre! Magen putar, vantrivseln har startat! Tillbaka på punkt 1!

Så just i dagsläget befinner jag mig mellan 1 och 2 eftersom ja ändå inte kan påstå att jag har ändrat om mitt liv bara för att jag har lyckats springa en gång. Ja, för jag lyckades alltså pallra mig ut i det kompakta mörkret i måndags. Och kanske kan jag lyckas även idag? I så fall så kanske jag snart är på punkt 3! Målet är såklart att stadigt ligga på punkt 3 och framför allt hoppa över punkterna 1 och 6, de är ju rätt onödiga ändå. Eller hur?

En rugguggla och klick till mig

Troll började fälla för över en månad sen (tror jag?) och nu har han tappat all päls han har. Han påminner mest om en tik som fällt ur efter valpning, till och med svansen är reducerad till en smal stripig tuffs. Jag blir ju lite bekymrad, dels över att han har fällt ur så mycket och dels över att den inte kommer tillbaka. Vi har ju bytt foder lite hit och dit, först åt han en säck RC intestinal och nu senast har han ätit en säck med Robur Performance. Är det fodret som gör att han ser så illa ut och att den päls som är kvar är torr och trist? Kanske får byta foder igen? Just nu är jag inne på Arden Grange igen, deras extremt dyra frakt fick mig att rygga tillbaka, men samtidigt har de foder som iaf på pappret ser bäst ut (det fetaste lammfodret, 25/16 och dessutom ett foder med fisk och potatis som är betydligt billigare och har högre proteinhalt än det Monster äter nu(640 kr för 15 kg jämfört med 779 kr för 12 kg..)) och som dessutom är producerade med hänsyn till djuren på ett annat sätt än amerikanska foder. Fraktpriserna är som sagt dyra, köper man en säck kostar frakten 80 kr, köper man två blir frakten 250 kr!! Köper man däremot tre säckar, då kommer man över 1500, som är deras gräns för fraktfritt.. Så tre säckar åt gången får det visst bli.. Är det någon mer som är sugen på det här fodret så kan man ju försöka köpa ihop om man nu inte vill köpa tre säckar per gång? Hojta isf!

Jag vill ge ett klick till mig också, jag gjorde nämligen bedriften att springa intervaller i tisdags! Jag har verkligen inte hållit igång springandet under de veckor när jag rest hit och dit mest hela tiden, men nu ska jag vara stationär i Jönkan i veckorna så då går det ju faktiskt att springa. Intervaller är nog bra för mig som är dålig på att springa snabbt! Dessutom var det faktiskt roligare än att springa i samma fart hela tiden. Min plan är att springa 2 ggr/vecka, jag frågade Pascal om han trodde att jag skulle göra det och han svarade ”Nej.” Tack för den älskling, love you too 😉

 

Hur det går när man ska träna

Själva springandet gick faktiskt rätt så bra igår. Jag tog på min träningskläder, ingen vindjacka men iaf en långärmad tröja och körde upp till Vattenledningsparken. Det var så kallt att jag var tvungen att springa för att inte frysa ihjäl och det är ju också en slags drivkraft när man väl står där i skogen och fryser. Jag tog mig 2,5 km med ett par flåsstopp efter de branta backarna, men kände mig ändå rätt fräsch och pigg hela sträckan!

Hundarna är ju ett glatt sällskap oavsett motionsform, det vill säga att även när vi har kommit hem igen och jag har lagt mig på golvet för att göra situps så utövar de supportverksamhet.

20120919-113928.jpg

20120919-113954.jpg

Det är dock tveksamt om just denna typ av support verkligen fungerar 😉

Motionens dilemma

7 gånger är tydligen inte en vana. Nu har det gått två veckor utan att jag har sprungit och inte blir det bättre av att jag inte velat stressa upp Monster utan bara velat ta lugnare promenader med hundarna. Jag hinner och orkar inte både med långpromenad och springtur på samma kväll. Någon gång ska man ju hinna laga mat, äta och kanske slappna av också så det är en förutsättning att hundarna kan hänga med. Men nu känns Monster fin och Troll är i superform så den ursäkten finns inte längre! 

Sist jag sprang hamnade jag återigen i ett motivationstapp. Jag var less, hade kanske en släng av PMS och man kan sammanfatta det med att humöret inte var på topp. Dessutom bev min förra tid (som Runkeeper hjälpsamt och raskt slänger ut på facebook vare sig jag vill eller inte) jämförd med andras och det lyfter liksom inte motivationen högre. Jag springer ju inte för att andra ska känna sig duktiga över att de är snabbare än mig, jag använder Runkeeper endast för att det är lite kul att hålla koll på när och hur långt jag har sprungit.

Hur jag känner mig när jag springer

Hur jag känner mig när jag springer

Vad är då problemet kan man undra? Jo, saken är den att jag inte tycker att det är särskilt kul att springa överhuvudtaget. Det är jobbigt, jag blir svettig och det suger i benen i uppförsbackarna. Att gå däremot, det är skönt, avslappnande, man blir (oftast) lite mer lagom varm, man hör fåglarna eller man kan prata i mobilen. Man kan till och med sköta enklare bankärenden, kolla in facebook eller spela nåt spel. Möjligheterna är oändliga 😉 Att springa har ju också fördelar och det är ju dem jag borde fokusera på här! Till exempel får jag bättre kondition, gör av med fler kalorier och får en starkare kropp. Springer jag är chansen större att jag följer upp med lite situps eller annan styrketräning, man blir skönt trött och jag blir i förlängningen snabbare på agilityplanen (iaf om jag tränar på att springa snabbt också).

Hur jag vill känna mig när jag springer 😀

Så vad söker jag? Jo mer motivation! Ge mig fler positiva saker att fokusera på 😀 Eller, det allra bästa, sällskap! En springtur på fredag kväll i Linköping kanske, möjligen runt 19? Eller kanske i Jönköping om du har vägarna förbi?

 

6 gånger en vana?

Jag pratar om springandet förstås. Sex gånger med start den gången Anna och jag sprang i Karlstad, kan det har varit den 19 juli? Alltså aningen mer än en gång per vecka (i Florens sprang jag förstås inte alls) och det känns helt okej. Jag vet inte om ni minns mitt motivationstapp i höstas när jag ute i spåret bara tänkte att det är är ju fruktansvärt tråkigt och varför VARFÖR tvingar jag mig själv att göra detta? Det var ett ordentligt motivationstapp eftersom jag inte lyckades fiska upp motivationen igen förrän nu. Bättre sent än aldrig eller? Faktum är att det går rätt så bra. Jag springer inte i några hastigheter, är tvungen att stanna efter uppförsbackarna och hundarna är lösa bredvid, men jag springer! Igår blev det tre km och det är ändå godkänt i dagsläget 🙂

Troll är så himla pigg nu, det är helt underbart! Han mår mycket bättre när han rör på sig mycket, får gå lös, springa och hoppa (mediumhinder) när jag tränar med Monster! Ingen hälta, ingen stelhet! Och detta utan Rimadyl som han har varit utan sedan magen började bråka! Däremot visar han lite väl mycket revben, han gick ner 3,5 kg när han matvägrade och ovanpå det fick ordentlig diarré. Tack och lov så har fastan och det här med att han har fått väldigt små portioner ett tag gjort underverk med aptiten, nu sitter han och dreglar så att det blir pölar på golvet varje gång jag håller på med maten. Inte helt fräscht, men bättre än att han matvägrar…  Nu ska han gödas lite, det är ju betydligt mysigare att krama honom när inte ryggrad och revbenen är så vassa.

Monster och jag tränar, senast i måndags, på slalom och svängar. Det är egentligen tre huvudfokus jag har just nu, slalom, svängar och kontaktfält. Ja en sak till, att hoppa 60-65 cm utan att riva.. Svängarna är svårast att få till, de andra fokusområdena är mest mängdträning, inte så mycket nytt. Nu river han nästan bara när han kommer fel i en sväng och det hör ju kanske mer till själva svängträningen.. Jag håller på att lära in back/vänd också, men vi har inte kommit så långt än. Målet är att jag ska kunna styra på håll och kommendera snäva vänster och högersvängar. Det vore grymt, men det svåraste är att hålla tungan rätt i mun. Jag har ju blandat ihop kommandon i hela träningspass i vallningen så risken är tyvärr större än bara marginell.

I väntan på Beach 2012

Sommarvärmen låter sig inte stressas av det konstanta, men befogade vädergnället runtom i Sverige. Istället retas vädrets makter genom att skicka regnskurar så att bilen känns som någon form av jet-ski på E4an tidigt denna måndag morgon. I väntan på att vädret ska börja bete sig som det bör för årstiden och för att lätta upp mitt aningens dystra humör köpte jag en ny bikini, ett somrigt linne och två par shorts i glada färger. Nu är då frågan hur man ska få kroppen att matcha kläderna?  Jag håller ju på med min lilla kolhydratdiet sedan några veckor, men de ständiga resorna och ätandet på uteställen som inte har förstått att även vegetarianer behöver protein har gjort att jag istället övervägande har ätit just kolhydrater istället för att undvika dem och därmed har resultatet låtit vänta på sig. 1 kg ner, men ett par kvar kan man sammanfatta det med och dessutom en lite sorgligt degig mage helt utan solbränna. Vad göra kan man undra?

Jo, Pascal hittade den här härliga videon som går att använda för inspiration både för magträning och ja, eh, annat. Allt man behöver är en gymboll och eventuellt haklapp. Enjoy!

Här hade jag då tänkt komma med en illustrerande bild på hur jag tränar på de här fantastiska magmördarövningarna, men det blev tyärr inte av. Jag får komplettera med en sådan skulle jag tro. I vilket fall, mycket vackert med mig liggande på golvet med två hjälpsamma hundar på. Att lyfta sin överkropp i en situps får en helt annan innebörd när man har Monster på bröstkorgen jämfört med när jag hade papillonfröken My.. 😉

Mini circle?

Jag tittade på TV till frukosten igår och såg reklamen för den här och blev faktiskt sugen. Dels så känns den liten, enkel och smidig, dels så känns den som ett ganska riskfritt träningsredskap ur skadesynpunkt för någon som inte kan göra armhävningar eller träna magen genom att rulla något framåt.

Sen gillar jag verkligen tanken att kunna göra något konkret hemma, för jag vill inte åka hemifrån när jag jobbat, varit ute med hundarna en långis och till slut fått i mig mat vid kl 20. Att lägga mig på mattan för att bara göra situps blir inte av särskilt ofta, kanske skulle jag känna mig mer inspirerad med en mini circle?

Är det någon som testat den här? Och ni som har någon form av träningsmaskin hemma, blir det av att ni använder den??