Kategoriarkiv: Jinn

Valltävling i Norrköping!

Jag och hundarna har tävlat IK1 två dagar i Norrköping. Det har varit varmt och det har gått undan! 40 starter på 5,5 timmar!

Jinn

Jinnsan är inte riktigt färdig för att tävla och det visste jag om. Jag ringde till och med Jinns uppfödare för att diskutera om jag skulle starta eller inte. Det var först tveksamt om jag skulle komma med med båda men startfältet utökades och alla fick plats. Det är inte gott om IK1-or och jag ville passa på och jag hade en backup-plan för vad jag skulle göra om hämtet inte funkade. Och det var ju bra mtp hur hämtet gick igår!

Tisdag

Igår tyckte Jinn först att vi skulle fokusera på fåren i uppsamlingsfållan men efter en stund gick hon med på att det var fåren på fältet som gällde. Hon gick ut bra men ”glömde” att hon skulle hämta och gick rakt på djuren efter halva utgången. Jag stoppade och skickade men hon tog fel och höll på att skära.. Jag fick runt henne och sen stapplade vi oss runt. I delningen fastnade hon på fel flock, men vi avslutade iaf med en bra fålla. Vi kom runt men det var nätt och jämnt det!

Trött och varm Jinnsa!

Onsdag

Idag hämtade Jinn fåren! Hurra! Vi fick 44 p av 50 på hämtet vilket är riktigt bra! Sen blev det väldigt vobbligt och allt som kan gå fel gick fel. Jag fick inte ljud i pipan, Jinn tog fel håll flera gånger och hon tyckte jag var lite otäck när jag härjade om tempot så hon gled iväg på en flank. Ja här finns lite att jobba på! Vi tog oss runt iaf och träffade grindarna men tappade väldigt mycket poäng. I delningen råkade vi singla en gång och jag gjorde ett par omtag. Sånt kostar poäng, men till slut satte vi en riktigt bra delning. Fållan gick utmärkt idag med.

Totalt sett är jag väldigt nöjd med Jinn. Vi behöver fortsätta jobba på alla delar, men jag är glad att jag vågade starta. Jag har tänkt starta VP i höst och tills dess hinner vi träna lite till. Jag är väldigt glad att hon redde ut hämtet idag, det var verkligen den stora vinsten!

Yeti

Tisdag

Igår beräknade jag tiden fel och så sent att jag missade min start. Jag var superstressad och Yeti blev ju smittad av min sinnesstämning såklart. Han tog inte ett enda stopp tror jag! Vi kom runt i en himla fart men missade grindar och jag vet inte allt. Närarbetet gick bra iaf och vi fick fullt på både delningen och fålla. Vi fick 66 p och ett 3e pris.

Yeti söker skugga efter vår runda

Onsdag

Idag var vi på ett betydligt bättre ställe och hämtet gick riktigt bra. 44 p och samma som med Jinn! Sen vobblade vi runt i fösningen men träffade grindarna. Vi gjorde en tipptopp delning och fålla idag med!

Totalt sett var jag rätt missnöjd och kände mig rätt dålig igår kväll. Jag funderade på varför jag ens startar när jag fick så dåliga poäng. Det där ständigt höga tempot är ju frustrerande att kämpa med hela tiden. Idag kände jag ändå att jag hade bättre kontroll och att Yeti ändå har tydliga styrkor. Dels utgången, som vi enbart haft 20 p på, möjligen hade vi 19 p en gång och dels närarbetet. Utgångarna är alltid bra, han blir aldrig för tajt eller för vid, han är alltid väl avvägd. Det är väldigt skönt!

Närarbetet har vi varit dåliga på och Yeti har tyckt det var jobbigt att komma in mellan fåren. Men nu! Jäklar alltså vad han kommer in fint och målinriktat! Det var ändå en hel del som hade lite strul med delningen nu men Yeti bara satte dem. Så skönt! Fållan gick ju också bra men det gick bra för alla, de här fåren är så snälla och välvallade så de bara flyter in i fållan ❤️

Yeti är ju 9 år och det är inte säkert att det blir så många fler tävlingar. Han var halt på ett framben i början av sommaren och är ibland lite stel i bakdelen. Jag hoppas vi kan köra nästa år också men det är inget jag kan räkna med.

Jinn däremot har ju framtiden för sig! Ett VP är planen nu och att gå kurser för Mosse och jobba ihop alla delar. Sen vill vi tävla mer nästa år!

Kurs för Mosse och vallning idag

Sen kursen för Mosse i slutet av april tyckte jag att vi kommit långt, men igår insåg jag att vi borde gått på en uppföljning redan för  ett par månader sen. Bättre sent än aldrig heter det ju visserligen, fast det hade varit bra om vissa saker satt innan vi ska ut på tävling.

Jinn

Hos Mosse igår visade jag först ett hämt med Jinn och Mosse tyckte att hon hade fel attityd. Och ja, hon skjuter iväg som en raket och blir därmed för tajt i både utgång och upptag. Det är där vi har vårt största problem just nu. Det tog inte mer än 10 sekunder innan hennes attityd fixats till av Mosse. Sen gick hon fint hela passet i både drivning och hämt.

Andra passet drog hon också iväg men jag fick stopp på henne och sen gick hon fint. I närarbetet gick hon jättebra och vi fick beröm för våra delningar!

Idag försökte jag göra om bedriften och fastnade genast i svårigheten i att veta när jag ska vara nöjd? I utgången sprang hon först  med raketsvans och jag stannade och kallade tillbaka ett antal gånger. Men hon blir lätt vidare och vidare när jag lägger press och hon gick fortfarande fortare än igår även när jag hade tränat länge. Jag brukar stanna henne och låta henne gå framåt när hon blir vid, men så fort jag lägger press igen viker hon sig bakåt igen. Hon går ju bättre än innan, men vart lägger jag nivån?

De bra delarna idag var att jag kunde lägga press på henne i upptaget, att hon hade en jättefin attityd i drivningen, framdrivning, hämt och fålla. Alltså överallt annars. Överlag gick hon väldigt bra och jag kan styra henne med pipan på iaf 70 meters håll. Det har jag inte kunnat med någon hund innan (förutom Yeti) så för mig är det ett stort framsteg!

Yeti

Yeti fick gå igår också och vi jobbade på att han ska gå långsammare i drivningen. Det är vad jag jobbat på i flera år känns det som. Yeti har perfekta utgångar men behöver ha lite mjukare upptag och i framdrivningen behöver han (förutom att vara styrbar) låta bli att bara hänga på fåren.

När Yeti var unghund började jag fel från början med i princip bara drivning med mig först och sist hunden och jag lyckades inte få ner tempot. Så tränar väl knappt någon numera och följderna av den träningen bråkar vi fortfarande med. Det tog år innan han kunde fösa öht. Nu kan han fråndriva och går ju riktigt vettigt när jag får ner tempot, denna oändliga stötesten. Nu går han oftast iaf istället för att trava men han har långa ben och kan gå snabbt som attan!

Nåja, jag fick hjälp med upptag och tempot i drivningen men frågan är om det någonsin kommer lösa sig helt under Yetis karriär? Han är ändå 9 år nu och detta kan vara sista året vi kan tävla. Vi ska iaf starta i IK1 nästa vecka så får vi se hur det går. Han gör aldrig något dumt, och han kan ju valla! Han är duktig på närarbetet numera och jag skulle önska något mer än ett tredjepris innan han blir pensionär 😅

Fredag och vallkurs för Mosse

Lovis sov två timmar idag på förmiddagen och trots mina principer att göra roliga grejer när bebisen sover städade jag. Det behövdes verkligen och jag gillar att gå in i helgen med ett rent hem. På eftermiddagen gjorde jag till och med rent i avloppet i badrummet så nu känner jag mig duktig och i behov av vallning med Jinn och Yeti samt godis efter maten.

Jinn och jag var på vallkurs för Mosse i onsdags! Det var mycket givande och jag hoppas verkligen att jag kan hålla i det nu. Eller vad är det jag säger? Jag ska såklart hålla i det! Jag tyckte det var en riktigt bra timme och jag fick med mig massor!

Mosse har en väldigt pondus och Jinn var helt avslappnad redan efter några minuter. Bara det är ju fenomenalt. Många av våra problem (som jag hade skrivit ner i telefonen och läste upp innan vi började) kommer sig av att Jinn inte är avslappnad utan het och spänd. När hon slappnade av rör hon sig bättre på flanken, hon stressar inte upp till kl 12 och blir grund eller råkar dela flocken av misstag.

Jag fick med mig väldigt bra saker att träna på varav den viktigaste är att aldrig träna om hunden inte har rätt mindset! Det ska förekomma noll träningspass här nu med en het och spänd hund och det måste jag vara 100 % konsekvent med.

Min känsla i vallningen har varit dels att att Jinn är en hal tvål som jag inte får fatt i och dels att jag skriker och skriker för döva öron. Det är paradoxalt eftersom Jinn är otroligt lyhörd i vardagen. I vallningen har hon lärt sig att jag skriker och har slutat lyssna. Men nu ska jag ta tillbaka lyhördheten och se till att hon lyssnar genom att driva igenom att hon kommer. Det är så himla enkelt egentligen. Även när hon glider på flanken, lägg henne och ge ett kort kommando så hon hamnar i ursprungspositionen. Så himla enkelt och tydligt.

Jinn är en känslig hund som ju vill göra rätt men även på sitt sätt och med fart. Att utnyttja lyhördheten, få till lugnet och vara tydlig med vad jag menar är nog receptet för att vi ska komma vidare. För hon HAR fina rörelser när hon är lugn och hon kan ju saker! Jag kände mig glad och peppad när jag åkte därifrån och träna redan på kvällen i onsdags. Och det gick bra! Även Yeti svarade väldigt fint på nyheterna!

Jag vill ju ta vp med Jinn i år och gärna komma ut på banorna. Vi får se hur det går med den saken men Yeti är iaf anmäld till en start! Om inte annat ger det mig lite erfarenhet.

Fy hundan vilket väder!

Jag har jobbat hårt med att bli klar med spetsstickningen på min sjal och gick i mål nu på eftermiddagen. Nu är det bara slätstickning i blått kvar, sen ska den blockas och SEN ska den minsann visas upp. Nu blir det ingen sjal på länge tror jag. Istället blir det fluffigt för hela slanten, borstad alpacka och mohair. Jag har två tröjor och två koftor i min kö. Sen tänkte jag testa patent! Det finns så mycket att testa inom stickning som jag inte hade en aning om fanns för bara ett halvår sen. Jag lär mig otroligt mycket på stickpoddarna jag lyssnar på, dessutom är de väldigt trevliga. De gör mig glad helt enkelt.

#ikläddstickat och #trådverk!

Jag har skjutit upp hundarnas promenad så länge jag kunde idag på grund av det dåliga vädret. Men till slut fick jag på mig och Lovis kläder och gick ut. Då var det barmark och jag tog lågskor, en timme senare var det flera cm snö på marken.

Såhär såg det ut när Lovis sov i vagnen och jag stickade för glatta livet.
En mycket snöig hund med istappar under hela magen och baksidan på benen

Promenaden var kanske inte riktigt lika vidrigt som jag tänkte innan, förutom en stund på mitten som var precis så vidrig som jag trodde den skulle vara. Stark vint och finkornig vass snö.. Sen kom tung snö och Monster blev som en snögubbe.

En hund som tycker att hon kan få gå in nu

Fåren fick hö inne ikväll och även igår. Jag är rätt glad att jag inte klippt dem. Fårens långa ull och att vi fortfarande har vinterdäcken på är saker att vara tacksam över just nu.

Härlig helg!

Jag tror att den här tiden på året fram till sommaren är min favorit. Ja det är väl helt enkelt våren, när luften är hög och kall men solen värmer. Innan allt växer mig alldeles övermäktigt, nej nu har jag fortfarande kontroll på både gräs och ogräs. Skillnaden är stor från i juli när grusgången är grönare än gräsmattan och maskrosorna och nässlorna når nästan till hustaket. Just nu finns det ro att enbart njuta av solens strålar och vetskapen om att ljuset verkligen kommer tillbaka.

Min önskan denna dag var att sticka och att träffa Lisa och gå med hundarna i solen. På förmiddagen somnade Lovis i vagnen och sov där i två timmar! Under tiden gjorde jag mig en kopp te och satt i en solstol mot husväggen och stickade. Underbart!

Sen åkte jag till Lisa och lämnade av Arvid hos en kompis på vägen. Vi gick en promenad och jag vallade med Jinn och Yeti. Yeti gick riktigt bra! Han har under hösten och vintern kommit ner i tempot (även om det fortfarande inte är perfekt) och nu som snart 9-åring har han landat som vallhund. Han har självförtroende och pondus och vet vad han ska göra. Som att ta på sig ett par bekväma, väl ingångna skor. Ta delningen till exempel, som vi haft så svårt med. Nu kommer han bara in och tar tag i flocken. Underbart!

Jag och Jinn är kanske inte alls på samma ställe. Det känns bara som att jag skriker och att hon glider (upp mot kl 12 i flanken), springer (typ hela tiden) eller snurrar runt (i delningen). Det gick iaf bättre på slutet. Men just nu känns det lite hopplöst. Jag kommer ingenstans, men å andra sidan tränar jag också för lite. Särskilt i närarbetet är hon ju för het och för på och rör sig för hetsigt. Det finns ju inte ett får som lugnt går in i en fålla då. Ursäkta deppigheten, det blir väl bättre hoppas jag.

Igår var det också fantastisk väder och jag gick femman i Hellgrenshagen. Solen sken, Lovis som på ryggen och hundarna var glada och nöjda med att gå i skogen medan Arvid var på kalas på Flygvapenmuseet.

Nu väntar måndag, en ny vecka och förhoppningsvis sticktid!! Jag har fått en massa garn och vill bara sticka. Då mycket garn och mönster, så lite tid!

Vi har gått på vallkurs!

Idag packade jag hela bilen full med barnvagn, fårskinn, Lovis nystickade och mycket tjocka tröja, Jinn och Lovis såklart och åkte till Pizza Hut för en lunch med Lisa!

Sen åkte vi den mycket korta vägen till Säby där Lotta håller kurs. Det är otroligt lyxigt att kunna kursa så nära för någon som är så duktig!

Lovis blev påklädd i fyra lager ylle men var ändå kall om fötterna när vi kom hem. Hur klär man en bebis så att även fötterna är varma egentligen? Jag har köpt tossor med ullfoder och har flera sockor under men ändå är hon kall. Hon är varm om kroppen iaf och verkar ganska nöjd ändå.

Jinn var spänd när vi började så vi gick in i fållan. Det tog kanske en minut innan hon var avspänd och lugn. Men flankerna blir lite tajta och hon glider i drivningen. Där fick jag bra hjälp av Lotta! Jag får ju alltid bra hjälp och Jinn går alltid fint där och sen blir jag osäker och slirar på kriterierna hemma. Jag är hopplös!

Jinn är så jäkla fin och har så fina rörelser när hon vallar med hjärnan påkopplad. En riktig drömhund! Och så har hon den här hopplösa matten som är för seg för att se om en flank är bra innan det är för sent.

Vi tränade delningar också och där blir både jag och Jinn spända. Slappna av är nog det största svaret där. Egentligen skulle vi behöva fler får också, mina är lite få för att dela nu när jag inte vallar på de dräktiga damerna eller den nyblivna mamman. Jag borde kanske ha några fler får, runt 10 tackor eller så. Jag har kanske fått tag på ett bete till så att det faktiskt skulle vara möjligt också. Det är lite klent med en vallgrupp på bara 4 tackor på vintern.

Vallning i ridhus och lite vallfunderingar

Idag fick jag möjlighet att träna vallning i ridhus! Det är väldigt roligt att åka iväg och träna på ställe där vi bara tränat några gånger innan, nya får och dessutom träna med andra och prata lite hundar och annat! Lovis var med såklart och det är kanske inte superlätt att träna med en bebis men de andra hjälpte till så det gick bra ändå.

Jinn gick riktigt lugnt men hamnar lite för nära. Hon glider också gärna, det behöver vi träna på att inte göra. Men pipan börjar hon förstå och hon var fin och kommunikativ. Vi är på en bra plats hon och jag ❤️

Yeti gick riktigt bra idag! Jag har skrivit förut här i bloggen att han fladdrar och har svårt att trycka på och att han absolut inte gillar att dela. Det är så himla roligt att kunna skriva att han idag går rakt mot djur, trycker och att han kan komma in i väldigt små luckor i delningen! Fina Yeti, det har tagit sin tid men så har vi också haft den gamla skadan emot oss. Flera år där vi bara kunde träna korta korta pass eller inte alls. Och i början när jag tränade bara drivning (även på kurs) och aldrig fick till rätt pondus att få ner honom i tempo. Han går fortfarande gärna för fort men nu har jag andra redskap att få ner honom och ett helt annat sätt att träna och det syntes idag!

Vi pratade om det idag, att det är väldigt jobbigt att hålla pressen mentalt på hunden hela tiden. Det är utmattade att hela tiden vara på hunden och se till att den har rätt attityd. Jag tycker att det är en stor del i varför iaf jag behöver gå på kurs, att lära mig orka hålla i den mentala pressen på hunden och hålla ner tempot, och ha rätt lugn i flanken. Jag tänker att det blir lättare med tiden, när man väl fått hunden till att den alltid har rätt attityd, svårigheten ligger där när man hela tiden ligger på gränsen att lyckas och hunden vet att om den bara är uthållig så orkar föraren inte till slut och hunden kan öka tempot igen.

Det är också svårt att hålla på kriterierna om man är lite osäker på om hunden går tillräckligt bra. Där faller jag hela tiden. Att inte orka hålla tillräcklig press mentalt och samtidigt vara lite osäker på vad som är tillräckligt bra. Tro fasen att jag behöver gå på kurs hela tiden 🤣

Jinnis vallar på!

Jinn är just nu den enda hunden som tränar här! Jag har nu en vallgrupp på fem rätt tjocka tackor och inhägnaden framför stallet är stor som en 25a. Enda nackdelen är denna lera, men den är svår att undvika denna gråa och blöta månad. Fåren får gå inne delvis för att undvika trampet av klövar på den mjuka marken.

Yeti blev halt för en månad sedan och är fortfarande inte helt ok. Det är lilltån på höger fram och tår är ju rätt jobbiga.. Monster har haft en omgång diarré och jag vill inte riktigt träna honom för tårnas skull. Jag tog bort smärtstillande för magens skull, det kan ju vara dem som gör magen ostadig.

Men Ploppan! Hon tränar gärna och är frisk som en nötkärna! Vi har varit på två kurser och båda har varit givande! Nu senast fick vi bra tips på hur hon ska bli lugnare. Hon blir stressad när hon tror hon tappar kontrollen och då går det väldigt fort! Nu har jag tränat de övningarna ett par dagar och det ger resultat. Idag tycker jag hon var betydligt lugnare! Vi jobbar också på att fösa, Jinn tycker det är lite onödigt när man kan gå runt. Och det kan man ju alltid när inte matten hindrar en 😉

Jinn är duktig, lyhörd och har mycket djurkänsla. Det är så himla roligt att ha en liten talangfull hund att träna!

Jinn 8 månader!

Jinn fyller 8 månader idag och hon firade det med att stjäla 3 ägg från köksbordet. Vi firade det gemensamt med att valla och få ett genombrott! Idag gick hon så fint så fint, utan rusningar och med fint tempo! Så duktig liten tjej!

Utöver vallningen (som jag ska försöka filma framöver) så är hon en superhärlig lyhörd och gosig liten hund, glad i folk och hundar och positiv till det mesta utom kloklippning och dammsugaren. Jag tränar lite tricks också och lydnad (inte tävlingslydnad) men tanken är att vallning är det vi satsar på. Planen är ju att hon och jag ska tävla betydligt mer i vallning och på högre nivå än vad jag gjort hittills. Det känns väldigt roligt och spännande att ha en lovande unghund! 😍

Jinnis!

Nu har Jinn bott hos oss i en månad. Och hur har det gått? Jo, bra! Vi börjar lära känna varandra och Jinn har blivit riktigt varm i kläderna.

När jag hämtade Jinn var hon en väldigt liten hund som bara vägde 3,8 kg! De första veckorna var mysiga men rätt slitsamma med en valp som hängde i Arvids kläder och åt på sladdar samtidigt som Monster var nyopererad och slickade på sitt sår så fort jag missade att ta på tratten och Yeti som stal Jinns mat så fort han kom åt. Och så ett flasklamm dessutom. Det hade varit väldigt körigt även utan valpen om jag jobbat. Efter två veckor kom min syster och bodde med oss och då blev det lättare att få till logistiken. Vi gjorde utflykter till Trollegater och utforskade grottor, åkte till Naturum Tåkern och kikade på fåglar och åkte till Tinnerö och grillade korv. Jinn har glatt hängt med på utflykterna och har lärt sig att åka bil, gå någorlunda i koppel, busa med Yeti, inte jaga höns, komma på inkallning, sitta i hundgård korta stunder och där emellan röja järnet eller sova som en stock.

Hon är en balanserad liten tjej som verkligen kan slappna av och som är positiv och kavat i nya miljöer. Hon har hängt på stan med svansen glatt på svaj och hanterar nu bilar som åker förbi med lugn. Första veckorna var bilar väldigt läskigt, men nu är det lugnt. Förutom den nära-döden-upplevelsen vi hade när en polisbil i full utryckning körde rakt mot oss med sirenerna på högsta volym i den högsta hastighet jag har sett inne i stan. Då trodde Jinn på fullt allvar att hon skulle dö och hon försökte desperat fly över en avspärrning i betong. När jag fick upp henne i famnen slog hennes lilla hjärta otroligt fort. Lilla gumman ❤ Hon återhämtade sig iaf fort efter händelsen och var strax på banan igen.

Jag har dels klickertränat Jinn och dels tränat lite omvänt lockande och inkallning. Omvänt lockande och inkallningen har gått bra! Även att sitta stilla när jag tränat brorsorna går framåt. Klickerträningen har däremot gått lite trögt. Jinn har mest bjudit på ligg! Jag har fått gå långsamt fram och med tålamod försökt fånga beteenden mellan att hon rullat ihop sig som en kanelbulle. Vid det senaste passet bjöd hon på att backa och det kändes som en stor framgång! Innan har jag fångat vinka och en tass mot mig, sitt och ligg. Men men, det går långsamt framåt!

Nu är Jinn 12 veckor och väger 6,3 kg. Hon har fått sin 12-veckors vaccination och har slutat tugga på Arvid mer än i undantagsfall. Hon har charmat Yeti och får honom nu att ligga på rygg och busa med henne ❤ Monster accepterar att hon existerar men är inte ett större fan än så länge. Hon har också slutat äta på sladdar och kissar inte längre hela tiden. Allt oftare bajsar hon utomhus också. Jag har börjat jobba igen och Jinn ska nu vara hos Lina på dagarna! De dagar Lina jobbar kommer jag jobba halvdagar. Det känns som en bra lösning för att få ihop både arbetslivet och valplivet!