Kategoriarkiv: Jobbelijobb!
Sista dagen för SAM -ansökan!
Idag är det sista dagen att skicka in SAM -ansökan och SAM-internet stänger kl 00 inatt! Då kommer den mest hektiska perioden på mitt jobb vara över. Det är nästan alla Sveriges lantbrukare som skickar in ansökan om gårdsstöd och miljöersättningar och det omsätter väldigt mycket pengar! Nu är det ingen mening att gnälla om att bönderna får en massa pengar eftersom det faktiskt är vi, konsumenterna, som inte alls betalar för maten vad den kostar att framställa utan att lantbrukarna får stöd istället. Stöden är för väldigt många skillnaden mellan att kunna driva ett lantbruk eller konkurs och eftersom det kan betyda många tusenlappar som ryker om man fyller i ansökan fel eller missar något så förstår ni att detta är en laddad tid fylld med en hel del nervositet.
Igår jobbade jag 8-22 och kom hem med öm hals och onda öron efter headsetet. Jag har pratat med otroligt många lantbrukare de senaste dagarna och hjälpt nästan lika många att fylla i ansökan. Efter att ha suttit konstant i telefon mellan 16-22 igår skulle jag kunna ta bort skiften, lägga till dem igen och ange vilken gröda och stöd som söks på marken i sömnen! Och ja, jag drömde om SAM-I inatt…
Även om jag blir mosig i huvudet av allt problemlösande och felsökande så är det också väldigt roligt att prata med lantbrukare. En del är arga över något brev de fått, andra är stressade, men de allra flesta är trevliga och precis alla har varit på bättre humör när vi lagt på än när de ringde. Och det är ju ett gott betyg 🙂
Svenskt jordbruk!
Inspirationsdag
Jag har praoat på mitt nya jobb idag, det var inspirationsdag och jag fick frågan om jag ville vara med. Det kändes onekligen läskigt att åka iväg i morse efter att Arvid fått en morgonslurk, Pascal var borta igår kväll och vi hann inte prata alls och pipmuggen jag beställt hade inte hittat hem. Som vanligt löser sig ju ofta saker ändå och Arvid hankade sig fram på våfflor, sojakorv och frusen bröstmjölk i en calmaflaska. Att dricka ur just den sortens flaska ska påminna mest om att äta från ett bröst och dessutom råkar vi ha ett gäng hemma. Det var första gången Arvid överhuvudtaget åt ur en flaska och det gick bra! Det gick dock bäst att ligga ner och själv hålla i flaskan ❤
Hur gick dagen för mig då? Jo det var en mycket intressant och givande dag! Dessutom mycket trevligt att träffa mina blivande arbetskamrater! Vi pratade mycket motivation och min motivation är nog det stora perspektivet. Att stöd och regler är skrivna för att på något sätt bidra till större biologisk mångfald, en giftfri miljö och renare vattendrag. Sen är stöden och miljöersättningarna inte perfekta men ändå, vi är alla gynnade av ett levande lantbruk i Sverige och detta är en väg att gå. En annan väg är ju att betala lantbrukare för vad de producerar istället men så ser ju det tyvärr inte ut idag.. Dock, dagen bidrog till att min motivation att börja jobba igen ökade och det var ju bara bra 🙂
Jag försökte pumpa lite med min nya elektriska pump men det gick sådär. När det kanske började släppa tog batterierna slut. Istället kom jag hem med typ två storlekar större tuttar.. Batterier går ju att köpa och jag har tid att öva. Men till de som säger att det ”bara är att pumpa” kan jag ju säga NEJ, jag är nämligen inte en mjölkko som avlats i generationer för att släppa mjölk till en pump.. Jag hoppas iaf att jag blir bättre kompis med pumpen, det skulle verkligen underlätta, dels eftersom jag inte vill ha mjölkstockning när jag börjar jobba och dels eftersom jag vill att Arvid ska dricka mjölk i den mån det går. Jag vill ju dessutom hålla igång amningen ett bra tag till!
Nytt jobb i Linkan!
Ja det är sant, i fredags tackade jag ja till ett jobb som handläggare med ansvar över den ekologiska ersättningen på länsstyrelsen i Östergötland! Så jäkla skönt att slippa veckopendla i fortsättningen och underbart att slippa oroa mig för hur vi skulle lösa det med tanke på Arvid! En stor sten föll från mitt hjärta i torsdags när jag fick erbjudandet 😀
Jag gillar verkligen mitt jobb, men det ligger ju ungefär en timme för långt bort och varken att veckopendla eller att åka 2,5 timmar i bil per dag känns inte så kul med en bebis..
Jag börjar på halvtid i mars för att sen gå upp på heltid i april så då går Pascal hem till bebis och hundar. Och nästa sommar får vi bygga hundgård!
Wind of change
Sista dagen på jobbet idag på ett år och känslan var – jättekonstig. När jag åkte hem kände jag mig lätt förvånad. Vad ska jag göra nu liksom? 4 veckor hemma ensam och sen runt 1 år till? Men känner jag mig själv rätt kommer sysselsättning inte vara problemet utan att låta bli att greja och faktiskt vila. Nåt litet projekt per dag kanske, men framför allt ska jag läsa böcker är planen.
Utöver detta har vi fått erbjudande om att fixa konverteringen till vattenburet och jordvärme typ jättesnart! Plötsligt blev det bråttom, papper ska till kommunen och banken måste ringas igen. Vi som trodde att vi hade riktigt god tid på oss! Samtidigt är det ju grymt bra om vi får det fixat så snart som möjligt. Spännande och lite läskigt om vi nu kastar oss huvudstupa in i en renovering. Men jag tror att vi aldrig kommer att ångra oss. Det blir nog som med vårt badrum, där drar jag en suck av välbehag varje gång jag går in. Så fräscht, så fint, så otroligt annorlunda emot hur det såg ut innan. Detsamma tror jag att det kommer att kännas att gå in i ett varmt hus med en billig elräkning i handen. Det ni, den känslan går nog inte av för hackor 😉
(Blogg100, inlägg 94)
Näst sista dagen och aw
Imorgon är det min sist arbetsdag! Känns lätt overkligt 🙂 Har rätt mycket att göra denna sista dag och måste vara på jobbet kl 8. Jag har börjat städa ur både kontor och lägenhet, kontoret ska vara tomt imorgon och lägenheten ska städas på fredag!
Jag kom hem för en stund sedan från en aw med gruppen. Det är ett himla trevligt gäng, kommer sakna dem! Inte minst för att flera slutar och har slutat den senaste tiden. Av de 9 som jobbade i gruppen när jag började för 2,5 år sedan är det nu bara en kvar. Det känns som slutet på en era! Men å andra sidan även början på en ny era för min del med småbarnsliv och allt vad det innebär.
Nu väntar sängen!
(Blogg100, inlägg 93)
På konferens
Jag tror jag valde rätt dag att åka till Ekerö på konferens, det regnar hemma och verkar inte jättetrevligt väder att gå ut i. Här är det fullt snöfall istället och det känns som mitt i vintern!
Här hänger jag i gott sällskap och äter god mat och har det riktigt trevligt 🙂
(Blogg100, inlägg 19)
Up and away and back again
Den här veckan är en sån där lite körig vecka. Måndag – Jönkan över dagen, tisdag – hemmajobba på fm, tåg till Arlanda och flyg vidare till ett jävligt kallt Helsingfors, framme 20.30 på hotellet. Onsdag – möte hela dag med ett gäng finländare och en belgare, till flygplatsen vid halv fem, flygplatshäng under alldeles för lång tid, försenat plan och jada jada, flyg till Norrköping, bil till Linköping, hämta min bil, hem, ut med hundarna, hopp i säng lätt illamående och alldeles för mycket uppe i varv. Torsdag – Jönkan över dagen och slutligen fredag – distansjobb. Helgen är oklar, eventuellt kommer jag inte ur soffan förutom hundpromenader. Vi får väl se.
Jag är lite trött.. I morse ramlade jag in på jobbet strax före förmiddagsfikat och jag var så trött att jag tjöt en skvätt på min rum innan jag skulle iväg på ett möte som jag inte var förberedd på eftersom jag visst varit på resande fot. Men den positiva delen är att hela finlandsresan var väldigt givande och intressant! Endast när herrarna programmerare kom in för mycket på djupet med kodsnack och tekniska detaljer tappade jag fokus och flöt iväg i tanken en stund. Som en extra bonus har jag lärt mig sjukt mycket om Belgien på en mycket kort tid. Ja, och om Finland också såklart.
Dogsen har hängt hemma och det har löst sig riktigt bra eftersom Pascal har haft vältajmade möten med diverse fukttekniker och byggentreprenörer angående vår kära fuktskada. Inget ont som inte har nåt gott med sig, typ. Idag är de med mig i Jönkan och det mest spännande som har hänt är att en schäferhusse morrade (!!) på mig när vi passerade och att Yeti har lyckats kissa inte bara en, utan två (2!!!!) gånger på stackars Monster. Det här med att han har börjat lyfta på benet känns inte så kul längre, inte när han kissar på någon av de andra hundarna nästan dagligen! Allvarligt, ingen av de andra har varit så extrem, kan man träna bort det?
Back in business
Stor ångest och vånda innan tisdag denna vecka. Inte så mycket för att börja jobba som för att åka hemifrån. Jag älskar att hänga i huset, att bo hemma på riktigt. Jag vill bo där jämt! Men det är en kort första vecka och snart är jag hemma igen 🙂
Detta att bo på två ställen leder mest till oordning överallt, jag är högst omotiverad att städa i Jönkan och nästan för motiverad att städa hemma. Inga kläder är där jag vill och den där jackan som jag hade tänkt ha, den var visst i en annan stad. Dubbel uppsättning av allt funkar till viss del, men en del grejer måste ändå flytta fram och tillbaka.
Hundarna verkar snabbt ha acklimatiserat sig till stadslivet igen. Till och med Yeti, som ju brukar ha lite svårt med att inte få hoppa och hälsa på alla människor eller att låta bli att skälla på alla hundar, har uppfört sig! Han har faktiskt betett sig bättre än väntat och våra hundmötet går mycket bättre! Så himla skönt 🙂 Perfekt är det ännu inte, men det är under kontroll. Jag tror faktiskt att han börjar bli lite mer av en mogen hund! Nu lyfter han på benet nästan jämt och det är bara vid väldigt kissnödighet och brist på något att kissa mot som han står som en bebis. Kampen är också lite bättre vid pressade situationer även om det ännu inte funkar alltid. Men det kommer!
Innan vi tutade söderut i tisdags så målade jag mina nysvetsade hinder! Jag hade inte tänkt att måla dem, men eftersom stål rostar och zinksprayen inte alls hade den täckande effekten som jag hade tänkt utan repades vid kontakt med andra hinder så var det helt enkelt nödvändigt. Hindren blev blå, jag har iaf för mig att det är en färg som är tydlig för hundar. Det är några hinderstöd kvar, men snart så! De blir så fina så 🙂
På konferens i Berlin
Jag och några kollegor är på konferens i Berlin. Det är väldigt trevligt och vi lär oss mycket. Framför allt lär vi oss otroligt mycket av att prata med deltagarna från andra länder. Vi har pratat med polacker, skottar, irländare, walesare, tyskar, danskar och finnar. Förutom att öva på engelskan så är det otroligt lärorikt att få höra om problem och lösningar från andra länder.
Tyvärr finns det inte så mycket tid över för turistande, men lite hinner man ju se på promenaden mellan hotellet, konferensen och restauranger!
Igår sprang vi på ett gäng poliser som ville att vi skulle välja en annan väg eftersom det fanns en väska. Bombhot är ju lite läskigt, särskilt som det är nära hotellet, men som tur var hörde vi inte någon smäll.
Inatt kommer jag hem och imorgon ska hundarna hämtas hos pappa! De stora killarna vill säga, Yeti är hos snälla tant Karin och lektanten Nanny idag och hos P ikväll 🙂
En sväng till Lule å tebax
Jag far ju en del i jobbet och denna gång var det Luleå som hade den äran. Det är långt till Luleå! Första taxi 05.20 hemifrån, sen tåg kl 06 mot Arlanda, sen flyg och sen taxi igen. Innan jag började på JV hade jag varit i Åre som mest norrut, nu har jag varit i Luleå två gånger och i Kiruna en gång! Det är kul att få se landet!
När jag pratade med pappa i torsdags kl 17.30 frågade han om om det var snö och om det var mörkt. Faktum är att just nu är det varken kallare eller särskilt mycket mörkare än vad det är här i syd. Snart blir det förstås det, men nu är det riktigt härligt väder.
Vi har åkt runt i trakten runt Luleå och Piteå och jag måste säga att jag verkligen gillar trakten! Alla björkar och alla vallar med små hölador med lutande väggar! De är så välbevarade de små ladorna, timmer är bra grejer att bygga med!
Även de avlånga husen är speciella för trakten, lador med sten på undre halvan och timmer på den övre och kanske framför allt, de charmiga åttkantiga ladorna!
Om det inte vore för de långa och kalla vintrarna skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo i norr, men ljuset är för viktigt tycker jag.
Life of Monster, Yeti & Jinn 