Kategoriarkiv: Just nu

Yeti fyller 7 år!

Herregud vad åren går. Min unghund fyller 7 år! Hur gick det till? Helt galet! Yeti har utvecklats från en klängig och intensiv unghund till en väldigt cool och kärleksfull vuxen hund. Yetis största kärlek är människor och hans största intresse är vallning och att hänga med matte. Yeti vill kramas och sitta i knät på alla han möter, trots att han är snäppet för stor med sina 23 kg. Men det är inte ett problem tycker Yeti, finns det hjärterum finns det stjärterum 😍

Yeti har utvecklats massor i vallningen det senaste året och det ska bli väldigt kul att se vart vi kan nå i år! Tyvärr är det ju coronastopp på alla tävlingar men det är ju inte stopp på att träna!

Fina Yeti-Skluffen, hoppas du har många fina år innan du blir pensionär 😍😍😍

Jinnis!

Nu har Jinn bott hos oss i en månad. Och hur har det gått? Jo, bra! Vi börjar lära känna varandra och Jinn har blivit riktigt varm i kläderna.

När jag hämtade Jinn var hon en väldigt liten hund som bara vägde 3,8 kg! De första veckorna var mysiga men rätt slitsamma med en valp som hängde i Arvids kläder och åt på sladdar samtidigt som Monster var nyopererad och slickade på sitt sår så fort jag missade att ta på tratten och Yeti som stal Jinns mat så fort han kom åt. Och så ett flasklamm dessutom. Det hade varit väldigt körigt även utan valpen om jag jobbat. Efter två veckor kom min syster och bodde med oss och då blev det lättare att få till logistiken. Vi gjorde utflykter till Trollegater och utforskade grottor, åkte till Naturum Tåkern och kikade på fåglar och åkte till Tinnerö och grillade korv. Jinn har glatt hängt med på utflykterna och har lärt sig att åka bil, gå någorlunda i koppel, busa med Yeti, inte jaga höns, komma på inkallning, sitta i hundgård korta stunder och där emellan röja järnet eller sova som en stock.

Hon är en balanserad liten tjej som verkligen kan slappna av och som är positiv och kavat i nya miljöer. Hon har hängt på stan med svansen glatt på svaj och hanterar nu bilar som åker förbi med lugn. Första veckorna var bilar väldigt läskigt, men nu är det lugnt. Förutom den nära-döden-upplevelsen vi hade när en polisbil i full utryckning körde rakt mot oss med sirenerna på högsta volym i den högsta hastighet jag har sett inne i stan. Då trodde Jinn på fullt allvar att hon skulle dö och hon försökte desperat fly över en avspärrning i betong. När jag fick upp henne i famnen slog hennes lilla hjärta otroligt fort. Lilla gumman ❤ Hon återhämtade sig iaf fort efter händelsen och var strax på banan igen.

Jag har dels klickertränat Jinn och dels tränat lite omvänt lockande och inkallning. Omvänt lockande och inkallningen har gått bra! Även att sitta stilla när jag tränat brorsorna går framåt. Klickerträningen har däremot gått lite trögt. Jinn har mest bjudit på ligg! Jag har fått gå långsamt fram och med tålamod försökt fånga beteenden mellan att hon rullat ihop sig som en kanelbulle. Vid det senaste passet bjöd hon på att backa och det kändes som en stor framgång! Innan har jag fångat vinka och en tass mot mig, sitt och ligg. Men men, det går långsamt framåt!

Nu är Jinn 12 veckor och väger 6,3 kg. Hon har fått sin 12-veckors vaccination och har slutat tugga på Arvid mer än i undantagsfall. Hon har charmat Yeti och får honom nu att ligga på rygg och busa med henne ❤ Monster accepterar att hon existerar men är inte ett större fan än så länge. Hon har också slutat äta på sladdar och kissar inte längre hela tiden. Allt oftare bajsar hon utomhus också. Jag har börjat jobba igen och Jinn ska nu vara hos Lina på dagarna! De dagar Lina jobbar kommer jag jobba halvdagar. Det känns som en bra lösning för att få ihop både arbetslivet och valplivet!

”Ledig tid”

Jinn

Jag är valpledig hela mars, men egentligen är det semester såklart. Nån dag kanske det kommer gå att få betald ledighet för att vara hemma med valp men än är den tiden inte här 😉 Men nån slapp semester är det verkligen inte! Jisses alltså, det är snarare fullt upp! Först och främst Jinn såklart som ska ha mat flera gånger om dagen och som ska ut när hon ätit, sovit eller lekt. Ett par dagar har det känts som att det går väldigt bra, men så plötsligt hittar jag nån intorkad pöl på trägolvet. Nåja, om jag bara är på tårna och tar ut henne direkt jag får känslan att det är dags, då går det rätt bra. Jinn har nu bott här i nästan två veckor och hon är en väldigt rar liten hund. Busig såklart och rätt jobbig när hon rejsar i full fart på kvällarna, skäller på moppen och terroriserar Yeti. Men också himla gullig och lättsam, hänger med på promenader och sover hela nätterna. Förutom just i natt när hon vaknade 2.30 och tyckte det var dags att gå upp… Pust!

Daim

Nästa bebis är lammet Daim som ju blev flasklamm… Hans mamma bryr sig om honom och han får dia, men hon har helt enkelt inte tillräckligt med mjölk till båda lammen. Eftersom hon tar hand om båda så fattade jag inte först att det var så illa med honom som det var, men när han var en vecka upptäckte jag att han skrek och inte hade växt som sin bror… När jag kände på honom var han riktigt mager… Konstigt att brorsan Dumle kan vara så rund och fin när Daim samtidigt håller på att svälta ihjäl? Daim hamnade på efterkälken i tillväxten efter den tuffa starten men nu är han på banan igen och börjar kännas rund och fin istället för benig och tunn. Daim får mat fyra gånger om dagen och det är ett himla mäande när jag går ut till stallet! Alla lammen har kommit nu och det blev 8 lamm totalt, tre tacklamm och fem bagglamm. Tyvärr dog ett tacklamm så sju lamm finns kvar hos oss.

Monster

Monster var på djursjukhuset och tog bort en knöl för 12 dagar sen. Det gick bra och såret läkte fint i början men sen blev det lätt infekterat och Monster kom åt att slicka några gånger när jag missat att ta på tratten. Idag tog jag bort stygnen men såret ser inte alls så fint ut som jag skulle vilja. Förhoppningsvis läker det snart, men kanske blir det ett fult ärr. Men sen växer väl pälsen över så att det inte syns och förhoppningsvis slutar Monster vara så rabiat på att slicka nu när jag tagit bort stygnen. De har säkert irriterat en del. Annars är han pigg och glad och faktum är att hans tass inte alls besvärat honom på ett tag nu! Så himla skönt!

Kycklingar

Vi väntar på kycklingar nu också! På lördag ska hälften kläckas och jag har förberett i stallet med värmelampa åt dem. Jag har köpt ägg av silverudds blå, wyandotte, maran och hedemora. Hedemora är en ny ras för mig, det blir spännande! De som kläcks på lördag är silverudds blå, wyandotte och två från vår maran med Putte till pappa – den kombination som gav Sot som värpte de härliga gyllene äggen! Maranäggen och hedemora hamnar i kläckaren ikväll så om 3 veckor blir det fler kycklingar! Det låter ju mycket att kläcka hela 23 ägg som det blev nu, men jag har redan rensat bort 3 som var tomma från de första 12. Sen kläcks nog inte alla och hälften är tuppar. Plus att några faller bort. Ja det gäller att kläcka fram ett gäng för att få vuxna hönor i slutänden.

Årskrönika 2019

Just nu tror jag att jag mest betalar för mitt domännamn utan att utnyttja det. Men jag gillar ju samtidigt att skriva. Samtidigt, ibland är det mest mörka tankar som vill ut och då är det så utlämnande att skriva här, där alla kan se. Idag ska jag iaf skriva en årskrönika.

Januari

Året började med att vi lånar en hund på prov men det blev inget köp och jag landar i att kanske köpa valp istället. Vi är i Uppsala en sväng och jag gör en fotovägg!

Februari

Jag åker skidor och drar Arvid i pulka i Tinnerö men det går inte så bra och är otroligt trögt. Fikat var gott däremot. Jag går på vallningsclinic för Jo Agnar Hansen och sen är vi mest hemma.

Mars

Jag klipper fåren och tovar tofflor av ullen! Sen går jag på Svansjön, går med Arvid i Rydskogen när det är studiedag och firar Monsters 10-årsdag!

 

April

Ulla får ett urgulligt lamm som får heta Cilla, baggen Arax rymmer och måste ledas in igen, vi gör ett påskris och Arvid är en urgullig påskkärring. Vi firar Yeti som fyller 6 år och vi går på spa och jag får en överraskningsfest på Valborg!

Maj

Vi får upp vårt tunnelväxthus och börjar odla för fullt, Pascal och jag går på 40-årsfest för Lena, fåren vallas ut på sommarbete och jag får en sjukt snygg klänning på min 40-årsdag!

Juni

Arvid får en ny kusin och två sysslingar – på samma dag! Vi åker till Uppsala för att träffa kusinen ❤ Hundarna tar passfoton, vi går på midsommarfirande med tivolitema och jag skördar frukterna från den egna täppan.

Juli

Arvid fyller fem år och får en cykel! Vi åker till Schweiz! Det är HELT fantastiskt. Vi får till ett par riktigt bra dagar men sen blir Monster halt och vi åker till Frankrike och dricker vin istället. Vi passerar Legoland på vägen hem och njuter sen av den svenska sommaren hos min mostrar och med att bada i ån hemma och hänga med syrran som kommer förbi på vägen hem i husbilen. Och så fyller Pascal 40 år! Hurra!

Augusti

Vi börjar med barnkalas för Arvid, sen går Hedvig på Carros 40-årsfest! Sen kommer vårt eget 80-årskalas! Hurra vad kul det var! Vi köper också fem nya små faverollkycklingar.

September

Nog den värsta månaden i mitt liv. Min lillebror tar sitt liv och lämnar oss i oändlig sorg. Jag har inte haft kontakt med honom på många år men det gör det på sätt och vis ännu värre. Hela september försvinner i sorgdimma, men vi går också på dop för Arvids kusin Juliette. Min gamla bil, Forden, får en spansk flagga vid besiktningen och till råga på allt har vi bara en bil. Det slutar med att vi köper en elbil, en Renault Zoe.

Oktober

Arax roar sig med Ulla (ja hon roar sig rätt bra hon med), Nemi och Nele flyttar hit, jag är viking på personalfesten och Arvid och jag gör en tjusig lykta!

November

Jag och Arvid tovar det vi behöver, vi är i Stockholm hos syrran och går på Naturhistoriska och vi grillar i Tinnerö. Lyra bor hos oss några dagar då både hennes och vår flock fått skabb…

December

Vi bakar pepparkakor och lussebullar, klär granen och gör pepparkakshus. Jag tror att jag ska få en valp men så blir det inte och jag blir väldigt besviken. Sen firar vi jul med syrran i vanlig ordning! Sen kommer brorsan med familj på juldagen och min småbröder på annandagen och Pascals familj i mellandagarna. Nyår firade vi på Verklighetens gård.

Och nu önskar jag er alla en god fortsättning!

Vänj dig – du är på landet

Igår vallade jag hem tackorna och eftersom alla åkrar är nysådda så har jag inget annat val än att ta dem på vägen. Folk brukar ta hänsyn och bromsa in men igår kom en bil i rejäl fart mot mig där jag stod med tre får och två hundar på vägen. Det är 50 på den sträckan men folk har väldigt svårt att hålla hastigheten. Just denna bil körde inte mycket över 50 men ändå för fort med tanke på situationen. Jag klev raskt rätt ut i vägen och då bromsade bilen hårt och drog ner rutan. Ett stort skägg satt där inne och jag sa att det är får på vägen och han borde sakta ner. Jag gick direkt för att fånga upp fåren och gå vidare. Skägget skrek något efter mig som jag inte hörde, men tonen sa att det inte var vänligt så jag ropade tillbaka ”Vänj dig – du är på landet nu!”

En sak jag kan störa mig rejält på är folk som är på landet men tror att de är i stan. I stan finns parker och cykelvägar och inga djur på vägarna. På landet finns inga cykelvägar eller gångvägar och när åkrarna inte har vall kan man inte gå där heller. På vägarna måste alla samsas. Fotgängare, cyklister, hundmänniskor, hästar, barn som lär sig cykla och som kanske cyklar till en kompis på en 50-väg som borde vara trygg. Och så folk som jag som behöver flytta sina djur och gör det med hjälp av vallhund. De flesta tar hänsyn och bromsar in men för många bara dånar förbi. Som idag, när Arvid cyklade och Pascal och jag gick bakom honom och det blåser förbi en kvinna i kanske 80 knyck utan att blinka. Dum i huvudet är ju bara förnamnet. Finns inget som ursäktar det beteendet.

Jag tror jag ska börja gå mitt i vägen eller kliva ut i vägen när jag är ute med Arvid på cykel och det kommer bilar som inte visar nån ansats till att sakta in. Vi har rätt att vistas där. När man bor på landet kan inte meningen vara att man antingen ska köra bil själv eller hänga i sin inhägnade trädgård. Vi måste få röra oss utan att riskera livet så fort vi lämnar trädgården.

Jag ska börja kräva den rätten.

Välkommen Elin!

Mitt i all sorg blev vi tvungna att köpa en ny bil. Min bil fick spanskt flagg på besiktningen och fick inte ens köras därifrån.. Även att vi visste att den dagen skulle komma blev det ändå en chock den dagen. Hur löser man att bo på landet med i princip obefintlig kollektivtrafik och bara ha en bil? Ja man får ju samåka men helt enkelt var det inte när den ena vill träna på gymmet, den andra vill hem och ut med hundarna och den tredje skulle på simskola..

Men efter ett par veckor flyttade Elin hem till oss och livet blev lättare, åtminstone från logistiskt synvinkel! Vi har sagt länge att vi ville ha en ren elbil när Forden gått i graven och det höll vi faktiskt fast vid. Det känns bäst ur ett klimatperspektiv att köra på el även om det finns saker kvar att lösa vad gäller batteriet och dess tillverkning. Elin är en Reanult Zoe och går ca 27 mil på en laddning och eftersom vi har en laddstolpe är det ju superlätt att ”tanka” hemma!

Jag har nu kört Elin i 10 dagar och är väldigt nöjd! Visst, vi får inte plats allihopa att sitta bekvämt på en långresa eftersom bagaget är litet och Arvid fortfarande har bakåtvänd barnstol men som en pendlarbil är den helt perfekt!

RIP Gustav ❤️❤️❤️

Min lillebror Gustav finns inte mer. Han valde att lämna denna världen i söndags, 30 år gammal.

För alltid älskad. För alltid saknad.

En blinkning när solen just gick ner
En rörelse i ögonvrån
En sista smekning på en tårvåt kind
En solglimt i vågornas dån

Som ett vingslag innan fågeln dök
En brusten blick utan dess ljus
Tvekade du innan du gick?
Blev du knäckt av omvärldens brus?

Vad tänker du i denna stund?
Bäcken porlar fram av lust
Ett prassel av trädens löv
Och så, andetagets sista pust

Festerna!

Den sista delen av sommaren var kalasens tid på Linds Östergård. Först var det en himla massa firanden för Arvid med lite olika konstellationer. Sist ut ett barnkalas som blev himla lyckat! Pascal gjorde en skattjakt med piraten Svartskägg som gömt kinderägg i vedboden och jag körde fiskdamm i hundhuset och satte både handdukar och pinnar på kroken till ungarnas förtjusning. Hundgården blev favoriten som vanligt, det är riktigt roligt att klättra på hundkojorna och klättra in i huset via luckorna 😂

I lördags var det dags för vårt 80-årskalas! Både Pascal och jag fyller 40 i år och det ville vi fira. Jag vet inte hur många timmar det tog att planera (och baka!) inför detta men jag tycker att det blev riktigt bra! Vi fikade på eftermiddagen och en hel massa barn gungade, hoppade i studsmattan och lekte med vatten. Sen gick alla tipspromenad som handlade om oss, tävlade i femkamp och hängde i loungen eller på gräsmattan. På kvällen åt vi buffé som lagades av den eminenta Ullis, bästa beslutet tror jag!

Min moster Bitte tog med solrosor och lite mer blommor i gult och lila som lyste upp borden! Jag hade satt upp vår flaggstångsbelysning i taket på det stora tältet tillsammans med färgglada vimplar och lampor och ljuset blev riktigt fint när mörkret föll. Vi åt kladdkaka och drack vin eller kaffe och värmde oss slutligen med filtar under infravärmen.

38 vuxna och 20 barn var det som kom efter några avhopp! Fantastiskt väder hade vi också, otroligt skönt med tanke på det minst sagt ostadiga vädret veckan innan.

Vi fick en hel massa bra presenter också! En vandringsryggsäck med böcker om vandring, en solstol, en stor tavla som min morbror målat, fint Rörstrandsporslin, viner och vinglas, en stor lergryta, tvålar och så upplevelser som presentkort på Vadstena klosterhotell, teaterbiljetter och mat! Jag har säkert glömt en massa men presenterna tyder på att ni känner oss väl 😍😍

Tack alla ni vänner och familj som kom och firade tillsammans med oss! ❤️❤️ Jag hade en riktigt rolig dag och jag hoppas ni hade det också!

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂

 

 

 

Schweiz tur och retur

Efter den första väldigt arbetsamma veckan packade vi bilen och takboxen och gav oss iväg söderut! Vägen ner körde vi i ett sträck, bara stannade och övernattade på två ställen. Först på Hotel Lolland, vilket visade sig vara ett gammalt ålderdomshem omgjort till Bed & breakfast med en inredning helt från loppis. Charmigt och med god frukost!

Dag 2 tog vi färjan till Puttgarten och tutade söderut på autobahn nästan till Frankfurt. Tyvärr var det inte så mycket tuta på som önskat utan mer tuffa framåt i 30… Vägarbeten och bilköer och resan som skulle ta 7 timmar slutade på över 12 timmar.. 21.40 rasade vi in på det billiga och presumtivt sjaskiga motellet och blev glatt överraskade av dem oväntat höga standarden. Mercure – bra grejer! Dock dyr frukost..

Dag 3 anlände vi äntligen till Ringgenberg strax utanför Interlaken på efter en betydligt mer smärtfri bildag. Syrran med flickvän visade sig ha åkt till fel camping men till sist var alla på plats, tält var resta och mat hamnade i magarna.

Dag 4 gav vi oss iväg till Wilderswil och tog tåget upp till Sylingers platy. Det var väldigt brant, väldigt dyrt och väldigt långsamt men utsikten var nog magisk de dagar det inte är molnigt. Yeti tyckte det var jobbigt att glida hela tiden stackaren. Vandringen hade nog varit helt fantastisk om inte vi gått i ett moln.. Nu var det vitt och fuktigt! Fantastiska blomsterängar och branta stup! Och en livsfarlig, lång och brant gallertrappa som Yeti vägrade gå nerför.. Efter att ha försökt bära honom, locka honom och hasa ner på sidan om den så accepterade han det oundvikliga och gick nerför. En sån modig hund!

Dag 5 åkte vi till Grindelwald och tog gondolen upp till First! Sen gick vi till Bachalpsee som är en alpsjö på 2200 möh! Otroligt vackert, men väldigt mycket folk. Vi vandrade vidare och gick totalt 5 timmar över bergspasset till Bussalp. Det var klart väder och en otrolig utsikt där vi vandrade över snö och steniga stigar. En helt fantastisk dag!

Dag 6 började med antiklimax för Monster var halt. Jag hade dessutom glömt antiinflammatoriska tabletter hemma. Därmed kunde vi inte vandra mer. Halva gänget tog med Arvid och Yeti i gondol upp till Murren och jag och Pascal gick i Lauterbrunnen och tittade på vattenfall i långsamt tempo med Monster.

Dag 7 gav vi upp Schweiz och åkte till Alsace i Frankrike istället. Vi hamnade i byn Eguisheim och tog en rundtur med tufftufftåg med tanke på Monsters tass. Sen tog vi in på första bästa hotell och gick ut på vinprovning! Eguisheim är en otroligt gullig liten stad som med storkbon på kyrkan och det lilla slottet vid torget. Varmt och skönt var det och vi strosade runt, drack lite vitt vin och hade det väldigt fint!

Dag 8 var Monster jättedålig. Han kunde inte gå alls utan plötsligt var han stel i hela kroppen och halt överallt. Jag trodde ju det var artrosen i tårna som ställt till det men nu hade han mer ont än vad som alls var rimligt. Det gick ju inte att vänta med smärtstillande tabletter tills vi kom hem! Jag var förtvivlad och grät och Monster stapplade fram som en gunghäst och jag fick bära honom in i bilen. Jag letade upp en veterinär på Google Maps och vi åkte dit på vinst och förlust. Receptionisten kunde inte ett ord engelska och jag skrev in en text i Google translate som förklarade läget på franska. Efter mycket väntan träffade vi en veterinär som faktiskt kunde lite engelska. Han klämde på Monsters tass och trodde han fått in nåt i tassen. Vi fick antiinflammatoriskt och antibiotika direkt av veterinären och betalade rimliga 48 euro. Monster fick också smärtstillande i spruta. Jag var otroligt lättad! Vi åkte vidare mot Hannover och när vi kom fram på kvällen hoppade Monster själv ur bilen med öronen upp och svansen på svaj! Han var fortfarande halt men bara på vänster fram!

 

Dag 9 var Monster nästan helt hältfri! Woho! Starka grejer i fransk antibiotika.. Efter frukost åkte vi mot Danmark! Efter en avstickare in till centrala Hamburg för att köpa vin (i Tyskland är 99 % av alla affärer stängda på söndagar, hade ju varit bra att veta i förväg!) kom vi till sist till Jellings camping och slog upp vårt tält. Kallt på natten var det så ullnattlinnet och underställsbyxorna åkte på i sovsäcken!

Dag 10 åkte vi till Legoland med en korvbrödspåse med en gratisbiljett på. Mycket folk och ganska kallt kan nog dagen sammanfattas som. Arvid hade jättekul! Hundarna kunde också vara med vilket var ett stort plus. Arvid åkte nästan alla karuseller och var nog i perfekt ålder för att uppskatta parken! En rolig dag helt enkelt, särskilt på eftermiddagen när solen kom fram och mamman slapp frysa.

Dag 11 åkte vi hem! Vi kom hem på kvällen och det var oändligt skönt att sitta i soffan och kolla på Stranger things på kvällen.

En rolig och spännande resa var till ända! Jag hade önskat att tiden i Schweiz blivit lite längre, å andra sida var Eguisheim mycket trevligt! Jag vill absolut åka ner till den delen av Frankrike och Tyskland igen, vi får göra det ett annat år!