Kategoriarkiv: Just nu

Sex saker jag är orimligt förtjust i just nu

Min Sunday Cardigan 😍

Mina kycklingar! Tre har korta rumpor och skägg och en har tofs på huvudet, så söta!

Min fantastiska lilla vallhund ❤️ Hon är så rolig att träna med, ett riktigt litet glädjepiller!

Mina vackra får!

Bälinda!

Den här otroligt fina och gosiga sjalen!

Sjala Wildflower Forget me not 🤩

Stockrosorna som tagit sig och nu är nästa 3 meter höga! De är gula, rosa och den här härliga djupt rödrosa färgen, min favorit ❤️

Loppisrunda i Normlösa och Emil Jensen

Igår hade vi minsann fullt upp. På morgonen hade vi övernattande gäster som åt frukost med oss innan de fortsatte mot Hamburg. Sen åkte vi på loppisrunda i Normlösa! Det var fem stopp och fika på ett, perfekt för en eftermiddag. De har öppet även idag, söndag till kl 17, så har du en öppen eftermiddag så åk dit!

Jag fyndade en picknickkorg som blir super med lite ny färg, en emaljhink, en tallrik, en vas, en liten tröja, lite barnböcker, lokalt producerade champinjoner, honung och hallonsylt! Arvid fyndade en gris och ett strandtennisracket så vi kan köra alla tre!

Fika gjordes på hembakt kaffebröd i Rektorsgårdens drängstuga. Mycket gott!

Tre som kisar och har munnen full.

På kvällen åkte vi på konsert på Naturlogi och såg Emil Jensens föreställning Än susar skogen! Den var jättebra och lokalen magisk med solstrålar som letade sig in i ladans springor och svalor som övade sig i att flyga över publiken. Emils underfundiga texter är fantastiska och jag både skrattade och grät en skvätt.

Efter konserten planterade Emil en lind tillsammans med Naturskyddsföreningen!

Och det var den lördagen det!

Födelsedagsfirande x 4

Arvid fyllde 8 år i måndags och Lovis fyllde för tre veckor sedan och båda firades med pompa och ståt! Arvid och jag hade bakat och bullarna blev riktigt bra! Kakorna blev en blandad katastrof. Dajmsnittarna var för länge i ugnen och syltkakorna för kort. De var ätbara ändå, tur mördeg är gott även obakat. På vägen hem från Härjedalen stannade vi på Go glass i Hjort kvarn och köpte med oss ett kilo god glass som vi bjöd på istället för tårta. Den slank ner på ett kick!

På Lovis födelsedag åkte vi till gammemoster Bitte på lunch och fika! Men först var det paketöppning hemma.

Alla är engagerade när paketen ska öppnas!
Lovis fick en xylofon av Bitte.

Uppe i stugan firades också barnen av moster Maja! Vi åt glass med jordgubbar och öppnade paket.

På Arvids födelsedag firade vi med sång och frukost på sängen. Lovis försökte desarmera ljuset och samtidigt sätta fyr på presentpapper, det är med livet som insats man äter födelsedagfrukost nu för tiden.

I måndags kom min pappa och min lillebror Axel (som inte är så liten längre!) på fika i paviljongen!

På eftermiddagen kom mina mostrar och barnens syssling Freja. Freja är lika gammal som Arvid och de har så roligt ihop!

I tisdags kom brorsan och ungefär hälften av hans barn på glass och bullar och kakor. Glassen åts upp och alla gosade med Lovis.

Många firanden blir det när man ska få till det med alla, och inte ens nu är det klart! Ytterligare lite firande blir det när vi kommer till Uppsala i nästa vecka, men sen är det nog slut. Tills nästa födelsedag som är Pascals!

Till Funäsfjällen!

I lördags påbörjade vi resan mot Härjedalen! Vi stannade i Falun sov på First Hotel Grand. Det var första gången på hotell för både Lovis och Jinn! Det gick bra för båda småtjejerna, även om Jinnsan för förundrad över både hissen och de långa korridorerna.

Det var två hundar till i hissen!

Jag hade boka kort på Pinchos men Lovis höll på att somna ifrån hela middagen.

Efter en stadig hotellfrukost åkte vi vidare norrut och anlände till slut till Fjällbyn Tännäs! Stugan var riktigt rymlig för oss fyra vuxna, tre barn och två hundar som ska samsas här en vecka.

Igår gav vi oss ut på den första turen! Vi gick till Livsäterån och det var en perfekt runda för två barn på 5 och 8 år. En kladdig stigning där skorna rök och fick bäras.

Sen kom en rejäl snöfläck som piggade upp stora och små. En liten köldchock för små bara fötter gjorde att stoppet inte blev så långt.

25 grader i luften och en sval liten bäck fick resterande att slänga av sig skorna.

Till slut kom vi fram till Livsäterån där alla badade och fikade för glatta livet innan vi vände igen!

Färgerna på den här stenen var så inspirerande att jag funderar på om det kan bli en tröja?
Lovis hängde på ryggen och hundarna hängde med

Intensivt med Sally Rooney

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd, har jag gjort en lista på böcker jag vill läsa. Två av böckerna på listan är av Sally Rooney och nu har jag läst båda, plus att jag sett serien som bygger på den första boken!

Normala människor handlar om Marianne som har en rik familj men är mobbad i skolan och Connell vars mamma jobbar för Mariannes familj. Connell är snygg och populär. De börjar umgås och inleder ett hemligt förhållande.

Jag tycker Normala människor är bra, men den sög inte riktigt in mig. Jag fastnade inte sådär som man gör när man bara vill fortsätta att läsa. Däremot serien, som finns på HBO Max, den sög in mig så jag ville fortsätta kolla. Jag såg alla avsnitt på några dagar bara och känner nu en liten tomhet för att den är slut.

Vackra värld, var är du läste jag ut nyss. Den handlar om 4 personer, Alice, Eileen, Simon och Felix och deras relationer till varandra. Det är inte så mycket som händer egentligen, det är mest dialog och mejl men det händer mycket i det lilla. Den sög in mig mer än Normala människor och jag uppskattade framför allt mejlväxlingen mellan Alice och Eileen. Funderingar över livet, klimatet, kärlek och vänskap avhandlas i dessa mejl och de är en fröjd att läsa.

Sally skriver lågmält och tydligt, det mesta händer i det lilla. Små kommentarer om detaljer som gör att läsaren får en känsla av att verkligen vara där. Hon är ung och framförallt Normala människor blev rätt hypad när den kom, vilket får mig att undra om Alice i Vackra värld, var är du, egentligen är Sally?

Jag kan rekommendera böckerna, och kanske framför allt serien! Dessutom finns hennes första bok också som serie på HBO, Conversation with friends. Den ligger i pipelinen för att ses vilket dag som helst!

En odyssè över Monster – Tävlingsåren

Efter VP var jag lite utbränd på vallning och vi tränade nästan bara agility de närmsta åren. Våren 2011 var jag arbetslös och kunde träna i princip hur mycket som helst och det gjorde jag också! Monster var taggad och högg(!!) gungan varje gång!

Vi började tävla med lite blandat resultat. Lägstanivån mötte vi i Jönköping när Monster sprang in i mina ben så att jag ramlade och bröt armen… Åsa dömde och var snabbt fram och jag samåkte med Ida som tur var, annars vet jag inte hur jag tagit mig hem. Jag slapp gips men fick gå med armen i mitella ett tag. Film kommer här!

Ofta var Monster inte i hand utan drog på nån tunnel och var omöjlig att stoppa. Han var ruskigt snabb och matten långsam och kommunikationen var väl inte alltid tipptopp. Men vi fick bra resultat också! Vi vann i Katrineholm, trots lite snurrigt lopp och här kom vi tvåa i Österåker!

Men vi tävlade inte bara agility! Dels gjorde Monster MH i Mjölby med ett fint resultat. Han var en rätt cool kille som inte var så intresserad av andra människor, väldigt låga siffror på hot aggression och rädsla och 1 på skott samt höga siffror på lek och nyfikenhet.

Vi gjorde också ett snabbt inspel i drag! Jag fick för mig att jag skulle starta i barmarks-SM och Troll fick ställa upp i själva SM-klassen. Men det fanns också en stafettklass och där ställde jag och Monster upp! Vårt lag tog silver i SPHK Södras DM och Monster fick sin första pokal!

Stafettlaget!

Sen var vi tillbaka i agilityträsket igen! I Oskarshamn gick det bra och vi blev uppflyttade till agilityklass 2!

Mycket agility blir det, men det var det vi gjorde på helgerna de här åren innan Arvid föddes. Det hände ju faktiskt att vi vann också!

Vinst i Katrineholm!

De där pinnarna var så himla svåra att ta. Alltid var det nån bom som föll eller nåt litet extra hinder som togs. Hopplös sport det där 😅 Till sist lyckades viled konststycket att få alla pinnar och bli uppflyttade till klass 3 på heltid. Sen började en intensiv period av diskande. Vi lyckades inte ta oss runt med en enda nolla.

Sista pinnen i Kumla!
Detta var på Linköpings KM något år, när det gick bra med båda hundarna 🙂

Efter denna sista agilitypinne hann vi inte med så mycket mer agility. Våren 2015 blev Monster halt efter ett lopp och det konstaterades att han hade artros i tårna på framtassarna. Jag tränade agility en gång till efter det och då blev han halt. Och plötsligt var Monster agilitypensionär. Istället blev han en aktiv familjehund och vallhund, för att valla, det gick faktiskt bra även med artrostår.

Cumulus blouse

Min första luddiga tröja, cumulus blouse är klar! Den skulle stickas i dubbel tråd mohair men jag stickade den i alpacka. Anledningen till alpacka för att jag hittade roliga färger i borstad alpacka. Jag har hållit på med den ganska länge för att jag först höll på med sjalen och sen för att garnet tog slut och jag fick köpa nytt. Men äntligen är den färdig, blockad och till och med använd idag 🙂

Min sjalhög

Ja det är ju rätt nördigt att blogga om sjalar men nu är jag ju en erkänd nörd inom många områden (hundar, stickning, sjalar..) så håll till godo.

Tillfrid Längtan

Överst ligger den enda handvävda och den dyraste av mina sjalar, Tillfrid Längtan. Vävd av bomull med inslag av mullbärssilke och ros. Gosig, tunn, stark, mjuk och otroligt vacker. Den är 3,6 m, vilket är nästan kort men den räcker precis för en Shephards carry eller ruck (ryggsäck). Den har lite mer grepp än glid och är ganska stum.

Tillfrid Längtan

Natibaby Clovers Indigo pink

Nummer två i högen har varit här längst, ända sedan Arvid var liten. Den är 70 %bomull och 30 % lin, vilket gör den hyfsat sval på sommaren. Den är väldigt len och mjuk och lätt att sjala med. 3,97 m och perfekt för att sjala en kangaroo carry eller fwcc på magen med knut under bebisens rumpa, eller ruck eller shephards carry på ryggen. Den är medeltjock och har lite mer glid än grepp.

Natibaby Clovers

Little Frog Dark Aurora Cube

En julklapp från Pascal och nästan längst av mina sjalar är denna skönhet i 100 % bomull. Den är tunn men stark och väldigt lätt att sjala med. Mer glid än grepp och passar bra till flerlagersknyt som double hammock med sin längd på 4,79 m.

Little Frog Dark Aurora Cube

Woven Bliss Ladybird Rivermoss

Den här är så vacker och i färger som jag verkligen gillar. Den är vävd av 35% egyptisk bomull, 30% bambu , 15% mullbärsilke och 20% viskos. Den känns tjock och är ganska greppig med lite stretch. Det är ganska lätt att få pulls i den, vilket är en nackdel helt klart. Men känslan när man sjalar med den är en kram så det får vara värt en pull då och då. Ladybird rivermoss är såpass lång, 4,71 m, att det går att göra de allra flesta knyt med den, helst kanske double hammock.

Woven Bliss Ladybird Rivermoss

Sjala Rowan I love You

Sjala är ett fantastiskt sjalmärke som tyvärr kommer lägga ner nu. Just denna sjal är vävd i 85% bomull och 15 % kashmir. Rowan-mönstret finns i en massa färger och material, något för alla! Den är avlastande och väldigt mjuk, kanske mer glid än grepp. 4,18 m lång vilket är en längd jag gillar. Det går att göra nästan allt med den utan att det är så himla mycket tyg.

Didomys 1975 Gold

Goldie är vävd av 50 % bomull, 25 % ull och 25 % alpacka. Den känns tjockare än vad den är, är stark, cushig, greppig och avlastande. En riktig vintersjal att ha ovanpå en tjock tröja. Den är lång, 4,84 m och den längsta sjalen i min stash. Jag borde nog prova den även nu på våren, men den har blivit liggande sen plusgraderna kom.

Jaha det var hela högen. Hur många sjalar behöver man egentligen är kanske frågan en läsare ställer sig? Fler än en iaf tycker jag, jag vill ha olika sjalar beroende på vad jag har på mig och också om jag ska bära bara en kort stund och vill sjala med något hyfsat kort eller om jag vill gå ut en timme och vill lägga lite längre tid på att sjala upp med ett mer avlastande knyt. Det är liksom det fina med sjalar, att det finns oändligt med möjligheter 😍 Det finns massor av olika materialblandningar som ger både svalare och varmare, det finns tjocka, tunna, glidiga och greppiga som alla passar olika stora barn och väder. Kort sagt, det kan absolut räcka med en, men man är absolut mer flexibel med fler.

Håleberget

När Lovis var kanske en månad gammal åkte vi till Håleberget strax norr om Motala och gick den längre slingan som är 2,1 km. Det var kort tänker ni men jag upplevde den som rätt lång. Dels är den väldigt brant med östgötska mått mätt och dels glömde vi en påse som Pascal sprang tillbaka efter men hittade inte, så vi vände tillbaka allihopa, hittade påsen (som gömde sig bakom en utskjutande sten), och fortsatte. Jag var också relativt nyförlöst och inte så stark och vi gick fel på ett ställe vilket gjorde att vi fick klättra på ett brant ställe. Det var lite utmanande med en nyfödd på bröstet!

Tillbaka hit åkte vi i lördags och det som i mitt minne var runt 5 km och tog flera timmar, tog i själva verket runt 1,5 timme med fikapaus och är alltså en ganska lagom runda om man inte vill gå jättelångt.

Utsikten är fantastisk, det är inte så mycket folk och det rinner en söt bäck lagom för att vattna hundarna i.

Vi ska åka till fjällen och vandra i sommar och behöver lite stigning i benen. Nu behöver vi fler lite lagom långa turer med lite branta partier. Har ni några på lager?

Påsken sent omsider

Jag var ledig med båda barnen medan Pascal jobbade och då gäller det att hitta på saker att göra så vi inte går varandra på nerverna hemma. Och så vill jag såklart att Arvid ska göra meningsfulla saker på sina lov.

På måndagen blev stickcaféet inställt och vi åkte istället till Yvonne en sväng med äppelpaj och ägg. Yvonne och hennes man Ruben skaffade hönsen tillsammans med mig för 6 år sedan. Ruben har tyvärr gått bort och Yvonne har flyttat men jag försöker se till att hon får ägg från våra höns när jag har över och lite tid över. Arvid tycker mycket om att vara där och pyntade hennes påskris!

På tisdagen åkte vi till Skäggetorp och pysslade en kanin av en strumpa och ris med Arvids bästa kompis Noa och hans mamma och syster. Det var dans också men det var tydligen inte så kul, medan fika och pyssel föll barnen mer i smaken. Agora center i Skäggetorp är verkligen jättefint! Det finns studieplatser, bibliotek, ett litet fik, dansstudio, en riktig liten oas. Arvid följde med Noa hem och sov över där! Första övernattningen hos en kompis sen Lovis föddes!

Lovis somnade i sjalen på pysslet ❤️

På dymmelonsdagen var Lovis på BVC och sen blev vi bjudna på lunch hos Veronica, Noa och Ingrid! Sen begav vi oss mot Kärna församlingshem för att påskpyssla! Barnen lekte mest men Arvid och jag pysslade ett ägg var medan världens snällaste bebis tålmodigt väntade innan hon somnade på tutten och fick sova på ett fårskinn i ett hörn ❤️

Årets påskris!

Vi hade tänkt att åka till Agora på äggletning på skärtorsdagen men eftersom det skulle brännas koran och demonstreras så hoppade vi bokstavligen på YOUMP istället. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut eftersom det blev fullständigt kaos i Skäggetorp. YOUMP däremot var lagom mycket kaos med hoppande barn. Arvid var helt genomsvettig efter två timmar. När vi kom hem gick Arvid påskkärring en sväng! En tradition som verkar vara på väg ut till favör för Halloween.

På fredagen var Pascal också ledig och vi åkte till ett nytt naturreservat i Ljungsbro. Vi har varit där en gång tidigare men då var bara halva sträckan färdig. Nu gick det att gå hela! En fin liten sträcka men man kommer inte runt utan måste vända längst bort.

På påskafton gjorde vi inte så mycket men på påskdagen åkte vi till Kolmården! Det är ju mer som en nöjespark än en djurpark numera med Bamses värld och Wildfire. Det var påskigt med stora ägg och djuren var ute mer än på sommaren när de mest vilat i skuggan.

Tigrarna var aktiva och nära! De skulle nog helst äta upp oss.

På annandagen målade vi ägg, det var ju förnämligt att faktiskt få till det! Jag lade också in ägg i kläckaren och under hönan Heidi! Nu blir det förhoppningsvis kycklingar om tre veckor!

Och det var den påsken det!