Category Archives: Just nu

Yeti 5 år!

I förrgår fyllde Yeti 5 år! Denna människoälskande krambjörn till hund som kanske allra helst ligger i en soffa på en person som pussar honom på nosen och kliar honom. Vi har visst inte åstadkommit några resultat i någon gren, men vi har kul ändå med promenader, lek och så vallning såklart!

Stort grattis till Yeti och alla 8 syskonen!

Annonser

Vinter!

Äntligen lite ordentlig vinter med snö! Jag njöt av 7 km skidor igår och idag gick Arvid och jag en långpromenad i Tinnerö med Johanna! Efter ett tag tittade solen fram och snön gnistrade. Arvid satt nerbäddad i en pulka men blev frusen ändå. Svårt att hålla värmen när man är stilla trots ull.

Rena hundar, renare inne, slippa skitiga stövlar och lera och så detta ljus som kommer med snön. Älskar’t!

Ljusare tider?

Häromdagen slog det mig, jag mår bättre, livet känns ljusare och jag har lite mer tillförsikt och tro på livet. Varför vet jag inte för inget av det pissiga under hösten har löst sig, inget har blivit bättre. Det är kanske bara så att jag sakta närmat mig någon form av acceptans? Att vissa saker är som de är och jag kan inte göra något åt dem? Jag vet inte, men det är skönt att inte befinna sig i eller precis bredvid ett djupt mörkt hål hela tiden.

Jag är visst generellt dålig på att blogga i januari. Eller så är det för att inte så mycket händer. För blött eller blåsigt eller snöigt för att träna hundarna, promenader i mörker och bla bla. Men även det brukar lösa sig med tiden 😊

Vi mår bra iaf, hundarna också. Jag är glad att de har ett hundhus som är varmt och gott i detta väder. Jag har vallat någon gång när det var ljust och fruset på en gång. Monster är lite understimulerad men Yeti tar det bra.

Fåren får vara inne när vädret är som värst och hönsen gör som de vill. Vi har sålt en tupp förresten och var tvungna att ta bort två för att de attackerade. Den ena så fort vi städade, den andra hoppade på Arvid så fort han fick chansen. Det är inte ok att Arvid inte kan röra sig utan att hålla en vuxen i handen pga tuppar.. Men fortfarande finns en ayam cemani-tupp kvar om nån är intresserad 😉

En sällsynt dag med dagsljus och SOL!!

En förkärlek för gamla hus

Vi är i Uppsala och jag är ute med hundarna. Jag har precis passerat ett gammalt hus och fastnade direkt. Rött med vita knutar, en liten rolig vinkel, kanske nåt renoveringsbehov.. Jag mindes plötsligt när jag och barndomsvännen Cissi gick hem från skolan Normlösa och fantiserade om att köpa ett gammalt fallfärdigt torp som låg på en åker på vägen hem. Vi pratade om att det nog kostade massor av pengar, kanske till och med hundratusen? En ouppnålig dröm att köpa ett eget torp där vi kunde bo men att drömma kostar ingenting. Shetlandsponnyn Smulan och welsharna Bonnie och Mison kunde gå där i trädgården och beta, ja det vore perfekt!

Det slog mig att jag alltid har gillat gamla hus. Kanske är det mormor och morfars gamla Hjulmakartorp som slår an på vemodiga strängar? Kortspel eller gitarrspel med sång, notblad under fladdrigt fotogenlampeljus? Att vakna i kökssoffan när mormor gjorde eld i spisen och satte på morgonkaffet. Fina, vackra minnen, med så oändligt mycket kärlek.

Ett annat hus som alltid fascinerat mig är det på en tavla i min mosters hus. Det öppna taket, de dova färgerna, kakelugnen och löftet både om en lugn natt och en spännande morgondag.

Av någon anledning är det flera hus som påminner mig om just detta hus på en tavla. Dels ett gammalt hus, säkert med ett massivt renoveringsbehov, som ligger i Björkebergs by. Ett vinklat gammalt rätt trähus med fina detaljer. Nog att det ser slitet ut, men ändå attraktivt på något sätt. En liten vitmålad bänk av trä utomhus, knotiga gamla fruktträd och omgivet av en häck. Ja charmigt är det helt enkelt.

Sen har vi det grå lilla huset med mörkröda knutar i Västerlösa, precis vid kyrkan. Varje gång jag åker förbi dras mina blickar just mot det huset. Det händer till och med att jag kör en omväg för att få se det. Även det med gamla fruktträd och en grusgång runt om. Bedårande gulligt och ger mig samma känsla som huset på tavlan.

Det är kanske inte så konstigt att vi köpte ett gammalt hus från 1850 med dessa preferenser i bakgrunden? Vårt gamla oemotståndliga bondkök med stor spishäll runt murstocken i mitten av huset. De breda vita listerna och pärlsponten i köket. Fiskbensparketten som lades för hand på 50-talet. Vardagsrummet och kontoret som nu känns mycket närmare ursprunget med mörkgröna väggar som gifter sig fint med det blommiga i rummet intill.

Visst finns det massor även jag vill förbättra, golven på övervåningen, väggarna i hallen uppe och nere och i trappan, toaletten där uppe.. Men jag gillar ändå det gamla och har svårt att se mig själv i ett nytt och modernt hus. Visst är det fint med nytt och fräscht, men charmen i ett gammalt trähus, ja det är de som finns i mitt hjärta.

Årskrönika 2017

2017 har inte varit ett bra år ur flera perspektiv. Jag har inte mått bra stora delar av året och kriser i familjen och släkten har söndrat relationer.

Vår lilla familj har ändå varit ganska stabil i stormen. Det rullar på med höns, kycklingar, lamm, vallning med hundarna och såklart familjetid. Arvid har gått från att säga enstaka ord och ljud till att prata långa komplicerade meningar. I början av det här året gick han ju inte ens utan hoppade fram på rumpan. Nu springer han runt i full fart. I morse vaknade jag av en unge som kramade mig och sa jag älskar dig 💓💓 Fantastiska lilla barn!

Januari

Jag bloggade bara två gånger i januari. Men lite foton finns det som visar vad vi gjorde!

Hundarna och jag var på ett träningstillfälle på Säby gård, jag slet med vallningen hemma och det gick sådär eftersom de nya fåren Gunvald och Erika inte riktigt köpte att bli vallade på.

I januari hade vi 12 höns och av dem är det inte många kvar idag. Bara Henrietta, Putte, Lisen och Sofia. Resten har blivit rävmat förutom tuppen Sorken som blev helt folkilsken och fick tas bort.

Vi hälsade på Pascals familj i Uppsala!

Fåren frodades!

Jag bakade surdegsbröd vilket gick sådär. Monster åt upp en massa deg och brödet blev torrt och kompakt.

Februari

Jag byggde om stallet i förberedelse inför lamning och gick på vallclinic i Smedstad ridhus! Var sjukt trött och sliten periodvis.

Tre av hönorna bestämde sig för att ruva och vi köpte avelsägg av ayam cemani för första gången och lade under hönorna.

Mars

Vi gick på opera! Det var riktigt skoj!

Av äggen vi köpte blev det inga kycklingar så vi köpte tre ayam cemani-kycklingar och en cream legbar-höna. Ac-kycklingarna var alla tuppar..

Men fantastiska ägg fick vi!

Vi grillade i skogen.

Hälsade på Arvids farfar i Uppsala..

Och fick lamm! Detta är Adam och Alma 💓💓

Och så den enda kycklingen som vi kläckte fram själva, lilla Sot som ju är en vuxen dam nu!

Monster fyllde 8 år och firade med kurs för Karin Söderberg!

April

De sista lammen föds och totalt blev det 7 st, 4 baggar och 3 tackor. Ett tacklamm dog tyvärr kort efter födseln 😢 Ett lamm, Alfons, fick en klöv skadad och fick tas hand om lite extra 💓

Det blev påsk och vi målade ägg på löpande band.

Sen åkte vi till Paris! En fantastisk resa där vi hängde med Pascals pappa och träffade den franska släkten!

Maj

Jag var stressad (igen), lammen växte med buller och bång och våren kom!

Pascal hade tusen odlingsprojekt på verandan.

Jag målade om i vardagsrummet! Är mycket nöjd trots att färgen är omöjlig att fånga rätt på bild 😂

Vi grillade i skogen och jag skrev om vad som är viktigt 💕

Vi var på invigningen av Naturum Tåkern och Arvid ville ta med sig denna roddbåt hem.

Juni

Vi åkte en sväng till Uppsala!

Hemma är det fantastiskt vackert på vår och försommar.

Lina ruvade fram fyra små kycklingar! Tre maraner och en cream legbar – tupp.

Och Monster blev sjuk 😢😢 Han fick akut prostatit och fick en böld på prostatan med 80 ml var..

Juli

Monster var fortsatt sjuk och fick opereras. Bort med testiklar och sen massor av antibiotika. Sen fick han diarré som inte gick över. Nej det var ingen bra sommar för Monster.

Arvid fyllde 3 år och fick en lekstuga och en studsmatta! Så många stora presenter får han nog inte vänja sig vid 😜

Jag tapetserade och lade nytt golv och pappa målade taket. Det hade inte gjorts om inne sen jag var liten och fick den så det behövdes!

Maja var hos oss i några dagar och vi paddlade på Stora Rängen! Det var fantastiskt!

Vi njuter av sommaren!

Äter egna jordgubbar med glass gjord på egna ägg..

Vi åkte till Tällholmen och njöt i ett par dagar! Arvid blev firad igen av moster Barbro.

Vi skördar vår egen potatis!

Jag bygger staket till en ny hage till fåren.

Eva Marie och Lo hälsade på och vi tog en sväng till Bosses glass!

Augusti

Baggarna flyttade hemifrån och tackorna flyttade till nya hagen och fick nya frisyrer.

Vi hälsade på syrran i Sthlm, kollade på Pride och gick på Gröna Lund.

Hela familjen gick BB-marchen!

Jag vallade massor i nya hagen och det gick så himla bra!!

Vi blev av med några hönor i juli och ytterligare en i augusti så vi byggde ett fort till våra höns.

Vi kläckte fram kycklingar i kläckare och fick två ayam cemani och två silverudds blå.

Arvid fick två nya kusiner! Välkomna Lowa och Cleo 💓💓

September

Arvid börjar på simlekis! En bra investering för ett gott förhållande till vatten.

Annars vallade jag bara enligt bloggen 😂

Oktober

Arvid började egentligen på Skogsknytte i september men vi missade första gången. Sen lyckades vi gå alla gångerna! Det var skoj!

Hundarna var med i en beteende-studie och det var intressant!

Jag bloggar om amning, nära föräldraskap och #metoo..

Och så var jag och hundarna en sväng till Klämmestorp och vallade! Det gav massor och var himla kul!

November

Jag bestämde mig för att betäcka de två tjuriga tackorna Erika och Ulla som blev helt omöjliga att valla på när de flyttat hem.

Arvid fortsatte i Skogsknytte!

Vallningen gick sämre nu men funkade när jag delade bort surtanterna och tog ut flocken på vallen.

December

Albin flyttade hem igen och vi fick studera hur lamm blir till, många gånger på nära håll. Ulla var väldigt glad över manligt sällskap 😉

Vi köpte en ny bil!! En sprillans ny Passat GTE, en elhybrid! Mycket nöjda 😀😀

Det snöade lite iaf så vi kunde köra en pulk-premiär.

Hela familjen på Skogsknytteavslutning!

Äntligen en flaggstångsbelysning!

Och en härlig jul har vi haft med 💓

Juldagen med kusinerna och bebismys!

Annandagen i skogen med korvgrillning!

Nu ser jag fram emot ett ljust och fint 2018!

En till

Ja en sak till. Jag har förträngt mycket märker jag men nu trycks det fram i solljuset. Det här var när jag var 15-16 år och för första gången hamnade i en relation. Jag säger hamnade för det var vad det var, inte en plan eller en önskan. Killen ifråga var ett par år äldre än mig och jobbade en hel del hos pappa och var kompis med min lillebror. Han hängde väldigt mycket hos oss, i princip alltid. Jag sov just då i bäddsoffan i vardagsrummet och vi satt och kollade på tv sent och av olika anledningar började vi strula och sen ha sex.

Jag var då inne i en djup depression och hade varit det ett tag. Jag drog mig undan, klädde mig i svart, lyssnade på arg musik, slutade rida och hänga i stallet och jag hade bara en önskan från det att jag vaknade på morgonen och det var att få somna igen. Ingen runt omkring mig frågade hur jag mådde utan det hette att jag var lat, framför allt pappa kallade mig det. Det passerade liksom helt obemärkt att jag i över ett år mådde så dåligt att jag inte ville leva även om jag inte heller direkt ville dö. Jag bara levde mitt i en stor familj som inte såg att jag hade ett enormt mörker inom mig och nådde skit. Varje dag.

Nåväl, det är inte det denna historia handlar om utan hur en djupt deprimerad flicka hamnade i en relation där hon sen inte tog sig ut och vad som hände sen. I början var allt okej men sen blev han elak. Jag minns inte så många detaljer, bara att han var elak. Pratade ner mig, berättade med halvslutna ögon hur dålig jag var. En gång berättade han för min lillebror att jag var dålig i sängen vilket brorsan sen berättade för mig. En annan gång satt han i fåtöljen och kallade mig hora. Han var helt kall och hård i ögonen och menade verkligen vad han sa. Jag var 16 och jag var den första han hade en relation med. Vad det nu var för en relation? Ingen visste ju om det förutom brorsan. Jag hade ingen att prata med hur han betedde sig. Jag kunde inte ens göra slut för vi hade aldrig sagt att vi var ihop och jag hade inte orden. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville ut men han var som ett barn i huset och jag kom inte loss.

Sen slutligen strulade jag med en annan på en fest i ett grannhus eftersom det just då var en väg ut, ett annat val. Vi var ju ändå inte ihop och han kallade mig ändå för hora – vad spelade det för roll vad jag gjorde? Nej det var inte schysst, inte rätt. Det var ett desperat försök att få tillbaka kontrollen. Och han förtjänade inte ett schysst slut, han förtjänade inte respekt. För att förtjäna respekt måste man nämligen börja med att visa respekt själv.

Han såg oss och sen var den relationen slut. Det snackades skit om mig efter det men jag brydde mig inte så mycket. Allt var ju skit ändå. Dessvärre var det inte så lätt att slippa honom. Mamma och pappa fick veta allt, även hur han behandlat mig. Men det gjorde ingen skillnad. Han var ändå välkommen i huset, jobbade för pappa, var kompis med brorsan. Hängde hemma. Jag var galen, så arg! Hatade och rasade. Var elak mot honom eller ignorerade totalt. Jag kände mig så otroligt sviken och jag hade ingen frizon. Ingen tog mitt parti, ingen såg till att han höll sig borta. Istället fortsatte han att välkomnas hem medan jag kände mig otrygg i mitt eget hem.

Vad fick det mig att känna att kallas hora av någon som jag trodde var kär i mig? Vad fick det mig att tro jag var värd när man kunde prata om mig, och berätta saker om mig för andra hur som helst? Hur tänkte jag att jag fick behandlas när ingen stod upp för mig? Jag blev inte sedd, ingen pratade ens ordentligt med mig om vad som hänt eller om hur jag mådde. Det sopades bara undan. Andra var viktigare än mig. Jag var inte viktig. Det är faktiskt inte konstigt att det hände fler gränslösa saker senare när ingen visade att jag var viktig när det verkligen gällde.

Det tog lång tid att komma över det. Dels att bli behandlad illa men ännu mer att min familj inte stöttade upp mig. Jag hatar honom faktiskt fortfarande. Det går nog aldrig att förlåta. Men jag måste inte det heller. Det är helt ok att inte förlåta, jag tänker så sällan på det numera ändå så det tar ingen extra energi.

En intensiv dag

Arvid och jag har haft en mycket intensiv och rolig dag. Vi började med simlekis och där har Arvid gjort enorma framsteg! Idag ville han att jag skulle släppa honom i vattnet utan en enda flytgrej och det hade ju inte gått så bra kanske. Men i jämförelse med första tillfället där han var fastklamrad som en chimpansunge så är skillnaden enorm! Han är då mycket mer bekväm i vatten nu. Väl investerad tid 😀

Jag kunde inte välja mellan Skogsknytte och simskola i somras och därför tog vi båda trots att att de krockar vid ett par tillfällen och då missar vi simlekis. Idag slutade simlekis 10.30 och Skogsknytte började 11, med andra ord möjligt att hinna båda men ganska omöjligt att hinna i god tid till aktivitet nr 2 eftersom man ju är naken och blöt vid 10.35.. Idag var det i samband med Friluftsfrämjandets 100-årsjubileum (eller var det 50 år? 150?) samt invigning av Valla park och eftersom vi kom sent och det var galet mycket folk hittade vi dem först efter nästan en halvtimme.. Lätt irriterad var jag då ska erkännas men det gick över snabbt. Sen letade vi gosedjur och sjöng sånger om dem och åt kokta ägg och messmörsmacka med varm choklad till. Mysigt!!

Vi brukar vara i skogen vid Lambohov men denna gången var vi alltså i Valla tillsammans med resten av Linköpings barnfamiljer. Vi var såklart tvungna att kolla in nya lekplatsen när vi ändå var där! Den var enormt utspridd och stor. Jag tror den gör sig bättre med liiite färre personer även om den var stor. Men det finns massor med grejer att göra, en riktigt rolig lekplats!

Det är kanske inte så konstigt att Arvid somnade på vägen hem och sov i två timmar efter denna förmiddag. Jag kände mig också lite mör ska erkännas och låg i soffan och kollade på serier ett tag. Men sen var det full fart på både mig och Arvid igen och vi både vallade med hundarna, gick promenad och tog hem fårens studsmatta. Nu är fårens sommarhage redo för vintern!

Vallkurs!

Idag har jag tränat för Karin S och jag fick två aha-upplevelser som jag måste skriva ner genast.

1. När man ska byta håll och svänga säg 90 grader i fråndrivning så måste hunden upp och stoppa fåren först så att de vänder. Sen visslar man tillbaka hunden så att den driver fåren i rätt riktning. Det går inte att vända fåren genom att hunden går rakt mot sidorna på fåren. Att jag aldrig fattat det tidigare?

2. Om hunden inte tar visslan så skrik inte ordet istället! Ge visselsignalen igen och gå ut och se till att den gör det du ville. Självklart när jag tänker efter.

Jag behöver också träna vidare så att Yeti blir säkrare på flankkommandona, träna på att gå ur balans och på sakta i framdrivningen. Annars, det tar sig! Hämten idag var mycket bättre, slätthunden Yeti blir väldigt frågande när landskapet gör att fåren inte syns och då vill han lösa det på sätt man inte får och skära.. Han lärde sig massor idag i den kategorin och hämtade sen fåren trots att han tappade dem ur sikte och var tvungen att passera knölig terräng, (dvs inte platt mark 😉). Idag vallade han inte till Karin i hämtet heller utan visste att han skulle till mig!

På det hela taget utvecklas han fint och är mer självsäker och mindre flamsig. Han driver otroligt mycket bättre och tar tag och jobbar framåt. I våras var han rädd för fåren efter att ha fått ett par smällar och nu står han kvar om en tacka stampar även om han blir lite osäker och tittar bakåt. I våras vände han och sprang. Mycket modig! Karin tyckte att han gjort stora framsteg i hur självsäker och trygg han ser ut och för sig!

Monster tränade också, men bara kort. Han uppförde sig bra och hämtade utan att stanna alltför kort och drev bra också. Han kände sig hemskt nedprioriterad som bara fick träna 15 minuter, men Yeti är ju i fokus. Nästa år ska vi banne mig ut på banorna!

Fåren har flyttat hem och hundarna har fått ett bord!

I förra veckan slog en varg 8 får bara ett par mil bort och efter detta syntes den ännu närmare. Det var ett skäl till att fåren fick flytta hem, bättre bete och skydd för storm och regn var ett annat. Det är skönt att ha dem hemma och veta att de har möjlighet att gå in i stallet om vädret blir riktigt dåligt och den höga granhäcken skyddar dessutom bra mot alla vindar utom de ostliga.

I helgen rev jag staketet mot min sandpaddock som jag hade så många agilitydrömmar om. En annan era. Idag är den igenväxt och får ingå i betet istället. Det gör att formen på hagen blir bättre för vallning också!

Vädret var så varmt och skönt i söndags att jag fick mycket gjort utomhus! Bland annat byggde jag ett bord till hundgården. Det är vårt gamla balkonggolv som fått nytt liv. Det där golvet har verkligen kommit till användning! Det är både golv och framsida till hundkojorna förutom det nya bordet!

Lösenordsskyddad: Längtan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: