Category Archives: Just nu

En till

Ja en sak till. Jag har förträngt mycket märker jag men nu trycks det fram i solljuset. Det här var när jag var 15-16 år och för första gången hamnade i en relation. Jag säger hamnade för det var vad det var, inte en plan eller en önskan. Killen ifråga var ett par år äldre än mig och jobbade en hel del hos pappa och var kompis med min lillebror. Han hängde väldigt mycket hos oss, i princip alltid. Jag sov just då i bäddsoffan i vardagsrummet och vi satt och kollade på tv sent och av olika anledningar började vi strula och sen ha sex.

Jag var då inne i en djup depression och hade varit det ett tag. Jag drog mig undan, klädde mig i svart, lyssnade på arg musik, slutade rida och hänga i stallet och jag hade bara en önskan från det att jag vaknade på morgonen och det var att få somna igen. Ingen runt omkring mig frågade hur jag mådde utan det hette att jag var lat, framför allt pappa kallade mig det. Det passerade liksom helt obemärkt att jag i över ett år mådde så dåligt att jag inte ville leva även om jag inte heller direkt ville dö. Jag bara levde mitt i en stor familj som inte såg att jag hade ett enormt mörker inom mig och nådde skit. Varje dag.

Nåväl, det är inte det denna historia handlar om utan hur en djupt deprimerad flicka hamnade i en relation där hon sen inte tog sig ut och vad som hände sen. I början var allt okej men sen blev han elak. Jag minns inte så många detaljer, bara att han var elak. Pratade ner mig, berättade med halvslutna ögon hur dålig jag var. En gång berättade han för min lillebror att jag var dålig i sängen vilket brorsan sen berättade för mig. En annan gång satt han i fåtöljen och kallade mig hora. Han var helt kall och hård i ögonen och menade verkligen vad han sa. Jag var 16 och jag var den första han hade en relation med. Vad det nu var för en relation? Ingen visste ju om det förutom brorsan. Jag hade ingen att prata med hur han betedde sig. Jag kunde inte ens göra slut för vi hade aldrig sagt att vi var ihop och jag hade inte orden. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville ut men han var som ett barn i huset och jag kom inte loss.

Sen slutligen strulade jag med en annan på en fest i ett grannhus eftersom det just då var en väg ut, ett annat val. Vi var ju ändå inte ihop och han kallade mig ändå för hora – vad spelade det för roll vad jag gjorde? Nej det var inte schysst, inte rätt. Det var ett desperat försök att få tillbaka kontrollen. Och han förtjänade inte ett schysst slut, han förtjänade inte respekt. För att förtjäna respekt måste man nämligen börja med att visa respekt själv.

Han såg oss och sen var den relationen slut. Det snackades skit om mig efter det men jag brydde mig inte så mycket. Allt var ju skit ändå. Dessvärre var det inte så lätt att slippa honom. Mamma och pappa fick veta allt, även hur han behandlat mig. Men det gjorde ingen skillnad. Han var ändå välkommen i huset, jobbade för pappa, var kompis med brorsan. Hängde hemma. Jag var galen, så arg! Hatade och rasade. Var elak mot honom eller ignorerade totalt. Jag kände mig så otroligt sviken och jag hade ingen frizon. Ingen tog mitt parti, ingen såg till att han höll sig borta. Istället fortsatte han att välkomnas hem medan jag kände mig otrygg i mitt eget hem.

Vad fick det mig att känna att kallas hora av någon som jag trodde var kär i mig? Vad fick det mig att tro jag var värd när man kunde prata om mig, och berätta saker om mig för andra hur som helst? Hur tänkte jag att jag fick behandlas när ingen stod upp för mig? Jag blev inte sedd, ingen pratade ens ordentligt med mig om vad som hänt eller om hur jag mådde. Det sopades bara undan. Andra var viktigare än mig. Jag var inte viktig. Det är faktiskt inte konstigt att det hände fler gränslösa saker senare när ingen visade att jag var viktig när det verkligen gällde.

Det tog lång tid att komma över det. Dels att bli behandlad illa men ännu mer att min familj inte stöttade upp mig. Jag hatar honom faktiskt fortfarande. Det går nog aldrig att förlåta. Men jag måste inte det heller. Det är helt ok att inte förlåta, jag tänker så sällan på det numera ändå så det tar ingen extra energi.

Annonser

En intensiv dag

Arvid och jag har haft en mycket intensiv och rolig dag. Vi började med simlekis och där har Arvid gjort enorma framsteg! Idag ville han att jag skulle släppa honom i vattnet utan en enda flytgrej och det hade ju inte gått så bra kanske. Men i jämförelse med första tillfället där han var fastklamrad som en chimpansunge så är skillnaden enorm! Han är då mycket mer bekväm i vatten nu. Väl investerad tid 😀

Jag kunde inte välja mellan Skogsknytte och simskola i somras och därför tog vi båda trots att att de krockar vid ett par tillfällen och då missar vi simlekis. Idag slutade simlekis 10.30 och Skogsknytte började 11, med andra ord möjligt att hinna båda men ganska omöjligt att hinna i god tid till aktivitet nr 2 eftersom man ju är naken och blöt vid 10.35.. Idag var det i samband med Friluftsfrämjandets 100-årsjubileum (eller var det 50 år? 150?) samt invigning av Valla park och eftersom vi kom sent och det var galet mycket folk hittade vi dem först efter nästan en halvtimme.. Lätt irriterad var jag då ska erkännas men det gick över snabbt. Sen letade vi gosedjur och sjöng sånger om dem och åt kokta ägg och messmörsmacka med varm choklad till. Mysigt!!

Vi brukar vara i skogen vid Lambohov men denna gången var vi alltså i Valla tillsammans med resten av Linköpings barnfamiljer. Vi var såklart tvungna att kolla in nya lekplatsen när vi ändå var där! Den var enormt utspridd och stor. Jag tror den gör sig bättre med liiite färre personer även om den var stor. Men det finns massor med grejer att göra, en riktigt rolig lekplats!

Det är kanske inte så konstigt att Arvid somnade på vägen hem och sov i två timmar efter denna förmiddag. Jag kände mig också lite mör ska erkännas och låg i soffan och kollade på serier ett tag. Men sen var det full fart på både mig och Arvid igen och vi både vallade med hundarna, gick promenad och tog hem fårens studsmatta. Nu är fårens sommarhage redo för vintern!

Vallkurs!

Idag har jag tränat för Karin S och jag fick två aha-upplevelser som jag måste skriva ner genast.

1. När man ska byta håll och svänga säg 90 grader i fråndrivning så måste hunden upp och stoppa fåren först så att de vänder. Sen visslar man tillbaka hunden så att den driver fåren i rätt riktning. Det går inte att vända fåren genom att hunden går rakt mot sidorna på fåren. Att jag aldrig fattat det tidigare?

2. Om hunden inte tar visslan så skrik inte ordet istället! Ge visselsignalen igen och gå ut och se till att den gör det du ville. Självklart när jag tänker efter.

Jag behöver också träna vidare så att Yeti blir säkrare på flankkommandona, träna på att gå ur balans och på sakta i framdrivningen. Annars, det tar sig! Hämten idag var mycket bättre, slätthunden Yeti blir väldigt frågande när landskapet gör att fåren inte syns och då vill han lösa det på sätt man inte får och skära.. Han lärde sig massor idag i den kategorin och hämtade sen fåren trots att han tappade dem ur sikte och var tvungen att passera knölig terräng, (dvs inte platt mark 😉). Idag vallade han inte till Karin i hämtet heller utan visste att han skulle till mig!

På det hela taget utvecklas han fint och är mer självsäker och mindre flamsig. Han driver otroligt mycket bättre och tar tag och jobbar framåt. I våras var han rädd för fåren efter att ha fått ett par smällar och nu står han kvar om en tacka stampar även om han blir lite osäker och tittar bakåt. I våras vände han och sprang. Mycket modig! Karin tyckte att han gjort stora framsteg i hur självsäker och trygg han ser ut och för sig!

Monster tränade också, men bara kort. Han uppförde sig bra och hämtade utan att stanna alltför kort och drev bra också. Han kände sig hemskt nedprioriterad som bara fick träna 15 minuter, men Yeti är ju i fokus. Nästa år ska vi banne mig ut på banorna!

Fåren har flyttat hem och hundarna har fått ett bord!

I förra veckan slog en varg 8 får bara ett par mil bort och efter detta syntes den ännu närmare. Det var ett skäl till att fåren fick flytta hem, bättre bete och skydd för storm och regn var ett annat. Det är skönt att ha dem hemma och veta att de har möjlighet att gå in i stallet om vädret blir riktigt dåligt och den höga granhäcken skyddar dessutom bra mot alla vindar utom de ostliga.

I helgen rev jag staketet mot min sandpaddock som jag hade så många agilitydrömmar om. En annan era. Idag är den igenväxt och får ingå i betet istället. Det gör att formen på hagen blir bättre för vallning också!

Vädret var så varmt och skönt i söndags att jag fick mycket gjort utomhus! Bland annat byggde jag ett bord till hundgården. Det är vårt gamla balkonggolv som fått nytt liv. Det där golvet har verkligen kommit till användning! Det är både golv och framsida till hundkojorna förutom det nya bordet!

Lösenordsskyddad: Längtan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Rum för andlighet

Vart tar man vägen egentligen med sin själs törst efter ro och andlig eftertanke om man inte tillhör någon församling eller annat religiöst sammanhang? Jag kan ofta sakna den plats för själen som finns i kyrkor och i andra religiösa tempel och byggnader samtidigt som jag inte känner mig helt hemma i kyrkan på grund av gudens dominans där. Jag tror inte på någon gud men även för någon som saknar gudstro finns behov av eftertanke, självrannsakan eller bara ett ställe där man kan få sitta i lugn och ro hur länge som helst.

Många använder kanske naturen som själarum men jag skulle vilja ha en plats, ett hus, en byggnad där frid så att säga sitter i väggarna. Jag gick ur Svenska kyrkan för ganska många år sedan, kände inte behovet då. Men nu saknar jag både en plats för eftertanke och någon att prata med. Någon jag inte känner och som vars roll är att bara lyssna, att vara medmänsklig och att inte döma.

Kan man gå med igen i Svenska kyrkan trots att man saknar gudstro? Kan man plocka bitarna ur kakan utan att köpa grunden, det som förenar? Eller blir man det udda fåret, den som inte hör dit, den som varken är inne eller ute, som varken är vi eller dem? Det vore visserligen inte en ny känsla, jag har alltid känt mig som att jag inte hör till. Jag har alltid en avvikande tanke, känner mig som en fyrkant som inte passar i ett runt hål. Men vi kanske alla sitter i små båtar på ett öppet hav och ror så att händerna blöder för att nå en trygg hamn? Vad vet jag egentligen om vad andra bär på sina ryggar, vad de inte väljer att berätta eller visa upp? Vad vet jag om vad andra döljer?

Ingenting vet jag om det. Absolut ingenting.

Bilden är lånad här.

Semestern rullar vidare

Vi har inga stora planer för denna semester utan det blir dagsturer och att vara hemma som gäller. Men det finns rätt mycket att göra i närområdet också! Igår var vi på Viljans värld på Länsmuseet och Arvid roade sig i närmare två timmar 😍

Idag åkte vi till Sandvik och iaf jag badade. Mest för att få loss lite skitlukt efter att ha mockat ur en del ströbädd efter fåren, men ändå. Badade gjorde jag!

I övrigt har vi tänkt Kolmården, Astrid Lindgrens värld, Leos lekland, åka till ön.. Om nån har något mer tips tar jag tacksamt emot 😊

Glad midsommar! 

Vi har ätit lunch med pappa och ska iväg till vänner alldeles strax. Arvid har somnat i selen, man är både stor och liten när man snart fyller tre ❤


Vi fick fyra kycklingar igår! Otroligt gulliga små dunbollar, två svarta kopparmaraner, en blå kopparmaran och en liten cream legbar-tupp. Hoppas vi har större tur med hönor på de tre maranerna än på ac-kycklingarna. Lina är en stolt och arg mamma ❤

Försommarkväll

Den milda luften, kornet som glänser i kvällssolen och det nyslagna höet som doftar ljuvligt,  denna tid är den bästa på året. Att bo på landet och få uppleva detta dagligen är underbart!

En ynnest är det att få leva i fred och frihet och känna dofterna av hö på åkrarna med mina vackra hundar strövandes fritt vid min sida ❤

Jag har gett upp

Tidigare vårar och somrar har detta givit mig en hel del stress och gråa hår. I år sliter jag helt enkelt i det. Jag erkänner mig besegrad, lägger mig platt. I år får antingen Pascal köpa och spraya gift eller så får det bli gräsmatta av alltihopa. Jag pallar inte mer.

Vi har testat: harva, bränna, spraya ättika, rensa. Men det tar otroligt mycket tid eftersom ALLA ovanstående kräver många timmar per vecka, tid som måste tas från något annat. 

Så nej. Nu är det nog.