Kategoriarkiv: Just nu

Under kniven

Alla pratar om Under kniven, programmet som handlar om skönhetsoperationer. Möjligen pratades det mest i förra veckan, jag är lite sen på bollen. Jag har inte sett programmet men har följt debatten och förfasas, inte egentligen över att så många gör ingrepp som över att jag lever i en tid som är så otroligt utseendefixerad.

När jag var tonåring på 90-talet och konsumerade mängder av tidningar som Frida, Veckorevyn och senare Amelia tyckte jag att fokuset på utseende var extremt. Det var väldigt mycket fatshaming och hur man skulle klä sig beroende på hur ens kropp såg ut. Massor om mode och smink såklart. Dessutom handlade många artiklar om hur man skulle se ut för att killar skulle tycka att man var snygg. Det var ofta artiklar där nån kille fick bedöma olika tjejers smink eller kroppar och säga vilket de föredrog. Givetvis fattade jag inte hur skevt och sjukt det var då, men sett tillbaka är det ju vansinnigt vad jag matades med som ung tjej.

Som vuxen har jag tänkt att den utseendehetsen ändå är något man främst ägnar sig åt som ung. Att man med åldern lär sig acceptera hur man ser ut och på något sätt landar i att man är den man är. Men jag inser mer och mer att jag har helt fel. Utseendehetsen och ungdomskulturen har kanske aldrig varit större än nu och heller inte rädslan för att åldras. Rädslan för att den manliga blicken inte ska träffa en när man passerat en viss ålder minskar inte, utan ökar. Och ökar gör även vår vilja att göra uppoffringar för att få rätt utseende i tiden och bromsa åldrandet.

Om stora tuttar är inne, ja då opererar vi in större bröst. Sen blev det ute med enorma sillisar, då tar vi ut implantaten. Nästa grej är stor rumpa, men inte med den ofta tillhörande kanske lite runda kroppen, nej stora implantat där bak och supersmal midja ska det vara. Nu verkar den stora rumpan vara på väg ut och Kim Kardashian har enligt ryktet opererat ut sina implantat. Vad blir nästa trend tror ni? Podden En varg söker sin podd tror på att det kommer bli att vara smal med allt vad det innebär av dieter, bantning och följden anorexi. Vi får säkert svaret på den frågan snart och kirurgerna står redo med kniven inför nästa trend.

Jag tycker man givetvis får göra som man vill, som enskild person. Men det gör mig oerhört ledsen att ingrepp som görs enbart för att förändra vårt utseende börjar bli vardag. Det gör mig ledsen att vi är så otroligt missnöjda över våra utseenden och att vi fasar så mycket över att sluta anses vara attraktiva av män. Att vi inte kan landa i hur vi ser ut utan måste injecera botox och fillers, få fylligare läppar och stramare och mer uttryckslös panna.

Jag tror vi förlorar så mycket på denna utseendefixering. Att vi förlorar kraft, fokus och inte minst tid, när vi lägger så mycket på våra utseenden. Jag får ofta upp till exempel nån kändis, till exempel Bianca Ingrossos sminkrutin i flödet på Facebook eller Instagram där man kan sitta och följa exakt hur hon gör. Och jag lovar, det är inget man gör på 10 minuter. Igår lyssnade jag på Fredagspodden för första och kanske sista gången. Efter att ha lyssnat på Hannas hudrutin i 20 minuter stängde jag av. Hur kan det vara intressant för någon att lyssna på hur någon har på serum för troligen många hundralappar på huden? Och detta är ju en stor podd med massor av lyssnare. Jag häpnar! Efter att ha lyssnat på detta är jag inte längre förvånad över att vi ännu inte haft en kvinnlig stadsminister. Inte för att kvinnor är mindre kompetenta utan för att ingen har tid att styra ett land när man måste spendera så mycket tid framför badrumsspegeln.

Ja, jag raljerar men patriarkatet tjänar verkligen på att kvinnor är besatta av utseendet istället för att förverkliga sig själva eller pyssla med viktigare grejer. För vem tjänar verkligen på att vi är så fixerade av utseendet? Ja inte är det vi iaf, åldern och döden kommer ifatt oss oavsett hur stora rumpor och slät hy vi har, det kan jag lova.

Pandemiplågans bieffekter

Det går verkligen ingen nöd på mig.

Jag är föräldraledig men är inte ens ensam med Lovis hemma eftersom Pascal jobbar hemifrån. Jag har hundarna som ger mig dagliga promenader och det är ärligt talat inte många stunder jag är sysslolös med ett stort hus och en sjuåring som ständigt drar ner leksaker till soffbordet eller tar med en kompis hem. Nej, det är verkligen inte synd om mig någonstans. Jag har världens sötaste bebis och världens finaste hundar. Men jag saknar umgänge och stimulans.

Vi trampar på i pandemin.

Det enda som felas är en pandemi som tagit död på vårt sociala umgänge och som hindrar oss från att göra roliga saker inomhus. Som bio, teater, middagar, fester med mer med mer. För att inte tala om öppna förskolan, kyrkans sångstund för småbarn och ja, allt som gör att man träffar andra människor. Nu när omikron flödar vågar jag ju inte ens träffa mina väninnor för lunch, det som varit ljuspunkter under hösten.

Jag har varit hemma ända sen jag var valpledig i slutet av februari 2020. Jag jobbade visserligen från slutet av mars 2020 tills i början av juni 2021 men det var sällan jag var på min arbetsplats. Jag åkte bara dit för att hämta och lämna bilnycklar och skriva ut papper. Pascal har jobbat hemifrån sen i mars 2020 och gör det fortfarande. Vi har följt rekommendationerna och vi har också klarat oss från covid. Hittills.

Men det är verkligen skittråkigt att vara duktig och följa rekommendationerna. Inte gjorde det ju lättare att RS sköt i höjden i höstas och man uppmanades vara väldigt försiktig med spädbarn när covid faktiskt minskade ett tag. Vi har träffat lite kompisar utomhus och det är både mysigt och trevligt såklart. Men att gå ut och äta, se någon föreställning eller prata inomhus på kvällen med ett glas rött, det saknas ju.

Som sagt, det finns många som har det värre än mig. Som sliter i vården, som förlorat närstående i covid, som själva är sjuka, som bor själva och inte har någon partner eller familj att umgås med.

Och ändå, trots att det inte är ett dugg synd om mig, så är det så förbannat tråkigt med denna pandemi.

Vad hände egentligen 2021?

Jag bloggade visst inte alls på hela 2021. Helt galet, men jag tappade lusten till det mesta under vintern och våren i min graviddimma. Jag ska försöka få ihop någon form av krönika tänkte jag, såhär på årets första dag.

Januari

Jag var trött, vi gick promenader i Tinnerö och Viggeby naturreservat, hälsade på syrran i Stockholm och fick besök av Pascals syster med familj! Jinn fyllde 1 år och katten Kattis och Jinn lekte, mycket!

Februari

Vi gick ut med att jag var gravid 😍 jag och Arvid hade spa, vi påbörjade renovering av badrummet uppe och vi åkte till kulturreservatet Öna och åt kolbulle!

Mars

Vi firar vår första bröllopsdag, små söta lamm föds, Arvid tappar sin första tand, Monster fyller 12 år, Jinn börjar löpa och Arvid tar sitt första bad i nya badrummet!

April

Fler lamm föds, jag blir tjockare, fåren blir klippta, jag vallar och Arvid är en påskkärring. Yeti fyller 8 år! Vi går en promenad i ett naturreservat utanför Finspång i härlig fårsol.

Maj

Vår fina kisse Kattis blir påkörd och dör.. Jag fyller 42 och firas stillsamt. Våren kommer, jag är sjukskriven på halvtid och sover mest utöver jobb och hundpromenader.

Juni

Denna månad gick inte av för hackor.. Först en sväng till Uppsala för att fira svärfar, första skolavslutningen för Arvid och sen gjorde Lovis entré med buller och bång i vårt nya badrum! Vi var inne på förlossningen på natten men blev hemskickade och sen tog vi oss inte in igen. Vi hann bara hem innsn vi blev inlagda för solning för att lillan var gul. Resten av månaden blev bebisbubbla, återbesök på sjukhuset, bvc, och traumatiserad mamma efter den turbulenta förlossningen.

Juli

Arvid fyllde 7 år, vi fick mycket besök av släkten och sen gjorde vi en del utflykter till Kolmården, till min moster på ön, Stendörrens naturreservat och Astrid Lindgrens Värld. Fattar inte nu i efterhand hur jag orkade? Pascal fyllde år och vi fick kycklingar också! Och jag tävlade med Yeti, det var kul!

Augusti

En lite lugnare månad. Arvid hade kalas och började ettan. Jag såg till fåren, gick med hundarna och tog hand om Lovis. Vi var på kusinträff med kusinerna på min mammas sida! Tyvärr stort bortfall pga sjukdom. Jinn fick ett fult sår på nosen och fick äta antibiotika.

September

Vi hälsar på moster Bitte, moster Barbro och Anders hälsar på oss, alla Pascals syskon och familjer hälsar på oss. Vi grävde upp ett trasslande avlopp från nyrenoverade badrummet och upptäckte att det inte alls var påkopplat..

Oktober

Jag och Lovis går på konferens på Vildmarkshotellet, Jinns höfter röntgas med AA! Vi går på mysigt halloweenfirande på Kolmården och Arvid är Pikachu på skolans utklädningsdag.

November

Arvid började på Strövarna och sen blev vi sjuka hela familjen. Lovis blev jättesjuk och gick inte upp i vikt som hon skulle. Ja det var lite elände med alltsammans.

December

December kom med buller och bång. Vi fixade julklappar, köpte en ångtvätt och jag stickade klart min bärtröja! Den blev poppis på sociala medier, jag fixade en mönster och nu går det att köpa! Vi firade jul som vanligt med syrran, hälsade på familjen i Uppsala i mellandagarna och firade nyårsafton själva hemma.

God fortsättning på det nya året önskar jag er alla!

Så kan det gå!

Jag skulle ju avpollettera den här bloggen hade jag tänkt, sagt upp domännamnet och allt. Men så plötsligt landade jag i att jag kanske ska blåsa liv i den istället? Jag gillar ju att skriva och det här är ju min ursprungliga plats, mitt bo.

Egentligen handlar denna plötsliga inspiration om en tröja. Jag började sticka för 1,5 år sedan och när Lovis kom blev jag sugen på att sticka en bärtröja, en tröja som når runt oss båda. Jag letade, men hittade inget mönster och då bestämde jag mig för att göra ett själv. Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara?

Inte alls omöjligt visade det sig. Den största svårigheten var att få tid att sticka med ett litet spädbarn som inte alls förstått tjusningen med stickat. Tröjan blev klar till slut, Pascal tog en snabb bild innan jag gick på premiärtur och jag lade upp bilden i ett par grupper på sociala medier. Och.. Det exploderade! Jag har aldrig haft så många likes på en bild någonsin, totalt mer än 4500 likes. En hel del frågade efter mönster och det fanns ju bara i mitt eget huvud, förutom det mönstret jag utgått ifrån och det hjälpte ju inte.

Mönstret plitades ner igår och finns nu att köpa på Ravelry! Här för att vara mer exakt! Mönstret på oket är inte mitt, utan det är själva bärtröjan som jag äger så att säga 🙂

Vad ska detta leda till nu då? Jag vet inte men bara att jag har lagt upp ett mönster för försäljning som några redan köpt känns som ett stort steg!

Som socialt medium är ju bloggen egentligen i princip död, samtidigt saknar jag verkligen bloggen där ju texten är i fokus och inte bilden. Jag får sällan ur mig några kloka tankar, om alls några, på Instagram. Vi får väl se om jag kan lyckas få ur mig mer här 🙂

Ny adress

Med den lilla aktivitet som min blogg har numera har jag sagt upp domännamnet och bloggen kommer efter årsskiftet hittas på trolleboll.wordpress.com

God Jul!

En ny hobby

Ibland går det fort när man blir hooked på nåt nytt. På långfredagen var min kollega Lovisa hos oss en sväng för att lära mig att sticka. Det finns de som försökt tidigare men då har kanske tidpunkten inte varit perfekt och jag har inte kommit igång. Nu var tidpunkten nog bra för jag bara stickar på all ledig tid. Och det borde ju inte vara så mycket tid över kan man tänka med hundarna, fåren, hönsen, familjen och odlingarna. Men se, sticka kan man i hög grad göra samtidigt som andra grejer! Till exempel på skypemöten eller när man tittar på tv. Mobilsurfandet får stryka på foten och även odlandet.. Ja ogräset frodas när jag stickar tyvärr. Både i landet och i grusgångarna. Men vad gör väl det när man kan göra egna kläder??

Jag började med gula tofflor till Arvid, sen en tröja i gul ull till Arvid. Sen en rätt avancerad mönsterstickad tröja till mig i ull. Nu hakade jag på en KAL, en knit-along, lite sent med en Siw, en topp med spetsstickning på ärmarna. Egentligen började den tidigt i våras men då gjorde jag ju annat. En knit-along betyder att en massa människor stickar samma sak, det finns en Facebook-grupp och blogginlägg och grejer. Ganska nördigt mao och där hamnade jag rätt omgående. Haha. Jag har nog anlag för att dyka huvudstupa in i det mesta jag tar mig för. Den där spetsen på Siw svor jag förresten över i förrgår, men så repade jag upp började om och fattade mer. Det blir nog en topp av detta till slut!

Siw i lingarn i färgen pomegranate!

Nästa projekt är redan beställt, ytterligare en KAL. Denna gång en kofta. Ja herregud. Men det är KUL och dessutom blir det ju grejer jag kan ha på mig!

Tröja till Arvid
Tröjan Solros!

Yeti fyller 7 år!

Herregud vad åren går. Min unghund fyller 7 år! Hur gick det till? Helt galet! Yeti har utvecklats från en klängig och intensiv unghund till en väldigt cool och kärleksfull vuxen hund. Yetis största kärlek är människor och hans största intresse är vallning och att hänga med matte. Yeti vill kramas och sitta i knät på alla han möter, trots att han är snäppet för stor med sina 23 kg. Men det är inte ett problem tycker Yeti, finns det hjärterum finns det stjärterum 😍

Yeti har utvecklats massor i vallningen det senaste året och det ska bli väldigt kul att se vart vi kan nå i år! Tyvärr är det ju coronastopp på alla tävlingar men det är ju inte stopp på att träna!

Fina Yeti-Skluffen, hoppas du har många fina år innan du blir pensionär 😍😍😍

Jinnis!

Nu har Jinn bott hos oss i en månad. Och hur har det gått? Jo, bra! Vi börjar lära känna varandra och Jinn har blivit riktigt varm i kläderna.

När jag hämtade Jinn var hon en väldigt liten hund som bara vägde 3,8 kg! De första veckorna var mysiga men rätt slitsamma med en valp som hängde i Arvids kläder och åt på sladdar samtidigt som Monster var nyopererad och slickade på sitt sår så fort jag missade att ta på tratten och Yeti som stal Jinns mat så fort han kom åt. Och så ett flasklamm dessutom. Det hade varit väldigt körigt även utan valpen om jag jobbat. Efter två veckor kom min syster och bodde med oss och då blev det lättare att få till logistiken. Vi gjorde utflykter till Trollegater och utforskade grottor, åkte till Naturum Tåkern och kikade på fåglar och åkte till Tinnerö och grillade korv. Jinn har glatt hängt med på utflykterna och har lärt sig att åka bil, gå någorlunda i koppel, busa med Yeti, inte jaga höns, komma på inkallning, sitta i hundgård korta stunder och där emellan röja järnet eller sova som en stock.

Hon är en balanserad liten tjej som verkligen kan slappna av och som är positiv och kavat i nya miljöer. Hon har hängt på stan med svansen glatt på svaj och hanterar nu bilar som åker förbi med lugn. Första veckorna var bilar väldigt läskigt, men nu är det lugnt. Förutom den nära-döden-upplevelsen vi hade när en polisbil i full utryckning körde rakt mot oss med sirenerna på högsta volym i den högsta hastighet jag har sett inne i stan. Då trodde Jinn på fullt allvar att hon skulle dö och hon försökte desperat fly över en avspärrning i betong. När jag fick upp henne i famnen slog hennes lilla hjärta otroligt fort. Lilla gumman ❤ Hon återhämtade sig iaf fort efter händelsen och var strax på banan igen.

Jag har dels klickertränat Jinn och dels tränat lite omvänt lockande och inkallning. Omvänt lockande och inkallningen har gått bra! Även att sitta stilla när jag tränat brorsorna går framåt. Klickerträningen har däremot gått lite trögt. Jinn har mest bjudit på ligg! Jag har fått gå långsamt fram och med tålamod försökt fånga beteenden mellan att hon rullat ihop sig som en kanelbulle. Vid det senaste passet bjöd hon på att backa och det kändes som en stor framgång! Innan har jag fångat vinka och en tass mot mig, sitt och ligg. Men men, det går långsamt framåt!

Nu är Jinn 12 veckor och väger 6,3 kg. Hon har fått sin 12-veckors vaccination och har slutat tugga på Arvid mer än i undantagsfall. Hon har charmat Yeti och får honom nu att ligga på rygg och busa med henne ❤ Monster accepterar att hon existerar men är inte ett större fan än så länge. Hon har också slutat äta på sladdar och kissar inte längre hela tiden. Allt oftare bajsar hon utomhus också. Jag har börjat jobba igen och Jinn ska nu vara hos Lina på dagarna! De dagar Lina jobbar kommer jag jobba halvdagar. Det känns som en bra lösning för att få ihop både arbetslivet och valplivet!

”Ledig tid”

Jinn

Jag är valpledig hela mars, men egentligen är det semester såklart. Nån dag kanske det kommer gå att få betald ledighet för att vara hemma med valp men än är den tiden inte här 😉 Men nån slapp semester är det verkligen inte! Jisses alltså, det är snarare fullt upp! Först och främst Jinn såklart som ska ha mat flera gånger om dagen och som ska ut när hon ätit, sovit eller lekt. Ett par dagar har det känts som att det går väldigt bra, men så plötsligt hittar jag nån intorkad pöl på trägolvet. Nåja, om jag bara är på tårna och tar ut henne direkt jag får känslan att det är dags, då går det rätt bra. Jinn har nu bott här i nästan två veckor och hon är en väldigt rar liten hund. Busig såklart och rätt jobbig när hon rejsar i full fart på kvällarna, skäller på moppen och terroriserar Yeti. Men också himla gullig och lättsam, hänger med på promenader och sover hela nätterna. Förutom just i natt när hon vaknade 2.30 och tyckte det var dags att gå upp… Pust!

Daim

Nästa bebis är lammet Daim som ju blev flasklamm… Hans mamma bryr sig om honom och han får dia, men hon har helt enkelt inte tillräckligt med mjölk till båda lammen. Eftersom hon tar hand om båda så fattade jag inte först att det var så illa med honom som det var, men när han var en vecka upptäckte jag att han skrek och inte hade växt som sin bror… När jag kände på honom var han riktigt mager… Konstigt att brorsan Dumle kan vara så rund och fin när Daim samtidigt håller på att svälta ihjäl? Daim hamnade på efterkälken i tillväxten efter den tuffa starten men nu är han på banan igen och börjar kännas rund och fin istället för benig och tunn. Daim får mat fyra gånger om dagen och det är ett himla mäande när jag går ut till stallet! Alla lammen har kommit nu och det blev 8 lamm totalt, tre tacklamm och fem bagglamm. Tyvärr dog ett tacklamm så sju lamm finns kvar hos oss.

Monster

Monster var på djursjukhuset och tog bort en knöl för 12 dagar sen. Det gick bra och såret läkte fint i början men sen blev det lätt infekterat och Monster kom åt att slicka några gånger när jag missat att ta på tratten. Idag tog jag bort stygnen men såret ser inte alls så fint ut som jag skulle vilja. Förhoppningsvis läker det snart, men kanske blir det ett fult ärr. Men sen växer väl pälsen över så att det inte syns och förhoppningsvis slutar Monster vara så rabiat på att slicka nu när jag tagit bort stygnen. De har säkert irriterat en del. Annars är han pigg och glad och faktum är att hans tass inte alls besvärat honom på ett tag nu! Så himla skönt!

Kycklingar

Vi väntar på kycklingar nu också! På lördag ska hälften kläckas och jag har förberett i stallet med värmelampa åt dem. Jag har köpt ägg av silverudds blå, wyandotte, maran och hedemora. Hedemora är en ny ras för mig, det blir spännande! De som kläcks på lördag är silverudds blå, wyandotte och två från vår maran med Putte till pappa – den kombination som gav Sot som värpte de härliga gyllene äggen! Maranäggen och hedemora hamnar i kläckaren ikväll så om 3 veckor blir det fler kycklingar! Det låter ju mycket att kläcka hela 23 ägg som det blev nu, men jag har redan rensat bort 3 som var tomma från de första 12. Sen kläcks nog inte alla och hälften är tuppar. Plus att några faller bort. Ja det gäller att kläcka fram ett gäng för att få vuxna hönor i slutänden.

Årskrönika 2019

Just nu tror jag att jag mest betalar för mitt domännamn utan att utnyttja det. Men jag gillar ju samtidigt att skriva. Samtidigt, ibland är det mest mörka tankar som vill ut och då är det så utlämnande att skriva här, där alla kan se. Idag ska jag iaf skriva en årskrönika.

Januari

Året började med att vi lånar en hund på prov men det blev inget köp och jag landar i att kanske köpa valp istället. Vi är i Uppsala en sväng och jag gör en fotovägg!

Februari

Jag åker skidor och drar Arvid i pulka i Tinnerö men det går inte så bra och är otroligt trögt. Fikat var gott däremot. Jag går på vallningsclinic för Jo Agnar Hansen och sen är vi mest hemma.

Mars

Jag klipper fåren och tovar tofflor av ullen! Sen går jag på Svansjön, går med Arvid i Rydskogen när det är studiedag och firar Monsters 10-årsdag!

 

April

Ulla får ett urgulligt lamm som får heta Cilla, baggen Arax rymmer och måste ledas in igen, vi gör ett påskris och Arvid är en urgullig påskkärring. Vi firar Yeti som fyller 6 år och vi går på spa och jag får en överraskningsfest på Valborg!

Maj

Vi får upp vårt tunnelväxthus och börjar odla för fullt, Pascal och jag går på 40-årsfest för Lena, fåren vallas ut på sommarbete och jag får en sjukt snygg klänning på min 40-årsdag!

Juni

Arvid får en ny kusin och två sysslingar – på samma dag! Vi åker till Uppsala för att träffa kusinen ❤ Hundarna tar passfoton, vi går på midsommarfirande med tivolitema och jag skördar frukterna från den egna täppan.

Juli

Arvid fyller fem år och får en cykel! Vi åker till Schweiz! Det är HELT fantastiskt. Vi får till ett par riktigt bra dagar men sen blir Monster halt och vi åker till Frankrike och dricker vin istället. Vi passerar Legoland på vägen hem och njuter sen av den svenska sommaren hos min mostrar och med att bada i ån hemma och hänga med syrran som kommer förbi på vägen hem i husbilen. Och så fyller Pascal 40 år! Hurra!

Augusti

Vi börjar med barnkalas för Arvid, sen går Hedvig på Carros 40-årsfest! Sen kommer vårt eget 80-årskalas! Hurra vad kul det var! Vi köper också fem nya små faverollkycklingar.

September

Nog den värsta månaden i mitt liv. Min lillebror tar sitt liv och lämnar oss i oändlig sorg. Jag har inte haft kontakt med honom på många år men det gör det på sätt och vis ännu värre. Hela september försvinner i sorgdimma, men vi går också på dop för Arvids kusin Juliette. Min gamla bil, Forden, får en spansk flagga vid besiktningen och till råga på allt har vi bara en bil. Det slutar med att vi köper en elbil, en Renault Zoe.

Oktober

Arax roar sig med Ulla (ja hon roar sig rätt bra hon med), Nemi och Nele flyttar hit, jag är viking på personalfesten och Arvid och jag gör en tjusig lykta!

November

Jag och Arvid tovar det vi behöver, vi är i Stockholm hos syrran och går på Naturhistoriska och vi grillar i Tinnerö. Lyra bor hos oss några dagar då både hennes och vår flock fått skabb…

December

Vi bakar pepparkakor och lussebullar, klär granen och gör pepparkakshus. Jag tror att jag ska få en valp men så blir det inte och jag blir väldigt besviken. Sen firar vi jul med syrran i vanlig ordning! Sen kommer brorsan med familj på juldagen och min småbröder på annandagen och Pascals familj i mellandagarna. Nyår firade vi på Verklighetens gård.

Och nu önskar jag er alla en god fortsättning!