Kategoriarkiv: Just nu

Intensivt med Sally Rooney

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd, har jag gjort en lista på böcker jag vill läsa. Två av böckerna på listan är av Sally Rooney och nu har jag läst båda, plus att jag sett serien som bygger på den första boken!

Normala människor handlar om Marianne som har en rik familj men är mobbad i skolan och Connell vars mamma jobbar för Mariannes familj. Connell är snygg och populär. De börjar umgås och inleder ett hemligt förhållande.

Jag tycker Normala människor är bra, men den sög inte riktigt in mig. Jag fastnade inte sådär som man gör när man bara vill fortsätta att läsa. Däremot serien, som finns på HBO Max, den sög in mig så jag ville fortsätta kolla. Jag såg alla avsnitt på några dagar bara och känner nu en liten tomhet för att den är slut.

Vackra värld, var är du läste jag ut nyss. Den handlar om 4 personer, Alice, Eileen, Simon och Felix och deras relationer till varandra. Det är inte så mycket som händer egentligen, det är mest dialog och mejl men det händer mycket i det lilla. Den sög in mig mer än Normala människor och jag uppskattade framför allt mejlväxlingen mellan Alice och Eileen. Funderingar över livet, klimatet, kärlek och vänskap avhandlas i dessa mejl och de är en fröjd att läsa.

Sally skriver lågmält och tydligt, det mesta händer i det lilla. Små kommentarer om detaljer som gör att läsaren får en känsla av att verkligen vara där. Hon är ung och framförallt Normala människor blev rätt hypad när den kom, vilket får mig att undra om Alice i Vackra värld, var är du, egentligen är Sally?

Jag kan rekommendera böckerna, och kanske framför allt serien! Dessutom finns hennes första bok också som serie på HBO, Conversation with friends. Den ligger i pipelinen för att ses vilket dag som helst!

En odyssè över Monster – Tävlingsåren

Efter VP var jag lite utbränd på vallning och vi tränade nästan bara agility de närmsta åren. Våren 2011 var jag arbetslös och kunde träna i princip hur mycket som helst och det gjorde jag också! Monster var taggad och högg(!!) gungan varje gång!

Vi började tävla med lite blandat resultat. Lägstanivån mötte vi i Jönköping när Monster sprang in i mina ben så att jag ramlade och bröt armen… Åsa dömde och var snabbt fram och jag samåkte med Ida som tur var, annars vet jag inte hur jag tagit mig hem. Jag slapp gips men fick gå med armen i mitella ett tag. Film kommer här!

Ofta var Monster inte i hand utan drog på nån tunnel och var omöjlig att stoppa. Han var ruskigt snabb och matten långsam och kommunikationen var väl inte alltid tipptopp. Men vi fick bra resultat också! Vi vann i Katrineholm, trots lite snurrigt lopp och här kom vi tvåa i Österåker!

Men vi tävlade inte bara agility! Dels gjorde Monster MH i Mjölby med ett fint resultat. Han var en rätt cool kille som inte var så intresserad av andra människor, väldigt låga siffror på hot aggression och rädsla och 1 på skott samt höga siffror på lek och nyfikenhet.

Vi gjorde också ett snabbt inspel i drag! Jag fick för mig att jag skulle starta i barmarks-SM och Troll fick ställa upp i själva SM-klassen. Men det fanns också en stafettklass och där ställde jag och Monster upp! Vårt lag tog silver i SPHK Södras DM och Monster fick sin första pokal!

Stafettlaget!

Sen var vi tillbaka i agilityträsket igen! I Oskarshamn gick det bra och vi blev uppflyttade till agilityklass 2!

Mycket agility blir det, men det var det vi gjorde på helgerna de här åren innan Arvid föddes. Det hände ju faktiskt att vi vann också!

Vinst i Katrineholm!

De där pinnarna var så himla svåra att ta. Alltid var det nån bom som föll eller nåt litet extra hinder som togs. Hopplös sport det där 😅 Till sist lyckades viled konststycket att få alla pinnar och bli uppflyttade till klass 3 på heltid. Sen började en intensiv period av diskande. Vi lyckades inte ta oss runt med en enda nolla.

Sista pinnen i Kumla!
Detta var på Linköpings KM något år, när det gick bra med båda hundarna 🙂

Efter denna sista agilitypinne hann vi inte med så mycket mer agility. Våren 2015 blev Monster halt efter ett lopp och det konstaterades att han hade artros i tårna på framtassarna. Jag tränade agility en gång till efter det och då blev han halt. Och plötsligt var Monster agilitypensionär. Istället blev han en aktiv familjehund och vallhund, för att valla, det gick faktiskt bra även med artrostår.

Cumulus blouse

Min första luddiga tröja, cumulus blouse är klar! Den skulle stickas i dubbel tråd mohair men jag stickade den i alpacka. Anledningen till alpacka för att jag hittade roliga färger i borstad alpacka. Jag har hållit på med den ganska länge för att jag först höll på med sjalen och sen för att garnet tog slut och jag fick köpa nytt. Men äntligen är den färdig, blockad och till och med använd idag 🙂

Min sjalhög

Ja det är ju rätt nördigt att blogga om sjalar men nu är jag ju en erkänd nörd inom många områden (hundar, stickning, sjalar..) så håll till godo.

Tillfrid Längtan

Överst ligger den enda handvävda och den dyraste av mina sjalar, Tillfrid Längtan. Vävd av bomull med inslag av mullbärssilke och ros. Gosig, tunn, stark, mjuk och otroligt vacker. Den är 3,6 m, vilket är nästan kort men den räcker precis för en Shephards carry eller ruck (ryggsäck). Den har lite mer grepp än glid och är ganska stum.

Tillfrid Längtan

Natibaby Clovers Indigo pink

Nummer två i högen har varit här längst, ända sedan Arvid var liten. Den är 70 %bomull och 30 % lin, vilket gör den hyfsat sval på sommaren. Den är väldigt len och mjuk och lätt att sjala med. 3,97 m och perfekt för att sjala en kangaroo carry eller fwcc på magen med knut under bebisens rumpa, eller ruck eller shephards carry på ryggen. Den är medeltjock och har lite mer glid än grepp.

Natibaby Clovers

Little Frog Dark Aurora Cube

En julklapp från Pascal och nästan längst av mina sjalar är denna skönhet i 100 % bomull. Den är tunn men stark och väldigt lätt att sjala med. Mer glid än grepp och passar bra till flerlagersknyt som double hammock med sin längd på 4,79 m.

Little Frog Dark Aurora Cube

Woven Bliss Ladybird Rivermoss

Den här är så vacker och i färger som jag verkligen gillar. Den är vävd av 35% egyptisk bomull, 30% bambu , 15% mullbärsilke och 20% viskos. Den känns tjock och är ganska greppig med lite stretch. Det är ganska lätt att få pulls i den, vilket är en nackdel helt klart. Men känslan när man sjalar med den är en kram så det får vara värt en pull då och då. Ladybird rivermoss är såpass lång, 4,71 m, att det går att göra de allra flesta knyt med den, helst kanske double hammock.

Woven Bliss Ladybird Rivermoss

Sjala Rowan I love You

Sjala är ett fantastiskt sjalmärke som tyvärr kommer lägga ner nu. Just denna sjal är vävd i 85% bomull och 15 % kashmir. Rowan-mönstret finns i en massa färger och material, något för alla! Den är avlastande och väldigt mjuk, kanske mer glid än grepp. 4,18 m lång vilket är en längd jag gillar. Det går att göra nästan allt med den utan att det är så himla mycket tyg.

Didomys 1975 Gold

Goldie är vävd av 50 % bomull, 25 % ull och 25 % alpacka. Den känns tjockare än vad den är, är stark, cushig, greppig och avlastande. En riktig vintersjal att ha ovanpå en tjock tröja. Den är lång, 4,84 m och den längsta sjalen i min stash. Jag borde nog prova den även nu på våren, men den har blivit liggande sen plusgraderna kom.

Jaha det var hela högen. Hur många sjalar behöver man egentligen är kanske frågan en läsare ställer sig? Fler än en iaf tycker jag, jag vill ha olika sjalar beroende på vad jag har på mig och också om jag ska bära bara en kort stund och vill sjala med något hyfsat kort eller om jag vill gå ut en timme och vill lägga lite längre tid på att sjala upp med ett mer avlastande knyt. Det är liksom det fina med sjalar, att det finns oändligt med möjligheter 😍 Det finns massor av olika materialblandningar som ger både svalare och varmare, det finns tjocka, tunna, glidiga och greppiga som alla passar olika stora barn och väder. Kort sagt, det kan absolut räcka med en, men man är absolut mer flexibel med fler.

Håleberget

När Lovis var kanske en månad gammal åkte vi till Håleberget strax norr om Motala och gick den längre slingan som är 2,1 km. Det var kort tänker ni men jag upplevde den som rätt lång. Dels är den väldigt brant med östgötska mått mätt och dels glömde vi en påse som Pascal sprang tillbaka efter men hittade inte, så vi vände tillbaka allihopa, hittade påsen (som gömde sig bakom en utskjutande sten), och fortsatte. Jag var också relativt nyförlöst och inte så stark och vi gick fel på ett ställe vilket gjorde att vi fick klättra på ett brant ställe. Det var lite utmanande med en nyfödd på bröstet!

Tillbaka hit åkte vi i lördags och det som i mitt minne var runt 5 km och tog flera timmar, tog i själva verket runt 1,5 timme med fikapaus och är alltså en ganska lagom runda om man inte vill gå jättelångt.

Utsikten är fantastisk, det är inte så mycket folk och det rinner en söt bäck lagom för att vattna hundarna i.

Vi ska åka till fjällen och vandra i sommar och behöver lite stigning i benen. Nu behöver vi fler lite lagom långa turer med lite branta partier. Har ni några på lager?

Påsken sent omsider

Jag var ledig med båda barnen medan Pascal jobbade och då gäller det att hitta på saker att göra så vi inte går varandra på nerverna hemma. Och så vill jag såklart att Arvid ska göra meningsfulla saker på sina lov.

På måndagen blev stickcaféet inställt och vi åkte istället till Yvonne en sväng med äppelpaj och ägg. Yvonne och hennes man Ruben skaffade hönsen tillsammans med mig för 6 år sedan. Ruben har tyvärr gått bort och Yvonne har flyttat men jag försöker se till att hon får ägg från våra höns när jag har över och lite tid över. Arvid tycker mycket om att vara där och pyntade hennes påskris!

På tisdagen åkte vi till Skäggetorp och pysslade en kanin av en strumpa och ris med Arvids bästa kompis Noa och hans mamma och syster. Det var dans också men det var tydligen inte så kul, medan fika och pyssel föll barnen mer i smaken. Agora center i Skäggetorp är verkligen jättefint! Det finns studieplatser, bibliotek, ett litet fik, dansstudio, en riktig liten oas. Arvid följde med Noa hem och sov över där! Första övernattningen hos en kompis sen Lovis föddes!

Lovis somnade i sjalen på pysslet ❤️

På dymmelonsdagen var Lovis på BVC och sen blev vi bjudna på lunch hos Veronica, Noa och Ingrid! Sen begav vi oss mot Kärna församlingshem för att påskpyssla! Barnen lekte mest men Arvid och jag pysslade ett ägg var medan världens snällaste bebis tålmodigt väntade innan hon somnade på tutten och fick sova på ett fårskinn i ett hörn ❤️

Årets påskris!

Vi hade tänkt att åka till Agora på äggletning på skärtorsdagen men eftersom det skulle brännas koran och demonstreras så hoppade vi bokstavligen på YOUMP istället. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut eftersom det blev fullständigt kaos i Skäggetorp. YOUMP däremot var lagom mycket kaos med hoppande barn. Arvid var helt genomsvettig efter två timmar. När vi kom hem gick Arvid påskkärring en sväng! En tradition som verkar vara på väg ut till favör för Halloween.

På fredagen var Pascal också ledig och vi åkte till ett nytt naturreservat i Ljungsbro. Vi har varit där en gång tidigare men då var bara halva sträckan färdig. Nu gick det att gå hela! En fin liten sträcka men man kommer inte runt utan måste vända längst bort.

På påskafton gjorde vi inte så mycket men på påskdagen åkte vi till Kolmården! Det är ju mer som en nöjespark än en djurpark numera med Bamses värld och Wildfire. Det var påskigt med stora ägg och djuren var ute mer än på sommaren när de mest vilat i skuggan.

Tigrarna var aktiva och nära! De skulle nog helst äta upp oss.

På annandagen målade vi ägg, det var ju förnämligt att faktiskt få till det! Jag lade också in ägg i kläckaren och under hönan Heidi! Nu blir det förhoppningsvis kycklingar om tre veckor!

Och det var den påsken det!

Det gör ont

Det gör ont att ta in vad som händer just nu. Det som händer i Ukraina och det som händer här. Att läsa rubriker om att någons hela familj dödats av ryssarna, om våldtäkter, avrättningar och dessutom om de barn som i framtiden kommer att lära sig att Ryssland och Putin är befriarna i de områden som är och/eller blir ryska.

Det gör ont för det är så hemskt. Det är ofattbart att det händer just nu och att världen står och tittar på. Ja vi ger pengar och vapen men i slutändan är det ukrainarna som får försvara sig. Det är ren ondska att människor gör så mot varandra och ryssarna är onda fast de också är offer i detta för hur blir man sådan att man kan göra så mot någon?

Jag läser lite om kriget men inte allt för jag orkar inte. Jag orkar inte ta in all smärta jag läser mellan raderna, måste stänga det ute för hur kan man ens ta in att någon utplånar ens barn? Hur fortsätter man ens leva?

Och det som händer här, bara en dryg mil bort, där kastar människor sten mot polisen för att nån tokig människa sagt att han vill bränna en bok. Den där människan har inte ens varit där, men bara hotet om att han kanske kommer var tillräckligt för våldsamt upplopp och att de ger sig på polisen.

Och härutanför så fattar man ju narrativet, att den dör tokiga människan bara vill att Skäggetorpsborna ska flippa eftersom de då framstår som ociviliserade vildar som inte går att ha i ett samhälle och det är så vansinnigt att de beter sig exakt som ociviliserade vildar. Tänk om de kunde tänka att det bästa är nog att gå hem och kolla på Netflix och fika med familjen och i stillhet svära över män som åker på bokbrännarturné? Om de bara kunde inse att det är en enda människa som tjänar på deras ociviliserade beteende och det är just han som de avskyr?

Och mitt i detta känner jag mig bara ledsen och uppgiven över krig och våld och stök och bråk och samtidigt har jag en fin helg med min familj med äggletning och en dag på Kolmården och jag hinner nog klippa klart fåren imorgon.

Högt och lågt och fult och fint och hemskt och vackert och mitt i allt står jag som en liten människa här på jorden och ska härbärgera alltihop.

Lite sjalnördande

Jag borde ju nästan ha en stadig punkt varje månad om sjalarna som passerar här. Genom semestersjalsgruppen passerar en hel massa vackra sjalar som jag får prova en en vecka eller så. Sen har jag några jag lånat på längre tid av en granne och ett gäng som är mina. Det är nog såpass att det får bli flera inlägg, faktiskt 😅 Här kommer ett gäng sjalar jag testat!

Mina sjalar är till höger, lånade till vänster

Denna vecka semestrar jag Trådverk Moonlit, 100 % silke och otroligt mjuk och gosig. Den är något glidig för min smak tror jag ändå, det är lite svårt att få knyten att hålla. Men så vacker och vilken lyster!

Trådverk Moonlit

För ett par veckor sedan semestrande vi istället Sling studio Buzz Aureate No Wool, stl 6, 80 % bomull, 12 % silke, 8 % lin. Den var riktigt trevlig, bra grepp, lätt att få till bra knyt som håller en hel promenad.

Buzz Aureate No Wool

Veckan innan var Woven wings Stockinette Rainbow fish, stl 4, 58 % egyptisk bomull, 20 % lin, 15 % merino, 7 % mullbärssilke här på besök! Den var inte helt inbruten ännu och därför lite hård, men den blir nog gosig sen. En ganska tunn sjal men med en vacker lyster.

Woven wings Stockinette Rainbow fish

Min stora favorit var här samma vecka som ovan, Melica Wovens Night Owl av bomull och silke. Den var helt otroligt vacker, lätt att knyta med, satt på plats även långa promenader och gjorde att Lovis kändes som nyfödd. Dessutom gosig och mjuk som ett gosedjur. Min favorit! Tyvärr lite för dyr för mig att köpa.

Melica Wovens Night Owl

Den allra första sjalen som var här var Vanamo Kite Nokkonen i bomull, lin och merinoull! Den var lite kort för oss, men jag gillade den mycket! Skulle gärna ha en Vanamo någon gång.

Vanamo Kite Nokkonen

Påskloppande och pass!

Arvid och jag åkte till Hjärta till hjärta igår och loppade till påsk! Jag saknar fina dukar och nu gjorde jag slag i saken och köpte flera dukar, några porslinshlns och en söt påskkärring som ska hängas upp i fönstret! Framför allt gillar jag den gula duken med broderade höns, den får ligga på soffbordet!

Idag lyckades jag, efter många uppdateranden, få en passtid till mig och Lovis! Det går visst att få strötider om man letar tidigt på morgonen och laddar om sidan gång på gång. Annars finns närmast tillgängliga tider i mitten av januari 2023 i Östergötland! Det är ju helt sjukt tycker jag och känner mig kränkt på mina medborgerliga rättigheter. Nog att det står på hemsidan att man ska vara ute i god tid men 9-10 månader innan är ju inte rimligt någonstans.

Iaf, nu har både jag och Lovis snart giltiga pass och Lovis pass kommer ju vara gulligt så det inte är klokt 😍 Hon fick sitta i en liten stol och tittade allvarligt på kameran. Otroligt söt och jag är givetvis opartisk som vanligt.

Spetsigt värre

I min stick-karriär visar sig samma tendens som många andra saker i mitt liv, nämligen att jag ger mig på saker som är svårare än vad jag egentligen borde klara av. Jag byggde till exempel min hundgård själv trots att jag knappt hållit i en skruvdragare innan och när jag började sticka gav jag mig direkt på en tröja med mönsterstickning i fem färger. Den är jag inte helt nöjd med passformen på och jag är lite sugen på att sticka om den. Frågan är om det någonsin blir av eftersom jag har så många fina saker i kö innan det ens kan bli aktuellt.

Den andra grejen jag stickade var en rätt svår topp i lin med spetsstickning på ärmarna, toppen Siw. Den blev faktiskt helt okej, men vad jag svor när jag skulle sticka spetsen! Att jag gav mig på det är ju lite knäppt, jag hade ju knappt flyt i stickandet och ingen koll på masktäthet men det gick ju rätt bra ändå efter några repningar 🤣

Spetsen på ärmen blev nog inte riktigt exakt som den skulle vara, men det ser man ju inte om man inte detaljstuderar den.

Nu håller jag på en sjal som heter Teroldego. Den är stickad i tre färger med både mönsterstickning och spetsstickning. Nu är jag inne på en lååång bit med spets med bollar! Det tar en evig tid att sticka bollar men själva spetsen går faktiskt betydligt bättre denna gång, trots att jag inte stickat spets sedan sommaren 2020. Nåt snappade jag nog upp då ändå 🙂

Men efter denna långsamma och omständiga stickning ska det bli skönt att göra något lättare med mer flyt. Tröjor till mig själv i mohair är planen!