Kategoriarkiv: Just nu

I rörelse

Jag gillar verkligen fikarasterna på mitt jobb. Det kan handla om högt och lågt, ingenting och allting. Idag kom vi in på Karin Boyes dikt I rörelse. Den talar direkt till mig, vartenda ord medan en kollega inte förstod den alls. Så olika det kan vara. Jag tror många av er känner igen den?

i rörelse

Jag älskar den här dikten! Jag får rysningar längs ryggraden och pirr i kroppen. Den är så härlig! Karin Boye skrev den som en socialistisk kampdikt men jag gillar den i ett större perspektiv. Känslan att påbörja något nytt, att välja en ny väg, ta sig an en ny utmaning. Eller rentav ett äventyr? Känslan när jag gång på gång satte mig på en buss och ensam åkte till en ny stad när jag var backpacker i Australien. Hur jag lämnade något bakom mig (men vad lämnade jag? Sydney väl? Nån norsk tjej som jag inte förstod. Och den där heta, superreligiösa kanadensaren jag var lite tänd på. Vad hette han? John? Joe? Josh? Joshua? Han gjorde 10 solhälsningar varje morgon på balkongen innan läste bibeln. Jag var fascinerad med det hade ju aldrig funkat, ens om han varit intresserad av mig. Undrar vad han gör idag?) för att landa i en ny stad, nytt hostel och nya vänner. Nya äventyr! Kanske ett nytt jobb och nya utmaningar? Pirr i magen och ovetskap om vad som väntar härnäst. Och äventyr var det många gånger. Som den gången jag skulle åka och plocka frukt i Nyah West och åkte buss söderut från Sidney och skulle byta buss i nån håla som jag inte minns namnet på. Bussen släppte av mig vid en mack mitt i natten. Som tur var så var det nattöppet och jag kunde gå in och värma mig. Jag hade 4 australiska dollar på mig, bankkortet var tomt och dessutom gick nästa buss från stationen och den hade jag inte en aning om vart den låg. Detta var före smartphonens tid och jag hade bara min Lonely Planet där denna stad var för liten för att vara med. Personalen på macken sa att jag kanske kunde få skjuts med mjölkbilen som levererade varor mitt i natten och det visade sig stämma! En äldre man skjutsade mig vid 4-tiden på morgonen till stationen och gav mig en islatte gratis som jag tacksamt tog emot. Sen satt jag i nattkylan med alla kläder jag hade på mig på en hård trappa utanför det stängda stationshuset och frös i ett par timmar innan nästa buss gick. Jag kom fram till Grand Hotel i Nyah West till slut och där hade hotellägaren George som jag varit i kontakt med glömt att jag skulle komma. Tills slut ordnade det sig och jag fick både husrum och jobb med att plocka paprikor. Men vilket hotell det var. Duvor i köket, ödlor i duschen och katter i kylskåpet.. Jag bodde där till slut i någon månad, träffade många intressanta människor och fann en pojkvän! Men det är en annan historia.

Ett annat äventyr på resande fot var när pappa och jag anlände till Hua Hin med buss en septembernatt. Klockan var närmare 2 och jag hade ringt och bokat rum på ett guesthouse. Ett gäng killar på moped raggade kunder att skjutsa till lämpliga hotell och vi bestämde oss för att åka med två av dem. ”I can take your bag, miss” erbjöd sig den ena och tog min ryggsäck som jag vant svingat upp på ryggen. Jag släppte ner den och killen, som var helt oförberedd på tyngden, vacklade till och tappade den på trottoaren. Han skrattade generat och bogserade med mycken möda bort den till sin moped. Vi hoppade upp på bönpallen och for iväg i den varma natten. Framme vid hotellet hittade vi rummet kvinnan i receptionen hade lovat att lämna öppet åt oss. Men, det var låst och vi såg genom fönstret att folk sov där inne. Vi knackade på i receptionen där någon sov och till slut tittade en sömndrucken ung kvinna upp. Hon hade då hyrt ut rummet hon lovat oss till någon annan gäst… Vi gick genom Hua Hin efter kvinnan på jakt efter att annat rum, men icke. Vartenda rum var upptaget, förutom möjligen dem vi gick förbi eftersom tjejen sa ”No good place, bad hotel”. Vi gav upp och gick tillbaka till guesthouset, tjejen ställde upp solbäddar och myggspiraler på soldäcket och vi sov utomhus! På morgonen vaknade vi mitt i ett stort gäng frukostätande turister som förvånat tittade på oss..

Ja vem vet vilka äventyr som väntar runt hörnet? Vilka motgångar och utmaningar kommer möta en nästa dag? Att göra något nytt är alltid läskigt, men samtidigt härligt! En nystart, en ny utbildning, en ny stad, ett nytt hus? Eller att få barn och följa dess uppväxt och utveckling? Att bryta upp behöver ju inte betyda att resa rent fysiskt utan också att inte stagnera. Att utmana sig kan ju vara att utveckla sig själv, att fortsätta vara nyfiken och lära sig nya saker. Att vilja förändra, bygga något nytt eller försöka göra samhället mer humant?

Ja oändliga möjligheter finns och kanske väntar äventyret bara precis runt hörnet? Ett hemligt uppdrag och en mystisk vän i mörk hatt och mantel kanske dyker upp med en extra häst åt dig, en snabb ritt genom en tyst skog sånär på hästarnas andedräkt. En vila vid eldens knaster där ni delar bröd och vin innan färden fortsätter i rask trav på stigen mot soluppgångens röda horisont.

Vem vet vad som väntar?

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Annonser

Inte ett nyårslöfte men… kanske ett klimatmål?

Jag gillar verkligen inte nyårslöften. Jag har nog snarare känt nån slags stolthet i att inte göra löften som ändå är gjorda för att brytas, kanske redan innan januari är slut. En hälsosammare livsstil, börja träna och annat. Istället har jag satt upp mål. Vad är skillnaden kanske den skarpsynte undrar? Ja, vad är skillnaden? Kanske att ett mål är mer något som man jobbar emot och ett löfte mer är upplagt för att brytas? Jag vet inte riktigt. Ärligt talat är jag ganska måltrött också. Dels på grund av ett lätt överanvändande av mål på jobbet vilket gör en lite matt. Hur många olika mål kan en arbetsplats ha på hur många nivåer egentligen? Många tydligen. Kanske tröttnade jag framför allt när varje medarbetare skulle komma på ett eget mål och presentera inför gruppen. Så krystat, så inte alls från hjärtat.

Nåväl, detta inlägg skulle inte handla om målen på mitt jobb även om det visade sig att jag inte var ensam om att gå vilse i antalet mål och att de därför faktiskt har minskats kraftigt. Nej, inlägget var tänkt att handla om miljömål. Inte Sveriges, utan mina egna. Eller våra egna kanske, jag tror faktiskt att alla behöver tänka mer målmedvetet på hur varje individ ska minska sin egen miljöpåverkan om vi ens ska ha en liten chans att reda ut detta med en beboelig planet i behåll. Jag har gjort klimatkollen och på ett ungefärligt plan räknat ut min miljöpåverkan. Eftersom vi inte äter kött och har en vettig uppvärmning sparar det in lite koldioxid. Istället är den största punkten för min koldioxidförbrukning konsumtion. Dels drar hundarna upp en hel del och där kan jag inte göra så mycket. Jag ger dem ett helsvenskt foder, men mat måste de ha. I övrigt handlar jag betydligt mindre grejer till hundarna än vad jag gjorde för kanske 10 år sedan. Halsband och koppel slits ut så det är hål innan de får nya. Till hemmet handlar jag till stor del begagnat. Inte allt men ändå mycket. De senaste möblerna köpte jag på en trottoar av en tjej i stan, vår soffa köpte vi av en vän för 5 år sen, köksbordet och stolarna av en tjej på brukshundklubben, Arvids byrå plockade jag upp i Ljungsbro, vitrinskåpen inne i stan osv. Visst har vi köpt nya möbler också, vi har ett stort hus, men en stor del av alla möblerna är ändå second hand. Kanske till och med mer än hälften?

Arvid får en del nya kläder eftersom min erfarenhet av att köpa kläder online är lite… tråkig. De flesta häller så mycket sköljmedel i tvättmaskinen så att man känner lukten när man kliver ut ur bilen och det är inte så kul. Begagnade ullkläder har ofta nåt litet småhål eller fläck. Men trots detta så har Arvid aldrig fått en ny jacka eller överdragsbyxor utan allt är köpt begagnat. Många tröjor och t-shirts är också köpt begagnade. Jag är också väldigt nöjd med de ullkläder jag köpt begagnade från Ulligt återbruk. Byxor som är gjorda av gamla herrtröjor fyndade på nån loppis och sen omsydda till barnbyxor. Kan det bli bättre? Det värsta med ull är att kläderna inte håller så bra. Men då kan man köpa ulltrikå på bit och sy små söta lappar att sätta på kläderna! Både barn och mamma är nöjda.

IMG_20190106_201701_311

Nej, det är inte där skon klämmer utan det gäller min egen klädkonsumtion. Jag köper i princip aldrig begagnat även om det har hänt. Jag säljer en del kläder begagnat, men köper det mesta nytt. Delvis är det för att jag sliter ut kläder som jeans, men kanske framför allt skor jag använder i terräng. Om ett par skor överlever mer än en säsong är det fantastiskt och då vill jag såklart inte köpa skor som redan är slitna sedan innan. Men tröjor, byxor mm, där kan jag bli bättre! Mitt första mål är att jag ska minska mina klädinköp kraftigt och försöka hitta kläder på t ex tradera eller second hand-butiker istället.

Nästa mål är att ha ett köpstopp! Inte ett totalt stopp men av allt som inte är absolut nödvändigt. Sen kan man alltid diskutera vad som är nödvändigt och jada jada, jag vet att detta inte är vattentätt. Men ändå, mindre nätshopping  för mig! Ett sätt är att använda saker man redan har. Till exempel servetter, det är ju rätt onödigt att köpa i papper. Men även rätt onödigt att köpa i typ om man redan har snygga handdukar. Jag har fått ett helt lass gamla kökshanddukar, prydligt manglade med monogrammet EA på. Jag tror det är min farfars fasters handdukar, Eva Andersson. Det är liksom ett stycke historia att använda ett sådant tygstycke som servett, till skillnad från en servett som slängs i brasan eller i brännbart.

Den sista delen i mina klimatmål är att minska på skräp. Vi slänger väldigt lite brännbart för att vara en familj på tre men andelen kartong och framför allt plast som vi återvinner är stor! Jag vill att den ska minska! Många förpackningar runt mat är svåra att undvika upplever jag men plastpåsar är en sak som faktiskt går att byta ut till nätpåsar till frukten och tygpåsar till resten. Istället för plastfolie och plastlådor använder vi tygbitar med bivax eller lådor av glas. De går att skölja av, diska och återanvända!

20190107_223610

Idag tog jag ytterligare ett stort steg inom skräpminskningsavdelningen och det är att sluta använda schampo och tvål på flaska! Istället har jag köpt tvål i fast form (yes, minska konsumtion var det ja, men detta tror jag ändå på), både till hår och kropp. Nu ska jag sluta bära tunga schampoflaskor till gymmet och simhallen eller på väg hem från affären. Nej istället ska tvål användas! Jag hittade tvål både lämplig till hår, hud och till hundarna så nu hoppas jag bara att jag ska trivas med mina nya tvålar så snart de kommer. Även henna till håret ska testas för att minska kemikalierna (ja, grått hår är skitsnyggt, jag har bara inte förlikat mig med tanken på att JAG är snygg i det) och min deo gör jag ju redan själv på lika delar kokosolja, potatismjöl och bikarbonat med nån droppe lavendel i. Bästa deon för övrigt, har ni testat?

Har ni några tankar om hur ni ska minska er klimatpåverkan?

Det närmar sig slutet av semestern..

Bara 1,5 dagar innan vi ska tillbaka till jobb och dagmamma igen. Det har varit vilsamma dagar med tid för återhämtning! Vi har fixat under trappan delvis med krokar och ett draperi men annars har jag gjort mer vilsamma saker som att tova små saker och göra två fotoböcker! Det har blivit en jullovstradition för mig med fotoböckerna. Förr gjorde jag album men nu känns det ur tiden. Att bara ha massor av foton i ett digitalt moln är ju lite trist tycker jag. Så nu har det blivit en hel hög med böcker istället, från 2012 och framåt för oss och sen egna till Arvid. Troll har också en egen som jag gjorde efter hans död. Och nu är två till på väg, en för Arvids fjärde år och en för 2018. Detta år har jag valt Smartphoto och jag hoppas det blir bra! Innan har jag använt My Fujifilm (eller vad de heter nu) men jag är rätt trött på deras layout. Önskefoto använde jag till Arvids första album men det var verkligen lågbudget. Fotoklok var helt ok men dyra. Smartphoto var lika dyra de utan rabatter men på mellandagsrea lite billigare.

20190105_112827.jpgArvid är rastlös som få så det är tur han ska tillbaka till dagmammorna på måndag! Han vill leka med någon varje dag och vi har ändå fått till det med lek kanske varannan dag, men det räcker inte!  Han har lekt med sysslingen Freja, med Emil och med Julian och ändå tjatar han så fort vi kommer hem. Nej det blir nog bra att leka varje dag igen.

Hundarna är lite rastlösa, åtminstone Monster som vill valla. Jag har inte riktigt vågat pga hans tå men idag kanske det får bli lite jobb ändå. Yeti är lite halt av och till på ett framben. Jag hittar inte var det sitter och det dyker bara upp ibland? Märkligt. Monster tjuvvallar varje dag när han kommer åt. Han är helt hopplös. Igår vallade han ut baggarna i trädgården medan jag gjorde rent i hönshuset. Då stängde jag ut honom ur hagen och då sprang han istället runt i trädgården och tryckte sig igenom grinden in till tackorna. Suck. Som sagt, han behöver valla 😉 Nu har tån varit fräsch i nån månad, han går lös på promenader och han äter inte antiinflammatoriskt så det borde ju vara stabilt. Hoppas jag.

Fåren då.. Ja fåren.. I somras dök det ju upp ett lamm plötsligt i sommarhagen. Baggen Albin smet nog in vid ett tillfälle i februari och var inne en kort stund hos tackorna och då fick han till det minsann. Det bagglammet som blev resultatet heter Bärra och går med Arax, avelsbaggen. Han har förhoppningsvis betäckt två tackor men resten vill jag ha att valla på. MEN så i förrgår när jag skulle ut med hundarna på eftermiddagen var plötsligt båda baggarna inne hos tackorna! De hade knuffat på grinden så den vippat lite och då hade de tryckt sig in båda två. Alma blev jagad av lille Bärra och hon var lite kladdig på bakbenen när jag kollade dem… Så har jag otur så blir det lamm där också. Så himla tröttsamt! Om jag visste att Arax var pappan hade det inte gjort nåt men Bärra är ju lite släkt med Alma så det blir ju inga lamm jag kan behålla. De andra tackorna verkade inte vara i brunst så förhoppningsvis så blir det iaf inga fler lamm. Jag har ju tänkt att det ska funka att ha en bagghage och en hage till tackorna men det verkar vara svårt att ha det helt säkert i praktiken. Hur har andra det undrar jag? De har kanske större marker med fler valmöjligheter eller så är baggarna installade på vintern? Ja jag vet inte… Det är såklart en möjlighet men det är lite tråkigt för dem att vara instängda hela tiden tycker jag.  Nästa vinter ska jag försöka att inte ha några baggar. Vi får se om jag lyckas med den målbilden!

 

En God Jul och en årskrönika!

Vi har i vanlig ordning stannat hemma och firat jul med syrran i vårt hus. Det innebär inget farande runt i jultrafiken och ingen stress. Bara god vegetarisk mat, pepparkakor, godis och tomte hemma. Det är så skönt!

Jag tänkte skriva en årskrönika såhär på årets sista dag. Vi får se om jag hinner klart 🙂

Januari

Vi åker till Uppsala en sväng och jag funderar på hur jag gillar gamla hus. Inte en slump att jag bor i ett! Jag funderar på fåren också, hur jag ska ha dem och kommer fram till att jag kan ta några lamm om året, ha en liten grupp att valla på och ett par olika fållor. Och så blev det även i år!

Februari

Snön kommer och jag åker skidor! Arvid testar också. Det blir riktigt kallt också till sist!

 

Mars

Mycket kiss i bloggen! Först är det Yeti som äter snö så han kissar litervis både inne och ute. Sen blir Monster inkontinent efter kastreringen i somras. Men med lite medicin blir det hanterbart igen! Monster fyller 9 år också! Lilla gubben ❤

 

April

Yeti fyller 5 år! Jag vallar på vallen och våren kommer! Vi fixar i trädgården och går på promenad längs med Göta kanal. Sen åker vi till London och hälsar på Arvids farbror i ett par dagar! När vi kommer hem igen kommer lammen. De är hur gulliga som helst!

 

Maj

Lammen växer så det knakar. Våren kommer på allvar och jag njuter! Eftersom jag har bytt arbetsuppgifter får jag vara ute och det är underbart!

Juni

Min höft vill inte alls vara med så jag får börja cykla istället för att gå. Jag vallar en massa med Yeti och det är lite frustrerande att han viker ner sig mot fåren. Det blir sommar och vi firar midsommar på Verklighetens gård! Jag köper kycklingar som är ursöta!

Juli

Semester! Arvid fyller fyra år och vi har kalas med sysslingarna Linnea, Ludvig och Freja och gammelmostrarna! Sen paddlar vi i Järnlunden med hundarna och tältar på en ö. Vi åker en sväng till min moster på deras ö och Arvid träffar sin fina syssling Ebba. Och vi hälsar på syrran i Sthlm och åker båt till Fjäderholmarna!

 Augusti

Den stora grejen i augusti är att vi åker till Härjedalsfjällen och vandrar! Det är helt fantastiskt! En underbar upplevelse! Både folk och fä stortrivs hela veckan 😀

 

September

I september bloggade jag inte en enda gång. Tänka sig, har det hänt någon gång tidigare? Jag vet inte. Men det är iaf val, jag klipper fåren ett i taget, vi går på bröllopsfest, Yeti blir anmäld till VP äntligen och min besättning får statusen MV-fri!

Oktober

Den största händelsen  var att Yeti blev godkänd vallhund! Så himla härligt! Jag har haft det som mål i flera år och så plötsligt händer det. Det gick riktigt bra också. Okej, linjerna var krokiga men alla moment kunde han! Så duktig! Vi tävlade två gånger i IK1 också och det gick väl hyfsat och vi kom runt. Men vi behöver träna på linjerna 😉 Jag åker till Ulricehamn och köper en bagge också! Arax heter han och ska bli pappa till genetsitk värdefulla små lamm i vår!

November

Jag bygger och bygger. Staket och höhäckar på löpande band. Och Ruben bygger ut hönsgården! Ja mycket blir gjort ute! I slutet av månaden är det studiedag och Arvid och jag plockar fram julen!

 

December

Förutom mörkret älskar jag denna tid på året! Älskar förväntningarna som byggs upp mot helgdagarna och ledigheterna. Jag tycker det är så mysigt med elljusstakar och stjärnor i fönstren och julgranen med alla ljus. Det är fint! Sen vill jag verkligen att det ska vara snö och kallt så det blir ljusare ute och så man slipper all smuts inne!

Vi har iaf haft en lugn månad och en fin ledighet! En underbar julafton och härliga dagar med sovmorgon och lugn och ro. Jag känner mig fylld av energi även om det ska bli väldigt skönt att vara ledig en hel vecka till.

Två luciatåg på en dag

Igår var det dags för julbord och lussefirande på slottet, en liten förmån vi som jobbar på Länsstyrelsen i Östergötland har. Maten var som vanligt inte fantastisk (det är kanske bara hemma vi äter ett riktigt gott vegetariskt julbord?) men luciatåget var så charmigt! Det är en gymnasiesärskola som uppträder för oss och de gör ett fantastiskt fint jobb! Jag sitter varje år och försöker låta bli att gråta så det syns. För gråta, det kan jag inte låta bli!

Direkt efter var det dags för luciafirande hos Arvids dagmammor! Otroligt söta små ungar rev av ett stort antal sånger iklädda lucialinnen och tomtedräkter. Två stycken små luciatomtar var det och det ena är min ❤️

Efteråt åt vi lussekatter och pepparkaka. Ett något kraftigt fika för någon som kom precis från en rejäl tallrik med ostkaka. Jag var mätt hela kvällen, skönt att vi vara åt soppa hemma!

Baklördag

Jag lovade Arvid redan för ett par månader sen att vi skulle bygga pepparkakshus. Igår gjorde vi degen och det första Arvid sa i morse var att idag skulle vi sätta godis på pepparkakshuset! Riktigt så enkelt är det ju inte när degen ligger i en bunke i kylen.. Nåväl, sent omsider var mallarna utklippta, väggar och tak utskurna och bakade. Jag brände mig rejält på sockret och Pascal fick rycka ut när saffransvaniljbullarna var klara samtidigt som jag stor med fingrarna under rinnande kallvatten och det låg ett halvt tak i stekpannan och flöt på det smälta sockret.. Till slut blev det ett hus och även om skorstenen nog får stå bredvid så blev det helt ok. Det påminner om ett skräckhus med konturer som runnit ut och fönster som liksom är på glid, men det är ett pepparkakshus med godis på taket som Arvid satt dit!

Saffransvaniljbullarna då? Jo de är så goda att det är svårt att nöja sig med en.. Eller två.. Eller tre 😉

Studiedag

Detta med studiedagar kan vara en stress om man har mycket på jobbet men det kan också vara en välsignelse och så kändes det idag. Vi sov nästan till 8 och jag matade djuren i dagsljus denna frostiga och kalla morgon. Fåren får gå inne under kalla nätter, framför allt för att det är besvärligt med vatten och för att jag vill att båda grupperna får ska ha tillgång till box med ordentligt med halm i denna kyla. Både i stallet och i hönshuset är det plusgrader även om det är kallt ute och det är väldigt skönt!

 

När djuren fått sitt tog vi en lång frukost där Arvid kollade in den gamla adventskalendern Tomtemaskinen med Pettsson och Findus, sen tog vi tag i julen! Jag älskar ljuset som elljusstakarna ger i novembermörkret och har svårt att hålla mig till 1a advent. Nej, jag vill ha ljuset så tidigt som möjligt men försöker hålla mig i rimlig tid i alla fall.

När vi fått mat i magen gick vi ut i kylan klädda i några lager ull och städade i trädgården och på verandan. Verandan fick nytt liv i och med att den enorma fåtöljen som stått där i någon månad fick flytta till återvinningscentralen häromdagen (där inte ens Myrorna ville ha den), Pascals växter fick flytta till gödselstacken och den lilla trädgårdssoffan fick flytta till förrådet. Nu är där rent och julstjärnorna lyser upp i fönstren.

Jag plockade ihop krukor ute, samlade ihop klängväxten som Pascal sågat ner för ett par helger sen och plockade in leksaker som blivit kvar ute. Sen gick vi ut med hundarna i solen och tog ner studsmattan som fåren haft som skydd för sol och regn i sommar. Så otroligt skönt med en dag utan planer som bara kan ägnas åt att komma ikapp med lite olika projekt!

När vi kom hem igen klädde vi granriset vi tagit in och ställde vasen på en fin duk! Nu är det härlig julstämning här hemma och med en brasa sprakande i keddyn. Dessutom skriver jag detta på min alldeles nya laptop! Jag köpte den på Black friday.. Jag blev inbjuden till ett antal bojkotta-Black-Friday-grupper och har faktiskt känt mig som en skurk för att jag tänkt handla.. Till mitt försvar har jag sparat pengar ett bra tag för att kunna köpa en vettig dator och övriga grejer har varit julklappar som jag skulle köpt ändå… Jag tycker det är provocerande när folk handlar tusen saker bara för att det är billigt, men jag har svårt att se att det är dåligt att handla saker som man verkligen behöver till ett lägre pris.. Jag har saknat en dator väldigt länge, ja ända sen min gick sönder för kanske 6 år sen? Jag tror faktiskt att vi bodde inne i stan då. Sen dess har jag lånat Pascals eller klarat mig med platta men för att skriva längre stycken och kanske skriva mer kreativt utan att ha en sambo som hänger över en och undrar när man är klar – ja då behöver man en egen!

 

Godkänd vallhund!

Gud jag är så arg att jag nästan spricker. Jag har skrivit i över en timme på telefonhelvetet på detta blogginlägg. Sen råkar jag markera allt och allt försvinner. ALLT! Jag hatar att blogga på telefonen och måste ha en egen dator. Det är ju för fan inte värdigt att få ont i tummen och sen råka ta bort text som jag lagt ner över en timme på! Hur i helvete kan det inte finnas någon versionshanterare heller? Hur kan all text bara försvinna utan att det går att få tillbaka det? Allt bara för att jag försökte få till en jäkla rubrik. Och hur kan en telefonjävel vara byggd så att det inte finns något sätt att få tillbaka text som man raderat? Det är ju så dumt så jag vet inte.

Iaf. Nu vet jag inte ens vad jag ska skriva. Fan.

Fredag

Vi gjorde vallhundsprovet. Det gick bra. Så.

Fan.  Klockan är nu över 22 och jag ORKAR inte skriva en timme till. Tekniken dödade all min lust att skriva. Sorry.

 

 

 

 

Semester!

Arvid och jag inledde semestern med att baka idag! Arvid fyller fyra år på onsdag och det kommer bli flera firanden med familj i omgångar. I helgen gjorde jag egen glass, maränger, rabarbersaft och idag har vi bakat bullar och två sorters kakor. Nu får det vara nog 😉 Arvid var mycket engagerad ett tag men tröttnade mot slutet. Men äta kakor tröttnar man ju däremot inte på 😋

Denna första vecka har jag lite grejer att bocka av som att putsa fönster och städa förrådet mellan allt fikande. Nästa vecka är även Pascal ledig och då blir det lite mer klassiskt semestrande! Vi har lånat min mosters kanadensare och har tänkt ge oss ut med både hundar och barn och tälta på lämplig ö. Det kommer nog bli en utmaning, men kul! Några längre resor blir det inte nu, men lite senare ska vi vandra i fjällen! Första gången med fjällen sommartid för oss, det kommer bli en upplevelse är jag säker på.

Paj höft leder till nya strategier

Long time no seen.. Ja bloggen ligger i princip nere. Vi får se om jag får någon mer inspiration i framtiden.

Jag har mycket besvär med en höft och är egentligen ordinerad vila vilket är helt omöjligt när man jobbar i fält och dessutom har två jyckar. Jag har jobbat på kontoret i några dagar för att vila och har börjat cykla med hundarna.

Idag köpte jag en barnstol till cykeln så att Arvid kan hänga med! Det var väl på tiden tänker ni nog men jag har använt cykeln väldigt lite sen vi flyttade hit. Jag går eller åker bil. Men att gå hela vår runda med barnvagn och obligatoriskt jättelångt stopp på lekparken tog igår TVÅ timmar. Jag blir helt matt och vill bara teleportera mig hem. Så, att cykla är betydligt snabbare och barnet i fråga sitter fast i stolen och kan inte till exempel springa runt och plocka blommor vilket är jättemysigt andra gånger men inte när klockan närmar sig 20.30 och du gick ut 18.30..

Jag förstår verkligen Anna-Carins lösning med el-lådcykel. Sjukt smidigt!

Höften då, jo jag har en inflammation i ett muskelfäste och ont i leden. Är tydligen onormalt stel i höger höft också vilket ledde till en remiss till röntgen. Det gör ont och jag haltar. Förhoppningsvis är jag bara överansträngd och blir bra med vila och semester. Sämst vore det och det syns nåt på röntgen så det hoppas vi att det inte gör!

I övrigt pysslar VH i i trädgården, vallar med hundarna och gosar med Arvid ❤️

Hängmattan och att leka med olika filter är poppis just nu 🤩🤩