Kategoriarkiv: Just nu

Det gör ont

Det gör ont att ta in vad som händer just nu. Det som händer i Ukraina och det som händer här. Att läsa rubriker om att någons hela familj dödats av ryssarna, om våldtäkter, avrättningar och dessutom om de barn som i framtiden kommer att lära sig att Ryssland och Putin är befriarna i de områden som är och/eller blir ryska.

Det gör ont för det är så hemskt. Det är ofattbart att det händer just nu och att världen står och tittar på. Ja vi ger pengar och vapen men i slutändan är det ukrainarna som får försvara sig. Det är ren ondska att människor gör så mot varandra och ryssarna är onda fast de också är offer i detta för hur blir man sådan att man kan göra så mot någon?

Jag läser lite om kriget men inte allt för jag orkar inte. Jag orkar inte ta in all smärta jag läser mellan raderna, måste stänga det ute för hur kan man ens ta in att någon utplånar ens barn? Hur fortsätter man ens leva?

Och det som händer här, bara en dryg mil bort, där kastar människor sten mot polisen för att nån tokig människa sagt att han vill bränna en bok. Den där människan har inte ens varit där, men bara hotet om att han kanske kommer var tillräckligt för våldsamt upplopp och att de ger sig på polisen.

Och härutanför så fattar man ju narrativet, att den dör tokiga människan bara vill att Skäggetorpsborna ska flippa eftersom de då framstår som ociviliserade vildar som inte går att ha i ett samhälle och det är så vansinnigt att de beter sig exakt som ociviliserade vildar. Tänk om de kunde tänka att det bästa är nog att gå hem och kolla på Netflix och fika med familjen och i stillhet svära över män som åker på bokbrännarturné? Om de bara kunde inse att det är en enda människa som tjänar på deras ociviliserade beteende och det är just han som de avskyr?

Och mitt i detta känner jag mig bara ledsen och uppgiven över krig och våld och stök och bråk och samtidigt har jag en fin helg med min familj med äggletning och en dag på Kolmården och jag hinner nog klippa klart fåren imorgon.

Högt och lågt och fult och fint och hemskt och vackert och mitt i allt står jag som en liten människa här på jorden och ska härbärgera alltihop.

Lite sjalnördande

Jag borde ju nästan ha en stadig punkt varje månad om sjalarna som passerar här. Genom semestersjalsgruppen passerar en hel massa vackra sjalar som jag får prova en en vecka eller så. Sen har jag några jag lånat på längre tid av en granne och ett gäng som är mina. Det är nog såpass att det får bli flera inlägg, faktiskt 😅 Här kommer ett gäng sjalar jag testat!

Mina sjalar är till höger, lånade till vänster

Denna vecka semestrar jag Trådverk Moonlit, 100 % silke och otroligt mjuk och gosig. Den är något glidig för min smak tror jag ändå, det är lite svårt att få knyten att hålla. Men så vacker och vilken lyster!

Trådverk Moonlit

För ett par veckor sedan semestrande vi istället Sling studio Buzz Aureate No Wool, stl 6, 80 % bomull, 12 % silke, 8 % lin. Den var riktigt trevlig, bra grepp, lätt att få till bra knyt som håller en hel promenad.

Buzz Aureate No Wool

Veckan innan var Woven wings Stockinette Rainbow fish, stl 4, 58 % egyptisk bomull, 20 % lin, 15 % merino, 7 % mullbärssilke här på besök! Den var inte helt inbruten ännu och därför lite hård, men den blir nog gosig sen. En ganska tunn sjal men med en vacker lyster.

Woven wings Stockinette Rainbow fish

Min stora favorit var här samma vecka som ovan, Melica Wovens Night Owl av bomull och silke. Den var helt otroligt vacker, lätt att knyta med, satt på plats även långa promenader och gjorde att Lovis kändes som nyfödd. Dessutom gosig och mjuk som ett gosedjur. Min favorit! Tyvärr lite för dyr för mig att köpa.

Melica Wovens Night Owl

Den allra första sjalen som var här var Vanamo Kite Nokkonen i bomull, lin och merinoull! Den var lite kort för oss, men jag gillade den mycket! Skulle gärna ha en Vanamo någon gång.

Vanamo Kite Nokkonen

Påskloppande och pass!

Arvid och jag åkte till Hjärta till hjärta igår och loppade till påsk! Jag saknar fina dukar och nu gjorde jag slag i saken och köpte flera dukar, några porslinshlns och en söt påskkärring som ska hängas upp i fönstret! Framför allt gillar jag den gula duken med broderade höns, den får ligga på soffbordet!

Idag lyckades jag, efter många uppdateranden, få en passtid till mig och Lovis! Det går visst att få strötider om man letar tidigt på morgonen och laddar om sidan gång på gång. Annars finns närmast tillgängliga tider i mitten av januari 2023 i Östergötland! Det är ju helt sjukt tycker jag och känner mig kränkt på mina medborgerliga rättigheter. Nog att det står på hemsidan att man ska vara ute i god tid men 9-10 månader innan är ju inte rimligt någonstans.

Iaf, nu har både jag och Lovis snart giltiga pass och Lovis pass kommer ju vara gulligt så det inte är klokt 😍 Hon fick sitta i en liten stol och tittade allvarligt på kameran. Otroligt söt och jag är givetvis opartisk som vanligt.

Spetsigt värre

I min stick-karriär visar sig samma tendens som många andra saker i mitt liv, nämligen att jag ger mig på saker som är svårare än vad jag egentligen borde klara av. Jag byggde till exempel min hundgård själv trots att jag knappt hållit i en skruvdragare innan och när jag började sticka gav jag mig direkt på en tröja med mönsterstickning i fem färger. Den är jag inte helt nöjd med passformen på och jag är lite sugen på att sticka om den. Frågan är om det någonsin blir av eftersom jag har så många fina saker i kö innan det ens kan bli aktuellt.

Den andra grejen jag stickade var en rätt svår topp i lin med spetsstickning på ärmarna, toppen Siw. Den blev faktiskt helt okej, men vad jag svor när jag skulle sticka spetsen! Att jag gav mig på det är ju lite knäppt, jag hade ju knappt flyt i stickandet och ingen koll på masktäthet men det gick ju rätt bra ändå efter några repningar 🤣

Spetsen på ärmen blev nog inte riktigt exakt som den skulle vara, men det ser man ju inte om man inte detaljstuderar den.

Nu håller jag på en sjal som heter Teroldego. Den är stickad i tre färger med både mönsterstickning och spetsstickning. Nu är jag inne på en lååång bit med spets med bollar! Det tar en evig tid att sticka bollar men själva spetsen går faktiskt betydligt bättre denna gång, trots att jag inte stickat spets sedan sommaren 2020. Nåt snappade jag nog upp då ändå 🙂

Men efter denna långsamma och omständiga stickning ska det bli skönt att göra något lättare med mer flyt. Tröjor till mig själv i mohair är planen!

Picknick vid Smedstad dammar

Lite spontant hängde jag med Johanna, Sixten och lilla Maja till Smedstad dammar på förmiddagen! Maja var helt vidunderligt söt och späd, en månad idag och helt ljuvlig. De växer lite på 9 månader kan man ju konstatera 😅

Vi hittade en trappa att sitta på som kändes perfekt i vårsolen innan ett sällskap kom förbi och sa att de sett en stor svart huggorm där tidigare. Nåja, den höll sig borta när vi satt där i alla fall.

Lovis och Sixten

Sen gick vi en sväng i maklig takt medan bebisarna sov och tills jag upptäckte att det bara var en halvtimme kvar till Arvids hämtning efter skolan. Jag hann dit ändå, bara några minuter sen.

Äggamacka

Det är något med att äta utomhus. Jag minns när vi paddlade i Järnlunden 2018 och stekte nuggets och korv och kokade makaroner på en klippa och åt med ketchup och senap. Jag minns fortfarande hur otroligt gott det var, mat som jag verkligen inte tycker är någon gastronomisk höjdare i vanliga fall.

Idag hade Arvid Strövarna och under tiden gick Pascal, jag och Lovis med hundarna runt Sticksjön. Vi stannade halvvägs och åt väldigt god äggamacka med kaviar och varm choklad i solskenet och lyssnade på isen som mullrade lågt i bakgrunden.

Monster passade på att äta en bit ur Lovis hand.

Arvid grillade korv och åt donout på Strövarna under tiden. De tränar på att tälja med kniv och att tända – och släcka! – brasor. Bra friluftskunskap att ha ju! Jag väntar fortfarande på en täljd smörkniv, möjligen får jag vänta ganska länge på den.

Den ryske björnen

Går det ens att tänka på något annat än Rysslands invasion av Ukraina just nu? Det är så sjukt så det är svårt att förstå att det är sant. Som ett brädspel där någon bara invaderar grannen, fast nu är det riktiga soldater och vapen som dödar. Jag får ångest av att tänka för långt in i framtiden och spekulera vad detta kan innebära för freden i resten av Europa och världen. Och att tänka på alla familjer som nu flyr med små rädda barn.. Ja hjärtat går ju itu.

För att inte gå isär behöver jag göra något praktiskt och det blir att uppdatera min krislåda. Jag har haft den i 4 år och uppdaterat dem en gång så det finns ett behov om man säger så. Sist jag uppdaterade den försökte vi använda maten innan den gick ut, eller efter den gått ut om det hände att det var på det viset. Det resulterade att en liter nyponsoppa som gått ut ett år tidigare hälldes ut i ett naturreservat utanför Rimforsa. Därmed kunde vi tillskansa oss kunskapen att nyponsoppa inte håller sig obegränsat länge. Who knew?

En annan sak jag ska göra är att fylla ett par vattendunkar och lägga i jordkällaren. Det ligger redan en där, men vattnet är för gammalt och behöver bytas. Ett litet uttag av kontanter ska jag också göra. Den dagen korten inte fungerar är det ju för sent att ta ut pengar. Att se de stackars ukrainarna stå i långa rader för att ta ut pengar är ju ett uppvaknande. Jag har ju tänkt så många gånger att vi borde ha lite kontanter hemma i nödfall, men att verkligen ta tag i det är, det är tydligen lite svårare.

Det är inte för att jag tror att det kommer att bli krig här som jag vill fixa krislåda och vatten, men vem vet vad som händer i framtiden? Det kan ju bli ett längre strömavbrott eller vad som. Det skadar ju inte att vara förberedd, särskilt nu som den ryska björnen är ute och röjer..

Vintern hörde min bön

Minns ni att jag gnällde på vädret häromdagen? Vädret hörde mig! Tyvärr är det plusgrader men snön ligger än och vi har haft en härlig vinterdag. Arvid har bara tjatat om att leka med en kompis i lovtristess men jag fick med honom ut efter hundpromenaden och så byggde vi en igloo!

Lovis invigde bebispulkan i hemstickad ylletröja och fårskinn
På hundpromenad i solsken och snö, underbart!
Yeti poserar
Jag är glad att vi har vår hage att gå i 🙂

Nu sover hundarna sött och jag har druckit varm choklad och spelat spel med Arvid.

Jo, just det, jag satte saxen i min senaste stickning också, en Foykakofta. Det är alltid lika läskigt! Nu ska jag sticka på knappslå och sy fast knappar. Jag hoppas den är färdig inom några dagar 😀

😬😬😬

Far, får får inga lamm?

Vart är mina lamm börjar jag undra? En tacka av tre har lammat, Nele har iaf lite juver men Cilla ser ut som en ungtacka 😳De borde lamma inom tre veckor, annars har de helt stått över Edvins charm. Både Edvin och damerna har fått lamm innan så det är inga fertilitetsproblem med i bilden.

Jag hade ju hoppats på kanske ett bagglamm till och två tacklamm om man nu får önska kön, men kanske får jag vara glad om det blir något mer alls?

Lammet Finn växer åtminstone så det knakar men blir han ensam bagge blir det ju lite tjorvigt att lösa vem han ska gå med i sommar.. Nåja, än är det några veckor kvar!

Jag har, efter tips, köpt baljor att ge hö i för att minska spillet men mina får verkar särdeles bra på att få ut hö på backen ändå. Möjligen om jag köper ytterligare en och bara fyller dem till 75 %?

Podderi poddera

Jag lyssnar mycket på poddar när jag är ute och går, stickar, städar eller plockar undan disken. Ibland lyxar jag till det med ett ljudboksabbonemang men just nu, när jag bara får föräldrapenning, tycker jag det är lite dyrt. Dessutom föredrar jag att läsa böcker om jag sitter still, som till exempel när jag ammar. När jag kör mycket bil däremot, som när jag jobbar, är ljudböcker perfekt.

Mina absoluta favoritpoddar är

  • Creepypodden
  • En varg söker sin podd

De båda får det liksom att pirra till lite och det är med en känsla av förväntan jag börjar lyssna. Då vill jag inte bli störd heller så de funkar inte att lyssna på när Arvid är hemma. Creepypodden är en skräckpodd får jag nog kalla den, det är spökhistorier och andra berättelser med övernaturlig twist med olika teman och längd med bra uppläsare. Det är underhållning i sin renaste form.

En varg söker sin podd är en kulturpodd där Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli diskuterar böcker, film, teater eller fenomen i samhället. De är genomtänkta, smarta och har ofta någon annan vinkel på saker och ting än hur jag tänkt. De får mig att tänka ett varv till och jag inbillar mig att det gör mig klokare. Ibland är de också väldigt roliga, till exempel när en av dem, jag minns inte vem, pratar om sin måsfobi och att hennes terapeut ordnat en träff med en mås. Så sjukt kul. Ljudet kan vara lite kasst ibland, men jag tycker det är bättre nu än för några år sen.

Andra poddar jag lyssnar på är:

  • Vallhundspodden handlar inte oväntat om vallning. Linnea och Rebecka pratar med någon guru inom vallning. Ett givet val om man gillar vallning, men det kunde vara bättre ljud.
  • Spöktimmen som inte bara handlar om spöken utan kanske mest om true crime. Jenny och Linn berättar allt från vandringssägner till massmördare. Underhållande!
  • Filip och Fredrik är ofta roliga, Fredrik för att han är extremt anal och Filip för att han är flippad. Om det är mycket i min feed hoppar jag över dem, men oftast lyssnar jag.
  • Under livet handlar om endometrios först och främst men mycket annat inom kvinnohälsa avhandlas också. Jag har endometrios och det är en helvetessjukdom utan bot som få känner till. Jag har en mild variant men många har smärtor konstant och måste äta både hormoner och starka värktabletter varje dag för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Att lyssna på Hanna och Angelica får en att bli ödmjuk inför livet.
  • Lillelördag handlar om nutiden och samtiden, såpor, film eller kändisar. Ann Söderlund och Anita Clemens spårar ibland fullständigt ur så jag undrar hur de tänker men de är också roliga. De lever ett liv som är så långt ifrån mitt så det är roligt bara därför. Livet med barn är den enda beröringspunkten, och det faktum att de är kvinnor, mycket annat är det inte.

Alldeles nyligen började jag lyssna på stickpoddar också, dels för att jag led brist på poddar och dels för att min stickmotivation är så hög att jag behöver lyssna på stickning också. Jag fick flera tips och började lyssna på dem som finns i min poddspelare. Jag har inte lyssnat så mycket på dem att jag kan dem utan och innan, men jag gillar verkligen:

  • Stickpodden lyssnade jag på sedan något år, men de kommer nästan aldrig ut med nya avsnitt.
  • Nördic knitting verkar jättebra!
  • Mamma stickar – om jakten på sticktid känns som att lyssna på kompisar. Väldigt trevligt!
  • Stickkontakt – någon eller några jobbar med garn och stickning och jag känner bara WOW, DET skulle jag också vilja göra. En liten dröm just nu att få göra något mer kreativt…

Att lyssna på stickpoddar får mig att vilja ha stick och virk-kvällar, att bara sitta och sticka, prata och fika ett par timmar med fellow medstickare. Jag började ju sticka under pandemin och då har det ju knappast varit aktuellt att göra sånt. När jag var barn hade mamma och ett gäng andra kvinnor i Normlösa syjunta och jag älskade att sitta i ett soffhörn och lyssna på dem. Det var riktigt mys på hög nivå! Är det någon som skulle vilja göra något sådant med mig när pandemin är över?

Jag och barnen går på stickcafé i Björkeberg varannan måndag och det är verkligen supertrevligt! Vi drar ner medelåldern en aning möjligen men även Arvid tycker väldigt mycket om att gå dit. Jag tror det är fikat för hans del, för mig är det att lära känna andra i byn och få värdefull hjälp av riktiga stickproffs!

Nu snöade jag in på stickning igen, herregud. Min fråga kvarstår ju, har ni några poddtips? Jag behöver faktiskt lite fler i min lista 😀