Category Archives: Kärlek

Energi ut och in

Just nu är inte en riktigt bra tid för mig, vissa saker stjäl otroligt mycket energi. Det är tur att andra saker ger energi annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Den största källan till glädje är ju min lilla familj. Arvid är som en egen liten sol som sprider energi till alla runt honom. Sen är det hundarna och vallningen som är så himla rolig just nu! Dessutom kräver vallningen ett sådant fokus att det är omöjligt att tänka en endaste tanke som inte har med får och hund att göra och det är en sådan vila för en stressad hjärna så ni anar inte. Och så hönsen, att gå ut till hönsgården och iaktta dem är väldigt avslappnande och lockar nästan alltid fram ett leende.

Jag har varit funktionär på en IK2-tävling idag, har suttit som skrivare till domaren hela dagen. Det var både roligt och lärorikt och jag hittade en hund som jag vill ska vara pappa till min nästa valp nån gång i framtiden. Hoppas det blir så!

När jag kom hem tränade jag mina egna hundar och fick ett genombrott vad gäller Monsters korta flanker. Han fuskar gärna där men idag tyckte jag att jag kom åt dem!

Yeti går från klarhet till klarhet, dels börjar han fatta visslan riktigt bra och dels går detta med styrning allt bättre! Att driva utan att tänka runt, att kunna ge korta flankkommandon utan att han tänker att han ska runt utan att han fortsätter att tänka framåt framåt, det är så skönt! Även i framdrivningen är han mer styrbar men där är vi långt ifrån klara. Det ska ju gärna sitta även om jag är 200 m bort..

Nästa år ska han banne mig bli godkänd och helst startad i IK1!

Annonser

Kärlek och en härlig dag

Arvids tjocka bebiskinder som jag bara vill pussa på, de stora intensivt blå ögonen och den lilla munnen som ibland spricker upp i ett leende, tänk att en sån liten alldeles ny person kan väcks sådana starka känslor. Det räcker med att titta på honom så blir jag alldeles varm ❤

IMG_4203.JPG
I nya ylleoverallen!

IMG_4221.JPG
Söt när han sover också

IMG_4181.JPG
Gullunge!!

Jag har haft en väldigt trevlig eftermiddag med promenad med Johanna Anna och fika på Ragnars i Gamla Linköping. Det var riktigt härligt och varmt i solen! Men när skuggan föll på låg Yeti och skakade. Jisses, det var ju 10 grader varmt?

IMG_4222.JPG
Sofistikerade caféhundar 🙂

För den som undrar så har Arvid och jag haft en lugn vecka där vi båda har sovit en stund på eftermiddagen. Arvid lite längre och jag lite kortare, men ändå, sömn har det blivit! Jag är betydligt piggare nu 🙂 Dessutom gick Monster kalas i vallningen igår! Inte så att problemet är löst, men det jobbiga passet i förrgår gav iaf något och det är guld värt 🙂

5 år!

En kväll för exakt fem år sedan hånglade jag och Pascal på Harrys dansgolv! Vi hade träffats innan, en gemensam kompis tog nämligen med sig Pascal på min 30-årsfest. Pascal addade mig på fejjan, vi sprang på varandra en morgon eftersom vi bodde bara typ 300 m ifrån varandra (!!) och sen träffades vi i Linköpings utekvarter någon månad senare av inte alls en slump skulle jag få berättat för mig i efterhand 🙂

Nu, fem år senare har vi ett hus på landet och en bebis ❤

Älskar dig Pascal ❤ ❤

Ystert i Ystad

Idag har vi turistat i Ystad och gått på påskvandring på Marsvinsholms slott! En riktigt mysig dag som inleddes med en lysande frukost på Kulturstallet B&B och en disk i agilityklass. Disken berodde mest på mig eftersom jag klantigt nog fick med ett hinder extra på banvandringen. Trodde jag inte sysslade med såna saker, men tydligen kan det hända även den bästa 😉 Nåväl, tur i oturen att Monster fick en femma på gungan precis innan extrahindret så att jag iaf inte trodde jag var nolla i mål 😉

Sen gick vi en stund på Marsvinsholm slott med Yeti som fick agera slottshund. Han behöver miljötränas, men tyvärr blev träningen i mesta laget när en stöddig jack russell knatade fram och muckade lite lagom med honom. Slottet var fint iaf!

Marsvinsholms slott

Marsvinsholms slott

Sen kuskade vi till Ystad och åt falafel. Falafel är något som en faktiskt måste äta när en är i Skåne men tyvärr var inte det omtalade falafelstället Ali Baba öppet och knappt nåt annan heller. Vi hittade efter ganska mycket letande till slut falafel och letade sedan efter en strand! Vädret var helt underbart och är en vid havet så måste en ju faktiskt ända fram till havet och inte bara känna lukten av tång på håll. Havet gick dessutom betydligt lättare att hitta än falafel. En hundtillåten strand brukar ju tyvärr vara svårare, och jag hade verkligen inte väntat mig att hundar skulle vara tillåtna på den första bästa strand vi hamnade på, men tänk en sådan tur en kan ha ibland!

bild 2

En oväntat glädjande skylt!

Hundarna älskade stranden (såklart) och skuttade glatt runt! Yeti har aldrig träffat havet förut och var rätt skeptiskt. Så skeptisk att han morrade, skällde och bet på havet. Havet brydde sig sådär inte alls mycket utan fortsatte komma vågande. Urgullig var han och vi stod bara och skrattade åt knäppgöken 😀

De är så söta, Troll vill bara att vi ska kasta pinnar så han får simma (men glädjedödaren matte tyckte det var för kallt), Monster skuttar mest runt och ser lycklig ut medan han försöker hitta någon pinne att leka med och Yeti försöker stjäla pinnarna från Monster när han inte bet vattnet. Gullungar vad jag tycker om dem ❤

Älskade jyckar <3

Älskade jyckar ❤

Pascal tog den första magbilden på mig också. Jag tycker det ser så ovant ut att se mig med mage, vänjer en sig någonsin? Jag känner mig liksom inte så tjock 😉

IMG_1850

Snart blir vi fler ❤

 

(Blogg100, inlägg 50)

På väg norrut efter en aningens resultatlös helg

Nu sitter jag i en minibuss på väg till Torsåker i närheten av Hofors. Det är arealkurs på gång och jag kommer vara där tills på torsdag. I nästa vecka åker vi på tisdagskvällen och kommer hem på torsdagen. I veckan efter ska jag till Luleå måndag-tisdag. Det är mycket resor så här års! Hundarna är hos Pascal och hundvakten Cecilia den här veckan och hos pappa nästa. Fullt ös för mig och lite träningsvila för hundarna och det kan ju vara bra efter tävlingarna i helgen.

Efter söndagens agilitylopp så var jag rätt deppig faktiskt, fasen vad svårt det ska vara att sätta dom där loppen! Det var olika saker som strulade även om gungan var klart överrepresenterad. Första loppet i Huskvarna hade Monster glömt hur man tar gungan med 2+2 så jag tog om, diskade oss och gick av planen. Första loppet i Aneby var det gungan som lockade när Monster var i slalom så att han gick ut på 10e pinne typ 248 gånger. Jag var envis som synden och tog om, varje gång. Han SKA ta hela slalom innan han får belöningen -gungan, men vi tog oss tyvärr i mål med det största antal fel jag någonsin haft. 76 fel, slå det om ni kan! Jag trodde faktiskt att vi var diskade, annars hade jag faktiskt sett till att bli det, det är ju snyggare!

Sista loppet i Aneby satte vi starten jättesnyggt, sen kom (gissa vad??) gungan(!!), Monster tog den och vände sig sen snabbt om och satte en tass på den! Vi blev märkligt nog inte diskade men senare missade vi ett hinder och det blev en tass på Aet som fällde oss.

Ja sen var jag faktiskt rätt så deppig. Men lösningen är ju enkel, vi behöver träna på agilitybanor! Det och endast det ska tränas nu! Vi kan självklart peta in andra svårigheter i banorna, men agilityhindren ska finnas där! Ser ni mig träna på något som inte innehåller kontaktfältshinder så får ni slå mig i huvudet med en stekpanna. Jag ska till och med ta med mig en stekpanna själv som ni kan låna om det skulle behövas 😉

Vi gjorde några bra grejer också i helgen, överlag så är han ju trevlig och väldigt rolig att köra och disken i hopptvåan i lördags var helt mitt fel. Starten i båda loppen i söndags gick kalas, balansen funkar kanon, jag sprang ordentligt i sista loppet och i det loppet rev Monster inget heller.

Men som sagt, vi behöver träna agilitybanor… Tyvärr så är jag ju inte på samma ort som hundarna så mycket de närmsta veckorna, men det får bli en agilitybana varje gång vi får chans att träna. Vi får göra det bästa av situationen helt enkelt! Det svåra med just agilitybanor är att de är svåra att bygga på egen hand, det bra är att fler än jag behöver träna på dem så att jag slipper bygga själv. Dessutom erbjöd sig Pascal att följa med ut på klubben och bygga eftersom vi måste träna för att att få till det! Bästa älskade sambo, det var nog det allra bästa att säga för att göra mig på bättre humör på vägen hem 🙂

Ringarna är här!