Category Archives: Litterärt

Det stora boktipset

Lagom innan semestern började slängde jag ut en fråga på facebook och frågade om boktips. Jag tror att jag frågade mer specifikt om ”böcker som känns och stannar kvar”. Jag fick överraskande nog mängder av tips! Många hade jag läst men väldigt många för mig helt nya författare och böcker! Det var verkligen roligt och jag köpte raskt en hög, lånade en hög av vänner och ännu en hög på bibblan. Jag har givetvis inte hunnit med alla dessa böcker ännu men jag tänkte lägga ut listan! De jag har läst skriver jag en kommentar om, resten står som bara tips helt enkelt. Håll till godo!

Boktips

Shantaram – Tipsad av flera

En bön för Owen Meany av John Irving – har jag läst och älskat!

Tills jag finner dig av John Irving

Housekeeping av Marilynne Robinson – Hittade inte på svenska men köpte Lila och Gilead istället. Har läst Lila och kan rekommendera!

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger – Har jag sett som film och den var bra! Känslosam 🙂

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda – Har läst men minns inte jättemycket av..

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon

Serien Brobyggarna av Jan Guillou – Tipsad av flera

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Hästpojken – har jag ett svagt minne av att jag har läst. Eller var det Hundpojken? Hmm…

Berättelsen om Edgar

Nattens cirkus av Erin Morgenstern – En av de absolut bästa böckerna jag har läst. Den sög tag i mig och höll mig kvar länge länge efteråt.

Horn av Joe Hill

Godnatt finaste av Dorothy Koomson

Okända väsen av Tracy Chevalier 

Till sista andetaget av Anne Swärd – Har läst nu i sommar och den var riktigt bra!

Outlanderserien – Rekommenderas av flera

Livet en bruksanvisning av Georges Perec

Psalm vid resans slut av Erik Fosnes Hansen – Läste ut igår och kan rekommendera!

100 år av ensamhet av Gabriel Garcia Márquez – Har jag börjat läsa idag.

Kallocain av Karin Boye

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer – Läste jag för länge sedan men klickade inte riktigt med huvudpersonen. Borde kanske ge den en chans till? Jag har gillat andra böcker av Safran Foer som t ex fackboken Döda djur som handlar om köttindustrin i USA. Läs den och bli vegetarian.. 😉

Fiskarmännen av Chigozie Obioma

Tillbaka till henne av Sara Lövestam –  Sara Lövestam är en av mina absoluta favoritförfattare så jag borde skriva ett alldeles eget inlägg tillägnat henne. Det kommer kanske en dag? Måste jag tillägga att jag älskade Tillbaka till henne? 

Filosofen som inte ville tala 

Konsten att höra hjärtslag av Maggie O’Farrell

Den hand som först höll din av Jean-Philipp Sendker

Sarahs nyckel 

Italienska skor och svenska gummistövlar av Henning Mankell

Britt-Marie var här av Fredrik Backman – Backman är en himla bra författare som jag gillar skarpt. Det är väl han som även skrivit En man som heter Ove? Det är humor och känsla och Fredrik kan verkligen sätta fingret på människor med egenheter och få oss att älska dem.

Mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Cirkelserien – Bra ungdomsböcker även för vuxna 🙂

Avdelning dystopier

Fahrenheit 451

Du nya sköna värld

1984 av Georges Orwell
Författartips

Erland Loe – Har läst den med älgen men minns inte vad den heter just nu. Bongo kanske?. Jag gillar men stör mig lite på temat med män som förverkligar sig själva. Jag tycker ämnet är lite uttjatat i stort – vilket iofs inte betyder att det finns guldkorn!

Lucy Dillon – Har jag läst typ allt av. Jag gillar massor! Hon skriver romantiska böcker som är lätta att komma in i. 

Torey Hayden

Haruki Murakami – Tunga böcker som utspelar sig i gränsen för det omöjliga. Både jag och Pascal har läst många av hans böcker och de är bra! Ingenting man plöjer igenom en tisdag 😉

Margit Sandemo – Jag har lyssnat på hela Sagan om Isfolket och jag tyckte mycket om dem! De är övernaturliga och lite Harlekinaktiga men bra också.

Annonser

Tre romaner om Maj av Kristina Sandberg

Jag tror minsann att det är dags för en liten bokrecension! Det var bra länge sedan om jag minns rätt. Numera så läser jag sällan böcker – jag hinner inte, eller så blir jag avbruten. Att lyssna på böcker går bättre, det kan man lätt göra samtidigt som något annat så länge detta andra inte tar upp för mycket hjärnkapacitet.

Jag har nu, som rubriken antyder, lyssnat på tre böcker om Maj. Vem är då Maj? Jo hon är en hemmafru i Örnsköldsvik, född i slutet av första världskriget. Genom de tre böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris lär vi känna Maj och vi får följa henne och hennes familj från år 1938 till i början av 60-talet. Maj är ingen lättsam och enkel person, hon är inte varm, glad och lätt att tycka om. Hon ältar, tänker för mycket och låter sig styras av vad andra tycker istället för att lita på sin egen magkänsla. Men Maj är också en produkt av sin tid. En tid vars kvinnoroll var oerhört snäv, där ett litet felsteg kunde få stora följder.

image

Ett stort skäl till att jag gillade böckerna om Maj så mycket är att de skildrar en tid när både min mormor och farmor var unga och vuxna. Även om särskilt min mormor var en mycket varm person, framför allt mot oss barn (vilket Maj verkligen inte kan lastas för att vara) så levde de i en tid där all ekonomisk makt var männens och där idealet gick ifrån att vara husmodern, hemmafrun, till att vara den arbetande kvinnan som såklart även samtidigt tog hand om man barn och hem. Jag känner igen Maj i min farmor som hade full koll på hemmet och var mycket ordningsam, men inte särskilt varm och tror att de flesta av oss kanske har en Maj någonstans runtomkring oss. Kanske kan vi genom de här böckerna få en större förståelse för Maj och kvinnor som är som henne? Kvinnor som formas av en omvärld där det är mycket viktigt att ha en fin yta, ett strålande rent hem, välartade lyckade barn och ständigt en kaka i ugnen och 7 sorters hembakade småkakor i skafferiet.

Jag grät när jag läste om Majs förtvivlan att försöka trösta sin lilla nyfödda dotter Anita och samtidigt följa de stränga råden från barnmorskan om amning var fjärde timma och inte någon kroppskontakt i onödan. Den lilla flickan och modern som förtvivlat försöker nå varandra, men som misslyckas gång på gång eftersom Maj lyssnar på sin omgivning istället för inåt, på sitt hjärta. Och jag fnissade gång på gång åt författarens sätt att resonera om det rimliga i omvärldens förväntningar på Maj – såväl som förväntningarna på kvinnor idag! Och det är just där som gör de här böckerna till mer än bara en vanlig roman – författaren väver gång på gång in reflektioner som speglar vår egen tid och de förväntningar som vilar på oss idag! I mitt inlägg om amning för några dagar sedan fanns ett avsnitt ur Att föda ett barn med och här tänkte jag klippa in ett avsnitt ut den tredje boken, Liv till varje pris.

” FICK DE NÅGON frufridag som Hyland ville ge husmödrarna så gentilt? En söndag i månader får far i huset sköta matlagning och hushåll. Eller sparar han disken till kärringen? Fyrtiofem timmars arbetsvecka. Så ska det bli nu, för alla utom hembiträdena. Och Maj som inte arbetar alls! Är det så som hon ser på sig själv när industriarbetarnas kortade arbetsvecka får lagstadgat stöd. Ja, för även kvinnor kommer att tala om för Maj att en förskräckligt stor del av hennes väl utförda arbetsuppgifter är onödiga. Överdrivna. Klart att förvärvsarbete och småbarnsår kan förenas! Jo. Med fulltid minst tio timmar borta från hemmet. Gå upp senast sex, till daghemmet sju, på arbetet halv åtta – arbeta – till daghemmet halv fem, handla maten, hemma sex. Laga middag – får aldrig ta mer än en halvtimma, ändå – om det ska smaka gott nog närmare en hel. Duka, äta, diska, stöka, plocka, tvätta, sopa, dammsuga, läsa läxor, trösta, leka, läsa saga. På natten ligga med varandra? Maj tycker inte att Anita har något att se fram emot. Hur ska man dessutom hinna sköta sin personliga hygien och hälsa, gymnastisera, lägga håret, smörja med lotion. Måla naglar på fingrar och tår. Och så raka ben och armhålor – men inget mera ännu – för att åtminstone vara lite attraktiv i sällskapslivet. Är det så konstigt att många kvinnor väljer deltid? Kvinnofällan. Så många fällor en kvinna kan falla i!”

Ja såhär är stilen, Majs ärliga och inte alltid rumsrena tankar i kursivt blandat med författarens tankar om nu och då. Klockrent sätter Kristina Sandberg ord på det som skaver!

Jag kan bara säga – läs den! Och ge den en ärlig chans, ge Maj en chans att förklara sig genom generationerna.

Och ja, Kristina Sandberg var även sommarvärd i P1 i somras! Lyssna här!

Boktipset

20120803-081112.jpg

Både den lästa högen (den högra) och den olästa högen (således den vänstra) med böcker växer. Jag läser ju självklart inte lika mycket nu som när jag var sjukskriven, men jag har kommit igång och det är kul! Jag läste otroligt mycket som barn och ungdom, men som vuxen har det bara blivit någon enstaka bok och de senaste åren knappt det. Men det här sommaren har ändrat på det!

Iaf så måste jag tipsa om de böcker som ligger nästan högst upp, 1Q84 av Haruki Murakami! Jag har läst två av de tre böckerna i serien och de är så himla bra! Murakami är en speciell författare, rakt på sak och ganska osentimental, han blandar fantasi och verklighet och hans karaktärer är alltid väldigt speciella. Jag har läst Kafka på stranden av samma författare och som ni ser så ligger ännu en bok av honom i den olästa högen. Jag längtar! Men först ska jag läsa ut boken med bokmärke i som ligger överst i den lästa högen, det är ett familjedrama på engelska som jag köpte i Pisa. Helt ok, men inte fantastisk. Sen blir det Murakami för hela slanten en tid framöver!

En vecka senare

20120702-111203.jpg

Lästa – olästa

Jag klarar mig nog lagom en vecka till 🙂

Två helt briljanta ljudböcker

Till att börja med, Förkunnaren av Unni Drougge, den andra boken i trilogin om Berit Hård. Det här en av de bästa böcker jag lyssnat på, dels är den bra i språket och handlingen tar små oväntade vändningar hela tiden, dels så har Unni Drougge skapat en underbar karaktär i Berit Hård! Berit är heöt hämningslös, hon är fet och ohälsosam, hon äter, röker, dricker och ligger i samma hämningslösa kick ass-anda. Hon är befriande i sin hämningslöshet i en värld där de flesta tänker på hur de uppfattas, vad de äter och vad de säger. Läs den!

Bok nummer två är Den trettonde historien av Diane Setterfield. Det här en vacker lite långsam bok som sakta nystar upp historien. Språket är flytande och jag vill fortsätta lyssna utan avbrott. Om man vill ha en bok där det händer saker hela tiden så är detta fel bok, men om man vill ha en vacker historia som kanske inte tar vägen dit man först trodde, ja då är det här en riktigt bra bok!

De e bare å blogg

Jag hade en blogg ett tag som var helt anonym. I den skrev jag texter om gamla saker, om personliga saker och om det mesta som jag inte vill skriva ut över hela världen samtidigt som jag ville formulera ord och meningar runt vad jag tänkte och kände. Att låta ord snärjas in i varandra, att få en läsare att känna och må så som jag ville. Att få språket att flyta och bli en vacker text som leker sig fram.

Jämfört med vad jag skriver nu så är skillnaden hissnande. Nu blir det upprapningar och redogörelser för vad jag gjort under dagen eller träningspasset. Inga känslor, inga texter med flyt. Jag är rätt dålig på att skriva om vardagen på ett sätt så att jag så att säga blir nöjd med skriften.

Jag har läst och lyssnat på böcker som är av den mer litterära sorten den senaste tiden. Inte som svenska deckare där målet är själva handlingen, mysteriet, brottet och lösningen utan böcker där orden spinner runt en handling, där orden och hur de står i förhållande till varandra är minst lika viktiga som vad de berättar. När jag läser och lyssnar på de här böckerna så väcker jag en gammal dröm jag hade som liten, att faktiskt skriva något på riktigt. Att få leva upp till det där högsta betyget i svenska som faktiskt finns i mina betyg.

Men saken är den att för att skriva ”på riktigt” så behöver jag tid. Tid att fundera, att hitta lusten och tid för att hitta inspirationen. Tid att låta ord och formuleringar flyta runti huvudet och bilda känslor och sammanhang.

Om jag så hittar orden och meningarna så betyder något på riktigt så kommer nästa problem. Tänk om det är för privat? Tänk om det är saker som jag inte vill publicera i en blogg med mitt namn på, fritt för alla vänner, arbetskamrater, chefer och familj att läsa?

Så vad blir kontentan egentligen? Jag vill uttrycka mig mer abstrakt och samtidigt mer verkligt men jag fastnar på vägen. Lämpar sig verkligen texten, är det saker jag vill avslöja, eller inte? Och om jag inte ska skriva om mina mest privata känslor och upplevelser, vad ska jag då skriva om? Kanske borde jag skriva skönlitterära texter istället? Eller skriva mer debattinlägg? Fast det kräver också tid och inspiration.

Nu har jag tankevurpat så att jag står på samma ställe som i starten. Alltså, jag behöver tid och inspiration oavsett vad jag skriver men eftersom jag ite riktigt har det så då blir jag kanske kvar i mina rätt torra redogörelser om hundarna och livet i stort och smått.

Men någon gång kanske jag får tid och inspiration vid samma tillfälle och får ihop någon text som det är mer känsla i?

Vad tror ni?

Ännu fler ljudböcker!

Kanske ska sluta med detta snart? Eftersom jag har jobb och känner att jag har råd att fortsätta med Storytel så blir det ju rätt många. Men ett inlägg till blir det iaf 🙂

Supernova av Marika King är först ut, en bok av en typ som jag inte brukar läsa. Den handlar om en överpresterande tjej i Stockholm som inleder ett förhållande på jobbet och som till slut går in i väggen eftersom hon jobbar typ dag och natt. Boken är inte fantastisk men inte dålig, så har du inget att göra så visst, men lägg inte pengar på den.. Om du inte gillar den typen av litteratur då 🙂

Eldvittnet av Lars Kepler var bättre. Man får veta lite mer om huvudoersonen än i de tidigare böckerna och boken är bra. Gillar man svenska deckare så köp!

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad är en självbiografisk berättelse om en kille i hederskulturen. Och nä, han mördar inte sin syster utan han blir tvångsgift. Den här boken är inte ett under av skrivande, men berättelsen är jättebra! Man får ett helt annat perspektiv i den här historien, det finns fler offer inom hederskulturen än vad som kommer upp i media.

Det du inte såg av Patrik Sjöberg är också en bok som handlar om ungas utsatthet i en vuxen värld. Jag gissar att de flesta har hört talas om boken och jag tycker att den verkligen är läsvärld! Jag har aldrig haft någon bild av Patrik Sjöberg förutom när han i P3 sa att han aldigt skulle dejta en vegetarian (man måste ju minnas det väsentliga ;)) men här blir han en människa. Förutom att man lär känna Patrik i begreppet Patrik Sjöberg så är det bra läsning om vad man ska tänka på gällande sina barn för att skydda dem. Han berättar om tecknen och procedurerna och det låter faktiskt väldigt märkligt att ingen anade något då när det hände. Jag gillade den här boken riktigt mycket!

Avig Maria av Mia Skäringer. Mia är ju fantastisk, så avklädd och så otroligt duktig på att beskriva vår nakenhet, våra rädslor och känslor med bara en mening. Man skrattar och får tårar i ögonen och bara ler av sråket. Läs!

Niceville av Kathryn Stockett är en underbar bok! Alla borde läsa den här, inte minst de som har rasistiska åsikter. Jag bara alskar den! Måste se filmen också 🙂

Sankta Psyko av Johan Theorin kan man däremot skippa. Det står deckare men den är inte så ”deckrig”, mer som en thriller men ändå inte. Jag fattar ingenting på slutet men pallar inte lyssna om det.

Ljudböcker

Det var ju väldigt längesen jag recenserade några ljudböcker här! Det är inte för att jag inte har lyssnat, för det har jag!

Först ut kom en svensk deckare, Alkemins eviga eld av Anna Jonsson. Den var spännande och ungefär vad jag förväntar mig av en bok i den här genren. Jag tycker att de svenska deckardrottningarna är bra överlag, språket är inte fanastiskt, men det behöver det ju heller inte vara, särskilt inte när man lyssnar på boken. Det goda inom dig av Linda Olsson är en helt annan slags bok, mer lågmäld och anspråkslös, särskilt i början. Berättelsen väver sig fram och fångar lyssnaren mer och mer och upplösningen har jag kanske listat ut innan, men inte långt före! Mycket bra bok!

Rapsbaggarna blev nästa bok av Karin Brunk Holmqvist, som även skrivit Potensgivarna! Jag gillade Potensgivarna jättemycket, Rapsbaggarna var inte lika bra men ändå rätt så underhållande! Karin Brunk Holmqvist har ett väldigt charmigt sätt att tolka lite egna människor på landet helt klart!

Nu dök jag in med huvudet före i Camilla Läckbergs böcker! Sju stycken på en lång rad. Isprinsessan hade jag lyssnat på sedan innan, så nu följde Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan. Camilla Läckberg är underhållande och spännande även om språket inte är fantastiskt. Jag gillar att följa Erika och Patrics liv och att verkligen lära känna karaktärerna som man gör i en serie av böcker även när själva berättelsen i första hand inte handlar om personerna.  Jag ser fram emot nästa Läckbergsdeckare!

Efter denna deckarkavalkad bröt jag av med en helt annan bok, Medinas juvel av Sherry Jones. Den handlar om Aisha, Muhammeds favorithustru. Den här boken är ett måste att läsa tycker jag. Jag fick en massa kunskap om islam på köpet av en fascinerande historia om en ung kvinna som blev bortgift redan som 9-åring. Boken skildrar Muhammed som en  överlag väldigt sympatisk man och karaktärerna är naturligtvis färgade av författarens uppfattning, men många av uppgifterna är också fakta. Man måste naturligtvis tänka på att det är omöjligt i många fall att veta hur människorna som faktiskt levde då tänkte och gjorde, även om stora händelser finns nedtecknade så är det så många små händelser som formar våra liv. Jag läste lite om Aisha efteråt och bilden av barnbruden blev då lite förvanskad av kopplingarna till barngifte inom islam, i boken så väntar Muhammed in att Aisha ska bli vuxen innan de ha sex till exempel.  Jag tycker att min känsla av hur islam är för kvinnorna INTE blev mer positiv efter den här boken, snarare tvärtom. Men LÄS! Den är bra och man lär sig mycket!

Sist men verkligen inte minst har jag lyssnat på Buzz av Anders de la Motte. Det är en fortsättning på Geim som jag lyssnat på tidigare. Jag gillade Geim och jag gillar Buzz, jättemycket! Uppläsaren har en speciell röst och jag skulle kunna störa mig på den i en annan bok, men till de här böckerna så tycker jag att den är perfekt! Historien rör sig snabbt framåt, det är mycket att ha i huvudet men den är rolig, underhållande och jäkligt intelligent. Läs den!

Hundpojken

Jag lyssnade klart på en rätt fascinerande bok igår, nämligen Hundpojken av Eva Hornung. Den handlar om en 4-årig pojke vars mamma försvinner och han hamnar på gatan och blir adopterad av en tik med valpar. I flocken ingår två av tikens äldre valpar också. Pojken föds upp på hundmjölk och mat som de vuxna hundarna bär hem och blir så småningom ledare för flocken. I början blev jag lite irriterad över författarens dåliga koll på dynamiken i en hundflock. Till att börja med vet jag inte om det förekommer att hundar bär hem mat, de kräks väl upp mat till sina små, precis som vargar? Eller har jag fel? Sen beksriver författaren att valparna straffas för att de stökat till i lyan när de vuxna är borta och de undergivna ”blottar strupen” vilket ju är ett lite förlegat begrepp. Det är magen man blottar, inte strupen och det betyder att ”jag är liten, skada mig inte”, inte att den andra hunden får någon form av tillåtelse att slita strupen av den undergivne.

När jag väl kom över att författaren borde pluggat lite etologi innan hon skrev boken så blev jag ändå fascinerad när jag googlade boken och upptäckte att

Ivan Mishukov

den var inspirerad av en verklig pojke. Efter ännu mer googlande  kom jag fram till att det måste ha varit Ivan Mishukov. Han försvann när han var fyra år och omhändertogs när han var sex år gammal. Då levde han med en flock hundar som försvarade honom och höll honom varm under Moskvas kalla vintrar.

När man googlar på detta så verkar verkar det som att det förekommer och har förekommit ganska många fall av ferala (vilda) barn som av någon anledning blivit uppfostrad av djur. Det kan vara hundar, apor, getter, en björn, getter och gaseller som tagit hand om ett barn. Det finns liksom ingen hejd på djur som kan tänkta sig att ta hand om och uppfostra ett människobarn. Lyocha - vargpojkenEn del historier är kanske myter, men Lyocha är en modern och verklig pojke som lever med vargar.

Det här är intressant ur flera perspektiv tycker jag. För det första är det ju hemska tragiska människoöden, dessa barn som försvunnit eller blivit förskjutna och som, när de kommer tillbaka till den mänskliga världen, har stora svårigheter att anpassa sig till en vanligt liv. De har mycket svårt att lära sig språk, att gå upprätt och har svårt med sociala koder människor emellan. Men det är också intressant att djur, som vi ofta är rätt snabba att avfärda som simpla varelser utan känslor osv, kan ta en människa som adoptivbarn! Att ta en predator, en helt annan art och uppfostra som sitt eget barn!

Vi är så snabba att säga att det som skiljer människa från djur är att vi kan känna empati och i vissa avseenden är det kanske så. En hund eller katt har kanske svårt att känna medlidande med andra varelser och ändå kan så starka känslor förekomma mellan ett vilt djur och en unge av en annan art! Det behöver ju inte vara en människa heller, jag såg på Animal planet en gång om en lejonhona som adopterade en gasellunge. Ungen dog eftersom lejonet inte kunde ge ungen mat, men ändå, viljan fanns där. Ofta kanske det rör sig om en hona som förlorat sin egna unge och tar en främmande art som substitut, samtidigt så verkar hela flocken ha accepterat den främmande ungen i flera av de fall som finns i länken ovan.

Vi förenklar ofta djur, säger att de är glada och nöjda om de får mat och vatten och skydd mot väder och vind. JAg fick t ex höra när jag var liten att ”hönsen värper ju, alltså mår de bra” och ”dom äter ju, då mår dom bra” osv, men numera vet man att djurs beteende är mer komplexa och att de behöver stimulans och utrymme att få utföra sina naturliga beteenden. Hästar behöver ytor att röra sig på och mycket grovt foder, bävrar behöver kunna bygga kojor, grisar behöver bygga ett bo när de ska grisa och alla däggdjursungar behöver få snutta och dia annars uppkommer lätt snuttbeteenden på annat osv osv. Listan kan göras hur lång som helst.

Att djur ibland adopterar en unge av en annan art visar ju både på att de är fullt kapabla till att avgöra att det är en unge och inte en vuxen det handlar om och också att moderskärlek finns i väldigt hög grad även hos djuren. Hur känner kossan när kalven försvinner efter födseln när en annan däggdjurshona kan gå så långt att hon adopterar en människounge då hon förlorat sin egen? Tål att tänkas på tycker jag…

Jag kan verkligen rekommendera boken, men ha lite tålamod med hundkunskapen i början av boken. Själva historien är så intressant att den klarar det, faktiskt!

Bokrecensioner på rad

Under semestern blev det inte så mycket ljudböcker men desto fler pockets och nu som deltidssjukskriven så har jag läst en hel del också. När jag kommer hem mitt på dagen så är jag rätt trött och det blir soffliggande efter att hundarna fått en promenad.

Men jag börjar med några ljudböcker!

Efter den helt underbara Geim svängde jag inte på svensk skräck och då självklart John Ajvide Lindqvist! Jag började med Låt de gamla drömmarna dö som är en novellsamling. Jag har lite svårt att fastna i varje berättelse när de byter av varandra, men på slutet får man veta lite om vad som hände Eli och Oskar från Låt den rätte komma in och allt är förlåtet. Jag fortsatte med Hanteringen av de odöda och den är ju fantastisk! En svensk zombiesaga och författaren har liksom fångat svenskheten i det hemska. Hur skulle vi reagera om våra döda plötsligt kom hem och slog sig ner i soffan, luktandes av lik? Det här är en teori och jag tror att den kanske stämmer ganska bra. Vi är ju liksom inte så våldsamma som i USA, vi har inga skjutvapen hemma och kanske skulle vi helt enkelt ringa en ambulans? Läs den, iaf om du gillar skräck 🙂

Efter skräckgenren gick jag över på En dåre fri av Beate Grimsrud. Den handlar om den psykiskt sjuka Eli Larsen och man får följa henne genom hennes liv till nutid. När Eli glider i verkligheten och håller på att tappa kontrollen så känns det verkligen och som läsare blir jag märkligt indragen i den helt lysande författaren Eli som brottas med sin pojkar Espen, Emil, Erik och prins Eugen som delar på hennes kropp. Jag hittade en recension i DN, som sammanfattar boken bra.  Sista boken i raden är Endera dan av Birgitta Stribe. Jag tycker inte att den är lysande, men visst, lite småtrevlig. Lite udda är det att huvudpersonens fötter med problemet Hallux valgus får ha en så stor del i handlingen, men visst, boken är helt okej även om det inte är den bästa jag lyssnat på.

Eftersom jag ska iväg och plocka svamp med hussepusse och dom två odjuren så hinenr jag inte gå igenom alla pockets men jag måste nämna en! Kafka på stranden av Haruki Murakami är nämligen en underbar bok som jag verkligen kan rekommendera! Den handlar om en japansk pojke, Kafka,  som rymmer från sin far för att leta efter sin mamma och syster och den handlar också om herr Nakata som kan prata med katter och som inte är så begåvad. Historien tar med läsaren på en vidunderlig resa som utspelar sig i ett vanligt Japan med bitvis övernaturliga inslag och den är underbar. Jag sträckläste över halva boken en eftermiddag bara för att jag inte kunde sluta och då är den ändå på över 500 sidor 🙂