Jag har alltid känt mig som en skrivande människa men de senaste åren fastnar formuleringarna på vägen och hittar inte ut. Jag hakar och stakar men ingen åsikt hittar fram och bilden får säga det mesta. Egentligen har jag ju kanske saker att säga och definitivt tycker jag saker.. Men det begravs inne i mig och stannar där.

Jag vill formulera mig med meningar som fastnar och stannar kvar hos den som läser, vill skriva så det känns men istället blir jag avbruten och kan aldrig tänka en tanke klart innan nån vill visa mig ett legobygge, berätta om en pokemon eller vill ha uppmärksamhet i största allmänhet. Och är det inte det så är det ett ostädat hus, hungriga får eller tvätt som ska hängas. Hur får man tid att få ut det där som tränger, det som vill berättas? När får man tid att slita sig från barn och hushåll och bejaka sig själv en liten stund?

Det är som min träning som heller aldrig blir av, som blir en illusion av att jag ligger och gör situps eller plankan på min nya yogamatta, en illusion som visserligen är fin och vore bra för mig, men som ändå aldrig sker i verkligheten.

Istället sitter jag med en bebis i famnen och ammar medan jag slött surfar på Facebook eller på DN, på den senare kan jag iaf trösta mig med att det bidrar till min allmänbildning och nutidskännedom. Bebisen är visserligen väldigt söt och otroligt efterlängtad men trots det vill jag ju få något annat gjort. Ibland iaf? Kanske någon gång under en dag, så jag kunde känna mig mindre rastlös? Så tänker jag, samtidigt som jag tänker att det är bara att omfamna och acceptera att det är såhär det är just nu. Och det är mysigt och jag älskar det ju också. Eller kanske borde jag skriva något under tiden? Om bara inte orden fastnade på vägen ut eller blev hängande mellan den bajsnödiga hunden och den hungriga bebisen.

Och där blev jag avbruten för 74e gången för att vi behöver ett nytt strykjärn och någon måste sortera bort alla mössor och ensamma vantar som hindrar alla från att hitta det de verkligen behöver och någonstans står jag och undrar hur i hela friden någon hinner någonting alls egentligen mellan jobb och hem och barn och alla måsten som tränger sig på.

Lagom innan semestern började slängde jag ut en fråga på facebook och frågade om boktips. Jag tror att jag frågade mer specifikt om ”böcker som känns och stannar kvar”. Jag fick överraskande nog mängder av tips! Många hade jag läst men väldigt många för mig helt nya författare och böcker! Det var verkligen roligt och jag köpte raskt en hög, lånade en hög av vänner och ännu en hög på bibblan. Jag har givetvis inte hunnit med alla dessa böcker ännu men jag tänkte lägga ut listan! De jag har läst skriver jag en kommentar om, resten står som bara tips helt enkelt. Håll till godo!

Boktips

Shantaram – Tipsad av flera

En bön för Owen Meany av John Irving – har jag läst och älskat!

Tills jag finner dig av John Irving

Housekeeping av Marilynne Robinson – Hittade inte på svenska men köpte Lila och Gilead istället. Har läst Lila och kan rekommendera!

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger – Har jag sett som film och den var bra! Känslosam 🙂

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda – Har läst men minns inte jättemycket av..

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon

Serien Brobyggarna av Jan Guillou – Tipsad av flera

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Hästpojken – har jag ett svagt minne av att jag har läst. Eller var det Hundpojken? Hmm…

Berättelsen om Edgar

Nattens cirkus av Erin Morgenstern – En av de absolut bästa böckerna jag har läst. Den sög tag i mig och höll mig kvar länge länge efteråt.

Horn av Joe Hill

Godnatt finaste av Dorothy Koomson

Okända väsen av Tracy Chevalier 

Till sista andetaget av Anne Swärd – Har läst nu i sommar och den var riktigt bra!

Outlanderserien – Rekommenderas av flera

Livet en bruksanvisning av Georges Perec

Psalm vid resans slut av Erik Fosnes Hansen – Läste ut igår och kan rekommendera!

100 år av ensamhet av Gabriel Garcia Márquez – Har jag börjat läsa idag.

Kallocain av Karin Boye

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer – Läste jag för länge sedan men klickade inte riktigt med huvudpersonen. Borde kanske ge den en chans till? Jag har gillat andra böcker av Safran Foer som t ex fackboken Döda djur som handlar om köttindustrin i USA. Läs den och bli vegetarian.. 😉

Fiskarmännen av Chigozie Obioma

Tillbaka till henne av Sara Lövestam –  Sara Lövestam är en av mina absoluta favoritförfattare så jag borde skriva ett alldeles eget inlägg tillägnat henne. Det kommer kanske en dag? Måste jag tillägga att jag älskade Tillbaka till henne? 

Filosofen som inte ville tala 

Konsten att höra hjärtslag av Maggie O’Farrell

Den hand som först höll din av Jean-Philipp Sendker

Sarahs nyckel 

Italienska skor och svenska gummistövlar av Henning Mankell

Britt-Marie var här av Fredrik Backman – Backman är en himla bra författare som jag gillar skarpt. Det är väl han som även skrivit En man som heter Ove? Det är humor och känsla och Fredrik kan verkligen sätta fingret på människor med egenheter och få oss att älska dem.

Mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Cirkelserien – Bra ungdomsböcker även för vuxna 🙂

Avdelning dystopier

Fahrenheit 451

Du nya sköna värld

1984 av Georges Orwell
Författartips

Erland Loe – Har läst den med älgen men minns inte vad den heter just nu. Bongo kanske?. Jag gillar men stör mig lite på temat med män som förverkligar sig själva. Jag tycker ämnet är lite uttjatat i stort – vilket iofs inte betyder att det finns guldkorn!

Lucy Dillon – Har jag läst typ allt av. Jag gillar massor! Hon skriver romantiska böcker som är lätta att komma in i. 

Torey Hayden

Haruki Murakami – Tunga böcker som utspelar sig i gränsen för det omöjliga. Både jag och Pascal har läst många av hans böcker och de är bra! Ingenting man plöjer igenom en tisdag 😉

Margit Sandemo – Jag har lyssnat på hela Sagan om Isfolket och jag tyckte mycket om dem! De är övernaturliga och lite Harlekinaktiga men bra också.

Jag tror minsann att det är dags för en liten bokrecension! Det var bra länge sedan om jag minns rätt. Numera så läser jag sällan böcker – jag hinner inte, eller så blir jag avbruten. Att lyssna på böcker går bättre, det kan man lätt göra samtidigt som något annat så länge detta andra inte tar upp för mycket hjärnkapacitet.

Jag har nu, som rubriken antyder, lyssnat på tre böcker om Maj. Vem är då Maj? Jo hon är en hemmafru i Örnsköldsvik, född i slutet av första världskriget. Genom de tre böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris lär vi känna Maj och vi får följa henne och hennes familj från år 1938 till i början av 60-talet. Maj är ingen lättsam och enkel person, hon är inte varm, glad och lätt att tycka om. Hon ältar, tänker för mycket och låter sig styras av vad andra tycker istället för att lita på sin egen magkänsla. Men Maj är också en produkt av sin tid. En tid vars kvinnoroll var oerhört snäv, där ett litet felsteg kunde få stora följder.

Ett stort skäl till att jag gillade böckerna om Maj så mycket är att de skildrar en tid när både min mormor och farmor var unga och vuxna. Även om särskilt min mormor var en mycket varm person, framför allt mot oss barn (vilket Maj verkligen inte kan lastas för att vara) så levde de i en tid där all ekonomisk makt var männens och där idealet gick ifrån att vara husmodern, hemmafrun, till att vara den arbetande kvinnan som såklart även samtidigt tog hand om man barn och hem. Jag känner igen Maj i min farmor som hade full koll på hemmet och var mycket ordningsam, men inte särskilt varm och tror att de flesta av oss kanske har en Maj någonstans runtomkring oss. Kanske kan vi genom de här böckerna få en större förståelse för Maj och kvinnor som är som henne? Kvinnor som formas av en omvärld där det är mycket viktigt att ha en fin yta, ett strålande rent hem, välartade lyckade barn och ständigt en kaka i ugnen och 7 sorters hembakade småkakor i skafferiet.

Jag grät när jag läste om Majs förtvivlan att försöka trösta sin lilla nyfödda dotter Anita och samtidigt följa de stränga råden från barnmorskan om amning var fjärde timma och inte någon kroppskontakt i onödan. Den lilla flickan och modern som förtvivlat försöker nå varandra, men som misslyckas gång på gång eftersom Maj lyssnar på sin omgivning istället för inåt, på sitt hjärta. Och jag fnissade gång på gång åt författarens sätt att resonera om det rimliga i omvärldens förväntningar på Maj – såväl som förväntningarna på kvinnor idag! Och det är just där som gör de här böckerna till mer än bara en vanlig roman – författaren väver gång på gång in reflektioner som speglar vår egen tid och de förväntningar som vilar på oss idag! I mitt inlägg om amning för några dagar sedan fanns ett avsnitt ur Att föda ett barn med och här tänkte jag klippa in ett avsnitt ut den tredje boken, Liv till varje pris.

” FICK DE NÅGON frufridag som Hyland ville ge husmödrarna så gentilt? En söndag i månader får far i huset sköta matlagning och hushåll. Eller sparar han disken till kärringen? Fyrtiofem timmars arbetsvecka. Så ska det bli nu, för alla utom hembiträdena. Och Maj som inte arbetar alls! Är det så som hon ser på sig själv när industriarbetarnas kortade arbetsvecka får lagstadgat stöd. Ja, för även kvinnor kommer att tala om för Maj att en förskräckligt stor del av hennes väl utförda arbetsuppgifter är onödiga. Överdrivna. Klart att förvärvsarbete och småbarnsår kan förenas! Jo. Med fulltid minst tio timmar borta från hemmet. Gå upp senast sex, till daghemmet sju, på arbetet halv åtta – arbeta – till daghemmet halv fem, handla maten, hemma sex. Laga middag – får aldrig ta mer än en halvtimma, ändå – om det ska smaka gott nog närmare en hel. Duka, äta, diska, stöka, plocka, tvätta, sopa, dammsuga, läsa läxor, trösta, leka, läsa saga. På natten ligga med varandra? Maj tycker inte att Anita har något att se fram emot. Hur ska man dessutom hinna sköta sin personliga hygien och hälsa, gymnastisera, lägga håret, smörja med lotion. Måla naglar på fingrar och tår. Och så raka ben och armhålor – men inget mera ännu – för att åtminstone vara lite attraktiv i sällskapslivet. Är det så konstigt att många kvinnor väljer deltid? Kvinnofällan. Så många fällor en kvinna kan falla i!”

Ja såhär är stilen, Majs ärliga och inte alltid rumsrena tankar i kursivt blandat med författarens tankar om nu och då. Klockrent sätter Kristina Sandberg ord på det som skaver!

Jag kan bara säga – läs den! Och ge den en ärlig chans, ge Maj en chans att förklara sig genom generationerna.

Och ja, Kristina Sandberg var även sommarvärd i P1 i somras! Lyssna här!

Både den lästa högen (den högra) och den olästa högen (således den vänstra) med böcker växer. Jag läser ju självklart inte lika mycket nu som när jag var sjukskriven, men jag har kommit igång och det är kul! Jag läste otroligt mycket som barn och ungdom, men som vuxen har det bara blivit någon enstaka bok och de senaste åren knappt det. Men det här sommaren har ändrat på det!

Iaf så måste jag tipsa om de böcker som ligger nästan högst upp, 1Q84 av Haruki Murakami! Jag har läst två av de tre böckerna i serien och de är så himla bra! Murakami är en speciell författare, rakt på sak och ganska osentimental, han blandar fantasi och verklighet och hans karaktärer är alltid väldigt speciella. Jag har läst Kafka på stranden av samma författare och som ni ser så ligger ännu en bok av honom i den olästa högen. Jag längtar! Men först ska jag läsa ut boken med bokmärke i som ligger överst i den lästa högen, det är ett familjedrama på engelska som jag köpte i Pisa. Helt ok, men inte fantastisk. Sen blir det Murakami för hela slanten en tid framöver!

Till att börja med, Förkunnaren av Unni Drougge, den andra boken i trilogin om Berit Hård. Det här en av de bästa böcker jag lyssnat på, dels är den bra i språket och handlingen tar små oväntade vändningar hela tiden, dels så har Unni Drougge skapat en underbar karaktär i Berit Hård! Berit är heöt hämningslös, hon är fet och ohälsosam, hon äter, röker, dricker och ligger i samma hämningslösa kick ass-anda. Hon är befriande i sin hämningslöshet i en värld där de flesta tänker på hur de uppfattas, vad de äter och vad de säger. Läs den!

Bok nummer två är Den trettonde historien av Diane Setterfield. Det här en vacker lite långsam bok som sakta nystar upp historien. Språket är flytande och jag vill fortsätta lyssna utan avbrott. Om man vill ha en bok där det händer saker hela tiden så är detta fel bok, men om man vill ha en vacker historia som kanske inte tar vägen dit man först trodde, ja då är det här en riktigt bra bok!

Jag hade en blogg ett tag som var helt anonym. I den skrev jag texter om gamla saker, om personliga saker och om det mesta som jag inte vill skriva ut över hela världen samtidigt som jag ville formulera ord och meningar runt vad jag tänkte och kände. Att låta ord snärjas in i varandra, att få en läsare att känna och må så som jag ville. Att få språket att flyta och bli en vacker text som leker sig fram.

Jämfört med vad jag skriver nu så är skillnaden hissnande. Nu blir det upprapningar och redogörelser för vad jag gjort under dagen eller träningspasset. Inga känslor, inga texter med flyt. Jag är rätt dålig på att skriva om vardagen på ett sätt så att jag så att säga blir nöjd med skriften.

Jag har läst och lyssnat på böcker som är av den mer litterära sorten den senaste tiden. Inte som svenska deckare där målet är själva handlingen, mysteriet, brottet och lösningen utan böcker där orden spinner runt en handling, där orden och hur de står i förhållande till varandra är minst lika viktiga som vad de berättar. När jag läser och lyssnar på de här böckerna så väcker jag en gammal dröm jag hade som liten, att faktiskt skriva något på riktigt. Att få leva upp till det där högsta betyget i svenska som faktiskt finns i mina betyg.

Men saken är den att för att skriva ”på riktigt” så behöver jag tid. Tid att fundera, att hitta lusten och tid för att hitta inspirationen. Tid att låta ord och formuleringar flyta runti huvudet och bilda känslor och sammanhang.

Om jag så hittar orden och meningarna så betyder något på riktigt så kommer nästa problem. Tänk om det är för privat? Tänk om det är saker som jag inte vill publicera i en blogg med mitt namn på, fritt för alla vänner, arbetskamrater, chefer och familj att läsa?

Så vad blir kontentan egentligen? Jag vill uttrycka mig mer abstrakt och samtidigt mer verkligt men jag fastnar på vägen. Lämpar sig verkligen texten, är det saker jag vill avslöja, eller inte? Och om jag inte ska skriva om mina mest privata känslor och upplevelser, vad ska jag då skriva om? Kanske borde jag skriva skönlitterära texter istället? Eller skriva mer debattinlägg? Fast det kräver också tid och inspiration.

Nu har jag tankevurpat så att jag står på samma ställe som i starten. Alltså, jag behöver tid och inspiration oavsett vad jag skriver men eftersom jag ite riktigt har det så då blir jag kanske kvar i mina rätt torra redogörelser om hundarna och livet i stort och smått.

Men någon gång kanske jag får tid och inspiration vid samma tillfälle och får ihop någon text som det är mer känsla i?

Vad tror ni?

Kanske ska sluta med detta snart? Eftersom jag har jobb och känner att jag har råd att fortsätta med Storytel så blir det ju rätt många. Men ett inlägg till blir det iaf 🙂

Supernova av Marika King är först ut, en bok av en typ som jag inte brukar läsa. Den handlar om en överpresterande tjej i Stockholm som inleder ett förhållande på jobbet och som till slut går in i väggen eftersom hon jobbar typ dag och natt. Boken är inte fantastisk men inte dålig, så har du inget att göra så visst, men lägg inte pengar på den.. Om du inte gillar den typen av litteratur då 🙂

Eldvittnet av Lars Kepler var bättre. Man får veta lite mer om huvudoersonen än i de tidigare böckerna och boken är bra. Gillar man svenska deckare så köp!

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad är en självbiografisk berättelse om en kille i hederskulturen. Och nä, han mördar inte sin syster utan han blir tvångsgift. Den här boken är inte ett under av skrivande, men berättelsen är jättebra! Man får ett helt annat perspektiv i den här historien, det finns fler offer inom hederskulturen än vad som kommer upp i media.

Det du inte såg av Patrik Sjöberg är också en bok som handlar om ungas utsatthet i en vuxen värld. Jag gissar att de flesta har hört talas om boken och jag tycker att den verkligen är läsvärld! Jag har aldrig haft någon bild av Patrik Sjöberg förutom när han i P3 sa att han aldigt skulle dejta en vegetarian (man måste ju minnas det väsentliga ;)) men här blir han en människa. Förutom att man lär känna Patrik i begreppet Patrik Sjöberg så är det bra läsning om vad man ska tänka på gällande sina barn för att skydda dem. Han berättar om tecknen och procedurerna och det låter faktiskt väldigt märkligt att ingen anade något då när det hände. Jag gillade den här boken riktigt mycket!

Avig Maria av Mia Skäringer. Mia är ju fantastisk, så avklädd och så otroligt duktig på att beskriva vår nakenhet, våra rädslor och känslor med bara en mening. Man skrattar och får tårar i ögonen och bara ler av sråket. Läs!

Niceville av Kathryn Stockett är en underbar bok! Alla borde läsa den här, inte minst de som har rasistiska åsikter. Jag bara alskar den! Måste se filmen också 🙂

Sankta Psyko av Johan Theorin kan man däremot skippa. Det står deckare men den är inte så ”deckrig”, mer som en thriller men ändå inte. Jag fattar ingenting på slutet men pallar inte lyssna om det.