Kategoriarkiv: Monster

Fy hundan vilket väder!

Jag har jobbat hårt med att bli klar med spetsstickningen på min sjal och gick i mål nu på eftermiddagen. Nu är det bara slätstickning i blått kvar, sen ska den blockas och SEN ska den minsann visas upp. Nu blir det ingen sjal på länge tror jag. Istället blir det fluffigt för hela slanten, borstad alpacka och mohair. Jag har två tröjor och två koftor i min kö. Sen tänkte jag testa patent! Det finns så mycket att testa inom stickning som jag inte hade en aning om fanns för bara ett halvår sen. Jag lär mig otroligt mycket på stickpoddarna jag lyssnar på, dessutom är de väldigt trevliga. De gör mig glad helt enkelt.

#ikläddstickat och #trådverk!

Jag har skjutit upp hundarnas promenad så länge jag kunde idag på grund av det dåliga vädret. Men till slut fick jag på mig och Lovis kläder och gick ut. Då var det barmark och jag tog lågskor, en timme senare var det flera cm snö på marken.

Såhär såg det ut när Lovis sov i vagnen och jag stickade för glatta livet.
En mycket snöig hund med istappar under hela magen och baksidan på benen

Promenaden var kanske inte riktigt lika vidrigt som jag tänkte innan, förutom en stund på mitten som var precis så vidrig som jag trodde den skulle vara. Stark vint och finkornig vass snö.. Sen kom tung snö och Monster blev som en snögubbe.

En hund som tycker att hon kan få gå in nu

Fåren fick hö inne ikväll och även igår. Jag är rätt glad att jag inte klippt dem. Fårens långa ull och att vi fortfarande har vinterdäcken på är saker att vara tacksam över just nu.

Monster 13 år!

Tänk jag trodde inte Monster skulle fylla 13 år, men här är han! Pigg och glad är han också, hänger glatt med på promenader och tar in fåren morgon och kväll 🥰

Nedan följer en riktigt bildkavalkad! Den börjar i nutid och går bakåt, ända till 23 mars 2009. Underbara gulliga Monster, han har gjort en del i sitt liv!

Jag hoppas såklart att han kommer vara kvar länge till, men är tacksam för varje dag han är med oss och mår bra ❤️

Kladd kladd och vissna hundar

Jag avskyr verkligen detta kladdiga väder när jag måste tvätta hundar efter varje promenad och när Arvid kommer ut ur skolan skitigare för varje dag helt täckt av sand och lera. I början av veckan tvättade jag hans jacka, vantar och termobyxor men nu har jag gett upp. Jag kanske tvättar dem imorgon, när det iaf finns en möjlighet att han inte rullar sig i sand på ett par dagar iaf.

Tänk om det var ordentliga vintrar istället? Snö, fruset, skidor och skridskor. Torra rena hundar, renare golv inne.. Det är verkligen en sorg på ett rent personligt plan, dessa mesiga, blöta och mörka vintrar.

Ovanpå detta så har Jinn varit halt. Nu verkar hon okej igen men jag har inte kommit igång med vallningen igen. Hon var halt dagen efter kursen för Lotta så jag hann inte ens träna en gång med fräsch träningspepp. Nu har jag nästan glömt vad vi gjorde. Trist är det. Men det är å andra sidan sjö i halva hagen så träningsförhållandena har ju inte varit optimala ändå.

Ovanpå detta kräktes Monster ner hela vardagsrummet häromnatten. Jag gjorde mig redo att ringa veterinären och boka den sista resan, men så åt han frukost och slutade kräkas. Blir han dålig igen så är det över, men denna gång var det inte dags. Jag känner igen mig i journalisten Patrik Lundbergs uttryck ”väntesorg”. Den där känslan när någon man älskar inte har så långt kvar och man sörjer redan innan, när personen fortfarande är i livet.

Schweiz 2018
Monster på snö i Schweiz högt upp i bergen mitt i juli 🥰

Ett hundliv är ju så kort, så kort. En blinkning och det är förbi. Men i den blinkningen finns så mycket glädje och kärlek att det är värt det ändå, värt att stå med krossat hjärta i slutet av tiden tillsammans.

Monster har gjort mycket i sitt liv också, till exempel resan till Schweiz som bilderna är ifrån. Han har varit i Tyskland och Danmark och till och med hos en veterinär i Frankrike och fått dundermedicin. Det är minsann inte alla som varit det!

Hur gick det med Monster?

Jag skrev ju inget här efter att Monster lämnades på djursjukhuset, så hur gick det egentligen med honom?

Jo efter ultraljud, röntgen med kontrastvätska, uppvätskning, starka smärtstillande och två dygn som inneliggande patient fick Monster komma hem med diagnosen pankreatit, eller inflammation i bukspottkörteln. Varför han fått det är lite oklart eftersom han äter mat som inte är fet. Kanske är det på grund av de smärtlindrande tabletterna han äter? Eller är det för att han äter upp Lovis matrester och Jinns mat som hon lämnat? Det kommer vi aldrig få veta men från och med nu måste Monster hålla strikt diet och det är INTE lätt med en bebis som dräller mat och med en Jinn som vankar fram och tillbaka till sin matskål och tar evinnerlig tid på sig innan hon till slut lämnar några kulor eller halva matskålen för gott.

Just nu mår han bra och är pigg. Som vanligt är han inkontinent och har svårt att bajsa. Det senare trodde jag var på grund av prostatan men han har tydligen bråck på ändtarmen. Tror mig när jag säger att det vill man inte ha! Det är väldigt besvärligt vissa dagar trots ganska stora mängder laktulos.

Inkontinensen beror delvis på att Monster har höga halter av kalcium i blodet, vilket ger ökad törst. Vi har inte hittat anledningen till varför han har det, men troligen finns det maligna tumörer någonstans. Nu är han ju både ultraljudad och röntgad i buken och där hittades inget. Han är ju pigg och glad, hänger med på alla promenader, passar fåren vid utfodring, han är inte halt och är som vanligt förutom en viss dövhet, ett lugnare tempo överlag och att han sover mer, så lider gör han ju inte.

Det är inte lätt att veta när man ska sätta stopp med en gammal hund. Jag vill inte göra några ingrepp på Monster förutom blodprov, men att säga nej när veterinären föreslår åtgärder som gastroskopi och vidare utredningar med lungröntgen för att utreda de höga kalciumnivåerna kräver ändå lite styrka. Jag tycker inte att det är rimligt att fullkomligt plöja ner pengar som inte kommer göra någon skillnad för Monsters välbefinnande, eller till och med försämrar eller förkortar den tid han har kvar. Samtidigt är det svårt att inte få dåligt samvete när jag säger att de inte ska göra allt de kan.

Det är svårt att veta om veterinären uttrycker sig utifrån Monsters bästa, eller utifrån att jag som djurägare ska vilja göra precis allt för mitt djur, eller utifrån ett rent vinstintresse (fast det sista tror jag verkligen inte). För det är otroligt dyrt med veterinärvård, det går liksom inte att sticka under stol med. Att ha sin snart trettonåriga hund på djursjukhus i två dygn kostar skjortan, även om man har försäkring. Särskilt när man hämtar hunden på en helgdag och är tvungen att hosta upp alla pengar på en gång.

Just nu mår Monster prima, även om han tycker att det är gravt orättvist att han måste stängas bort när det är matdags. Men hur ska jag tänka nästa gång han blir dålig och det går att göra något men det kommer kosta massor och det är oklart hur länge det kommer förlänga hans liv? För hur pigg han än är så finns ju den den där enorma törsten där som påminner om att någonting växer i hans kropp som vi inte har hittat, men som iaf inte verkar finnas i buken.

Det är svåra frågor och jag har inga bra svar. Jag vet bara att jag var väldigt tacksam mot den veterinär som sa att det räckte när Troll var inne på kontroll för sin artros och som raskt bokade in en tid för honom att somna in utan att ge mig andra alternativ. Det är så oändligt svårt att ta beslutet själv och jag önskar att jag den dagen det är dags träffar en veterinär som hjälper mig att fatta rätt beslut.

Ett hundliv är så otroligt kort, ena dagen är de valpar och nästa dag 13 år och ganska skruttig. Jag älskar Monster så oändligt mycket att jag såklart vill ha honom här så länge som möjligt, men det går ju inte. Älskade älskade hund, vad dessa tankar smärtar mig…

Monster är dålig

I morse hade Monster kräkts, han ville bara äta gräs och ville inte ha mat. Han kräktes mer under dagen och jag köpte mjukmat på burk men han ville inte äta. När jag kom hem på eftermiddagen fick jag en stark känsla av att han hade ont i magen också för han skjöt rygg och såg olycklig ut.

Jag ringde veterinären och fick en tid vid 16.30, vilket är otroligt bra mtp senaste tidens svårigheter att få tider. Det är bara att vara tacksam att inte så många andra djur var sjuka i Linköping just idag. Veterinären tog blodprov och gjorde ultraljud och röntgade buken och hittade en väldigt öm mage, luft i tunntarmen och en irriterad bukspottkörtel. Kanske är det inflammation i bukspottkörteln? Inget uppenbart, inga stora tumörer. Men vad som Monster egentligen lider av och vad som orsakar det är lite oklart.

Monster är kvar på djursjukhuset, de ville inte skicka hem honom och jag ville ärligt talat inte ta med honom heller när han har så ont. Han behöver få dropp, smärtstillande och kanske något mot illamående så han kan få mat i magen. De ringer imorgon, förhoppningsvis får han komma hem igen redan då ❤️

Monster fyller 11 år!

Idag är det Monsters 11e födelsedag. Hurra! Min älskade tokroliga, busiga, gullhund som hoppade rakt i min famn och mitt hjärta för 11 år sen!

Nedan följer en bildkavalkad med denna fantastiska hund. Numera en värdig hund som dock inte bangar en röjig lek med en pinne och som gärna tjuvvallar fåren genom att flytta dem runt i hagen när han inte stjäl hönsens mat genom att gå in i hönsluckan och slicka från automaten. Han är verkligen en busig hund som utnyttjar varje chans att stjäla mat eller tjuvvalla 😂

Som yngre var han rätt mycket vildare. När han inte hängde i gardinerna, åt han på möbler, tuggade sönder Trolls prisrosetter, åt upp böcker, slet sönder pappkartonger och var sjövild i agilityn. För att inte tala om den gången han tryckte i sig 8 ojästa lussekatter och blev full som en kastrull.. 🙄 Eller när han upprepade fadäsen med surdegslimpor.. 🙄🙄Eller när han tryckte hål i korken till en flaska gin så det rann ut på mattan och luktade sprit när jag kom hem. Ja han var påhittig, min lille hund 😂

Idag mår Monster bra, hans tass är mycket bättre och såret på ena höften efter en bortopererad knöl håller på att läka ihop. I vintras kändes det rätt hopplöst med ständig hälta men nu hoppas jag att Monsters tår håller sig i schack länge till!

”Ledig tid”

Jinn

Jag är valpledig hela mars, men egentligen är det semester såklart. Nån dag kanske det kommer gå att få betald ledighet för att vara hemma med valp men än är den tiden inte här 😉 Men nån slapp semester är det verkligen inte! Jisses alltså, det är snarare fullt upp! Först och främst Jinn såklart som ska ha mat flera gånger om dagen och som ska ut när hon ätit, sovit eller lekt. Ett par dagar har det känts som att det går väldigt bra, men så plötsligt hittar jag nån intorkad pöl på trägolvet. Nåja, om jag bara är på tårna och tar ut henne direkt jag får känslan att det är dags, då går det rätt bra. Jinn har nu bott här i nästan två veckor och hon är en väldigt rar liten hund. Busig såklart och rätt jobbig när hon rejsar i full fart på kvällarna, skäller på moppen och terroriserar Yeti. Men också himla gullig och lättsam, hänger med på promenader och sover hela nätterna. Förutom just i natt när hon vaknade 2.30 och tyckte det var dags att gå upp… Pust!

Daim

Nästa bebis är lammet Daim som ju blev flasklamm… Hans mamma bryr sig om honom och han får dia, men hon har helt enkelt inte tillräckligt med mjölk till båda lammen. Eftersom hon tar hand om båda så fattade jag inte först att det var så illa med honom som det var, men när han var en vecka upptäckte jag att han skrek och inte hade växt som sin bror… När jag kände på honom var han riktigt mager… Konstigt att brorsan Dumle kan vara så rund och fin när Daim samtidigt håller på att svälta ihjäl? Daim hamnade på efterkälken i tillväxten efter den tuffa starten men nu är han på banan igen och börjar kännas rund och fin istället för benig och tunn. Daim får mat fyra gånger om dagen och det är ett himla mäande när jag går ut till stallet! Alla lammen har kommit nu och det blev 8 lamm totalt, tre tacklamm och fem bagglamm. Tyvärr dog ett tacklamm så sju lamm finns kvar hos oss.

Monster

Monster var på djursjukhuset och tog bort en knöl för 12 dagar sen. Det gick bra och såret läkte fint i början men sen blev det lätt infekterat och Monster kom åt att slicka några gånger när jag missat att ta på tratten. Idag tog jag bort stygnen men såret ser inte alls så fint ut som jag skulle vilja. Förhoppningsvis läker det snart, men kanske blir det ett fult ärr. Men sen växer väl pälsen över så att det inte syns och förhoppningsvis slutar Monster vara så rabiat på att slicka nu när jag tagit bort stygnen. De har säkert irriterat en del. Annars är han pigg och glad och faktum är att hans tass inte alls besvärat honom på ett tag nu! Så himla skönt!

Kycklingar

Vi väntar på kycklingar nu också! På lördag ska hälften kläckas och jag har förberett i stallet med värmelampa åt dem. Jag har köpt ägg av silverudds blå, wyandotte, maran och hedemora. Hedemora är en ny ras för mig, det blir spännande! De som kläcks på lördag är silverudds blå, wyandotte och två från vår maran med Putte till pappa – den kombination som gav Sot som värpte de härliga gyllene äggen! Maranäggen och hedemora hamnar i kläckaren ikväll så om 3 veckor blir det fler kycklingar! Det låter ju mycket att kläcka hela 23 ägg som det blev nu, men jag har redan rensat bort 3 som var tomma från de första 12. Sen kläcks nog inte alla och hälften är tuppar. Plus att några faller bort. Ja det gäller att kläcka fram ett gäng för att få vuxna hönor i slutänden.

Monster 10 år!

Hurra! Monster fyller tvåsiffrigt idag! Denna härliga, underbara hund som hoppade rakt in i hjärtat på mig för snart 10 år sen när han var en liten valp. Monster, som jag haft så mycket roligt med, vi har tävlat massor i agility, vi har gjort vallhundsprovet, vi har vallat en massa hemma, vi har paddlat kanot och vi har vandrat i fjällen. Monster flyttade till mig när jag fortfarande bodde i studentlyan i Ryd, innan jag träffade Pascal och han har sen flyttat med mig till Krokek, tillbaka till Linköping, till Jönköping och till slut till vårt hus. Han hängde också med på resan med att få barn. Han är så fin med Arvid också även om han nog tänker att Arvid är en valp och att han inte alls behöver göra som han säger. Igår ville Arvid hämta hundarna från hundgården så han gick ut och släppte ut hundarna. Men sen fick han inte med sig Monster in. Monster satte sig och satt kvar medan Arvid klurade på hur han skulle göra. Ropa funkade inte alls så han gick fram och drog Monster i örat och i pälsen men Monster satt kvar. Då lyfte Arvid Monsters framtass men Monster satt tålmodigt kvar ändå. Först när jag öppnade dörren kom han glatt i galopp. Jag undrar ju hur han tänkte där egentligen när han vägrade flytta på sig?

Nu är denna valp som gav mig gråa hår när han tuggade upp väggar av både betong och trä, testade gin och hängde i gardinerna en rätt stadig hund som jag kan lita på. Men jag vet också att jag kan lita på att han stjäl mat från bordet om han kommer åt, att han äter upp hönsens mat och att han smiter in till fåren och puttar på dem lite om jag släpper ut honom i trädgården… En buse i viss mån fortfarande alltså!

Idag firade Monster med tårta, men kanske allra bäst var ett pass vallning på förmiddagen! Han är en otrolig arbetsnarkoman den hunden! Finns inget bättre än att jobba tycker han. Jag hoppas att vi får ha kvar honom i många år till, finaste hunden! ❤ ❤ ❤

20190323_195124-1

 

img_20190323_110905_049

Bästa hjälpredan!

Idag har min lilla grupp utan lamm flyttat till skogsbetet. Dit måste man åka transport och det vill inte fåren. Monster får hjälpa till att lasta och han så fenomenal på den typen av uppgifter! Han jobbar så målmedvetet och vet exakt vart de ska. Han tar också självständiga beslut hela tiden och reagerar på hur fåren rör sig och det är ju tur eftersom annars skulle de hinna iväg en bit innan jag hinner ge ett kommando.

Ja dessa får är en utmaning att lasta, de stampar i backen, försöker sticka åt olika håll och gör det mesta utom regelrätta anfall och Monster står bara pall och slutar aldrig jobba. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom? Hur hittar man en valp med samma skalle, detta att han aldrig ger upp och både är mjuk men samtidigt kompromisslös mot djuren?

Ja jag vet, en liten lovsång blev det nu, men jag blir så himla imponerad av honom när han jobbar i skarpt läge ❤️

Får på bete

Även om det kändes som att våren aldrig skulle komma så gjorde det till slut det och det med besked. Tackorna, dvs min vallgrupp, fick flytta på sommarbete idag och de verkade mycket nöjda med det!

Vi passade på att valla en sväng på kvällen och det gick riktigt bra. Jag tycker det börjar lossna, både Monsters look back och Yetis drivningar. Efteråt gick vi i kohagen och båda hundarna svalkade sig i de stora pölarna 😀