Jag var i Stockholm hos Victor i helgen och jäklar vad fint det är i omgivningarna! Jag har aldrig tänkt på hur mycket natur det finns runt staden och hur nära det är att komma ut på ”landet”. Vi grillade vid Rösjön i lördags kväll och tillbringade söndag eftermiddag på Sätra äng, himla mysigt och helt underbart att vara så nära vatten!

Troll var hos Anna, tack!! Han hängde ute på landet med Xtra, Yra och Asco och flörtade med damerna och lullade i trädgården hela helgen, skönt!

My däremot, hon hängde med till Stockholm och blev kvar där! Jag har funderat länge på hur jag ska göra med henne, för det känns inte som att hon har samma mål med livet som jag. Hon vill inte träna och tävla en massa, hon tycker att det är kul att träna ibland, men hon tröttnar fort och hon orkar inte följa med ut och springa och tycker att det är sådär kul med långpromenader.. Hon tyckte jag drog henne genom skärselden förra sommaren när jag inventerade läderbaggar i Tinnerö och i sommar så ska jag inventera läderbaggar igen, fast för SLU och ute vid Bjärka-Säby, Brokind och då kommer hundarna kunna följa med en del, men eftersom My tycker att det är riktigt jobbigt så känns det ju inte så kul. My är en myshund som vill lulla runt i en trädgård, sova i sängen och ligga i knät, hon kan mycket väl träna och hon kan säkert tävla lite, men jag vill ha en hund som kan hänga med på det mesta och det vill hon helt enkelt inte. Våra viljor hamnar på kollsionskurs hela tiden och hon blir trött och jag blir irriterad för att hon inte vill. Därför har jag nu bestämt mig för att placera om henne nånstans där hon inte har så höga krav på sig och just nu är hon därför på prov i en vecka eller två hos en familj som tycker att hon är söt!

Så nu är Trollis och jag själva här hemma och det är väääldigt lugnt utan My kan jag ju säga! Det är verkligen hon som står för all action som händer INOMHUS, fast det är omvända roller när vi går utomhus! I nuläget så har jag iaf inte tänkt skaffa någon mer hund, utan det får bli Troll och jag. Det grundar sig på att jag tar examen i höst och jag har verkligen ingen aning om vad som händer sen. Kanske flyttar jag till Stockholm, kanske inte och med tanke på hur osäkert allt är just nu så räcker det med Trolleboll. Hittar jag någon jobb och måste ha hundvakt så är ju det mycket lättare med en vuxen hund, än om man har en halvvuxen vilding också…

Trollis och jag åkte och vallade i morse och tog med oss Frida, som ska få hem en liten sötnos från Somollis om någon vecka!! Söt som socker är lilla Isa på bilderna, och jag är säker på att hon är ännu gulligare i verkligheten!

I vallningen så måste Trolle jobba på att ligga kvar ända tills jag gett kommando och inte fuska, för det gör han gärna nu! MEN vi fick till ett par riktigt bra delningar, UTAN snurrar, utan en rak fokuserad hund som börjar fatta vad det går ut på!! Vi gjorde ett par hämt också, som kändes hyfsade. Sen lyssnade inte Troll överhuvudtaget när han kom en bit ifrån mig, men jag tror att det snarare var trafiken från den ganska hårt trafikerade 70-vägen som ligger precis bredvid som maskerade min röst, än ren olydnad. Helt plötsligt dök det dessutom upp en fågel framför fötterna på Troll när vi körde fråndrivning och då hade jag en väldigt frågande hund som stod och kollade på mig istället för att valla. Kanske blev lite för mycket störningar med fåglar framför tassarna och en massa trafikbuller på samma gång…  Jaja, träna mera!

Jag fick veta idag att Trolls systerdotter Peace blivit påkörd och hamnat på djursjukhus! Som tur är verkar det bara vara en höft ur led och förhoppningsvis behöver hon inte ens opereras. Så himla hemskt, det är verkligen en mardröm när dom små liven blir skadade! Massor med kramar till Maria, Peace och resten av familjen, hoppas att allt går så bra det bara kan!

Barbros lilla Kinna, som såldes till en bonde i höstas blev märkligt nog också påkörd i förra veckan, även hon med en höft ur led. Där var det bonden själv som backat över henne med bilen, när hon låg och eyeade får och inte hade en aning om att en bil var på väg emot henne. Våra vovvar blir ju så inne i det dom gör så att dom verkligen inte har en aning om omvärlden ibland, det gäller att man ser sig för helt klart! Usch, vad det är lätt hänt ibland!

Trolleboll och jag var och vallade idag, med vissel och med delningar. Han börjar verkligen fatta vad det handlar om, fast han flyter ut åt sidorna och vill runda ibland. Stabilt är det INTE ännu.  Visslan gick riktigt bra, han fattar nu att han ska gå framåt och att han ska lägga sig. Höger och vänster sitter litegrann, fast han har inte riktigt rätt attityd, vänder inte ut som han ska, utan har blicken lite mot fåren och sugs in. Får jobba mer med det. Jag vill ju att han ska ha samma attityd som vid orden away/come bye! Men ett bra träningspass iaf!!

My körde agility på gräsmattan utanför och det gick bra till det kom ett par nyfikna barn och ställde sig i vägen. Dom är rädda, men nyfikna. Jag pratade lite med dom och den större killen hämtade en vante för att våga klappa på henne, medan den yngre, som inte pratade svenska alls, var mer framåt. Men jag blir verkligen inte klok på barn, när det går bra att klappa, då är nämligen nästa steg att sparka på hunden!! Jäkla skitunge!! Är alla barn såna? Den här var inte alls gammal, men jag fattar verkligen inte det logiska i att få klappa, men sen direkt göra illa hunden? Helkonstigt… Den större killen gick ju iaf att prata med och han var inte ute efter att göra illa henne, utan tyckte mest att My var söt. Det är inte helt lätt, barnen här är ju inte alls vana vid djur och visst är det ju kul att dom får vänja sig lite och My tycker dessutom om barn, men jag tänker ju knappast låta ungarna klappa om mina hundar ska fara illa av det! Märkliga ungar alltså…