Igår kom min nya boll, en dubbelboll eller peanut! Innan hade jag en avlång boll som var lite för kort och för låg, hundarna var tvungna att stå med ryggen lite kutad. Den nya bollen är ganska mycket större, både längre och högre och jag är riktigt nöjd!

Jag tycker Yeti rör sig bättre!  Han drar upp benet i hoppsasteg på ojämnt underlag men går faktiskt riktigt rent på grusväg!  Det ger resultat!

Jag tränar även de andra hundarna på bollen och alla tre får träna styrka på golvet också. Sitt, ligg och stå i balans med tassarna stilla och under kroppen.  Inget glidande över på skinkan eller stående med tassarna åt alla håll. Egentligen de övningar som togs upp på hopptekniken förutom själva hopptekniken. Det går framåt! Idag låg Monster och Yeti länge i balans och för Yeti har det varit svårt. Övning ger färdighet och jag börjar känna en försiktig optimism 🙂

Min rygg, axlar och nacke och höfter är satt ur spel efter många nätter där jag ligger lite hip som happ, stillasittande jobb, skjutande på barnvagn, bärande på Arvid på höften eller ryggen och så ett par hundar som drar i kopplet på det. Nu gör det liksom ont överallt. Jag har gått till en naprapat och fått skäll för att jag inte tränar så nu har jag tagit upp sjukgymnastiken. Det är framför allt övningarna för skulderblad och axlar samt de övningar jag fått för foglossningen. Så nu tränar jag och hoppas att det ska bli bättre.

Samtidigt tränar hundarna också sjukgymnastik. Det är ju liksom onödigt att bara låta Yeti träna när ja ändå är igång 😉 Dels tränar vovvarna på balansbollen. Den är tyvärr något kort, men ändå.. Alla hundarna får träna på att stå på bollen. Monster sätter sig helst hela tiden och Troll får stå yttepyttekorta pass. Yeti är nog den som är bäst faktiskt 🙂 Sen tränar vi på golvet också, sådana styrkeövningar som vi fick med oss på hoppteknikkursen hos Klickerklok i våras. Stå på golvet i balans, ligga på golvet med tassarna under sig utan att rumpan glider över åt något håll och att sitta rakt och prydligt. De är rätt dåliga på att stå, där har min träning brustit. Och Yeti ligger gärna på skinkan. En stor skillnad är att Yeti KAN ligga rakt numera och klarar även att göra det en stund. I våras gled han över på skinkan nästa omgående. Hundarna gillar nog mer explosiv träning egentligen, men alla tre ställer lätt upp för en godisbit eller två. Dessutom har jag en liten assistent som matar i den uppmärksamme hunden en extra bit emellanåt 😛

Jag tycker nog att Yeti har lite mer flyt i traven. I morse travade han säkert 20 meter utan galoppsprång, hoppsasteg eller att byta spår med höger bak. Just nu tror jag att hans problem kommer av snedbelastning och muskler som jobbat på fel sätt under lång tid. Själva låsningarna verkar vara borta, att han kan ligga rakt och att han travar bättre tyder på det.

Jo, det är en liggande hund. Inget särskilt med det. Eller JO, NÅT ÄR DET!! Han ligger nämligen rakt och jämt utan att vrida bakdelen över åt något håll!! Har inte sett honom ligga så sen, ja någonsin!! Vet inte om jag vågar hoppas än, men det är skillnad 😀 😀 😀

Ända sen jag fick tips om att bäckenrotation eller snett bäcken kunde vara vad som är fel på Yeti så har jag väntat på att få besöka en kiropraktor. Jag fick en tid hos Jörgen Fureus, som är både veterinär och kiropraktor, och idag var det äntligen dags! Jörgen började med att lyssna på Yetis historia, sen ville han se hur Yeti rör sig. Yeti kan ju verkligen inte trava utan studsar mest fram. Jörgen klämde också på ländryggen och fick direkt fram en reaktion på båda sidorna. Han konstaterade snabbt att Yeti har mycket muskler fram, dåligt med muskler bak, att problemet framför sitter runt höger bak och så själva kärnan – att Yetis bäcken är snett, sk bäckenrotation. Det var ju vad jag trodde efter att ha hört om det! Yetis hoppsasteg, oförmågan att trava, kutryggandet, smärta runt ländryggen och så att det inte gick att hitta en endaste fel på Yeti trots röntgen och MR kan alltihop vara symptom på det.

Jörgen behandlar i tre steg då Yeti fick först laser på rygg och bakben. Sen fick han stötvågsbehandling på nästan hela kroppen. Till slut kom knäcken, att dra i bakbenen och få bäckenet i rätt position. Det sistnämnda var inte så kul men de första stegen hade Yeti ingen emot. Nu ska Yeti vila i en vecka, sen kan jag sätta igång honom. Han har för korta lårmuskler nu och han kommer fortsätta göra hoppsasteg i ett par tre veckor, sen ska han bli bra! Fattar ni, han ska bli bra!!!

Jag ser faktiskt skillnad redan nu. Yeti kutar inte lika mycket med ryggen och han går mer avslappnat med bakben och rygg. Tänk om detta faktiskt funkar?

Före behandling

Efter behandling

Och sen hur han står:

Ja, inte så lätt att se kanske, men jag tycker det är skillnad 🙂

Den första känslan är klart positiv! Marie hittade inget som ömmar i tår eller tass, den förhårdnad (fibros) som Arne beskrev i journalen när vi var där sist är så liten att hon inte alls känt den om hon inte vetat om den. Yeti belastar lika på benen, klorna är jämnt slitna, han markerar inte. Han står jämnt på sina tassar och spretar inte med någon tå. Han är jämnt musklad och är fräsch hela han! Så himla skönt!!

MEN vad är det då som gör att han lyfter på benet? Jo Marie tror att det beror på en överrörlighet i tassen så att han känner av ett obehag när han sprätter iväg. Jag har ju stretchat ihärdig och det har varit rätt, men nu blir det för mycket. Nu ska jag bara stretcha efter ansträngning. Yeti är lite kort i baksida lår också och behöver stretchas där med.

Marie beskriver Yeti som en slank och lätt bc. Han är inte färdig i kroppen, lite kohasig och ranglig. Han är inte dåligt musklad men behöver mer muskler runt rumpa och lår för att bära upp sig. Med tanke på att han varit kopplad i nästan 6 månader är det nästan konstigt att han ändå har så mycket muskler som han ändå har.

PLANEN framåt är att öka belastningen. Vi ska fortsätta med balansbollen varje dag. Sätta på manchetter runt bakbenen, tomma först i två veckor och sen med 1 g per kg och utöka från 10 min till 30 min. Yeti ska fortsätta vara lös men får ju inte leka med andra hundar. Vallningen, tja han får ju inte rusa, annars är det ju ok. Jag får helt enkelt lägga upp det så att han aldrig rusar (min egna tanke).

FRAMTIDEN ser ljus ut tycker Marie! Jag bör verkligen inte slå agilityn ur hågen och detta ska verkligen fixa sig! Gör det inte det så är det något annat, då kanske vi får gå vidare med ex magnetröntgen. Men förhoppningsvis ordnar det sig av sig självt med lite mer tid 😀

Monster vill också träna och har därför satt sig på en pall ❤️