Category Archives: Skador

MR med Yeti

Yeti var på besök hos Djurdoktorn över dagen igår och blev sövd och genomgick magnetröntgen. Jag hade hoppas på någon form av svar, en diagnos med en behandling men så blev det inte. Trots att veterinären röntgade med kontrastvätska så såg de inga förändringar eller defekter. Det är väl både bra och dåligt. Bra att det inte är något stort fel på Yeti, bra att det inte innebär någon svindyr operation. Dåligt att vi heller inte fått några svar.

Bilderna är nu hos specialister i USA och möjligen kan de se något. Jag får svar på det imorgon eller i början av nästa vecka. Om de inte kan ge någon vägledning så är vi tillbaka till vila och rehab. Men det känns ju lite hopplöst, varken vila eller rehab har ju hjälpt hittills..

image

Nu ska jag inte ta ut något i förskott, men åh vad vi längtar efter att låta Yeti få springa lös och träna. Jag skiter i agilityn men tänk om vi kunde få träna lite vallning..

Annonser

Midsommar och hundhälsan

Midsommarafton firades på Kojtet hos Linnea och Per, precis som förra året. Det var mycket trevligt! Massor av tårta, tipspromenad, dans runt midsommarstången, musiktävling och grillning och ovanpå det en massa trevliga människor, kan det bli bättre?

Midsommardagen tapetserade jag men jag kom även igång med hundarnas sjukgymnastik. Monster ska simma och balansera på boll och Yeti ska trava bredvid cykel. Sist jag satte igång Monster på bollen blev han halt så den har vi inte vågat oss på igen men jag tog med Troll och Monster till Svartån för lite simning. Simning är ju skonsamt och bra gymnastik även för Troll – tänkte jag. Hundarna fick simma 2×2 minuter och båda tyckte det var så kul! Monster är fräsch och fin även idag men Troll däremot.. Igår hade han så ont runt högra bakbenet så han morrade bara jag tog i honom. Idag är han piggare men ordentligt halt.. 😦 Jäkla skit! Det blir inget mer simmande för Troll 😦

image

Yeti fick trava bredvid cykeln en mycket kort sväng och det gjorde mig gråtfärdig. Hundkraken kan inte trava 😦 Han passar, halvgalopperar och rör sig allmänt jättedåligt. Två behandlingar med el och han är absolut inte bättre. Vad ska jag göra när han aldrig blir bra?

Yeti har ont i ryggen

Jag och Yeti vallade först ett kort men intensivt pass i morse innan vi åkte till veterinären. Anledningen var att jag ville provocera fram en hälta, eller i vart fall en tydligare reaktion. Jag upplever ju att han rör sig orent men att det är diffust, det syns ibland och ibland inte. Jag har ju sett att han rör sig orent efter ansträngning, men inte efter vila.. Framför allt gör han hoppsasteg och inte tar för sig, avlastar höger ben i svängar och stopp.

Sven ville se Yeti utomhus och han såg omedelbart att Yeti inte rörde sig rent. Det var dessutom uppenbart att höger ben är mindre musklat än det vänstra. Efter lite böjning, kläm och känn var det mycket tydligt att smärtan kommer från ländryggen. Om Sven tog tag runt midjan med fingrarna i ljumsken och tummen bredvid ryggraden gnydde Yeti till och vände sig snabbt bakåt i en tydlig smärtreaktion. Han reagerade däremot inte alls vid böjning av ryggraden, höft, knä eller, faktiskt(!!) tår utan det verkar vara muskelrelaterat. Möjligen relaterat till nerver också, det är svårt att säga.

Planen är nu ortoton mot nervsmärta i 5 dagar, sen canidryl. Och så koppelvila. Sen ska vi vidare till rehab i Norsholm för elbehandling.

Om fem dagar kommer alla tre hundarna stå på anti-inflammatoriskt och koppelvila. Jag känner mig lite lätt matt på allt vad hundträning och skador heter…

Lätt uttråkad Yeti hos Djurdoktorn

Lätt uttråkad Yeti hos Djurdoktorn

Varför ha en frisk hund när en kan ha tre halta?

Jag har varit hos Marie idag med både Troll och Yeti. Troll fick sista elbehandlingen och han mår lite bättre. Gladare, inte ont, men belastar inte fullt ut.

Yeti bokade jag in eftersom jag har en känsla av att han inte är helt fräsch. Han drar upp bakbenet i hoppsasteg ibland och han gör det i högre grad efter belastning. Marie hittade inget specifikt men han är 1,5 cm smalare runt höger lår och när vi tog in honom i vattentrasken så tog han betydligt kortare steg med höger bakben än med det vänstra. När Marie sänkte vattennivån visade han hälta. Jag har även sett hälta när Yeti vallar. Då, i långsam och fokuserad skritt kommer det fram. Så vad är felet? Det är oklart men någonting är det som stör.. Nu är hältutredning inbokad hos Sven på Djurdoktorn.

Jag orkar faktiskt inte fler bakslag med hundarna nu. Det är så jävla jobbigt att alltid gå och oroa sig, ständigt kolla efter avvikande rörelser. Dessutom kan ni ju tänka er hur det ser ut ekonomiskt. Det är ju dyrt med EN hund som ska till veterinären och rehab, testa tre på samma gång.. Vi är ju dessutom väldigt panka nu när jag har vabbat och P varit sjukskriven i snart fem veckor.

Jag känner mig ledsen, bitter och så himla trött. Det är inte roligt att ha hundar som är skadade hela tiden. Det är så jävla pissigt tråkigt så ni kan inte tänka er..  😦

Helvetes förbannade jävla skit

Monster har artros i tåled 2,3,4 på båda fram. Svullen och öm vid tå 2 strax under sporren. Metacam och korta promenader i koppel i två veckor, sen återbesök och nedtrappning av medicin. Prognos oklar, omöjligt att säga om vi kommer kunna träna eller tävla någonsin igen, men det vi är anmälda till, guldagilityn, ser ju väldigt mörk ut. Vi kommer ju troligen fortfarande ha karens då..

Jag vet att allt inte kanske är helt kört, men just idag är jag bara ledsen, besviken och trött på allt som har med artros, skador, rehab, koppelvila att göra.. Jag är bara så trött. 😥

image

Världens finaste Monster ❤

En dum fot

Jag har tydligen plantar fasciit eller det som i folkmun kallas hälsporre. Det innebär i mitt fall att plantarsenan som går från tårna till hälen är förtjockad. Den ska vara 4 mm tjock och på mig är den 6 mm på den vänstra foten.. Det är besvärligt att få att läka ut även om prognosen är god och det tar ofta 1-2 år på sig.. Jag är tejpad på foten och det känns bra. Jag ska även få stötvågsbehandling och sen behöver jag nya skor. Och så ska jag vila, eller iaf inte springa.. Det där agilityupprhållet verkar ju komma rätt så lägligt.. Jag ska börja med att stryka mig från Söderköping så får vi väl se helt enkelt. Eftersom jag har foglossning fortfarande så är det ju vettigt att vila också om en ska vara förnuftig 😉

Yeti hos veterinären

Nu är vi hemma med en väldigt trött Yeti. Han är helt utslagen, men det får en väl vara när en blivit utredd för hälta på djursjukhus med både böjprov, sedering och röntgen.

20140530-153510-56110155.jpg
Yeti hemma på köksgolvet

Vi hade tid hos Arne som är superduktig på leder och inledde med böjprov. Det var inte lätt att se något eftersom Yeti kanske var lite upptagen med att spana på omgivningarna och dra mot mig. En djurvårdare sprang med honom eftersom jag helst inte springer men det var nog inte optimalt för att se något på den här skutthunden 😉 Nåväl, Arne hittade en svullnad runt två tår, nr 4 och 5. Vi försökte röntga Yeti vaken men det gick typ inte alls så bra. Det hade kanske gått om jag hade kunnat hålla i men jag får ju inte vara med vid röntgen.

Yeti fick spruta istället och somnade sött på golvet 🙂

20140530-154231-56551466.jpg
Drogad liten hund ❤

Resultatet av röntgen var att Yeti inte har några skelettskador men att han slagit i mjukdelar runt två tår, är lite svullen runt tålederna och har haft en liten blodsutgjutelse. Märkligt att han inte haltat mer tycker jag? Nu ska han äta kortison i 10 dagar och koppelvila, helst inte krafsa med baktassarna och absolut inte accelerera. Sen ska jag stretcha tassen efter varje promenad, böja och sträcka på tårna. Simträning är bra längre fram också.

Jag hoppas att det här läker ut fint nu och att det inte ställer till med något längre fram. Tår är ju ett elände, men det positiva är att det inte fanns skador på de ligament som stöder åt sidorna och det fanns inga frakturer. Det är väl bara att hålla tummarna, stretcha, hålla honom lugn så gott det går och hoppas att det läker ut snabbt och inte kommer tillbaka!

(Blogg100, inlägg 89kr

Varför inte en skada till?

Jag blev mest bara uppgiven när Yeti var blodig på kinden igår eftermiddag när jag kom hem. Förmodligen har Troll fräst ifrån mer än vanligt så blodvite uppstod. Troll har aldrig orsakat något blod på de andra i flocken någonsin, men den här gången tog det illa. Det är nämligen inte bara ett litet hack utan en skinnflik som sitter lös och ett ganska djupt sår.

20131129-111952.jpg

Jag var rädd att vi skulle vara tvungna att sy först men när jag pratade med Valla sa de att en isf måste sätta drän och det tror jag inte går. Dessutom brukar sådana små gillar torka bort och dö ändå. Jag får hålla koll på det så det håller sig fräscht och sen får Yeti (tyvärr) stoltsera med sitt första ärr. Det var iaf en himla tur att det inte träffade ögat utan någon cm under..

De andra båda sjuklingarna då? Jo Troll är fortsatt svullen under ögat. Antibiotikan är slut och jag håller mest koll på att det inte svullnar upp. Såret ser fint ut och kinden är mindre svullen så hoppet lever än att det ska läka utan komplikationer den här gången.

Monster äter fisk och ris och är stabil i magen för tillfället. Jag ska börja blanda i lite lite färskfoder snart. Han har gått ner i vikt och verkar lite mattare än normalt, men han har å andra sidan knappt fått någon mat sedan i lördags.

På julens önskelista i år står friska och skadefria hundar överst..

Besök hos Marie (eller: är det ingen måtta på felsökandet?)

Idag hade vi ett besök hos Marie i Norsholm inbokat så vi hoppade på det trots att Monster har blivit masseras också. Jag ville ju ha en second opinion och därför berättade jag inte att jag varit hos Carina och vad hon sagt även om jag kände mig lite dum. De kompletterar varandra väldigt bra iaf, Carina kör mycket massage och Marie är ju otroligt duktig och fingerfärdig, finns det något så hittar hon det! Och det gjorde hon. En liten fånig tåled, motsvarande långfingret på höger framtass verkar ha varit problemet. Där reagerade han på tryck vid flera tillfällen, däremot tack och lov varken hälta eller reaktion vid böjprov. På sätt och vis är det rätt skönt att få min känsla bekräftad, jag inbillar mig inte 😉 Iaf så tyckte Marie att tån höll på att läka ut och att jag ska tävla såsom jag planerat. Dyker däremot hältan upp igen så får det bli veterinärbesök och troligen Rimadyl.

I övrigt så har jag en välmusklad och jämnt musklad vovve med bra rörlighet! Skönt det 😀

Troll fick också en genomgång, om än lite snabbt. Han är i fin form för sitt tillstånd, jämnt musklad plus att han inte verkar ha tappar några muskler. Han är lite stel på insidan av låren men har inget ont i ryggen eller ont någon annanstans! Det känns som att vi idag är på en bra nivå med promenader och lätt träning så att han inte får ont men ändå håller sig i form 🙂

Det räckte inte men snart räcker det ta mig tusan för mig.

Klockan 04.30 vaknade jag av ett gnäll och bredvid sängen satt ett flåsande Monster. Det var bara att hasta upp och kasta sig ut och med en riktig sprutt-i-bang-bang-mage kastade sig Monster ut i den regniga försommarnatten. Tillbaka på ruta ett för Monster alltså och på ruta två för Troll som precis har börjat få små små portioner av i/d. Frågan är vad som utlöst återfallet på min lilla söta vovve? Jag gissar att det är en kombination av att jag förmodligen ökat på fodergivan för snabbt och att Standardt Extra är lite väl kraftigt. Nu är frågan vad jag ska hitta på, ett gäng med i/d-burkar inhandlades igår och kanske skulle jag satsa på Standardt Normal och använda det som en slags bro över till det kraftiga fodret? Kasnke till och med det skulle räcka med Normal till mina vovvar, men eftersom jag har två nästa fulla och öppnade säckar med Extra (en i var stad) så vill jag ju gärna mata upp dom också…

Det blidde alltså, som ni säkert redan gissat, inte tävling för Monster idag. Jag bestämde mig i torsdags att den lilla diffusa orenheten på höger framben ska utredas innan vi hoppar eller tävlar något mer. Eftersom det är så diffust även efter ett träningspass så tror jag inte att det är något allvarligt, men jag vill inte att det ska fortsätta spöka under säsongen. Jag har en tid hos urduktiga Marie i Norsholm dagen före midsommar, men jag ska försöka få tag på Carina i Huskvarna i nästa veckan och se om vi kan få en snabbare tid. Carina är i Ungern just nu så vi får se om hon har tid när hon kommer tillbaka.

Jag blir ärligt talat lite less på agilityn  och att det är så många hundar som är skadade hela tiden. I Linköping så är det otroligt många hundar som är mer eller mindre skadade just nu, en del så att de blivit pensionerade (som Troll och Trox) och  så andra som har eller har haft mindre allvarliga, men ändock, skador (Asko, Meija, Monster…). Är agilityn verkligen sund när så många hundar blir skadade? Jag orkar inte ha ännu en agilityhund som blandar lika delar vila och rehab med tävlande. Freddy var skadad större delen av sitt liv och Troll har också varit mer skadad än hel under agilitysäsongerna ända sen vi började. Det är inte kul. Jag har mina hundar för att jag älskar att träna och tävla, ta långa promenader och umgås med dom, inte för att de ska tvingas gå i koppel eller för att jag vill lägga ner tusentals kronor hos veterinären.

Jag kanske borde satsa på att ha ett gäng sällskapsfår och ett hus på landet, strunta i tävlande och slippa att konstant gå och kolla hur mina hundar rör sig, om de markerar eller går rent. Bara ta promenader, träna på konster och peta runt några lugna tackor i en hage med jämnt underlag? Det gör mig nämligen helt knäpp, det där ständiga kollandet hur de rör sig och det ständiga valet, kommer jag kunna starta nästa tävling eller inte. Fullständigt. Galen. Och. Knäpp. Snart. Redo. För. Dårhuset.