Kategoriarkiv: Tävla

En dag för premiärer

Tävlingsdags på hemmaplan och premiär för Arvid på tävling och för mig och Monster på banan efter Arvids födelse! Vi har inte tävlat sedan Tranås i april och efter förlossningen har vi tränat en gång. Jag anmälde med förhoppningen om att vi skulle komma igång och träna men sen kom den onda foten i vägen och det sket sig kan en väl säga. En kan fråga sig om det är meningsfullt att tävla med noll och ingen träning, men what the heck, det är på hemmaplan, foten är lite bättre och det kan ju ändå bli kul.

Hopptrean blev premiärklassen och det var en rätt snurrig bana där jag gick fel bana och helt missade hinder nummer fem som var en tunnel. Som tur var kollade jag på några ekipage och upptäckte det. Vi klarade första sekvensen men Monster hoppade snett över långhoppet. Jag tog om men hamnade då på fel sida och gjorde ett taffligt bakombyte in i platten. Monster svängde åt fel håll när han kom ut och sprang över släpet för att komma till mig – disk.. Resten av loppet nollade vi, möjligtvis med undantag av något kontaktfel, jag kände att vi snuddade vid varandra.. Men ingen rivning och trots lite stora svängar så var gulle-Monstret i hand! Fantastiskt och jag är klart positivt överraskad! 😀

Hur var det att ha bebis på tävling då? Tja det gick bra, snälla Johanna passade Arvid när jag tävlade och i övrigt har han varit en glad och söt bebis 🙂 Men att säga att jag kunde hjälpa till var ju klart dumt! Det är ju omöjligt att planera något. Plötsligt vill han amma, eller så pruttar det för fullt, eller så kände jag plötsligt hur jag blev blöt på hela magen.. Inget ombyte hade jag till mig själv heller så jag fick gå runt i bara LBK-tröjan. Det innebar att jag flashade tuttarna varje gång jag ammade.. Ack det glamorösa livet som småbarnsmor… 😉

Dessutom är det rätt få sysslor som går bra att göra med bebis på magen. Det går inte att luta sig framåt utan att hålla i (en sur) bebis och att typ skära saker på en bänk är vansinnigt jobbigt för ryggen. Jag bidrog iaf med att ringa efter och ta emot slambilen eftersom en otrevlig översvämning och stopp hotade toaletterna..

Jag har åtminstone varit lite piggare idag. Det var först på hemväg allt kraschade. Jag stannade för att köpa pizza, Arvid började gnälla så vi tog amningspaus. Sen köpte vi pizza och åkte hemåt. Gnäll direkt som övergick i gråt. Stanna och amma igen. Åka vidare. Bebis börjar gnälla och jag kände att vi kommer ju aldrig hem så jag åkte. Till slut var det vild gråt i baksätet och eftersom jag inte klarar att lyssna på bebisgråt så var det två storgråtande personer och tre förstummade hundar som rullade in på Linds Östergård en stund senare. Det är tortyr att höra sin bebis gråta! Så kan det gå.

Imorgon tar vi nya tag igen och kanske lyckas vi till och med hinna till vår första banvandring vid 9.30? Säker kan en dock aldrig vara.

Monsters lopp från i söndags!

Här kommer Monsters och Josefins lopp från Haninge! Inte kan man tro att de aldrig har tränat ihop?

 

(Blogg100, inlägg 65)

Kyligt i Haninge!

Jag och Josefin kuskade till Haninge för dubbla agilitylopp idag! Haninge bjöd på svinkallt väder med omväxlade snö och hagel med ett par kortare inslag av sol. Vi satt mest i bilen och huttrade, inte alls beredda på vinterns återkomst! Jag är agilitygravidledig nu eftersom jag inte alls kan gå efteråt om jag springer och Josefin fick därför köra båda mina lopp. Filmer finns i kameran och kommer imorgon men en snabb rapport kommer här 🙂

Första loppet gick faktiskt helt lysande ända tills gungan där Monster hade för bråttom och fick en femma. Det ledde till en disk ett par hinder senare, men annars var det riktigt bra! Josefin och Monster har bara kört ett lopp ihop tidigare och det enda träningspasset ihop var på framhoppningsbanan innan loppet men det kunde en inte ana! De såg väldigt samspelta ut!

Andra loppet blev lite mer hackigt, ett slalomfel i början störde rytmen och sen blev det disk. Grymt bra jobbat ändå! Det är väldigt roligt att se sin hund från åskådarplats ibland helt klart 🙂

(Blogg100, inlägg 63)

Passerat bäst-före-datumet och en grym känsla

Ja nu sitter jag här och kan knappt gå. Eller det går efter en stund, men aj vad ont det gör innan jag kommer igång! Ont i skrevet gör det, av alla charmiga ställen en kan ha ont. Jag gör en vild gissning och chansar på foglossning. Att springa är alltså lite mer än vad kroppen klarar av nu. Trist men oundvikligt.

Dagens bästa var iaf hopploppet i morse, en disk vid slalom, men i övrigt sjukt bra känsla! Nån rivning fick vi men med fina linjer och bra vägar. Jag gillade verkligen banan, den gick riktigt bra att jogga runt och ändå hinna vara på rätt ställe. Perfekt för mig liksom, förutom att slalomingången hade kunnat vara enklare då 😉

Agilityloppet kan vi glömma, en massa fel och inte alls lika flytigt. Morr. Hur svårt kan det vara att sätta en nolla i agilityklass egentligen??

(Blogg100, inlägg 58)

En retlig vägran

Vi kör vidare på stolpe ut med en fånig vägran i agilitytvåan idag i Tranås. Monster gick bra och var följsam men vi missförstod varandra helt enkelt. Det var iaf roligt och vi var ett team 🙂

Vi missade vår första start eftersom jag fortfarande hade huvudvärk i morse efter migränen igår. Vi tog en förmiddag hemma i soffan istället och vilade huvudet i schack och det var nog en bra idé för mitt på dagen mådde jag mycket bättre!

Yeti hängde med och har tillbringat mesta tiden med att hänga och miljöträna. Han har ju blivit lite, hm, spänd efter det här lilla könsmognadsexplosionen. Det är skönt att kunna säga att Yeti var jätteduktig idag! Svansen åkte till och med ner efter en stund. Han ville hälsa på många hundar, men svarade bara upp på några få. Dessutom kunde han släppa att ett par hundar som stirrade på honom och skällde bakom kompostgaller! Sån duktig kille 🙂

(Blogg100, inlägg 57)

Fagerst t o r

En nätt sväng till Fagersta blev det idag, skönt att Pascal ställde upp och följde med så jag kunde sova i bilen hem trots att han drog upp sitt ryggskott i morse och mest har stapplat runt och kvidit idag.

Tre agilitylopp var alltså planen och jag var nervös att magen skulle sätta stopp så att jag inte skulle orka. Men det gick faktiskt riktigt bra, mycket tack vare att underlaget var fast och inte sådär ridhusfluffigt som det kan vara. Vi diskade oss i första och sista loppet och fick en rivning i det mittersta. I det första loppet var Mon galet överladdad och sprang bara rakt fram över alla hinder.. I det andra hade han lugnat sig och det kändes riktigt bra! Hade det inte varit för den där rivningen så.. I det sista låste han på en tunnel och sprang över fötterna på mig för att ta den. En sån liten buse!

Vi hade skoj som tusan och Mon tyckte att han vann alltihopa! Han älskar verkligen att tävla 🙂 Själv är jag lycklig för varje lopp som jag orkar nu, det känns verkligen att gränsen snart är passerad även om jag kommer hyfsat långt med en kudde och små sovstunder i bilen 😉

20140406-172815.jpg
Yeti hälsar att en blir trött bara av att vara på tävling även utan att tävla 🙂

(Blogg100, inlägg 37)

Debut i klass 3!

Äntligen fick Monster och jag starta i klass 3! Känns ju nästan fånigt men jag var riktigt nervös och det kändes rätt speciellt att gå banan med alla klass 3-förarna! Det var ju flera år sen jag stod på en klass 3-bana med Troll och det var betydligt högre svårighetsgrad än vad jag och Mon är vana vid i klass 2.

Hur gick det då? Jo, Mon tjuvstartade med nån sekund så jag kom lite efter i starten. Sen var det ett hinder som stod väldigt nära slalom och den fällan föll många i, så även vi. Jag kom av mig och strulet efter berodde på det. Sen tog jag helt slut när det var tre hinder kvar, blev liksom bara stående, helt utan energi eller ork att göra klart banan. MEN vi hade kul och det fanns bitar som kändes fina 🙂 Jag verkligen älskar att köra agility med Monster, han gör verkligen sitt bästa och är så himla mycket schysstare nu är för ett par år sen! Den totala känslan var vi gjorde något riktigt roligt ihop och att vi verkligen är ett team! Inte ett perfekt team, men ett team som jobbar ihop och som verkligen älskar att vara på banan 🙂

Jag vet att jag tjatar väldigt mycket, men hela kvällen var jag otroligt trött och allt kändes lite som en dimma. Dessutom är det betydligt jobbigare att springa sen jag blev gravid. När jag pratade med AC idag sa hon att hon också känt att banorna var några hinder för långa när hon var gravid. Så det här är väl nåt som kommer bestå under våren och jag ska absolut be några vänner skrika extra mycket på mig under de sista hindren på de starter vi har framöver så att jag får lite extra energi i slutet av loppet 😉

(Blogg100, inlägg 9)

En riktigt rolig agilitydag!

Idag har vi tävlat för första gången sen i november! Dagen började extremt tidigt, klockan stod på 03.40 och jag gick och lade mig 21.30 igår. Problemet var dock att jag inte alls kunde sova! Usch vad jobbigt det är att ligga och vrida sig och veta att klockan tickar på! Tur att jag åkte med Josefin och att hon körde så att jag kunde sova ett par timmar i bilen iaf 🙂

Jag hade bara med mig Monster och det var himla skönt! Så enkelt det är med en hund istället för tre! Monster var också på ett härligt humör och det märks att han uppskattar att vara ute med matte på egen tass, glada ögon och svansen på svaj 🙂

Första loppet ut var agilityklass. Banan var enkel, flytig och trevlig. Monster var lätt laddad, skakade i hela kroppen, gnällde och var helt vild i blicken. Jag är riktigt nöjd med hur vi löste banan och riktigt nöjd med mitt och Monsters samarbete på banan. Vi fick ett par lite onödiga svängar, efter balansen och innan slalomet. Annars gick det riktigt bra! Attans synd på rivningen där Mon kraschade ett hinderstöd (dagens enda rivning). Vi hamnade på 5e plats och hade 2a bästa tiden!

Andra agilityklassen var mer teknisk och rolig! Tyvärr blev den rundan inte filmad, men Monster räddade upp slalom på ett hår och sen fick vi en vägran och en 5a på Aet. Vägran kändes lite onödigt, hade jag satsat på en blindbyte lite tidigare så hade det nog inte hänt. Jag är iaf väldigt nöjd med min offensiva handling längre fram i banan när jag blindbyte förbi balansen och in i en tunnel.

Sist hoppklass och där är vi ju fullpinnade. Banan var kort och lätt och väldigt väldigt snabb! Det gick lysande för oss, en liten fråga efter första tunneln och sen en matte som fastnade med sin för stora röv vid ett hinder så att Monster tog samma hinder tillbaka… Suck! Annars hade vi nog hamnat högt i resultatlistan…

Riktigt roligt hade vi iaf, Fullt ös medvetslös och samtidigt en riktigt fin teamkänsla! Monster känns stark och snabb, men samtidigt lyssnar han bättre än aldrig förr. Härliga hund!

Adventshoppet

Ärligt talat var det väldigt nära att jag inte åkte på Adventshoppet. Vi var på Bilbo på dagen och när vi kom hem var det tusen saker att göra innan jag skulle åka iväg lite efter 18. På söndagar är jag seg, det är alltid lite förberedelser innan jag ska åka till Jönkan på måndag morgon och soffan lockar..

Men jag tog alla tre hundarna med mig och åkte. Och tur är väl det 🙂

Yetski var med för att miljötränas och han skötte sig faktiskt ypperligt. Visst stressade han lite på hundarna på planen och visst ville han hälsa på alla människor, men han lugnade ner sig efter en stund och blev kontaktbar igen. Dessutom var han trevlig hela tiden, inga utfall mot läskiga hundar utan en schysst och glad attityd. En sån duktig kille!

Första klassen ut för Monster var hoppklass och banan var väldigt snabb. Monster var extremt laddad och jag var inte alls säker på att han skulle stanna i starten, men se det gjorde han! Sen var vi iväg och det var otroligt roligt! Det gick riktigt riktigt bra och hade nog kunna gå hur bra som helst om inte jag hade varit lite för snabb åt sidan innan Monster låst sig på en tunnel så han följde med mig och hamnade i fel tunnelingång.. Men känslan när vi kom i mål, känslan… 🙂

Agilityklassen hade en start som jag inte gillar där man måste göra ett byte rätt snabbt och jag lyckas aldrig få till dem. Ett tecken på att vi borde träna mer på dem kanske… Vi fick en rivning på andra hindret, ett klockrent stopp på balansen och en rivning på hindret efter. Jag minns väldigt väl att jag inte alls såg rivningen och det visar tydligt att anledningen till att Monster rev var för att jag inte tittade på honom. Tendensen att riva ökar mycket om jag i tanken är längre fram i banan.. Resten gick riktigt bra och till och med gungan satt bra trots agilityvilan!

https://www.youtube.com/watch?v=BzTYHn92QTk

Efteråt kände jag mig så himla glad! Glädjen som lyste ur Monsters ögon gick inte att ta fel och vi var ett sådant team på banan! Jag, som har känt mig lite less på agilityn, fick en riktig nytändning! Underbart roligt var det!

Älskade hund, du betyder så mycket för mig att det inte finns ord att beskriva det ❤

Liten_IMG_1651

 

Kul i Kungsör

Trots min förkylning så åkte vi till Kungsör i söndags för att tävla tre lopp. I efterhand kanske det inte var så smart även om jag mådde mycket bättre i söndags eftersom jag mådde sämre i måndags och var tvungen att stanna hemma från jobbet i två dagar. En kan ju alltid diskutera om det hade med tävlandet att göra eller inte och jag tror nog att jag hade mått kasst oavsett tävling eller inte, men visst, att tävla när man är lite småsjuker är väl allt som oftast ingen lysande idé.

Nåväl, P hängde med och vi pallrade oss iväg efter en lugn förmiddag och anlände precis lagom i tid. Monster var väldigt laddad och jag också, vi har tränat extremt lite pga agilityvila i oktober och bara två träningspass i november. Vädret och min hälsa har inte riktigt varit på vår sida den senaste tiden.

Först ut var agilityklass A och det var en ganska teknisk bana som fällde många. Bara två ekipage nollade av ca 40 hundar. Men banan var riktigt rolig och jag skulle gärna köra den igen! Svårigheterna låg mycket att det blev lite trångt på sina ställen och slalomingången var svår. Jag vred mig helt fel innan slalom så att Monster stack in nosen i en tunnel – helt och hållet mitt fel. Utöver det gick det rätt bra, framför allt hade vi väldigt roligt! Sen att han hoppade balansen var väl mindre bra..

I agilityklass B var även där balansen hinder nr 2 och tror ni inte att hundskrället hoppar igen! Jag borde väl ha tagit om, men i PM stod det om att man absolut inte fick träna på banan och jag ville faktiskt köra fler än två hinder.. Så jag körde på och bitvis fick vi riktigt bra flyt i den här banan! Monster gick ut ur slalom, vilket man väl får skylla på bristande träning under hösten men vissa bitar kändes riktigt riktigt bra! Framför allt satte jag ett blindbyte som kändes fantastiskt, typiskt nog tappade jag honom förbi ett hinder strax efteråt och vi diskade oss… Nåväl, vi hade ju 10 fel och ingen tid att räkna med ändå, så det gjorde ju inget 🙂

Sen var det ju en hoppklass med, men eftersom vi ju är fullpinnade och då jag hade sista startnumret så hoppade vi den och åkte helt enkelt hem. Det känns som att det var rätt smart såhär i efterhand 🙂