Jag och Josefin kuskade till Haninge för dubbla agilitylopp idag! Haninge bjöd på svinkallt väder med omväxlade snö och hagel med ett par kortare inslag av sol. Vi satt mest i bilen och huttrade, inte alls beredda på vinterns återkomst! Jag är agilitygravidledig nu eftersom jag inte alls kan gå efteråt om jag springer och Josefin fick därför köra båda mina lopp. Filmer finns i kameran och kommer imorgon men en snabb rapport kommer här 🙂

Första loppet gick faktiskt helt lysande ända tills gungan där Monster hade för bråttom och fick en femma. Det ledde till en disk ett par hinder senare, men annars var det riktigt bra! Josefin och Monster har bara kört ett lopp ihop tidigare och det enda träningspasset ihop var på framhoppningsbanan innan loppet men det kunde en inte ana! De såg väldigt samspelta ut!

Andra loppet blev lite mer hackigt, ett slalomfel i början störde rytmen och sen blev det disk. Grymt bra jobbat ändå! Det är väldigt roligt att se sin hund från åskådarplats ibland helt klart 🙂

(Blogg100, inlägg 63)

Ja nu sitter jag här och kan knappt gå. Eller det går efter en stund, men aj vad ont det gör innan jag kommer igång! Ont i skrevet gör det, av alla charmiga ställen en kan ha ont. Jag gör en vild gissning och chansar på foglossning. Att springa är alltså lite mer än vad kroppen klarar av nu. Trist men oundvikligt.

Dagens bästa var iaf hopploppet i morse, en disk vid slalom, men i övrigt sjukt bra känsla! Nån rivning fick vi men med fina linjer och bra vägar. Jag gillade verkligen banan, den gick riktigt bra att jogga runt och ändå hinna vara på rätt ställe. Perfekt för mig liksom, förutom att slalomingången hade kunnat vara enklare då 😉

Agilityloppet kan vi glömma, en massa fel och inte alls lika flytigt. Morr. Hur svårt kan det vara att sätta en nolla i agilityklass egentligen??

(Blogg100, inlägg 58)

Vi kör vidare på stolpe ut med en fånig vägran i agilitytvåan idag i Tranås. Monster gick bra och var följsam men vi missförstod varandra helt enkelt. Det var iaf roligt och vi var ett team 🙂

Vi missade vår första start eftersom jag fortfarande hade huvudvärk i morse efter migränen igår. Vi tog en förmiddag hemma i soffan istället och vilade huvudet i schack och det var nog en bra idé för mitt på dagen mådde jag mycket bättre!

Yeti hängde med och har tillbringat mesta tiden med att hänga och miljöträna. Han har ju blivit lite, hm, spänd efter det här lilla könsmognadsexplosionen. Det är skönt att kunna säga att Yeti var jätteduktig idag! Svansen åkte till och med ner efter en stund. Han ville hälsa på många hundar, men svarade bara upp på några få. Dessutom kunde han släppa att ett par hundar som stirrade på honom och skällde bakom kompostgaller! Sån duktig kille 🙂

(Blogg100, inlägg 57)

En nätt sväng till Fagersta blev det idag, skönt att Pascal ställde upp och följde med så jag kunde sova i bilen hem trots att han drog upp sitt ryggskott i morse och mest har stapplat runt och kvidit idag.

Tre agilitylopp var alltså planen och jag var nervös att magen skulle sätta stopp så att jag inte skulle orka. Men det gick faktiskt riktigt bra, mycket tack vare att underlaget var fast och inte sådär ridhusfluffigt som det kan vara. Vi diskade oss i första och sista loppet och fick en rivning i det mittersta. I det första loppet var Mon galet överladdad och sprang bara rakt fram över alla hinder.. I det andra hade han lugnat sig och det kändes riktigt bra! Hade det inte varit för den där rivningen så.. I det sista låste han på en tunnel och sprang över fötterna på mig för att ta den. En sån liten buse!

Vi hade skoj som tusan och Mon tyckte att han vann alltihopa! Han älskar verkligen att tävla 🙂 Själv är jag lycklig för varje lopp som jag orkar nu, det känns verkligen att gränsen snart är passerad även om jag kommer hyfsat långt med en kudde och små sovstunder i bilen 😉

Yeti hälsar att en blir trött bara av att vara på tävling även utan att tävla 🙂

(Blogg100, inlägg 37)

Äntligen fick Monster och jag starta i klass 3! Känns ju nästan fånigt men jag var riktigt nervös och det kändes rätt speciellt att gå banan med alla klass 3-förarna! Det var ju flera år sen jag stod på en klass 3-bana med Troll och det var betydligt högre svårighetsgrad än vad jag och Mon är vana vid i klass 2.

Hur gick det då? Jo, Mon tjuvstartade med nån sekund så jag kom lite efter i starten. Sen var det ett hinder som stod väldigt nära slalom och den fällan föll många i, så även vi. Jag kom av mig och strulet efter berodde på det. Sen tog jag helt slut när det var tre hinder kvar, blev liksom bara stående, helt utan energi eller ork att göra klart banan. MEN vi hade kul och det fanns bitar som kändes fina 🙂 Jag verkligen älskar att köra agility med Monster, han gör verkligen sitt bästa och är så himla mycket schysstare nu är för ett par år sen! Den totala känslan var vi gjorde något riktigt roligt ihop och att vi verkligen är ett team! Inte ett perfekt team, men ett team som jobbar ihop och som verkligen älskar att vara på banan 🙂

Jag vet att jag tjatar väldigt mycket, men hela kvällen var jag otroligt trött och allt kändes lite som en dimma. Dessutom är det betydligt jobbigare att springa sen jag blev gravid. När jag pratade med AC idag sa hon att hon också känt att banorna var några hinder för långa när hon var gravid. Så det här är väl nåt som kommer bestå under våren och jag ska absolut be några vänner skrika extra mycket på mig under de sista hindren på de starter vi har framöver så att jag får lite extra energi i slutet av loppet 😉

(Blogg100, inlägg 9)