Kategoriarkiv: Vallning

Jinnis vallar på!

Jinn är just nu den enda hunden som tränar här! Jag har nu en vallgrupp på fem rätt tjocka tackor och inhägnaden framför stallet är stor som en 25a. Enda nackdelen är denna lera, men den är svår att undvika denna gråa och blöta månad. Fåren får gå inne delvis för att undvika trampet av klövar på den mjuka marken.

Yeti blev halt för en månad sedan och är fortfarande inte helt ok. Det är lilltån på höger fram och tår är ju rätt jobbiga.. Monster har haft en omgång diarré och jag vill inte riktigt träna honom för tårnas skull. Jag tog bort smärtstillande för magens skull, det kan ju vara dem som gör magen ostadig.

Men Ploppan! Hon tränar gärna och är frisk som en nötkärna! Vi har varit på två kurser och båda har varit givande! Nu senast fick vi bra tips på hur hon ska bli lugnare. Hon blir stressad när hon tror hon tappar kontrollen och då går det väldigt fort! Nu har jag tränat de övningarna ett par dagar och det ger resultat. Idag tycker jag hon var betydligt lugnare! Vi jobbar också på att fösa, Jinn tycker det är lite onödigt när man kan gå runt. Och det kan man ju alltid när inte matten hindrar en 😉

Jinn är duktig, lyhörd och har mycket djurkänsla. Det är så himla roligt att ha en liten talangfull hund att träna!

Vallkurs med Yeti!

Idag gick jag kurs med Yeti för Peter Nilsson för andra gången. Det kändes riktigt bra! Yeti och jag har problem med fösningen och även med att han inte gillar att vara mellan fåren i delningen. Eller överhuvudtaget vara i trängda lägen eller hantera sura får. Idag fick jag riktigt bra tips för alltihopa! Särskilt fösningen som vi började med förra gången. Jag gillar skarpt att Peters grundtanke är att hunden (och jag) ska förstå alla momenten i grunden och egentligen inte behöva så mycket styrning för att till exempel fösa fåren på en rak linje. Dessutom har han bra och tydliga metoder för att nå dit.

Vi är inte riktigt där att Yeti fattar varken fösning eller delning och det beror på att jag inte har kunskapen och medlen att ta oss dit. Men nu är vi på god väg och det känns väldigt roligt! När Yeti jobbar i det läge han gör bäst, i hämten, så ser man hur fint han kan gå! Särskilt på lite tröga djur. Idag skickade jag honom på ett hämt och pratade med Peter (istället för att kommendera min hund 😜) och då lade han sig i balans på egen tass. När inget kommando kom gjorde han upptaget själv och kom med djuren i ett lugnt tempo. Så duktig! Det drivet kan vi ju få till i fösningen också, bara vi jobbar på det. Det var mycket bättre redan idag sen sist, och det var framför allt när han började bli trött som han gled ut åt sidorna som mest.

I delningen och trånga lägen eller med sura får fick jag tipset att gå med honom, ha rätt energi och smälla sura tackor på näsan lite lätt så de flyttar på sig. Jag har gjort så med mina sura tackor med Yeti men han har tagit illa upp när jag viftar mot tackorna och då har jag tänkt att det inte går. Men jag borde bara samla min energi framåt och köra på och räkna med att Yeti hänger på. Om än inte idag så imorgon. Eller nästa dag. Men nån gång lär han sig att man inte backar utan man fortsätter framåt ändå, även om nån blir sur. Man ber inte ursäkt om man är vallhund utan man går på och säger till fåren att gå dit man vill. Kanske kan detta verkligen lösa våra problem med att Yeti vill fly bort från jobbiga situationer som att fåren inte vill gå in i transporten, eller gå in i en fålla, eller gå ut ur hagen när vi ska ta hem dem? Det finns så många lägen som kräver att hunden bara måste gå på och kräva att fåren flyttar sig och där har jag hittills varit tvungen att ta fram Monster. Monster backar nämligen aldrig, för sån är han. Han trycker in fåren i fållan eller ut ur hagen för att för honom finns inget annat alternativ. I framtiden ska det inte finns nåt annat alternativ för Yeti heller. Det kommer inte naturligt för honom och jag har saknat kunskap för att lära honom och därför är vi där vi är och har de problem vi har. Men det kan bli bättre! Mycket bättre!

Yeti har växt nåt helt otroligt i vallningen och också mognat som hund det senaste året ungefär. Nu blir vi bättre och bättre för varje pass och det är väldigt roligt att träna ihop!

Jag tog inte en enda bild idag för jag var för upptagen. En gammal får duga!

Vallkurs idag!

Idag har Yeti och jag varit på vallkurs i Beteby! Såg det här fina ekipaget bli vallhund och vallhundsförare! Jazz tände på fåren idag och det är så himla häftigt att se. Som att tända lampan i ett mörkt rum eller dra upp en rullgardin. Plötsligt blev ögonen dubbelt så stora och allt han tog in var FÅR när han minuterna innan varit helt ointresserad! Sen jobbade han så fint! Så lugn och fokuserad och duktig! 😍 Det är bara så coolt att se en hund bara landa på rätt plats i tillvaron, att han bara ”Ja, det är DETTA jag är född till att göra!” Att ta på sig vallhundskostymen och upptäcka att den passar perfekt!


Yeti fick också en massa beröm, Peter verkade gilla honom mycket! Han hade fina rörelser mot djuren och gjorde superfina hämt. Full poäng på utgången sa Peter och ja, på hämt är han en ren naturbegåvning. Jag har aldrig ens tränat det utan det bara finns där. Han bromsar in själv på andra sidan och plockar upp fåren. Det är verkligen hans styrka! Han är artig, väntar ut djuren och gör aldrig nåt fult. Det är också himla bra grejer!

Dock fattar han inte själva principen i fösning så det behöver vi verkligen jobba med. Jag har visst kört för mycket på lydnad och curlat honom. Och ja, det stämmer. Kände mig som en total nybörjare bitvis idag. Jag har till exempel aldrig fattat att en linje är 7 meter bred? Jag har nog tänkt att linjer är som ett snöre liksom. Jag menar inte att fåren ska gå på rad utan att den tänkta linjen är en rak linje istället för en korridor. Jag vet inte riktigt vad denna kunskap kan leda till, men ändå, en intressant tanke.

Yeti vill hela tiden ta djuren mot mig så vid fösning så glider han åt sidan, oftast åt vänster. Jag har hanterat det genom att helt enkelt säga höger. Men det medför ju att jag styr och att Yeti inte tar ansvar för att fåren hamnar åt rätt håll. Detta ska det bli ordning på nu och det tror jag kommer göra stor skillnad! Jag är nog bra på att överstyra och kompensera för vad han inte kan istället för att se till att han lär sig. Men det är väl så, jag står och stampar på samma ställe vad gäller hundträning. Fast å andra sidan borde jag väl ta åt mig cred för att han ändå kan det han kan? Nåja, jag vill ju bli bättre och jag vill ju kunna konkurrera iaf lite på tävlingsbanorna.

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂

 

 

 

Yeti har tävlat i vallning

I två dagar har vi startat IK1 i Norrköping. Tyvärr har vi inte med oss några resultat hem, men jag vet iaf vad vi behöver träna på. Igår var jag riktigt nöjd ändå, idag var jag revanchsugen och blev därför kanske lite irriterad över resultatet. Men nu känns det ändå ok.

Igår gick det bra på utgången, och upptagen men lite krokig framdrivning. Nån krok i fösningen och av linjen vid drivningen. Jag är ju inte så bra på linjer… Men det tar sig ändå tycker jag. Nåväl, vi kom till delningen och där fick jag inte riktigt fåren i hand. De hamnade utanför ringen ett par gånger och sen drog en tacka. Jag skickade Yeti höger men han tog det inte och då drog resten av fåren också…

Idag slog Yeti över lite i hämtet, vilket delvis var mitt fel. Tänkte se om han kunde stanna själv eftersom upptagen blir allra bäst då. Men han gick för långt och jag styrde honom tillbaka lite. Sen hade han svårt att lyfta fåren och de stod kvar lite för länge för min smak. Tills slut fick han dem i rörelse och med en böj på framdrivningen så träffade de grinden. Fösningen gick rätt bra fram tills andra grinden där det var tajt och svårt. Fåren hade drag bakom en stor buske och Yeti tog inte mitt vänster utan stod kvar.. När han till slut sprang väg var det för sent, fåren försvann bakom busken. Sen kom Yeti fram bakom busken med fåren lugnt och fint, men då var vi redan diskade..

Retligt! Men det är bara att träna. Vad vi ska träna är styrning. Yeti måste bli mer säker på höger och vänster och behöver ta dem direkt, utan att fundera på åt vilket håll han ska. Vi har tränat en massa på att gå ur balans och ta styrning på framdrivningen men kanske är det också det som gjort att det är mer svajigt nu? Det går iaf igen båda dagarna att det är det som ställt till det. Men det går ju att träna iaf 🙂 Annars är han ju duktig! Han är lugn och fin och försöker göra rätt. Vi träffade också alla gei dar båda dagarna! Han är en riktig hämtarhund! Full pott på utgången igår, lite avdrag idag för att jag gav extra kommando när han slog över. I höstas fick han full pott på utgången också. Det är hans grej helt klart!

Valltävling med Skluff

Detta inlägg handlar om tävlingstarter Yeti gjorde i helgen! Det var IK1 och det är faktiskt lite lättare än VP, varken ränna eller fålla ut är med och fösningen är kortare, men bedömningen är lite tuffare.

Banan var ganska lik banan på VP och jag skickade åt vänster även denna dag. Vi fick fullt på utgången igen och något snett på upptaget igen. På framdrivningen ska fåren igenom en grind och den träffade vi även om det var lite krokigt idag också. Sen skulle fåren runda mig och sen påbörjas fösningen. De gick runt mig fint men fösningen blev krokig idag också. Det blev bara 8 poäng kvar av 20!

En banan blev det återigen på drivningen men jag kom i sista stund ihåg att fåren ska gå in i delningsringen markerad med rosa påsar före mig. Vi delade snabbt och lätt och fick full pott! Sista momentet var fållan och där fick vi ett litet stopp innan fåren gick in vilket kostade 2 p.

Vi fick totalt 66 p av 100 och det är ett tredjepris. Men vi tog oss runt och vi hade kontroll hela tiden! Jag är så himla nöjd med Yeti att han håller ihop så fint och känns så stabil!

På söndagen var banan vänd så jag stod där fåren stått dagarna innan och vice versa. Det var då bättre att skicka hunden åt höger eftersom det fanns mer plats där plus att det var drag däråt. Drag innebär att fåren gärna vill gå ditåt. Men när jag skickade Yeti höger sprang han rakt fram och tänkte skära framför mig för att göra ett hämt åt vänster. Om man gör så ryker nästa alla poäng i utgången och därför kallade jag in Yeti igen. Jag skickade igen åt höger och då gick han ut några meter och stannade sen och tittade på mig. Jag sa höger igen och då gick han äntligen ut ordentligt. Där var ju de poängen rökta tänkte jag medan Yeti galopperade upp mot andra sidan av fåren. Men döm om min tur när fåren plötsligt galopperade åt höger med en hund efter sig! Jag vände mig mot domaren som gav mig en omstart. Ibland har man tur!

Efter en bra stund var en ny flock utställda åt mig. Då ställde jag mig med mitt högra ben nästa framför Yeti och höll staven där också så att han verkligen trycktes åt höger. Jag skickade och han gjorde det klockrent med full pott på utgången! Tyvärr slog han över lite och fåren drog iväg åt höger. Jag fick inte riktigt upp Yeti att stoppa och få dem på linjen igen så vi missade framdrivningsgrinden med stor marginal. Det blev en rejäl bananform på den framdrivningen! Men flera andra tappade fåren på samma ställe så det känns ändå ok.

Fösningen gick faktiskt bättre än de tidigare dagarna! Fortfarande tappade vi poäng men vi var oftare på linjen! Drivningen gick riktigt bra och bara 2 p försvann för att domaren tyckte det var lite krokigt. I delningsringen tappade jag lite fokus för att det var lite drag och min plan att ha Yeti på den sidan sket sig. Det blev lite snabbt och slarvigt från min sida men vi satte det iaf på första försöket. Sista momentet var fållan och dit gick det lite fort. Vi hade inte riktigt kontroll på dem dit och de sprang förbi. Nån snurr till runt fållan blev det innan vi fick in dem och vi var klara!

Jag är så himla stolt över min Skluff! Han har jobbat hårt men varit så lugn och kontrollerad! Vi var ett team och han gjorde verkligen sin del av jobbet! Nu har jag faktiskt en tävlingshund igen för första gången på över tre år och det känns fantastiskt! Det var så himla roligt att vara iväg bara jag och hundarna, träffa andra hundmänniskor och tävla 😀😀😀

Nu är det ju vinter med allt vad det innebär med snö och mörker. Det blir ju mindre träning men nu har vi en bra grund att stå på tills nästa säsong. Målet är att starta några IK1 då!

Ett inlägg om Yetis bravader!

Ingen dator än men det löser sig snart tror jag. Istället gör jag ett nytt försök att skriva på mobilen. Det får bli ett inlägg per start så inte allt försvinner.

Så. VP för en vecka sedan i Viddviken, Arkösund. Det var ett mindre fält och svårt att få ut de långa avstånd som ska till och därför var det en extra vinkel i fösningen. Ja, det kanske är på sin plats att förklara begreppen? Hämt är att hunden hämtar fåren och det består av tre moment, utgång, upptaget när hunden börjar röra sig mot djuren och framdrivningen när fåren börjar röra sig tills se kommer till föraren. Sen en rätt smal ränna formad som ett L som fåren ska igenom. Sen är det fösningen vilket innebär att fåren går först, sen hunden och sen föraren. Man går runt eller igenom grindar tills det är dags för drivning och då går föraren först. Vid fållan ska fåren så smidigt som möjligt in i fållan och sen ska hunden på ett VP gå in i fållan, lugnt röra sig upp på andra sidan och ta ut dem. Sista momentet är delning där hunden ska dela flocken och hålla isär djuren med kontroll. På ett VP är det 10 får, på tävling färre.

Yetis starkaste moment är utgången i hämtet. Jag skickade vänster och han fick full pott. Dock har han lite svårt att stanna exakt i balans och upptaget blev lite snett. Då blir också framdrivningen lite sned och vi fick avdrag för att vi var av den raka linjen men Yeti tog fåren till mig i ett lugnt och sansat tempo. Jag skyndade mig till rännan och Yeti fick in dem i rännan snabbt och smidigt. Nåt poäng drogs, kanske var det något litet stopp?

Fösningen är svår att få rak och jag var väldigt nöjd med att Yeti gick lugnt och kontrollerat och var styrbar! Sen blev det lite krokigt och många poäng drogs. Här har vi att jobba med! MEN vi gjorde momentet med kontroll ändå. Drivningen blev också bananformad men stadig och jag fick en bra väg till fållan. När jag öppnade grinden gick fåren rakt in! Jag fick smacka fram Yeti så att det iaf skulle se ut som att han gjorde något 😆

Fålla ut är ju ett moment som Yeti tyckt varit jobbigt och som vi tränat mycket på. Därför var det extra skönt när Yeti gick in lugnt, lade sig och sen lugnt rörde sig upp på andra sidan! När jag öppnade grinden gick fåren ut, Yeti gick efter och samlade ihop dem! Så skönt! Sista momentet delning gick också bra, vi fick nåt avdrag för att jag var lite otydlig med vilken flock han skulle ta och för att Yeti låg still medan jag gjorde en lucka mellan fåren.

Totalt fick vi 100 p av 130, de flesta poängen rök i de momenten där man ska ha fåren på en rak linje mellan två punkter. Det ligger framför oss att träna på!

Jag är jättenöjd med Yeti, han var så lugn och samlad och lydig och fåren fick ett fint förtroende för honom ❤️

Nu får han titulera sig Godkänd vallhund, så flott!

Yeti – vallhunden

Jag tänkte jag skulle skriva lite om Yeti som vallhund. Det har, som nog framkommit, inte varit en spikrak karriär. Det har varit perioder när jag känt för att bara lägga ner och strunta i att träna, där träningen i sig bara varit en negativ spiral.

Vårt stora problem har varit att Yeti är lite vek mot djuren och periodvis har han vikt undan och flankat när någon tacka bara tittat på honom. Ett par av mina tackor är rätt tjuriga och framförallt Erika kan vara riktigt elak. Det i kombination med att Yeti viker ner sig har skapat en spiral där Erika byggt upp sitt självförtroende och Yeti har tappat sitt. Fram tills i höstas var det också den grupp jag hade att valla på, jag har försökt att sälja Erika flera gånger men har inte fått napp. Bara välmenande men rätt ohjälpsamma kommentarer om att hon är en duktig tacka mtp rovdjur och att Yeti nog lär sig hantera det- vilket verkligen inte skett. Alternativet för mig har varit att valla på de får jag har eller inte valla alls. Och vallning är ju numera det enda jag tränar, så.. Ja ni förstår kanske. Jag har tränat för jag vill ju ändå komma någonstans men det har mest lett till en hund som viker bort blicken från fåren när de tittar på honom, som springer på en flank istället för att gå rakt mot dem och som mest tyckt det varit jobbigt.

I höstas hade jag äntligen möjlighet att skapa två grupper, en liten grupp med två tackor som betäcktes och en grupp med fem tackor att valla på. Under vintern och våren har träningen fortsatt gå sådär. Det har varit svårt att använda Yeti för att ta ut fåren ur hagen och ut på vallen eftersom han släppt trycket och sprungit på en flank så fort fåren behövt det minsta övertalning. Det leder ju till att fåren vänt och sprungit hem och så var vi på ruta ett igen. Otroligt frustrerande och svårt att jobba med.

Det var även svårt i fösningen när jag var bakom Yeti eftersom han envetet gick och tryckte dem lite snett så han fick dem att svänga i en båge mot mig igen, eller att han bara lade ner och galopperade iväg runt fåren och vände dem så fort han tyckte det blev lite jobbigt.

Vad har vi gjort åt det då? Ja det har blivit betydligt bättre när fåren kommit ut på bete och det inte är trångt och jobbigt för honom. Sen har vi tränat massor med lina. Gått gått gått på vallen och på vägen, bara gått rakt fram. Sen har vi tränat massor på höger och vänster och framför allt på att ta det håll han inte vill. Han vill bara upp i balans och ta djuren mot mig och det är ändå ganska sällan jag vill att han ska göra just det.

Vart är vi idag då? Ja, jag tycker vi är på god väg. Han viker inte ner sig nu även om han gärna kastar ett ögonkast på mig om fåren stannar och behöver lite övertalning. Han är betydligt bättre på att driva rakt fram och han går att styra mycket bättre. Om djuren börjar svänga i drivningen kan jag styra upp det utan att drar iväg på en flank upp i balans. Styrbarheten är enormt mycket bättre! Dessutom kör vi nästan bara med vissla nu och det går faktiskt mycket bättre än med ord.

Jag måste ju skriva om Yeti styrkor som vallhund också och det är givetvis hans flanker och hämt. Han har otroligt fina bågar ut, kan stanna naturligt och plocka upp dem fint. Nu när jag börjar kunna styra honom även på framdrivningen så börjar hämten som helhet bli riktigt grymma!

Jag har börjat kika på VP och IK1 i höst och jag hoppas verkligen att vi kan nå dit denna gång. Vi behöver ut och träna på andra får såklart, men jag tycker verkligen att vi borde fixa att komma ut på tävlingsbanan!

Bästa hjälpredan!

Idag har min lilla grupp utan lamm flyttat till skogsbetet. Dit måste man åka transport och det vill inte fåren. Monster får hjälpa till att lasta och han så fenomenal på den typen av uppgifter! Han jobbar så målmedvetet och vet exakt vart de ska. Han tar också självständiga beslut hela tiden och reagerar på hur fåren rör sig och det är ju tur eftersom annars skulle de hinna iväg en bit innan jag hinner ge ett kommando.

Ja dessa får är en utmaning att lasta, de stampar i backen, försöker sticka åt olika håll och gör det mesta utom regelrätta anfall och Monster står bara pall och slutar aldrig jobba. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom? Hur hittar man en valp med samma skalle, detta att han aldrig ger upp och både är mjuk men samtidigt kompromisslös mot djuren?

Ja jag vet, en liten lovsång blev det nu, men jag blir så himla imponerad av honom när han jobbar i skarpt läge ❤️