Kategoriarkiv: Vallning

Fredag och vallkurs för Mosse

Lovis sov två timmar idag på förmiddagen och trots mina principer att göra roliga grejer när bebisen sover städade jag. Det behövdes verkligen och jag gillar att gå in i helgen med ett rent hem. På eftermiddagen gjorde jag till och med rent i avloppet i badrummet så nu känner jag mig duktig och i behov av vallning med Jinn och Yeti samt godis efter maten.

Jinn och jag var på vallkurs för Mosse i onsdags! Det var mycket givande och jag hoppas verkligen att jag kan hålla i det nu. Eller vad är det jag säger? Jag ska såklart hålla i det! Jag tyckte det var en riktigt bra timme och jag fick med mig massor!

Mosse har en väldigt pondus och Jinn var helt avslappnad redan efter några minuter. Bara det är ju fenomenalt. Många av våra problem (som jag hade skrivit ner i telefonen och läste upp innan vi började) kommer sig av att Jinn inte är avslappnad utan het och spänd. När hon slappnade av rör hon sig bättre på flanken, hon stressar inte upp till kl 12 och blir grund eller råkar dela flocken av misstag.

Jag fick med mig väldigt bra saker att träna på varav den viktigaste är att aldrig träna om hunden inte har rätt mindset! Det ska förekomma noll träningspass här nu med en het och spänd hund och det måste jag vara 100 % konsekvent med.

Min känsla i vallningen har varit dels att att Jinn är en hal tvål som jag inte får fatt i och dels att jag skriker och skriker för döva öron. Det är paradoxalt eftersom Jinn är otroligt lyhörd i vardagen. I vallningen har hon lärt sig att jag skriker och har slutat lyssna. Men nu ska jag ta tillbaka lyhördheten och se till att hon lyssnar genom att driva igenom att hon kommer. Det är så himla enkelt egentligen. Även när hon glider på flanken, lägg henne och ge ett kort kommando så hon hamnar i ursprungspositionen. Så himla enkelt och tydligt.

Jinn är en känslig hund som ju vill göra rätt men även på sitt sätt och med fart. Att utnyttja lyhördheten, få till lugnet och vara tydlig med vad jag menar är nog receptet för att vi ska komma vidare. För hon HAR fina rörelser när hon är lugn och hon kan ju saker! Jag kände mig glad och peppad när jag åkte därifrån och träna redan på kvällen i onsdags. Och det gick bra! Även Yeti svarade väldigt fint på nyheterna!

Jag vill ju ta vp med Jinn i år och gärna komma ut på banorna. Vi får se hur det går med den saken men Yeti är iaf anmäld till en start! Om inte annat ger det mig lite erfarenhet.

Härlig helg!

Jag tror att den här tiden på året fram till sommaren är min favorit. Ja det är väl helt enkelt våren, när luften är hög och kall men solen värmer. Innan allt växer mig alldeles övermäktigt, nej nu har jag fortfarande kontroll på både gräs och ogräs. Skillnaden är stor från i juli när grusgången är grönare än gräsmattan och maskrosorna och nässlorna når nästan till hustaket. Just nu finns det ro att enbart njuta av solens strålar och vetskapen om att ljuset verkligen kommer tillbaka.

Min önskan denna dag var att sticka och att träffa Lisa och gå med hundarna i solen. På förmiddagen somnade Lovis i vagnen och sov där i två timmar! Under tiden gjorde jag mig en kopp te och satt i en solstol mot husväggen och stickade. Underbart!

Sen åkte jag till Lisa och lämnade av Arvid hos en kompis på vägen. Vi gick en promenad och jag vallade med Jinn och Yeti. Yeti gick riktigt bra! Han har under hösten och vintern kommit ner i tempot (även om det fortfarande inte är perfekt) och nu som snart 9-åring har han landat som vallhund. Han har självförtroende och pondus och vet vad han ska göra. Som att ta på sig ett par bekväma, väl ingångna skor. Ta delningen till exempel, som vi haft så svårt med. Nu kommer han bara in och tar tag i flocken. Underbart!

Jag och Jinn är kanske inte alls på samma ställe. Det känns bara som att jag skriker och att hon glider (upp mot kl 12 i flanken), springer (typ hela tiden) eller snurrar runt (i delningen). Det gick iaf bättre på slutet. Men just nu känns det lite hopplöst. Jag kommer ingenstans, men å andra sidan tränar jag också för lite. Särskilt i närarbetet är hon ju för het och för på och rör sig för hetsigt. Det finns ju inte ett får som lugnt går in i en fålla då. Ursäkta deppigheten, det blir väl bättre hoppas jag.

Igår var det också fantastisk väder och jag gick femman i Hellgrenshagen. Solen sken, Lovis som på ryggen och hundarna var glada och nöjda med att gå i skogen medan Arvid var på kalas på Flygvapenmuseet.

Nu väntar måndag, en ny vecka och förhoppningsvis sticktid!! Jag har fått en massa garn och vill bara sticka. Då mycket garn och mönster, så lite tid!

Vi har gått på vallkurs!

Idag packade jag hela bilen full med barnvagn, fårskinn, Lovis nystickade och mycket tjocka tröja, Jinn och Lovis såklart och åkte till Pizza Hut för en lunch med Lisa!

Sen åkte vi den mycket korta vägen till Säby där Lotta håller kurs. Det är otroligt lyxigt att kunna kursa så nära för någon som är så duktig!

Lovis blev påklädd i fyra lager ylle men var ändå kall om fötterna när vi kom hem. Hur klär man en bebis så att även fötterna är varma egentligen? Jag har köpt tossor med ullfoder och har flera sockor under men ändå är hon kall. Hon är varm om kroppen iaf och verkar ganska nöjd ändå.

Jinn var spänd när vi började så vi gick in i fållan. Det tog kanske en minut innan hon var avspänd och lugn. Men flankerna blir lite tajta och hon glider i drivningen. Där fick jag bra hjälp av Lotta! Jag får ju alltid bra hjälp och Jinn går alltid fint där och sen blir jag osäker och slirar på kriterierna hemma. Jag är hopplös!

Jinn är så jäkla fin och har så fina rörelser när hon vallar med hjärnan påkopplad. En riktig drömhund! Och så har hon den här hopplösa matten som är för seg för att se om en flank är bra innan det är för sent.

Vi tränade delningar också och där blir både jag och Jinn spända. Slappna av är nog det största svaret där. Egentligen skulle vi behöva fler får också, mina är lite få för att dela nu när jag inte vallar på de dräktiga damerna eller den nyblivna mamman. Jag borde kanske ha några fler får, runt 10 tackor eller så. Jag har kanske fått tag på ett bete till så att det faktiskt skulle vara möjligt också. Det är lite klent med en vallgrupp på bara 4 tackor på vintern.

Vallning i ridhus och lite vallfunderingar

Idag fick jag möjlighet att träna vallning i ridhus! Det är väldigt roligt att åka iväg och träna på ställe där vi bara tränat några gånger innan, nya får och dessutom träna med andra och prata lite hundar och annat! Lovis var med såklart och det är kanske inte superlätt att träna med en bebis men de andra hjälpte till så det gick bra ändå.

Jinn gick riktigt lugnt men hamnar lite för nära. Hon glider också gärna, det behöver vi träna på att inte göra. Men pipan börjar hon förstå och hon var fin och kommunikativ. Vi är på en bra plats hon och jag ❤️

Yeti gick riktigt bra idag! Jag har skrivit förut här i bloggen att han fladdrar och har svårt att trycka på och att han absolut inte gillar att dela. Det är så himla roligt att kunna skriva att han idag går rakt mot djur, trycker och att han kan komma in i väldigt små luckor i delningen! Fina Yeti, det har tagit sin tid men så har vi också haft den gamla skadan emot oss. Flera år där vi bara kunde träna korta korta pass eller inte alls. Och i början när jag tränade bara drivning (även på kurs) och aldrig fick till rätt pondus att få ner honom i tempo. Han går fortfarande gärna för fort men nu har jag andra redskap att få ner honom och ett helt annat sätt att träna och det syntes idag!

Vi pratade om det idag, att det är väldigt jobbigt att hålla pressen mentalt på hunden hela tiden. Det är utmattade att hela tiden vara på hunden och se till att den har rätt attityd. Jag tycker att det är en stor del i varför iaf jag behöver gå på kurs, att lära mig orka hålla i den mentala pressen på hunden och hålla ner tempot, och ha rätt lugn i flanken. Jag tänker att det blir lättare med tiden, när man väl fått hunden till att den alltid har rätt attityd, svårigheten ligger där när man hela tiden ligger på gränsen att lyckas och hunden vet att om den bara är uthållig så orkar föraren inte till slut och hunden kan öka tempot igen.

Det är också svårt att hålla på kriterierna om man är lite osäker på om hunden går tillräckligt bra. Där faller jag hela tiden. Att inte orka hålla tillräcklig press mentalt och samtidigt vara lite osäker på vad som är tillräckligt bra. Tro fasen att jag behöver gå på kurs hela tiden 🤣

Vallningen

Under vintern har min motivation att träna hundarna varit väldigt låg. Det är inte helt lätt praktiskt heller med en bebis utan kräver lite mer planering. Jinn och Yeti har fått ett pass i veckan ungefär efter jul, vilket är lite sällan men bättre än inget.

Jag introducerade vissla på Jinn förra passet och fortsatte igår. Hon fattade snabbt att visslan betydde något och hon var redan igår mycket mer med! Hon är rätt lugn också och vallningen känns trevlig och kontrollerad. Förrförra passet tog jag ut dem på vallen och då var det lite mindre kontroll.. Jag tröstar mig med att Lotta säger att vi ska ligga precis på gränsen för vad vi klarar, för det är få vi utvecklas. Det innebär såklart att vi misslyckas också, men det är bättre än att köra på säkra kort hela tiden. Jag tycker ju själv att jag fastnar på samma nivå i vallningen så det tänket är verkligen bra för mig.

Jinn är en otroligt trevlig hund att jobba med, så mjuk och lyhörd. Jag tycker hon är lugnare nu efter vilan faktiskt om vi pratar hos fåren. I vardagen blir hon kanske inte riktigt lugnare av att vila om man säger så, haha!

Yeti vallade också och jag fokuserade på tempo och rena flanker. Vi har grejer att fila på, framför allt tempot för jag först nu fått riktig känsla för hur jag ska göra. Blir man någonsin ens halvlärd? Jag skulle behöva en ny hund om året minst för att bli bra tror jag 😅

Jinnis vallar på!

Jinn är just nu den enda hunden som tränar här! Jag har nu en vallgrupp på fem rätt tjocka tackor och inhägnaden framför stallet är stor som en 25a. Enda nackdelen är denna lera, men den är svår att undvika denna gråa och blöta månad. Fåren får gå inne delvis för att undvika trampet av klövar på den mjuka marken.

Yeti blev halt för en månad sedan och är fortfarande inte helt ok. Det är lilltån på höger fram och tår är ju rätt jobbiga.. Monster har haft en omgång diarré och jag vill inte riktigt träna honom för tårnas skull. Jag tog bort smärtstillande för magens skull, det kan ju vara dem som gör magen ostadig.

Men Ploppan! Hon tränar gärna och är frisk som en nötkärna! Vi har varit på två kurser och båda har varit givande! Nu senast fick vi bra tips på hur hon ska bli lugnare. Hon blir stressad när hon tror hon tappar kontrollen och då går det väldigt fort! Nu har jag tränat de övningarna ett par dagar och det ger resultat. Idag tycker jag hon var betydligt lugnare! Vi jobbar också på att fösa, Jinn tycker det är lite onödigt när man kan gå runt. Och det kan man ju alltid när inte matten hindrar en 😉

Jinn är duktig, lyhörd och har mycket djurkänsla. Det är så himla roligt att ha en liten talangfull hund att träna!

Vallkurs med Yeti!

Idag gick jag kurs med Yeti för Peter Nilsson för andra gången. Det kändes riktigt bra! Yeti och jag har problem med fösningen och även med att han inte gillar att vara mellan fåren i delningen. Eller överhuvudtaget vara i trängda lägen eller hantera sura får. Idag fick jag riktigt bra tips för alltihopa! Särskilt fösningen som vi började med förra gången. Jag gillar skarpt att Peters grundtanke är att hunden (och jag) ska förstå alla momenten i grunden och egentligen inte behöva så mycket styrning för att till exempel fösa fåren på en rak linje. Dessutom har han bra och tydliga metoder för att nå dit.

Vi är inte riktigt där att Yeti fattar varken fösning eller delning och det beror på att jag inte har kunskapen och medlen att ta oss dit. Men nu är vi på god väg och det känns väldigt roligt! När Yeti jobbar i det läge han gör bäst, i hämten, så ser man hur fint han kan gå! Särskilt på lite tröga djur. Idag skickade jag honom på ett hämt och pratade med Peter (istället för att kommendera min hund 😜) och då lade han sig i balans på egen tass. När inget kommando kom gjorde han upptaget själv och kom med djuren i ett lugnt tempo. Så duktig! Det drivet kan vi ju få till i fösningen också, bara vi jobbar på det. Det var mycket bättre redan idag sen sist, och det var framför allt när han började bli trött som han gled ut åt sidorna som mest.

I delningen och trånga lägen eller med sura får fick jag tipset att gå med honom, ha rätt energi och smälla sura tackor på näsan lite lätt så de flyttar på sig. Jag har gjort så med mina sura tackor med Yeti men han har tagit illa upp när jag viftar mot tackorna och då har jag tänkt att det inte går. Men jag borde bara samla min energi framåt och köra på och räkna med att Yeti hänger på. Om än inte idag så imorgon. Eller nästa dag. Men nån gång lär han sig att man inte backar utan man fortsätter framåt ändå, även om nån blir sur. Man ber inte ursäkt om man är vallhund utan man går på och säger till fåren att gå dit man vill. Kanske kan detta verkligen lösa våra problem med att Yeti vill fly bort från jobbiga situationer som att fåren inte vill gå in i transporten, eller gå in i en fålla, eller gå ut ur hagen när vi ska ta hem dem? Det finns så många lägen som kräver att hunden bara måste gå på och kräva att fåren flyttar sig och där har jag hittills varit tvungen att ta fram Monster. Monster backar nämligen aldrig, för sån är han. Han trycker in fåren i fållan eller ut ur hagen för att för honom finns inget annat alternativ. I framtiden ska det inte finns nåt annat alternativ för Yeti heller. Det kommer inte naturligt för honom och jag har saknat kunskap för att lära honom och därför är vi där vi är och har de problem vi har. Men det kan bli bättre! Mycket bättre!

Yeti har växt nåt helt otroligt i vallningen och också mognat som hund det senaste året ungefär. Nu blir vi bättre och bättre för varje pass och det är väldigt roligt att träna ihop!

Jag tog inte en enda bild idag för jag var för upptagen. En gammal får duga!

Vallkurs idag!

Idag har Yeti och jag varit på vallkurs i Beteby! Såg det här fina ekipaget bli vallhund och vallhundsförare! Jazz tände på fåren idag och det är så himla häftigt att se. Som att tända lampan i ett mörkt rum eller dra upp en rullgardin. Plötsligt blev ögonen dubbelt så stora och allt han tog in var FÅR när han minuterna innan varit helt ointresserad! Sen jobbade han så fint! Så lugn och fokuserad och duktig! 😍 Det är bara så coolt att se en hund bara landa på rätt plats i tillvaron, att han bara ”Ja, det är DETTA jag är född till att göra!” Att ta på sig vallhundskostymen och upptäcka att den passar perfekt!


Yeti fick också en massa beröm, Peter verkade gilla honom mycket! Han hade fina rörelser mot djuren och gjorde superfina hämt. Full poäng på utgången sa Peter och ja, på hämt är han en ren naturbegåvning. Jag har aldrig ens tränat det utan det bara finns där. Han bromsar in själv på andra sidan och plockar upp fåren. Det är verkligen hans styrka! Han är artig, väntar ut djuren och gör aldrig nåt fult. Det är också himla bra grejer!

Dock fattar han inte själva principen i fösning så det behöver vi verkligen jobba med. Jag har visst kört för mycket på lydnad och curlat honom. Och ja, det stämmer. Kände mig som en total nybörjare bitvis idag. Jag har till exempel aldrig fattat att en linje är 7 meter bred? Jag har nog tänkt att linjer är som ett snöre liksom. Jag menar inte att fåren ska gå på rad utan att den tänkta linjen är en rak linje istället för en korridor. Jag vet inte riktigt vad denna kunskap kan leda till, men ändå, en intressant tanke.

Yeti vill hela tiden ta djuren mot mig så vid fösning så glider han åt sidan, oftast åt vänster. Jag har hanterat det genom att helt enkelt säga höger. Men det medför ju att jag styr och att Yeti inte tar ansvar för att fåren hamnar åt rätt håll. Detta ska det bli ordning på nu och det tror jag kommer göra stor skillnad! Jag är nog bra på att överstyra och kompensera för vad han inte kan istället för att se till att han lär sig. Men det är väl så, jag står och stampar på samma ställe vad gäller hundträning. Fast å andra sidan borde jag väl ta åt mig cred för att han ändå kan det han kan? Nåja, jag vill ju bli bättre och jag vill ju kunna konkurrera iaf lite på tävlingsbanorna.

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂