Kategoriarkiv: Yeti

Yeti fyller 9 år!

Yeti fyller 9 år idag! En hund som verkligen funnit sig själv med åren och som nu är trygg, lugn och en helt underbar hund som jag kan lita på till 100 %, både med Lovis och hos fåren. En härlig herre som både kan vara barnvakt och bli dragen i pälsen utan att gå därifrån och vara lekkamrat till Jinn och brottas liggande på rygg medan han blir biten i halsskinnet. Yeti är en hund som ställer upp, på arbete och på lek likväl som han är bästa goskamraten soffan. Grattis min fina Skluff, må du leva många år till ❤️❤️❤️

Härlig helg!

Jag tror att den här tiden på året fram till sommaren är min favorit. Ja det är väl helt enkelt våren, när luften är hög och kall men solen värmer. Innan allt växer mig alldeles övermäktigt, nej nu har jag fortfarande kontroll på både gräs och ogräs. Skillnaden är stor från i juli när grusgången är grönare än gräsmattan och maskrosorna och nässlorna når nästan till hustaket. Just nu finns det ro att enbart njuta av solens strålar och vetskapen om att ljuset verkligen kommer tillbaka.

Min önskan denna dag var att sticka och att träffa Lisa och gå med hundarna i solen. På förmiddagen somnade Lovis i vagnen och sov där i två timmar! Under tiden gjorde jag mig en kopp te och satt i en solstol mot husväggen och stickade. Underbart!

Sen åkte jag till Lisa och lämnade av Arvid hos en kompis på vägen. Vi gick en promenad och jag vallade med Jinn och Yeti. Yeti gick riktigt bra! Han har under hösten och vintern kommit ner i tempot (även om det fortfarande inte är perfekt) och nu som snart 9-åring har han landat som vallhund. Han har självförtroende och pondus och vet vad han ska göra. Som att ta på sig ett par bekväma, väl ingångna skor. Ta delningen till exempel, som vi haft så svårt med. Nu kommer han bara in och tar tag i flocken. Underbart!

Jag och Jinn är kanske inte alls på samma ställe. Det känns bara som att jag skriker och att hon glider (upp mot kl 12 i flanken), springer (typ hela tiden) eller snurrar runt (i delningen). Det gick iaf bättre på slutet. Men just nu känns det lite hopplöst. Jag kommer ingenstans, men å andra sidan tränar jag också för lite. Särskilt i närarbetet är hon ju för het och för på och rör sig för hetsigt. Det finns ju inte ett får som lugnt går in i en fålla då. Ursäkta deppigheten, det blir väl bättre hoppas jag.

Igår var det också fantastisk väder och jag gick femman i Hellgrenshagen. Solen sken, Lovis som på ryggen och hundarna var glada och nöjda med att gå i skogen medan Arvid var på kalas på Flygvapenmuseet.

Nu väntar måndag, en ny vecka och förhoppningsvis sticktid!! Jag har fått en massa garn och vill bara sticka. Då mycket garn och mönster, så lite tid!

Vallning i ridhus och lite vallfunderingar

Idag fick jag möjlighet att träna vallning i ridhus! Det är väldigt roligt att åka iväg och träna på ställe där vi bara tränat några gånger innan, nya får och dessutom träna med andra och prata lite hundar och annat! Lovis var med såklart och det är kanske inte superlätt att träna med en bebis men de andra hjälpte till så det gick bra ändå.

Jinn gick riktigt lugnt men hamnar lite för nära. Hon glider också gärna, det behöver vi träna på att inte göra. Men pipan börjar hon förstå och hon var fin och kommunikativ. Vi är på en bra plats hon och jag ❤️

Yeti gick riktigt bra idag! Jag har skrivit förut här i bloggen att han fladdrar och har svårt att trycka på och att han absolut inte gillar att dela. Det är så himla roligt att kunna skriva att han idag går rakt mot djur, trycker och att han kan komma in i väldigt små luckor i delningen! Fina Yeti, det har tagit sin tid men så har vi också haft den gamla skadan emot oss. Flera år där vi bara kunde träna korta korta pass eller inte alls. Och i början när jag tränade bara drivning (även på kurs) och aldrig fick till rätt pondus att få ner honom i tempo. Han går fortfarande gärna för fort men nu har jag andra redskap att få ner honom och ett helt annat sätt att träna och det syntes idag!

Vi pratade om det idag, att det är väldigt jobbigt att hålla pressen mentalt på hunden hela tiden. Det är utmattade att hela tiden vara på hunden och se till att den har rätt attityd. Jag tycker att det är en stor del i varför iaf jag behöver gå på kurs, att lära mig orka hålla i den mentala pressen på hunden och hålla ner tempot, och ha rätt lugn i flanken. Jag tänker att det blir lättare med tiden, när man väl fått hunden till att den alltid har rätt attityd, svårigheten ligger där när man hela tiden ligger på gränsen att lyckas och hunden vet att om den bara är uthållig så orkar föraren inte till slut och hunden kan öka tempot igen.

Det är också svårt att hålla på kriterierna om man är lite osäker på om hunden går tillräckligt bra. Där faller jag hela tiden. Att inte orka hålla tillräcklig press mentalt och samtidigt vara lite osäker på vad som är tillräckligt bra. Tro fasen att jag behöver gå på kurs hela tiden 🤣

Vallkurs med Yeti!

Idag gick jag kurs med Yeti för Peter Nilsson för andra gången. Det kändes riktigt bra! Yeti och jag har problem med fösningen och även med att han inte gillar att vara mellan fåren i delningen. Eller överhuvudtaget vara i trängda lägen eller hantera sura får. Idag fick jag riktigt bra tips för alltihopa! Särskilt fösningen som vi började med förra gången. Jag gillar skarpt att Peters grundtanke är att hunden (och jag) ska förstå alla momenten i grunden och egentligen inte behöva så mycket styrning för att till exempel fösa fåren på en rak linje. Dessutom har han bra och tydliga metoder för att nå dit.

Vi är inte riktigt där att Yeti fattar varken fösning eller delning och det beror på att jag inte har kunskapen och medlen att ta oss dit. Men nu är vi på god väg och det känns väldigt roligt! När Yeti jobbar i det läge han gör bäst, i hämten, så ser man hur fint han kan gå! Särskilt på lite tröga djur. Idag skickade jag honom på ett hämt och pratade med Peter (istället för att kommendera min hund 😜) och då lade han sig i balans på egen tass. När inget kommando kom gjorde han upptaget själv och kom med djuren i ett lugnt tempo. Så duktig! Det drivet kan vi ju få till i fösningen också, bara vi jobbar på det. Det var mycket bättre redan idag sen sist, och det var framför allt när han började bli trött som han gled ut åt sidorna som mest.

I delningen och trånga lägen eller med sura får fick jag tipset att gå med honom, ha rätt energi och smälla sura tackor på näsan lite lätt så de flyttar på sig. Jag har gjort så med mina sura tackor med Yeti men han har tagit illa upp när jag viftar mot tackorna och då har jag tänkt att det inte går. Men jag borde bara samla min energi framåt och köra på och räkna med att Yeti hänger på. Om än inte idag så imorgon. Eller nästa dag. Men nån gång lär han sig att man inte backar utan man fortsätter framåt ändå, även om nån blir sur. Man ber inte ursäkt om man är vallhund utan man går på och säger till fåren att gå dit man vill. Kanske kan detta verkligen lösa våra problem med att Yeti vill fly bort från jobbiga situationer som att fåren inte vill gå in i transporten, eller gå in i en fålla, eller gå ut ur hagen när vi ska ta hem dem? Det finns så många lägen som kräver att hunden bara måste gå på och kräva att fåren flyttar sig och där har jag hittills varit tvungen att ta fram Monster. Monster backar nämligen aldrig, för sån är han. Han trycker in fåren i fållan eller ut ur hagen för att för honom finns inget annat alternativ. I framtiden ska det inte finns nåt annat alternativ för Yeti heller. Det kommer inte naturligt för honom och jag har saknat kunskap för att lära honom och därför är vi där vi är och har de problem vi har. Men det kan bli bättre! Mycket bättre!

Yeti har växt nåt helt otroligt i vallningen och också mognat som hund det senaste året ungefär. Nu blir vi bättre och bättre för varje pass och det är väldigt roligt att träna ihop!

Jag tog inte en enda bild idag för jag var för upptagen. En gammal får duga!

Vallkurs idag!

Idag har Yeti och jag varit på vallkurs i Beteby! Såg det här fina ekipaget bli vallhund och vallhundsförare! Jazz tände på fåren idag och det är så himla häftigt att se. Som att tända lampan i ett mörkt rum eller dra upp en rullgardin. Plötsligt blev ögonen dubbelt så stora och allt han tog in var FÅR när han minuterna innan varit helt ointresserad! Sen jobbade han så fint! Så lugn och fokuserad och duktig! 😍 Det är bara så coolt att se en hund bara landa på rätt plats i tillvaron, att han bara ”Ja, det är DETTA jag är född till att göra!” Att ta på sig vallhundskostymen och upptäcka att den passar perfekt!


Yeti fick också en massa beröm, Peter verkade gilla honom mycket! Han hade fina rörelser mot djuren och gjorde superfina hämt. Full poäng på utgången sa Peter och ja, på hämt är han en ren naturbegåvning. Jag har aldrig ens tränat det utan det bara finns där. Han bromsar in själv på andra sidan och plockar upp fåren. Det är verkligen hans styrka! Han är artig, väntar ut djuren och gör aldrig nåt fult. Det är också himla bra grejer!

Dock fattar han inte själva principen i fösning så det behöver vi verkligen jobba med. Jag har visst kört för mycket på lydnad och curlat honom. Och ja, det stämmer. Kände mig som en total nybörjare bitvis idag. Jag har till exempel aldrig fattat att en linje är 7 meter bred? Jag har nog tänkt att linjer är som ett snöre liksom. Jag menar inte att fåren ska gå på rad utan att den tänkta linjen är en rak linje istället för en korridor. Jag vet inte riktigt vad denna kunskap kan leda till, men ändå, en intressant tanke.

Yeti vill hela tiden ta djuren mot mig så vid fösning så glider han åt sidan, oftast åt vänster. Jag har hanterat det genom att helt enkelt säga höger. Men det medför ju att jag styr och att Yeti inte tar ansvar för att fåren hamnar åt rätt håll. Detta ska det bli ordning på nu och det tror jag kommer göra stor skillnad! Jag är nog bra på att överstyra och kompensera för vad han inte kan istället för att se till att han lär sig. Men det är väl så, jag står och stampar på samma ställe vad gäller hundträning. Fast å andra sidan borde jag väl ta åt mig cred för att han ändå kan det han kan? Nåja, jag vill ju bli bättre och jag vill ju kunna konkurrera iaf lite på tävlingsbanorna.

Yeti har tävlat

Tre starter i IK1 har vi fått till i september mitt i all röra i min familj. Inga resultat att tala om tyvärr, istället har hundskrället varit nära att hamna på Blocket, haha. De två starterna i Borsnäs skar han nämligen! Att skära betyder att hunden istället för att springa ut på en fin päronformad båge för att hämta fåren, så springer hunden åt andra hållet än vad föraren sagt och korsar den tänkta linjen mellan föraren och fåren. Detta gjorde Yeti när jag skickade höger, inte bara en utan två gånger, på båda starterna. Då ryker 19 p rakt av och man är rätt körd för att få fina poäng. Resten av banan gick rätt bra den första dagen men andra dagen tog poängen slut i delningen och vi fick ytterst få poäng med oss hem. Första dagen fick vi ett tredjepris. Vad som gör detta extra störigt är att Yetis utgångar egentligen är helt lysande. Man kan få som max 20 p på det momentet och Yeti har 20 p på alla starter utom dessa två där han fått 1 p… Ja vad säger man? Onödigt kanske?

Den sista starten var i Jönåker och där skickade jag vänster (favvohållet) och han satte 20 p som han borde. Sen blev det krokigt och framför allt svårt att dela fåren och så tog poängen slut och vi klev av med ytterligare ett tredjepris.

När ska vi lyckas sätta en hel bana så poängen blir vettiga tro? Våra nästa planerade starter blev inställda så vi kanske inte kommer starta förrän nästa år. Hoppas då på bra rundor och fina poäng!

Vad jag tar med mig från denna säsongen är att även om vi inte sätter alla moment på tävling så går han faktiskt riktigt bra på träning! Det gjorde han inte förra året utan då hamnade vi i konflikter där han vek ner sig mot djuren gång på gång. Nu är han starkare, mer uthållig och går ofta riktigt riktigt bra på hemmaplan! Den känslan ska vi ”bara” ta med oss på tävling också. Inte så bara men att vi uppnår den känslan hemma är en vinst i sig med denna inte alls lättränade hund!

Vi har vallkursat!

Jag och Yeti har varit och kursat för Karin Söderberg idag! Det var längesen vi var på kurs helt klart.. När jag går och pillar själv släpper jag igenom för mycket och driver inte igenom mina kommandon så att han tar dem direkt. Men varför märker jag det inte själv? Nåja, det är väl därför man går på kurs, för att nån annan ska se och påtala de knasigheter man pysslar med. Så min läxa är att driva igenom att han ska lyssna första gången jag ger kommandot och träna på att han ska kunna växla snabbade mellan olika håll och att gå framåt. Det är ju mitt fel att han inte kan det, jag är lite långsam på att tänka snabbt och gillar att lägga hunden mellan kommandona. Men så vinner man inga tävlingar 😉 Man kommer knappt ens runt för det är jäkligt lätt att tappa får för det tar för lång tid innan man får iväg hunden för att göra det han ska. Jag har börjat träna på det men nu fick jag värdefulla tips och en spark i ändan. För att få renare linjer så MÅSTE det ju sitta, både att han tar kommandon första gången jag visslar och att han kan byta mellan att flanka höger, vänster, gå rakt fram eller gå på en lång flank, snabbt och rappt. Och som vanligt när jag kursat för Karin åkte jag hemåt med en glad känsla i kroppen 🙂

Ikväll tog jag en liten sväng hos fåren igen och jag tycker nog att det gick mycket bättre redan! Mindre rörelser och snabbare växlingar. Tycker att han rör sig mycket bättre också.

Överhuvudtaget så har Yeti blivit väldigt mycket bättre i år. Tidigare år han vi fastnat mycket i att han viker ner sig mot djuren och jag blir en frustrerad och dålig hundtränare. Det har känts många gånger som att träningen blivit negativ, att vi är sämre när vi går ut från hagen än när vi går in. Och så i år har något hänt. Jag blir inte frustrerad och Yeti viker inte ner sig. Vad det är som har hänt kan jag inte svara på riktigt, men bra är det! Nu gör vi framsteg och Yeti växer! Tror minsann att han tänt några hack till också. Han har ju fortfarande svårt att flytta djur som inte vill och det kommer nog alltid vara ett problem. Men han gör inte lika många konstiga saker när det händer, som att springa runt mellan mig och djuren. Det är riktigt roligt att träna och fåren går så att vi kör ett litet pass nästan varje dag. Perfekt!

20190814_193050

Vi har ett par tävlingar framför oss som jag hoppas att vi kommer med på! Och tills dess ska vi nöta på våra läxor 🙂

 

 

 

Yeti har tävlat i vallning

I två dagar har vi startat IK1 i Norrköping. Tyvärr har vi inte med oss några resultat hem, men jag vet iaf vad vi behöver träna på. Igår var jag riktigt nöjd ändå, idag var jag revanchsugen och blev därför kanske lite irriterad över resultatet. Men nu känns det ändå ok.

Igår gick det bra på utgången, och upptagen men lite krokig framdrivning. Nån krok i fösningen och av linjen vid drivningen. Jag är ju inte så bra på linjer… Men det tar sig ändå tycker jag. Nåväl, vi kom till delningen och där fick jag inte riktigt fåren i hand. De hamnade utanför ringen ett par gånger och sen drog en tacka. Jag skickade Yeti höger men han tog det inte och då drog resten av fåren också…

Idag slog Yeti över lite i hämtet, vilket delvis var mitt fel. Tänkte se om han kunde stanna själv eftersom upptagen blir allra bäst då. Men han gick för långt och jag styrde honom tillbaka lite. Sen hade han svårt att lyfta fåren och de stod kvar lite för länge för min smak. Tills slut fick han dem i rörelse och med en böj på framdrivningen så träffade de grinden. Fösningen gick rätt bra fram tills andra grinden där det var tajt och svårt. Fåren hade drag bakom en stor buske och Yeti tog inte mitt vänster utan stod kvar.. När han till slut sprang väg var det för sent, fåren försvann bakom busken. Sen kom Yeti fram bakom busken med fåren lugnt och fint, men då var vi redan diskade..

Retligt! Men det är bara att träna. Vad vi ska träna är styrning. Yeti måste bli mer säker på höger och vänster och behöver ta dem direkt, utan att fundera på åt vilket håll han ska. Vi har tränat en massa på att gå ur balans och ta styrning på framdrivningen men kanske är det också det som gjort att det är mer svajigt nu? Det går iaf igen båda dagarna att det är det som ställt till det. Men det går ju att träna iaf 🙂 Annars är han ju duktig! Han är lugn och fin och försöker göra rätt. Vi träffade också alla gei dar båda dagarna! Han är en riktig hämtarhund! Full pott på utgången igår, lite avdrag idag för att jag gav extra kommando när han slog över. I höstas fick han full pott på utgången också. Det är hans grej helt klart!

Hurra för Yeti idag!

Yeti fyller 6 år idag! Hurra! Fina Skluffen som är en självklar del i vår familj och soffa! En riktig myshund är han, vår Skluff, och ligger helst bekvämt med huvudet på en kudde. Äntligen har vi klarat vårt VP och dessutom startat IK1! Tyvärr blev inte riktigt vår karriär som jag tänkte när Yeti var valp eftersom han skadade sitt bäcken som 1-åring. Därför har vi inte nåt så långt på tävlingsbanorna utan Yeti är kanske framför allt en sällskapshund som också tränar. I vintras halkade Yeti på en isfläck och just nu funkar inte träning riktigt pga bakbenet. Det är ju ett skit.. Jag, som tänkt att vi skulle träna och tävla under våren, fick ge upp det. Men promenader funkar fint och att mysa såklart!

Valltävling med Skluff

Detta inlägg handlar om tävlingstarter Yeti gjorde i helgen! Det var IK1 och det är faktiskt lite lättare än VP, varken ränna eller fålla ut är med och fösningen är kortare, men bedömningen är lite tuffare.

Banan var ganska lik banan på VP och jag skickade åt vänster även denna dag. Vi fick fullt på utgången igen och något snett på upptaget igen. På framdrivningen ska fåren igenom en grind och den träffade vi även om det var lite krokigt idag också. Sen skulle fåren runda mig och sen påbörjas fösningen. De gick runt mig fint men fösningen blev krokig idag också. Det blev bara 8 poäng kvar av 20!

En banan blev det återigen på drivningen men jag kom i sista stund ihåg att fåren ska gå in i delningsringen markerad med rosa påsar före mig. Vi delade snabbt och lätt och fick full pott! Sista momentet var fållan och där fick vi ett litet stopp innan fåren gick in vilket kostade 2 p.

Vi fick totalt 66 p av 100 och det är ett tredjepris. Men vi tog oss runt och vi hade kontroll hela tiden! Jag är så himla nöjd med Yeti att han håller ihop så fint och känns så stabil!

På söndagen var banan vänd så jag stod där fåren stått dagarna innan och vice versa. Det var då bättre att skicka hunden åt höger eftersom det fanns mer plats där plus att det var drag däråt. Drag innebär att fåren gärna vill gå ditåt. Men när jag skickade Yeti höger sprang han rakt fram och tänkte skära framför mig för att göra ett hämt åt vänster. Om man gör så ryker nästa alla poäng i utgången och därför kallade jag in Yeti igen. Jag skickade igen åt höger och då gick han ut några meter och stannade sen och tittade på mig. Jag sa höger igen och då gick han äntligen ut ordentligt. Där var ju de poängen rökta tänkte jag medan Yeti galopperade upp mot andra sidan av fåren. Men döm om min tur när fåren plötsligt galopperade åt höger med en hund efter sig! Jag vände mig mot domaren som gav mig en omstart. Ibland har man tur!

Efter en bra stund var en ny flock utställda åt mig. Då ställde jag mig med mitt högra ben nästa framför Yeti och höll staven där också så att han verkligen trycktes åt höger. Jag skickade och han gjorde det klockrent med full pott på utgången! Tyvärr slog han över lite och fåren drog iväg åt höger. Jag fick inte riktigt upp Yeti att stoppa och få dem på linjen igen så vi missade framdrivningsgrinden med stor marginal. Det blev en rejäl bananform på den framdrivningen! Men flera andra tappade fåren på samma ställe så det känns ändå ok.

Fösningen gick faktiskt bättre än de tidigare dagarna! Fortfarande tappade vi poäng men vi var oftare på linjen! Drivningen gick riktigt bra och bara 2 p försvann för att domaren tyckte det var lite krokigt. I delningsringen tappade jag lite fokus för att det var lite drag och min plan att ha Yeti på den sidan sket sig. Det blev lite snabbt och slarvigt från min sida men vi satte det iaf på första försöket. Sista momentet var fållan och dit gick det lite fort. Vi hade inte riktigt kontroll på dem dit och de sprang förbi. Nån snurr till runt fållan blev det innan vi fick in dem och vi var klara!

Jag är så himla stolt över min Skluff! Han har jobbat hårt men varit så lugn och kontrollerad! Vi var ett team och han gjorde verkligen sin del av jobbet! Nu har jag faktiskt en tävlingshund igen för första gången på över tre år och det känns fantastiskt! Det var så himla roligt att vara iväg bara jag och hundarna, träffa andra hundmänniskor och tävla 😀😀😀

Nu är det ju vinter med allt vad det innebär med snö och mörker. Det blir ju mindre träning men nu har vi en bra grund att stå på tills nästa säsong. Målet är att starta några IK1 då!