Category Archives: Yeti

Får på bete

Även om det kändes som att våren aldrig skulle komma så gjorde det till slut det och det med besked. Tackorna, dvs min vallgrupp, fick flytta på sommarbete idag och de verkade mycket nöjda med det!

Vi passade på att valla en sväng på kvällen och det gick riktigt bra. Jag tycker det börjar lossna, både Monsters look back och Yetis drivningar. Efteråt gick vi i kohagen och båda hundarna svalkade sig i de stora pölarna 😀

Annonser

Vallning på Tuna Kungsgård

Idag träffade jag Ulrika för att valla på hennes söta ungtackor! Jag vallade igår också hemma och körde typ bara gå rakt fram mot djuren i lina och jäklar om det inte satt bättre idag! Yeti var riktigt duktig men blir trött fort. De har ju inte vallat nåt alls nästan i vinter. Men idag höll han linjerna bättre och gjorde flera hämt med Ulrika hos fåren. Det hade han svårt för i höstas men det gick helt utan problem idag!

Monster gick riktigt bra fast jag upptäckte att jag gjort det för enkelt gör honom med look back så det behöver vi träna mer på. Han tycker det är lite svårt när det blir en större flock också, då händer det att han lämnar några. Vi jobbade med delningar och att valla på två flockar, nyttigt och roligt!

Eftermiddagen hängde vi i trädgården, framför allt Arvid och jag. Jag hade tänkt beskära träd men pallade visst inte, istället satte vi upp studsmattan och Arvid premiärhoppade för året! Jag roade mig med att gräva upp potatislandet och rensade bort mängder av ogräs. Det är ju snart dags att sätta potatis och så rotfrukter. I år har jag tänkt täckodla mer. Tycker det är vansinnigt tråkigt att rensa ogräs.. Jag har en massa ull som är full av höboss, den kanske kan mota ogräs? Vi får se hur det går med det😊

Vallning i vårsolen

Nu när snön försvunnit på vallarna har vi tränat vallning på de nyklippta tackorna. Tjockisarna och baggen får stanna hemma och så får hundarna ta med sig resten ut. Förra helgen råkade vi tappa fåren ut på vägen två gånger, först drog de ut när jag klippte en tacka och hade missat att stänga grinden ordentligt och dagen efter när jag skulle ta ut dem på vallen.. Det var pinsamt båda gångerna! Bilar fick stanna och första gången knackade en lätt hysterisk dam på dörren medan hennes man vaktade fåren på vallen på andra sidan vägen. Andra gången hade två bilar stannat och fåren var mitt emellan dem. Liiite pinsamt, sa jag det? Nåja, det går iaf snabbt att få in dem igen. Men jag borde kanske köpa en varning-för-får-skylt?

Idag var jag snabbare och parerade innan fåren drog som en avlöning ut på vägen (varför vill de nödvändigtvis ut där??) och båda hundarna fick sig en genomkörare på vallen. Yetis främsta uppgift är att gå gå gå, rakt mot djuren. Lina på och så bara gå gå gå. Det går hyfsat när han är pigg, urdåligt när han börjar bli trött. Han är vek mot djuren också men han jobbade fint idag! Tycker han är modigare än innan vintern! Självförtroendet växer på honom när han slipper elaka Erika. Fast hennes dotter är den tjurigaste i gänget nu så jag borde faktiskt försöka sälja dem båda i höst..

Monster gick super. Han går så himla bra! Vi slipade på delningar och look back och visst finns saker att jobba på men han känns verkligen fin. Vi börjar till och med få ordning på tempot och den där jättekonflikten i flankerna är helt löst sen jag fick fenomenala tips från Karin S för ett år sedan. Ibland kan en kurs helt revolutionera träningen och så var det då!

Jag är så himla nöjd med att jag har en grupp att valla på den här våren. De är väldigt trevliga att valla på, de är kvicka och lätta men inte hysteriska som ryorna. Väldigt fina små får 🐑 ❤️❤️

Yeti 5 år!

I förrgår fyllde Yeti 5 år! Denna människoälskande krambjörn till hund som kanske allra helst ligger i en soffa på en person som pussar honom på nosen och kliar honom. Vi har visst inte åstadkommit några resultat i någon gren, men vi har kul ändå med promenader, lek och så vallning såklart!

Stort grattis till Yeti och alla 8 syskonen!

Kisskalas, roligare lam man ha det

Yeti lekte med Arvid och en kompis igår och barnen kastade snö till honom. Det gör vi inte om kan jag lova efter denna natt. Pascal lade märke till att Yeti var stressad och orolig på kvällen och släppte ut honom. Han kissade och kom in igen. Ville ut igen och jag gick en liten sväng. Han kissade mängder och fullkomligt vräkte i sig snö efteråt. Rejält full i buken. In igen, kastade i sig vatten ur vattenskålen och sen ut strax efter – denna gång med koppel. Vi ställde upp vattenskålen på bänken men ute är det svårt att helt hindra en hund att äta snö när man samtidigt vill att han ska kissa.

Så fortsatte det, stressad törstig hund inne och sen ut och kissa. Ringde Strömsholm som inte kunde förklara den extrema törsten och som tyckte att det lät lite konstigt. De tyckte vi kunde komma in eller hålla noga koll på honom. Det är väääldigt långt till Strömsholm även utan en hund som behöver kissa var tionde minut så det var ett dåligt alternativ. När jag lagt på upptäckte vi att Yeti kissat ner hela köket.. Och att han läckt i soffan i vardagsrummet. Och i soffan i kontoret. Ut igen, skura köket. Av med soffklädseln. Och ut igen.

Nu var klockan över 12 på natten och äntligen kanske var Yeti lite lugnare och förpassad till toaletten. Jag ställde klockan på en timme och sov en stund. När jag vaknade hade Yeti kissat en enorm pöl på toagolvet. Helt enorma mängder färglöst och nästan luktlöst kiss som jag skrapade bort med duschskrapan.

Nästa gång jag vaknade vid 03.30 var Yeti inte sugen på att gå ut så vi sov till 7. Då var kisset gult igen även om han kissade länge då med.

Nu är han lite trött men det går att ha vatten framme utan att han dricker som en tok. Tyvärr äter han snö ute fortfarande så det får bli koppel ett par dagar. Jag är väääldigt trött idag kan jag säga! Det får bli en tidig kväll. Och ingen mer snölek med barn!

Bra novembervallning!

En vecka sen var det som jag skrev ett lite gnälligt inlägg om vallningen. Sen dess har vi fått till ett par väldigt korta pass hemma och så idag tog jag ut fåren igen. Idag var det så fruset att jag bedömde att det skulle gå att valla på vallen. Monster var först ut och efter förra helgens tjat om tempo så gick han så himla fint! Han kändes radiostyrd, tog alla kommandon och var så mjuk och fin! Det enda jag kan klaga på är de korta vänsterflankerna där han gärna fuskar och ett vänsterhämt där han stannade kort men gick ut hela vägen med extra kommando. De där vänsterflankerna är nog ett livstidsprojekt för oss 😉 Yeti ville ju bara flanka sist men idag hade nån polett trillat ner och han gick både rakt fram och sakta! Jag körde med lina på och ska göra det ett tag till så det sitter. Han jobbade mycket mer säkert också, mer självförtroende. Testade också ett lite längre hämt och det är ju hans styrka. Idag kunde han till och med gå ur balans på framdrivningen! Duktig skluff! Ett sånt här pass i veckan i vinter så borde VP gå i ett nafs sen 😃

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.

Stresstudie på LiU

Jag och hundarna är med i en studie om stress och beteende på Linköpings universitet! Igår fick vi ta salivprov och sen fick hundarna försöka få tag på godis som var gömt under skivor av plexiglas. I nästa test hängde vi i ett rum med leksaker och en pall där jag satt i några minuter. Sen gick jag ut ut rummet en stund och sen in igen.

De är onekligen lite olika min vovvar. Monster löste godisproblemet ganska snabbt och försökte krafsa sig in i lådan som inte gick att öppna. I rummet lekte han mest med leksaker när jag var där och försökte bjuda upp till lek med en trasa.

Yeti löste inte godisproblemet direkt utan var mer fokuserad på att nosa runt. Med lite hjälp fixade han det. I rummet var han lite rastlös och gnällde. Efter att jag gått ut och kommit in igen satt han med huvudet mellan mina knän och ville ha gos.

Passivitet är inte Yetis starka sida, särskilt inte på en ny plats. Sen är han ju otroligt social och kontaktsökande och det är viktigare för honom med kontakt än godis och leksaker ❤️

Monster å andra sidan är väldigt cool och tar det mesta med ro. Han gillar både godis och leksaker men är inte så intresserad av folk förutom mig. Gissar att han kommer ha låga stressnivåer, men det får vi se!

Jag kommer nog inte ha låga nivåer av stress eftersom de senaste månaderna varit ganska påfrestande. Eller det senaste året om jag ska vara ärlig. Hoppas hundarnas nivåer är lägre än mina.

Nu ska killarna ha halsband som mäter aktivitet under en vecka och sen är studien nästan färdig för vår del. Bara ett litet hårprov kvar att donera vid ett senare tillfälle!

Vallkurs!

Idag har jag tränat för Karin S och jag fick två aha-upplevelser som jag måste skriva ner genast.

1. När man ska byta håll och svänga säg 90 grader i fråndrivning så måste hunden upp och stoppa fåren först så att de vänder. Sen visslar man tillbaka hunden så att den driver fåren i rätt riktning. Det går inte att vända fåren genom att hunden går rakt mot sidorna på fåren. Att jag aldrig fattat det tidigare?

2. Om hunden inte tar visslan så skrik inte ordet istället! Ge visselsignalen igen och gå ut och se till att den gör det du ville. Självklart när jag tänker efter.

Jag behöver också träna vidare så att Yeti blir säkrare på flankkommandona, träna på att gå ur balans och på sakta i framdrivningen. Annars, det tar sig! Hämten idag var mycket bättre, slätthunden Yeti blir väldigt frågande när landskapet gör att fåren inte syns och då vill han lösa det på sätt man inte får och skära.. Han lärde sig massor idag i den kategorin och hämtade sen fåren trots att han tappade dem ur sikte och var tvungen att passera knölig terräng, (dvs inte platt mark 😉). Idag vallade han inte till Karin i hämtet heller utan visste att han skulle till mig!

På det hela taget utvecklas han fint och är mer självsäker och mindre flamsig. Han driver otroligt mycket bättre och tar tag och jobbar framåt. I våras var han rädd för fåren efter att ha fått ett par smällar och nu står han kvar om en tacka stampar även om han blir lite osäker och tittar bakåt. I våras vände han och sprang. Mycket modig! Karin tyckte att han gjort stora framsteg i hur självsäker och trygg han ser ut och för sig!

Monster tränade också, men bara kort. Han uppförde sig bra och hämtade utan att stanna alltför kort och drev bra också. Han kände sig hemskt nedprioriterad som bara fick träna 15 minuter, men Yeti är ju i fokus. Nästa år ska vi banne mig ut på banorna!

Energi ut och in

Just nu är inte en riktigt bra tid för mig, vissa saker stjäl otroligt mycket energi. Det är tur att andra saker ger energi annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Den största källan till glädje är ju min lilla familj. Arvid är som en egen liten sol som sprider energi till alla runt honom. Sen är det hundarna och vallningen som är så himla rolig just nu! Dessutom kräver vallningen ett sådant fokus att det är omöjligt att tänka en endaste tanke som inte har med får och hund att göra och det är en sådan vila för en stressad hjärna så ni anar inte. Och så hönsen, att gå ut till hönsgården och iaktta dem är väldigt avslappnande och lockar nästan alltid fram ett leende.

Jag har varit funktionär på en IK2-tävling idag, har suttit som skrivare till domaren hela dagen. Det var både roligt och lärorikt och jag hittade en hund som jag vill ska vara pappa till min nästa valp nån gång i framtiden. Hoppas det blir så!

När jag kom hem tränade jag mina egna hundar och fick ett genombrott vad gäller Monsters korta flanker. Han fuskar gärna där men idag tyckte jag att jag kom åt dem!

Yeti går från klarhet till klarhet, dels börjar han fatta visslan riktigt bra och dels går detta med styrning allt bättre! Att driva utan att tänka runt, att kunna ge korta flankkommandon utan att han tänker att han ska runt utan att han fortsätter att tänka framåt framåt, det är så skönt! Även i framdrivningen är han mer styrbar men där är vi långt ifrån klara. Det ska ju gärna sitta även om jag är 200 m bort..

Nästa år ska han banne mig bli godkänd och helst startad i IK1!