Kategoriarkiv: Yeti

Valltävling med Skluff

Detta inlägg handlar om tävlingstarter Yeti gjorde i helgen! Det var IK1 och det är faktiskt lite lättare än VP, varken ränna eller fålla ut är med och fösningen är kortare, men bedömningen är lite tuffare.

Banan var ganska lik banan på VP och jag skickade åt vänster även denna dag. Vi fick fullt på utgången igen och något snett på upptaget igen. På framdrivningen ska fåren igenom en grind och den träffade vi även om det var lite krokigt idag också. Sen skulle fåren runda mig och sen påbörjas fösningen. De gick runt mig fint men fösningen blev krokig idag också. Det blev bara 8 poäng kvar av 20!

En banan blev det återigen på drivningen men jag kom i sista stund ihåg att fåren ska gå in i delningsringen markerad med rosa påsar före mig. Vi delade snabbt och lätt och fick full pott! Sista momentet var fållan och där fick vi ett litet stopp innan fåren gick in vilket kostade 2 p.

Vi fick totalt 66 p av 100 och det är ett tredjepris. Men vi tog oss runt och vi hade kontroll hela tiden! Jag är så himla nöjd med Yeti att han håller ihop så fint och känns så stabil!

På söndagen var banan vänd så jag stod där fåren stått dagarna innan och vice versa. Det var då bättre att skicka hunden åt höger eftersom det fanns mer plats där plus att det var drag däråt. Drag innebär att fåren gärna vill gå ditåt. Men när jag skickade Yeti höger sprang han rakt fram och tänkte skära framför mig för att göra ett hämt åt vänster. Om man gör så ryker nästa alla poäng i utgången och därför kallade jag in Yeti igen. Jag skickade igen åt höger och då gick han ut några meter och stannade sen och tittade på mig. Jag sa höger igen och då gick han äntligen ut ordentligt. Där var ju de poängen rökta tänkte jag medan Yeti galopperade upp mot andra sidan av fåren. Men döm om min tur när fåren plötsligt galopperade åt höger med en hund efter sig! Jag vände mig mot domaren som gav mig en omstart. Ibland har man tur!

Efter en bra stund var en ny flock utställda åt mig. Då ställde jag mig med mitt högra ben nästa framför Yeti och höll staven där också så att han verkligen trycktes åt höger. Jag skickade och han gjorde det klockrent med full pott på utgången! Tyvärr slog han över lite och fåren drog iväg åt höger. Jag fick inte riktigt upp Yeti att stoppa och få dem på linjen igen så vi missade framdrivningsgrinden med stor marginal. Det blev en rejäl bananform på den framdrivningen! Men flera andra tappade fåren på samma ställe så det känns ändå ok.

Fösningen gick faktiskt bättre än de tidigare dagarna! Fortfarande tappade vi poäng men vi var oftare på linjen! Drivningen gick riktigt bra och bara 2 p försvann för att domaren tyckte det var lite krokigt. I delningsringen tappade jag lite fokus för att det var lite drag och min plan att ha Yeti på den sidan sket sig. Det blev lite snabbt och slarvigt från min sida men vi satte det iaf på första försöket. Sista momentet var fållan och dit gick det lite fort. Vi hade inte riktigt kontroll på dem dit och de sprang förbi. Nån snurr till runt fållan blev det innan vi fick in dem och vi var klara!

Jag är så himla stolt över min Skluff! Han har jobbat hårt men varit så lugn och kontrollerad! Vi var ett team och han gjorde verkligen sin del av jobbet! Nu har jag faktiskt en tävlingshund igen för första gången på över tre år och det känns fantastiskt! Det var så himla roligt att vara iväg bara jag och hundarna, träffa andra hundmänniskor och tävla 😀😀😀

Nu är det ju vinter med allt vad det innebär med snö och mörker. Det blir ju mindre träning men nu har vi en bra grund att stå på tills nästa säsong. Målet är att starta några IK1 då!

Annonser

Ett inlägg om Yetis bravader!

Ingen dator än men det löser sig snart tror jag. Istället gör jag ett nytt försök att skriva på mobilen. Det får bli ett inlägg per start så inte allt försvinner.

Så. VP för en vecka sedan i Viddviken, Arkösund. Det var ett mindre fält och svårt att få ut de långa avstånd som ska till och därför var det en extra vinkel i fösningen. Ja, det kanske är på sin plats att förklara begreppen? Hämt är att hunden hämtar fåren och det består av tre moment, utgång, upptaget när hunden börjar röra sig mot djuren och framdrivningen när fåren börjar röra sig tills se kommer till föraren. Sen en rätt smal ränna formad som ett L som fåren ska igenom. Sen är det fösningen vilket innebär att fåren går först, sen hunden och sen föraren. Man går runt eller igenom grindar tills det är dags för drivning och då går föraren först. Vid fållan ska fåren så smidigt som möjligt in i fållan och sen ska hunden på ett VP gå in i fållan, lugnt röra sig upp på andra sidan och ta ut dem. Sista momentet är delning där hunden ska dela flocken och hålla isär djuren med kontroll. På ett VP är det 10 får, på tävling färre.

Yetis starkaste moment är utgången i hämtet. Jag skickade vänster och han fick full pott. Dock har han lite svårt att stanna exakt i balans och upptaget blev lite snett. Då blir också framdrivningen lite sned och vi fick avdrag för att vi var av den raka linjen men Yeti tog fåren till mig i ett lugnt och sansat tempo. Jag skyndade mig till rännan och Yeti fick in dem i rännan snabbt och smidigt. Nåt poäng drogs, kanske var det något litet stopp?

Fösningen är svår att få rak och jag var väldigt nöjd med att Yeti gick lugnt och kontrollerat och var styrbar! Sen blev det lite krokigt och många poäng drogs. Här har vi att jobba med! MEN vi gjorde momentet med kontroll ändå. Drivningen blev också bananformad men stadig och jag fick en bra väg till fållan. När jag öppnade grinden gick fåren rakt in! Jag fick smacka fram Yeti så att det iaf skulle se ut som att han gjorde något 😆

Fålla ut är ju ett moment som Yeti tyckt varit jobbigt och som vi tränat mycket på. Därför var det extra skönt när Yeti gick in lugnt, lade sig och sen lugnt rörde sig upp på andra sidan! När jag öppnade grinden gick fåren ut, Yeti gick efter och samlade ihop dem! Så skönt! Sista momentet delning gick också bra, vi fick nåt avdrag för att jag var lite otydlig med vilken flock han skulle ta och för att Yeti låg still medan jag gjorde en lucka mellan fåren.

Totalt fick vi 100 p av 130, de flesta poängen rök i de momenten där man ska ha fåren på en rak linje mellan två punkter. Det ligger framför oss att träna på!

Jag är jättenöjd med Yeti, han var så lugn och samlad och lydig och fåren fick ett fint förtroende för honom ❤️

Nu får han titulera sig Godkänd vallhund, så flott!

Yeti – vallhunden

Jag tänkte jag skulle skriva lite om Yeti som vallhund. Det har, som nog framkommit, inte varit en spikrak karriär. Det har varit perioder när jag känt för att bara lägga ner och strunta i att träna, där träningen i sig bara varit en negativ spiral.

Vårt stora problem har varit att Yeti är lite vek mot djuren och periodvis har han vikt undan och flankat när någon tacka bara tittat på honom. Ett par av mina tackor är rätt tjuriga och framförallt Erika kan vara riktigt elak. Det i kombination med att Yeti viker ner sig har skapat en spiral där Erika byggt upp sitt självförtroende och Yeti har tappat sitt. Fram tills i höstas var det också den grupp jag hade att valla på, jag har försökt att sälja Erika flera gånger men har inte fått napp. Bara välmenande men rätt ohjälpsamma kommentarer om att hon är en duktig tacka mtp rovdjur och att Yeti nog lär sig hantera det- vilket verkligen inte skett. Alternativet för mig har varit att valla på de får jag har eller inte valla alls. Och vallning är ju numera det enda jag tränar, så.. Ja ni förstår kanske. Jag har tränat för jag vill ju ändå komma någonstans men det har mest lett till en hund som viker bort blicken från fåren när de tittar på honom, som springer på en flank istället för att gå rakt mot dem och som mest tyckt det varit jobbigt.

I höstas hade jag äntligen möjlighet att skapa två grupper, en liten grupp med två tackor som betäcktes och en grupp med fem tackor att valla på. Under vintern och våren har träningen fortsatt gå sådär. Det har varit svårt att använda Yeti för att ta ut fåren ur hagen och ut på vallen eftersom han släppt trycket och sprungit på en flank så fort fåren behövt det minsta övertalning. Det leder ju till att fåren vänt och sprungit hem och så var vi på ruta ett igen. Otroligt frustrerande och svårt att jobba med.

Det var även svårt i fösningen när jag var bakom Yeti eftersom han envetet gick och tryckte dem lite snett så han fick dem att svänga i en båge mot mig igen, eller att han bara lade ner och galopperade iväg runt fåren och vände dem så fort han tyckte det blev lite jobbigt.

Vad har vi gjort åt det då? Ja det har blivit betydligt bättre när fåren kommit ut på bete och det inte är trångt och jobbigt för honom. Sen har vi tränat massor med lina. Gått gått gått på vallen och på vägen, bara gått rakt fram. Sen har vi tränat massor på höger och vänster och framför allt på att ta det håll han inte vill. Han vill bara upp i balans och ta djuren mot mig och det är ändå ganska sällan jag vill att han ska göra just det.

Vart är vi idag då? Ja, jag tycker vi är på god väg. Han viker inte ner sig nu även om han gärna kastar ett ögonkast på mig om fåren stannar och behöver lite övertalning. Han är betydligt bättre på att driva rakt fram och han går att styra mycket bättre. Om djuren börjar svänga i drivningen kan jag styra upp det utan att drar iväg på en flank upp i balans. Styrbarheten är enormt mycket bättre! Dessutom kör vi nästan bara med vissla nu och det går faktiskt mycket bättre än med ord.

Jag måste ju skriva om Yeti styrkor som vallhund också och det är givetvis hans flanker och hämt. Han har otroligt fina bågar ut, kan stanna naturligt och plocka upp dem fint. Nu när jag börjar kunna styra honom även på framdrivningen så börjar hämten som helhet bli riktigt grymma!

Jag har börjat kika på VP och IK1 i höst och jag hoppas verkligen att vi kan nå dit denna gång. Vi behöver ut och träna på andra får såklart, men jag tycker verkligen att vi borde fixa att komma ut på tävlingsbanan!

Får på bete

Även om det kändes som att våren aldrig skulle komma så gjorde det till slut det och det med besked. Tackorna, dvs min vallgrupp, fick flytta på sommarbete idag och de verkade mycket nöjda med det!

Vi passade på att valla en sväng på kvällen och det gick riktigt bra. Jag tycker det börjar lossna, både Monsters look back och Yetis drivningar. Efteråt gick vi i kohagen och båda hundarna svalkade sig i de stora pölarna 😀

Vallning på Tuna Kungsgård

Idag träffade jag Ulrika för att valla på hennes söta ungtackor! Jag vallade igår också hemma och körde typ bara gå rakt fram mot djuren i lina och jäklar om det inte satt bättre idag! Yeti var riktigt duktig men blir trött fort. De har ju inte vallat nåt alls nästan i vinter. Men idag höll han linjerna bättre och gjorde flera hämt med Ulrika hos fåren. Det hade han svårt för i höstas men det gick helt utan problem idag!

Monster gick riktigt bra fast jag upptäckte att jag gjort det för enkelt gör honom med look back så det behöver vi träna mer på. Han tycker det är lite svårt när det blir en större flock också, då händer det att han lämnar några. Vi jobbade med delningar och att valla på två flockar, nyttigt och roligt!

Eftermiddagen hängde vi i trädgården, framför allt Arvid och jag. Jag hade tänkt beskära träd men pallade visst inte, istället satte vi upp studsmattan och Arvid premiärhoppade för året! Jag roade mig med att gräva upp potatislandet och rensade bort mängder av ogräs. Det är ju snart dags att sätta potatis och så rotfrukter. I år har jag tänkt täckodla mer. Tycker det är vansinnigt tråkigt att rensa ogräs.. Jag har en massa ull som är full av höboss, den kanske kan mota ogräs? Vi får se hur det går med det😊

Vallning i vårsolen

Nu när snön försvunnit på vallarna har vi tränat vallning på de nyklippta tackorna. Tjockisarna och baggen får stanna hemma och så får hundarna ta med sig resten ut. Förra helgen råkade vi tappa fåren ut på vägen två gånger, först drog de ut när jag klippte en tacka och hade missat att stänga grinden ordentligt och dagen efter när jag skulle ta ut dem på vallen.. Det var pinsamt båda gångerna! Bilar fick stanna och första gången knackade en lätt hysterisk dam på dörren medan hennes man vaktade fåren på vallen på andra sidan vägen. Andra gången hade två bilar stannat och fåren var mitt emellan dem. Liiite pinsamt, sa jag det? Nåja, det går iaf snabbt att få in dem igen. Men jag borde kanske köpa en varning-för-får-skylt?

Idag var jag snabbare och parerade innan fåren drog som en avlöning ut på vägen (varför vill de nödvändigtvis ut där??) och båda hundarna fick sig en genomkörare på vallen. Yetis främsta uppgift är att gå gå gå, rakt mot djuren. Lina på och så bara gå gå gå. Det går hyfsat när han är pigg, urdåligt när han börjar bli trött. Han är vek mot djuren också men han jobbade fint idag! Tycker han är modigare än innan vintern! Självförtroendet växer på honom när han slipper elaka Erika. Fast hennes dotter är den tjurigaste i gänget nu så jag borde faktiskt försöka sälja dem båda i höst..

Monster gick super. Han går så himla bra! Vi slipade på delningar och look back och visst finns saker att jobba på men han känns verkligen fin. Vi börjar till och med få ordning på tempot och den där jättekonflikten i flankerna är helt löst sen jag fick fenomenala tips från Karin S för ett år sedan. Ibland kan en kurs helt revolutionera träningen och så var det då!

Jag är så himla nöjd med att jag har en grupp att valla på den här våren. De är väldigt trevliga att valla på, de är kvicka och lätta men inte hysteriska som ryorna. Väldigt fina små får 🐑 ❤️❤️

Yeti 5 år!

I förrgår fyllde Yeti 5 år! Denna människoälskande krambjörn till hund som kanske allra helst ligger i en soffa på en person som pussar honom på nosen och kliar honom. Vi har visst inte åstadkommit några resultat i någon gren, men vi har kul ändå med promenader, lek och så vallning såklart!

Stort grattis till Yeti och alla 8 syskonen!

Kisskalas, roligare kan man ha det

Yeti lekte med Arvid och en kompis igår och barnen kastade snö till honom. Det gör vi inte om kan jag lova efter denna natt. Pascal lade märke till att Yeti var stressad och orolig på kvällen och släppte ut honom. Han kissade och kom in igen. Ville ut igen och jag gick en liten sväng. Han kissade mängder och fullkomligt vräkte i sig snö efteråt. Rejält full i buken. In igen, kastade i sig vatten ur vattenskålen och sen ut strax efter – denna gång med koppel. Vi ställde upp vattenskålen på bänken men ute är det svårt att helt hindra en hund att äta snö när man samtidigt vill att han ska kissa.

Så fortsatte det, stressad törstig hund inne och sen ut och kissa. Ringde Strömsholm som inte kunde förklara den extrema törsten och som tyckte att det lät lite konstigt. De tyckte vi kunde komma in eller hålla noga koll på honom. Det är väääldigt långt till Strömsholm även utan en hund som behöver kissa var tionde minut så det var ett dåligt alternativ. När jag lagt på upptäckte vi att Yeti kissat ner hela köket.. Och att han läckt i soffan i vardagsrummet. Och i soffan i kontoret. Ut igen, skura köket. Av med soffklädseln. Och ut igen.

Nu var klockan över 12 på natten och äntligen kanske var Yeti lite lugnare och förpassad till toaletten. Jag ställde klockan på en timme och sov en stund. När jag vaknade hade Yeti kissat en enorm pöl på toagolvet. Helt enorma mängder färglöst och nästan luktlöst kiss som jag skrapade bort med duschskrapan.

Nästa gång jag vaknade vid 03.30 var Yeti inte sugen på att gå ut så vi sov till 7. Då var kisset gult igen även om han kissade länge då med.

Nu är han lite trött men det går att ha vatten framme utan att han dricker som en tok. Tyvärr äter han snö ute fortfarande så det får bli koppel ett par dagar. Jag är väääldigt trött idag kan jag säga! Det får bli en tidig kväll. Och ingen mer snölek med barn!

Bra novembervallning!

En vecka sen var det som jag skrev ett lite gnälligt inlägg om vallningen. Sen dess har vi fått till ett par väldigt korta pass hemma och så idag tog jag ut fåren igen. Idag var det så fruset att jag bedömde att det skulle gå att valla på vallen. Monster var först ut och efter förra helgens tjat om tempo så gick han så himla fint! Han kändes radiostyrd, tog alla kommandon och var så mjuk och fin! Det enda jag kan klaga på är de korta vänsterflankerna där han gärna fuskar och ett vänsterhämt där han stannade kort men gick ut hela vägen med extra kommando. De där vänsterflankerna är nog ett livstidsprojekt för oss 😉 Yeti ville ju bara flanka sist men idag hade nån polett trillat ner och han gick både rakt fram och sakta! Jag körde med lina på och ska göra det ett tag till så det sitter. Han jobbade mycket mer säkert också, mer självförtroende. Testade också ett lite längre hämt och det är ju hans styrka. Idag kunde han till och med gå ur balans på framdrivningen! Duktig skluff! Ett sånt här pass i veckan i vinter så borde VP gå i ett nafs sen 😃

Novembervallning

Höst och hundträning är ju en dålig kombination när det är mörkt redan vid 16. Jag har vallat lite i halvmörker med Arvid på höften i vår lilla hage men det blir sådär. Det är för korta avstånd och svårt när jag knappt ser hunden. Yeti fegar ur när det blir tajt och vill varken driva eller hämta ut dem från staketet. Han gick så fint tidigare i höstas i den större hagen men då var Ulla och Erika på bättre humör. Nu måste de bort om Yeti ska valla, med Monster går det ändå.

Jag har tidigare fått tillåtelse att valla på vallen utanför oss men jag vill inte det när det är så blött. Det får bli när det frusit på. Nu är jag därför begränsad både av mörker och utrymme.

Idag tog jag ut fåren på vägen och drev dem rakt upp, sen över en bit av vallen och hem igen. Bara drivning, bara gå sakta rakt fram mot djuren. Det låter ju lätt men är supersvårt, särskilt för Yeti som helst lägger iväg på en lång flank i galopp så fort det blir minsta motstånd. Fåren är ju hur snälla som helst när surtanterna förpassats till stallet. Bara går i lugn takt rakt fram. Därför är det lite svårt för mig att fatta varför man som hund absolut vill galoppera upp på sidan? Då går de ju direkt av vägen ut i åkern och där vill jag absolut inte ha dem!

Yeti satte jag helt enkelt lina på. Får tvinga honom att bara gå där och mata på. Efter ett tag går det ju bättre. Detta borde vi göra varje helg, bara gå där och mata fram i sakta tempo. Går han för nära blir fåren förolämpade och stannar och blänger. Inte mer än rätt kan man ju tycka, de rör sig ju och svarar på hunden även om han är en bit ifrån.

Monster är bra på att mata på men gör det för fort. Först sakta och sen fortare och fortare. Sen ville han också inledningsvis upp på vänster sida. Varför? Vi verkar ha helt olika tankar om vart fåren borde gå. Att alla ska gå på den plöjda åkern tycker jag känns skitjobbigt och smutsigt men vad vet jag? Sakta sakta, rakt fram och så håll ut även på den korta flanken åt vänster, det är vad vi tränar på. Det går bättre ändå!

Monster är verkligen en grym vallhund. Vem vet hur långt han hade kunnat gå med en duktigare förare som satsat på vallningen? De låsningar som vi haft hade nog inte varit några problem om jag löst upp dem snabbare. Synd att han inte blev pappa!

Nu blev det en hel novell! Ett riktigt träningsinlägg. Såna skrev jag ofta förr, nu blir det inte så ofta. Det är kanske som orkar läsa ända hit? Om inte annat är det kul att gå tillbaka och läsa hur träningen gått framåt (eller bakåt 😉) när en tid har gått.