Paddling, släkt och kycklingar

Nu har P också semester och vi har haft besök hela helgen. Först syrran i ett par dagar och så kom brorsan med familjen och firade Arvid! Lilla kusin Cleo och Arvid busade på golvet ❤️

I söndags kom Arvids farfar och firade han med. Arvid älskar sin farfar och var mycket förtjust! Eller han älskar nog större delen av sin släkt, pratar mycket om dem och är så glad när vi träffas 😍

Vi har lånat en kanadensare av min moster i sommar! Tanken är att åka ut en längre tur och sova i tält någon natt. Idag tog vi en provtur i Svartån med barn och hundar. Hundarna vankade lite från sida till sida i början vilket gjorde kanoten lite vinglig. Men sen fann de sig och lade sig till och med mot slutet! Frågan är bara om vi får plats med tält, sovsäckar, liggunderlag, stormkök och mat för två dagar med två hundar i kanoten? Vi får nog provpacka innan 😊

Annars har semestern mest rört sig runt hönsen. Vår svarta höna Gloria fick en död kyckling i söndags och en levande igår. En ensam liten kyckling alltså.. Och vår vackra blå kopparmarantupp Marius dog efter ett slagsmål med tuppen Esteban som flög över staketet in till stackars Marius i lördags kväll. Så jag köpte spontant kycklingar igår, tre maraner som jag hoppades Gloria skulle adoptera men det gick inte. De var nog lite stora.. Sen köpte jag två små nykläckta spättade silverudds blå och dem tog Gloria under sina vingar! Tre små kycklingar har hon nu då att ta hand om! Maranerna är två blå kopparmaraner och en gökfärgad, färger som vi haft tidigare. Två gökfärgade vackra hönor tog göken för oss och en liten blå kopparmaran dog av marek. Ja det är som P säger, en viss åtgång på hönsen.. Det gör inget att vi just nu har ganska många individer, hälften visar sig säkert vara tuppar och om sen höken eller räven kommer.. Det verkar alltid vara vuxna hönor som faller för rovdjur av någon märklig anledning!

Annonser

Arvid 4 år!

För exakt fyra år sedan låg jag på BB, supertrött och fullkomligt lycklig. Kikade på en liten liten bebis och förundrades över de små fjunen på den perfekt runda kinden. De små armarna, händerna, fingrarna, de runda magen. Jag älskade denna lilla skrutt från den första stund han låg i min mage och den kärleken bara växer. En sån fantastisk unge vi har, jag är så otroligt glad att han finns i mitt liv ❤️

Idag fyller han fyra år och vi har haft en riktigt mysig dag idag. Mina mostrar och tre av Arvids oändligt många sysslingar kom hit! Arvid var lite blyg i början för det var länge sen han träffade dem, men han tinade upp och hade så roligt! De lekte i lekstugan, hoppade studsmatta och lekte med den nya uppblåsbara krokodilen i poolen. Och de skrattade, oj vad de skrattade!

Ikväll somnade Arvid innan jag hann läsa ut Pettson och Findus tältar, man blir trött av att fylla år ❤️

Semester!

Arvid och jag inledde semestern med att baka idag! Arvid fyller fyra år på onsdag och det kommer bli flera firanden med familj i omgångar. I helgen gjorde jag egen glass, maränger, rabarbersaft och idag har vi bakat bullar och två sorters kakor. Nu får det vara nog 😉 Arvid var mycket engagerad ett tag men tröttnade mot slutet. Men äta kakor tröttnar man ju däremot inte på 😋

Denna första vecka har jag lite grejer att bocka av som att putsa fönster och städa förrådet mellan allt fikande. Nästa vecka är även Pascal ledig och då blir det lite mer klassiskt semestrande! Vi har lånat min mosters kanadensare och har tänkt ge oss ut med både hundar och barn och tälta på lämplig ö. Det kommer nog bli en utmaning, men kul! Några längre resor blir det inte nu, men lite senare ska vi vandra i fjällen! Första gången med fjällen sommartid för oss, det kommer bli en upplevelse är jag säker på.

Dasset har blivit hönshus!

Jag har tänkt på det länge men så rök tupparna Marius och Putte ihop och tvingade fram en lösning. Så maranerna fick helt enkelt flytta in i dasset! Det gör att vi snart har avelsägg av maran och det är ju kul!

Nu är jag väldigt sugen att fixa till en tredje gård där ayam cemanituppen Esteban kan gå med hönorna Gloria, Zorro och Kallingar. Möjligen kan cream legbarhönorna Donna och Fiona gå där också, jag såg så sjukt söta små hönor av den blandningen på midsommarafton. Kolsvarta med små tofsar på huvudet, helt bedårande 😍😍

Yeti – vallhunden

Jag tänkte jag skulle skriva lite om Yeti som vallhund. Det har, som nog framkommit, inte varit en spikrak karriär. Det har varit perioder när jag känt för att bara lägga ner och strunta i att träna, där träningen i sig bara varit en negativ spiral.

Vårt stora problem har varit att Yeti är lite vek mot djuren och periodvis har han vikt undan och flankat när någon tacka bara tittat på honom. Ett par av mina tackor är rätt tjuriga och framförallt Erika kan vara riktigt elak. Det i kombination med att Yeti viker ner sig har skapat en spiral där Erika byggt upp sitt självförtroende och Yeti har tappat sitt. Fram tills i höstas var det också den grupp jag hade att valla på, jag har försökt att sälja Erika flera gånger men har inte fått napp. Bara välmenande men rätt ohjälpsamma kommentarer om att hon är en duktig tacka mtp rovdjur och att Yeti nog lär sig hantera det- vilket verkligen inte skett. Alternativet för mig har varit att valla på de får jag har eller inte valla alls. Och vallning är ju numera det enda jag tränar, så.. Ja ni förstår kanske. Jag har tränat för jag vill ju ändå komma någonstans men det har mest lett till en hund som viker bort blicken från fåren när de tittar på honom, som springer på en flank istället för att gå rakt mot dem och som mest tyckt det varit jobbigt.

I höstas hade jag äntligen möjlighet att skapa två grupper, en liten grupp med två tackor som betäcktes och en grupp med fem tackor att valla på. Under vintern och våren har träningen fortsatt gå sådär. Det har varit svårt att använda Yeti för att ta ut fåren ur hagen och ut på vallen eftersom han släppt trycket och sprungit på en flank så fort fåren behövt det minsta övertalning. Det leder ju till att fåren vänt och sprungit hem och så var vi på ruta ett igen. Otroligt frustrerande och svårt att jobba med.

Det var även svårt i fösningen när jag var bakom Yeti eftersom han envetet gick och tryckte dem lite snett så han fick dem att svänga i en båge mot mig igen, eller att han bara lade ner och galopperade iväg runt fåren och vände dem så fort han tyckte det blev lite jobbigt.

Vad har vi gjort åt det då? Ja det har blivit betydligt bättre när fåren kommit ut på bete och det inte är trångt och jobbigt för honom. Sen har vi tränat massor med lina. Gått gått gått på vallen och på vägen, bara gått rakt fram. Sen har vi tränat massor på höger och vänster och framför allt på att ta det håll han inte vill. Han vill bara upp i balans och ta djuren mot mig och det är ändå ganska sällan jag vill att han ska göra just det.

Vart är vi idag då? Ja, jag tycker vi är på god väg. Han viker inte ner sig nu även om han gärna kastar ett ögonkast på mig om fåren stannar och behöver lite övertalning. Han är betydligt bättre på att driva rakt fram och han går att styra mycket bättre. Om djuren börjar svänga i drivningen kan jag styra upp det utan att drar iväg på en flank upp i balans. Styrbarheten är enormt mycket bättre! Dessutom kör vi nästan bara med vissla nu och det går faktiskt mycket bättre än med ord.

Jag måste ju skriva om Yeti styrkor som vallhund också och det är givetvis hans flanker och hämt. Han har otroligt fina bågar ut, kan stanna naturligt och plocka upp dem fint. Nu när jag börjar kunna styra honom även på framdrivningen så börjar hämten som helhet bli riktigt grymma!

Jag har börjat kika på VP och IK1 i höst och jag hoppas verkligen att vi kan nå dit denna gång. Vi behöver ut och träna på andra får såklart, men jag tycker verkligen att vi borde fixa att komma ut på tävlingsbanan!

Tumult i hönsgården

Våra två tuppar Marius och Putte har rykt ihop ett par gånger nu. Sist var det rejält så det rann blod från Marius och de var helt slut när jag upptäckte dem. Jag har haft tankar på att göra i ordning dasset till hönshus och för ett veckor sen röjde jag där. Det var svinäckligt med gamla hästtäcken och mängder av musbajs men det blev bra efter en ordentlig städning. Ruben byggde en enkel gård där i höstas så nu blev det så att Marius fick flytta dit! Jag stoppade in de tre maranhönorna med honom så nu har vi en renrasig grupp! Vore ju roligt att kunna kläcka fram renrasiga marankycklingar någon gång framöver 😊

Vi var på hönsmarknad för ett par veckor sen och köpte fyra kycklingar. Det är nog den sämsta hönsaffär vi har gjort. Vi skulle ha renrasiga wyandotte och säljaren påstod att hon hade fyra st. En såg ut som en tupp så den valde jag bort. En såg inte ut som en wyandotte men pga orkade inte bråka så tog vi den. Jag misstänker att det är en cream legbartupp.. En kyckling påstods vara isbar men den var felfärgad och hade inte kam som en wyandotte. Jag blev nyfiken på denna udda kyckling så vi tog den av ren nyfikenhet. Sen dog en av de säkra wyandottekycklingarna 30 min efter att vi kom hem. Så summan av kardemumman är att vi har en wyandotte, en blandras och en cream legbartupp.. Nåja, söta är de ju iaf.

Nästa hönsaffär tror jag betydligt mer på! Jag köpte två små ac-hönor av Jeanette och dessa ser verkligen ut som hönor. Vi har ju köpt en hel del ac, både ägg och kycklingar och av de få ägg som kläckts har vi fått 8 tuppar och en enda liten höna. Nu köpte jag två lite äldre kycklingar som är lite säkrare att könsbestämma!

Planen är att ha lite mer rasrena grupper så vi kan sälja avelsägg och kläcka fram renrasiga kycklingar. Vi har både tupp och höns av maran, silverudds blå och ayam cemani och dessutom två renrasiga cream legbarhönor. Vi behöver bara göra i ordning sadelkammaren så har vi ett hönshus till och bygger vi en hönsgård utanför stallet. Ja ni hör ju, det är ju praktiskt taget redan gjort 😉

Släkten från Törnevalla

En vit slättkyrka! Denna gång Törnevalla kyrka där min farmors mormors mor Lena Sofia Larsdotter föddes 1825. Hennes föräldrar levde i Törnevalla och hennes far hette Lars Persson f. 1803 och hennes mor hette Brita Lisa Persdotter. Lena Sofia gifte sig 1843 med Nils Nilsson f 1813 från grannsocknen Östra Skrukeby och fick min farmors mormor Clara Lovisa Nilsdotter i Askeby 1857!

Lovisa träffade i sin tur Olof Emil Ringström f. 1855 i Norrköping och de fick 6 barn i S:t Lars församling och Domkyrkoförsamlingen i Linköping. Ett av de barnen var Lovisa Eleonora Ringström f 1881, kallad Nora, som jag sedermera blev döpt efter 😊

Paj höft leder till nya strategier

Long time no seen.. Ja bloggen ligger i princip nere. Vi får se om jag får någon mer inspiration i framtiden.

Jag har mycket besvär med en höft och är egentligen ordinerad vila vilket är helt omöjligt när man jobbar i fält och dessutom har två jyckar. Jag har jobbat på kontoret i några dagar för att vila och har börjat cykla med hundarna.

Idag köpte jag en barnstol till cykeln så att Arvid kan hänga med! Det var väl på tiden tänker ni nog men jag har använt cykeln väldigt lite sen vi flyttade hit. Jag går eller åker bil. Men att gå hela vår runda med barnvagn och obligatoriskt jättelångt stopp på lekparken tog igår TVÅ timmar. Jag blir helt matt och vill bara teleportera mig hem. Så, att cykla är betydligt snabbare och barnet i fråga sitter fast i stolen och kan inte till exempel springa runt och plocka blommor vilket är jättemysigt andra gånger men inte när klockan närmar sig 20.30 och du gick ut 18.30..

Jag förstår verkligen Anna-Carins lösning med el-lådcykel. Sjukt smidigt!

Höften då, jo jag har en inflammation i ett muskelfäste och ont i leden. Är tydligen onormalt stel i höger höft också vilket ledde till en remiss till röntgen. Det gör ont och jag haltar. Förhoppningsvis är jag bara överansträngd och blir bra med vila och semester. Sämst vore det och det syns nåt på röntgen så det hoppas vi att det inte gör!

I övrigt pysslar VH i i trädgården, vallar med hundarna och gosar med Arvid ❤️

Hängmattan och att leka med olika filter är poppis just nu 🤩🤩

Släktforskning

Häromdagen åkte jag förbi Tjärstad kyrka, strax utanför Rimforsa. En vanlig svensk kyrka, men i denna socken föddes min farmors farfar Carl Johan Alfred Nilsson f. 1845 och även hans mamma Brita Stina Andersdotter f. 1819. Hon tjänade som piga i Ytterbo Nedergård och gifte sig 1843 med Nils Peter Svensson. Han var född 1823 i Nykil och tjänade som dräng i Ytterbo!

Jag har börjat släktforska lite sådär vid sidan av. Kul att åka förbi små socknar och tänka att här vandrade min släkt för nästan 200 år sedan 😀

Bästa hjälpredan!

Idag har min lilla grupp utan lamm flyttat till skogsbetet. Dit måste man åka transport och det vill inte fåren. Monster får hjälpa till att lasta och han så fenomenal på den typen av uppgifter! Han jobbar så målmedvetet och vet exakt vart de ska. Han tar också självständiga beslut hela tiden och reagerar på hur fåren rör sig och det är ju tur eftersom annars skulle de hinna iväg en bit innan jag hinner ge ett kommando.

Ja dessa får är en utmaning att lasta, de stampar i backen, försöker sticka åt olika håll och gör det mesta utom regelrätta anfall och Monster står bara pall och slutar aldrig jobba. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom? Hur hittar man en valp med samma skalle, detta att han aldrig ger upp och både är mjuk men samtidigt kompromisslös mot djuren?

Ja jag vet, en liten lovsång blev det nu, men jag blir så himla imponerad av honom när han jobbar i skarpt läge ❤️