Potatisskörd

Idag har jag tagit upp resten av vår potatis. Det mesta är vinterpotatis som ska till jordkällaren och lite är sommarpotatis som vi inte hunnit äta upp. När potatisen var uppe gick jag till hönshuset och hämtade två ägg innan jag gick in och stekte raggmunkar. Det känns fint, genuint på något vis.

Jag satte tre sorters potatis i våras, Marine, Juliette och Asterix. Marine är en mycket tidig sort och Asterix en rödskalig vinterpotatis. Det är första året vi odlar potatis och vi behöver iaf inte odla mer sommarpotatis nästa år är lärdomen. Möjligen mer vinterpotatis om lagringen går bra. Jag satte schalottenlök och rödbetor också och det gick hyfsat, hade säkert gått ännu bättre om jag vore bättre på att rensa ogräs..

Jorden är en ypperlig lerjord i trädgårdslandet, kanske inte perfekt just för potatis men maken till feta maskar som bor där! Nästa år blir det morot, mer rödbetor och kanske mer vanlig lök och vitlök. Och nån mer rotfrukt som palsternacka?

Om det bara inte vore så förbenat tråkigt att rensa ogräs. Jag vet att man kan täckodla men vi har ingen uppsamlare till gräsklipparen och är sugna på robot. Kanske kan jag ändå få till något med ensilage nästa år?

Annonser

Skluffvallning

Igår tränade jag och Yeti för Karin Söderberg. Alltid givande och alltid åker jag därifrån med träningspepp! Jag är lite sugen på att anmäla till VP men efter gårdagen bestämde jag mig ändå för att vänta till våren.. Vi skulle kanske reda ut det redan i höst men framför allt behöver Yeti träna på nya ställen och hämta med hundar och folk hos fåren. Jag vill också ha mer styrning på framdrivningen även om Yeti växer enormt när det gäller styrningen! Jag tror inte vi kommer få till så mycket träning som behövs på andra platser så det får vänta. Men jag längtar efter att få det gjort!

Jag hade tre moment vi tränade på, hämt, delning och korta flanker. I hämtet kollade Yeti på Pia som stod hos fåren plus att jag skulle önska att han hade lite mer koll på draget. Sen drog han åt vänster fastän jag sa höger flera gånger. Hm, jag vill ju inte att hunden skär på VP!

Delningen gick bra men jag har gjort det för svårt hemma. Ska försöka göra det lättare för Yeti och göra mer jobb själv hur nu det ska gå med springfåren. Korta flanker gick superbra! Han gick både rätt och lugnt. Läxa till mig är att prata lugnt och tyst, både med pipan och rösten.

Monster var med men fick inte valla eftersom han blev han för några dagar sedan. Jättehalt. Misstänker artrostårna på vänster fram. Han får lite canidryl nu som jag hade kvar och han svarade enormt bra på det. Nu avvaktar vi till nästa vecka, förhoppningsvis kommer inte hältan tillbaka när jag tar bort tabletterna.

Valla valla

Mina hundar är rätt olika. En har mycket will to please och den andra will to work. I vallningen har den ena mycket driv och den andra flank. Just nu gör båda framsteg och det är roligt att träna!

Vi åkte till Klämmestorp och vallade en på mycket trevliga pälstackor i enorma hagar! Det regnade av och till hela dagen men med stövlar och regnkläder och möjlighet att äta lunch inomhus så gick det bra ändå.

Jag tränade många hämt och framdrivningar på förmiddagen med Monster och drivningar med fokus på ordentliga korta flanker. Monster tjuvar och flanker för dåligt i drivningar när jag inte är framför och kan trycka på honom. Detta är kanske grejen jag bör ta upp på mina kurstimmar med Karin under hösten? Sen fick jag tips från Pia om hur hantera när hunden smygökar tempot i drivningarna och tjuvar på ligg och stanna. Det var effektivt!

Yeti tränade hämt, lugna framdrivningar och att driva rakt fram. Han glider på flankerna! Det och att kunna styra honom ur balans på framdrivningar är nog Yetis främsta punkter att träna vidare på. Ja, och orka lyfta fåren i hämtet om de är lite tröga. Men! Han växer otroligt mycket nu! Utvecklas för varje pass! Sen i våras så är han mycket duktigare på höger och vänster ur balans och han gjorde fantastiska framdrivningar när jag inte försöker styra!

På eftermiddagen körde vi alla en IK 1-bana och hjälpte varandra att ställa ut. Monster stannade för kort men skötte framdrivningen utmärkt. Matten skötte sig mindre bra med ett vänster istället för ett höger.. Vi träffade grinden iaf! Sen stod jag kvar vid pinne och dirigerade på avstånd och det gick! Missade andra grinden men är nöjd ändå. Vi lyckades med både delning och fålla på första försöket! Totalt sett är jag otroligt nöjd och ganska missnöjd med att han är pensionerad..

Yeti såg inte alls fåren, han kollade bara på fållan med utställningsdjuren. Till slut gick jag ut halvvägs och då såg han dem. Framdrivningen gick bra och jag följde med på drivningen. Där märks det att vi behöver jobba med på styrningen i drivningen också. Vi kom runt iaf och lyckades med delningen på första försöket trots att det typ är första gången Yeti gör det! Fållan gick också utmärkt. Totalt sett så är vi inte så långt från VP. Vi behöver träna på styrning och delning, annars har vi det skapligt tycker jag.

Monster gjorde en grej värd att nämna när vi skulle ta ut ca 20 tackor ur en fålla. Han bara tryckte sig in mellan staketet och fåren och tog ut dem, så modig! Han bangar inte för nåt den hunden. Sjukt modig!

Bättre vallning!

Äntligen går vallningen riktigt bra! Erika verkar för första gången sen jag köpte henne för snart ett år sen köpa att hundarna vill flytta på henne. Nu kan jag träna, det går bättre och Yeti viker inte ner sig utan växer för varje pass! Hurra! Det funkar riktigt bra att valla i den nya hagen tycker jag. Det är verkligen perfekt att den ligger längs med vår runda. När sista skörden slagits på vallarna runt oss kan vi valla där också. Hoppas bara inte nån får för sig att plöja upp dem nu när de legat tre år, det vore synd!

Arvid testade fårens studsmatta när jag vallade! Perfekt underhållning för barnet 😂😂 det finns inget skyddsnät så han får hoppa försiktigt.

Simlekis

Helgen har varit sjukt jobbig men nu väljer jag att skriva om det roliga vi gjorde, nämligen att jag och Arvid var på första tillfället av simlekis! Arvid snubblade och hamnade under vatten i somras och då blev han rädd – ordentligt rädd. Innan har han varit försiktig vid vatten men efter detta vägrade han gå i längre än att vattnet nådde honom till mitt på vaden. Något måste göras och det blev en anmälan till simlekis!

Vattnet i poolen var varmt och djupt, det nådde mig till halsen. Arvid klamrade sig fast på mig som en schimpansbebis och vi kunde inte följa med i rörelserna som vi skulle göra, som att lyfta barnet upp över vattenytan och dra barnet genom vattnet framför oss.

Men! I slutet av passet hoppade Arvid ner i min famn och jag kunde dra honom efter mig i vattnet och han var helt avslappnad! Han slutade klamra sig fast och skrattade högt flera gånger!

Jag tror simlekis blir superbra! Det är så himla mycket värt att vara trygg i vattnet och det känns bra att vi tagit tag i det ❤️

Rum för andlighet

Vart tar man vägen egentligen med sin själs törst efter ro och andlig eftertanke om man inte tillhör någon församling eller annat religiöst sammanhang? Jag kan ofta sakna den plats för själen som finns i kyrkor och i andra religiösa tempel och byggnader samtidigt som jag inte känner mig helt hemma i kyrkan på grund av gudens dominans där. Jag tror inte på någon gud men även för någon som saknar gudstro finns behov av eftertanke, självrannsakan eller bara ett ställe där man kan få sitta i lugn och ro hur länge som helst.

Många använder kanske naturen som själarum men jag skulle vilja ha en plats, ett hus, en byggnad där frid så att säga sitter i väggarna. Jag gick ur Svenska kyrkan för ganska många år sedan, kände inte behovet då. Men nu saknar jag både en plats för eftertanke och någon att prata med. Någon jag inte känner och som vars roll är att bara lyssna, att vara medmänsklig och att inte döma.

Kan man gå med igen i Svenska kyrkan trots att man saknar gudstro? Kan man plocka bitarna ur kakan utan att köpa grunden, det som förenar? Eller blir man det udda fåret, den som inte hör dit, den som varken är inne eller ute, som varken är vi eller dem? Det vore visserligen inte en ny känsla, jag har alltid känt mig som att jag inte hör till. Jag har alltid en avvikande tanke, känner mig som en fyrkant som inte passar i ett runt hål. Men vi kanske alla sitter i små båtar på ett öppet hav och ror så att händerna blöder för att nå en trygg hamn? Vad vet jag egentligen om vad andra bär på sina ryggar, vad de inte väljer att berätta eller visa upp? Vad vet jag om vad andra döljer?

Ingenting vet jag om det. Absolut ingenting.

Bilden är lånad här.

Fåren är flyttade

Igår flyttade jag och Monster upp fåren till den nya hagen med elstängsel. Bagglammen gick ju igenom efter ca 5 minuter men tackorna har nu hållit sig inne i ca ett dygn! Jag skapade bättre förutsättningar denna gång, tre trådar direkt, nyklippta får, djupare och dessutom vattnat jordspett och en lyckosam regnskur på morgonen.

Jag har gått i valet och kvalet hur jag ska göra med tackorna. Jag har försökt sälja Erika eftersom hon är så elak mot Yeti men det har gått dåligt. Jag har mest fått kommentarer om att min hund borde tuffa på sig och att tackor kan vara tuffa men det hjälper ju inte varken mig eller Yeti.

Idag testade jag att valla i nya hagen och då gick det faktiskt riktigt bra med båda hundarna! Erika stannade ett par gånger men attackerade inte och Yeti sprang inte undan utan stannade bara. Så skönt! Det är mycket trevligt att ha lite mer yta än hemma, den här hagen är ungefär en hektar och den hemma är 3500 kvm.

Monster tränade drivning på avstånd och det gick bra tills han blev trött och tappade bort sig på höger och vänster.

Jag hoppas att vi får till mer vallning nu i en större hage som ligger längs med vår vanliga runda. Det blir naturligt uppvärmning, nedvarvning och dessutom tillsyn av fåren, ett perfekt upplägg!

Vi bygger ett fort

Efter att räven tagit fyra hönor får de inte längre gå fritt i trädgården och hönsgården är för liten för att erbjuda någon stimulerande miljö till hönsen. Lösningen är att ha en större inhägnad där hönsen inte kommer ut och räven inte kommer in. Nu har vi byggt ett högt staket med gunnebonät på träram som är ca 1,8 m och satt finmaskigt nät nertill så ingen liten kyckling kan ta sig ut runt ytan mellan hönshuset, trädgården, fårhagen, det gamla dasset och höladan. Ytan är kanske 20×10 eller 15 m och det finns träd och ett rejält buskage i ett hörn, en öppen gräsyta och ett hörn med en tät gran. Vi har aldrig förlorat en höna till rovfågel och jag hoppas att buskaget och granen ger en del skydd trots att vi inte kan sätta tak på hela inhägnaden.

Jag tycker det blev riktigt bra, fast vi får fundera ett varv till på hur vi ska göra med grindarna. Det är rätt högt nät på dem idag men möjligen skulle en räv kunna böja ner kycklingnätet om det tog sig upp mot grinden. Jag är lite osäker på hur högt en räv kan hoppa egentligen?

Nyklippta damer

Bagglammen har flyttat hemifrån och tackorna går hemma för tillfället. Pappa och jag tog hem dem i torsdags och det var ett äventyr. De är inte särskilt lättlastade om man säger så. Monster fick jobba hårt och självständigt för att hålla styr på tackorna som ständigt gjorde utbrytningsförsök.

Nu är de hemma mest för att de skulle klippas innan jag tänkte prova att släppa dem i hagen med elstängsel. Att klippa tackorna gick fantastiskt bra! De stod upp och jag behövde knappt hålla i dem. De har varit med förr och bara accepterade! Så himla skönt! Därför var jag vid gott mod när lammen skulle klippas. Det gick inte lika bra… Omg så sprattliga små tackor kan vara.. Blod, svett och tårar kan vi sammanfatta det med, jag klippte mig själv ganska djupt i ett finger så blodet strömmade.

Igår var jag helt förstörd i kroppen, tog mig knappt upp till stående. Idag är jag helt ledbruten, har svårt att resa mig men det är lite bättre. Hur 17 bär sig fårklippare åt egentligen, för att inte bli helt förstörda i ryggen? Själv känns det förvillande likt känslan när jag lade mig i sängen efter ett arbetspass på zucchinifälten i Australien och var tvungen att klättra med händerna på grannsängen för att ta mig upp efteråt..

Tillökning!

Igår kom äntligen kycklingarna! De vi ska behålla stoppades in under hönan Henrietta i söndags och nu är fyra av fem ute ❤ Två små svarta ayam cemani-kycklingar och två silverudds blå! Otroligt söta 😍😍 De svarta är så himla pluttiga och små! Ett ägg är kvar, vi får se om det är nån bebis i det.

I kläckaren ligger de som ska till grannen. Det är våra egna ägg från kopparmaranen Sofia och hädangångna Heidi och Hillevi och Putte är pappa. Två av dem har kommit ut, en är på väg och ägget från Heidi har inte fått hålslag och är tyst så vi får se om den kycklingen lever. Jämfört med de små svarta kycklingarna så är de här två enorma! Måste nästan väga dem för att se hur stor skillnad det faktiskt är 😊

Vad jag har lärt mig av detta är att det blir ofta mycket färre kycklingar än ägg. Vi hade från början 6 ayam cemani-ägg och 8 ägg från våra egna, 3 silverudds blå och 5 blandisar. Totalt 14 ägg. Av dem har 2 ayam cemani-kycklingar, 2 silverudds blå och två blandisar hittills kommit ut, möjligen blir det 1-3 st till, 6-9 kycklingar totalt. I vårt första kläck i våras blev det 1 kyckling av 13 ägg. Det gäller verkligen att stoppa fler ägg än vad man vill ha kycklingar under hönan eller i kläckaren.

Nu håller vi tummarna att åtminstone kycklingen som är på väg ut har kläckts i eftermiddag och att de två äggen utan hålslag också visar sig ha en pigg dunboll i sig ❤❤