Bloggarkiv

Paltkoma och lager på lager

Det är statusen på mig just nu. Trött som bara den och märkligt nog infaller det oftast när jag har ätit pasta till lunch. Skumt va? Ska nog lägga ner det där med pasta.. De där kolhydraterna är livsfarliga.. Dessutom fryser jag. Här i Jönkan lyser både sol och snö med sin frånvaro, istället känns hela världen som en fuktig, kall och väldigt tät yllefilt. Fy alltså, den här fukten kryper ända in i märgen!
Jag sitter på jobbet med torgvantar, mystofflor och en fleecefilt över alltihopa för att hålla värmen. Värst är det just när det är fuktigt och blåsigt, då är det så kallt inomhus också.

Igår var jag på Jönköpings BHK och tränade. Jag var rätt ensam där, förutom mig var det endast tre tappra själar på appellplanen. Jag tränade staket och threadles på skapligt låg höjd och inte i full fart heller. Det är ju helt enkelt för slirigt för att ta ut svängarna just nu. Monster gick lysande. Märkligt att allt jag tränar på som gått dåligt på tävling, det går lysande när jag ställer upp det hemma.

Troll tackar för alla grattishälsningar 😀 Han firade tyvärr med att få en släng av ögoninflammation 😦 Och inte fick han någon present heller. SÅÅ himla dåligt. Däremot tänkte jag att han skulle få extra mys och massage, men tyvärr uppskattades inte det heller av herr Troll. I varje fall inte massagen. Så firandet bestod helt enkelt av lite agility och mys. Hade vi bara petat in lite vallning också hade det nog varit en perfekt födelsedag, nu stannade det nog på godkänd. Med undantag för ögoninflammationen då..

 

Annonser

Höst och lite träning

Nu är faktiskt hösten här på riktigt. Det första tecknet på att det verkligen har blivit höst är att jag börjar frysa. Det spelar inte direkt någon roll vad jag har på mig, jag fryser liksom inifrån. Det hjälper att gå ordentliga promenader eller springa så att jag får igång kroppen, men på jobbet och hemma är det hopplöst. När jag kröp mer i sängen igår kväll var jag så frusen att det var omöjligt att sova, jag tror jag var uppe tre gånger för att ta på mig mera kläder. Jag vaknade åtminstone väldigt varm och det tog emot att gå upp ur den sköna värmen.

Det märks också att det är höst på att mörkret faller allt tidigare. Igår var det andra gången för i år som jag tränade agility med belysning, men säkert inte den sista! Som tur är så har de en bra belysning även i Jönköping så det funkar faktiskt riktigt bra ändå!

Jag tog med vad jag trodde var en agility-tvåa till min och Cissis inplanerade träning igår, men döm om min förvåning när jag såg att det stod agilityklass 3 på skissen. SBK-tävling är helt klart inte tillförlitligt när det gäller rätt banskiss på rätt plats! Vi körde den förstås ändå, eftersom banan stämde väl in på mina kriterier ”tunnelfällor” och den såg lite rolig ut. Det var den också, en springbana med lite lurigheter som inte alls var omöjliga att lösa! Jag och Monster nollade inte till skillnad från Cissi och Lipton som levererade nolla på nolla, men Monster var ändå följsam och rolig att köra med! Starten hade varit bäst att köra med info-start för att undvika en onödigt stor sväng efter hinder nr 2, tror minsann att vi ska ta upp den träningen igen 🙂

Jag ska försöka få in ett träningspass till den här veckan, sen är vi så förberedda inför Kumla som vi kan! De närmaste veckorna därefter blir det nog tyvärr färre pass eftersom hundarna och jag kommer befinna oss en del på olika orter…

Måste skriva nåt om Monsters hälsa också! Han mår faktiskt riktigt bra nu, magen har varit stabil länge och nu äter han strax över halva portioner med uppblött torrfoder till varje mål! Resten är fortfarande ris, alaska pollock och lax, men nu siktar vi på att utöka torrfodret och minska på den hemlagade maten. Han har gått upp lite i vikt (tror jag, det känns så iaf) och han är galet pigg! Fodret han äter är Eukanuba Dermatosis med fisk och potatis och det verkar faktiskt riktigt bra. Det är ju inte ett foder som jag har tänkt att han ska äta i resten av livet, snarare i ett par månader till, sen ska vi så sakteliga gå över på en ”normalt” sensitivefoder har jag tänkt! Intressant är att även om det här dietfodret är hutlöst dyrt så är det ändå billigare än att laga fisk till honom. Jag tror att jag har lagt flera hundra i veckan på laxfiléer, alaska pollock och pinklax till Monster, men vad gör man inte..? Vi slapp ju iaf vidare undersökningar, långa kortisonbehandlingar och biopsier och jag har en hund som mår riktigt riktigt bra och som har stabiliserat sig på bara hemmalagad skonkost 🙂 (knack knack, ta i trä) Jag kan lätt säga att jag har tappat förtroendet för de andra dietfodren, varken Hill’s i/d eller Royal Canine Intestinal har ju fungerat för oss..

Vi hade iaf tur med vädret!

Riktigt varmt, sol och dessutom varma nätter är skönt när man tältar! Igår till och med badade vi allihopa, det var inte ens särskilt kallt, inte ens för mig som är en känd badkruka.

Man kan gissa av den här inledningen att det inte gick så bra med själva tävlandet och det gjorde det inte heller. Jag är kasnke inte jättenöjd med fyra disk av fyra möjliga, framför allt inte när två av diskarna berodde på att Monster rusade rakt in i närmaste tunnelingång medan jag stod bredvid och vrålade så att stämbanden nästan gick av. Vi ska helt enkelt träna på tunneldiskriminering! Man måste ju lyssna när matte ropar, även om det finns en frestande tunnel framför. Det var hoppklassen både lördag och söndag det, resten av banan gick faktiskt bra, båda dagarna. Han känns faktiskt jättefin utöver de där tunnelrycken.

Agilityklassen var snarare en katastrof. Där diskade vi oss på hinder nummer tre för att jag helt enkelt löste det jättedåligt. Resten av banan gick sådär ganska jättedåligt också. Kanske borde jag bara ha druckit ett halvt glas vin kvällen för istället för två, kanske var varken Monster och jag i absolut toppform där på morgonkvisten, eller så kom vi helt enketl i ofas och hittade inte fasen, vem vet.

Denna vecka kommer vi dessvärre inte träna på tunnlar i någon särskilt hög grad utan istället ska hundarna bo i Linkan medan jag åker till Uppsala på tjänsteresa. Dock kan det väl vara bra med några dagar till eftertanke och vila av kroppen också. Det är iaf vad jag tröstar mig med 🙂

Vi campar på Öland

Nu är det mörkt men vi hann få upp tältet och pumpa luftmadrassen medan det fortfarande fanns lite ljus kvar. Jag kokar te på spritköket, hundarna går fritt vid de nästan helt tomma tältplatserna och Pascal fnissar i tältet. Jag undrar vad han gör egentligen? Och när behöver jag gå upp imorgon? Frågorna är många men snart kommer nog svaren visa sig. Tills dess ska jag njuta av min kopp Psycho lemon, det bästa te jag någonsin smakat!

6 gånger en vana?

Jag pratar om springandet förstås. Sex gånger med start den gången Anna och jag sprang i Karlstad, kan det har varit den 19 juli? Alltså aningen mer än en gång per vecka (i Florens sprang jag förstås inte alls) och det känns helt okej. Jag vet inte om ni minns mitt motivationstapp i höstas när jag ute i spåret bara tänkte att det är är ju fruktansvärt tråkigt och varför VARFÖR tvingar jag mig själv att göra detta? Det var ett ordentligt motivationstapp eftersom jag inte lyckades fiska upp motivationen igen förrän nu. Bättre sent än aldrig eller? Faktum är att det går rätt så bra. Jag springer inte i några hastigheter, är tvungen att stanna efter uppförsbackarna och hundarna är lösa bredvid, men jag springer! Igår blev det tre km och det är ändå godkänt i dagsläget 🙂

Troll är så himla pigg nu, det är helt underbart! Han mår mycket bättre när han rör på sig mycket, får gå lös, springa och hoppa (mediumhinder) när jag tränar med Monster! Ingen hälta, ingen stelhet! Och detta utan Rimadyl som han har varit utan sedan magen började bråka! Däremot visar han lite väl mycket revben, han gick ner 3,5 kg när han matvägrade och ovanpå det fick ordentlig diarré. Tack och lov så har fastan och det här med att han har fått väldigt små portioner ett tag gjort underverk med aptiten, nu sitter han och dreglar så att det blir pölar på golvet varje gång jag håller på med maten. Inte helt fräscht, men bättre än att han matvägrar…  Nu ska han gödas lite, det är ju betydligt mysigare att krama honom när inte ryggrad och revbenen är så vassa.

Monster och jag tränar, senast i måndags, på slalom och svängar. Det är egentligen tre huvudfokus jag har just nu, slalom, svängar och kontaktfält. Ja en sak till, att hoppa 60-65 cm utan att riva.. Svängarna är svårast att få till, de andra fokusområdena är mest mängdträning, inte så mycket nytt. Nu river han nästan bara när han kommer fel i en sväng och det hör ju kanske mer till själva svängträningen.. Jag håller på att lära in back/vänd också, men vi har inte kommit så långt än. Målet är att jag ska kunna styra på håll och kommendera snäva vänster och högersvängar. Det vore grymt, men det svåraste är att hålla tungan rätt i mun. Jag har ju blandat ihop kommandon i hela träningspass i vallningen så risken är tyvärr större än bara marginell.

Hopploppsfilmer och en otäck däck-krasch

Och däckkraschen:

Monster-filmer!

3 små filmer, två med mig som förare och en med EM 🙂 Några missar i varje lopp, men snart borde de där nollorna sitta tycker jag. Lägg märke till att jag springer i snabb-brallor! Just nu är det mest för att jag inte kan ha byxor som man knäpper runt magen utan jag måste ha resår (vilket kraftigt begränsar min garderob ;)) men jag tycker det är rätt trevligt att springa i dem. Egentligen så kan jag nog säga att jag inte tänker på byxorna, men jag vet ju att jag tänker på att mina fjällräven ibland tar emot i steget när jag springer i dem och just därför är det ju trevligt att ha på sig byxor som man inte alls reflekterar över på banan 😉 Sen tycker jag inte att det är snyggt, alltså. Daller daller när jag kollar på filmen liksom, näe…. Dock så bör jag väl köra på funktion före fåfänga och prioritera att kunna springa utan hinder?

Men nu är det nog pratat om det, nu är det filmtajm 😀

 

 

 

Tredje dagen – Eva Marie vid spakarna!

Jag borde verkligen inte ha tävlat igår kunde jag konstatera såhär i efterhand. Det gjorde svinont hela kvällen igår och jag satt på en stol och kunde inte göra någonting. Skittråkigt!

Eva Marie ställde upp som stand-in idag och Monster, som aldrig kört med någon annan än mig, fann sig stående framför hinder med någon annan! Som tur var det på uppvärmningshindren, för det tog tydligen en stund innan han fattade att man kan hoppa med någon annan än matte 🙂

Väl på banan var han jätteduktig! Han fick syn på mig i starten och jag blev lite nervös, men när de väl satte igång så körde han för fullt! Det är ju faktiskt riktigt kul att se sin hund från åskådarplats också 🙂 Både Monster och EM gasade för fullt! Tyvärr gick Monster ur slalom efter andra pinnen och så blev det en liten rivning vid ett bakombyten (träna mer på det!!) men 10 fel är ju kalas ändå när förare och hund aldrig hoppat ett hinder ihop 😀 Gungan gick utmärkt och Monster följde EM så fint så fint 🙂 Tack för hjälpen vännen 😀

Nu är Slottshoppet över för vår del, vi ska grilla hos kusin Oskar ikväll och sen åker vi hemåt imorgon! Resultatlösa, men med en vovve som går riktigt kontrollerat även i agilityklass, vilket ju är en supervinst i sig!

Andra dagen – 10 fel men en fin känsla!

Ja några nollade lopp skulle ju sitta fint, men med tanke på uppladdningen så ska jag faktiskt inte klaga. Ni minns väl löftet att bara träna agilitybanor i mitten av maj? Jag tror vi har fått till kanske två banträningar på agilitybanor sen dess. Monsters tå och min mage är ju liksom inte en jättebra inledning på säsongen hur man än vrider och vänder på det.

MEN en sak som vi faktiskt lyckas med nu som vi inte lyckats med tidigare än kontrollerade agilitylopp med en fin känsla! Nu är det bara småsaker som strular, överlag så känns loppen väldigt fina! Idag kändes allt kalas fram till gungan där vi fick en femma eftersom Monster har lite svårt att bromsa i full fart. Jag såg att det glimtade till i ögonen på honom och att han ville vända och sätta en tass på gungan när han landat och just därför tryckte jag på framåt och i tunneln. Att ta gungan i full fart är något vi måste kunna bättre, han måste ju bromsa så att han inte glider av på magen, men vi tar med oss det hem. Jag vill INTE diska mig igen för att han vänder tillbaka efter att han tagit gungan.

Sen gick det strålande tills banans största svårighet, en box, där många hundar hoppade fel. Monster hoppade rätt men vi tappade bort varandra innan 270-graderssvängen och tappade några sekunder. Balansen gick strålande men tyvärr fick vi med oss en rivning på ett av de sista hindren och gick i mål med 10 fel och en hyfsad tid. Överlag ett riktigt trevligt lopp trots ett par missar 🙂

Agilityettorna har hittills varit riktigt trevliga! Dagens var hyfsat svår, 7 nollor på 100 starter och flera av dem hade ganska långsam tid. Men jag tycker ändå att domarna har gjort bra klass 1- banor utan hinderfällor och trevliga linjer där man ändå får göra lite byten och handling. Jag känner hur jag blir en sämre förare av att köra dessa enkla banor där man knappt gör ett byte så det känns riktigt bra att få göra ett par jaakkosar i skarpt läge 🙂

Nu blir det duschen och sen ska vi äta middag med AC & Axel, Lydia & Jessica och Maja & Linnea! Det ska bli himla trevligt 🙂

Första dagen – en retlig femma

En agilityetta där man tjänar mkt på att svänga tillbaka 180 grader efter hopphinder, en trevlig bana, om än lite springig för min smak just nu 😉

Första ”sväng-tillbaka-hindret” tänkte jag göra en jaakko. Man kan konstatera att Monster inte kan det tillräckligt bra 😉 Det blev nog ingen vägran eftersom han studsade en bit ifrån hindret och själva svängen efter gick bra. Nästa sväng försökte jag plocka upp honom med vänsterhanden, men svängen blev jättestor. Har jag nämnt att vi måste träna på tajta svängar? Om inte så gör jag det nu 😉

Sen en slalomingång som gick kalas, tyvärr missade han en port. Väldigt nöjd med balansen och att han tog jaakkon fint innan balansen.

Monster kändes jättefin och mjuk som smält smör! Gungan var inte med vilket kan ha bidragit till den känslan, men jag tror att detta kan ha varit det bästa agilityloppet vi har kört! Sen är det ju alltid väldigt retligt att vara så nära nollan, men jag ska vara nöjd med att bi kom runt alls med den här uppladdningen 😉

Hur kändes det för mig då? Jo, det sved rätt bra på de två sista hindren, det ska jag inte förneka! Efteråt gjorde det ont också, men nu har det släppt och känns ungefär som vanligt. Helt godkänt alltså 🙂