Bloggarkiv

Tisdag och lite mer positiv

Efter en natts hyfsad sömn och därmed en piggare matte så känns livet ljusare igen. Dock mår jag illa, vilket är lite segt. Skulle en inte bara göra det i början eller har jag blivit felinformerad? Nåväl, idag går jag in i vecka 34, det är bara 2,5 vecka kvar på jobbet innan semester och bara 6 veckor innan bf!

Yeti har ätit antiinflammatoriskt i 5 dagar för sin onda tå och jag tycker att han är bättre. Han koppelvilar till sin stora förtret och är typ ganska jobbig. Det är inte lätt när en börjar känna sig bättre och bara vill springa och sen inte får! I helgen var han lite lös i trädgården och ja, han blir liksom lite vild. Knäppgök ❤ Det här gör ju tyvärr att träningen ligger nere också, både den nyss påbörjade slalomträningen, hopptekniken och vallningen. Kanske kan vi gå i fållan i koppel i helgen om tån fortsätter se fin ut, men nån vildare träning får vänta ett tag till.

Troll besvärades ju med hälta i bogen under våren men är mycket bättre nu! Dessutom verkade det vara falskt alarm med prostatan om en vågar skriva det (peppar peppar ta i trä). Han har haft lite besvär med ett rinnande öga men det har vi stoppat upp med hjälp av NaCl-lösning så nu ser det mycket bättre ut. Magen har också krånglat i helgen men även det har fixat sig. Många små grejer, men totalt sett så är ändå Troll pigg och glad och vid gott mod! Han verkar vara på bättre humör och snällare mot sina brorsor också, kanske var det bogen som gjorde att han var tjurig under våren? Jag vågar inte ha honom med de andra när jag inte är hemma så till sin stora förtret så blir Troll bortstängd med kompostgaller. Det gillar han INTE, men har en varit en elak hund så får en betala priset. Matten litar helt enkelt inte på att Monster får vara hel om Troll går tillsammans med de yngre hundarna och eftersom Troll kan vara jobbig och slicka Monster i öronen tills Monster visar tänderna även när jag ser det så är det big nono. Monster måste också få känna sig trygg i flocken!

Monster är hunden som är friskast just nu. Han är i utmärkt kondition och borde ju åtminstone få valla tycker han! Men matten har ju haft lite problem med fogarna och har prioriterat att vila, att vara social med familjen och kanske att pilla lite i trädgården. Vi får väl se om det kan ordna upp sig framåt helgen. Vi har ju dels ett ”Grym-på-slalom”-projekt att ta tag i och dels en massa vallträning som skulle kunna göras!

(Blogg100, inlägg 79)

Annonser

Höst och lite träning

Nu är faktiskt hösten här på riktigt. Det första tecknet på att det verkligen har blivit höst är att jag börjar frysa. Det spelar inte direkt någon roll vad jag har på mig, jag fryser liksom inifrån. Det hjälper att gå ordentliga promenader eller springa så att jag får igång kroppen, men på jobbet och hemma är det hopplöst. När jag kröp mer i sängen igår kväll var jag så frusen att det var omöjligt att sova, jag tror jag var uppe tre gånger för att ta på mig mera kläder. Jag vaknade åtminstone väldigt varm och det tog emot att gå upp ur den sköna värmen.

Det märks också att det är höst på att mörkret faller allt tidigare. Igår var det andra gången för i år som jag tränade agility med belysning, men säkert inte den sista! Som tur är så har de en bra belysning även i Jönköping så det funkar faktiskt riktigt bra ändå!

Jag tog med vad jag trodde var en agility-tvåa till min och Cissis inplanerade träning igår, men döm om min förvåning när jag såg att det stod agilityklass 3 på skissen. SBK-tävling är helt klart inte tillförlitligt när det gäller rätt banskiss på rätt plats! Vi körde den förstås ändå, eftersom banan stämde väl in på mina kriterier ”tunnelfällor” och den såg lite rolig ut. Det var den också, en springbana med lite lurigheter som inte alls var omöjliga att lösa! Jag och Monster nollade inte till skillnad från Cissi och Lipton som levererade nolla på nolla, men Monster var ändå följsam och rolig att köra med! Starten hade varit bäst att köra med info-start för att undvika en onödigt stor sväng efter hinder nr 2, tror minsann att vi ska ta upp den träningen igen 🙂

Jag ska försöka få in ett träningspass till den här veckan, sen är vi så förberedda inför Kumla som vi kan! De närmaste veckorna därefter blir det nog tyvärr färre pass eftersom hundarna och jag kommer befinna oss en del på olika orter…

Måste skriva nåt om Monsters hälsa också! Han mår faktiskt riktigt bra nu, magen har varit stabil länge och nu äter han strax över halva portioner med uppblött torrfoder till varje mål! Resten är fortfarande ris, alaska pollock och lax, men nu siktar vi på att utöka torrfodret och minska på den hemlagade maten. Han har gått upp lite i vikt (tror jag, det känns så iaf) och han är galet pigg! Fodret han äter är Eukanuba Dermatosis med fisk och potatis och det verkar faktiskt riktigt bra. Det är ju inte ett foder som jag har tänkt att han ska äta i resten av livet, snarare i ett par månader till, sen ska vi så sakteliga gå över på en ”normalt” sensitivefoder har jag tänkt! Intressant är att även om det här dietfodret är hutlöst dyrt så är det ändå billigare än att laga fisk till honom. Jag tror att jag har lagt flera hundra i veckan på laxfiléer, alaska pollock och pinklax till Monster, men vad gör man inte..? Vi slapp ju iaf vidare undersökningar, långa kortisonbehandlingar och biopsier och jag har en hund som mår riktigt riktigt bra och som har stabiliserat sig på bara hemmalagad skonkost 🙂 (knack knack, ta i trä) Jag kan lätt säga att jag har tappat förtroendet för de andra dietfodren, varken Hill’s i/d eller Royal Canine Intestinal har ju fungerat för oss..

Vi hade iaf tur med vädret!

Riktigt varmt, sol och dessutom varma nätter är skönt när man tältar! Igår till och med badade vi allihopa, det var inte ens särskilt kallt, inte ens för mig som är en känd badkruka.

Man kan gissa av den här inledningen att det inte gick så bra med själva tävlandet och det gjorde det inte heller. Jag är kasnke inte jättenöjd med fyra disk av fyra möjliga, framför allt inte när två av diskarna berodde på att Monster rusade rakt in i närmaste tunnelingång medan jag stod bredvid och vrålade så att stämbanden nästan gick av. Vi ska helt enkelt träna på tunneldiskriminering! Man måste ju lyssna när matte ropar, även om det finns en frestande tunnel framför. Det var hoppklassen både lördag och söndag det, resten av banan gick faktiskt bra, båda dagarna. Han känns faktiskt jättefin utöver de där tunnelrycken.

Agilityklassen var snarare en katastrof. Där diskade vi oss på hinder nummer tre för att jag helt enkelt löste det jättedåligt. Resten av banan gick sådär ganska jättedåligt också. Kanske borde jag bara ha druckit ett halvt glas vin kvällen för istället för två, kanske var varken Monster och jag i absolut toppform där på morgonkvisten, eller så kom vi helt enketl i ofas och hittade inte fasen, vem vet.

Denna vecka kommer vi dessvärre inte träna på tunnlar i någon särskilt hög grad utan istället ska hundarna bo i Linkan medan jag åker till Uppsala på tjänsteresa. Dock kan det väl vara bra med några dagar till eftertanke och vila av kroppen också. Det är iaf vad jag tröstar mig med 🙂

6 gånger en vana?

Jag pratar om springandet förstås. Sex gånger med start den gången Anna och jag sprang i Karlstad, kan det har varit den 19 juli? Alltså aningen mer än en gång per vecka (i Florens sprang jag förstås inte alls) och det känns helt okej. Jag vet inte om ni minns mitt motivationstapp i höstas när jag ute i spåret bara tänkte att det är är ju fruktansvärt tråkigt och varför VARFÖR tvingar jag mig själv att göra detta? Det var ett ordentligt motivationstapp eftersom jag inte lyckades fiska upp motivationen igen förrän nu. Bättre sent än aldrig eller? Faktum är att det går rätt så bra. Jag springer inte i några hastigheter, är tvungen att stanna efter uppförsbackarna och hundarna är lösa bredvid, men jag springer! Igår blev det tre km och det är ändå godkänt i dagsläget 🙂

Troll är så himla pigg nu, det är helt underbart! Han mår mycket bättre när han rör på sig mycket, får gå lös, springa och hoppa (mediumhinder) när jag tränar med Monster! Ingen hälta, ingen stelhet! Och detta utan Rimadyl som han har varit utan sedan magen började bråka! Däremot visar han lite väl mycket revben, han gick ner 3,5 kg när han matvägrade och ovanpå det fick ordentlig diarré. Tack och lov så har fastan och det här med att han har fått väldigt små portioner ett tag gjort underverk med aptiten, nu sitter han och dreglar så att det blir pölar på golvet varje gång jag håller på med maten. Inte helt fräscht, men bättre än att han matvägrar…  Nu ska han gödas lite, det är ju betydligt mysigare att krama honom när inte ryggrad och revbenen är så vassa.

Monster och jag tränar, senast i måndags, på slalom och svängar. Det är egentligen tre huvudfokus jag har just nu, slalom, svängar och kontaktfält. Ja en sak till, att hoppa 60-65 cm utan att riva.. Svängarna är svårast att få till, de andra fokusområdena är mest mängdträning, inte så mycket nytt. Nu river han nästan bara när han kommer fel i en sväng och det hör ju kanske mer till själva svängträningen.. Jag håller på att lära in back/vänd också, men vi har inte kommit så långt än. Målet är att jag ska kunna styra på håll och kommendera snäva vänster och högersvängar. Det vore grymt, men det svåraste är att hålla tungan rätt i mun. Jag har ju blandat ihop kommandon i hela träningspass i vallningen så risken är tyvärr större än bara marginell.

Hopploppsfilmer och en otäck däck-krasch

Och däckkraschen:

Monster och nässlorna

När Monster var en väldigt liten hund så var han med om en otäck händelse när vi jobbade en natt. Han blev alldeles tokig och bet i tassarna efter att vi varit inne i en hage och inventerat matt mjölbagge. Han gnällde och var helt hysterisk, grävde med tassarna och grät. Ni kan läsa om det här. När jag skrev det inlägget så hade jag inte en aning om vad det var som han reagerade på men jag fick lite gissningar i kommentarsfältet, pissmyror och nässlor till exempel. Såhär i efterhand är jag väldigt säker på att det var nässlor för han undvek nässelsnår resten av sommaren.

Sen har jag inte tänkt mer på det, men igår, när vi tog bilderna när jag ligger ner på en häll med hundarna bredvid, så slängde jag ner en pipleksak nedanför hällen för att få hundarna lite fokuserade. Sen bad jag Monster at hämta den, men han var otroligt försiktig och ville inte gå fram till leksaken! Det växte då förstås nässlor där! Efter lite trixande så fick han ändå tag på leksaken, men det är ju klart fascinerande att han minns just vilken växt som han inte vill gå nära! Han har vad jag vet inte bränt sig på nässlor efter den gången när han var ynka tre månader gammal och ändå sitter det kvar.

Jag blir rätt fascinerad av hur en hund kan minnas en specifik växtart från en enda traumatisk upplevelse som hände när han var så liten. Stackars plutten..

Monster-filmer!

3 små filmer, två med mig som förare och en med EM 🙂 Några missar i varje lopp, men snart borde de där nollorna sitta tycker jag. Lägg märke till att jag springer i snabb-brallor! Just nu är det mest för att jag inte kan ha byxor som man knäpper runt magen utan jag måste ha resår (vilket kraftigt begränsar min garderob ;)) men jag tycker det är rätt trevligt att springa i dem. Egentligen så kan jag nog säga att jag inte tänker på byxorna, men jag vet ju att jag tänker på att mina fjällräven ibland tar emot i steget när jag springer i dem och just därför är det ju trevligt att ha på sig byxor som man inte alls reflekterar över på banan 😉 Sen tycker jag inte att det är snyggt, alltså. Daller daller när jag kollar på filmen liksom, näe…. Dock så bör jag väl köra på funktion före fåfänga och prioritera att kunna springa utan hinder?

Men nu är det nog pratat om det, nu är det filmtajm 😀

 

 

 

Tredje dagen – Eva Marie vid spakarna!

Jag borde verkligen inte ha tävlat igår kunde jag konstatera såhär i efterhand. Det gjorde svinont hela kvällen igår och jag satt på en stol och kunde inte göra någonting. Skittråkigt!

Eva Marie ställde upp som stand-in idag och Monster, som aldrig kört med någon annan än mig, fann sig stående framför hinder med någon annan! Som tur var det på uppvärmningshindren, för det tog tydligen en stund innan han fattade att man kan hoppa med någon annan än matte 🙂

Väl på banan var han jätteduktig! Han fick syn på mig i starten och jag blev lite nervös, men när de väl satte igång så körde han för fullt! Det är ju faktiskt riktigt kul att se sin hund från åskådarplats också 🙂 Både Monster och EM gasade för fullt! Tyvärr gick Monster ur slalom efter andra pinnen och så blev det en liten rivning vid ett bakombyten (träna mer på det!!) men 10 fel är ju kalas ändå när förare och hund aldrig hoppat ett hinder ihop 😀 Gungan gick utmärkt och Monster följde EM så fint så fint 🙂 Tack för hjälpen vännen 😀

Nu är Slottshoppet över för vår del, vi ska grilla hos kusin Oskar ikväll och sen åker vi hemåt imorgon! Resultatlösa, men med en vovve som går riktigt kontrollerat även i agilityklass, vilket ju är en supervinst i sig!

Andra dagen – 10 fel men en fin känsla!

Ja några nollade lopp skulle ju sitta fint, men med tanke på uppladdningen så ska jag faktiskt inte klaga. Ni minns väl löftet att bara träna agilitybanor i mitten av maj? Jag tror vi har fått till kanske två banträningar på agilitybanor sen dess. Monsters tå och min mage är ju liksom inte en jättebra inledning på säsongen hur man än vrider och vänder på det.

MEN en sak som vi faktiskt lyckas med nu som vi inte lyckats med tidigare än kontrollerade agilitylopp med en fin känsla! Nu är det bara småsaker som strular, överlag så känns loppen väldigt fina! Idag kändes allt kalas fram till gungan där vi fick en femma eftersom Monster har lite svårt att bromsa i full fart. Jag såg att det glimtade till i ögonen på honom och att han ville vända och sätta en tass på gungan när han landat och just därför tryckte jag på framåt och i tunneln. Att ta gungan i full fart är något vi måste kunna bättre, han måste ju bromsa så att han inte glider av på magen, men vi tar med oss det hem. Jag vill INTE diska mig igen för att han vänder tillbaka efter att han tagit gungan.

Sen gick det strålande tills banans största svårighet, en box, där många hundar hoppade fel. Monster hoppade rätt men vi tappade bort varandra innan 270-graderssvängen och tappade några sekunder. Balansen gick strålande men tyvärr fick vi med oss en rivning på ett av de sista hindren och gick i mål med 10 fel och en hyfsad tid. Överlag ett riktigt trevligt lopp trots ett par missar 🙂

Agilityettorna har hittills varit riktigt trevliga! Dagens var hyfsat svår, 7 nollor på 100 starter och flera av dem hade ganska långsam tid. Men jag tycker ändå att domarna har gjort bra klass 1- banor utan hinderfällor och trevliga linjer där man ändå får göra lite byten och handling. Jag känner hur jag blir en sämre förare av att köra dessa enkla banor där man knappt gör ett byte så det känns riktigt bra att få göra ett par jaakkosar i skarpt läge 🙂

Nu blir det duschen och sen ska vi äta middag med AC & Axel, Lydia & Jessica och Maja & Linnea! Det ska bli himla trevligt 🙂

Första dagen – en retlig femma

En agilityetta där man tjänar mkt på att svänga tillbaka 180 grader efter hopphinder, en trevlig bana, om än lite springig för min smak just nu 😉

Första ”sväng-tillbaka-hindret” tänkte jag göra en jaakko. Man kan konstatera att Monster inte kan det tillräckligt bra 😉 Det blev nog ingen vägran eftersom han studsade en bit ifrån hindret och själva svängen efter gick bra. Nästa sväng försökte jag plocka upp honom med vänsterhanden, men svängen blev jättestor. Har jag nämnt att vi måste träna på tajta svängar? Om inte så gör jag det nu 😉

Sen en slalomingång som gick kalas, tyvärr missade han en port. Väldigt nöjd med balansen och att han tog jaakkon fint innan balansen.

Monster kändes jättefin och mjuk som smält smör! Gungan var inte med vilket kan ha bidragit till den känslan, men jag tror att detta kan ha varit det bästa agilityloppet vi har kört! Sen är det ju alltid väldigt retligt att vara så nära nollan, men jag ska vara nöjd med att bi kom runt alls med den här uppladdningen 😉

Hur kändes det för mig då? Jo, det sved rätt bra på de två sista hindren, det ska jag inte förneka! Efteråt gjorde det ont också, men nu har det släppt och känns ungefär som vanligt. Helt godkänt alltså 🙂